h1

Pedagogiskt mode

02 juni 2011

Under alla år som jag befunnits i skolans värld, på lärarsidan vill säga, alltså både som lärarstudent, lärare och biträdande rektor, har den ena pedagogiska modeflugan efter den andra avlöst varandra. Det har varit portfolio, lärstilar, Problembaserat lärande (PBL), grupparbeten, ”Fri forskning”, datorstödd undervisning och så vidare. Det som är senast på modet är Entreprenöriellt lärande, som Skolverket lyfter fram i broschyrer och kurser. Vad jag har förstått, utan att sätta mig in ordentligt i det hela, handlar det inte om att fostra och utbilda entreprenörer, alltså små egna företagare, utan att lyfta fram kreativitet hos eleverna. Rätta mig gärna om jag har missuppfattat.

Jag har inga problem med entreprenöriellt lärande, det är säkert bra, blir dock lite misstänksam när man satsa så stenhårt på något från Skolverkets sida. Alltså att det blir sådan fokusering och att det blir en sådan ”snackis” i pedagogiska kretsar. Varför? Jo, jag tycker att man flyttar fokus från skolans verkliga problem – de grundläggande kunskaperna i ämnena. Både när det gäller nationella och internationella undersökningar kommer man fram till att svenska elever halkar efter i resultat, både om man jämför med tidigare svenska elever i Sverige och svenska elever i förhållande till sina internationella kompisar. Det är inte bra!

Redan 1995 kom Rapport 115, hela, som visade att 28,8% av den svenska vuxna befolkningen mellan 16 och 65 år inte kunde läsa en text och dra slutsatser av denna om det inte fanns ordagrant formulering i texten. Har läsningen blivit bättre eller sämre sedan dess? PISA lyfter fram problem både i NO, matematik och läsförståelse – alltså inte en förbättring. Det skulle vara intressant att kartlägga läsningen för alla Sveriges årskurs 3 elever. Hur många av dem läser flytande (LUS-punkt 15)? Det är direkt avgörande att kunna läsa flytande om du ska kunna tillgodogöra dig läromedlen på mellanstadiet. Läser du inte tillräckligt bra hamnar du på efterkälken och riskerar ett utanförskap i skolarbetet och därmed inte en identitet som den duktige och intresserade skoleleven.

Men jag pratar inte bara om läsning, det finns andra grundkunskaper som är viktiga att kunna när man ger sig upp på mellan- och högstadiet, exempelvis att kunna använda de fyra räknesätten, kunna läsa flytande, kunna skriva en berättelse med röd tråd så att läsaren förstår (rättstavat också), kunna använda sig av begrepp i NO och SO, kunna vädersträcken, kunna demokrati och så vidare. Utan grundkunskaper är det svårt att gå vidare, svårt att hänga med när skolan blir svårare och svårare.

Jag menar givetvis inte att kritisera Skolverket för att man lyfter fram entreprenöriellt lärande, jag har kritiserat verket ganska mycket, men det som är bra nu är att man satsar på en massiv fortbildningsinsats när det gäller Lgr 11. Det jag efterlyser är att skolans problem tas på allvar och då menar jag just elevers bristfälliga kunskaper. Skolverket erbjuder diagnosmaterialet Diamant i matematik och Hela språket lyfter i svenska – bra material. Det jag skulle vilja är att Skolverket lyfter fram de lärare och den metodik som gör att elever lär sig det de ska och gärna med konkreta skolexempel. Varför inte låta Oxhagsskolan i Akalla, norr om Stockholm komma till tals – vad har de gjort för att lyckas med läsningen? Eller andra förebilder från skolsverige, för det finns många lärare som lyckas med alla sina elever – vad gör dem och hur ser deras metodik ut. Marknadsför dessa personer/skolor och tryck upp broschyrer, böcker och ha kurser. Kanske finns det redan, men jag har i sådana fall missat dem. Bara en liten önskan från en biträdande rektor.

Lärare är samhällets viktigaste yrkesgrupp!

Advertisements

10 kommentarer

  1. ”jag tycker att man flyttar fokus från skolans verkliga problem – de grundläggande kunskaperna i ämnena”

    http://www.macmillandictionary.com/dictionary/british/displacement-activity


    • Förstår inte Anders!


