h1

Världens bästa skitskola, del 1 – kommentar 2

05 december 2011

Jag har gått och funderat ett tag sedan jag såg första delen av Utbildningsradions nya satsning på tv som handlar om skolan, Världens bästa skitskola. Första delen var jättebra, jag skrev ett blogginlägg tidigare i veckan, men har inte kunnat släppa tanken på hur första filmen inleddes.Filmen inleds med att programledaren/speakerrösten Natanael Derwinger berättar om att när han började grundskolan 1979 var svensk skola i världsklass – vi hade världens bästa skola. Natanael berättade att han hade klasskompisar som kom från världens alla hörn och de lärde sig allt tillsammans. Sverige var bäst i världen på läsförståelse, en position som Sverige har tappat och nu ligger vi på 19:e plats enligt PISA. Natanael berättar att även de svaga eleverna klarade sig i den svenska skolan.

Men stämmer denna bild? Nej, det gör den inte. Det fanns på den tiden, under 60-, 70- och 80-talet ingen resultatuppföljning (det finns det ju inte idag heller på många ställen). Det fanns inga prov där man jämförde svenska resultat i läsförståelse med internationella resultat. Det är först när Lpo 94 kommer och de nationella prov som följer med där man har kunskapsstandarder som det går att mäta resultat. Först då fick man syn på de kunskapsmässiga brister som fanns hos eleverna.

Men tänk efter – i det relativa betygssystemet mättes inte kunskaper. Alla fick betyg och alla klarade sig (förutom de som fick streck). Men vad gjorde det relativa betygssystemet, jo det sorterade människor, det fanns inga kunskapsstandarder, så det gick inte att säga om någon elev hade lärt sig något – för det var bara i förhållande till de andra eleverna. Och dessutom gick det inte att dra några slutsatser av de nationella proven, för de bedömdes ändå relativt. Jag har skrivit ett helt kapitel om detta i min bok Yrke: Lärare (kapitel 4).

I Natanael Derwingers klass i grundskolan, hur många fick 1:or och 2:or? Vilka var hans kompisar som fick dessa betyg? Kommer han ihåg dem? Jag kan säga att 7% fick 1:or och 24% fick 2:or – alltså 31% fick underkända betyg. Nu brukar en del opponera sig och säga att ett godkänt betyg ligger på ungefär 2,5 av det gamla betygssystemet – vi sänkte vår kravnivå i Sverige. OK, då vi säger väl det – det skulle innebära i runda slängar cirka 20% av eleverna skulle inte få något betyg. Känner vi igen dessa siffror? Är det inte ungefär så många som går ut skolan utan betyg? Som inte kommer in på gymnasiet?

Det som hände vid införandet av Lpo 94 var att staten bytte mätteknik och det innebar att man synliggjorde de fel och brister som fanns i Svensk skola. Sen går det alldeles utmärkt att påtala att dessa siffror är helt uppåt väggarna och att svensk skola verkligen har problem – det håller jag med om. Gunnar Ohrlanders bok: Den gudarna älskar ger en verkligt bra beskrivning av detta historiska fenomen inom svensk skola. Även Hans-Albin Larssons bok Mot bättre vetande är en bra bok som beskriver hur svensk skola gått fel och där ovanstående problematik tas upp.

Jag tycker att UR har gjort en mycket bra första film och jag ser verkligen fram emot nästa del. Filmen hade blivit ännu bättre om beskrivningen av svensk grundskola på 70- och 80-talet hade innehållit problematiken kring det relativa betygssystemet. Där har man också en del av förklaringen till att så många inom svensk skolan inte tror att alla elever kan klara sig, man har fortfarande en tro på att normalfördelningskurvan är existerande inom skolan. Men som Vygotskij sa: Alla biologiska fenomen är normalfördelade. Sociokulturella fenom är inte normalfördelade och skolan är ett sociokulturellt fenomen.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

41 kommentarer

  1. Vad menar du ? Har inte resultaten i t.ex läsförståelse blivit avsevärt sämre jämfört med 80-talet ? Alldeles oavsett betygssystem ? Litar du inte på de internationella undersökningarna ?


    • Vilken internationell undersökning visade läsförståelsen på 70-talet??? Det fanns ingen internationell resultatuppföljning där man kunde jämföra svenska resultat. Sedan är jag benägen att hålla med om att svenska barns läsning har försämrats, har jag sett på bara de 11 år jag jobbat i skolan och det måste du ha sett under alla de år du har jobbat i skolan.


