Christian Lundahl tar ton mot Jonas Vlachos


På debatthimlen har några nationalekonomer seglat upp som de stora debattörerna, när det gäller skola och betygsättning. En av dessa nationalekonomer är Jonas Vlachos, som kommit med både debattinlägg på Dagens Nyheter, uttalat sig i en rad debatter och kommit med forskningsrapporter. På nättidningen Skola & Samhälle ger sig skolområdets mest ”hypade” forskare Christian Lundahl på Jonas Vlachos, i dennes försök att lobba för att ta ifrån lärarkåren rätten till bedömning. Lundahl menar att Vlachos vill dra tillbaka skolan till en tid för länge sedan, vilket jag håller med Christian Lundahl om. Över lag ger Lundahl en bra beskrivning av skolan, läs själva.

Men vad är då problemet när dessa två forskare och docenter debatterar skolfrågor?  Dessa två ”superstars”, de är unga, framåt i karriären och debatthungriga. Åter igen, båda två visar att de dels inte förstår dagens betygsystem och har definitivt inte gjort upp med de relativa betygssystemet. Christian Lundahl argumenterar i artikeln emot relativa betyg på ett konstruktivt sätt, men har lyfter inte fram fördelarna med att kunskapsstandardbetyg. Det är uppenbart att Lundahl är betygsmotståndare, han argumenterar inte alls mot Vlachos syn på betyg, mer än att ge sig på de relativa betygen. Det hade varit intressant om Christian Lundahl kunde lyfta fram fördelarna med att sätta upp en kunskapsstandrard som sedan gällde som utgångspunkt för planering, genomförande, examination, återkoppling och utvärdering av ett arbetsområde. Att Christian Lundahl lyfter fram det positiva med dagens betygssystem, men hela  den biten släpper Lundahl. Varför? Christian Lundahl är ideologiskt skolan, man ska tycka att betyg är skit och att det är formativ bedömning som är ”good guy”. Dessutom är Lundahl en streber och det går inte att göra pedagogisk karriär om man inte ”tycker rätt”, vilket Lundahl gör och se – snart är han professor. Men denna hållning innebär också att Christian Lundahl inte på allvar har satt sig in i det kunskapsstandardbetygssystem Sverige har, utan det ligger på en metanivå. Abstrakta diskussioner, texter och ett principtänkande på en väldigt hög abstrakt nivå. Väldigt långt ifrån klassrummet. Väldigt långt ifrån elevtexter. Väldigt långt ifrån kravet på ett kunskapsstandardsystem, alltså ”uppgiftstandard”, ”processtandard” och ”resultatstandare”. Det är uppenbart att Christian Lundahl ligger på en abstrakt forskarnivå och diskuterar ideologi med Jonas Vlachos. Det är också uppenbart att Christian Lundahl är betygsmotståndare och vill byta ut betyg mot formativ bedömning, för varför släpper han annars betygsfrågan?

Det Jonas Vlachos vänder sig emot är att diskrepansen mellan betygssättning och resultatet på nationella prov, bland annat att lärare sätter högre betyg än elevernas resultat på nationella proven. Svensk skolas resultat sjunker, samtidigt som andelen MVG i betyg har ökat med 28 gånger. Det råder med andra ord en betygsinflation som skadar alla, inte minst eleverna. Denna debatt är viktig att lyfta upp och det ska Vlachos ha heder för. Dessvärre är det så att också Vlachos visar att han inte förstår, eller är okunnig om dagens betygssystem Han är också okunnig om bakomliggande faktorer till de problem som finns med att lärare sätter alltför höga betyg. Här är tre orsaker till att dagens betygssystem inte fungerar:

  1. Lärarkåren har inte fått den fortbildning som krävs när det gäller övergången från mål- och regelstyrning, till mål- och resultatstyrning. Att lägga om sitt tänkande från att vara fokuserad på att lära ut, utan kunskapsstandarder, till att eleverna ska lära in efter i förväg uppsatta kunskapsstandarder kräver en massiv fortbildningsinsats. Riksdagens revisorer konstaterade att Skolverkets budgeterade fortbildningsmiljonerna inte använts, utan fanns kvar hos Skolverket vid en granskning (Statens styrning av skolan – Rapport 2001/02:13). Med andra ord: Lärarkåren sveks!
  2. Nationella proven mäter inte alla kriterier i en betygssättning, det finns många andra kriterier i Lpo 94:s kursplan som inte uppfylls av de Nationella proven. Dessutom är rättningsmallarna i de Nationella proven otroligt abstrakta och lämna ett stort tolkningsutrymme för läraren att tolka elevernas svar. Jag har själv genomför Nationella proven vid flera tillfällen och vet att eleverna är smått hysteriska, vilket också kan innebära att de underpresterar. Det innebär att de kanske är värda ett högre betyg, därmed inte sagt att betygssättningen i förhållande till PISA-resultat är ett problem. Men att tro att det är fel på lärarna och inte på proven, eller på provsituationen anser jag är direkt felaktigt. Med andra ord: Lärarkåren är sviken igen, med dåliga rättningsmallar.
  3. Nationella proven är direkt dåliga i sin konstruktion. Det finns mängder av fel: bland annat har många grunden i mätteknisk modell, frågorna är inte kopplade till elevens förståelse – utan eleven kan sökläsa, kryssfrågor med färdiga svar, frågor som inte är kopplade till texten, relativa rättningspoäng med en multiplicering, ingen koppling till kursplanen och så vidare. Ska de nationella proven få styra? Med andra ord: Ännu en gång sviks lärarkåren, de får skulden för att de nationella proven är dåliga i sin konstruktion.

Jonas Vlachos var med i SNS: (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) debatt om skolan (Mot bättre vetande). Där uttalade han sig flera gånger, bland annat sa Vlachos följande: ”På nått plan vill man ju att betygen ska mäta kunskap, därför att de fångar mycket mer än vad man kan förvänta sig att även en uppsättning av prov fångar, så det vill man. Men däremot om man börjar mäta och tilldela resurser eller via marknadskrafterna styr mot betyg kommer betygssystemet korrumperas. Så i den bästa av världar så skulle det vara utmärkt att titta på betygen, men det fungerar inte tror jag i den verkliga världen. För det är också så att de här rektorerna inte är statens utsända representanter, utan de är lokalt utsatta chefer, det vet ju du om någon, lokalt tillsatta chefer i en konkurrensutsatt verksamhet. Och de kommer agera utifrån deras chefers intressen, vilka de än må vara, generera fler elever, eller att hålla ner kostnaderna och det är ju där – vad har staten egentligen för möjligheter att höja lönerna. Det är ju lätt att prata om att vi ska höja lärarlönerna, men finns det något styrmedel och finns det inget styrmedel då kan man lika bra sluta prata om att man har den ambitionen”.

Jonas Vlachos syn på skolan har inte alls ett pedagogiskt perspektiv, utan det handlar om marknadskrafter och ekonomi. Jag tycker att kommunaliseringen av skolan och utsätta skolan för marknadskrafter har varit under all kritik och svensk skola har tagit stor skada. Men det finns många andra orsaker till de stora problemen i svensk skola, bland annat de jag ovan räknat upp, men även en ideologisering från det pedagogiska forskaretablisemanget, Skolverket och lärarhögsskolorna. Dessa aspekter väger inte Vlachos in i sitt resonemang, vilket innebär att det blir en förenklad syn på problemen i svensk skola.

Man måste komma ihåg att Lpo 94:s betygssystem och kursplaner ännu inte är infört, därför är debatten om att det är fel på dagens betygssystemet meningslös. Det vore mer intressant om Lundahl och Vlachos med ett forskarteam var skulle ge sig ut i Sveriges skolor och se hur lärare jobbar med kursplanen och läromedel. Jag är helt säker på att de skulle upptäcka en hel del lärare som är läroboksstyrda, arbetsplaner som inte utgår från Lpo 94:s kursplan, eller att arbetsplaner över huvudtaget saknas, provkonstruktioner som är poängplockarprov och som inte mäter kunskaper ur kursplanen och så vidare och så vidare. Christian Lundahl och Jonas Vlachos skulle en gång för alla få syn på Mätmodeller och kunna göra upp med skillnaden mellan mätteknisk modell och kunskapsstandardmodell.

