h1

Vygotskij och humanism

01 mars 2011

För lite drygt ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om humanism. Nu har begreppet åter dykt upp i mitt huvud i och med att jag skrev ett blogginlägg där jag tycker det är märkligt att Vygotskij har blivit så stor inom skolans värld. Som utgångspunkt använde jag nationalencyklopedins  definition och nu vill jag påminna om detta begrepp: 

”Humanism (för etymologi se humanist), i filosofisk bemärkelse ett etiskt-estetiskt förhållningssätt som grundas i en normativ uppfattning av människans väsen. Därmed avses å ena sidan att människan har ett värde som inte får kränkas, å den andra att hon har möjligheter och frihet att utvecklas moraliskt, estetiskt och intellektuellt och därigenom förverkliga sin mänsklighet. Humanism innebär ett avståndstagande från olika former av brutal eller förnedrande behandling av människor. Humanism står också i opposition till teorier som förnekar människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet, arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet, den sociala miljön eller andra strukturer. Humanism är ett honnörsbegrepp med vidsträckt och diffus användning i vardagsspråket och den allmänna debatten. Det förekommer emellertid också som filosofisk term, särskilt i de kristna, marxistiska och existentialistiska traditionernas diskussion av människans villkor” (NE).

Hur tänkte jag då när begreppet humanism kommer upp i mitt huvud? För det är väl inte så att jag hela definitionen av begreppet ordagrant i mitt huvud? Nej självklart inte, men andemeningen finns djupt förankrad i mig och mitt förhållningssätt när det gäller hur jag möter elever. Sug på denna formulering: ”Humanism står också i opposition till teorier som förnekar människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet, arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet, den sociala miljön eller andra strukturer”. Intressant för en sann humanist tar avstånd från den biologiska naturen och det genetiska arvet som teori för människans frihet. Också intressant att den sociala miljön inte heller styr människans öde.

Skulle man tänka på Vygotskijs teorier tillsammans med humanism tänker jag att människan föds in i en sociokulturell miljö som påverkar henne. Skolan kan göra skillnad som kulturinstitution, får människor som kommer från en tung social miljö att växa. Människan har friheten att själv styra sitt livsöde, vilket de flesta också klarar av och utvecklas till fungerande vuxna människor. Men en del har svårt att ta sig ur den sociala situation som kanske innebär missbruk, våld eller fattigdom. Sådant möte jag i mitt arbete som biträdande rektor kontinuerligt. Men skolan kan göra skillnad. Skolan kan tro på och ta sin utgångspunkt i humanism. Skolan kan tro på och ta sin utgångspunkt i Vygotskijs teorier. Så tänker åtminstone jag. Men jag vet att alla inte tänker så, en del tror på arvsynden. Andra tror att man föds biologiskt begåvad eller obegåvad. Vissa tror att det genetiska arvet styr hur bra man lyckas i skolan. Tar man dessa utgångspunkter har man bestämt sig redan från början att alla inte kan lyckas nå kunskapsmålen i skola, åtminstone inte alla kunskapsmål.

Det har kommit en del kritik mot Vygotskij. Egentligen är det kritik mot Roger Säljös (professor i pedagogik) tolkning av Vygotskijs teorier.  Säljö tittar bara på kulturen som omger barnet, han lägger kulturen utanför individen och allt som finns inom barnet är en återspegling av omgivningen, Säljö trollar bort individen. Detta är en feltolkning av Vygotskij, som tittar på hur kulturen påverkar hela individens tänkande och perception och där det är just individen som är intressant. Roger Säljö har under lång tid haft en mycket stark ställning inom svensk pedagogisk forskning, vilket har inneburit att det inte funnits någon kritik mot Säljö. Det är på tiden att denna kritik kommer fram och jag tycker att Joel André och Susanna Salmijärvi är modiga, för ”fel inställning” kan innebära problem för en framtida karriär. Dessutom är deras kritik mitt i prick och artikeln är mycket läsvärd, läs den på Lärarnas tidnings hemsida.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

3 kommentarer

  1. Begreppsförvirring, Johan och det är ingen betjänt av utom makten.
    För mig handlar humanismen om att stå upp för alla människors lika värde, jämlikhet mellan könen och demokratiska fri och rättigheter. Den amerikanska och franska revolutionen i slutet av 1700-talet förde fram dessa humanistiska värden plus att de bekämpade kyrkans inflytande.Det är alltså humanismen som livshållning jag pratar om och som jag lever efter. Jag är också medlem i Humanisterna.
    Många kallar sig i idag humanister, även vidskepliga(de som tror på Gud, Allah,Jesus, Mohammed, Zeus, Oden osv) människor. Helt OK för mig. Det viktiga är hur de agerar i relation till sina medmänniskor.

    http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=16&Itemid=177


  2. Christer!
    Håller med dig fullständigt. En del har verkligen inte förstått innebörden av att vara humanist och slänger sig med begreppet till höger och vänster, fast sedan tror man på att en del människor är födda obegåvade eller är styrda av sitt biologiska ursprung. Inte bra alls!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s