      • Jo, det gjordes vid den tiden ett internationellt test i
        matematik (läs om det hos Husén) och det gick riktigt
        illa för Sverige. Vi upptäckte att vi på mellanstadiet hade
        lärare som inte kunde mer än nuvarande A-kurs i matte.
        Bengt Göransson tvingades på sin tid satse en del på
        matteundervisningen,
        F ö är det ett orealistiskt antagande att en stor del av en
        årskurs skulle sluta plugga i förvissningen att de ändå skulle
        få sina relativa betyg. Eleverna var mer ambitiösa på den tiden.


      • Hej Vidi,
        Jag tror inte att eleverna slutade plugga för att de visste att de skulle få relativa betyg, jag tror inte så många reflekterade över att det var orättvist eller att relativa betyg inte visade upp kunskapskvaliteter. Kanske någon reagerade på att läraren sa att 4:orna var slut, bland annat reagerade jag på det. Det är först senare som det relativa betygssystemet har fått skäll och skit – men många lärare som jobbade då försvarar systemet och tycker inte att det var ett feltänkt system. Om inte lärarna förstå hur fel det var, hur ska eleverna förstå det.

        Sen tror jag också att många elever var mer ambitiösa på den tiden, jag tror att PBL och fri forskning har förstört väldigt mycket.


  2. Jag har uppfattningen att det är ytterst svårt att dra några riktigt tydliga slutsatser om svensk skola är bättre eller sämre än på 70-talet. I detta har du rätt Johan Kant.

    Min oroande gissning är att precis som din tankelek visar på så är det lika många som inte klarar de mest grundläggande delarna. Djupt oroande är dock detta då en majoritet av länderna världen över har kraftfulla framsteg med sina skolor under samma tidsperiod.

    De senaste årtiondenas mätningar späder på denna oro, då de visar att trots att förändringarna är små så är det fråga om en försämring inte en nödvändig förbättring.


    • Jag kommer med en nytt intressant blogginlägg kring detta i morgon. Har lite färsk (gammal) fakta som jag ska problematisera kring.


  3. Jag har använt mig av DLS-tester under många år, men uppdaterat dem till nyaste upplagan. Testerna är utformade på samma vis och mäter ordkunskap, läsförståelse, läshastighet och rättstavning. Jag har använt dem sedan mitten av 1980-talet. Resultaten visar att läshastigheten, läsförståelsen sjunkit markant generellt sett. Mest bland pojkar. Fler elever ligger lägre, trots att vi satsat på läsprojekt. Föräldrarna har ett stort ansvar i detta. De måste se till att eleverna läser, och föregå som goda exempel. Hinner de inte läsa själva ska de gå till biblioteket med sina barn och låna. Lärarna måste likaså fortsätta värna littteraturen, läsa högt och diskutera böcker. Läscirklar är ofta en bra modell, men det kräver elever med läsvana och mycket personal. Att läsa med elever i grupp är en bra uppgift, men svår att genomföra med stora klasser.


    • Roy,
      Jag tycker att du ska byta ut DLS-testerna mot lässtandarder eller LUS. DLS bygger på normalfördelningstänkande och läraren rättar efter en given mall med många frågor, som är kvanitativa till sin karaktär. Att dela upp läsningen i olika delar anser jag vara helt fel, men det är Ingvar Lundberg som ligger bakom. Läshastighet har inget med kvalitet att göra – en elev som läser helt rätt men inte hinner på utsatt tid en låg stainine – trots att eleven kanske läser med god kvalitet. Att lyfta ut läsförståelsen och sätta den som en separat del går inte, eftersom all läsning bygger på förståelse – annars är det mekanisk avkodning och per definition inte läsning. Testa lässtandarder – jag kan skicka några ex till dig – med din erfarenhet och kunskap borde du testa instrumentet.


      • Vad det gäller LUS är jag mycket skeptisk. Vad bygger LäsUtvecklingsSchemat på för vetenskaplig grund? Bo Sundblad hänvisar visserligen i ett dokument till en rad böcker och studier men inte, mig veterligen, till någon etablerad forskning. Har han bedrivit egen forskning på områden och i så fall vad heter hans avhandling?

        Jag har haft tillfället att lyssna till hans föreläsningar några gånger och uppfattar honom som vilken torgmånglare som helst. Han ju tagit fram en rad andra produkter som skall revolutionera skolarbetet för både eleven och läraren. Vad sägs om RUS, SUS och MUS. Låter det inte lite Eddie Medusa över det hela?


