h1

Resultatstyrningen är ännu inte införd

06 juni 2011

Under de senaste 20 åren har skolan varit ett ämne att debattera. De två-tre åren har debatten intensifierats, för att nu ligga på en nivå nära bristningsgränsen. Överallt debatteras skola och vad som ska göras med den svenska skolan. Anledningen är de sjunkande svenska kunskapsresultat som i nationella och internationella mätningar kunnat konstateras. OECD-länderna senaste PISA-rapport, som kom i december 2010, visar att svenska elever tappar kunskapsmässigt jämfört med sina internationella kompisar. Något måste göras! Och det debatteras i tidningar, i tv, radio och på bloggar. TV-serien 9A väckte starka känslor hos många människor. Maceij Zarembas fem artiklar i Dagens Nyheter rörde om i hela skolsverige, även allmänheten har reagerat på beskrivningen av svensk skola. Expressen och Aftonbladet har haft sina egna artikelserier om skolan och givetvis har lärarfackens tidningar, Skolvärlden och Lärarnas tidning, en pågående diskussion om den svenska skolan och elevernas sjunkande kunskapsresultat.Överallt har man försökt hitta förklaringar: Kommunaliseringen, politiska beslut, lärarutbildningen, Skolverket eller ideologiserad pedagogisk forskning. Alla dessa faktorer har varit bidragande orsaker till att utarma svensk skola. Det är dock förvånande att ingen av alla kunniga och erfarna debattörer har tagit upp den enskilt största orsaken till svensk skolas förfall, övergången från regelstyrning till mål- och resultatstyrning.

I och med införandet av Lpo 94 skedde ett paradigmskifte inom svensk skola. Inte sedan den svenska folkskolans införande år 1842 har något så omvälvande skett inom svensk skola. Tre stora förändringar. Huvudmannaskapet för svensk skola övergick från staten till kommunen. Styrningen av skolan gick från mål- och regelstyrning till mål- och resultatstyrning, det vill säga det är målen i läroplanen som eleverna ska uppnå – lärarkåren ges frihet att välja metodik för att ta eleverna till målen. Betygen gick, som en konsekvens av bytet av styrsystem, från relativa till kunskapsstandardbetyg.  Det kanske mest omvälvande med Lpo 94 var att läroplanen satte upp en minsta godtagbara kunskapsstandard (mål att uppnå) för årskurs 5 och 9, senare även för årskurs 3 i matematik och svenska.

Svenska lärare hade under 32 år inte behövt bry sig om eleverna hade lärt in de kunskaper som skolan hade lärt ut, var nu tvungna att göra en tankevända, en synvända, ett totalt nytt sätt att se på kunskap och elevers möjligheter. Alla elever skulle nå godkända slutbetyg i årskurs 9, alla de ”obegåvade” eleverna som hade 1:or och 2:or (31%) skulle plötsligt ges möjlighet att nå godkända betyg. Med läroplanen som kom 1962 (Lgr 62) infördes i Sverige relativa betyg. Det innebar att eleverna skulle få betyg efter en femgradig skala som byggde på att elevers intelligens är normalfördelad. Det innebar att 7% av eleverna skulle ha betyget 1, 24% av eleverna skulle ha betyget 2, 38% av eleverna skulle ha betyget 3, 24% av eleverna skulle ha betyget 4 och 7% av eleverna skulle ha betyget 5 (det högsta betyget). Det fanns ingen standard för kunskap, utan systemet byggde på tanken att sortera ut de elever som var begåvade för högre studier. Problemet var att det inte gick att jämföra betyg, ingen visste hur mycket en 4:a i Bagarmossen var värd i förhållande till en 4:a i Djursholm. Försvararna av det relativa betygssystemet menar att systemet var baserat för hela skolsverige och hade en lärare en ovanligt begåvad klass, kunde denne sätta fler antal 4:or och 5:or än systemet medgav. Men hur kunde man veta om ens klass var ovanligt duktig om det inte fanns en referenspunkt? Genom nationella proven sa förespråkarna för relativa betygssystemet, men dessvärre fanns det inte nationella prov i alla ämnen, t.ex. inte i SO. Så där föll den möjligheten.  Och hur många har inte hört sin lärare säga att 4:orna tyvärr är slut? Med det relativa betygssystemet fick man ett kalkylerat bortfall som var ok, det fanns alltså med i lärares medvetande att en viss procent skulle misslyckas för att de inte var intelligenta nog.

