h1

Hayakawas abstraktionsstege

25 maj 2011

När jag har jobbat som lärare har jag alltid fått positiv återkoppling av mina elever där de bland annat anser att jag har förklarat så bra, så att de har förstått. Många har sagt att det är så roligt att lära sig saker inom SO-ämnena, det är intressant, för att de förstår så bra. Givetvis är jag partisk, jag tycker ju själv att SO-ämnena är de mest spännande, men handen på hjärtat – är inte NO lika kul? Genetik, kvantfysik, svarta hål, atomer, dencitet och så vidare. Fråga eleverna så är jag inte säker på att de alltid håller med, SO är ju sånt som de känner igen – demokrati, lag & rätt, världskrig och så vidare. Men hur ska man göra för att få eleverna intresserade, mer än bara vara entusiastisk? Det hela kan ju inte handla om att bara brinna för sitt ämne och ha goda ämneskunskaper? Eller?

Jag anser att det är viktigt att förklara fenomen och begrepp så att eleverna förstår, koppla ”det svåra” och abstrakta till deras erfarenhetsvärld. Lärarutbildarna Sten Arevik och Ove Hartzell beskriver i sin bok: Att synliggöra tänkande, hur läraren ska klä begreppen och det är just det som man som SO- och NO-lärare ska göra, kopplat till elevernas erfarenhetsvärld.

Den amerikanska språkforskaren S.I. Hayakawa lyfter i sin bok ”Vårt språk och vår värld” fram Hayakawa. Det är en bok som är svår att få tag i, ni som verkligen är sugna på boken kan söka den på bokbörsen. Men vad är det då som är så fantastiskt med abstraktionsstegen? Jo, den förklarar hur vårt språk är som gjort att prata förbi varandra. Ju högre upp i abstraktion desto större chans är det att vi inte pratar om samma sak, eller åtminstone inte menar samma sak eller tolkar saker på samma sätt. Alltså att vi inte är överens om att vi är överens.

Jag ska förklara abstraktionsstegen. Man börjar titta nerifrån och går uppåt.

  • Nivå 1: Den mest konkreta delen är egentligen den mest abstrakta. Det är kon i form den ses ur ett vetenskapligt perspektiv, det vill säga med alla atomer och elektroner. Vi kan inte förnimma kon, denna nivå, med våra sinnen.
  • Nivå 2: Det första steget upp på abstraktionsstegen, där vi förnimmer ko med våra sinnen. Vi kan se en ko, vi kan höra en ko, vi kan lukta på en ko och kan känna på en ko, vi kan till och med smaka på en ko. Vi är på en konkret nivå, men denna nivå innefattar ko som fenomen och inte just en specifik individ med dess speciella egenskaper.
  • Nivå 3 – Majros: Denna nivå är den mest konkreta nivån i den bemärkelse att man pratar om samma fenomen – just Majros, med alla dess egenskaper och färgmönster. Jag skulle kunna säga till bonden: ”Jag såg Majros i hagen idag” och då tänker vi båda på samma individ.
  • Nivå 4 – Ko: I och med denna nivå lämnar vi alla individuella egenskaper som kännetecknar just Majros. Nivån kännetecknar alla egenskaper som en ko har och innefattar ko1, ko2, ko3 och så vidare. Alla kor som någonsin funnits och som någonsin kommer att existera. Om jag säger till bonden: ”Jag såg din ko i hagen i dag” och jag tänker på Majros kanske han tänker på Blenda och då har vi pratat förbi varandra.
  • Nivå 5 – Husdjur: När vi kommer upp på denna nivå har alla egenskaper som avser ko försvunnit och ersatts av en mängd olika husdjur, det vill säga alla svin, kor, hundar, höns, katter och så vidare. Alla husdjur som funnits och kommer att finnas inryms på denna nivå och det är lätt att förstå att missuppfattningar enkelt kan uppstå. Jag säger till bonden: ”Jag såg ditt husdjur i hagen idag”  och tänker på Majros. ”Nu har hunden smitit” tänker bonden.
  • Nivå 6 – Jordbruksfastighetens realkapital: En abstaktionsnivå som är sammansatt av två begrepp: Jordbruksfastigheten som är en juridisk term och som kan innefatta bland annat servitut och realkapital som är en ekonomisk term och innebär allt lösöre man kan sälja, t.ex. Majros eller en traktor, eller skördetröska.
  • Nivå 7 -ägodel: Nästan alla Majros egenskaper är nu bortsuddade i och med att hon blev en ägodel.
  • Nivå 8 – förmögenhet: Den högsta nivån i abstraktionsstegen och på denna nivå pratar man garanterat förbi varandra.
Men vad vill jag då säga med detta? Jo, för det första menar en del forskare att Lpo 94:s kursplan ligger på minst nivå 6, vilket innebär att det är som gjort att vi pratar förbi varandra och misstolkar vad vi menar. När vi lärare pratar med varandra och diskuterar innebörden av mål och kriterier finns det en stor risk att vi pratar för lite, för kort stund och för ingående för att vara överens om att vi är överens. Att vi menar samma sak.
För det andra, genom att vara medveten om abstraktionsstegen som lärare, kan jag jobba med svåra begrepp och fenomen i min undervisning och få eleverna att förstå och tycka det är roligt. För visst är det trist när en 6-åring ska återberätta en film och ligger ständigt på ”Majrosnivå”: Först hände det, sen hände det, sen hände det och sen hände det. Men att ligga på en hög abstraktionsnivå och hela tiden utmana eleverna och när man ser i deras ögon att de inte hänger med, går man ner på abstraktionsstegen och ger ett konkret exempel från elevernas erfarenhetsvärld. Och sedan åter igen upp i abstraktion, när man ser på elevernas ögon att de har svårt att hänga med, ner i konkretion. Upp och ner på abstraktionsstegen som en vig apa. Hela tiden konkretisera en abstrakt nivå med ett konkret exempel som eleverna förstår. Detta är lärarledd undervisning. Detta är svårt för en lärobok att förmedla, att få eleverna att förstå – i alla fall om man ska ha med sig alla elever.
Jag har alltid använt mig av Hayakawas abstratkionsstege och i Seminarieundervisning är Hayakawa en av hörnstenarna. En positiv effekt av att tillämpa abstraktionsstegen är att eleverna bli nyfikna och ställer frågor och bidrar till att få igång en härlig diskussion i klassrummet. I och med att eleverna förstår intressanta fenomen och begrepp, som de normalt har väldigt lite eller ingen kunskap alls om, väcks lusten att lära. Det nyfikna barnet som vill lära sig kommer igång, även den mest pubertala tonåring tycker att SO och NO är ”fett coolt” med seminarieundervisning. I alla fall har jag i princip bara fått positiv återkoppling, någon enstaka elev under alla mina år som lärare har inte upplevt det positiv, men då har det handlat om att dessa elever har grova sociala problem utanför skolan. Det fina i kråksången är att genom att man medvetandegör Hayakawas abstraktionsstege för sig själv, laddar sin planering med många goda konkreta exempel, använder sig av lärarledd undervisning, t.ex. Seminarieundervisning och bollar elevernas frågor i klassrummet, får man med sig de okunniga eleverna (ofta kallat svaga elever). När de hör diskussionen och hur svåra begrepp kläs med konkretioner får dessa elever möjlighet att lära sig och växa. Som Vygotskij sa: Det man idag gör tillsammans kan eleven i morgon göra själv.
För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!
Advertisements