      • Det är lite komiskt att det heter LUS, RUS, SUS och MUS. Läsutvecklingsschemats bakgrund ligger i ett fyra-årigt forskningsprojekt som heter ULL-projektet och var finansierat av Skolöverstyrelsen. Jag har själv använt mig av LUS i många år och vet att det fungerar mycket bra. Din inställning till Bo Sundblad innebär att du är färgad när du lyssnar på honom. Jag har aldrig träffat någon person som har tillskrivit LUS det du gör, som har läst LUS-boken.


  4. Instämmer helt med att UR:s program om skolan var bra.
    Sedan vill jag bara belysa,- vad gör man som förälder tex, när det så tydligt visar att ens barn i skolan inte får möjlighet till hjälp i sin läsförståelse-utveckling osv…?! Läraren inte avsätter tid till att gå igenom ex.vis det som satts upp som läxa, följer upp, checkar av att eleven har läst och förstår text samt utvecklas i sin läsning?! När det ter sig ojämnt och olika från vecka till vecka…inte förhåller sig lika till samtliga elever och motiverar dem till ”Tron” att dem kan. Om inte läraren tror på eleven, så tror inte eleven på sig själv till slut och intresset för det så viktiga som läsning,-minskar eller rent av tappas!
    När man hjälper och uppmuntrar sitt barn med läsläxor och märker en markant förbättring, men det inte löper på i skolan pga ostruktur och fokus på andra saker, fokus på individen osv…varje dags kamp med att höja barnet till motivation då det avsaknas i skolans lokaler.

    Tack för Ordet (mamma till pojk i 2:a klass)

    Med förhoppning att Skolan skall Höja Samtliga Elever med Fokus på Kunskap och inget annat…

    Dax att på allvar försöka förstå vikten av sunda förhållningssätt som inte ger negativa ringar på vattnet.

    Interaktionens värde ”Eleven – Miljön” ”Eleven – Pedagog”.


    • Malin,
      Du tar upp ett superviktig fråga som jag själv har lyft med mina barns lärare: Är det inte skolan som ska sköta läsinlärningen? Jag har som förälder lagt ner mer tid på att sköta läsläxa för mina barn än vad skolan har gjort – det tycker inte jag är ok. Att sedan läraren tror på eleven, eller sätter av tid med dem som har det svårt är helt upp åt väggarna.


      • Hej…

        Jo precis, det är det jag menar att visst är det läraren som först å främst skall sköta läsinlärningen, men att jag personligen känner och upplever det lite sisådär. Att det följs upp lite olika från vecka till vecka. Mycket fokuseras på elevens ev negativa beteende och som jag anser ”ger ringar på vattnet” så som en förstärkning i det negativa. Detta anser jag får konsekvenser i elevernas kunskapsinlärning och motivation. Kommit till ett stadie där man känner sig ngt frustrerad och maktlös…


  5. Jämförelser mellan länders skolelevers resultat har gjorts ända sedan 1960-talet(t.ex. FIMS1964). Nu skrev jag iofs 80-talet och jag ska gräva fram de äldre IEA-undersökningarna. Återkommer alltså. Jag kommer då att visa att orsakerna till de sämre skolresultaten under 00-talet har flera orsaker, varav betygssystemets betydelse är försumbart. De avgörande orsakerna är enligt mig: Besparingar inom skolan under 90-talet,ökad segregering,friskolereformen,flumpedagogik,ökad invandring,sänkt lärarstatus,katastrofal lärarutbildning,skolledare utan kompetens och kommunaliseringen. Orsakerna hänger förstås ihop och går in i varandra. Dock, och däri ligger din poäng Johan, rätt använda kan kunskapsrelaterade betyg och
    kunskapsrelaterad undervisning vända utvecklingen
    rätt !

    http://www.skolverket.se/statistik_och_analys/internationella_studier/2.4566/timss-2007-en-internationell-studie-av-elevers-kunskaper-i-matematik-och-naturvetenskap-1.37048


    • Bra Christer, jag väntar.


  6. Den där normalfördelningskurvan lever ett eget liv. Samtidigt hade den vissa fördelar ur lärarperspektivet. Om skolans huvuduppgift är att sortera fungerar den utmärkt.

    Men hoppsan – det var ju inte uppdraget!

    (Jag får fortfarande spam från dig på Twitter)


    • Hej Mats,
      Ur lärarperspektivet var väl det enda positiva med relativa betygssystemet att proven var lätträttade.

      När det gäller Twitter har jag ingen aning om vad det beror på. Jag vet inte vad jag ska göra. Du får väl plocka bort mig – jag är ändå inte så aktiv.


  7. Det relativa betygssystemet=drbs

    ”I Natanael Derwingers klass i grundskolan, hur många fick 1:or och 2:or? Vilka var hans kompisar som fick dessa betyg? Kommer han ihåg dem? Jag kan säga att 7% fick 1:or och 24% fick 2:or – alltså 31% fick underkända betyg.”

