h1

Klass 9A

02 mars 2011

Förra gången tv-serien ”Klass 9A” sändes tyckte jag den var sådär, kände att det var fel grepp att byta ut lärarkåren som man gjorde och jag såg inte alla avsnitt. Denna omgång av serien är mer intressant, för att nu ska erfarna lärare gå in och på plats hjälpa skolans lärare. Fram tills i måndags var serien bra, men inte jätteintressant. En medioker NO-lärare, snäll men helt oförmögen att hålla ordning på klassen. Finns många sådana lärartyper i Sverige i olika ämnen. En svensklärare som verkar ha den rätta inställningen, men som får lite ”coachhjälp” och en mattelärare som har jobbat ett år som lärare och tror att han är bäst i världen. Men i måndags hände något, serien blev plötsligt intressant – vad var det som hände?

I bloggvärlden är det många som har raljerat över serien klass 9A. Den ena efter den andra har spytt galla över serien och matteläraren Johnny har fått många tillrop på att stå på sig, medan mattecoachen Stavros har fått klä skott för diverse burpop och smutskastning. Det har till och med gått så långt att bloggare inte orkar se eller höra Stavros något mer. Jantelagen är högst påtaglig: ”Stavros ska fan i mig inte tro att han är något”. Stavros är en erkänt duktig pedagog, har vunnit priser för bästa pedagog och har fått klass efter klass efter klass i Rinkebyskolan att nå väldigt goda resultat i matematik och NO. Det måste väl ändå vara det enda som räknas i detta fall, inte leta fel på Stavros och reta upp sig. Eller?

Det var framför allt tre saker som hände i måndags som jag reagerade positivt på. Den första intressanta var att Gunilla diskuterade på vettigt sätt i kameran. Tidigare tycker jag att hon har varit si så där, t.ex. hennes svensktest har varit helt upp åt väggarna. Hon har använt ett kvantitativt ordtest som jag tycker var superdåligt. En god vän till mig förklarade att hon antagligen använde detta test för att snabbt få fram en resultatnivå och för att i framtiden visa på resultatförändringar. I måndagens avsnitt säger Gunilla flera saker som gör att min bild av henne förändras. I samtal med rektorn beskriver hon situationen i arbetslaget, hur det inte finns en tro att lösa elevernas situation tillsammans, att man har gemensamt ansvar för eleverna. Hon går till och med ner på elevnivå och förklarar för rektorn hur hon gång på gång talat med lärarna – men ingenting händer. När eleverna inte deltar på lektionerna ringer inte lärarna hem – varför gör de inte det frågar Gunilla. Arbetslaget fungerar inte alls och det redogör Gunilla tydligt för. Varför känner inte rektor till detta? Eller varför har rektor inte tagit tag i detta? Det är ju rektors ansvar! Med pedagogisk kunnighet och auskultation skulle rektor synliggöra dessa brister och kunna jobba på ett förbättringsarbete. Men kanske är det så att rektor inte har det som krävs för att vara pedagogisk ledare?

Gunilla gör också ett uttalande som jag själv har uttalat många gånger inför mina kollegor (inte ordagrant då) och som jag gillar väldigt mycket: ”Skolan har ett existensberättigande och det är att se till att barnen får den utbildning som de har rätt till, för att rusta eleverna för ett kommande vuxenliv. Vissa skolor verkar som om de har glömt det och tror att skolan har någon form av egenberättigande, att det ska vara till för lärarna. Men det är det inte, det är för elevernas skull det finns skolor”.

Den andra intressanta är det föräldramöte som skolan kallar till och där Stavros är väldigt tydlig med hur klassen ligger till. Föräldrarna blir tagna på sängen, kanske till och med chockade. Det ska bli mycket intressant att se nästa avsnitt där förhoppningsvis föräldrarna kommer till tals ännu mer. Får vi se några utvecklingssamtal? Intressant vad föräldrarna säger under dessa samtal.

Den tredje intressanta i avsnittet är matematikläraren Johnny. Stavros är fly förbannad över att han har jobbat med att få flickorna att förstå matematik med hjälp av tabeller, något som Johnny river ner på en lektion. I början av lektionen opponerar sig flickorna, Johnny lyssnar inte alls. Det är tydligt att flickorna är totalt förvirrade när lektionen slutar. Vad är det som Stavros gör och som Johnny inte har någon koll på? Jo, Stavros har byggt upp ett system av flera strategier för hur man förklarar matematik, en struktur för att man ska få ungarna att förstå, t.ex 9:ans gångertabell – att för varje hopp i tabellen höjs tiotalen med ett och entalen minskar med ett. Stavros har många strategier för att förklara. När Johnny kommer in i klassen läser han inte av gruppen utan han tutar och kör, hoppar fram och tillbaka mellan strukturer och det slutar med att klassen är helt förvirrad.

