h1

Tillbaka till katedern

13 mars 2011

När ordet katederundervisning kommer upp ryggar många tillbaka och får dåliga ”vibbar”. Det smakar lite illa i munnen! Därför att definitionen av katederundervisning inte stämmer överens mellan lärare och lärare, lärare och lärarutbildare och lärarutbildare och utbildningsminister. Den här diskussionen hade jag med en lärarutbildare tidigare i veckan, som menade att jag inte ägnade mig åt katederundervisning, utan något annat. Jag menade att ordet idag är feldefinierat, att man menar att katederundervisning är detsamma som ”Caligula”, som i filmen Hets förtryckte elever från sin kateder. Jag använder därför ordet seminarieundervisning, samma sak, men inte så infekterat ord.

Men vad menar jag med seminarieundervisning? Jo, det är när läraren leder arbetet i klassrummet. Läraren läser lärobokstexten om det behövs, problematiserar begrepp på whiteboardtavlan, ställer frågor till eleverna, konkretiserar abstraktioner i elevernas erfarenhetsvärld, tar emot elevernas frågor och undringar, har en dialog med eleverna och låter eleverna anteckna det man gemensamt kommer fram till i sina skrivhäften. Läraren leder skolarbetet från sin kateder! Det innebär, beroende på hur bra eleverna kan läsa och hur bra de är på att ta eget ansvar, att läraren låter eleverna ta reda på diverse saker/få diverse uppdrag för att sedan komma tillbaka till klassrummet där det problematiseras på tavlan inför hela klassen. Man gör en gemensam kunskapsresa, men det är läraren som leder arbetet in i minsta detalj. Alltså inte fri forskning!

Nu vill utbildningsminister Jan Björklund att läraren åter ska ta plats i skolans kateder. På debattsidan i Dagens Nyheter idag, söndag 13 mars, menar Björklund att de sjunkande resultaten i svensk skola till stor del beror på att läraren har klivit undan för mer elevaktiva arbetssätt, där elever får klara sig själv i större utsträckning. Björklund skriver: ”Det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet i klassrummet mellan lärare och elev. Det är kvaliteten i dessa möten som avgör skolans kunskapsresultat. Den förhärskande trenden bland politiker och pedagoger de senaste fyrtio åren har varit att eleverna ska ta mer eget ansvar och att lärarens roll ska förändras från undervisande till handledande. Vi vet att för mycket eget arbete inom matematiken lett till att elever lär mekaniskt och därför ofta saknar en djupare förståelse för problem”.  Björkund fortsätter: ”Mycket talar för att en viktig anledning till både de sviktande svenska resultaten och de ökade skillnaderna är att svenska elever i stor utsträckning lämnas ensama i sitt arbete. En strävan från tongivande politiker och pedagoger att komma bort från katederundervisning innebär krav på mer självständigt arbete från elevernas sida och mindre strukturerad undervisning. Dessa förändringar har med stor sannolikhet sänkt resultaten och ökat klassklyftorna”.

Jag håller med Jan Björklund. Ledande politiker, inte minst socialdemokrater och ledande pedagoger, främst lärarutbildare har starkt bidragit till att ideologisera detta. Det har varit fult att använda katederundervisning, ordet har varit ett skällsord inom lärarutbildningen. Men är det så att det har varit en definitionsfråga? Nja, jag är inte säker på det, kanske är det en definitionsfråga idag, men jag tror nog att läraren rent ideologiskt skulle släppa all ”makt” till eleverna och få elevaktivt arbetssätt och därmed även kontrollen – eller åtminstone verkar det ha blivit så.

Men är det så enkelt som Björklund påtalar? Det tycker inte jag i alla fall. Klart att läraren ska ha full kontroll på sina elever och själv har jag alltid ägnat mig åt seminarieundervisning, av det enkla anledningen att mina elever inte hade klarat av ett annat arbetssätt, t.ex. problembaserat lärande. Orsaken till det är att de inte hade tillräckliga kunskaper med sig för att självständigt arbeta (några få hade det så klart), vilket hade inneburit om jag släppte eleverna att de hade kopierat text. Men givetvis behöver eleverna ta kontroll över sitt eget lärande och sin egen planering, men det måste en lärare aktivt bedöma om de klarar av. Mina elever på Jordbromalmsskolan fick oftast, inte alltid, ett större ansvar i årskurs 9. Då hade jag byggt upp deras grundkunskaper och deras förmågor att ta allt mer ansvar. Då fungerade det för det mesta bra. Jag blir lite skeptisk när jag hör om  7-åringar som ska leda sina egna utvecklingssamtal, känns lite väl befriat från vuxen- och läraransvar. Kanske fungerar det i medelklassområden, med hem med stark bildningstradition. Summering: Klart att barn och ungdomar ska ta ansvar för sitt eget lärande och egen planering, men det måste göras när eleverna klarar av det.