    De lärare som visste hur betyg skulle sättas, såg till att undervisningsgruppens medelvärde hamnade nära det centrala provets resultat för gruppen. Att så inte skedde överallt måste ses som ett misslyckande för övervakande myndigheter. Så om bara det centrala provet tog upp relevant kunskap i ämnet fick man faktiskt en mätning av kunskap, nämligen gruppens nivå i förhållande till rikets.

    Att fördelningen av 1:or, 2:or osv. skulle följa en gaussisk klockkurva inom en liten elevgrupp är ett missförstånd som gav drbs ett orättvist dåligt rykte. Den stora fördelen med drbs var att betygsinflation omöjliggjordes.

    I avvägningen mellan att mäta kunskap på ett absolut sätt, med de mätsvårigheter det medför, och en relativ mätning där likvärdigheten ökar, tycker jag att det relativa systemet är överlägset. Läraren kan bl.a. ägna mer tid åt att göra intressant undervisning med drbs än med ett målinriktat där luddiga tidsödande kriterier ska tolkas med stor spridning i utfall mellan betygsättare.


    • Håller inte med dig alls att det relativa är överlägset.

      När det gäller att man skulle jämföra i centralt med hela riket så undrar jag hur det skulle gå till? Om man hade en ”ovanligt begåvad klass” hur visste man det? Det gick ju inte att följa de nationella proven, för de fanns bara i svenska, engelska och matematik. Men i SO och NO – hur skulle man göra då? Det fanns ju inga referenspunkter. Hur visste jag att min klass var ovanligt bra i förhållande till en klass i Jordbro, Bagarmossen, Djursholm, Enskede eller Rinkeby?


  8. Hej!
    En intressant diskussion.
    Det tycks som om människor, inklusive mig själv, har en inbyggd mekanism att vilja jämföra. Kanske är denna mekanism socialt betingad, i så fall nedärvt socialt sedan länge.
    Det tycks som människor i västerlandet har utvecklat en linjär tidsuppfattning, inte cirkulär enligt det gamla bondesamhällets beprövade erfarenhet av hur naturen fungerar.

    En kombination av jämförelse och en linjär tidsuppfattning leder i sin tur till utvecklingsbegreppet – eller förändringsbegreppet.

    Utvecklingsbegreppet kanske är en av de mesta centrala västerländska begrepp sedan upplysningtiden inom politik, samhällsvetenskap etc., att samhällen utvecklats linjärt från lågt utvecklade stadier till allt mer utvecklade stadier.

    Sedan kom då det in en tanke i det västerländska medvetandet, det kanske inte stämmer att samhället alltid utvecklas till det bättre – det kanske till och med blir till det sämre.

    Denna tanke att skolan nu har förändrats till det sämre har många journalister, forskare, politiker och lärare vittnat om. Det som är bra är att vi här har eller tror oss ha absoluta mätredskap i t.ex. PISA-mätningarna för att ge evidens till denna försämring. Dock sträcker sig jämförbarheten här inte så långt tillbaka som vi skulle vilja för att komma tillbaka till t.ex. 1979 eller till och med före 1968. Inom matematik finns det jämförelser mellan länder från 1960-talet och framåt, men ingen hållbar linjär jämförelse beroende på ändringar i mätredskap förrän PISA -. om jag är rätt informerad.

    Så då är frågan om de absoluta mätredskapen i t.ex. PISA som bygger både på samtida jämförelser och på jämförelser över tid kan användas om vi söker oss tillbaka före PISA-mätningarna till när vi antar eller tror att den svenska skolan var som bäst.

    Som bäst i jämförelse med vad?

    En tanke slår mig när jag mötte en grupp studenter och byggde en föreläsning utifrån Social rapport 2010. Att dessa studenter inte heller har en uppfattning att det samhälle som finns idag har utvecklats till det bättre, t..ex. vad gäller samhällets förmåga att införliva ungdomar i arbetsmarknaden. Där hade den äldre generationen (t.ex. jag) helt andra möjligheter när vi trädde in på arbetsmarknaden – i mitt fall i början av 1970-talet. Så sett kan vi hävda att samhället var bättre på 1970-talet än på 2010-talet – dock med viss reservation för hur vi mäter t.ex. arbetslöshet.

