h1

Entreprenöriellt lärande – ny flumpedagogik?

25 augusti 2011

Jag har länge frågat mig vad Skolverkets nya ”baby” Entreprenöriellt lärande innebär. En ny modefluga från Skolverket, nu är det Entreprenöriellt lärande man satsar på. Jag har i tidigare bloggar ifrågasatt varför Skolverket satsar så hårt på Entreprenöriellt lärande, när eleverna enligt PISA har problem med läsning och där även matematikkunskaperna sjunker. Om man inte har grundkunskaper, ska man lära sig entreprenöriellt lärande då? Tveksamt tycker jag.I Dagens Nyheter (onsdagen 24/8) skriver Marielouise Samuelsson en recension över Maciej Zarembas artikelserie ”Hem till skolan”, som har kommit ut som pocketbok. Intressant recension på flera plan, inte bara att hon diskuterar boken,utan för att hon just lyfter upp Entreprenöriellt lärande som en ny flumpedagogik, som kommer få förödande konsekvenser för eleverna. Marielouise Samuelsson skriver: ”Man kan och bör också tala om risken för godtycke, med ord och språk som, likt ”social kompetens” och ”entreprenöriell”, kan tolkas och tillämpas ungefär hur som helst. Om att det finns en särskild djävul som bor i de språkliga detaljerna.” Samuelsson fortsätter: ”Här påminner Zarembas bok effektivt om det bland andra etnologen Jonas Frykman länge hävdat, att betoningen av annat än undervisning berörvar de från början svagaste eleverna det maktmedel det innebär att lära sig läsa, skriva och räkna.”

I God morgon världen i Söndags (21/8) togs Entreprenöriellt lärande upp. Det som är intressant med detta repotage är att den forskare från Umeå, Eva Leffler, som är den man ofta hänvisar till när det gäller entreprenöriellt lärarande gör om grundantaganden om barn, t.ex. att barn är födda aktiva, kreativa och undersökande till metodik. Gamla beprövade grundprinciper om barns egenskaper stjäl hon och döper om till entreprenöreiellt lärande. Hon bollar alltså med ett nytt ord . Eller hur var det Marielouise Samuelsson skrev: ”…risken för godtycke, med ord och språk…” – är det inte just det Eva Leffler gör?

Men vänta nu ett tag! Känner jag inte igen dessa ord och hur de används? Jo, det gör jag, det var ju samma vokabulär som användes i samband med att Problembaserat lärande (PBL) lanserades över hela landet. Och vem var det som låg bakom den lanseringen? Ja visst jag – Skolverket! Och vi vet ju hur det gick, tusentals elever lärde sig att kopiera text och fick inga kunskaper på riktigt. PBL – en farsot som spreds över hela landet var en metodik som fick förödande konsekvenser för de skolsvagaste eleverna.

Man kan fråga sig varför Skolverket driver entreprenöriellt lärande. VARFÖR? Är det så att de vill att skolan även fortsättningvis ska vara otydlig och flummig? Finns det en dold agenda och i sådana fall vem ligger bakom den? Betygs- och reformmotståndare – ligger de bakom storsatsningen på Entreprenöriellt lärande? En del kritik har kommit till mig och till Haninge kommun när det gäller att jag och kommunen följer upp elevernas resultat, bland annat har förespråkare för PBL polariserat mellan lusten att lära och följa upp resultat. Som att det ligger en konflikt – det gör det inte! Tror de på Skolverket som driver Entreprenöriellt lärande på denna villfarelse? Dessutom blandar man ihop mål och medel: Att bygga upp en kompetens i entreprenörsskap går kanske till och med bättre om man lär eleverna grundkunskaper i matematik, svenska och engelska.

Skolverket behöver nog tänka en vända till när det gäller Entreprenöriellt lärande om man inte vill vara delansvarig för ytterligare generationer som inte når tillräckliga grundkunskaper och därmed inte kommer in på gymnasiet. Kanske är dags att jämföra Enteprenöriellt lärande och Problembaserat lärande. Märker Skolverket att det är princip samma sak, men att det är bara ett gäng ord som bytts ut, så kanske det är dags att inte trycka upp nya flashiga broschyrer. Det kan vara så att det är en kostnad som blir väldigt dyr och då menar jag inte bara i rena cash.

En vild idé: Kanske skulle Skolverket satsa stenhårt på intensivkurser i svenska – bygga upp lite litteratur och seminarier kring detta. Tänk, det kanske skulle kunna bidra till att många elever lär sig det de har rätt att kunna. Intressant tanke eller galen idé – avgör själv.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

PS: Cirka 20 minuter efter att jag skrivit klart detta blogginlägg får jag en länk av en god vän som uppmärksammar att det idag (25/8) har skrivits en debattartikel om Entreprenöriellt lärande på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Intressant, då är det inte bara jag som har reagerat och kanske många av er lärare som läser detta. Ska läraryrket bli attraktivt och statusfyllt går det inte att köra flumpedagogik! Fick även en länk av Per rörande detta – tack Per.  DS

Annonser

34 kommentarer

  1. Jag frågade skolverksrepresentanter om varför de övergivit Blooms taxanomi för betygssystemet och insåg att det var för att slå sönder diskussionen om att vissa kunskaper är mer grundläggande än andra och det behöver byggas upp förkunskaper innan man går på djupet.