En annan del av skolan som har direkt avgörande för skolans resultat och som inte tas upp i artikeln är resultatuppföljning. Ofta sätter man ett likhetstecken mellan resultatuppföljning och standardliserade prov, både nationella och lokala. Haninge kommun har fått kritik, inte minst av Hans-Åke Scherp, för att man följer upp resultat. Scherp har sagt att Haninge inte sysslar med motivation, utan hotivation. Här ligger själva grundproblemet – det är vad man gör av resultaten som gör skillnad. Att ha standardliserade prov för saken skull finns det ingen mening med, personligen tycker jag att Björklund är ute fel när han inför flera nationella prov. Standarden på dessa prov är verkligen inte hög, men det är ju en annan diskussion. Det jag vill komma till när det gäller resultaten är att rektor och ledningsgruppen på varje skola ska analysera alla resultat och titta på varje klass. Gå igenom:

  • LUS-resultat
  • Skriftliga omdömen i de olika ämnena
  • Hur eleverna uppnår målen
  • Resultat av nationella prov
  • Resultat av lokala prov
  • Betyg

Utifrån detta kan man diskutera:

  • Vilka elever har hamnat på efterkälken
  • Vad beror det på? Kan man se att i vissa klasser når eleverna inte några goda resultat – fel metodik? Dålig lärarinsats?
  • Vilka resurser har skolan (lärare är skolans bästa resurs) och hur kan de ställas om för att hjälpa de elever som har hamnat på efterkälken?
  • Åtgärder och vem som ska göra vad. Finns det lärare som har utrymme i sitt schema att hjälpa eleverna? Intensivkurser i läsning? Hämta-hem-perioder? Kan man använda skolans val?

Det är bara genom att ha resultaten framför sig som det går att diskutera hur det går för eleverna, både individuellt och kollektivt. Och detta arbete ska börja i årskurs 1. ÅRSKURS 1 – inte på vårterminen i 9:an, men någon slags brandkårsutryckning. Dessutom ställer det krav på organisationen och på den enskilda läraren. Jag har personligen sett lärare som år ut och år in låta klasser med 8-10  elever lämna grundskolan utan betyg. Kan var fel på lärarens metodik? Kan vara lite för mycket fokus på utlärt? Detta kan tyckas självklart, men handen på hjärtat: Hur många ledningsgrupper och rektorer sitter kontinuerligt med resultaten och gör detta jobb? Min uppfattning är att det flesta inte gör det. Förlorarna? Eleverna så klart! Summering: Om man följer upp resultat får man syn på elever som hamnar på efterkälken, lärare som inte fungerar och metodik som inte fungerar.

Jan Björklund missar mycket med problemen i svensk skola genom att fokusera på lärarrollen och katederundervisning. På det sätt som Björklund fokuserar blir frågan en ideologisk fråga igen, fast denna gång från regeringens borgliga perspektiv. Gå inte igång på denna artikel socialdemokrater och vänsterpartister, för det kan vara en dimridå, kanske kommer det något mycket mer kontroversiellt förslag från Björklund inom snar framtid, som han inte vill ha fokus på. Så har Björklund gjort förut och det är inte otänkbart att det händer igen.

När det gäller bloggvärlden och det pedagogiska etablisemanget är förtroende för Jan Björklund inte speciellt högt. Många gånger rajlerar man med Björklund och inte sällan finns det närmast en ”hatstämning” när Jan Björklunds namn kommer upp. Också inom socialdemokraterna och vänsterpartiet har jag många gånger hört hur man raljerar med ”majorn”, militären och hur man är upprörd över hans politik. Men varför år ut och år in uppröras av Jan Björklund? Det är bättre att fokusera på sin egen politik och på sina egna idéer om skola och vad som bör göras. Bygga upp en egen politik. Kanske är det dags för Socialdemokraterna att ta tillbaka den skolpolitik som Thomas Östros och Göran Persson byggde upp: ”En_kunskapsskola_for_alla” och som sedan Jan Björklund kidnappade. För det är i grunden samma politik, men ideologiska skygglappar har skymt ljuset för denna politik.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

38 kommentarer

  1. Intressant skrivet, jag kan hålla med om mycket, på samma sätt som du håller med Björklund, alltså med vissa förbehåll. Men det är också intressant att notera att din syn på eget arbete, ”flumskola” med mera ligger när Ingrid Carlgrens http://bit.ly/h7i7rz

    Ingrid Carlgren är ju en person du själv bidragit till att piska upp ”hatstämnning” mot på den här bloggen (jag ogillar drev oavsett från vilket håll de kommer).

