h1

Kan man lita på politikers löften?

01 september 2011

Jag läste i Dagens Nyheter igår (onsdagen 31/8) att oppositionsborgarrådet i Stockholm, Socialdemokraten Tomas Rudin sågar skolborgarrådet Lotta Edholms (FP) gymnasiesatsning. Bakgrunden är att Edholm vill bygga ett par tusen nya gymnasieplatser i Stockholms innerstad.  Så här skriver DN: ”Vi behöver gymnasieplatserna, men just nu har vi akut brist på grundskoleplatser. Vi måste få fram minst 7o00 platser till år 2020,  säger Tomas Rudin. Han är besviken över arbetsgruppen som ska lösa Stockholms skolbrist hittills bara haft två resultatllösa möten. Lotta Edholm måste arbeta med en total översyn av Stockholms skolbehov, annars hotas elevernas rätt att välja skola, säger Rudin”

När jag läser detta dras jag plötsligt tillbaka drygt fyra år i tiden. Våren 2007, under påskolovet i april fick jag som förälder ett brev av Stockholms stad, Farsta stadsdelsförvaltning. Där stod det att mina söners skola, Västbodaskolan, skulle läggas ner. Och snabbt skulle det gå, från det att föräldrar, elever och lärare informerades om detta gick det 13 dagar tills beslutet klubbades i Farsta stadsdelsnämnd. Varför? Jo för att Stockholms stad hade en överkapacitet av lokaler. Till sin hjälp hade Stockholm stad tagit konsultföretaget Solving, Bohlin och Strömberg, som presenterade siffror på beräknat elevantal fram till 2015. Klart att politikerna måste följa den grundliga rapport, det handlar ju i slutändan om skattebetalarnas pengar.

Vi föräldrar lyckades på dessa få dagar samla in 6 000 namnunderskrifter emot nedläggning av Västbodaskolan och ett demostrationståg på 800 personer. Imponerande, men det hjälpte inte. Utan att diskutera med lärare, elever och föräldrar klubbade den borgliga alliansen i slutet av april/början av maj (kommer inte riktigt ihåg) igenom beslutet att lägga ner Västbodaskolan. Med en rösts övervikt.

Några frågor att ställa sig:

  • Varför var det så bråttom att lägga ner Västbodaskolan, när ändå ansvaret för skolan övergick från stadsdelsnämnden 1 juli 2007?
  • Varför lade man ner just Västbodaskolan, som var ”skolan mitt i byn” och var en mycket välskött skola där föräldrar med invandrarbakgrund kom till skolan och deltog? Skolan anordnade flera gånger per termin ”knytis” där man kunde äta mat från alla världens hörn. Dessutom var skolresultaten mycket bra. Västbodaskolan var Farsta stadsdelsnämnds bästa skola.
  • Alla de löften som gavs från politikerna, t.ex. säker skolväg till ersättningsskolorna och en bra fritidsgård hölls inte. Varför?
När man läser Solving, Bohlin och Strömbergs rapport: Lokaleffektivisering av grundskolan kan man förundras över att rapporten som var så viktig då inte har använts. Om man ska tro Rudin har rapporten antingen blivit en hyllvärmare, eller också stämmer inte siffrorna. Jag ska ge några exempel. Under förra hösten (2010) och denna höst (2011) har det varit kaos när det gäller lokaler på tre håll i Stockholm. Alltså för många barn och för trånga lokaler. Siffror enligt rapporten är:
Älvsjö: 2961 barn (2006) – 3272 barn (2015) = +10%
Bromma:  6318 barn (2006) – 6923 (2015) = + 10%
Hammarby sjöstad (Katarina-Sofia): 2292 barn (2006) – 3154 barn (2015) = +38%
Farsta: 3387 (2006) – 3515 (2015) = + 4%
Några frågor till:
  • Idag har man rivit Västbodaskolan och byggt bostäder på marken. Ja det byggs hej vilt i Farsta – undrar var alla dessa barn ska gå i skolan? Stämmer verkligen rapporten?
  • Visst kunde man se redan 2007 att det skulle ske en ökning i Älvsjö, Bromma och Hammarby sjöstad – hur kunde det bli sådan kaos när det gäller lokaler då? Hur kommer det sig att man hade så bråttom att stänga ner Västbodaskolan, men att förbereda för stora barngrupper verkar inte vara lika angeläget?
  • Det ploppar upp friskolor som svampar i Stockholm, bland annat i Älvsjö. Ändå har en kompis till mig inte möjlighet att göra ett fritt förskolelval – han är hänvisad till en friskola, trots att han vill välja en kommunal förskola.
Inför valet 2006 lovade Lotta Edholm en storsatsning på lärarna i Stockholm. Lönerna skulle upp, liksom statusen. Man skulle också satsa på skolan i Stockholm. Men vad hände? Enligt lärarfacken har en reallönesänkning skett. Och några statussatsningar har i alla fall inte mina vänner som jobbar i Stockholms stad sett röken av.
Några frågor till:
  • Varför betalar man dyra konsulter för utredningar som man ändå inte använder för långsiktig planering?
  • Varför pratar politiker om människors valfrihet när det inte existerar på riktigt?
  • Varför pratar man om att satsa på lärarna, år ut och år in, utan att det visar sig i plånboken?
  • Kan man lita på politikers löften?
  • Kan man lita på politikers löften?
  • Och till sist: Kan man lita på politikers löften?
Vilken yrkesgrupp kan under många års tid forma unga människors framtid, åsikter, etiska ställningstagande, kompetens, kunskap och tro på sig själv? Lärarna! Sluta snacka, börja agera!
Annonser

