h1

Zaremba ger sig på läsningen

05 april 2011

Idag kom avsnitt nummer två på Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter (DN) om den svenska skolan. I denna artikel frågar sig Zaremba vad det är som gör att svenska ungdomar tappar kunskapsmässigt i både nationella och internationella jämförelser? En av de mest bidragande orsakerna är enligt Zaremba att kraven på läskunnighet sänktes i skolan. Skolverket har bidragit till denna sänkning, Zaremba skriver: ”Jag minns mina prov i klass nio, för länge sedan, bortom järnridån. Två felanvända ord och fem stavfel räckte till med nöd godkänd. Jag läser Skolverkets instruktioner till lärarnas för motsvarande prov i svenska år 2007. En halvsida, eleverna har drygt två timmar på sig, tillgång till ordböcker och rättstavningsprogram. Skolverket ger ett exempel från nationella provet. Jag läser: Det är en tafatt text, på tio meningar, fjorton stavfel, två felanvända ord. Skolverket anbefaller: på gränsen till Väl Godkänd”. 

Och sedan är det ju de svenska ordtesterna där eleverna får läsa nonsensord. Zaremba skriver: ”Var god och läs högt: Sjob, flirk, drojper, lomrimp, jörkloschepi, bloamit, deb, brystegrä, stjilmak. Vad det intressant? För mig mäter det förmågan att utstöta ljud vid åsynen av tecken, en färdighet som jag ännu inte haft användning för. Men på många skolor anses detta mäta läsförmågan. I samma syfte används meningslösa kedjor av riktiga ord: solen borstar skoskav vanställda tvärtom genast marsipan. Staka sig barnet inför svamlet anses det ha problem (Jag själv stakar mig). Det tredje testmomentet kan bestå i att sätt kryss i en av fyra rutor som svar på frågor om vad ett visst textstycke handlar om. Enligt min uppfattning mäter inte sådant förmågan att förstå, snarare att kunna välja det mest sannolika. Eller värre: att gissa vad de vuxna vill att jag ska svara”.

Men det är värre än så. Mycket av den läsinlärning som har lärts ut av lärarhögsskolorna har gått ut på att man ska göra barnen fonologiskt medvetna. Därmed har man separerat avkodning och läsförståelse. Fokus har legat på att lära eleverna hur varje bokstavsljud låter och lära dem tekniken för hur man först ljudar och sen avkodar. När eleven har lärt sig ljuda på ett korrekt sätt har själva läsförståelsen lyfts in, men då har många elever redan lärt sig att läsning är detsamma som mekanisk läsning, det vill säga det gäller att läsa så bra som möjligt, det där med förståelse är något annat. Eleverna har med andra ord lärt sig att läsning inte handlar om att förstå. Och lärare tror att eleverna läser flytande, för det låter ju bra och man kollar inte av förståelsen. Det är först när eleverna börjar ha problem med texterna i läromedlen som lärarna börjar undra – vad handlar det här om? Hur kan det komma sig att eleverna inte förstår det de läser?  En riktigt slipad elev som har utvecklat smitstrategier för att klara sig undan, för att slippa bli upptäckt att han/hon inte kan och har kommit hela vägen upp till årskurs 8 eller 9 med denna typ av läsning får problem. För inte är det så att en elev som läser mekaniskt har tillgodogjort sig så många böcker. Det är ju inte så att speciellt många elever ligger hemma på sin fritid och läser och läser och läser – ja, riktigt bokslukar fast de inte fattar någonting. Nej, dessa elever läser inte så mycket som möjligt. Så vad riskerar de på högstadiet? Jo, att bli utredda och få diagnosen dyslexi! Det värsta är att detta är riktigt cementerat och utbrett i vårt avlånga land.

Och ännu värre blir det för en del av de tester som görs. T.ex. DLS visar verkligen inte upp verklig kunskap i läsning. I DLS-testet är poänggränserna satta utifrån en normalfördelningskurva på en referensgrupp som ska vara representativ för hela folket. Hur man nu kan hitta en grupp som är representativ för hela Sverige? Testet är skapat för att resultatet ska vara normalfördelat, vilket innebär att en viss procent elever redan från början är kalkylerade med att inte kunna någonting. Det är så själva testet är uppbyggt. Detta biologiska tänkande kring människan har ingenting göra med Vygotskijs sätt att se på människan och skolan. Vygotskij menar att skolan är ett skapat kulturfenomen och kulturfenomen är aldrig normalfördelade.