    Hoppas att du kan släppa den polarisering av pedagogiska uppfattningar, som du velat driva med ”pedagogiska nätverk”-inläggsserien! Du har mycket viktiga åsikter som fler borde få ta del av. Dina tongångar i blogginläggen, som ofta gränsar mot rättshaverism, hindrar tyvärr en sådan spridning.


  2. Hej Björn!
    Det är ett medvetet tonläge som jag har valt i denna serie och på denna blogg. Jag vill prata ur skägget, vill nämna saker vid dess rätta namn och är man betygsmotståndare så ska man kallas det. Traditionen inom svensk pedagogik och svensk skola är inte den, utan snarare snömos. Därför gör jag detta val och får ta konsekvenserna av det.

    Hatstämningen mot Carlgren är din tolkning. Är stämningen sådan måste den ligga i betraktarens ögon, med dennes referensram. Jag lyfter fram det som Carlgren har gjort och vad hon står för. Och det är bara en bråkdel som jag har fokuserat på, kan komma mer. Det är också din tolkning att jag ligger nära Carlgren, men tro mig att det gör jag verkligen inte. Att hon tar upp sådant som faller samman med det jag tar upp beror på att hon är en person som säger sådant som passar bra in för att hon ska vara ideologiskt rätt eller politiskt korrekt. En kappvändare med andra ord. Jag kan ge fler exempel på det.

    Jag drivs inte av att gå till attack mot etablisemanget, även om man kan tro det. Jag drivs av att få en förändring av skolan, att fokusera på elevernas rätt att lära sig och att människor, oavsett position, ska ta ansvar. Har någon person i maktposition undlåtit sig att inte ta det ansvar som den ska ta, och detta fått förödande konsekvenser tänker inte jag sitta still och tiga. Rättshaverist eller inte, jag förstår vad du menar, men jag struntar faktiskt i vad folk tycker om de inte kan läsa andemeningen i vad jag skriver. Och när det gäller karriär har jag för länge sen förstört den.

    Hoppas du förstår vad jag menar och inte tycker att jag är för hård. Det har inget med dig att göra, eller din kommentar. Jag förklarar mig bara.


    • Om man, som du gör om Tomas Kroksmark, skriver ”Tomas Kroksmark är betygsmotsåndare, reformmotståndare, motståndare till att skolan följer upp resultat. Han är medlem i det informella pedagogiska nätverk jag skriver om och han är skolans fiende!” och i samma inlägg att detsamma gäller för Ingrid Carlgren så bidrar man oundvikligen till en hatstämning (som synes inte bara mot Carlgren). Det är överhuvudtaget svårt att använda ordet ”fiende”, utan att anslå en något obehaglig ton 🙂

      Så enbart i betraktarens öga ligger det inte. Debatten kring betyg kan inte delas upp i betygsförespråkare och betygsmotståndare, det finns många fler nyanser än så. Båda ”sidor” (om vi nu för diskussionens skull gör en sådan uppdelning) måste erkänna att betygen har både förtjänster och brister, styrkor och otillräckligheter, både som urvalsinstrument och som kunskapsvalidering.

      Jag tycker inte du är för hård, jag sympatiserar med ditt varma engagemang för skolan och jag önskar att detta engagemang och denna energi omsattes i fler inlägg av den typ jag nu kommenterar på och färre som ger uttryck för din kamp mot väderkvarnar.


      • Hej igen Björn!
        Jag är ingen stor anhängare av Jan Björklund, även om jag tycker att han har lyft upp viktiga saker på skolans agenda: Lärarens betydelse, resultatuppföljningens betydelse. läsningens betydelse och kunskapsfokusens betydelse. Ändå kan jag tycka att det är märkligt att det är helt ok att konstant ge sig på Björklund och göra person angrepp om och om igen. Men när det gäller Carlgren och Kroksmark, med flera då får man inte göra det.

        Jag använder ordet fiende för att jag anser att det som detta gäng har gjort mot svensk skola är ett extremt oärligt sätt att behålla tolkningsföreträde (dolda nätverk) och dessutom en stor skada för svensk skola.

        Om du läser mina blogginlägg, utom den pedagogiska bloggserien, tror jag nog inte att jag har en obehaglig ton – eller? När jag skrev denna serie var det en lång tids irritation över att dessa personer har fått styra och ställa hur som helst i flera år, utan att bli motsagda. Därav det hårda tonläget.