Men vad beror detta på? Vad gör Johnny för fel som lärare? Jo Johnny saknar brist på ödmjukhet inför klassen, han lyssnar inte på klassen, utan kör på med sin kaxighet. Han har ett sarkastiskt sätt gentemot eleverna och det visar att Johnny har en dålig självkänsla och en felaktig uppfattning om vad uppdraget handlar om. Kanske är det så att han inte fått den hjälp, den mentor som han har rätt till som ny lärare? Han har ju bara jobbat ett år som lärare. Hur som helst innebär detta att fokus läggs på utlärt, det Johnny står och pratar om och vad som står i matteböckerna. Huruvida eleverna har lärt sig något – vad de kan på riktigt och vad varje enskild elev saknar och vad Johnny ska göra åt det har han nollkoll på.

Men varför är det på detta sättet? Eleverna säger till Stavros: ”Lär Johnny det du kan, du kan ju förklara på flera olika sätt”  Stavros säger att Johnny tror att han är fullfjädrad, men det är han inte, han är långt ifrån det. Johnny säger att han har lärt sig mer under de 6-7 veckor som projektet har pågått än en hel termin på universitetet. Han tycker att matematikundervisningen är felaktigt uppbyggd. Han menar att det borde vara så att man fokuserade på målen i årskurs 9, hur man uppnår dem på bästa sätt och lära sig med olika metoder hur man lär ut detta till eleverna. Det fick de inte lära sig på utbildningen, de fick sitta och räkna på en helt annan nivå. Johnny berättar om att de sitter och räknar matematik som inte har något med den matematik som har med den matematik han ska undervisa i. Johanny säger att han har otroligt mycket kvar att lära sig: ”Kalle snappade inte upp det här på det här sättet, hur kan jag få med Kalle? Sådana metoder tror jag att det här projektet kan göra att jag lär mig”. Inför kameran enskilt är Johnny inte alls så kaxig, snarare ödmjuk inför att få lära sig mer och bli en bättre lärare, för han har insett sina brister.

Men varför är Stavros så framgångsrik? Jo han jobbar ständigt mellan abstrakt och konkret. Han har byggt upp strategier och exempel på konkret nivå när det gäller något så abstrakt som matematik. Det fanns en amerikansk forskare som hette Hayakawa. Han konstruerade Hayakava, som förklarar att ju högre upp i abstraktion man kommer desto mer oprecis blir man. Det innebär att det går att tro att man menar samma sak, men egentligen har man olika tolkningar och bilder kring dessa abstrakta begrepp. Ju högre upp i abstraktion man kommer desto större är chansen att förståelsen går förlorad. Jag tror att jag senare ska skriva ett blogginlägg om abstraktionsstegen. Det som Hayakawa tar upp är att varje abstraktion måste förankras i konkretion. Det vill säga läraren behöver ta fram konkreta exempel som är förankrade i elevernas erfarenhetsvärld för att förklara abstraktioner. Detta är universellt och gäller alla ämnen och är högst påtagligt när det gäller NO- och SO-ämnen. Exempelvis måste begrepp som genetik, nativitet, dencitet och produktionsfaktorer fyllas med konkreta exempel som eleverna förstår. Detta vet Stavros och har byggt upp strategier och strukturer, med exempel för detta. Men Johnny saknar denna kunskap.

Men ska Johnny inte få med sig dessa kunskap från sin utbildning? Abstraktion – konkretion och hur man bygger upp metodik. Inlärt och utlärt. Mål- och resultatstyrning. Givetvis ska han få med sig metoder för att lära barn i grundskolan matematik, men tydligen har han inte fått lära sig det. Johnny är produkt av lärarutbildningen som inte har gjort sitt jobb, än en gång. Åter igen: Vision och verklighet! Lärarutbildarna har en vision över hur skolan fungerar och tror att de lär studenterna vad det är de ska kunna, men väl ute i klassrummet räcker inte metoderna till. Åter igen tar jag upp det, läraryrket är ett hantverk där lärarna måste få lära sig metoder som fungerar i klassrummet, inte sitta på universitetet och räkna och räkna abstrakt matematik.

Johnny kommer ifrån Haninge kommun. Vilken lärarutbildning har Johnny gått på? Stockholms universitets lärarutbildning? Södertörns högskola? Uppsala universitets lärarutbildning? Den lärarutbildningar som känner igen Johnny, borde verkligen tänka till om sin egen utbildning.

