h1

Jag måste göra avbön!

31 augusti 2011

Förlåt Skolverket för mina tarvliga påhopp för att ni sprider flumpedagogik. Inte visste väl jag att regeringen skulle dels vara så aningslösa att skulle lyfta fram Entreprenörskap och entreprenöriellt lärande på det sättet de gör, undrar om de inser vad det kan leda till? Tror inte det!

Två saker är märkliga med detta. Det första är att regeringen så tydligt går och toppstyr ett statligt verk näst intill på detaljnivå – ska det vara så i en demokrati? Vad är egentligen definitionen på ministerstyre? En annan märklig sak är att regeringen alltid lyfter fram att man ska koppla verksamheten i skolan till forskning och beprövad erfarenhet. Vad är det vetenskapliga förankringen när det gäller entreprenöriellt lärande?

Annonser

24 kommentarer

  1. Bra rutet, Johan.
    Det blir alltmer tydligt att det entreprenöriella lärandet kommer från dunkla ideologiska djup….


    • Man börjar ju undra hur det går till ”där upp”, det blir märkligare och märkligare ju mer man rotar.


  2. Toppstyr? Statliga verk ska väl verkställa regeringsuppdrag? Jag tycker själv väldigt illa om ordet entreprenöriell i samband med ordet lärande. Men, jag tror jag fattar poängen på ett ungefär, även om jag skulle ha önskat att man valde att kanske uttrycka det med mindre marknadsekonomiska termer. Det är ju så innehållslöst att jag inte förstår hur du kan tillskriva det så stort värde? Det är väl knappast en ”metod” i något avseende alls? Vore inte det läskiga OM det fanns en definition snarare?


    • Entreprenöriellt lärande handlar inte om att ge en marknadsekonomisk inramning utan i den omstöpta variant som nu lanseras är det mest elevernas deltagande i lektionsplanering etc.


    • Anna-Karin,
      Klart att statliga verk måste verkställa, men frågan är hur mycket arbetsro man får om regeringen hela tiden lägger sig i hur man gör? Kanske en uns av misstro från regeringens sida? Med all rätt i sådana fall. Skolverket har ju varit illa skött under många år.

      När det gäller metod så handlar det i högsta grad om metod, inte från regeringens sida, men väl ute i skolorna. Man gör om uppdraget att utbilda till entreprenörskap, till entreprenöriellt lärande. Detta är olyckligt.


  3. Du menar att det är bättre med metod i galenskapen?!


  4. Utbildningsdepartemenetet misstror kanske Skolverket och en del av dess anställda. Efter att ha varit på utbildning och hört föreläsare från Skolverket kritisera Björklund är misstron befogad.
    Att Skolverket inte är i takt med tiden kan man läsa om på
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allt-fler-obehoriga-till-gymnasiet_5244171.svd

    Allt färre niondeklassare blir behöriga till gymnasieskolan. I år är 11,9 procent obehöriga, vilket kan jämföras med 11,2 procent förra året, enligt Skolverket. Andelen har inte varit så hög sedan 1998, då det nuvarande betygssystemet infördes.

    Skolverket hade ingen aning om att det blivit sämre. Om inte de har koll är det bra om skolministern har det.


    • Roy,
      Det kan mycket väl vara så som du säger. Kanske finns det ett stort misstroende för Skolverket från regeringens sida, jag menar de har ju ganska mycket ”skit” på sitt samvete. Kanske vill regeringen styra upp Skolverket. Men det finns ju ett annat sätt än att vara styvmoderlig: Tydliga och konkreta instruktioner – därefter kontinuerlig uppföljning – därefter någon som får ta ansvar.


  5. Be inte om forskning för all del. Ska jag välja mellan näringslivets dumheter och pedagogikprofessorers föredrar jag näringslivets. Det är troligare att de tar till sig sakliga argument.


    • Jag är inte heller så förtjust i den forskning som råder idag. Däremot är jag heller inte så glad i att näringslivet ska in i skolan och grotta. Jag undrade bara om det där med forskning som regeringen och politiker lyfter fram i tid och otid bara ska gälla vissa projekt och inte andra. Sen har jag under många års tid kontinuerligt lyft fram kliniskt forskning för skolan, som tar sin utgångspunkt i klassrummet. Men det är väl långt dig antar jag.


      • Jag håller med dig när det gäller forskning, att anlägga klinisk metodik vore klart önskvärt. I princip ingen svensk skolforskning har tillfört skolan någonting. För att forskningen ska bli användbar bör den utföras av personer som själv har undervisat i ämnena.

        Så till entreprenöriellt lärande, varför kan man inte nöja sig med en undervisning inriktad på kunskap? Med en bra dialog mellan lärare och elev om elevens utveckling och där eleven succesivt tränas i att ta allt större ansvar för sina studier. För det krävs inget Mumbo-Jumbo.

        Hur svårt kan det va?