        Johan


  3. […] utan på en form av dialogpedagogik. Man kan även kalla den för seminarieundervisning som t.ex. Johan Kant […]


  4. Jag tänker att ämnet är extremt olämpligt för polarisering och politisering.

    Jag möter lärare som har en bild av vad ”undervisning” är och därför ”leker skola” med väldigt små barn. Det är ganska plågsamt att se hur starka de här rollerna är och när hälsar på dem och gör praktikbesök plågar de småbarnen med evighetslånga samlingar eftersom de tror att jag vi se dem ”undervisa”.

    Samtidigt är det naturligtvis centrala färdigheter att kunna fånga uppmärksamhet och förklara – att presentera ett stoff.


    • Men Mats,
      Det Björklund menar är ju att det är dags för läraren att ta kommandot i klassrummet, att leda undervisningen. Han talar ju inte om hur det ska gå till, det finns väl flera sätt att leda undervisningen. Det är ju inte att polarisera!

      Dessutom har Skolverket kommit med en rapport där man granskat skolor och kommit fram till att skolan släpper elever vind för våg vilket resulterar i kopiering av text och mekanisk inlärning. Detta känns viktigt att ta detta på allvar för Björklund, för han är ju utbildningsminister. Sen är det olyckligt att han inte kan hålla sig ifrån att ideologisera denna fråga utifrån sitt perspektiv


      • Jag är säker på att du känner till att det finns olika teorier om ledarskap och är övertygad om att du försöker använda ett situationsanpassat ledarskap.

        Metaforen katederundervisning bygger på en tydlig rollfördelning och jag ser en listig men underdånig vinkning till arvet från auktoritära undervisningsformer i valet av metafor.

        Det måste finnas andra ord som betonar lärarens ansvar!


      • Jag tycker att det är oerhört viktigt att betona lärarens ledarskap, det är så alla elever kommer med. Läraren som handledare får mig att resa ragg. Jag ser Björklunds användning av katederundervisning som polemik mot låt-gå undervisning och bristande ledarskap, inte som en önskan att gå tillbaka till något som var borta när han gick i skola.


      • Mats,
        Katederundervisning är ett kidnappat begrepp, som har fått en definition av kidnapparna, det vill säga de som har velat att läraren inte ska vara ledare i klassrummet – de som vill definiera katederundervisning med ett auktoritärt förhållningssätt. Det innebär inte att det stämmer överens med hur det ser ut klassrummet.

        Att det finns olika teorier om ledarskap är väl känt, men frågan om vilka teorier som fungerar när man jobbar med elever. I slutändan måste det väl ändå vara det ledarskap som gör att eleverna tycker att det är kul att lära sig, kul att gå till skolan och får goda resultat. Och där alla elever hänger med. Därmed försvinner ”söka-kunskap-själv-ledarskapet” för de flesta skolor och de flesta elever. Anledning: Alltför många elever är så pass dåliga på att läsa att de inte kan tillgodogöra sig den information de hittar. Det blir att kopiera text helt enkelt.


  5. […] alltid like vakne bloggaren Johan Kant har kommenterat Björklunds […]


  6. Jag lockas förstås precis som Björklund av att använda ordet katederundervisning för att slå något hårt i huvudet på förespråkare av eget arbete och läraren som handledare istället för ledare. Jag vill dänga någon i huvudet med informationen om de forskande lågstadiebarnen som kopierar text utan att lära sig och där dessutom samtidigt läraren gör trams av vetenskap genom sin användning av ordet forsknng. Kan det vara dags att vi som är verksamma i skolans tar tillbaka definitionen av skolans terminologi från politikerna och lanserar ”seminariundervisning” eller något annat för det flerstämmiga klassrummet.


  7. Johan Kants ord ”seminariundervisning” ska jag själv börja använda istället för ordet ”katederundervisning” . Det blir mindre konflikter då =)

    Det är som orden traggel och korvstoppning, det blir en nervärderad syn på färdigheter.


  8. […] Det bästa gällande skolan skrivs – av Johan Kant. […]