    Jag undervisar i entreprenörskap på gymnasienivå men pekar på att det bara är några små extra ingredienser som behövs för att lyfta om de bara har bra kunskaper i andra ämnen. Entreprenöriellt lärande med elever som deltar i förberedelser av sina lektioner, som påverkar lärprocessen osv. kan väl precis som problembaserat lärande vara ett intressant pedagogiskt grepp. När skolverket slår på trumman för det som en mall för i stort sett all undervisning blir jag alldeles kall. Parallellen med PBL lanseringen blir obehagligt uppenbar.

    Skolverket har verkligen inte ändrat sig i grunden, än i alla fall, även om de skickar ut mycket duktiga presentatörer numera.


    • Att jobba med entreprenörskap på gymnasiet är en sak om man vet vad man gör, detsamma gäller PBL. Jag har själv jobbat med PBL, men då var det oerhört styrt av mig. Men att i grundskolan satsa på detta som Skolverket har gjort, när det finns så stora insatser som Skolverket skulle kunna lägga sin energi på, men istället blir det en ny modefluga som man ska haka på. Obegripligt!


  2. Hej

    Jag tog upp entreprenöriellt lärande redan under ditt inlägg om pedagogiskt mode. Jag vill återigen länka till en mycket bra krönika som tog upp ämnet redan för ett par år sedan:

    http://hd.se/kultur/2008/06/05/kroenika-underkaent-foer/

    Hur stoppar vi den här bollen? Varningarna har ju funnits länge.


    • Per,
      Jag kommer ihåg ditt inlägg. Ska lägga in din länk i bloggen. Bara genom att granska och lyfta fram dumheter kan man stoppa det. Spridning av detta via nätet och upp i beslutsfattarleden. Enda sättet.


  3. Intressant inlägg. Jag förstår helt klart din och Brännpunkt-skribenternas farhågor men jag delar inte riktigt den.

    Som jag ser det är det inte helt rättvist att plocka ur det entreprenöriella lärandet ur läroplanen och diskutera det i sin ensamhet. Det entreprenöriella lärandet genomsyrar Lgr 11s alla delar och ska genomsyra en elevs hela skolgång. Ja. Men det ska även t ex språkutvecklande arbetssätt. Allting vi gör i skolan ska stimulera språkutvecklingen och det görs inte på något ”flummigt” sätt där elever sitter och ”skriver av” eller liknande. För att elevernas språk ska utvecklas maximalt krävs det explicit undervisning som ställer stora krav på alla lärare som inte är vana att tänka på språket och språkutvecklingen i sitt ämne.

    Om man ser till Skolverkets bok Greppa Språket (som jag skrivit om här) så lyfter de fram cirkelmodellen för genrebaserad undervisning som en givande modell. Denna modell växte fram i Australien på 80-talet eftersom man märkte att det var alldeles för många elever som inte utvecklade tillräckliga kunskaper med PBL och andra ”fria” metoder. De märkte däremot att eleverna utvecklades oerhört mycket mer om de fick explicit undervisning i hur texter är uppbyggda och vilka språkliga drag en viss text består av. Detta arbetssätt är oerhört lärarstyrt samtidigt som det skapar ett lärande som sker i ett socialt sammanhang. Man lär av och med varandra, tillsammans. För mig är även detta ett entreprenöriellt lärande men samtidigt är det så långt ifrån ”flum” man kan komma.

    Om du vill läsa mer om det jag har skrivit om
    språkets betydelse i Lgr 11 finns inlägg och länkar i min blogg.

    Jag tror att vi är många lärare som kan se bortom PBL-problematiken och lyfta det entreprenöriella lärandet som en viktig del av våra elevers utveckling. Precis som språket är vår viktigaste nyckel är entreprenörskap ett av våra viktigaste redskap för att bli framgångsrika samhällsmedborgare. Tillsammans med kunskap skapar dessa tre en helhet, tycker jag.


