h1

Veckans vedermödor

12 mars 2011

Jag har inte skrivit några blogginlägg på en vecka och det beror inte på att jag varit sjuk, inte haft inspiration eller något ämne att ta upp, inte på grund av tidsbrist, utan helt enkelt på grund av jag inte har haft ork. Jag skriver på kvällar eller helger, aldrig på arbetstid, dels på grund av att det inte igår i mina arbetsuppgifter och dels på grund av att jag inte har tid med det på jobbet. Skulle nog inte skriva blogginlägg även om jag hade tid.

Denna vecka har gått i 190 och jag har haft så oerhört mycket att göra. Förutom det dagliga arbetet som biträdande rektor, med planeringsarbete inför framtiden: tjänstefördelning, tillverka kvalitetsutvärdering för årskurs F-2, LUS-resultat, var med och lösa den dagliga vikariefrågan och så vidare, har denna vecka inneburit lösandet av en rad ganska jobbiga konflikter, där föräldrar har varit inblandande i några fall. Det har gått väldigt bra, men det är en energitjuv utan like.

De underbara eleverna på Vikingaskolan har åter igen spelat upp en musikproduktion, denna gång var det årskurs 3 som sjöng och spelade en pjäs som var en timme kring sagorna Rödluvan, Snövit och Dummerjöns. Och som de sjöng – de tog i för kung och fosterland. Inte ett öga var torrt hos föräldrar och rektorer på torsdagskvällen då föräldraföreställningen gick av stapeln. Eleverna var fantastiska, musiken var emotionell och föreställningen var både innovativ och rolig. När Dummerjöns bröder satt utan prinsessans slott och väntade på att få komma in, dyker plötsligt Pippi Långstrump upp på scenen, går fram till en av Dummerjöns bröder och säger: ”Men Lilla gubben, var har du varit. Nu går vi hem till Villa Villekulla”, varpå Pippi tar hästen och går. Kvar står Dummerjöns bror utan häst, publiken skrattar. Det fanns flera sådana roliga och påhittiga händelser i denna föreställning. Rektor och biträdande rektor var stolta över eleverna, lärarna och Vikingaskolan. Föräldrarna måste varit stolta som tuppar.

Veckan avslutades igår med en heldag gällande Lgr 11. Rektorer, biträdande rektorer och nyckelpersoner träffades i kommunhuset för att presentation av Lgr 11, samt hur det ska till att införa den nya läroplanen i Haninge kommun. Dagen var bra, rektorerna hade fått ansvara att presentera en bit var och dagen avslutades med att varje skola satt för sig och diskuterade. Eftersom Haninge kommun har alerta personer i förvaltningen, både när det gäller skolchefen och grundskolecheferna, tror jag nog att detta jobb kan landa på ett bra sätt. Däremot är jag ännu mer bekymrad över hur illa det är med Lgr 11.

Vad är jag då kritisk till när det gäller Lgr 11? Det är kursplanerna och det är värt ett blogginlägg i sig. Jag ska skriva det, kanske i helgen. Kortfattat, utan att utveckla mina tankar, argumentera och dra slutsatser menar jag:

  • De långsiktiga målen som finns med i syftestexten gör att det även i denna läroplan finns dubbla mål, något som Leif Davidsson kritiserat tidigare.
  • Centralt innehåll är alldeles för omfattande och regelstyr lärarkåren. Det är också skrivet på en abstrakt nivå, som lämnar otroligt tolkningsutrymme.
  • Kunskapskraven är abstrakta och vaga i sin distinktion. Vem avgör om eleven har grundläggande, goda eller mycket goda kunskaper? Och hur blir likvärdigheten?