  9. Bra talat Jan Lenander!


  10. Du belyser på ett elegant sätt problematiken med att striden alltför ofta hamnar på ordnivån – i betydelsen vilket ord vi skall använda. Ofta på en abstraktionsnivå som blir populistisk då den lämnar stort utrymme för tolkning och simplifierar komplexa frågor. DU å andra sidan håller din vana och konkretiserar på sedvanligt Kantsätt och din definition och budskap är solklart.
    Ditt budskap om vikten av resultatuppföljelse tål att upprepas. Så länge resultatUPPFÖLJNINGEN inte sker eller är undermålig kommer vi att matas med än fler prov från olika håll. Det tragikomiska är att många av de som jobbat mot att de
    yrkesverksamma med hjälp av elevexempel visat hur just de, på den skolan, konkretiserat styrdokumenten är de som samtidigt klagar över de allt fler centrala proven…Det gör du också men jag vet att du är en av dem som fortlöpande givit eleverna konkreta kriterier inför aktuell kurs, för att möjliggöra dialog kring dessa och att eleverna ska ha lättare att fokusera på det som ger förståelse.
    Om fler tjänstemän delat din uppfattning; att man som tjänsteman har att förverkliga politiska beslut och att påverkan sker i politiska forum -förutsatt att inte politiken bett om beslutsunderlag, hade vi kunnat föra en dialog kring om respektive skolas konkretisering är relevant. Såväl för yrkesverksamma som för politiken, elever, vårdnadshavare som t.ex. näringslivet och såväl ur ett akademiskt perspektiv som ett mer personlighetsutvecklande, vilket inte behöver stå i motsats till varandra förutsatt att undervisningen säkrar genuin förståelse. Däremot tvingas då de lärare som arbetar med t.ex. Talibanmatte, med en närmast bokstavstrogen hängivenhet till matematikbokens innehåll, motivera hur detta leder till en förståelse för matematikens spännande värld.
    Jag är glad att du lyfter fram vikten och värdet av UNDERVISNING. Det är för mig en gåta hur någon som läst Vygotskij kan förespråka det som så länge varit i ropet ( s.k egen ”forskning”) och tala om det sociokulturella i hans forskning och helt utelämna det som är så centralt enligt V: den strukturerande läraren. Då har man läst V som fan läser Bibeln eller inte alls.
    Fortsätt lyft fram vikten av den strukturerande läraren som bjuder in eleverna i den ord – och begreppsvärld den historiska människan skapat och får eleverna att förstå vilken konkret verklighet aktuellt begrepp försöker förklara, förenkla och skapa förståelse för. Och i detta låter varje elevs erfarenheter vara utgångspunkt och vara det som för undervisningen framåt, mot en (vidareutvecklad)och fördjupad förståelse.
    Givet utifrån en på varje skola konkretiserad kunskapsrätt.


    • Tack Peter för dina värmande ord. Tack också för din kloka analys, alltid trevligt när du lägger kommentarer.


  11. Har läst en del av kommentarerna …
    Om man inte har gått när skolsystemet dominerades av katederundervisning kanske man kan använda begreppet så slarvigt som jag anser att Björklund gör. Lärarledd undervisning med dialog är långt ifrån den traditionella katederundervisningen. Det fanns krafter som kämpade emot denna typ av undervisning och det är av det skälet som en del som inte har gått denna skola, kanske kan tycka att det är okey att använda begreppet. Så … Om Björklund använder ett ord som stämmer överens med allas verklighet, så kan nog de flesta hålla med om att lärarledd undervisning med dialog inte är något förhatligt undervisningssätt. En del kanske vill ha en lärare som är handledare, men för den skull inte ser dialogpedagogiken som förhatlig.

    Jag är av den uppfattningen att man skall använda begrepp och ord som motsvarar den betydelse det har. Och om man förändrar betydelsen, talar om att man gör det. Speciellt om man är utbildningsminister.

    Man kan inte fortsätta tolka utbildningshistorien och pedagogiken som fan tolkar bibeln.


    • Jag tycker debatten kring undervisningsformer har haft en helt tokig inriktning mot handledaraktiga undervisningsformer som det enda saliggörande och styrts av en vansinnigt hopklumpande av all lektionsundervisning som dålig katederundervisning. Vilka är det egentligen som började missbruka begreppen?

      Jag har dessutom oerhört fina minnen av katedern som ett centrum för kunskap, en plats från vilken läraren plockade fram inspirationskällor. Varför ska katedern få en negativ stämpel?


