DN:s hearing – vilket skämt!

Har precis kommit hem från Dagens Nyheters hearing om skolan på kulturhuset i Stockholm. Herre Gud – giv mig kraft! Bakgrunden är Maciej Zarembas fem artiklar i DN har rönt så mycket uppmärksamhet och så många kommentarer att man valde att ha en sammankomst och diskutera skolan, valt att kallas hearing.

Världens viktigaste ämne, samhällets viktigaste diskussionsfråga och läraryrkets otroligt viktiga statusfråga förblev efter denna diskussion en ännu större och obesvarad fråga, för den här två timmars hearingen var en katastrof. Vad alla sa hit och dit orkar jag inte ens gå in på, ni får själva se det på DN-web eller Svt senare, men här kommer en kort recension på de inblandade:

Betyget Mycket Väl Godkänd

  • Maciej Zaremba som var helt underbar att lyssna på och kunde verkligen lyfta fram sitt arbete och det han sett, hört och läst både innan, under och efter att han skrivit ariklarna. Alla positiva kommentarer och alla negativa. Som verkligen fått honom att förstå hur illa det är i skolan.

Godkänd

  • Jan Björklund för att han kunde svara bra och redigt på alla frågor och förklara sin ståndpunkt och vad han vill med skolan. Han kunde till och med kosta på sig att ”skämta till det” när det gäller katederundervisning.
  • Mikael Damberg som var duktig i sin retorik och lyfte fram flera viktiga aspekter, t.ex. att han vill att alla skolreformer under de senaste 20 åren skulle utvärderas.
  • Metta Fjelkner var tydlig med vad Lärarnas riksförbund stod för och lyfte hela tiden fram lärarnas villkor och vad LR ville med lärarjobbet. Fjelkner var tydlig – jag måste verkligen säga att jag personligen står för det som LR står för.
  • Gunilla Säfström Hammar gjorde ett bra intryck och berättade om sina erfarenheter från svensk skola, fick inte så mycket talutrymme.

Icke Godkänd

  • Hans Jansson, rektor för Minervaskolan i Umeå, som förvisso berättade en bra historia om hur Lärarförbundet hade sålt ut lärarkåren vid kommunaliseringen, men som var långdragen och riktigt dålig på att berätta sin historia.
  • Eva-Lis Siren som sa bra saker, som t.ex. att felet var att man inte hade följt upp resultat och att lärare behövde ha mycket högre lön och djupa ämneskunskaper. Annars var hon som en telefonförsäljare som försökte sälja in sitt budskap, hon gick in när Björklund pratade och gav ett allmänt förvirrande intryck.

Överkryssad geting /fem döskallar (katastrof)

  • Alexandra Pascalidou var moderator som inte kunde hålla ihop auditoriet, dela ut frågor, stoppa långa utläggningar, ställa spännande frågor och framför allt var hon inte påläst och kunnig. Lite flamsig var hon också, kanske för mycket Let’s dance. Pascalidou visade tydligt att hon inte hade det intellekt som krävs för att klara det uppdrag hon hade. Hade varit bättre om DN:s kulturchef Björn Wiman hade varit moderator.
  • Mats Ekholm – vilken tomte. Hade så mycket rep att han under de två timmar som gick hängde sig själv tre gånger. Mats Eholm gjorde bort sig totalt och blev nitad av Zaremba flera gånger. Hur går det till när man blir professor i pedagogik?
  • Björn Kindenberg – hur kom han dit?  Kindenberg gjorde bort sig totalt, kunde över huvudtaget inte alls presentera vad han stod för, fick inte fram ord. Fick inget talutrymme och togs sig inte det heller.
  • Publiken uppträdde ohyfsat, ställde ”idiotfrågor”, hade extremt långa inlägg innan frågan kom och uppträdde totalt hänsynslöst. Om publiken repressenterar svensk lärarkår blir jag mörkrädd (det verkar som om de flesta var lärare i publiken).

Är det här det bästa svensk skoldebatt har att komma med? Oh my god! Denna hearing var total katastrof och bidrog inte alls till någon framtidstro. Dessutom undrar jag var Sveriges kommuner och landsting (SKL) var någonstans, för de har ju systematiskt sedan kommunaliseringen motverkat skolutveckling och bidragit till att  lärares status sjunkit. Jag hoppas verkligen att vi i framtiden får se och höra andra alerta och vakna människor debatera svensk skola, för jag blev riktigt beklämd över kvällens träff.