    • Anna,

      Bara så att vi inte talar förbi varandra. Min definition av flummig är att man inte är tydlig och att man förstör språket genom otydliga abstraktioner som ges med ideologiska undertoner, eller att man ersätter etablerade begrepp med nyskapade ord med oklart innehåll. Ett exempel på flummighet i detta sammanhang är när man tolkar in något i en text som inte står där. Benämningen ”entreprenöriella lärandet”, ”entreprenöriellt lärande” eller ”entreprenöriell” finns inte någonstans i läroplanen eller kursplanerna. Det enda ord i denna riktning som går att hitta är ”entrepenörskap”, som endast förekommer på två ställen (på sidan 7 i läroplanen och på sidan 70 i kursplanen, centralt innehåll åk 7 – 9 i samhällskunskap). Ditt påståendet att hela Lgr 11 skulle genomsyras är inte sant!

      Dagens stabila teoribildning, där man håller isär relationen mellan begrepp och benämning blir inte bara märklig, utan snarare tragikomisk, eftersom de som nu håller på att snurra till språket och begreppen på området uppenbarligen inte har förstått skillnaden mellan begrepp och benämning. Samma teoribildning lyfter även fram vikten av kontext och att man lär sig språklig förmåga bäst genom att inte fokusera på språket, utan innehållet i kommunikationen. Här blir flummet runt entreprenöriella lärandet igen tragiskt när man blandar ihop mål och medel.

      Att ha en målsättning att göra elever rustade för samhället och bereda vägen, genom språket bli goda samhällsmedborgare ifrågasätter jag inte. Men att bygga upp det på ett tankefel ifrågasätter jag starkt. Man blandar ihop mål och medel. Som så många gånger tidigare, när den ena pedagogiska modeflugan efter den andra avlöser varandra, har man inte satt sig ner och funderat på vilken kompetens en ung människa som utvecklas till entreprenör har. För att sedan fundera över hur denna kompetens byggs upp. I stället tycks man som behavioristerna se det som isolerad färdighet som ska tränas upp med entrerenöriellt lärande.


      • Tack för svar, Johan!

        Jag tror jag förstår vad du menar men jag kan ändå inte se entreprenörskap och det entreprenöriella lärandet som en pedagogisk modefluga (vilket man kan kalla ex PBL). För mig är det mera ett synsätt.

        Om jag har förstått det rätt så har Skolverket fått i uppdrag av regeringen att utveckla detta med entreprenörskap i skolan och på kursplanekonferenserna definierades det entreprenöriella lärandet så här:

        * Meningsfullhet
        * Gränsöverskridande
        * Kreativitet, mod och initiativ
        * Eleven som medarbetare
        * Nya arenor för lärande

        Om man läser hela det stycket ur skolans uppdrag och värdegrund som avslutas med ordet entreprenörskap så står det:

        En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

        Som jag tolkar det är begreppet entreprenöriellt lärande det ovan nämnda och att entreprenörskap är ett snävare begrepp, det som blir ett eget ämne på gymnasiet. Att inte entreprenörskap nämns fler gånger är alltså inte speciellt konstigt, det ämnet finns ju inte i grundskolan.

        Det är detta stycke jag menar genomsyrar hela läroplanen, formuleringarna återkommer i läroplanen gång på gång.

        I övergripande mål och riktlinjer:
        Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet.

        Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola
        – kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt

        Läraren ska
        – stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan

        Alltså, min tanke är ju inte att plocka citat på citat nu (Det går att plocka citat ur varje ämne också) utan jag vill bara försöka förklara hur jag uppfattar innebörden av begreppet det entreprenöriella lärandet. För mig är det varken nytt eller saliggörande. Borde man hoppat över det begreppet över huvudtaget? Njae, jag tror det kan vara bra att vi har en ”rubrik” att sätta över dessa delar av läroplaner och kursplaner. För om språkutvecklingen ska gå som en röd tråd genom hela läroplanen är det väl inte konstigt att det entreprenöriella lärandet gör det? Många av oss har redan arbetat så i evigheter men många andra har tänkt att språkutveckling och (min definition av) det entreprenöriella lärandet inte angår dem utan att eleverna lär sig det på någon annan lektion. Det är ju det man vill komma bort ifrån nu. Dessa förmågor ska eleverna få utveckla i skolans alla ämnen. Och i all skolans verksamhet.

        Jag kan hålla med dig om att begreppet är luddigt och att det lämnas utrymmen för tolkningar men så är det ju med allt. Det är ju vi som måste skapa innehållet. Att göra det till vårt.

        Vilket etablerat begrepp menar du att man har bytt ut mot ”entreprenörskap” eller ”entreprenöriellt lärande”? Som jag ser det har vi inte haft ett ord i läroplanerna för detta?

        Jag kan också ställa mig frågande till varför man håller i sär begrepp och benämning och jag skulle helt klart ha föredragit att man beskrivit det entreprenöriella lärandet rakt ut i stället. Men, återigen, om man jämför med språkutvecklingen (som du väl håller med genomsyrar hela Lgr 11?) så står inte det heller beskrivet rakt ut. Det finns ingen ”rubrik” som beskriver språkutveckling eller språkutvecklande ämnesundervisning utan man får helt enkelt titta på varje liten del av läroplanerna och kursplanerna och fundera över vad som är/kan vara språkutvecklande. På samma sätt ser jag på det entreprenöriella lärandet.