  12. Det är självfallet så att läraren skall leda arbetet i klassen. Men det är lika självklart att eleven skall vara involverad i sitt eget lärande-
    Den som gick i skolan på 60 -talet vet att man kan bedriva katederundervisning på många sätt.
    Alltför många av den tidens lärare föreläste för klassen utan att ha något intresse av att eleverna hängde med eller förstod. Än mindre fick eleverna komma till tals och ha inflytande över undervisningen. De som misskötte sig skickades till ”obsen”. En grupp barn och deltog överhuvudtaget inte i skolans verksamhet.
    Vi var många som på olika sätt slogs för elevernas rättigheter i skolan.
    Kampen gällde inte att läraren skulle avväpnas – nej vi ville bli sedda och hörda och tagna på allvar. En grupp lärare klarade att göra detta utan att abdikera från sin vuxenroll. Andra lämnade över allt ansvar till eleverna och kallade det forskning mm.
    Nu verkar pendeln slå tillbaks fullständigt. Vi riskerar att återigen få lärare som vägrar lyssna på eleverna. ”Jag sitter i katedern och bestämmer vad som skall läras och hör sen”.
    Vi riskerar att mista alla de goda användningarna av elevernas egen kraft som blomstrar i klassrum runt om i Sverige. Detta kan kallas eget arbete, seminarium, flerstämmigt, elevinflytande.
    Björklund bör förklara om han menar att man skall gå tillbaka till en skola som fungerade till industrisamhället. Då gällde det att sortera eleverna till de relativt okvalificerade arbeten som fortfarande fanns på 80-talet.
    Idag vill varje arbetsgivare ha läs, skriv och datorkunniga anställda som är vana att ta ansvar för sin egen utveckling, dessutom vill man ha anställda som tillför mer än sin handkraft till verksamheten.
    Lärarens uppgift är att leda utvecklingen av varje individ tillsammans med denne och dennes föräldrar. För att lyckas med det måste man ha arbetsro i klassrummet. Men man måste också gradvis våga släppa eleverna fria i sitt tänkande och i sin utveckling.


    • Robert,
      Man måste se skolan utifrån sin tid och den tidsanda som rådde. På 50- och 60-talet var skolan auktoritär och många lärare betedde sig som Caligula, men kollegornas och rektors goda minne. Min pappa gick i skolan på 40- och 50-talet och har berättat om flera lärare som trollband sina klasser på lektionerna. Men det fanns då inget krav att alla elever skulle nå sina mål. Från 1962-1994 fanns det dessutom ett relativt betygssystem som hade till uppgift att sortera elever.

      När jag gick i skolan på 70-talet var det grupparbeten och att läraren skulle vara kompis med sina elever som gällde. Resultat? Nej, ingenting och lärare fick i princip sköta sig själva.

      Idag har vi en skola där resultat är i fokus och där alla elever har rätt att nå sina mål. Har rätt till kunskap. Det ställer höga krav på organisation och på lärare. Klart att vi inte vill ha tillbaka ”Caligula-läraren”, för det är som du skriver att det ställs stora krav på samhällets medborgare idag och i framtiden. Jag är övertygad om att risken är mycket liten att vi får en lärare som vägrar lyssna på eleverna och som sitter i katedern och bestämmer vad eleverna ska lära sig. Men att tydligt fokusera på att läraren i sin roll har ett avgörande ansvar och att vi inte kan släppa eleverna vind för våg är av största vikt. Kanske skulle Björklund gå ut och definiera vad han menar med katederundervisning.


      • Men det har han gjort … lärarledd undervisning med aktiv dialog. Vilket jag ser som fullständigt absurt med tanke på vad begreppet traditionellt betyder.


      • Jag som ser kateder som något positivt och ifrågasätter de som började definiera katederundervisning som något negativt, jag skulle gärna ta emot Björklunds definition av begreppet. Den negativa definitionen har tappat sin betydelse. Självklart kan det förstås vara bra att söka en kompromiss istället men tills dess tycker jag inte det finns mycket att skälla Björklund för.


  13. Monika, det är din tolkning.


    • Jag tror vi ska akta oss noga för att låta andra kidnappa för skolan relevanta begrepp. Undervisning har under en rad år setts om förlegat till gagn för annat. Jag är emot all typ av dogmatism och ser en styrka i att använda olika metoder för att skapa förståelse. MEN det är vårt uppdrag att ge eleverna en gräddfil in i den historiska människans tänkande, ord- och begreppsvärld. Vissa av våra tankekvaliteter är medfödda men en rad är språkligt baserade och då är det vår förb…plikt att bjuda in eleverna i denna. Gärna i form av diskussionsåterskapande lektioner med samtliga närvarande som aktörer. Alla kunniga lärare och pedagoger därute måste våga säga ”jag är bra på det här och jag har kunskapen att erbjuda eleverna mortorvägar till ett utvecklat språk och därmed tänkande”.

      Politiker kommer alltid att skicka enkla budskap. Redan Seneca var medveten om detta såvitt jag förstår och Hitler var synnerligen medveten om kraften i korta, enkla budskap till massan.

      Vi skall utföra det politiken beslutar men, MEN vi behöver inte låta den stjäla produktiva begrepp som undervisning. Inte heller låta struktur bli likvärdigt med tråkigt eller auktoritet likvärdigt med auktoritär. Den strukturera(-n)de undervisningen skall vara till för att frigöra elevernas tänkande och sinnen. Ooops, nu blev det mycket igen – tur att jag inte kommenterar så ofta.