12 kommentarer

  1. Det är konstigt att den ansvariga politikern sticker huvudet i sanden. Det är hög tid för den som vill sitta kvar efter nästa val att göra något och sluta snacka om hög status, fria val och annat annat löst snack.


    • Tyvärr är hon inte ensam, det är många politiker som säger att man måste satsa på lärarna – både riksdagspolitiker och kommunalpolitiker. Men det är bara snack, inget görs. Såg att det ska vara demonstration den 20/9 på Sergels torg för höjda lärarlöner. Kanske ska gå dit?


  2. Politik är inte så enkelt att det som ett parti säger att de ska göra att de senare genomför det. Det är ju många oförutsedda variabler som gör att det ”utlovade” inte sker.


  3. Märkligt likt vad som sker i Haninge just nu. Som startar upp denna termin med två skolor mindre baserat på snabba beslut. Fast här bekostades väl knappt ens några utredningar. Det är också märkligt att lärare och fackförbund inte bättre använder sig av de verktyg som arbetsmiljölagen tillhandahåller vad gäller att man kräver riskbedömningar och konsekvensanalyser…


    • Linda!
      Jag kan inte säga mer än att jag håller med. Stängningen av Jordbromalmsskolan gick väldigt snabbt och utan diskussion med elever, föräldrar och lärare. Trist!


  4. Hej!
    Relationen mellan politik och utbildning är central i en välfärdsstat. Jag vill här passa på tillfället att rikta blickarna uppåt mot de statliga anslagen till högra utbildning i Sverige och regeringens budgetproposition från sept. i år. Utan debatt fastställs att 10 000 utbildningsplatser ska försvinna från universitet och högskolor och att 19 000 platser ska tillkomma i folk- och yrkeshögskolor. Denna förändring var inte aktuell vid förra årets valdebatter och kunde kanske då inte heller vara aktuell. Det intressanta är här dels att den bryter tvärt mot tidigare socialdemokratiska regeringars satsningar på högre utbildning, dels att den inte följer mallen i några andra västerländska länder t.ex. Tyskland eller Finland där man fortsätter att investera i högre utbildning.


    • Skrämmande hur man bollar fram och tillbaka med högskoleplatser, istället för att utvärdera kvalitet och stänga de ställen som inte håller måttet. Eller vara öppen med vad man vill göra, eller
      ha en dialog.


  5. Hej igen!
    Jag vill bara nämna, apropå mitt tidigare inlägg, att Jan Björklund är högsta ansvarig för såväl skola som högskola/universitet och forskning i Sverige. En av hans profilfrågor är yrkeshögskolor. Det ska bli intressant att följa utvecklingen av yrkeshögskolorna, kvaliteten på dessa etc. och jämföra det med de program, ämnen etc. som nu tvingas läggas ner på olika universitet och högskolor runt om i landet. En lösning kan dock vara att det sker en omförhandling på högsta nivå om denna fråga. Den som lever och har kvar sitt jobb får se.