För visst är det så, att läraryrket är samhällets viktigaste jobb!

20 reaktioner till “DN:s hearing – vilket skämt!

  1. Oj jösses, varför valde de Alexandra Pascalido till moderator? En Chalmerskonferens fick på ett diplomatiskt sätt skicka hem henne i förväg. Hon har ju inte ens en chans att läsa på en bråkdel av det hon behöver och är ett exempel på svenska skolans fiasko där kompetens innan åsikter försvunnit i allt för hög grad. Kunnande hos moderatorn är avgörande!

  2. Jag kan inte svara för ämnet pedagogik, men jag kan ge lite insyn i hur småhögskolor och universitet tillsätter professorer i andra ämnen.

    Till att börja med är det ett krav att tjänsten är specialskriven för en intern docent. Ibland är denna internkandidat kompetent, ibland inte. Lite då och då händer det att det kommer en extern kandidat och söker tjänsten, och föga förvånande så är den externe kandidaten ofta mer meriterad, eller har åtminstone tyngre publikationer. Eftersom tjänsten är skriven för den interne kandidaten så kommer de sakkunniga påtala att han eller hon passar in väldigt bra i verksamheten. Detta faller sig rätt naturligt – det saknas en professor i verksamheten (annars skulle inte tjänsten vara utlyst), så rent definitionsmässigt är den interne docenten ”verksamheten” som den ser ut vid utlysningstillfället. Det kommer även visa sig att den externe kandidaten har dåligt med industrikontakter i närregionen, vilket självklart sänker deras betyg – hur ska man kunna bedriva verksamhet utan pengar?

    Om det, mot alla odds, skulle visa sig att den externe kandidaten lyckas slå ut den interne kandidaten så dras utlysningen tillbaka.

    Det finns ingen hejd på myglet heller – om detta scenario istället vore för en lektorstjänst skulle det istället inom kort utlysas en adjunktstjänst. Om den interne (och ofta nydisputerade) kandidaten söker en sån tjänst och får den (vilket är troligt, han eller hon är ju disputerad!) så har man som disputerad rätt att bli befodrad till lektor. Är den externe kandidaten dum nog att söka den tjänsten skulle förvisso även de ha rätt att bli befodrad till lektor, men eftersom ledningen inte är dess kompis så kommer han eller hon sitta på en lektorstjänst med 100% undervisning och administration till döddagar.

    Jag önskar att jag kunde säga att detta är sånt som bara händer på sveriges bakgårdar, men risken är överhängande att ett världsledande medicinskt universitet nära dig också myglar rätt mycket. Jag är övertygad om att läget är sämre på de små universiteten och högskolorna.

    Jag har ingen aning om hur det är med olika delfält inom pedagogik, men vissa forskningsämnen verkar vara så dysfunktionella att oavsett lärosäte så fostras generation efter generation av mediokra forskare – och de kan därmed flytta runt och bli professorer även på ”fina” universitet.

    1. Nils,
      Ett jättetack för ditt inlägg, det verkar vara en ankdamm i den pedagogiska världen och kanske även på andra håll också. Klart att det inte blir någon kvalitet när nepotism får råda.

  3. ”Mikael Damberg som var duktig i sin retorik och lyfte fram flera viktiga aspekter, t.ex. att han vill att alla skolreformer under de senaste 20 åren skulle utvärderas.”

    – I mina öron låter det som en avledande manöver som inte leder någonstans medan tiden går…

    1. Eva,
      Vad menar du? Tycker du bara att man ska köra på som det alltid har varit och fortsätta utan att utvärdera det som varit? Det är bara genom att titta på det som gjorts – vad som var bra och vad som var dåligt, som vi kan se vilka brister som finns och misstag som gjort, så att det inte görs om. Vet du vilka misstag som gjorts? Vad som är fel med alla reformer?

      Dessutom är det inte så att man behöver stå still på fläcken och vänta medan utredningarna görs, det går mycket väl att fortsätta med skolutveckling.

      Du får gärna förklara hur du menar!

      1. Jag vet inte vad Eva tänker på, men den som vill granska de senaste 20 åren har sannol. redan bestämt sig för att kommunaliseringen är den enda (stora) boven i dramat.

        Om man i stället vidgar perspektivet till de senaste 50 åren, så hittar man flera (stora) bovar.

  4. Svt säger du? DN sände tydligen bara live, länken leder nu till någon åkattraktion på Gröna Lund som tydligen behöver marknadsföras… Tack för sin sammanfattning!