        Helena skriver att det borde räcka med instruktionen att vi ska främja kreativitet, lust och nyfikenhet och det kan jag hålla med om. För mig skulle det räcka och säkerligen för Helena och dig och många andra men tydligen behövs det mer styrning. Tittar jag på mina egna barns skolgång så kan jag faktiskt förstå att det behovet finns.

        En sak får du gärna förtydliga lite så för jag förstår inte riktigt vad du menade:
        Samma teoribildning lyfter även fram vikten av kontext och att man lär sig språklig förmåga bäst genom att inte fokusera på språket, utan innehållet i kommunikationen.
        Vilken teoribildning är det som gör detta? Jag tycker det framgår väldigt tydligt i Lgr 11 att språkets form, funktion och kontext samspelar så jag har inte riktigt sett detta teoribildning, tror jag.

        Du får ursäkta världens längsta kommentar men jag tycker detta är så intressant och jag lär mig väldigt mycket på att försöka förstå hur du/ni ser på detta med det entreprenöriella lärandet. Hoppas du orkar svara igen!


      • Anna
        Och jag skulle kunna säga att mycket av det du citerar från läroplanen är förutsättningar för den vetenskaplighet som lärarutbildningen vilar på. Hur man fått detta till entreprenörskap går över min horisont?

        Och detta kan tillämpas inom flera områden … filosofi t.ex.

        Men om det nämns så är det lätt att koppla ihop det. Men stryk ordet, så kanske det inte är så självklart längre.

        Det entreprenöriella lärandet (kan knappt stava till det) vet jag inte vad det är eller skall vara. Det liknar det man kallar för sociokulturella perspektivet i utformningen – man placerar allt under ett perspektiv.

        Varför krångla till det?


      • Monika, jag tror inte att det entreprenöriella lärandet är något annat än just ett perspektiv, ett synsätt, och därför skiljer jag på begreppet entreprenörskap och begreppet entreprenöriellt lärande.

        Det entreprenöriella lärandet är något självklart i skolan och i läroplanerna och har varit länge fast ingen har satt ord på det (vad jag vet). Men jag tror att det måste finnas en anledning till att regeringen och Skolverket anser att vi ska sätta en etikett på denna typ av lärande. Inte för att det är en metod eller en typ av pedagogik utan just för att det är ett perspektiv som alla lärare i alla ämnen måste fundera över (och ta till sig?) för att eleverna ska kunna utveckla de förmågor som våra styrdokument avser.

        Jag gör inte detta svårare än det är, för mig är det bara att sätta ett ord på något vi har haft med oss länge. Och om ett ord (ett begrepp, en etikett) kan hjälpa till att få fler lärare att anamma detta perspektiv och verkligen låta detta ta plats i undervisningen så tycker jag det är bra. Förövrigt tycker jag att vi borde sätta ord på vad vi gör i högre grad än vad vi gör idag och därför tar jag gärna till mig begreppet entreprenöriellt lärande.

        Jag jämför fortfarande det entreprenöriella lärandet med språkutvecklingsperspektivet. Alla ämnen och alla lärare ska stimulera elevernas språkutveckling, det är något som är förtydligat i Lgr 11. För det entreprenöriella lärandet ser det likadant ut: Alla ämnen och alla lärare ska stimulera det entreprenöriella lärandet hos eleverna. Så ser jag på det.

        Inte svårare än så, tycker jag. Och helt ärligt så känns det rätt skönt att kunna sätta en etikett på det som vi redan arbetat så mycket med.


      • Förresten tror jag att jag skulle kalla det för ett förhållningssätt. Det säger lite mer än om jag kallar det för ett perspektiv eller ett synsätt.


      • Anna

        Jag är ledsen, men jag förstår faktiskt inte.
        Det går knappt att säga eller stava … ännu mindre förstå varför det skall användas.

        ”Det entreprenöriella lärandet är något självklart i skolan och i läroplanerna och har varit länge fast ingen har satt ord på det (vad jag vet).”

        Är det?

        Nja, fast jag sätter nog inte lärande under en rubrik som om det bara skulle vara möjligt att se lärandet på ett enda sätt.

        Jag tror inte att man kan förenkla mångfalden på det sätt man alltid försöker göra inom vårt område, som t.ex. sociokulturellt perspektiv. Därför att det är stora skillnader i mångfalden. Det är det som gör att det är mångfald.


      • Skolverket ska stimulera arbetet med entreprenörskap i skolan. Det handlar om att stimulera och utveckla elevers företagsamhet såsom att se möjligheter, ta initiativ och omsätta idéer till handling.