Ett annat problem som Johnny har är att han bygger relationer på helt fel sätt. Han är kaxig och snackar med eleverna som om de vore ”broschan”. Det behöver inte eleverna! De behöver lärare som är seriösa, lyssnar på dem och deras problem och kan förklara. Att skoja med elever och vara humoristisk är otroligt bra och hjälper till att bygga relationer, man kan givetvis skämta eleverna genom att säga: ”shoh broschan” ibland, men det får verkligen inte vara det förhållningssätt som gäller först och främst. En seriös lärare får den respekt som den förtjänar!  Kanske är det en ren överlevnadsstrategi som Johnny har när han är kaxig och visar upp den attityd han har. Kanske är det ren överlevnad över alla måsten en lärare ställs inför, speciellt när man är relativt nyexad. Kanske är det en ren överlevnad på grund av att han inte har tillräckliga metodiska kunskaper som bär. Johnny har i alla fall uttryckt att han lärt sig mycket och har mycket mer att lära, det inger gott hopp inför framtiden.

Jag tidigare skrivit blogginlägg om professor Mats Trondman som definierar vad som kännetecknar en bra lärare. Läs gärna det blogginlägget. Lärarutbildningen visar åter igen upp ett problem att få lärare att få med sig kunskaper som bär i klassrummet, att få med sig metodik som fungerar. Det finns givetvis ett eget ansvar för varje enskild student och Johnny har ett eget ansvar för sin utbildning. Man tar väl inte 300 000 i studielån för att få ett papper där det står: ”Du är lärare”? Men om man som student inte vet? Om man student inte har en aning om vilka krav på metoder som krävs? Hur ska man veta? Är det inte lärarutbildningens uppgift att upplysa och lära studenterna metoder som fungerar i verkligheten? Är det meningen att en lärare som har jobbat ett år och som har pluggat kanske upp till fem år på universitet, ska gå fortbildning för att lära sig metoder för att kunna förklara matematik för sina elever? Känns lite fel – eller?

Läs mitt tidigare blogginlägg där jag beskriver lärarutbildningens brist på förankring i klassrummet, alltså visionen av hur skolan ska fungera och verkligheten om hur skolan fungerar på riktigt.

För övrigt anser jag fortfarande att läraryrket är samhällets viktigaste arbete! Trots allt!

 

Annonser

31 kommentarer

  1. Jag vill nog lägga in en brasklapp här. Jag tror inte SVT är helt objektiva precis som du är inne på med klippning osv. Serien känns tillrättalagd och jag är ganska övertygad om att de visar utvalda delar (de gamla lärarna i dåliga situationer och de nya i bra) för att få bra TV, vilket är ganska taskigt mot Jonny & Co.
    Samtidigt ifrågasätter jag att man kan få en elev från IG till MVG på två timmar. Vad sänder det för signaler till elever och föräldrar runt om i landet?

    Jag tycker programmet delvis fördummar lärarkåren. Vi behöver lyftas och få auktoritet inte ses ned på mer.

    Jag hade gärna sett att superpedagogerna gav med sig av sina tips och hjälpte lärare men inte i det forumet.


  2. Johan!
    Jag håller med dig fullständigt. Det är väldigt trista signaler om skolan som sänds ut till svenska folket. Det enda vi som jobbar inom skolan kan hoppas på är att människor tänker att detta inte kan få fortgå och börjar ställa krav både skolan, lärare, rektorer, politiker, Skolverket och lärarutbildare. Med krav måste man som lärare reflektera över vad man pysslar med och kanske kan man förändra den vägen.

    Serien är helt och hållet tillrättalagt och klippt. Var är de andra lärarna i arbetslaget? Fungerar det bra på deras lektioner eller inte? Vi vet inte, men Gunilla sa att hon hade varit på Henrik, engelsklärarens, lektion och upptäckt brister. Men vi vet inte som tittare någonting.

    TV-serien vänder sig först och främst inte till de som är verksamma i skolan, utan till människor i allmänhet. Håller med dig att det vore ännu bättre med tv som förklarar superpedagogernas tips, men jag antar att det skulle bli ointressant tv för de flesta.


  3. Väldigt kluven inför serien. Klart det är intressant att skolan skildras i TV, men man undrar hela tiden över det vi inte får se. Stavros är förstås duktig men ingen kan höja betyget från IG till MVG på nolltid. Nu menar förstås Stavros att flickan hade MVG på PROVET inte i BETYG, men det förstår nog inte de flesta som tittar och därmed blir det en konstig syn på läraryrket och lärarnas förmåga att påverka elevernas resultat. Gunilla säger en del kloka saker men jag undrar hur hon skulle klara en högstadieklass på heltid. Jag är inte imponerad av hennes utstrålning.
    Vidare stör jag mig på den slappa miljö som verkar råda på alla lektioner:sen ankomst, ytterkläder på, mobiler och/eller musik på under lektionerna. Tillsammans påverkar sådant arbetsmiljön negativt och lektionerna blir mindre effektiva och kunskapsinhämtande försämras.