I SNS debatt, fast del 1, redogjorde Hans-Albin Larsson om skolan ur ett historiskt perspektiv och dagens problem som har sitt ursprung ur historien. Denna redogörelsen rekommenderar jag, en verkligt bra beskrivning. Att ta bort lärares bedömningsuppdrag vore förödande för svensk lärarkår. Vill beslutsfattare stärka svenska lärare, ge dem fortbildning när det gäller bedömning och då inte i form av lärarlyftet. Här behövs det en massiv insats, frågan är dock vem som ska bedriva denna utbildning – för lärarutbildningen har verkligen visat att de inte klarar av uppdraget.

Trots mina tarvliga påhopp på Christian Lundahl hoppas jag starkt på att han skulle lämna den ideologiska hållning han har och på riktigt börja se dagens betygssystem som en möjlighet, inte som ett enda stort problem. Kanske är en bra början att läsa Korp? Eller Per Måhls bok: Betyg men på vad? Svensk skola behöver Christian Lundahl, det behövs en ung forskare med intellektuell spänst och som kan driva bedömningsfrågor. Jag skulle gärna se att Lundahl snarast blev professor, så att han inte längre behövde väga sina ord, utan ”satt säkert” och kunde slippa ägna sig åt ideologisk forskning. Varför inte ägna sig åt klinisk pedagogisk forskning på klassrumsnivå – detta skulle bidra mycket till den svenska skolan.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

6 reaktioner till “Christian Lundahl tar ton mot Jonas Vlachos

  1. Ja du Johan jag blir inte klok på dig. Du ger mig samma känsla av ambivalens som du verkar känna för den gode CL.
    Men JK är det inte dags att du gör det du hoppas för CL: var trygg i din position och våga ge konkreta framåtsyftande förslag på vägen framåt för svensk skola. Vad är din vision och hur skall den förverkligas?

    1. Robert,
      Tveka inte om att mina åsikter om det pedagogiska etablisemanget, läs blogginlägg på blogginlägg hur min kritik ligger mot dessa personer. Men någon gång måste det svänga och just nu är trycket stort på hela skoletablisemganget – från alla håll! Jag vill inte bli en gammal cyniker som inte kan tro att människor kan ändra sig, eller åtminstone ändra positiioner. Christian Lundahl är fortfarande ung och min tro är att han själv ska vara nyfiken att se om hans teorier verkligen fungerar eller inte. Man kanske vill säga att det är naivt, men jag ser det inte på det sättet, jag vill inte stämpla människor för livet – även om jag har varit tuff i min kritik.

      När det gäller min egen vision så har jag skrivit många gånger vad jag tycker man ska göra, bland annat när det gäller lärarutbildningen och kursplaner. Dessutom har jag högst upp till höger på bloggen en stående text som heter min kritiska sida. I min kommande bok redogör jag för vad jag tycker är fel med svensk skola. Men kanske ska jag skriva ett blogginlägg som jag döper till Johan Kant:s botemedel för svensk skola? Där jag tydligt redogör för vad jag anser att man ska göra.

  2. Ett kort påpekande bara: man är på intet sätt odödlig eller oberoende bara för att man är professor.

    Hur mycket maktspel som i praktiken sker verkar bero på ämnesområde, men betänk följande: andra forskare kommer granska dina artiklar före publicering, och om de har ett horn i sidan till dig kommer de leta efter ursäkter att inte publicera din artikel. Andra forskare kommer läsa dina projektansökningar för pengar, och har de ett horn i sidan till dig kommer de leta efter ursäkter att inte ge dig pengar. Har man inga pengar, inga publikationer och inga kompisar är man inne i en dödsspiral i sin tidigare så lovande akademiska karriär.

    1. Nils,
      Du har rätt i den ”negativa spiral” som du målar upp. Men det jag menade är att genom att hamna i en professorsposition behöver man inte vakta sin tunga för att bli misskrediterad vid karriärskliv, man kan driva sin linje på ett enklare sätt. Sen är det som du skriver, att det är ett förfärligt kliande av varandras ryggar och skaffa informella kontakter för att få forskningsresurser. Trist!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s