    • Ja, men jag är inte ensam om den tolkningen…


  14. Tack Peter för din kommentar. En viktig aspekt som du tar upp och som man tränar på ett bra sätt i lärarledd undervisningssituation, där man diskuterar och problematiserar frågeställningar och begrepp är just tänkandet. Att utmana abstrakt tänkande och få höra hur andra tänker, att diskutera kring tankekvaliteter, t.ex. att byta perspektiv eller analysera är svårt att utveckla själv. Det är lärarens uppgift att se till att tänkandet utmanas och det görs knappas med fri forskning.


  15. […] Johan Kants blogg: ”Jag menade att ordet idag är feldefinierat, att man menar att katederundervisning är detsamma som ”Caligula”, som i filmen Hets förtryckte elever från sin kateder. Jag använder därför ordet seminarieundervisning, samma sak, men inte så infekterat ord.” […]


  16. […] intressanta länkar: Tillbaka till katedern, Mer katederundervisning – he is back, Alienating millions of kids,  Katederundervisning, […]


  17. LÄRA FÖR LIVET

    Elever skall lära sig samarbeta. De skall lära sig arbete självständigt. Undervisningen skall anpassas till elevens förmåga och intresse. Undervisningen skall vara demokratisk. Går det ihop med enbart katederundervisning?

    Bra lärare arbetar MED eleverna, inte PÅ dem. Mina elever hjälper mig och sig själva i undervisningen.
    Samarbete ger mycket för stunden men kanske mer ändå för framtiden.

    Felet är inte att läraren samarbetar med eleverna, felet är att skolan är felorganiserad, så att det inte går att samarbete. Skolan är en röra av 17 á 20 ämnen som trängs i småbitar på schemat. Där skall eleven ständigt hoppa från det ena till det andra. Det är bara katederundervisning som går att genomföra. Tiden räcker inte för samarbete.

    Lärarna springer från klass till klass utan att lära känna eleverna, utan att kunna göra skillnad på dem, utan den kontakt som möjliggör vettig undervisning. Det blir bara katederundervisning kvar.

    Björklund skriver:– ”Om någon tror att jag vill gå tillbaka till 40-talets skola, så vill jag inte det. Men läraren behöver återta mer av ledarskapet i många klassrum.” Rektor och byråkraterna berövar läraren ledarskapet – inte eleverna.

    Skolan är inte organiserad för riktig undervisning. DET TVINGAR FRAM KATEDERUNDERVISNING!

    Jan Björklund! Organisera skolarbetet för lärande, då klarar lärarna själv av att bestämma lämpliga undervisningsformer!


  18. Hej Göran,
    Jag tror att du har fel definition av katederundervisning, det innebär inte att läraren ska stå framme och hålla monologer och föreläsningar. Det handlar om att läraren ska leda en diskussion, få eleverna att vilja ta reda på saker, plocka upp dessa saker och problematisera. Det går i högsta grad att kombinera med en demokratisk undervisning.

    Och vilka värderingar lägger du i demokratisk undervisning? Att eleverna ska få bestämma lika mycket som läraren? Vi har olika roller och en lärare som har gått 5 år på universitetet har en hel del mer att lära eleverna är en 14 åring. Det funkar alldeles utmärkt att få eleverna att hjälpa till med undervisningen – men vad blir det för resultat? Når alla elever målen? Får vi en skola där alla elever har rätt till kunskap.

    Organisationsfrågan är en annan sak, där man få ha en diskussion på varje skola. Jag har personligen undervisat på många olika sätt och katederundervisning har aldrig varit ett problem för mig, snarare har det varit tvunget för att mina elever inte haft de grundkunskaper som krävs för självständigt arbete. Men att jobba gemensamt med andra lärare i andra ämnen handlar om en organisationsfråga som inte har med katederundervisning att göra. Vill du ha en annan organisation prata med den person som gör tjänstefördelning/schemat på din skola – det går faktiskt att jobba både tematiskt och ämnesövergripande.


  19. Enligt nationalencyklopedin är katederundervisning: ”Den traditionella undervisningsform i skolan som styrs av läraren genom föreläsningar, förevisningar och förhör med klassen kollektivt”.

    Om inte Björklund menar detta, vad är då syftet med att använda nämnda begrepp?

    Eller kan det vara så att Björklund och andra som förespråkar katederundervisning menar vad som står i nationalencyklopedin? Och vad vill de då åstadkomma?