  4. Christer!
    Håller med dig i allt du säger, inte minst den slappa inställningen. När det gäller Stavros tog han ut ett delmoment inom matematiken och såg till att eleven klarade MVG på det. Pedagogiskt grepp för att få eleven att förstå att hon inte var elev som inte uppnådde målen, utan faktiskt kunde något. Även om det kanske bara rörde sig om några av målen. Den eleven kommer att få en helt annan inställning till matematik i framtiden. Detta kallas pedagogik.


  5. Har man några som helst kunskaper om hur dockusåpor konstrueras är det det mesta manusskrivet, vilket gör att jag vägrar att se en sådan serie som 9a.


  6. Betyget IG finns ej på grundkolan, bara på gymnasiet. Betyg på enskilt prov säger Skolverket:

    Kan man ha G-, VG- och MVG-uppgifter på ett prov? Är det inte svaren som avgör
    kvaliteten?
    Det finns ingenting i föreskrifterna för skolan som säger att man ska ha särskilda
    G-, VG- och MVG-uppgifter på ett prov. Det är inte uppgiften eller frågan utan
    svaret som är av en viss kvalitet.
    I skolan är det ändå inte helt ovanligt att man använder sig av G-, VG- och MVGuppgifter.
    De frågor som kallas ”MVG-frågor” brukar i allmänhet vara öppnare
    eller mer omfattande än t.ex. ”G-frågor”. ”MVG-frågor” ger på så sätt mer
    utrymme för att visa de kvaliteter som uttrycks i betygskriterierna för MVG i
    ämnet. En rätt trivial faktafråga med beteckningen G ger kanske bara utrymme för
    att lämna ett enda svar och därmed ger uppgiften inte underlag för att visa de
    kvaliteter som gäller för VG eller MVG. En ”MVG-fråga” däremot ger i allmänhet
    utrymme för dels redovisning av fakta och dels för analys, diskussion, reflektion och andra kvaliteter som ofta utgör betygskriterier för VG eller MVG. En ”MVGuppgift”
    ger således oftast möjlighet till svar med såväl G-, VG- som MVGkvaliteter.
    Återigen är det dock viktigt att peka på att det aldrig är uppgiften utan
    alltid svaret som avgör kvaliteten.
    Avslutningsvis är det också viktigt att säga att betyg inte ska baseras på enskilda
    uppgifter. Betyg gäller för hela ämnen och kurser.

    Dessutom sa Stavros ”MVG” då eleven hade 90% rätt (vill minnas 36 av 40), så säger Skolverket följande:

    På vår skola har man i ett ämne bestämt att om man klarar 50 procent av
    poängen på ett prov får man G, 75 procent ger VG och 90 procent ger MVG. Men
    hur vet man att det stämmer med betygskriterierna?
    Det har visat sig att det är ganska vanligt att lärare tillämpar system av det slag som
    beskrivs i frågan. Ett sådant poängsystem är dock svårt att förena med ett
    bedömningssystem som bygger på kvalitativa beskrivningar av kunnande. Ett
    poängsystem bygger oftast på att poäng är utbytbara och det har i allmänhet ingen
    betydelse på vilka av provets uppgifter poängen har erhållits.
    Ett system där procent av totala poängsumman används som bedömningsunderlag
    utgår från att måluppfyllelse är att nå en viss andel av den möjliga poängsumman
    på provet. Klarar eleven således 50 procent av poängen på ett prov är den indirekta
    slutsatsen att eleven därmed klarar alla mål som ingår i provet. Om eleven klarar 75
    procent av poängen antas vidare att hon eller han dessutom uppfyller
    betygskriterierna för VG. Men detta innebär att hänsyn inte tas till om eleven nått
    100 procent av poängen för vissa mål och 0 procent för andra.
    I ett målrelaterat system är det väsentligt att de olika målen nås och många poäng
    på uppgifter som prövar ett mål kompenserar inte att andra mål inte nåtts. Systemet
    är inte kompensatoriskt. De kunskaper eleven visar ska alltså relateras till mål och
    betygskriterier, inte till provpoäng. Det som gäller för det nuvarande
    betygssystemet är att alla mål ska uppnås för att en elev ska få betyget Godkänd.
    Samtidigt finns det givetvis olika svårigheter i den praktiska tillämpningen. Det är
    svårt att pröva varje enskilt mål om man som lärare har undervisning i ett antal
    klasser på 30 elever och ganska korta kurser, vilket inte sällan är fallet i
    gymnasieskolan. Som så ofta handlar det om att finna kompromisslösningar. Det är
    en uppgift för dem som känner de lokala förhållandena.
    Men det sätt att bedöma prov som beskrivs i frågan kan under alla omständigheter
    ifrågasättas. Det ger fel signaler om vad kunskap och lärande är och det är inte
    förenligt med grundtanken i det mål- och kunskapsrelaterade betygssystem
    riksdagen har beslutat om.

    Vill bara förtydliga, jag är ej paragrafryyare, men för alla som läser denna fina blogg du har Johan som inte jobbar inom skolan ville jag förtydliga diskussionen.