7 kommentarer

  1. Intressant att iaktta i sammanhanget är hur frustrerade och rent av irriterade många människor, i synnerhet människor som gärna vill se sig som lite betydande, kan bli när de i en diskussion föredrar att ligga på en mer generell, abstrakt, nivå, blir så abstrakta att de blir tvetydiga, och man genom frågor försöker förmå dem att konkretisera vad det faktiskt är de säger istället för att bara artigt humma med.

    Det du lyfter är, ännu en gång, viktigt.

    Och NO är ruskigt kul!


    • Morrica,
      Det är som politiker, när de inte vill svara på frågan går de upp i abstraktion. Då är det bara att göra som Sverker i plus – ”Kan du lova….” Eller ”Vad menar du med det, kan du förklara”.


  2. Jag använder mig av olika nivåer (steg) jag också, men det är från doxa till noesis. Och att diskussioner på en metanivå kan leda till förståelse och ett förändrat sätt att se på världen och fenomenen i den.

    Tror den där stegen är användbar för en hel del.


    • Monika,
      Klart man ska undervisa på metanivå – annars sker ju ingen utveckling på det intellektuella planet. Det handlar om att förankra abstraktionerna i konkretioner och i just detta fall handlar det om barn och ungdomar, men det gäller egentligen alla människor. Jag minns själv när jag studerade makroekonomi på Stockholms Universitet och läraren bara låg på en hög abstraktionsnivå – det var inte bara jag som kände mig dum i huvudet, halva undervisningsgruppen gjorde det och den andra halvan mörkade. Alltså, med svåra begrepp och fenomen krävs det en konkret förklaring.


  3. Bra Johan, vi behöver öka medvetenheten om olika abstraktionsnivåer, Hayakawas tankar kan garanterat fördjupas. En kommunikation utan flera abstraktionsnivåer blir verkligen platt och jag tror att det också handlar om att hitta mod nog att våga göra något både för svårt och för lätt.

    Jag tror den sjunkande ämneskompetensen har drabbat NO-ämnena först och att det är därför de ofta upplevs som mindre roliga. Hayakawas exempel är inte så bra för NO-Ma och jag tror att de skulle kunna vinna på att bli översatta till vokabulären för fler ämnen.


  4. […] gå ner i konkretion och hämta upp dem, igen och igen och igen och igen. Upp och ner för Hayakawas abstraktionsstege, varje abstraktion måste förankras i en konkretion inom elevernas egen […]


  5. Hej Johan Kant. Tack för att du påminde mig om Hayakawa! Det kommer lämpligt när jag nu rycker in som vikarie i Svenska.

    Jag har haft Hayakawas bok länge, men kommer inte åt den nu för den finns i sommarstugan. Abstraktionsstegen minns jag ur ett annorlunda perspektiv och inser nu att den naturligtvis går att se i olika ljus. Jag såg den i ett zenbuddhistiskt perspektiv och inte ur ett perspektiv baserat på partikelfysik. Det mest konkreta för mig är i det perspektivet ”Majros” utan namn men som denna levande varelse just nu som jag kan fysiskt ta på, känna doften av, titta i ögonen, lyssna på.. De flesta abstraktioner, utom ”liv”, ”varelse” eller ”alltet”, faller inom ramen för en ”vetenskap” eller ett ”kunskapsområde”, exempelvis det ekonomiska perspektivet; ”mjölkproduktionsenhet” och det naturvetenskapliga; ”fauna”

    Mvh
    Holger Wendt



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s