Det alla dessa människor verkar har glömt bort, eller inte fattat är att: LÄSNING ÄR EN FÖRSTÅELSEBASERAD VERKSAMHET! Utan förståelse ingen läsning. Och förresten – hur mycket nytta har du av att ljuda dig igenom en bok på kvällen när du går och lägger dig? Och hur svårt är det inte för dig när du ska ljuda dig igenom den där spännande Mankellromanen, när du fastnar på nästan varenda ord, för du vet inte om det är lång eller kort vokal du ska uttala, förrän du har konstaterat att ordet hade en eller två konsonanter? För hur länge ljudar ungarna? En vecka, en månad, ett halvår, en dag, aldrig? Och hur ofta ljudar du? Kan elevernas tappade kunskaper och bristande läsförmåga i PISA-provet ha något med detta att göra? Kan det vara så att det är metodiken det är fel på? Eller är det ungarnas fel?

Jag undrar om  proggarna och flumpedagogerna inser att den kritik som riktas i Zarembas artiklar och på många andra delar i samhället är riktade mot dem? Undrar om de inser vilken skada de har gjort svensk skola? Och då menar jag på alla nivåer, från Skolverket till Lärarhögskolor och klassrum. Det är eleverna som förlorar på att inga tydliga mål för undervisningen sätts upp. Det är eleverna som förlorar på att inte resultat följs upp. Det är eleverna som förlorar på att fokus ligger på demokratisk fostran och inte på kunskap (som i sin tur leder till demokratiska medborgare). Det är eleverna som förlorar på den ideologisering som sker av pedagogiska etablisemanget.

Själv har jag använt mig av Läsutvecklingsschemat (LUS). Men det är ju som att svära i kyrkan, för LUS är verkligen ”bad guy”. Att LUS fungerar i verkligheten och är ett kvalitativt bedömningsinstrument är av underordnad betydelse. Bara det att man dokumenterar elevers läsresultat är inte bra, heller inte att följa upp resultat är bra. Det är det många pedagogiska forskare som har sagt, det dödar ju kreativiteten och lusten att lära. Som om det hängde samman? Vilket kvalificerat skitsnack! Men hur ”tar man ihjäl LUS då”. Jo, genom att konstant baktala instrumentet, gärna med lögner, som t.ex. att det finns ingen vetenskaplig grund till LUS eller det är Bo Sundblad som har byggt LUS utifrån sin egen son (och han har inte ens en son), läs tidigare blogginlägg. Och lögnerna sprids och sprids och sprids och till sist är lögnerna en vedertagen sanning. Så fungerar det inom en hel del av svensk pedagogisk forskning. Polarisering mellan ”good guy” och ”bad guy”, inte baserat på någon vetenskap, utan bara på ideologi.

Jag gjorde för många år sedan en jämförelse mellan LUS-resultat och betyg. Det är mycket intressant läsning, där det går att konstatera att de elever som inte läser tillräckligt bra inte får några betyg, se själva. Det är med andra ord av avgörande betydelse att eleverna läser och läser bra, med god förståelse. LUS bygger på att eleverna läser med god förståelse, ända från det att man läser de första ordbilderna till det att man bokslukar. Läser man utan förståelse läser man mekaniskt och då går det inte att placera eleverna i ett LUS-schema, för de hamnar utanför läsprocessen.

Zaremba lyfter fram viktiga aspekter på varför det gått så illa för svensk skola. Alltid när denna aspekt lyfts fram, för det gör den ofta, så är det alltid en hel del människor som påtalar att det finns många goda exempel också. Många bra skolor och många bra lärare. Visst finns det det, men det går inte att snacka bort att svenska elevers resultat har sjunkit. Det går inte att snacka bort att svenska elevers läsförmåga har försämrats. Det går inte att snacka bort att läraren status har sjunkit sedan 60-talet. Detta kan ju inte bero på att det finns en massa goda exempel, utan på någonting annat. T.ex. att det finns en massa skolor som inte fungerar. Ett sätt att få bukt med allt detta är att följa upp resultat och sedan göra något med resultaten. Om en lärare inte kan förklara för eleverna så att de förstår kommer det fram om resultaten granskas. Om en dålig metodik används kommer detta fram om resultaten granskas. Om en klass behöver extrastöd kommer det fram om resultaten granskas. Om en rektor, eller lärare inte gör sitt jobb kommer det fram om resultaten granskas. Jag förstår inte varför resultatuppföljning ska vara så förbenat kontroversiellt – det handlar ju om elevernas rätt till kunskap och det kan väl aldrig vara fel. Eller?