  7. Hej Janne!
    Tack för förtydligandet när det gäller IG frågan i grundskolan – givetvis vet jag om detta, glömde bort mig på grund av frågan. Jag har ändrat mitt svar nu, men låter läsarens kommentar stå kvar.

    När det gäller VG och MVG tycker jag Skolverket är lite otydliga när man säger att MVG-frågorna brukar vara öppnare och mer omfattande. VG och MVG frågorna ska utgå från kriterierna för VG och MVG, vilka kriterier utgår från tankekvaliteter. Det går givetvis att nå VG och MVG på vilka frågor som helst, som sagt är svaret som avgör. Varför jag har separerar frågorna för egen del är för att vara tydlig mot eleverna vilka kunskapskrav som krävs. Det blir klart mycket tydligare med separerade frågor. Klart man kan få MVG på ett prov, men ett prov är inte detsamma som ett betyg, utan det är kriterierna för just det momentet man har klarat utav. När väl betygssättning sker tar läraren in all information han/hon har om eleven och gör en bedömning – summativ bedömning.

    När det gäller Stavros uttalande angående MVG med 36 av 40 poäng reagerade jag också. Kan man ha så många fel? Kan man använda poäng över huvudtaget? Det är jag ganska frågande till, men Stavros har dokumenterat goda resultat med sina elever.

    Jag anser att man inte kan använda poängsystem över huvudtaget i skolan, poäng tillhör det relativa betygssystemet. Det är inte ovanligt att matte- och engelsklärare använder sig av poängssystem. Sätter man en g-nivå i början, t.ex. att man ska klara 50% . Spelar det någon roll vilka poäng man tar? Jag har sett poängplockarprov där max har varit 100 poäng och oregelbundna verb har omfattat 25 av dessa poäng. Säg att man har lärt sig dessa poäng utantill och plockar ihop 25 poäng till – är det ok att man misslyckas helt på ett moment?

    Jag har jobbat som SO-lärare i 9 år och jag har aldrig använt mig av poäng. Antingen kan man eller också kan man inte och frågorna ska utgå från kriterierna i kursplanen.

    Tack för din återkopplingen!
    Johan


  8. Den tanken slog mig när jag läste på universitetet. Efter en matematikkurs insåg jag att jag inte egentligen alls behövde lära mig allt. Det räckte med att man kunde 3 av 6 delområden för att få godkänt. Man kunde med lätthet hoppa över hela kapitel i boken och ändå bli godkänd på kursen. Trots att man sen fick ett kvitto som angav att man just behärskar de momenten. Ett lite märkligt scenario.

    Jag själv använder mig av uppdelade frågor. Men än så länge använder jag mig av poäng inom de områdena. Jag är medveten om att det inte är bra och arbetar på att kunna bedöma eleverna bättre. Jag känner dock att jag skulle vilja haft mer kött på benen från lärarhögskolan där. Jag anser inte att jag fått speciellt mycket hjälp angående bedömning, kursplaner och provkonstruktion. Precis som du varit inne på Johan fanns det ett betygsmotstånd som lös igenom och som då gjorde mig och många andra till betygsmotståndare. Jag har dock svängt i frågan.

    Fortfarande är jag dock ytterst tveksam till att man kan gå från ”IG” till MVG på två timmar även om det bara är på ett prov och ett moment. Att få MVG kräver ofta en högre kognitiv förmåga som inte kan utvecklas på två timmar.


    • Johan

      Det kan ha funnits en tanke bakom att ni bara behövde bli godkända på tre av sex delområden. Vilken den tanken kan ha varit vet jag inte.

      När någon frågar mig om vad som är viktigt i en bok, säger jag att allt är viktigt eftersom det finns med i boken. Jag kan inte säga att vissa kapitel är viktigare än andra, om hela boken skall läsas, enligt litteraturlistan.

      Men jag planerar inte min undervisning endast för att få mina studenter godkända, utan även för att de skall få med sig kunskaper som de kan ha glädje och nytta av.

      Men att utbildningarna anger att detta måste studenterna minst kunna, betyder inte att det finns något tak på vad de mest behöver kunna. Man kan läsa och lära sig hur mycket som helst. Och varför fokuserar man inte på det. Varför verkar det inte vara roligt att lära sig längre. Är allt för centralstyrt numera?

      Det är ett alldeles för stort fokus på godkännande på bekostnad av lärandet.


      • Monika!
        Jag upplever inte att det är fokus på godkännande än lärande, kanske inom universitetsvärlden, men inte på Vikingaskolan. Men å andra sidan är Vikingaskolan en grundskola av tusentals.


      • Jag tänkte mest inom universitetsvärlden … själv läste jag allt som gick att få tag i. Oavsett om detta ledde till godkännande eller inte.