Med Lgr 62 infördes också ett starkt fokus på utlärt (teach). Läroplanen talade om vilket stoff skolan skulle lära ut, men ingenstans fanns det en standard för inlärt (learn), alltså vad eleverna skulle ha lärt sig. Läroplanen styrde också vilken metodik lärare skulle använda sig av, skolan var alltså regelstyrd. Från 1962 till 1994 fungerade skolan efter detta system, läroplanerna Lgr 62, 69 och 80 var alla uppbyggda på samma sätt. De talade om vad skolan skulle lära ut och det relativa betygssystemet gjorde så att det inte fanns någon kunskapsstandard att stämma av emot, utan sorterade elever efter i förväg bestämda procentandelar.

Att ändra en människas tänkande är svårt. Att få alla Sveriges tusentals lärare att ändra sitt sätt att se på elever, kunskap och metodik, som en mål- och resultatuppföljning föreskriver, kräver en massiv fortbildningsinsats. Detta uppdrag gick till Skolverket. Lärare på Jordbromalmsskolan, där jag tidigare jobbade som SO-lärare, har berättat för mig att det kom en del fortbildningsmaterial till skolan, bland annat en VHS-kassett där Skolverkets dåvarande generaldirektör Ulf P Lundgren berättade om Lpo 94. Själva fortbildningsinsatsen fick lärarna sköta själva. Den största skolreformen på 152 år och lärarna blir svikna av ansvariga myndigheter och politiker. Här får Skolverket ta på sig ansvaret, de budgeterade fortbildningsmiljonerna användes inte, utan fanns kvar hos Skolverket vid en granskning av Riksdagens revisorer (Statens styrning av skolan – Rapport 2001/02:13).

Riksdagspolitiker med ansvar för skolfrågor, politiska partier och tjänstemän inser idag att skolan måste styras upp och något måste göras åt saken, svenska elevers kunskapsfall måste stoppas. Ett sådant komplext system som mål- och resultatstyrning har lärarkåren än idag inte fått möjlighet att lära sig, eller ens fått möjlighet att förstå. Fortbildningen lyser med sin frånvaro och antagligen är svensk skola mest budgetstyrd, än resultatstyrd. Resultatstyrningen är med andra ord inte genomförd!

I och med införandet av Lgr 11:s, hösten 2011, ville regeringen även fortsatt att lärarkåren skulle ha frihet att välja vilken metod man vill använda. Detta är utbildningsminister Jan Björklund tydlig med i den presskonferens han håller när Lgr 11 presenteras. Skolverket ville annorlunda, man vill regelstyra svensk skola och svensk lärarkår. I Lgr 11:s kursplan har reglering av lärarens metodik smugit sig in i både syftestexten, centralt innehåll och kunskapskraven. Dessutom består kursplanens centrala innehåll så mycket stoff som ska läras ut att det är tveksamt om det hinns med. Kunskapskraven är så omfattande att det är en omöjlighet att alla elever kommer att uppnå dessa kunskapskrav inlärt. Huruvida resultatstyrning kommer att införas är en kommande diskussion, men utifrån kommande läroplan Lgr 11:s kursplaner ser det problematiskt ut.

Kanske upp till halva Sveriges befolkning har med svensk skola att göra, antingen som elever, föräldrar, lärare eller personal som jobbar med skolfrågor. Svensk skola har varit en lekstuga i många, många år. Total avsaknad av styrning och uppföljning har fått makthavare att göra som de vill, pedagogiska forskare att ”köra sitt eget race” och tjänstemän att strunta i fattade riksdagsbeslut. Detta har i sin tur fått tusentals elever att lämna skolan utan godtagbara kunskaper och därmed en sämre möjlighet att ta kontroll över sitt liv och i värsta fall leva i utanförskap. Det är dags att en gång för alla att göra upp med historien, men det kräver krafttag av många. Dags och släppa prestige och jobba för alla elevers rätt till kunskap.

Lärare är samhällets viktigaste yrkesgrupp!

Annonser

6 kommentarer

  1. Hans Albin Larsson skriver bra om precis det här i ”Mot bättre vetande”! Rekommenderas!


    • Har beställt den boken!


  2. Att skolans ledning i stort sett aldrig ägnar sig åt någon riktig uppföljning av lärarnas viktigaste uppdrag, undervisningen, är ett kraftfullt symptom på att det väldigt sällan existerar någon resultatuppföljning. Mål och resultatstyrning kräver uppföljning.


    • Sant, så sant!


  3. Skolans ledning är inte särskilt bra på planering heller, men det kanske inte behövs om man inte utvärderar. Vi har hittills på vår skola diskuterat lgr11 i 4h, vi får ytterligare en halvdag innan semestern, resurser kommer 2012 proklamerar kommunen stolt. Jag trodde vi skulle gå efter ny läroplan till hösten?!


    • Martin,
      Om Lpo 94 inte ännu är införd känns det inte som om Lgr 11 ska vara införd 2012 – åtminstone inte om inte tid och resurser ges.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s