I Haninge kommun har man tagit in resultat från skolorna under många år. Och det har kommunen fått mycket kritik för, inte minst från vissa forskarhåll. Men Haninge kommun och politikerna Robert Noord och Martina Mossberg, samt skolchefen Mats Öhlin har trott på att det är viktigt att fokusera på resultat. Enligt min mening helt rätt. Och det har givit resultat, Haninge kommun har blivit bättre, även om det som skrivs i Zarembas artikel inte riktigt stämmer. Så här skriver Zaremba: ”Varpå han (Mats Öhlin – min anmärkning) satte i gång att lusa barnen. Lästestet kallas så, lus – läsutvecklingsschemat. Kunde de förstå läroböckerna? Om inte, måste alla klutar sättas till. Två år senare var Haninges skolor bland de bästa i landet”. Nja, vet inte var dessa fakta har kommit ifrån, men bland de bästa i landet är väl en rejäl överdrift, även om eleverna i Haninge kommun har blivit bättre och bättre.

Men visst bekräftar Zarembas artikelserie det jag säger: För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbte.

Annonser

24 kommentarer

  1. ”Stämmer inte riktigt” om Haninge som rasat från plats 241 till 272 i Öppna jämförelser grundskola 2011? Vad är sken och vad är verklighet?


    • Hej Per-Åke,
      Jag antar att du refererar till Lärarförbundets rankning av bästa skolkommuner – eller? Jag vill inte på något sätt försvara allt som sker i Haninge kommun, men det finns många kriterier i LF:s rankning där Haninge får dåligt, t.ex. vuxentäthet och skolpeng. Däremot borgar inte hög skolpeng för ett bra kunskapsresultat. Det beror på vad man gör med pengarna.


      • Nej, inte LF`s ranking utan SKL`s Öppna jämförelse grundskolan 2011 som inte har ”personalperspektivet”.www.skl.se


      • Jag får kolla det, men jag känner ju till att siffrorna inte stämmer. Vet inte vad de kommer ifrån.


  2. Grejen med LUS är att det passar bara svenska ”normala” barn. Jag har haft många elever (oftast med annat modersmål än svenska) som läser med ett enormt flyt men får inget sammanhang i vad den läser. Och så har jag haft elever som hackar sig igenom texter men med full förståelse. Vilken LUS-punkt finns för de eleverna? Jag är däremot en förespråkare av tester och täta kunskapskontroller. Reflekterar över min undervisning -förfinar och förbättrar. Men anhängare av LUS är jag inte. Du snävar in ditt synsätt när du förknippar LUS-motståndare med flumpedagogik.


  3. Iza,
    LUS är till för barn med god svenska, det vill säga att de läser så bra och har så många ord att de förstår sammanhanget. När det gäller den eleven som hackar när han läser så skulle jag gissa LUS-punkt 11 utan att ha hört eller sett.

    Tester är inte av ondo om man vet på vilket sätt testet är uppbyggt. Om det är nonsenskedjor eller bygger på normalfördelningstänkande är jag inte så säker på att tester är av godo. När du skriver att du reflekterar över din undervisning, förfinar och förbättrar är det ju precis så man ska jobba som lärare. Hela tiden utgå ifrån att ens undervisning och det man gör blir bättre och bättre, så att man når eleverna. Bra!

    LUS är ett baktalat instrument, jag har hört det flera gånger personligen och jag har hört det från lärarkollegor och vänner. Jag har hört det från bokförlag, jag har hört det från många, många studenter. Som om jag hade ett snävt synsätt. Om du inte använder och gillar LUS är helt ok, men det är inte dig jag vänder mig emot. Jag vänder mig emot de personer som baktalar instrumentet, ibland utan att ha läst LUS-boken – har du läst Nya LUS-boken? Jag vänder mig emot de personer som är emot att följa upp resultat, LUS är ett sätt att följa upp resultat.

    Men åter igen: Har du läst Nya LUS-boken?


  4. Det finns en så underlig mentalitet i en del av skoletablissemanget om att ifall det går att visa att några tester och kontroller får dåligt resultat så är kontroll dumt men ett system behöver uppföljning annars blir det bara sämre och sämre.