      1. Morrica,
        Jag har inte kollat länkarna, men kulturchefen på DN sa i början att debatten skulle sändas live på DN-web, men de sa också att debatten skulle finnas på utbildningsradions play eller SvT-play.

  5. Ljuvligt inlägg. Finns inte så mycket skratt i tillvaron just nu, så jag uppskattar verkligen de som bjuds. Till och med när ämnet som här egentligen är djupt tragiskt. Det känns särskilt skönt att få sällskap som Mats Ekholms trogna belackare.

  6. Hej igen Johan!

    Först vill jag framföra en uppskattning för din blogg. Du är insatt i det du skriver om. Eller för att använda ett annat vokabulär, du ger intryck av att vara insatt.

    Vad gäller hearingen så såg jag endast de 30 första minutrarna, sedan orkade jag inte mer. Det vill säga jag håller med dig helt, det var ingen bra hearing eller diskussion. Så istället för att upprepa, nyansera eller sätta annorlunda betyg på deltagarna än vad du gjorde så tar jag mig friheten att försöka rikta in fokus på några saker som jag själv tycker är intressant.

    En intressant fråga är vad som händer i klassrummet. Hur ska vi upprätta ett gemensamt språk för att kunna förstå, förklara eller förändra pedagogiska, sociala och kognitiva proceser i klassrummet? Kanske är din bok en lösning på detta problem!

    Hur kan det som händer i klassrummet kopplas till det omgivande samhället? Du har själv varit inne på elevers hemförhållanden som ett viktigt förhållande för att förstå (? var det rätt ord)vad som sker i klassrummet. Vilka ord och begrepp ska vi anväånda för att koppla hemförhållande till klassrummet? Exempelvis finns det inom sociologin ett strukjturbegrepp som åtminstone kan ses på fyra kvalitativt olika sätt, vad gäller relationen sociala strukturer och individen.

    Hur kan det som händer i klassrummet kopplas till skolans uppdrag? Har skolan haft samma uppdrag sedan 1842 eller är det olika uppdrag i olika historiska tidsepoker? I så fall, vad är dagens uppdrag? Hur ska vi tolka nedanstående formulering i Lgr 11:?

    ” Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självständighet samt vilja att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta inititiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap” (s. 9).

    Begreppet entreprenörskap är för mig ett nytt begrepp i jämförelse med Lpo 94. Begreppet kopplar jag till ett ekonomiskt tänkande. Ekonomi och pedagogik/kunskap tycks vara kopplade till varandra på ett grundläggande sätt, i hlea västvärlden. Enligt idéhistorikern Bernt Gustavsson var 1971 startskottet för denna intima relation (mmelan ekonomi och kunskap). Livslångt lärande, entreprenörskap och entreprenöriellt lärande etc etc. används ibland som ledord för denna relation. Hur ska skolan hitta tillbaka till sig själv i ett sådant samhälle?

    1. Hej Pär,
      Du skriver att jag ger intryck att vara insatt, vet inte om jag ska tolka det som ett misstroende gentemot mig? Jag tycker alla mina bloggar där jag underbygger min argumentation får tala för sig.

      Du ställer många bra och viktiga frågor som man måste ta ställning till. Jag delar helt och hållet det du skriver och hoppas att vi gemensamt kan i framtiden kan komma fram till en bra, psitiv väg framåt! Min bok är ett debattinlägg och där jag redogör för mina erfarenheter, av en begränsad skolvärld och där jag lyfter fram Seminarieundervisningen. Jag tänker aldrig göra mig till tolkningsföreträdare för hela skolan, jag beskriver det jag sett och upplevt.

      Johan

      1. Hej Johan!

        Jag garderade mig när jag skrev att du ger intryck av att vara insatt. I första hand uppfattar jag dig som insatt. Dock uppfattar jag dig som mer insatt i vissa frågor, och något mindre i andra frågor. Detta beror kanske på att jag själv varierar i hur insatt jag är i de frågor du tar upp. Och om jag bara skule hylla dig och tycka samma sak så skulle ju inte ett mensingsfullt utbyte kunna äga rum eller?

      2. Pär,
        Då förstår jag. En konstruktiv dialog handlar inte om konsensustänkande – i alla fall inte från början.

        Jag brukar skriva om sånt som jag känner till, vid några tillfällen har jag varit tvungen att vidga perspektivet, men då har även mina apsekter varit viktiga delar i det stora. Men, aldrig åtminstone som jag vet, har jag varit ute och cyklat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s