      • Per,
        Håller med dig 100% – kunde inte ha sagt det bättre själv.


    • Jo, det är möjligt att näringslivet gör, men vet de vad som är sakligt och inte endast värderingar och rent tyckande inom ämnesområdet.

      Om vi skall arbeta mot dumheter bör det väl ändå vara mot dem som är utbildade i ämnet.

      Eller?


  6. När det gäller huruvida forskningen tillför skolan någonting eller inte, handlar det väl dels om forskningen i sig själv och dels hur man tolkar den. Hur många lärare hinner ta sig igenom alla forskningsrapporter? Jag hinner inte, trots att jag får dem i min hand flera gånger i veckan.

    Då blir det lätt att någon utifrån som har gjort det får sin tolkning etablerad i skolan. Men det är ju en tolkning då som sprids av en eller två eller kanske en grupp, inte själva forskningsresultaten.

    För övrigt – regeringen klubbar igenom en läroplan och en ny lärarutbildning. Lärarutbildningen får ett uppdrag. Sen skall regeringen och andra statliga institutioner överlämna det till dom som undervisar, på alla nivåer, inklusive universitetsnivå. Och pedagogikprofessorerna måste naturligtvis räknas med. Konstigt vore det väl annars.


    • Av dessa skäl är det viktigt att lärarstudenter får botanisera i olika perspektiv och kritiskt granska dem under utbildningen, så att de inte har samma ”glasögon” på sig hela tiden, utan att de byter dem och kan upptäcka att man kan se andra saker, beroende av vilket perspektiv det handlar om. Likaså gäller det olika sätt av perspektiv på lärande. Entreprenöriellt lärande är ett sätt att se på lärande, men inte det enda rätta sättet.


      • Monika,
        Problemet med entreprenöriellt lärande är att när regeringen gav i uppdrag till Skolverket att jobba med entreprenörskap fanns det inga metod som hette entreprenöriellt lärande. Sedan gör man om det till metodik. Vi får se hur debatten går vidare, ska bli intressant.

        När det gäller regeringen och det uppdrag man ger myndigheter och lärosäten ska man inte in och grotta HUR man genomför uppdraget, så länge man genomför det som det står i uppdragsbeskrivningen. Däremot behöver regeringen bli mycket bättre på att följa upp att man genomför det som regeringen har uppdragit och att ansvar och konsekvenser ställs i förhållande till uppdraget.


      • Jag uppfattar att vi är överens i frågan!


    • Har just skrivit ett inlägg om pedagogikforskningen

      http://torestad.blogspot.com/2011/09/skolan-och-pedagogisk-forskning.html


  7. […] Läs också följande om skolentreprenördarna: SvD 2011-08-25, SvD 2011-08-22, Johan Kants blogg 1 och Johan Kants blogg 2 […]


  8. Nej, där tror jag du har fel.
    Du vet hur få gamla hundar det finns som verkligen sitter


  9. Jag har fått åhöra en serie intressant föreläsningar (för lärare) på temat entreprenörskap. Flera av föreläsarna talade om sin trista skolgång och hur illa sparrade de varit i sin skola och hur lyckosamma de blivit i sina karriärer, trots detta. En del var föraktfulla, andra inspirerande. Gemensamt verkade de tycka att likriktningen i skolan borde bytas ut mot stimulerande uppgifter som kan lösas på fantasifulla sätt. Det har jag verkligen inget emot, men fantasin är ett av många verktyg och den bör kompletteras med andra verktyg (färdigheter, faktakunskaper osv…) Jag är blåögd och tror att de flesta lärare faktiskt jobbar så.


    • Fantasi, KOMPLETTERAD med kunskaper…!


    • Tyvärr måste jag göra dig besviken Elisabeth – många lärare dödar intresse och fantasi.


  10. […] Min kommentar: Jag håller fullständigt med Isak Skogstad. Här har tjänstemännen på Skolverket och politiker som inte begriper ett dugg om inlärning (typ Maud Olofsson) infört ett nästan helt nytt ämne och dessutom omvandlat det hela till metod. Men var det inte så att svensk skola skulle vila på forskning och beprövad erfarenhet? Innan man införde entreprenöriellt lärande – hur mycket forskning fanns det på detta då? Och nu – hur mycket forskning finns och vilka resultat visar metoden upp? Alltså Learning inome och Learning outcome. Det vore intressant att se hur Entreprenöriellt lärande hade för elevresultat både in- och utgångsvärden. Särskilt intressant vore det om man tittade på socialt utsatta områden – där har ni något att bita i. Och beprövad erfarenhet – noll? Räknar man med PBL finns det gott om beprövad erfarenhet – elevresultaten sjönk och allt gick åt helvete. Läsa mer om detta? Varsågod här är länk och länk. Jag har även tidigare skrivit om Entrerprenöriellt lärande se länk och dessutom om undervisning, se länk och länk. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s