    Det finns inom skolforskning ett underligt fokus bort från pedagogik och hur elever lär sig för att istället fokusera på allt runt omkring. Tittar man på litteraturen i lärarutbildningen så finns det så mycket sociologi och samhällsanalyser att de knappt hinner med Dysthe, Marton mfl som forskat på själva lärandet. Varför? Är det därför vi får så lite användbart till skolans värld och ibland rent dumma påpekanden om skolans arbete?

    Det


    • Bra sagt Jan. Fokus är fel, litteraturen är felfokuserad och en sådan gigant som Olga Dysthe glöms bort. Inte bra.


      • Vi har haft Olga Dysthe under många år. Men efter kvalitetsutvärderingar mm. om att lärarutbildningen inte har varit tillräckligt forskningsanknytning har viss litteratur byts ut. Att läsa Språk och tänkande av Vygotskij kräver en hel del, men den kom in på kurslitteraturlistan efter utvärderingarna.

        Tidigare blev vi kritiserade för att vara för slappa och flummiga då vi använde just den litteraturen ni efterlyser. Nu när vi ställer krav på studenterna och deras ämneskompetens (ja, för pedagogik är också ett ämne) då får vi kritik för det.

        Det verkar finnas en automatik i detta – man skall kritisera lärarutbildningen?


      • Monika,
        Synd att Dysthe togs bort för den hade anknytning direkt in i klassrummet. När det gäller Språk och tänkande är den mycket svår och jag tycker att det vore bättre att belysa Vygotskij med hjälp av Espen Jerlangs antologi, där även flera ur den kulturhistoriska skolan, Luria och Leontiev.

        Jag tror att det är svårt att undslippa kritik så länge studenterna kommer ut till skolorna med grova brister i sin utbildning, t.ex. när det gäller kunskaper om läroplan, inlärt-utlärt, resultatuppföljning, betygsättning med mera. Det är ett problem att akademiska studier (teorier) inte förankras vid VFU – åtminstone har jag inte sett det och jag har ju träffat några hundra studenter genom åren. Det är också ett problem att man inte börjar med att kolla upp vad det är som skolorna behöver, alltså vad det är för krav som ställs på en lärare idag och därifrån bygger upp en utbildning med teoretisk och vetenskaplig förankring. Istället gör man tvärt om.


      • Jag tror en del handlar om att praktiken vill ha studenter som överensstämmer med den, medan lärarutbildningen utbildar för den framtida praktiken. Läroplanerna riktar sig ju alltid mot en framtid, inte till rådande praxis, även om visionen utgår från det som behövs i den.

        Kanske därför jag inte ser att de som är nyexade har stora brister. Just för att de är utbildade i enlighet med läroplanen och inte i enlighet med praxis.

        Hur löser vi detta? Om praxis får bestämma skapar det andra kanske värre problem.


      • Jag tycker att du tolkar läroplanen fel. Läroplanen ska gälla här och nu, rätt in i klassrummet. Det innebär att studenter behöver ha kunskaper om konkretisering av mål, planera sin undervisning utifrån dessa mål, genomföra sin undervisning utifrån målen, examinera utifrån målen, bedöma utifrån målen och utvärdera sin verksamhet utifrån målen. Studenterna behöver lära sig lärandeteorier, som de förankrar i sin praktik. Studenterna behöver utbildning i utlärt (teach) och inlärt (teach). Studenterna behöver undervisning i bedömning och betygssättning. Och mycket, mycket mer. Detta är idag – inte i morgon eller i framtiden. Dysthe handlar inte om detta, utan om hur man socialiserar gruppen och får med alla elever, men även metodisk hjälp, t.ex. loggbokskrivning. Men boken är bra.


      • Ja Johan, den skall gälla här och nu inför framtiden, inte konservera rådande ordning. Dvs. att det är praktiken som skall styra formuleringarna. Oavsett vad vi tycker om det är läroplanerna visioner om att förändra det som idag är fel. Det som står i en läroplan visar indirekt på vilken verklighet det handlar om. Vill du ha en annan typ av läroplan är det helt okey. Men de som formulerar läroplanerna har en annan uppfattning.


      • Monika,
        Du gör din tolkning och jag har en annan tolkning. Det handlar inte om att jag vill ha en annan läroplan (även om Lgr 11:s kursplaner är något jag tycker är skit. Jag menar heller inte att rådande skola ska styra, men det finns vissa saker i skolan som gör att läroplanen verkställs och det i den kontext som råder på just den skolan.


