h1

Lärarens pedagogiska planering

24 september 2011

En klok tjänsteman på Haninge kommun kom med en snilleblixt i veckan. LPP – kallat för Lokal Pedagogisk Planering döpte han om till Läraren Pedagogiska Planering. Varför är det då en snilleblixt?

I Leif Davidssons utredning lyfte han fram att det inte någonstans fanns direktiv att bryta ner målen i Lpo 94. Ändå jobbades det runt om i landet med att bryta ner och tolka Lpo 94:s mål och detta resulterade i lokala kursplaner, lokala kravnivåer, lokala pedagogiska planeringar och så vidare. Dokument som oftast blev hyllvärmare och i många fall obegripliga för föräldrar och elever. Dokument som det lades ner oerhört många timmars arbete på, men som sällan resulterade i något fruktbart.

Finns det några direktiv om att kollektivt göra Lokala Pedagogiska Planeringar i Lgr 11? Nix, men ändå vet jag att det jobbas en hel del på dem och vad kommer det leda till? Finns det en risk att de blir hyllvärmare ett icke levande dokument? Ja den risken är stor tror jag.

Sett ur detta perspektiv får LPP en ny innebörd. I och med att kalla LPP för Lärarens Pedagogiska Planering förskjuts fokus från kollektivet till den enskilda läraren och värnar då också lärarens metodiska frihet. Ansvaret läggs på den enskilda läraren och chansen är stor att LPP blir ett levande dokument som läraren tar ansvar för och som kan kommuniceras med elever och föräldrar. Blir texten för abstrakt kommer föräldrarna inte förstå och läraren måste förklara.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

9 kommentarer

  1. Johan, det står inget i läroplanen, men Skolverket pekar då mot LPP med hela handen. Så här står det i IUP anvisningarna: ”Den lokala pedagogiska planeringen har avgörande betydelse för hela IUP-processen”. I den mästrande lilla film som hör till får vi rent av veta att det är viktigare att lägga krut på LPP och dokumentation av lärande än på IUP och omdömen. Gärna ska man också skriva två LPP. En till lärarna och en till elever och föräldrar.

    Huvudsaken verkar hur som helst vara att vi ägnar redigt med tid åt dokumentation.


    • Då kanske det är bra, om det hela den pedagogiska processen avgörs huruvida man använder LPP eller inte, att det betyder Lärarens pedagogiska planering. För då stämmer det ju, att det har avgörande betydelse. Men frågan är om inte Skolverket är ute och cyklar, att det inte tenderar att bli en hyllvärmare om man gör LPP på samma sätt som förr.


    • Ska vi skriva en LPP till arbetsrumsbruk och en för klassrumsbruk? Nog för att det ligger en poäng i talet om att lärarna ska ha och sprida ett professionellt språk om lärande, men det här går över mitt förstånd. Jag tolkar det som ett skämt och associerar till sotarspråket knåparmoj, ska det vara lärarmoj, pedagogmoj eller kanske KLÅPARMOJ? Nej, min devis är att allt som kan sägas, kan sägas klart. Vid behov får man uttrycka sig lite dunkelt, gärna med kaffekoppen i högsta hugg, i arbetsrummet (det dunkelt sagda är ofta det dunkelt tänkta) i diskussioner med kollegor, som kan hjälpa en att sätta ord på de samband man anat. Våra interna diskussioner behövs men det ska inte vara någon prestige i att prata fikonspråk. Om vi är ute efter högre status kan det inte ske genom att vi svänger oss med med obegripligheter.


      • Vad är det som är obegripligt?


  2. Johan, de gamla lokala kursplanerna mådde bäst som hyllvärmare – de var ofta under all kritik dåliga. Håller helt med dig när det gäller att ersätta lokal med lärar. Det skall inte finnas lokala variationer när det gäller styrdokumenten. Men pedagogiska planeringar kan vara till nytta om de hjälper lärare och elever att se kopplingarna mellan syften, innehåll och kunskapskrav. Om de öppnar för större elevinflytande. På måndag ska jag försöka förklara syftet med dem för mina kollegor (i min roll som utvecklingsledare). Vi får se hur argumenten tas emot. 🙂

    Men jag retar mig ändå på Skolverkets mästrande finger. Det är vi lärare som ska bedöma vad som är av avgörande betydelse för vår yrkesutövning. Vi behöver återta makten över metoder och redskap.


  3. Kan du se över dina twitterinställningar? Jag får väldigt många inbjudningar till mafian.


    • OK


    • Mats,
      Vad ska jag göra? Vad är problemet?


  4. Jag köper bytet av L-innebörd direkt! Den skoldag då jag får mer tid att samplanera med kollegor, än lektioner, kan jag ha ett gemensamt dokument. Diskussioner som mynnar ut i en konsensus hinns ej med. I stället reser vi frågan, grälar lite, och så tillämpar man efter bästa förmåga. Elevernas medinflytande över planeringen har fått stryka på foten länge nog. Den sköter jag bäst i mitt klassrum utan inblandning av lokala kollegor. Om det ska samarbetas på längden, bredden och tvären får jag inget konkret gjort.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s