    En politiker vid namn Jan Björklund hävdar i en TV-sänd politisk debatt (Kunskapskanalen) att socialdemokraternas gymnaseskolpolitik ligger bakom den ökade och numera höga ungdomsarbetslösheten – detta får dock inte något stöd i de evidenser som Social Rapport 2010 tar fram. Dock utesluter detta inte att en förändring i nuvarande gymnaiseskolan kan få positiva effekter i form av en minskad ungdomsarbetslöshet. Av detta kan vi dra slutsatsen att det som ursprungligen orsakade ett visst fenomen inte behöver vara detsamma som sedan blir en del av lösningen/en tänkt lösning av detta fenomen.

    Så då är frågan om vad vi kan lära oss av jämförelser med det förflutna och av jämförelser i samtiden. Om dessa jämförelser syftar till att förändra något i samtidens svenska skola bör två interrelaterade frågor ställas:

    Vad kan vi förändra?
    Vad bör vi förändra?


    • Klart vi kan jämföra grundläggande kunskaper, t.ex. om en elev behärskar de fyra räknesätten, kan lösa andragradsekvationer, räkna ut 15% av 225, läsa en skönlitterär bok och redogöra för innehållet, skriva en uppsats med skiljetecken och röd tråd och så vidare. Jag vet att KTH har ett startprov i matematik, som har sett lika dant ut sedan 70-talet och där kan man se elevernas sjunkande resultat. Björklunds politiska påhopp bryr jag mig inte om, eftersom han genomför en socialdemokratisk politik. Det var Thomas Östros som lanserade en kunskapsskola för alla.


  9. ”När det gäller att man skulle jämföra i centralt med hela riket så undrar jag hur det skulle gå till? Om man hade en ”ovanligt begåvad klass” hur visste man det? Det gick ju inte att följa de nationella proven, för de fanns bara i svenska, engelska och matematik.”

    Nej, men det hade inget med drbs att göra, utan det faktum att centrala prov endast hölls i ett fåtal ämnen. Det tänker tydligen regeringen ändra på till viss del. Men så länge lärarna tillåts avvika väsentligt i betygssättningen från det nationell provresultatet är det ju egentligen rätt meningslöst. Vi får väl se om reformerna kompletteras upp så att likvärdigheten säkras hela vägen.


    • Relativa betygssystemet var skit! Att det inte fungerar idag är för att det inte gavs någon fortbildning till lärarkåren när man införde Lpo 94 och mål- och resultatstyrning. Läs kapitel 4 i min bok, där skriver jag om detta.


  10. Johan, jag har kollat med min vän Ulf Fredriksson som jobbar med en bok om detta(jämförelser mellan olika länders skolelever) och han säger följande :”Under 80-talet genomfördes inga stora internationella läsundersökningar. De undersökningar som genomfördes före PISAvar IEA:s s.k ”six subject study” med bl.a läsning som genomfördes 1970 och IEA:s Reading Literacy som genomfördes 1991. I bägge undersökningar låg eleverna i årskurs 3 i topp bland de deltagande länderna. Eleverna i åk 8 låg kring undersökningens medelvärde 1970 och som tredje bästa land 1991. Jag kan utveckla det här mer om du är intresserad.”


  11. Hej igen!
    Jämförelser är en sak. T.ex. vid en tidpunkt i ett skolsystem eller en skola ser kunskapsresultaten ut så här.T.ex. kan vi idag se utifrån jämförelser gjorda av Skolverket att 2003 var det 9,3% som inte nådde en viss nivå (Godkänt) på ett nationelt prov i matematik, medan det 2011 var 19,3% som inte nådde sama nivå (Godkänt) på ett nationellt prov i matematik.

    Vad kan denna försämring bero på?
    Andra elever 2003 än 2011?
    Andra lärare 2003 än 2011?
    Annat undervisningsätt mellan 1994-2003 i jämförelse med 2002-2011?
    Annat upplägg av provsituationen 2003 än 2011?
    Andra faktorer som påverkar elever, t.ex. ändrade kommunikativa vanor i och med utvecklingen av IT? Ändrade matvanor? Mindre sömn?

    Att påvisa en förändring går att göra inom skolans värld, men att påvisa vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom denna föråndring är svårare och att ha dessda förändringar som utgångspunkt och lärdom för framtiden är svårast.

    Just nu är Jan Björklund ansvarig minister för skola, högskola, universitet och forskning. Och eftersom han framför förklaringar till varför nämnda förändring i skolan ha ägt rum ser jag det inte nödvändigtvis som ett påhopp att jag ibland tar fram hans argument eller förklaring för belysning.


    • Jag brukade alltid ge en förklaring till att vissa av mina elever inte skrev lika bra de nationella proven som jag gjorde i svenska med dem, berodde på att de var extremt nervösa, så nervösa och uppskruvade att en del sov dåligt natten före, en del fick blackouts under pågående prov och så vidare. Jag tror att man kan dra begränsade slutsatser av ett nationellt prov, i alla fall går det inte att dra slutsatser rakt av.


