h1

Skolan går vilse i felsökandet

03 maj 2011

Ibland studsar jag på att elever får skulden för att de inte ha lärt sig det de borde, i vissa fall går det så långt att man vill utreda brister på barnet. Kan det vara dyslexi? Kan det vara att barnet är särskolemässigt? Kan det vara ADD? Sällan eller aldrig tittar man på barnens bakgrund, den sociokulturella bakgrunden, det vill säga vilken utbildningsnivå föräldrarna har, ekonomisk sitution, klasstillhörighet och så vidare. En gång i tiden kallades det socialt arv. Utgår man från franska sociologi talar man om både kulturellt och socialt arv. Skolans uppdrag är att bryta detta sociala och kulturella arv. Skolan har åtagit sig att eleven ska ha lärt sig.

Jag har träffat på en del fall där jag vet att barnets begåvning ifrågasätts och där barnet kommer från hem där tankemässig stimulans saknas, många gånger brukar forskare säga att det krävs utmaningar, kognitiva konflikter nya erfarenheter för att utveckla tänkandet. Jag känner till flera fall där barnet har växt upp i en miljö där det har varit en trevlig social samvaro (vilket är bra), men där man har samlats kring att titta på TV. Och inte vetenskapens värld om jag får tillägga. Det har varit dokusåpor, tävlingsprogram och annan TV utan utmaningar.

Jag menar inte att raljera över dessa program, det kan vara avkopplande att inte behöva fundera, utan bara fortsätta i sina gamnla tankebanor. Det jag menar är att dessa program inte bidrar speciellt mycket till att utveckla ett växande tänkande en intelektuell kapacitet. Lägg därtill en diskussion inom familjen som inte till för barnet en språklig utveckling, så är den språkliga stimulansen inte på topp. Man kan säga att hjärna hos dessa barn går på ”sparlåga”.

Professorn i svenska Per Linell, vid Linköpings Universitet beskriver i sin bok Människans språk, kapitel 2: Språklig uttrycksförmåga och intellektuell, emotionell och social utveckling.  Kapitlet handlar om hur språket påverkar individen. Per Linell radar upp en rad faktorer som påverkas av den språkliga utvecklingen. Följande faktorer påverkas av den språkliga utveckling:

  • varseblivning av olika ting i omvärlden,
  • förståelse och tolkning av omvärlden,
  • igenkänning och minnen av ting och episoder,
  • koncentration och uppmärksamhet,
  • problemlösning och organisation av tänkande,
  • bearbetande av emotionella problem,
  • organisation och styrning av handlingar,
  • samarbete med andra och påverkan av andra,
  • utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap.

Vad händer med ett barn som föds i en språkligt fattig miljö? Om föräldrarna bara pratar med barnet utifrån att denne ska borsta tänderna, ta på sig och inte bråka med sina syskon. Om föräldrarna inte frågar hur det har varit i skolan, diskuterar dagen vid matbordet och så vidare. Många föräldrar hinner inte läsa sagor kontinuerligt från sina barn när de är små, men om de aldrig läser? Linell menar att koncentration och uppmärksamhet påverkas. Att den sociala identiteten, självförtroendet och bearbetning av emotionella problem påverkas.  När ett barn inte fungerar i skolan, har svårt med socialt samspel, har svårt med impulskontroll, har svårt att samarbeta, har identitetssvårigheter och har svårt med koncentration. Vad beror detta på? Kan det finnas en uns chans att det kan bero på språkliga brister i hemmiljön?

Fokus i skolan har sedan Lgr 62 (1962) legat på utlärt (teach). Inte en enda kunskapsstandard fanns med i Lgr 62, 69 och 80, alltså att eleverna skulle kunna något inlärt (learn). I och med Lpo 94 ändrades detta, plötsligt fick skolan ansvar att eleverna skulle nå mål i alla ämnen utom moderna språk i årskurs 5, nå mål i alla ämnen i årskurs 9 och senare även i årskurs 3 i matematik och svenska. En kunskapsstandard var uppsatt  för dessa avstämningspunkter i form av mål att uppnå. Men fick lärarna någon fortbildning? Icke! Trots att 32 år hade gått sedan Lgr 62 infördes och staten tog bort lärarnas bedömningsansvar, att kåren hade i uppdrag att bedöma kunskap efter en kunskapsstandard kunde Riksdagens revisorer konstatera att alla fortbildningsmiljoner som var avsedda för fortbildning låg kvar oanvända på Skolverket (Statens styrning av skolan – Rapport 2001/02:13).

