h1

Stavros igen

19 juni 2011

Visste inte riktigt om jag skulle ta upp det i mitt förra blogginlägg, det jag skrev om Stavros Luca. Jag gjorde inte det, men vill ändå lyfta fram det.

Stavros Luca har rönt stora framgångar på Rinkebyskolan, framgångar som har uppmärksammats och som inte kan tas ifrån honom. Stavros Luca är en framgångsrik lärare, en lärare som får eleverna att växa och som når goda resultat. Om detta råder det inga tvivel. Däremot måste man komma ihåg att Stavros jobbar på scienceinriktningen på Rinkebyskolan. Alltså en elitsatsning på Rinkebyskolan där de mest studiemotiverade eleverna går. De elever som lägger ner mycket tid och energi på att plugga hårt och skaffa sig goda kunskaper och bra betyg. Alltså långt ifrån de elever som går på Rinkebyskolans fotbollsinriktning, där det går elever som inte alls är lika studiemotiverade.

Inga skugga över Stavros, han är en duktig pedagog och lärare och han skulle lyckas i med alla elever. Men faktum är att han undervisar inte ”gänget” och skulle han göra det skulle resultaten knappast hamna på VG- och MVG-nivå.

En annan sak när det gäller Stavros, som en god vän till mig påpekade. När Stavros menar att man ska skapa en familjär känsla i klassen så är det ett felvalt ord. Antagligen lämnar aldrig Stavros sin roll som lärare, även om han äter pizza med en elev på Rinkebytorget. Det är det som är skillnaden mellan att vara lärare och förälder. För familjen bygger på att man har andra relationer än lärare – elev, man går in som ställföreträdande förälder och då tappar man den respekt man har som lärare och därmed handlingsutrymmet. Och det är nog så att lärare ska vara lärare, med en viss distans. Man ska vara personlig, men inte privat, men den hårfina gränsen tror jag är viktig att hålla.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

6 kommentarer

  1. Lustigt, jag tänkte just också på det där med familjär stämning, och hur olika rollerna är mellan att vara en lärare som ligger nära och en förälder. Jag tror också att man tappar en hel del av handlingsutrymmet om man tar på sig fel roll. Jag tror i och för sig att Stavros inte menar en klassisk familjär stämning i klassrummet, för det vet vi ju alla hur det kan vara.


  2. En sak visar Stavros, tycker jag; att det är lärarens person som är det viktigaste, inte den metodik som används. Didaktik i all ära, men god lärare kan man nog aldrig bli genom enbart utbildning.

    Du har rätt i att det är en skillnad om läraren känner sig som om han är hemma eller om eleverna känner att de är det. Kompis ska man inte vara.


  3. Sista raden borde avsluta alla blogginlägg på alla lärarbloggar.


    • Tycker jag med! Men dessvärre tycker inte alla så, inte ens alla lärare. Jag vet för jag har fått sådan ”kritik” eller vad man ska säga. Men du och jag tycker ju att läraryrket är viktigast och många andra, så vi får väl nöja oss med det så länge.


  4. Den balansgången är inte helt lätt. Det viktigaste är att man har lyhördhet och förmåga att märka när man trillar av linan. Jag hade en del problem med det här när jag flyttade från gymnasiet till högstadiet. Det var ett helt annat ställe man behövde befinna sig på. Jag tycker nog att Stavros gör vissa kliv av linan själv.


    • Ja, det är svårt, men man måste sätta en gräns själv och jag tror att denna gräns är individuell. En del kan låta eleverna komma lite närmare, medan andra behöver distans. Som i lärarrummet, en del lärare kan absolut inte äta lunch tillsammans med eleverna, de behöver lugn och ro och distans. Andra äter alltid med eleverna och sitter ner och pratar i korridorerna. Bygga relationer gör man på olika sätt.

      Själv har jag kontakt med elever långt efter de har slutat hos mig, fick ett mail idag av Sara, som jag skrev om i tidigare blogginlägg. Hon skrev och berättade att hon skulle flytta till Malmö och bli personlig assistent i väntan på komvux och högskolestudier. Hon bad mig hålla tummarna för henne. Skönt att ha en så god kontakt med gamla elever, lärarjobbet blir värdefullt då – tycker i alla fall jag. Andra tycker annat..

      Johan



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s