  12. Ideologi, normativa överväganden, evidens och kunskap.

    En sak som bör tilläggas. Resultatmätningar görs inte i ett vakum. Det görs i ett socialt sammanhang där människor med samma eller olika syn på ideologi, evidens och kunskap kommunicerar med varandra om vad som är Godkänt och kan på så sätt nå en mer eller mindre gemensam syn på kunskap.

    När den gemensamma synen på kunskap sedan ska omsättas i ett meningssammanhang så kan det uppstå olika dilemman, t.ex. i vilken mån olika elevgrupper har rätt till en viss sorts meningssammanhang, t.ex. vid val av en profilerad skola.

    Å ena sidan kan vi hävda att PISA-mätningarna möjliggör en universell mänsklig rättighet förankrad i en liberal demokratisyn. Å andra sidan har PISA-mätningarna hittills inte lyckas tillmötesgå människors behov av gemenskaper, t.ex. uttryckt i Lgr11 ”… människors fömåga att leva med och inse värden som ligger i en kulturell mångfald” (Lgr11, s. 7).

    Och där ligger väl en utmaning för skolan som instutitution. Hur relatera universella värden med lokal social tillhörighet?


  13. Ideologi, kunskap, PISA forts.

    Det bör dock påpekas att de universella värden jag hänvisade till är i sig inte oproblematiska, t.ex. i vilken mån de är universella, i vilken mån de företräds av en viss grupp. Formellt sett kan vi dock hävda att FNs mänskliga rättigheter är universella för FNs medlemsländer, även om vi sedan kan kritisera den formella demokratin inom FN.

    Och ännu mer problematiskt är det att hävda att PISA-mätningarnas resultat refererar till unviversella värden. År det ett unviersellt värde att vara ”världens bästa skola”, att kunskap ska generereras/förmedlas för att öka en stats eller en individs internationella konkurrenskraft i en alltmer globaliserad ekonomi?

    Å andra sidan har PISA-mätningarna bidragit till en mängd kvantitativa data som möjliggör komparativa och longitudinella analyser. Dock kommer dessa analyser i efterhand, först är det media och ansvariga politiker som ger sin bild av PISA. Några år senare kommer en metastudie, t.ex. av den typ som Jahn Hattie har gjort. Och när denna studie har kommit kan skolan i respektive stat ha förändrats/reformerats.


    • Utan att vara expert på vare sig nationella prov eller PISA-prov tycker jag ändå att kvaliteten i frågorna på PISA-proven är av betydligt högre kvalitet.


      • Kvaliteten på PISA-proven är en sak. Syftet med PISA-proven är en annan sak. Det är det sistnämnda som jag vill diskutera. Sverige har gått med i denna mätningsgemenskap och då bör vi diskutera varför mätningen görs och hur PISA-mätningarna används av olika aktörer.

        Men det kan vi ta en annan gång. Din artikel handlar om ett svenskt TV-progam.


      • OK


  14. Från Skolverkets frågor och svar om nationella prov:

    Hur hänger provresultaten ihop med betygen?

    Ett nationellt prov kan inte pröva elevens kunskaper mot alla mål. Därför gäller att provresultaten endast kan utgöra en del av det underlag som läraren har att ta hänsyn till då betyg ska sättas. Ett nationellt prov kan alltså inte ses som ett examensprov eller ensamt utgöra någon form av behörighetstest. Hur stor del ett nationellt prov ska utgöra av underlaget vid betygssättningen finns inte reglerat, utan bestäms lokalt.

    Hur avgörande är de nationella proven för betyget?

    Det nationella provet är ett prov bland andra när det gäller bedömningen av en enskild elevs prestationer. För läraren är provet ett stöd för en likvärdig bedömning. Om en elev inte når gränsen för Godkänt på det nationella provet beror det på vad läraren i övrigt har som underlag för betygsättning vilken betydelse provet har för den sammanlagda bedömningen av elevens prestationer. Som vid vilket annat provtillfälle som helst kan man ha en dålig dag när det är dags för det nationella provet. Det är viktigt att läraren har ett så rikt underlag som möjligt för bedömning av en elevs måluppfyllelse. Då kan en enstaka miss på ett prov kompenseras av något annat eleven presterat där han eller hon har visat motsvarande kunskaper. Ett nationellt prov är inte ett examensprov.

    Så, varför all denna uppståndelse kring skillnaderna mellan betygen och resultaten på de nationella proven, när Skolverket säger som i svaren ovan?