    Eftersom ”lärarledd undervisning” är ett begrepp, och ”katederundervisning” är ett annat begrepp bör relationerna mellan dessa begrepp tydliggöras för att vi ska kunna analysera vad Björklund åsyftar.

    En tolkning kan vara att ”lärarledd undervisning” är det överordnade begreppet och katederundervisning är en variant av lärarledd undervisning. Då skulle motsatsen till lärarledd undervisning kunna vara t.ex. ”lärarfri undervisning”, men eftersom undervisning förutsätter (?) en lärare så blir det svårt att finna någon motsats till ”lärarledd undervisning”. En fråga som bör tydliggöras är vilka andra undervisningsformer än katederundervisning som kan ingå i begreppet ”lärarledd undervisning”. Kan en strukturerad lärarledd undervisning innebära t.ex. att läraren leder eleverna till att självständigt söka, bearbeta och analysera kunskap?
    Om en lärarledd undervisning kan innebära detta och samtidigt kan innebära att läraren föreläser då tolkar jag att begreppet lärarledd undervisning är flummigt, medan begreppet katederundervisning enligt nationalencyklppedin är ett avgränsat begrepp. Och det är väl det som är poängen för Björklund att han använder ett begrepp som alla förstår, katederundervisning. Poängen blir ännu starkare med att vi lägger olika innebörd i detta begrepp. Björklund har vunnit igen.


  20. Hej Pär,

    Tack för klargörandet. Jag tycker att det är märkligt att Björklund inte har definierat begreppet katederundervisning. Jag tycker att det vore bra om man kunde använda NE:s definition och börja använda ett annat ord som inte är så infekterat.

    Jag gillar din diskussion och den hierarki som du plockar upp, att man skulle ha lärarledd undervisning som ett överordnat begrepp. Själv använder jag mig av seminarieundervisning, som jag även kommer att använda i min bok som kommer i sommar.


  21. Hej igen!
    Det skall bli intressant att läsa din bok.

    Jo, det som jag inte nämnde och som borde vara det centrala i detta resonemang är undervisningsmetod kopplat till mål. Exempelvis finns det i de nya betygskriterinerna för samhällskunskap åk. 6 ett kriterum som pekar på att eleverna ska kunna söka information från olika källor, värdera information etc. Beroende av detta och andra mål, elevgrupp etc. väljer läraren undervisningsmetod och här kanske inte nationaencyklopedins definition av katederundervisning är det som blir allenarådande.

    Nu tror jag inte det var så Björlund menade, men det blir svårt att föra ett professionellt resonemang om undervisning med så svävande formuleringar som Björklund uttrycker. Och eftersom Björklunds uttalade syfte var att fler/alla skulle nå måluppfyllelse och att läraren där är central att så sker blir det svårt att gå i svaromål om någon har en annan ståndpunkt på det Björklund skrev. På så sätt fick utbildningsministern fram sitt budskap, vad det nu var?

    Jan Björklund är på många sätt intressant. Det är få utbildningsministrar, om än någon, som på så kort tid har hunnit med så mycket, han har initierat refermer inom hela utbildningsväsendet från förskola till gymnasieskola och lärarutbilnding. Förutom lärarutbildning har han hittills dock inte gjort något större avtryck inom det svenska universitetsväsendet.

    Av denna anledning blir hans uttalande och direktiv viktiga att studera och analysera.


  22. Hej Pär,

    Tyvärr verkar det inte som om Björklund flirtar med lärarkåren utan med föräldrar med barn i grundskolan. Många är ju trötta på att det inte är ordning och reda i skolan och när Björklund börjar snacka om kepsar och mobiltelefoner reagerar många människor. Sen spelar det ingen roll om lärarkåren står och säger att detta är inget stort problem.

    Detsamma gäller katederundervisning. Björklund retar gallfebern på många lärare, men föräldrar som inte har fyllt ordet kateder med negativa tankar bryr sig inte, de tycker nog att det är bra med lite ordning och reda och att läraren är lärare.

    Jag ska skriva ett blogginlägg om detta med undervisning snart, är lite trött för tillfället, har haft en tung period på jobbet och ska samla ihop krafterna.

    Johan


  23. […] tidigare katederlänkar: Tillbaka till katedern, Mer katederundervisning – he is back,Katederundervisning, Seminarieundervisning om […]


  24. […] konsekvenser för skolan och undervisningen. För min del anser jag att både förespråkarna för katederundervisning och förespråkarna för eget arbete har fel. Det är det kollaborativa lärandet och den […]


  25. […] för skolan och undervisningen. För min del anser jag att både förespråkarna för katederundervisning och förespråkarna för eget arbete har fel. Det är det kollaborativa lärandet och den […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s