Jag återgår till mitt resonemang. Vad händer med de elever som har gått i låg- och mellanstadiet med de förutsättningar som ovan målats upp. Läraren dokumenterar inte vad varje enskild elev har lärt sig inlärt, eftersom det inte har varit något som har varit brukligt, fokus ligger på utlärt. Har man exempelvis varit med om ett arbetsområde som handlar om rymden finns det ingen examination som till exempel säger att eleven ska kunna räkna upp 7 planeter, tala om vilka fyra planeter som ligger närmast solen och varför jorden ligger på perfekt avstånd från solen. Det innebär att om eleven bara har varit aktiv, t.ex. klippt och klistrat planeter och satt upp dem till en utställning i klassrummet har eleven nått målen. Har eleven deltagit när arbetsområdet kroppen har genomförts har denne nått målen, att eleven sedan inte visat vid ett enda tillfället några inlärda kunskaper spelar mindre roll. Ju högre upp i årskursen eleven kommer desto svårare blir det att hänga med. Och sedan kommer avstämningsmålen inför utvecklingssamtalen – läraren ska ta ställning hur det går i varje ämne. På vilket innehåll ska läraren bedöma i fysik? På vilket innehåll ska läraren bedöma i biologi? Och så vidare!

Om någon dokumentation inte har gjorts på individnivå på alla arbetsområden, sedan årskurs 1 – hur ska läraren säga att eleven nått eller inte nått målet? Ska man bara gå på lärarens tysta kunskap? Om läraren är jätteduktig, men har ingen kunskap och erfarenhet av att sätta upp kunskapskriterier för varje arbetsområde, sätta upp examinationsuppgifter på individnivå och dokumentera elevernas resultat – hur blir det med skolans kunskapsansvar för alla elever? Om ett läraren inte har ett kunskapsresultat på individnivå (detta kan eleven), som ligger till grund för vidare skolarbete, går det att kontrollera vad läraren/skolan har gjort och om elevens kunskapsrätt har blivit uppfylld. Men om inte detta har gjorts, är det fel på eleven då?

Jag har kännedom av flera exempel, faktiskt inte bara från Haninge, där skolan inte har tagit kartlagt elevens sociokulturella bakgrunden eller graden av språklig utveckling i hemmet. Jag vägrar att tro att ovan skissade fenomen är unikt för mig, att just bara jag har mött detta. Denna stora brist i skolan och brist på kunskap och insikt måste vara ganska utbredd i skolsverige. Jag har svårt att tro något annat. Utifrån dessa tre perspektiv: sociokulturell bakgrund, språklig bakgrund, skolans dokumentation och resultatuppföljning – kan läraren/skolan vara helt säker på att det är något fel på eleverna? Om en eller två av ovanstående punkter inte är kartlagd kan skolan gå i god för att eleven blir korrekt behandlad/bedömd? Det är viktigt att vara väldigt noggrann så att läraren vet vad den gör, att rektorn och övrig personal vet vad de gör, för att utreda en elev utifrån ett begåvningshandikapp är något seriöst. Om det är på sin plats kan eleven få rätt hjälp, men om det är en tvivelaktig utredning, där elevens bakgrund och lärarens arbete inte har kartlagts, kommer skolan att kränka eleven. Det har jag sett flera exempel på och det vill jag inte se något mer.

Den här frågan är komplex och svår, men måste upp till ytan och diskuteras!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

13 kommentarer

  1. Jo här har du rätt. Nog har jag upplevt det alltför många gånger!


  2. ADD, dyslexi, sociokulturell miljö osv är alla saker som kan komma i vägen mellan inlärt och utlärt men de går ofta besegra. Gruppen kan vara fel, en ensam lärare kan ha otillräcklig kompetens och skolan är inte tillräckligt flexibel kring olika vägar till kunskap men en skolledning med pedagogiska reserver kan sätta in dem där det behövs och plötsligt börjar de oöverstigliga problemen bli få. När huvudmän blundar för utmaningarna och kravet på dem att möta alla utmaningar då får eleverna ta konsekvenserna kring för lite inlärt. Då kommer alla ursäkterna som stigmatiserar eleverna.


  3. Jag kan inte annat än instämma i ovanstående resonemang. Sedan gäller det förstås också samtidigt att inte tappa bort bildningen bland allt kunskapsmålsmätande, kan varmt rekommendera Segolssons rykande färska avhandling kring ämnet. (http://pedagogstockholmblogg.se/mblixt/2011/05/03/sjalvlarande-och-bildning/).

    En annan fundering är hur vi även kan få ett och annat lärarkollegium att lämna ”vilket-vackert-väder-vi-har”-nivån och på allvar diskutera ovanstående professionella pedagoger emellan?