        Och jag kopplar inte detta odelat eller oproblematiserat till formuleringarna i läroplanen!


      • Monika, jag vet ju inte mer än det som har berättats för mig och som jag har läst mig till. Och sedan tillkommer det ju en tolkning från min sida. Det kan ju hända att jag förstått detta helt fel, det får vi ha i bakhuvudet.

        Men. Skolverket definierar det entreprenöriella lärandet så här:
        Att utveckla och stimulera kompetenser som att ta initiativ, ansvar och att omsätta idéer till handling…
        Att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet, och samarbetsförmåga
        Samarbete med omvärlden, verklighetsanknutet, samverkan med arbetslivet

        Det har väl ändå varit något centralt i skolan och i styrdokumenten under en längre tid? Det är väl inget nytt?

        I Lgr 11 tar sig detta uttryck i bl a de citat som jag klistrade in i en tidigare kommentar. Inte heller det är något nytt, eller hur?

        Som jag ser det är det enda nya att vi samlar allt detta under en etikett, entreprenöriellt lärande. Sedan håller jag med om att man inte kan se på lärande på ett sätt och kanske borde ordet ”lärande” i stället varit ”förhållningssätt”.

        Ja, varför begreppet ska användas? Det borde ju vara för att förtydliga att detta pedagogiska förhållningssätt är en viktig del av vårt uppdrag. Ett sätt att förtydliga delar av läroplanen som kanske annars ”glöms bort”? Vad vet jag. Eller, som jag skrev tidigare, att vissa lärare tror att de där bitarna inte angår dem?

        På vilket sätt tycker du att det entreprenöriella lärandet (eller min definition av det) förenklar mångfalden? Jag förstod inte riktigt det.


    • Sedan är det väl inte så att vi tvingas att använda begreppet entreprenöriellt lärande, eller hur? Så länge vi lärare gör det vi ska och eleverna utvecklas så som de har rätt till så spelar det kanske ingen roll vad vi kallar detta förhållningssätt.

      Själv gillar jag att kategorisera och sätta etiketter, det är ett bra sätt för mig att se delarna i helheten och hålla koll på att jag och mina elever får med mig allt vi ska ha med oss. Men där är vi ju olika allihop.


  4. Lika länge som höga vederbörande tror att det finns ett framgångsrecept för skolan kommer vi att få dras med frälsningsläror.
    Det här är bara den senaste och knappast den sista. Jag tycker inte om när vi ska få instruktioner om hur olika mål ska nås. Det räcker med instruktionen främja kreativitet, lust och nyfikenhet.


  5. Ett litet inlägg:
    Det finns ingen definition på entreprenöriellt lärande hos Skolverket. Om man söker på orden ”entreprenöriellt” eller ”entreprenöriella” på Skolverket får man 3 (tre!) träffar och ingen innehåller en definition. Det står heller inte, som Johan påpekar, i läroplanen. Däremot står det att skolan ska ”bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.” (Är då all undervisning som bidrar till detta ”entreprenöriellt lärande”?)

    Entreprenöriellt lärande är ett uttryck som jag anser bör undvikas, åtminstone tills Skolverket definierar vad det innebär (vilket knappast kommer att ske?). Speciellt inte om det är en omskrivning för att man ska utveckla elevernas ”kreativitet, nyfikenhet och självförtroende”, vilket ju är en självklarhet. Bättre nämna saker vid begripliga etablerade uttryck!


    • När vi pratade mycket om detta med entreprenöriellt lärande på min skola i våras fick vi en broschyr från Skolverket. Jag hittar inte den som .pdf-fil på Skolverkets hemsida men jag
      lade upp den på Skollyftets sida så kan ni ta del av den info vi fick då.


      • OK, men jag tycker detta citat från broschyren säger allt: ”Att vara entreprenöriell och företagsam är samma sak.”

        Varför komma med ett nytt och krångligt ord när det finns ett beprövat och fullt begripligt?


      • Vilket ord då, menar du? Företagsam? Skulle vi kalla det företagsamt lärande? Ja, det skulle vi kanske kunna göra men det för ju tankarna till företagande ännu mer än vad entreprenöriell gör, tycker jag.


      • ””Ja, det skulle vi kanske kunna göra men det för ju tankarna till företagande ännu mer än vad entreprenöriell gör, tycker jag.””

        Men är det inte det då ett företagande som den nya utbildningspolitiken vill få in mer i skolan än tidigare.

        Jag kan se att denna typ av företagsamt lärande har en viktig roll i skolan, men inte att alla skall utbildas på samma sätt. Om man benämner lärandet i vid bemärkelse för entreprenöriellt lärande som för tankarna till företagande, skapar det kanske en förvirring om man nu inte menar att alla skall fostras till att bli företagare av olika slag.