  9. Hej Johan!
    Du är inne i en fruktbar process som tar både tid och energi i anspråk. Det krävs en hel del tankearbete att utveckla strategier för att bedöma elevernas kunskaper, utan att använda poängprov. Bra Johan – fortsätt på det sätt du har börjat, jag är övertygad om att du kommer att hitta en bra form för det. Se gärna till att ha någon kollega att bolla med.

    Ditt vittnesmål om hur det fungerade på lärarutbildningen är ännu ett bevis för det som jag känt till länge och som jag har kämpat för att lyfta ut i media. Dock finns det en del envisa personer som hela tiden säger att jag har fel och att jag bildar mina åsikter på ett fåtal personer och några rapporter från Riksrevisionen , Skolverket och Högskoleverket. Men jag kämpar på.

    När det gäller Stavros kan jag bara säga att det nog var ett pedagogisk knep för att få flickan att tro på sig själv. Han är en bra pedagog, men inte en trollkarl.

    Kämpa på Johan! Förresten, i vilken kommun jobbar du?

    Johan


  10. Så här skriver Skolverket angående det ni Johan+Johan tar upp vad gäller helhet på delar av prov. Jag belyser ämnesprov i matte/svenska/engelska i åk9 . Så här får man svar av Skolverket på den frågan:

    FRÅGA: Hur kommer det sig att man kan få provbetyget G trots att man inte nått G på ett av delproven?

    SVAR AV Skolverket: När det gäller ämnesbetyget är det riktigt att alla mål skall vara nådda för att det sammanfattande provbetyget skall bli minst Godkänd. Man kunde tänka sig att samma regel skulle gälla också när man beräknar ett sammanfattande provbetyg. Ett prov kan dock aldrig på den begränsade tid som står till buds pröva olika mål på ett fullständigt sätt. Det innebär att det alltid finns viss osäkerhet i ett provresultat. Prov är med andra ord ganska osäkra som mät-instrument. Skolverket har därför bedömt att det för det samman-fattande provbetygets del kan vara acceptabelt att ett delprovsresultat inte når upp till G om detta kompenseras av goda resultat på övriga delprov. Däremot anser Skolverket att det vore att gå alltför långt att ge ett godkänt sammanfattande provbetyg om två delprov inte nått godkändnivå även om det tredje provbetyget vid sammanvägningen skulle kompensera övriga två provbetyg.

    / Janne D


  11. För det första tycker jag Skolverket är ute och cyklar när man säger att prov är ganska osäkra som mätinstrument – det beror väl på hur provfrågorna är konstruerade och hur man bedömer svaren. När det gäller poängplockarprov är det givet att Skolverket har rätt.

    För övrigt har ju Skolverket rätt, ska man nå målen måste man nå alla mål för att åtminstone få ett G i slutbetyg. Däremot kan man ju tänkas sig att ett prognostiskt betyg i årskurs 8, där man inte uppnått alla kriterier för G, kan man få G i betyg om läraren gör bedömningen att eleven har de kunskaper som kommer att krävas för att nå ett G i slutbetyg.

    Jag har aldrig haft ett prov som har visat alla kriterier för något betyg, oavsett om det har gällt G, VG eller MVG. Jag har heller aldrig haft en elev som har kunnat visa i sitt svar att de uppnått samtliga kriterier.

    Johan K


  12. Man blir ju lite förvirrad och stressad. Stavros som så många experter och medierna har bestämt är en expertlärare visar sig nu konstruerar prov på ett sätt som liknar en gammaldags kunskapssyn. Jag som hade lärt mig att betyg är objektiva, speciellt när en stjärnlärare som Stavros skapar prov. Tur att jag inte följer detta program.


    • Provkonstruktionen är mindre bra, åtminstone när det gäller poängen. Däremot har vi inte sett hur frågorna är konstruerade. De kanske är fantastiska?


  13. Hej!
    Det är inte så att betyg ska vara prognostiska. Hittills har det varit så här: De ska göras på det som eleven visat att hon eller han kan. Om det då handlar om betyg i åk 8 och till jul i åk 9 ska betygsbedömningen göras utifrån lokalt bestämda mål som är uppsatta med hänsyn till de mål och kriterier som ska ha uppnåtts resp. uppfyllts i slutet av åk 9 (se inledningen av kursplanerna och betygskriterier).

    I Lgr 11 finns inte denna formulering kvar. Nu kommer att gälla följande enl. skollagen: ”Vid bedömningen ska elevens kunskaper
    1. i årskurs 6 ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 6, och
    2. efter årskurs 6 ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 9.”
    Jag har frågat Skolverket vad det innebär för skillnad i praktiken och fick då detta till svar: ”När betyg sätts innan ett ämne eller ett ämnesblock har avslutats (terminsbetyg), bedöma de kunskaper som eleven inhämtat i ämnet eller ämnesblocket fram till och med den aktuella terminen. Det är alltså inte i princip någon skillnad i dag när det gäller terminsbetygen.”