  4. Hej alla,
    Detta inlägg kan låta larvigt, att när jag skriver på detta sätt. Att det ska vara en självklarhet att skolan tar dessa tre aspekter i övervägande när man diskuterar elever som inte klarar av skolans mål. Men tyvärr är mina erfarenheter att det inte är så, man är omedveten eller okunnig om detta, man tror att det automatiskt är fel på eleverna men ser inte alla bakomliggande orsaker till att en elev underpresterar.
    Tragiskt, men det visar också kompexiteten i en denna problematik och svårigheten i skolans arbete.

    Johan


    • Inte alls larvigt. Sedan gäller det förstås samtidigt att inte hamna för mycket i att se till bakomliggande orsaker – oavsett orsak och förklaring har ju skolan ett uppdrag att på alla sätt försöka bidra till att varje elev når varje mål (och efter 1/7 även sin fulla potential).

      När det gäller implementeringen av Lpo94 har jag förstått att den var under all kritik (var dock själv student då), medan imnplementeringen av Lgr11 åtminstone på min skola ges ganska stort utrymme i både tid och kraft (noterar även samma sak i min föreläsarkalender som är ovanligt tom).


  5. Hej Johan! Läser din blogg ofta och din blogg är mycket intressant. Har du läst denna och vad tycker du om den?

    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/tillsatt-ny-skolkommission-nu

    Mvh Elias, Lärarstudent


    • Hej Elias,
      Kul att du som student läser min blogg. Jag har haft många, många studenter som basgruppsledare. Få har varit riktigt bra, men det beror väldigt sällan på dem, utan på en bristande lärarutbildning. Min inställning är att alla människor är utvecklingsbara, vilket innebär att många av mina studenter har fått mycket återkoppling av mig och fått möjlighet att växa. De studenter som har varit riktigt bra har haft det där lilla extra som människor, redan från början.

      Hur som helst, hoppas du inte blir nedslående för det jag skriver, jag tror att alla kan bli bra lärare men det är faktiskt så att det krävs lite slit av alla. Det är ett fantastiskt yrke du har valt, att vara lärare är det roligaste som finns – mycket roligare än att vara rektor.

      Jag har läst Bengt Göranssons inlägg, men har inte tänkt klart om det ännu. Tycker att det är lite svävande och otydligt, men jag ska kanske skriva en blogg senare, har inte bestämt mig.

      Du får gärna sprida min blogg till dina studentkollegor.

      Ha det gott!

      Johan


      • Tror också (förutom att lärarutbildningen har varit dålig) att det beror på att många som har valt lärarutbildningen ser utbildningen som en b-plan. De hade hellre läst till jurist istället eller liknande.

        Tycker min utbildning har varit bra ändå (går på SU). Började VT09. I alla fall när jag läste för lägre åldrar (Vi har haft inspirerande lärare som t.ex. Ove Hartzell), men jag har bytt till högre åldrar nu och just nu läser jag historia. Jag tycker ämnesteorin har varit jättebra däremot är det synd att ämnesdidaktiken har fått stryka på foten – tycker den är så pass viktig. Tycker det är jättebra nu när det är mer VFU under utbildningen, sånt behövs. Den gamla flum-utbildning är påväg bort.

        Jag förstår varför det blir så mycket negativa inlägg om skolan. Känner igen mig i de systemfel som du beskriver. Har sett mycket av det när jag har haft VFU och så klart också från min egen skolgång.

        Så fortsätt kritisera!

        /Elias


  6. Hej

    Tyvärr har du helt rätt. På min skola är utredning den enda åtgärden…/skolsköterska


    • Hej,
      Det var tråkigt att höra, men dessvärre är det nog så på många ställen. Tyvärr är det så att många barn blir lidande av detta.

      Många gånger glömmer man bort att skolsköterskan har ett biologiskt grundperspektiv och rektorn och läraren har ett pedagogiskt grundperspektiv, eller åtminstone ska de ha det. Kanske kommer vi i framtiden se en förändring? Vi får se.


  7. […] skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag. « Skolan går vilse i felsökandet Tankens kraft 07 maj […]


  8. Känner verkligen igen det du skriver. Utredningar på elever som enda åtgärd är att göra en handlingsåtgärd med skygglappar. Detta är ett återkommande diskussionsämne även bland andra professioner jag mött, bl.a. socionomer, skolsköterskor, skolkuratorer, läkare, polis samt en del andra pedagoger. Det verkar vara svårt att se från andra synvinklar…


    • Hej Nologo,
      Bra att jag inte ensam ser detta problem!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s