    • Håller med dig Mats!


  15. Johan, jag tror att du lägger lite för stor vikt vid betygsystemen när du jämför olika tidsåldrar.

    Kunskaperna har ju försämmrats både bland de svagare och de mer högpresterande eleverna över en ganska lång tid.

    Jag tror att en väldigt viktig skillnad från 70 och 80-tal jämfört med i dag är att då var de flesta lärarna kompetenta i sina ämnen och de undervisade på sina lektioner. Dessutom var elevgrupperna oftast mindre. Undervisningen var ofta någon form av seminarieundervisning, vars fördelar du visar med bravur i din bok.

    Detta gjorde att de med ettor och framför allt tvåor lärde sig en hel del de också.

    Idag när många av oss lärare kämpar med att lyfta IG-elever till G ,med hjälp av extraprov och div inlämningar av olika slag, hamnar fokus på enskilda betygskriterier och detaljer som ska bockas av. Det gör att helheten lätt glöms och att även om eleven precis lyckas lyfta sig till G kan den inte mycket när kursen väl är slut. Allt det här ”lyftandet” tar mycket kraft från läraren så det kan även gå ut över ordinarie undervisning.

    Jag tror mycket väl att många med ”tvåa” från gårdagens skola kunde mer än många av dagens ”G-elever”


    • Jonas,
      Trevligt att se ditt namn! Kanske fokuserar jag för mycket på betygssystem, men det är också ett sätt att ha någon slags referensram. För trots relativa betyg fanns det en inbyggd kunskapssyn hos lärare som sa vad eleverna minst skulle kunna, en slags tyst kunskap. Men det är svårt att jämföra i tid – även samhället förändras och jag tror att många unga människor idag är ganska kunniga trots dåliga betyg. Men fråga är komplex och det går inte att få en precist svar, bara att spekulera och problematisera så gott det går.


  16. Hej igen!
    Skulle eleverna lära sig samma kunskap på 1970-talet som på 2010-talet? Vad är detsamma? Vad skiljer? Vi behöver veta vad vi mäter innan vi jämför effektiviteten av ett visst decenniums skolundervisning.

    Och för att förklara skillnader mellan de kunskaper som är detsamma i jämförelse mellan olika decennier behöver vi någon form av metaanalys, likt John Hatties analys, men på nationell nivå. Det Hattie har kommit fram till är att skillnader i ämneskunskaper mellan länders lärare har liten skillnad förutsatt att de har gått i en lärarutbildning. Däremot är det givetvis skillnad mellan lärare som är behöriga eller inte behöriga i ett ämne, dvs. skillnaden är, enligt Hattie, om lärare har gått en utbildning i ämnet eller inte, inte kvaliteten på lärarutbildningen.

    För att avgöra detta i nutid kan vi enkelt mäta lärares ämneskunskaper i ett ämne och lärares elevers ämneskunskaper i samma ämne och se om skillnader i det förstnämnda ger ett signifikant utslag i det sistnämnda.


    • Pär,
      Givetvis har kunskapsbehovet i samhället förändrats, liksom komplexiteten i samhället. Däremot tycker jag att man många gånger har fel fokus på vad som är viktigt, t.ex. har fri forskning, PBL och nu Entreprenöriellt lärande fått alldeles för mycket fokus, när vi har väldigt många elever som inte ens kan läsa flytande. Att lämna grundskolan utan att kunna läsa och med en bristfällig läsförståelse är katastrof. Och det är inte så få elever heller – det är skitmånga elever.

      Klart att vi behöver entreprenörer och kreativa elever, men först måste alla elever få med sig grundkunskaper. Metaanalysen får någon annan göra, jag är inget vidare på det, överlåter det till de som är bättre lämpade för detta.


      • Johan!
        Jag håller med dig i svenska, och även att vi behöver stärka matematik. Men varför ska eleverrna läsa t.ex. samhällskunskap, och få standardiserade naiomnella prov och graderade betyg i detta ämne?

        Varför?
        Vad?
        Hur?

        Tre didaktiska frågor som lärare har att ta ställning till.
        Och då var frågan hur lärarans ska utrustas för att kunna ta ställning till dessa frågor?
        Internationell forskning och deras metaanalyser kan ge lärare och även politker redskap för att styra skolan, men inte i detalj.

        Lärarens ämneskunskaper har flera debattörer framhållit som centrala och visst är det de, men enligt den internationmella forskningen är det inte det som i sista ändan är det avgörande för vad som kommer eleverna till del – och självklart ska vi inte mäta ihjäl oss och börja mäta lärare också – istället låta lärare få bygga upp sin egen kunskap om Varför, Vad och Hur – själva i kollegier och med hjälp av insatta specialister med bl.a. forskningsbakgrund etc.