    • Kanske vi skall titta på politikernas roll i det hela. Det är dom som driver igenom läroplaner. Lärarutbildningen organiseras efter dessa. Och om de vill ha en skola för alla, en individanpassad pedagogisk hållning så kan man inte fokusera på endast lärandeteorier. Sen är det väl så att man svårligen förstår lärandeteorierna om man inte sätter in lärandet i sig, i en större kontext.

      Titta sen på vilka möjligheter lärarna har att implementera en ny läroplan, så kanske du hittar svaren på annat håll än på lärarutbildningen.

      Det verkar finnas en alltför stor tro på dem som inte kan utan bara tycker hur skolan skall se ut och en misstro mot dem som kan bedöma vad som är möjligt. Lobbyverksamheten har lyckats.

      Jag är iaf glad över att Zaremba får fram annat än lärare och lärarutbildningen och att DN publicerar artikelserien.

      Vad gör praktiken för att de nyexade lärarna skall få möjlighet att tillämpa sina kunskaper och lärdomar?


      • Håller med dig om att det inte bara är lärarutbildningen som har brustit när det gäller skolan. Den rollen jag har, rektorerna har varit osynliga i verksamheten, de har varit budgetstyrda – inte bra alls.

        När det gäller VFU så har studenterna som jag har haft hand om, både på Jordbromalmsskolan och Vikingaskolan fått en bra praktik, därmed inte sagt att de alltid har haft den utbildning de har behövt för att klara uppgiften. Vi har på Vikingaskolan en nyexad lärare och hon har en mentor på skolan, en lärare som är erfaren och duktig som hjälper henne med alla hennes tankar och frågor. Denna stund är schemalagd.


      • Jag tror många gör en hel del, men jag vill ändå väcka frågan.

        Jag får en del vittnesmål från VFUn jag också och det är inte uteslutande positivt. Istället för att upprätthålla denna konflikt mellan praxis och lärarutbildningen borde vi samarbeta istället och se att vi har olika funktioner, inte att en part skall lösa alla problem.


      • Jag försöker alltid förklara för dem som har negativa erfarenheter av vilka skäl de kan ha blivit så. Försöker få fram lärarnas och skolornas situation och jag ger aldrig dem skulden för att det inte fungerar.

        Lärarna och skolorna är inte mina motståndare och det borde inte vara så att de ser lärarutbildningen som sin motståndare. Men det verkar ha blivit så med hjälp av vår utbildningsministers hållning. Olycklig utveckling, som inte gagnar någon.


      • Monika,
        Jag vet inte om jag kan skylla på Björklund, eller några andra politiker heller, i alla fall inte riksdagspolitiker. Klart att skolan ska ha ett bra samarbete med lärarutbildningen, det är en stor maskin som verkar funka så där. Men här måste kommunerna bli bättre.


      • Visst, men det är bättre att kämpa politiskt istället för att kämpa mot lärarutbildningen som organiserar undervisningen efter politiska beslut. Det är ungefär som att skälla på kassörskan för att priserna är för höga.

        Jag hårddrar, men du förstår nog min poäng!


      • Monica,
        Jag delar inte dina åsikter. Politikerna tar beslut som ska verkställas av lärarutbildningarna, men tjänstemännens kvarnar gör om besluten och de fylls av ideologi. Fast vi från och med Lpo 94 har haft mål- och resultatstyrning med kunskapsbetyg har lärarutbildningen inte utbildat när det gäller resultatuppföljning, begränsat när det gäller betygssättning utifrån i förväg uppställda mål, skillnaden mellan inlärt-utlärt. Det kallar jag inte att verkställa riksdagens beslut!


      • Vi kommer nog inte längre än så!
        🙂


  5. Johan: det ska bli intressant att se om de som står för den motsatta sidan vad gäller synen på läsning vågar ta diskussionen här (de vilka enfaldigt särskiljer teknik och förståelse). Tyvärr tror jag de duckar.

    Du kompletterar Zarembas artiklar lika generöst som vanligt Johan och belyser med konkreta exempel problematiken.

    Jag värderar också Zarembas ambition att belysa problemen i svensk skola idag. Det skall bli intressant att följa vidare – liksom dina kompletteringar och ställningstaganden.


    • Tack Peter!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s