    Kontentan blir alltså att det måste krävas lokala krav i någon form. Om man börjar bedöma elever i åk 7 och 8 efter kunskapskraven i åk 9 kommer betygsskalan att snävas ned till några få steg i åk 7 och 8 och betygsglidningen är tillbaka.

    F.ö. förvånar det mig enormt att Stavros Louca använder poängplockarprov och kvantitativ bedömning. 26 poäng av 40 säger ju absolut ingenting om huruvida eleven visar mvg-kvaliteter. Man vet ju inte vilka uppgifter provet hade! Det var ju också naturligtvis så att han coachade henne för just detta prov. Det var likadant i förra omgången av Klass 9a. De coachades för just det prov de skulle ha. När de hade det riktiga nationella provet på vårterminen så gick det bättre för 9b på samma skola!
    Därmed inte sagt att han inte är bra. Det är han absolut. Kanske rent av lika bra som du och jag?

    Att Stavros reagerade på mattegenomgången som Johnny hade visar en sak tydligt: De hade inte pratat ihop sig i förväg. Vilket de naturligtvis borde ha gjort.

    Håller med dig om att Gunilla Hammar kom in på viktiga saker som handlar om det gemensamma pedagogiska resultatansvaret som alla lärare på en skola har.

    Hälsningar Mats


  14. Mats!
    Eftersom både i Lpo 94 och Lgr 11 har avstämningspunkter för olika årskurser måste läraren göra en prognos: ”Fortsätter du på detta sätt så kommer du få det betyget”. Det är prognostiska betyg. Att bryta ner kunskapskraven på en årskursnivå skulle innebära regelstyrning, det vill säga att kursplanerna skulle innebära att lärarens pedagogiska frihet skulle bindas upp. Helt emot mål- och resultatstryning.


    • Johan, här har du (för en gångs skull) inte rätt. Det finns inget skrivet någonstans om att betyg ska vara prognostiska i åk 8. I så fall skulle ju betygen ha olika funktion beroende på när de sätts. Alla betyg ska visa elevens kunskaper vid betygsättningstillfället, alltså det som eleven visar att de kan fram till betygsättningstillfället. Se t.ex här: http://www.skolverket.se/sb/d/1449#listAnchor6859.
      Kraven för respektive betyg måste vara lägre i åk 8 än i åk 9.
      Jag håller inte med om att det skulle innebära regelstyrning eller att den pedagogiska friheten skulle bindas upp eftersom mål och kunskapskrav inte är samma sak som delmoment och innehåll.


      • Mats
        Skolverket är åter igen otydliga. Vad menar man med att man inte kan ställa samma krav på elever i årskurs 8 som i årskurs 9? När man börjar årskurs 9 har man ett visst antal kriterier för som man ska uppnå för att få G, ännu fler för att dessutom nå VG och MVG. Det vore märkligt om man skulle kontrollera att alla elever hade nått alla dessa mål, på ”rätt nivå” för årskurs 9 – det är ju orimligt – eller hur? Det innebär att man i årskurs 6, 7 och 8 jobbar med arbetsområden där olika mål att uppnå lyfts in, där eleverna får visa att de har olika kunskaper och når olika mål. Då sänker jag inte kraven för eleverna, utan anpassar frågeställningarna, exenationsupppgiften och så vidare. På så sätt kan jag se hur eleverna utvecklas – i förhållande till de mål som finns. Jag anser inte att man ska bryta ner målen på årskursnivå – det anser jag vara ett onödigt arbete, bättre låta lärare arbeta med målen fritt. En del lärare känner att de vill vara så hårt styrda, men jag tycker inte att det är bra.

        Åter igen: Prognostiska betyg = ”om du jobbar på detta sätt och visar vad du kan kommer du få detta slutbetyg”.


  15. Vet du vad Johan? Jag tror vi menar i princip samma sak. När jag pratar om lägre krav så är det just att anpassa frågeställningar, examinationsuppgifter osv efter åldern på eleverna.
    Kraven formuleras också i tydliga kravnivåer, som jag ju vet att du också använder.


    • Ok Mats, jag förstår. Problemet med Skolverkstexterna är att de oftast är abstrakta och lämnar stort utrymme för tolkningar. Dessutom är de ibland ute och cyklar, visar att de inte behärskar de instrument de är satta att ge instruktioner för. Givetvis en svår uppgift om man är tjänsteman och kanske aldrig har jobbat med bedömning och betygssättning, eller också var det länge sen.


  16. […] Johan Kant […]


  17. Jag är intresserad av hur Stavros bygger en coachande relation till Johnny och menar nog att han lyckas göra det mesta fel.

    I första avsnittet körde han och Gunilla ”good cop/bad cop-tricket” och det var väl lite väl genomskinligt.