Jag ville inte igår vara en dysterkvist och därför höll jag igen med min kritik. Däremot märkte jag förvirringen bland lärare och de många frågetecken som arbetet med kursplanerna innebär. Jag tror nog att Haninge kommun har en plan för hur man ska hantera detta ”problem”, men någon likvärdig skola kommer det inte bli i Sverige med denna kursplan. Några tydliga kunskapskrav som Skolverkets folk påstår komma med Lgr 11 finns nog bara i deras huvuden – åtminstone har jag inte förstått vad det är som är så tydligt med de nya kursplanerna. Men det kanske är jag som är dum i huvudet?

Avslutningsvis måste jag säga att jag spyr på den ”medelklassmentalitet” som råder i stora delar av vårt samhälle. En jävla massa människor, alla medelklass, som gör sig till tolkningsföreträdare för hela samhället och all verksamhet som finns, men som inte har något som helst förankring bland den verksamhet de beslutar om, eller påverkar.  Jag tillhör själv den grupp av medelklassmänniskor som lyfter fram mina åsikter, tankar och argument, men jag försöker verkligen ha en fot kvar i den ”verklighet” som jag beskriver. Jag har i veckan sett flera exempel på detta. Skolverksfolk som basunera ut en kursplan som inte kommer att få elever och föräldrar att bli mycket klokare (för att inte tala om lärare). Psykologer som har en idé över hur man ska lösa skolsituationer, men har ingen som helst skolerfarenhet eller vet hur skolan fungerar. Barn- och ungdomspsyk som inte har någon som helst koppling till skolan och de problem som ett barn kan ha i skolmiljö. Man sitter på sina ”fina pastellfärgade kontor” och diskuterar, men vilken hjälp ungarna ska få det presenteras inte – istället bokas en ny tid och en ny tid och en ny tid. Föräldrar, barn och lärare behöver verktyg att hantera känslor, situationer och konflikter. Men får man det? Icke sa nicke, men en ny tid för samtal kan man erbjuda. Och det finns många, många fler exempel – finns nog anledning att återkomma till detta ämne.

Annonser

3 kommentarer

  1. Tack Johan!
    Åter en helg med lite nya tankar från dig (som inte är dum i hela huv…)som man kan fundera/diskutera och få nytt utgångsläge ifrån.Här skulle jag också velat skriva lite kring ”ny bokad tid” Men blir då bara arg, irriterad, förbannad och ledsen och det vill jag inte bli en solig lördag. Vila nu ordentligt i helgen, så att vi får mer att läsa nästa vecka 🙂


  2. Du tillhör verkligen inte kategorin dumma Johan.
    Du har rätt i det du skriver om Lgr 11. Det blir i sanning ett väldigt arbete med detta ute på skolorna.
    Jag vet inte om man kan hoppas på att kommentarmaterialet till kursplanerna kommer att vara till hjälp att skilja grundläggande, goda och mycket goda kunskaper från varandra. Risken för godtycklighet är minst lika stor som tidigare.

    Apropå sista stycket om ”förståsigpåare” utan egentlig koll. Jag kom att tänka på en psykiater från BUP som jag träffade på en elevvårdskonferens en gång. Det gällde en elev som jag var mentor för och den killen hade det jobbigt med sig själv (en gång rymde han från skolan och tjuvåkte på ett tåg från Katrineholm till Skövde, klev av, gick till en skola och käkade lunch och tog sen ett tåg tillbaka igen). Nåväl, vid konferensen nämnde jag t.ex. för psykiatern att han bl.a. hade hoppat ut genom fönstret och försvunnit under en av mina lektioner. Då sa psykiatern: ”Vad säger det dig om din undervisning?”
    Då var jag nära att bara resa mig och gå, men som tur var stannade jag och talade om sanningen och min hjärtas mening istället. Det var nog bättre…


  3. Bra historia Mats, säger en del. Själv har jag suttit på möte och psykolgoen säger: ”Har du prövat det här” och jag svarar: ”Jag har prövat varenda jävla gjej”, hit med KBT eller någon behandling så barnet och föräldararna får verktyg att hantera barnets okontrollerbara ilska. Men istället bokades det ett nytt möte.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s