        Det kan ju också tolkas som att alla skall fostras till att kunna klara sig själva, utan stöd och hjälp från andra – till så självständiga individer att man kan minska statens inflytande och resurstilldelning till ett minimum.

        Nej, jag tror nog att det bästa är att skolan laborerar med olika typer av lärande och inte sätter en rubrik på allt. Och det är när man sätter en rubrik på allt som mångfalden hämmas. Om inte annat i tänkandet. Alla börjar till slut tänka entreprenöriellt?!!


      • Har läst en del nu i broschyren. Viktigt är väl här är 1) att förhålla sig kritisk till det som skrivs och kanske 2) att sätta detta i relation till just annat lärande.

        Elever är ju inte endast framtida medborgare i en typ av samhälle utan också människor som skall leva i en social gemenskap som kanske ser olika ut. Dessutom är de människor individer med egna drömmar, ett eget liv och med egna mål. De kanske inte stannar kvar i det samhälle som de vuxit upp i. Inte heller kanske de känner tillhörighet till det heller.

        Och kanske man glömmer bort att vi lär oss olika saker, men att nyfikenhet, lust att lära troligen är något som vi alla föds in i världen med. Och om vi inte gör det, är något vi lär oss från födelsen. Kanske är det skolans uppgift att inte hämma detta genom att sätta etiketter på lärande i en viss riktning som jag ändå tolkar att entreprenöriellt gör.

        Och om det handlar om företagsamhet, varför inte använda detta ord. Och om det handlar om självständighet, varför inte använda det. Varför byta ut det kända mot något som de flesta kommer använda, men få egentligen hinner att klura ut vad det betyder i djupare mening.

        Det finns ett lärande i skolan och hos oss alla som lever sitt eget liv bortom de mål vi sätter upp. Detta lärande är något vi inte, som jag ser det, kan kontrollera utan helt enkelt ta i beaktande.Vi kan t.ex. inte endast tala om etik i entreprenörskapet utan också i andra sammanhang.

        Bara några tankar från mig!


      • Monika, jag håller med dig helt och fullt och det var därför jag började min första kommentar med följande kommentar:

        ”Som jag ser det är det inte helt rättvist att plocka ur det entreprenöriella lärandet ur läroplanen och diskutera det i sin ensamhet.”

        Av helheten är det som Skolverket definierar som det entreprenöriella lärandet en del. Man kan inte plocka ut just det och bara ägna sig åt det entreprenöriella lärandet. Om man läser skolans värdegrund och uppdrag är det ett kort stycke som tar upp det entreprenöriella lärandet och fortsätter man att läsa är det väldigt tydligt att ett ”lärande” eller en kunskapssyn inte är rätt för alla:

        Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

        Om man läser läroplanens övergripande mål och riktlinjer och de kunskaper som alla elever ska inhämta och utveckla så är det två av sexton punkter som Skolverket lyfter fram som förmågor i det entreprenöriella lärandet. En del av helheten. Faktiskt en ganska liten del. Denna del är inte viktigare än någon annan del. Bara en del av helheten.

        Om man (jag vet inte vem) nu anser att just detta med det entreprenöriella lärandet tillsammans med fokus på språkutveckling är sådana aspekter som vi i skolan inte lyckats speciellt bra med den senaste tiden är det väl inte så konstigt att just detta lyfts fram som extra viktigt? Som en hjälp till oss lärare att fokusera på att inte glömma bort att detta angår oss alla.

        När det gäller språkutvecklingen stämmer det i alla fall. Det är alltför många (ämnes)lärare som anser att elevernas språkutveckling inte är prio ett, som inte inser att elevernas bristande kunskapsutveckling är ett tecken på bristande läsförståelse t ex. Eller att man endast arbetar med att förklara ämnesspecifika ”faktaord” och glömmer bort alla de ”allmänspråkliga” ord som många (speciellt andraspråks-) elever inte förstår, typ beredning, påverka… Jag är väldigt glad över att Skolverket trycker på vikten av att alla ämnen ska stimulera elevernas språkutveckling, det är verkligen på tiden, och därför har jag svårt att tro att de bara skulle ”gripa det entreprenöriella lärandet ur luften”, jag tror det ligger fakta bakom varför just detta är viktigt för oss lärare att tänka på att integrera i vår undervisning. Det borde finnas en anledning att just detta lyfts fram.

        Sedan, visst kan man ifrågasätta ordvalet. Man kan även ifrågasätta etikettens vara överlag men om det bara är en etikett, ett namn, ett förhållningssätt och ett lärande bland många, vad är det då som är så hotfullt? Som skapar så många frågetecken? För mig betyder inte det entreprenöriella lärandet att alla mina elever ska bli företagare när de blir vuxna men de ska få möjlighet att utveckla sådana förmågor som gör att de kan bli företagsamma som vuxna. Om de vill. Förmågor som de säkerligen kan dra nytta av även om de blir arbetstagare, eller i sitt privatliv eller vad som helst. Men detta är inte de enda förmågor mina elever ska utveckla. Det är en del. En del av en helhet.

