h1

Fallet Johanna

25 oktober 2011

Här kommer ett avsnitt från boken Yrke: Lärare där jag tidigare i texten tagit upp intensivkurser i Svenska.

”Hösten 2008 fick årskurs 6 också chansen att delta i en intensivkurs. Åtta elever valdes ut, återigen var det sagor som var tema för kursen. En av deltagarna, Johanna, uppträdde förvirrat och verkade inte hänga med i skolarbetet. Redan några veckor in på den nya terminen hade arbetslaget diskuterat om det kunde vara något fel med flickan. Kanske var hon särskolemässig? Jag opponerade mig starkt. Hon hade precis börjat på Jordbromalmsskolan och vi kunde inte dra några sådana slutsatser efter bara tre veckor. Dessutom, menade jag, var de flesta sexor lite förvirrade. De hade gått från ett tryggt klasslärarsystem till ett ämneslärarsystem, med egna skåp och med snabba sal- och lärarbyten. Alla i arbetslaget var dock positiva till att Johanna skulle få gå intensivkursen.Jag märkte ganska snart att Johanna hade problem med sitt språk. Hon var ingen god läsare och hon hade inte jobbat med skriven text, det vill säga med punkt, stor bokstav, röd tråd, och så vidare. Ändå var hon relativt nyfiken och arbetsvillig. Hon läste många sagor och hon började skriva egna berättelser. Många gånger fick jag sitta med henne och gå igenom olika texter. Jag fick läsa högt för henne, försöka få henne att själv höra hur fel det lät (exempelvis när hon använde olika tempus i en och samma mening). Hon skrev om, och vi läste igen tillsammans. Till slut blev det en text, som hon förvisso hade kunnat bearbetas vidare, men som fick bli den slutliga produkten i brist på tid och ork från Johannas sida.

Arbetslaget fortsatte att diskutera vad som var fel med Johanna och de undrade om det inte var dags att utreda hennes begåvning. Jag hävdade att det handlade om språkproblem, men kände samtidigt att mina kolleger trodde att det var något fel med flickan.

Arbetslagets inställning gjorde mig arg, så jag bestämde mig för att forska i Johannas skolbakgrund. Jag pratade med Johannas mentor och bad att få se Johannas Individuella Utvecklingsplan (IUP). Jag läste dokument från utvecklingssamtalen i årskurs 1 och framåt, letade efter åtgärdsprogram. Vid flera tillfällen hänvisades till åtgärdsprogram, men som inte fanns med i IUP:n. Jag ringde till den skola där Johanna gått tidigare och eftersökte de saknade dokumenten. Rektorn berättade att de hade alla åtgärdsprogram inlåsta, men att jag kunde komma och hämta dem på skolan. Därför åkte jag till Johannas gamla skola för att få tag på åtgärdsprogrammen.”

Min sammanställning av Johannas IUP, vad åtgärdsprogrammen sa, vad skolan hade gjort eller rättare sagt inte gjort och hur Johanna hade blivit ”misshandlad” av skolan kan du läsa i min bok Yrke: Lärare. Den kan du beställa på:

http://bokus.com/bok/9789172412231/yrke-larare-om-alla-elevers-ratt-till-kunskap/

http://adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412232

http://butik.pagina.se/FB_Produkt.asp?art=72412232

På Skolforum vecka 44 kommer jag prata om min bok, tisdagen 1/11 klockan 13.00 hos LR och 14.00 hos LIC. Samma tider och montrar onsdagen 2/11. Välkomna!

Annonser

6 kommentarer

  1. Vilken cliffhanger… Jag blir ledsen att höra ännu en sådan här historia, fast jag vet ju hur vanliga de är. Men flickan här verkade ju glad och motiverad, det är ju bra!

    Men kan du Johan, förklara, varför du inser något när dina kollegor inte såg. Varför du tog dig tid att göra en ”utredning”, men inte de? Är du en bättre lärare än de då? Har du en annan utbildning? Erfarenhet? Och i så fall varför? Eller inställning? Får lärare ha en annan inställning än din?

    Det är så laddat att säga att vissa lärare är bättre än andra och att vi faktiskt har en del dåliga lärare. Vad säger detta exemplet om det, om det nu säger något, tycker du?


    • Mycket svåra frågor du ställer. Är jag en bättre lärare? Ja och Nej. Jag har haft flera kollegor som haft bättre erfarenhet än vad jag har haft, speciellt de första åren som lärare. Jag har haft SO-kollegor som har haft djupare ämneskunskaper än jag. Men jag har ett annat tänk – jag letar inte fel på eleverna (även om det kan förekomma) utan jag letar fel i organisationen, elevens sociokulturella bakgrund, i lärarnas kunskap- och elevsyn. Dessutom är jag en envis jävel som inte ger mig och som kärleksbombar eleverna hela tiden. Ligger på dem och är engagerad riktigt mycket. Så – vad är en bättre lärare? Subjektiva åsikter och jag är fel person att svara, men jag kan säga att jag är en bra lärare – det har eleverna sagt.

      Jag tror att min inställning redan från början är att alla elever kan klara att tillgodogöra sig kunskaper och det får en positiv effekt på eleverna. Det vill säga högt ställda förväntningar på eleverna. När det gäller utbildning gick jag ju på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS), flumborgen nummer 1. Gick en kurs som hette Pedagogisk utvärdering. Där lärde jag mig bland annat hur man kan se olika på teorier, kunskapssyn, människosyn och så vidare och utifrån detta dra slutsatser om människor, inlärning, elever och så vidare. Vi var några studenter som hade en diskussiongrupp där vi diskuterade det vi lärde oss. Det var flera år av processande med mina studentkompisar.

      För övrigt kommer ett inslag på P1 någon gång i November som handlar om en gammal elev till mig, Sara, som jag skrivit blogg om. Radioprogrammet handlar om feldiagnos och de intervjuar mig om Sara. Vet att du är intresserad av detta ämne, återkommer på bloggen när det dags för detta.


      • Men jag undrar ändå. Kan man förvänta sig att din inställning borde vara en hederskodex för alla lärare att följa? Eller är det för mycket begärt? Om man skulle utgå från din inställning, med lite tillägg från mig, skulle det kunna bli ungefär:

        En lärare är alltid en envis djävel, vi kärleksbombar våra elever, vi uppmuntrar och uppmanar dem efter behov och förutsättningar, vi lägger aldrig, aldrig skulden på eleven eller söker i första hand fel hos eleven, istället tror vi att alla elever kan (och vill!) tillgodogöra sig kunskap och att detta påverkar dem positivt, därför söker vi bristerna i vårt eget sätt att vara och undervisa istället. Vi är inte rädda att ta hjälp av kollegor, andra experter och föräldrar (som oftast är experter på sina egna barn…) Vi tar strid för barnens rättigheter eftersom vi är mer rädda om våra elever än våra jobb(?)


      • Låter som en vacker tjänstebeskrivning som jag väldigt gärna skriver under på. Har du läst min bok? Där delger jag läsaren min människo- och kunskapssyn. Där går jag igenom mina egna grundantaganden om vad jag anser vara god undervisning eller vad eleverna ska kunna. Tror att du skulle anse boken intressant, kanske inte hålla med om allt, men ändå en del att diskutera.


  2. Låter spännande. Jag får nog ta och promenera iväg för att köpa din bok!


    • Gör det och ge mig återkoppling på det du läser. Kom ihåg att det inte är facit utan min beskrivning av mitt arbete i en skola där eleverna i princip inte kunde någonting. Det finns många fantastiska lärare som gör på andra sätt och uppnår goda resultat.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s