        Och för övrig anser jag att läsning är det mest centrala som mänskligheten har utvecklat hittils och därför borde svenska få en särställning i skolan.


      • Hej Pär,

        Håller med dig att läsning är det mest centrala för egentligen all inlärning. Jag är inte speciellt stor entusiast av nationella prov, dels på grund av att de tar väldigt mycket tid och dels att kvaliteten på de nationella proven är diskutabel. Sedan tror jag heller inte att nationella provhysterien leder så mycket framåt.


  17. Mycket korthugget, tyvärr:
    1. Om man ska ha betyg ska de vara relativa. ”Absoluta” betyg funkar INTE. I England har de funnits (bokstäver o allt) mycket länge, och betygsstegen befolkas av passande socialgrupp, inget annat. Absoluta betyg kräver att lärarna har mycket god insikt i ämnet och lärarna har inte det. Dessutom är fokus omöjlg i relation till absoluta betyg. Relativa betyg utgår däremot från att de flesta barn är normala (38% treor) och att bättre och sämre prestationer är avvikande – mycket bra och mycket dåliga prestationer är mycket avvikande (7% var femmor och ettor). Lärare klarar att se prestationsskillnader mellan elever bättre än de klarar att bedöma elevernas insiktsgrader. Särskilt när de har standardprov till hjälp.
    2. Skolan är utslagsmaskin lika mycket som utvecklingsmaskin. Alla betygssystem bidrar till utslagning. Relativa betyg är öppnare och tydligare när det gäller denna funktion. Barnen sorteras i förhållande till varandra som grupp, som socialt kollektiv. Absoluta betyg ger sken av att barn bedöms i relation till en absolut kunskapsmängd. Förljuget hyckleri både i relation till skolans utslagnings- och sorteringsfunktion och till kunskap och inlärning som kultur- och samhällsgärning.
    3. En del av mina fd kollegor (jag var gru-lärare i Norra Botkyrka under många år) trodde (i sin utopiska enfald) att kommunalisering plus absoluta betyg skulle tvinga skolpolitikerna att förse skolan med de medel som behövdes för att möta elevernas utbildningsbehov. Nu vet de att verkligheten inte fungerar så.
    4. Min egen karriär som lärare sammanfaller med yrkets fullständiga nedgång och skolans kollaps – från en institution med hög allmän kunskapsnivå som gav de flesta förutsättningar att fortsätta ett steg till i en utbildning, till en rad institutioner med låg ojämlik kunskapsnivå där många inte får med sig förutsättningarna för att gå vidare i en utbildning. Jag har alltså bevittnat det statistiska förfallet med egna ögon, och känt slagen på min egen rygg.
    5. Dagens skola betjänas av tidsstudieterrade lönesättningslismande lärarhjon. Den leds av – tja – folk som tycker att kronor och ören är de enda argument som behövs. Och planeras och styrs av ideologiskt förblindade vinstgynnare.
    6. Kontentan? Skolan formas av samhället, samhället formas inte av skolan. Ska vi ändra skolan (och därmed våra barns möjlighet till allsidig kunskaps- kultur- och samarbetsutveckling) så ska vi ändra på samhället.


    • Hej Choppa,
      1. Håller inte med dig alls, kunskapsstandardbetyg fungerar alldeles utmärkt, men vi har inte genomfört det ännu (eftersom Lpo 94 inte är införd). Läs Per Måhls bok Betyg med på vad? Några absoluta betyg har jag inte hört talas om, så länge vi har människor som bedömer kommer det inte finnas något som heter absoluta betyg.
      2. Håller inte med dig alls, relativa betyg är skit och det systemet ska vi absolut inte ha tillbaka. Läs min bok Yrke: Lärare – där tar jag i ett kapitel upp betygssystem. Läs Per Måhls bok Betyg men på vad? Eller Per Måhls bok: Vad krävs nU?
      3. Håller med dig, dina kollegor hade fel men kanske var det inte enfald utan svek från politikerna i riksdagen och från SKL.
      4. Kan bara beklaga att du har behövt utstå detta, svenska lärare har verkligen blivit nertryckta i skolskaften och det är en misshandlad yrkeskår. Det är trist när vittnesmål som ditt kommer fram och jag hoppas att du får det bättre i framtiden och inte känner dig bitter över den misshandel svensk skola varit utsatt för.
      5. Håller med.
      6. Svårt att säga? Men att vi behöver ändra på skolan är helt säkert!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s