        Vill man inte kalla dessa förmågor, detta förhållningssätt, för entreprenöriellt lärande så är det väl helt upp till var och en att välja. Huvudsaken är ju att eleverna får utveckla det som de enligt läroplanen har rätt till och det är vi ju alla överens om.


      • Det är väl bara så att om man byter namn på min gata som kommer se likadan ut, kommer många gå vilse som tidigare hittat hit utan problem.

        Än värre är det väl om man namnger alla gator i området med samma namn. Då lär alla gå vilse, för vilken av gatorna är det jag bor på och det blir en enda röra till slut.

        Hotfullt är ett så starkt uttryck. Det handlar väl mer om att man skall förenkla och inte försvåra. Inte låta något se ut för att vara något nytt när det inte är det.


      • Ja, hotfull är ett starkt uttryck. Jag tar tillbaka det. Det jag menade är mer att många verkar läsa in en massa saker i begreppet som jag inte tror finns där. Det kanske finns en ideologisk tanke bakom men det finns det väl bakom mycket i våra styrdokument. Eller?

        Sedan förstår jag helt och fullt vad du menar (tror jag) men som jag ser det har din gata kanske inte haft något namn och många som hade intentionen och viljan att hitta dit visste kanske inte ens om att den fanns. Med ett namn ser gatan likadan ut men är lite lättare att hitta på en karta t ex. 😉

        Nåja, nog om liknelser. Det känns som att jag har tagit över din blogg, Johan, jag hoppas du inte tar illa upp. Jag tror ni har förstått hur jag ser på saken så jag ska nog låta din blogg vara. Tack för intressant diskussion!


    • Istället för att svara Anna Kaya längre upp vad jag menar, hänvisar jag till det du skriver Mats, för det är precis detta jag ville få fram.


  6. Era synpunkter är mycket intressanta att läsa. Själva ordet är (för mig) så laddat av näringslivskoppling, så det känns bakvänt att använda det i en skola där rektorer får hicka när man föreslår att vi ska göra något som alstrar pengar i kronor och ören. Varför duger inte ordet KREATIV längre (som Helena skrev)? En bra entreprenör hittar/skapar en ny marknad och fyller den med sin vara och tjänar pengar. En KREATIV typ måste inte ha avsättning för sina produkter men kan fortfarande vara mycket kreativ. Utan marknadskoppling. Elevens inlärning kan gödas av kreativitet och den inlärningen/verksamheten/utvecklingen har ett värde även om den inte alstrar pengar idag.


  7. Anna,

    Det var väldigt mycket ord och många textinlägg du har gjort. Du behöver inte be om ursäkt för detta, men det blir svårt att kommentera allt du skriver, utan att själv komma med en uppsats. Den tolkning du gör på formulering som du menar genomsyrar hela läroplanen anser jag vara väldigt godtycklig. Du har din fulla rätt att tolka som du vill, men jag tolkar det inte på detta sätt. Det är när tolkningarna blir godtyckliga och gärna abstrakta som man kan tolka in vad som helst och där skolan inte blir lika för alla. Det som står i kursplan och läroplan behöver tolkas, eftersom det är abstrakt skrivet, men jag antar att du inte har hittat på ”entreprenöriellt lärarande”, utan det är något som någon eller några på Skolverket har hittat på och spridit. Sedan har du själv vägt in din egna tolkning i de ord som står i läroplan och kursplan och tyckt det stämma med det som Skolverket menar är entreprenöriellt lärande. Spelar det någon roll för dig att Skolverket har tänkt fel? Spelar det någon roll för dig att man blandar ihop mål och medel? Spelar det någon roll för dig att det inte någonstans står något om entreprenöriellt lärande i läroplan och kursplan?

    Lyssnade du på den länken från God morgon världen? När man pratar om hur barn är och hur man definierar entreprenöriellt lärande – lyssnade du på det? Här kommer citatet som du undrar över från mitt svar:

    Samma teoribildning lyfter även fram vikten av kontext och att man lär sig språklig förmåga bäst genom att inte fokusera på språket, utan innehållet i kommunikationen.
Vilken teoribildning är det som gör detta? Jag tycker det framgår väldigt tydligt i Lgr 11 att språkets form, funktion och kontext samspelar så jag har inte riktigt sett detta teoribildning, tror jag.