    • Vi får väl se vad det hela hamnar. Tänk bara på det extrema utbildningsbehov som finns när det gäller fortbildning för att alla lärare ska vara behöriga att få ut lärarexamen.


      • Hej!
        Jo, visst finns det utbildningsbehov och så orolig för min egen del är jag just nu inte, men en viss osäkerhet finns det. Och det besparsbeting som nu vidtar på olika högskolor och universitet är inte de allra bästa grogrunderna för en bra social arbetsmiljö. Eller som vår rektor sa, det handlar om om uppsägningar sker utan när.
        Kanske hade det inte haft någon betydelse men jag hade föredragit den tidigare varianten med två ministrar som har olika ansvarsområde vad gäller å ena sidan för- grund och gymnaskeskola samt vuxenutbildning, å andra sidan högskolor, universitet och forskning.
        Sedan undrar jag om kunskap endast räknas om det är kopplat till ett konkret yrke eller om kunskap och lärande, på olika nivåer, också är något som kan ha ett värde i sig och/eller kan ha ett medborgligt och ett samhälleligt värde. T.ex. är mitt huvudområde sociologi knappast något som man kan försörja sig på utanför universitetsvärlden, men som kunskapsområde så har det gett mig otroligt mycket.
        Och eftersom lärarutbildning har varit utsatt för en massiv kritik under de senaste åren så vill jag utanför arbetsplatsen ogärna förknippas med denna utan kallar mig ibland för sociolog istället för lärarutbildare.
        Lösningen kanske är att yrkesutbildningar, t.ex. lärarutbildningen, ingår i yrkeshögskolesektorn och lämnar univesitetsvärlden. Om denna flytten blir verklig vill jag dock göra ett försök att stanna kvar inom den sistnämnda som sociolog.


      • Det är lite cyniskt. Skattesänkningar måste tas någonstans ifrån och kanske kan man dra in en lite peng från utbildningsväsendet – fast man vill ju satsa på utbildning? Konstigt!

        När det gäller att lärarutbildning ska tillhöra yrkeshögsskolan så blir jag inte klok. Jag är ju den förste som gapar om att läraryrket är ett hantverk, men man måste ha en teoretisk
        förankring och lärare är ett akademiskt yrke. Sen är det märkligt, eftersom regering och riksdag under så många år velat att lärarutbildningen ska bli mer akademisk. Märkligt!


  6. Hej igen!
    Jag vill förtydliga mig. Just nu finns det inget förslag på att lärarutbildningen ska ingå i yrkeshögskolan. Men om nu Jan Björklund så starkt har hävdat att (delar av) forskningen är en orsak till att skolan är där den är och om både rektoter och lärare anser att lärarutbildningen så som den nu är inrättad är alltför akademisk och abstrakt – ja vad återstår då. Det var min slutsats.

    Min riktlinje vad gäller mig egen tillvaro bygger på att jag är trött på att få omöjliga uppdrag. Högskoleverket är den tillsyningsmyndighet som ska se till att utbildningar och ämen inom univsersitet och högskolor håller godtagbar akademisk kvalitet. Deras kriterier på bra kvalitet kommer till viss del i konflikt med andra aktörers kritik av lärarutbildningen.

    Nåväl, vi lever i en tid där vi endast har nuet som säkert. Och just nu pågår på min högskola en förhandling om vi ska lägga ner 7-9- inriktningen och endast ha gymnasiet eller om vi ska ha båda (för de ämnen vi har examensbehörighet i). Tydligen pågår även denna debatt på en del andra högskolor och lärarutbilndingar. Anledningen är det låga söktrycket till 7-9. Detta har jag tidigare varit inne på – att i den nya lärarutbilndingen så finns det några inriktningar som har en stark profil, till exempel förskolan, förskoleklasen-årskurs 3 samt gymnasielärare. Årskurs 4-6 respektive årskurs 7-9 har inte samma tydliga profil – varför välja årskurs 7-9 om denna inriktning har lägre status än gymansiet (färre poäng) om jag ändå kan undervisa på högstadiet med en gymnasieinriktning. Nej nu får jag sluta, skulle jag inte lämna lärarutbilndingen?!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s