  2. Du skrev ”… kunna läsa flytande, kunna skriva en berättelse med röd tråd så att läsaren förstår (rättstavat också), kunna använda sig av begrepp i NO och SO, kunna väderstrecken, kunna demokrati och så vidare.” Det finns ett allvarligt problem i denna mening ju närmare slutet man kommer. Allvarligt talat, ”kunna demokrati” är en livsfarlig formulering. Sådant finns inte i min begreppsapparat. Alltså, problemet är ”kunna”. Det är alltid fråga om en diskussion med andra om det här. I denna sak har Liedman mycket att bidra med. Förenklingar gagnar ingen.

    Förresten, Liedman har också en hel del klokt att säga om det där med ”entreprenöriellt lärande”. Läs det!


    • Knut,
      Kunna demokrati på årskurs 6-nivå handlar väl om att få säga sina åsikter, utan att bli arresterad, så länge man inte kränker någon. Få rösta på vem man vill, men även avstå att rösta och även rösta på Kalle Anka-partiet, få ha möten med vem man vill utan att bli arresterad, få tro på vilken gud man vill. Simpelt som så. Att ge elever i årskurs 6 och för den delen årskurs 9 någon slags statsvetenskaplig kurs handlar det inte om. Jag menar att de är viktigt att ha någon slags grundläggande kunskap, kopplat till elevernas egen värld.

      Förresten så motsätter jag mig inte entreprenörellt lärande, men Sverige har grova problem med grundläggande kunskaper. Kanske ska ta tag i dessa först!


  3. Det grundläggande problemet är att man lyfter upp ett verktyg ur lådan och gör frälsningslära av det. Lärstilar föreläser jag om. Ett utmärkt redskap, men inget självändamål. Problembaserat lärande är väl alldeles utmärkt i de ämnen där man löser problem, att öppna för elevers kreativitet där det lämpar sig likaså. Men jag önskar det gick att banka in i skallen på både skolbyråkrater och politiker att det inte finns någon universalmetod för skolan. En skicklig lärare prövar sig fram oavbrutet – en framgångsrik elev likaså.


    • Helena,
      Jag har absolut inget emot något av det jag tar upp, även om en del personer väljer att tro att jag är emot t.ex. Problembaserat lärande eller grupparbeten. Jag har själv använt mig av PBL flera gånger när mina elever har haft tillräckliga kunskaper för att kunna arbeta självständigt utan att ”fuska” genom att t.ex. kopiera text. Många gånger glömmer man bort att lärarens insats är direkt avgörande för om det ska gå bra när det gäller t.ex. PBL. Planering och förberedelse är än viktigare när man jobbar på det sättet.

      Som vanligt är det personer inom skolan, både på myndighets-, tjänste- och forskarnivå som polariserar mellan olika metoder och förhållningssätt, vilket gör att det slutar med att en viss metod är inne och då är alla andra metoder ute och ”fy fan” om du jobbar med dessa metoder. Hela detta fenomen är destruktivt.

      Egentligen handlar detta blogginlägg om att fokus flyttas från det viktigaste i skolan, oavsett metoder, att ge eleverna grundläggande kunskaper, t.ex. i läsning och skrivning och de fyra räknesätten. Utan dessa grundläggande kunskaper spelar det ingen roll vilka ”innemetoder” man använder för eleverna är ändå lost.


  4. Entreprenöriellt lärande är tyvärr mer eller mindre detsamma som PBL fast i ny förpackning. Nu är det dock riktigt farligt för man har fått med delar av näringslivet på tåget. Det ger tyvärr en falsk kvalitetsstämpel. Men det är samma skit som PBL.
    Det innebär att lärarnas tid återigen kommer att gå åt till att skriva konstiga planer etc. Eleverna kommer att få allt mindre undervisning och mer eget arbete.
    Här håller jag med dig Johan, kan aldrig någon sätta baskunskaper och bildning i första rummet.


    • Intressant Per, har du mer information om detta? På vilket sätt liknar det PBL?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s