    I reportaget gör man om grundantagande om barn, etablerade begrepp till metodik. Jag pratar t.ex. om kreativiet, nyfikenhet, lust att lära. Man bollar med språket och gör om etablerade teorier till något annat. Man tillskriver entreprenöriellt lärande egenskaper som har med mänskliga grundantaganden att göra. Men man blandar ihop mål och medel. Målet är att eleverna ska bli entreprenörer, eller få någon kunskap om entreprenörskap etc. Medlet? Ja, det kan vara vad som helst som passar just den klassen läraren har. Kanske är det att klassen jobbar självständigt efter vissa problemformuleringar, som sedan läraren lyfter upp och diskuterar (PBL) eller också är det så att lärare leder lektionerna (från katedern – hemska tanke), eller också är det så att klassen jobbar i ämnesövergripande projekt kring ett ämne. Ja, det kan handla om mängder av olika medel för att nå målet. Mängder av olika METODIK för att nå ett mål. Men dessa olika medel måste alltid ha sin utgångspunkt i var eleverna befinner sig, vilken förförståelse de har och hur långt de har kommit rent kunskapsmässigt. På det sättet entreprenöriellt lärande läggs fram är risken stor att det hela slutar med att eleverna söker kunskap och att läraren åter blir en coach eller handledare.

    Anna, du verkar vara en engagerad och duktig lärare, så antagligen vet du för egen del vad detta handlar om, men du vet också resultatet av PBL. Tusentals och åter tusentals elever som lärde sig kopiera text utan att de fattade ett skit och utan att de lärde sig ett enda dugg. Och så var det inte tänkt att det skulle bli – tror jag inte i alla fall. Jag har väldigt svårt att tro att Hans-Åke Scherp och kompani tänkte att eleverna skulle kopiera text när de lanserade PBL – men så blev resultatet. Nu har vi åter igen mängder med elever som inte kommer in på gymnasiet, grundskoleelever som inte har tillräckliga kunskaper. Enligt PISA sjunker svenska elevers resultat. Av dessa anledningar tycker jag att Skolverket satsar helt fel och att man är helt fel ute när det gäller entreprenöriellt lärande. Det kommer att leda helt fel.

    Jag måste avsluta med att säga att entreprenöriellt lärande är en modefluga som lanseras, men tror att detta kommer lösa det som är dåligt i skolan. Tänkt tillbaka, det har kommit många, många, många pedagogiska modeflugor genom åren som har lanserats med buller och bång. Kommer du ihåg Portfolio? Eller PBL? Eller lärstilar? Det finns många, bara att tänka bakåt i tiden.


    • Tack för ditt svar, Johan!

      Om det är så att entreprenöriellt lärande betyder något annat/mer än att sätta ord på vissa delar av läroplanen (så som jag sätter etiketten ”språkutveckling” på vissa andra delar) så är jag den första att hålla med om de farhågor du nämner. Jag gillar inte heller pedagogiska modeflugor som ska rädda skolan/eleverna. Och inte tror jag på det heller.

      Det kan hända att jag är godtrogen och blåögd men jag ser inte entreprenöriellt lärande som en metod (som man kan kalla PBL och portfolio etc) utan som ett synsätt, en etikett, på de ”entreprenöriella förmågor” som alla elever har rätt att utveckla. Hur är upp till mig. Precis som att alla elever har rätt att utveckla ett rikt svenskt språk eller ett gott matematiskt tänkande. Osv.

      Det är hur som helst väldigt intressant att läsa hur du och ni andra ser på detta och jag tar med mig era tankar in i det implementeringsarbete jag är med och gör på min skola.


      • Jättebra Anna!


  8. Varför arbetar Skolverket med entreprenörskap i skolan? Jo, för att vi har fått ett tydligt uppdrag från regeringen att göra det, se t.ex. http://www.skolverket.se/utveckling_och_bidrag/amnesovergripande_fragor/2.1058/2.1556 Det arbetet ska vi förstås utföra så att det stämmer med skollag, läroplan, kursplaner m.m.


    • Anna,
      Tack för ditt klargörande. Jag hoppas att regeringen inser farorna med att inte vara tydlig och att det kommer en tydlig definition från Skolverket vad man menar med entreprenöriellt lärande. Hoppas också att regeringen har givit Skolverket i uppdrag att vetenskapligt förankra entreprenöriellt lärande. Annars riskerar regeringen att falla på eget grepp, det vill säga att få en metodik som inte är vetenskapligt förankrad och som kan tolkas hur som helst. Alltså risken för att det blir flumpedagogik blir då överhängande.

      Men jag antar att jag inte behöver oroa mig (jag är inte ironisk), tror nog att ni fixar till detta.

      Allt gott!

      Johan


      • Allt gott, Johan!


  9. […] också följande om skolentreprenördarna: SvD 2011-08-25, SvD 2011-08-22, Johan Kants blogg 1 och Johan Kants blogg […]


  10. […] Entreprenöriellt lärande  och just trycka på lusten för eleverna att lära sig. Det nya PBL i en annan förpackning. Det har jag skrivit om flera gånger, t.ex. detta blogginlägg. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s