    I just det här avsnittet tror jag han använder det taktiken ”tränaren golvar den oerfarne boxaren för att lära honom lite ödmjukhet” och jag är inte säker på om det är rätt väg för att bygga upp Johnnys lärarpersonlighet.

    Det borde inte vara en tävling mellan de två herrarna och Stavros består av en svårslagen blandning av rutin, engagemang, karisma, tricks och ämneskunskaper. En del av de här komponenterna går att förmedla genom imitation – andra tar längre tid att bygga upp!


    • Jag tycker generellt att både förra omgången och denna har varit väl regiserat, något som en del kommentarer jag har läst skvallrat om. Ändå finns det sekvenser som är värda att diskutera. Huruvida Gunilla och Stavros körde good cop/bad cop vet jag inte, men att de båda vill utmana rådande inställning är det väl inget tvivel om. Det är väl det som är deras uppdrag?

      Ibland måste man få en snyting för att kunna förbättra sig, eller gå vidare. En kognetiv konflikt innebär att Johnny måste ta ställning. Han har jobbat ett år som lärare och tror att han är världsbäst – det behövs en rejäl omskakning för att han ska inse att han faktiskt har en del att lära. Men vi ska komma ihåg att det är många samtal vi inte får se.

      Jag tror inte att man kan imitera, man måste hitta sin egen väg för att bli en skicklig lärare. Däremot kan man nog ta till sig saker som andra gör, men man måste göra det till sitt eget och då går det inte för Johnny att försöka vara som Stavros.

      Jag anser heller inte att det är en tävling mellan Stavros och Johnny, de vet vad de gett sig in i, båda två. Jag upplever att det finns en ”tycka-synd-om-mentalitet bland många bloggare, vet inte om du känner att du tillhör den skaran. Det är inte ett dugg synd om Johnny – han borde ha fått den feedback han nu får tidigare i sin utbildning. Är man en lärare som inte når fram till alla elever måste man få höra det och gärna med raka puckar, istället för att linda in orden som är ganska vanligt. Sen kan man som tv-tittare tycka att Stavros borde ha mer erfarenehet än att bli så upprörd som han blev, men jag antar att det har och göra med hans personlighet (vet jag egentligen inte).


      • Jag för min del tycker inte synd om Jonny. Är nog mer kritisk mot att vissa saker visas utan att det problematiseras. Jag kan inte dra några slutsatser om de båda lärarnas sätt att undervisa eller vad de kan. Eftersom jag inte har observerat någon av dem. Det enda jag har är korta ögonblick som visas i TV.

        En diskussion mellan Stavros och Jonny om det som hände när Stavros blev upprörd hade varit upplysande och dessutom bra TV.


  18. Håller med dig till 100%. Vore otroligt intressant om SVT bad Sveriges absolut bästa Svenska/SO lärare genom tiderna (Mr.Folke Silvén) deltaga under ett program. Idag är han pensionär, men vet att han precis som i filmen ”Vikarien” skulle ställa upp. Under 50 år har han undervisat i sv/so. I 50 år har Folkes elever gått ut 9:an med VG/MVG. Folke har, och använder sig utav en pedagogik som kanske för många inte är tilltalande. Men precis som du nämner om Stavros. Är inte det viktigaste att alla elever går ut med högsta möjliga betyg, starkt självförtroende samt kunskap utav respekt för livet och samhället som väntar? Jag och tusentals till elever som haft äran att få ha Folke Silvén som pedagog är mer än tacksamma. Så mitt ord som gärna får bli en debatt! Fler Stavros och Folke i våra svenska ”flum” skolor tack.


  19. Hej Carl!
    Jag har sett den fantastsiak filmen Vikarien, så jag känner till Folke. En bra lärare sätter spår på eleverna för resten av livet, det märks tydligt på dig. Själv har min gamla träslöjdslärare satt spår för resten av livet på mig, fast negativa sådana. Han gjorde bort mig inför hela klassen och skrattade tillsammans med en kollega till honom. Kommer fortfarande ihåg detta.

    Läraren har betydelse.

    Tack för ditt inlägg.
    Johan


  20. Johan, en dokumentärfilm jag kan rekommendera är Första Året, den är inte ny, typ tio år gammal. Det handlar om en ambitiös högstadielärares första år. Det går inte så bra för honom men man får ju empati för honom.


    • Hej Ed!
      Jag såg den när den var ny och känner till både killen och den som gjorde filmen. Ganska bra film. En film som jag tycker är bra är Vikarien som Carl här ovan rekomenderar, en annan film är en fransk film som gick på Zita för många år sedan och som handlar om en byskola, läraren och hans elever.


      • Jag hade svårt för vikarien, tyckte det var lite av ett hafsverk. Men den där filmen från byskolan gillade jag.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s