h1

Studentexamen – inte alltid så framgångsrik

06 december 2011

Det är intressant hur man ”snubblar” över information ibland. Vid Göteborgs Universitet finns det en databas som har de mest fantastiska fakta som det går att dra slutsatser utifrån och ställa frågor till. Professor i pedagogik Jan-Erik Gustafsson är den person som enligt mina uppgifter företräder detta register.

  • År 1950 tog 5% av befolkningen studentexamen.
  • År 1960 hade siffran ökat till 10% av befolkningen som tog studentexamen.
  • År 1970 hade siffran stigit ännu mer, 30% tog studentexamen (även om själva begreppet studentexamen skrotades 1968).
  • År 1980 gick 85% igenom gymnasiet. Studentexamen var för länge sen skrotad och det krävdes bara närvaro för att få ut gymnasieexamen. Många studenter gick ut gymnasiet med bara 1:or och 2:or.
  • År 1990 gick hela 80% av studenterna ut gymnasiet med godkända betyg i alla ämnen.
  • År 2010 hade 80% av eleverna gymnasiebehörighet.

Intressant utveckling och intressanta siffror i jämförelse till programmet Världens bästa skitskola och i förhållande till diskussionen om att alla elever kan uppnå fullständiga betyg. Uppenbarligen var Sverige ett grymt klassamhälle på 50- och 60-talet. Frihetens vindar som blåste fram på 60-talet fick tydligen en spinn-off-effekt, för det var väldigt många fler som tog studenten 1970.

Man kan väl också konstatera att 1980 hade många fler gått igenom gymnasiet, även om det är ytterst tveksamt om studenterna lärde sig någonting. Min pappa, som tog studentexamen i början av 50-talet, har berättat för mig att studenten var inte att leka med. Satan vad de fick plugga. Fick studenterna som tog examen 1980 ligga i som en gnu och plugga, plugga, plugga? Nja – tveksamt? Så fler gick igenom skolan, men lärde sig inte så mycket, men visst borde studenterna ha lärt sig lite grann?

Vi vet att färre elever idag är behöriga till gymnasiet än det var 1990, vilket är trist. Men sett i jämförelse med 1950 är det ändå en positiv utveckling. Fler elever går på gymnasiet och förhoppningsvis snappar de upp ett och annat. 1950 tog ju bara 5% studentexamen – vilket inte var mycket att hänga i julgranen.

Men nu till några intressanta frågor utifrån tidigare blogginlägg, debatten om betygsinflation och tv-serien Världens bästa skitskola. Den studentexamen som gällde år 50, 60 och 70 – hur var elevernas kunskaper då? Kunde eleverna läsa flytande med god förståelse, skriva en rejäl uppsats med skiljetecken och röd tråd, räkna andragradsekvationer eller derivata? Kan de elever som tagit gymnasieexamen på 80- och 90-talet det? Kan dagens studenter det? Måste säga att jag är skeptisk till att alla de 80% som tar gymnasieexamen idag kan det – vad innebär det?

Inte nog har vi fått en betygsinflation i den bemärkelsen att fler elever får högre betyg i förhållande till de kunskaper de har erhållit. Sett ur tid har det skett en kunskapsdeflation – eller hur? För man kräver allt mindre av studenterna oavsett betygssystem och det innebär att allt fler kan uppnå de kunskapsstandarder som gäller för examen. Eller rättare sagt – det finns ju ingen examen, den avskaffades ju redan 1968, nu går istället en del studenter ut gymnasiet  utan fullständiga betyg. Jag har till och med träffat på studenter som har firat hej vilt med sin familj, med studentmottagning och studentmössa – utan att ha fått ett enda betyg. Är inte detta sorgligt? Snacka om att leva i en lögn.

Men dagens ungdomar är ju så bra på allt, kan mycket mer än tidigare generationer. De kan söka kunskap, ta ansvar för sin egna inlärning, ställa rätt frågor och skriva uppsatser. Men är det verkligen så? Kan man analysera och argumentera fast man inte kan läsa en bok? Kan man ta vara på sina medborgliga rättigheter om man inte kan läsa, skriva eller räkna? Räcker det att vara streetsmart? Räcker det att vara socialt kompetent? Kan man med egna ord skriva en uppsats om man knappt kan läsa? Eller finns det en uns risk att eleven kopierar text? Vilka är de ungdomar som innefattas i den stora grupp som är arbetslösa?

Så tillbaka till dagens 80% av studenter som har gymnasiebehörighet – det är inte så svårt att komma in på gymnasiet, det svåra är att komma ut från gymnasiet och hur ser dessa siffror ut? Har inga svar, men det vore nog intressant att titta på.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

 

Annonser

7 kommentarer

  1. Apropå antalet studenter då och nu: antalet personer som tog studentexamen på 50-talet anses vara det samma som antalet doktorander idag. Om det är sant eller inte är jag inte hundra på, men om det är det säger det något om ditt begrepp ”kunskapsdeflation”. Jag råkade se min mammas studentexamensrubriker i slutet på 30-talet/början på 40-talet. De såg ut som ämnesområden för doktorsavhandlingar: ungefär ”det eller dets betydelse för utveckligen av xxx”. Det var hög abstraktionsnivå.. Själv är jag svensklärare och tycker också att läraryket är samhällets viktigaste yrke. Och nej, det räcker inte med att vara street-smart eller socialt kompetent. Det måste också finnas ett innehåll. Det finns forskning som visar att studenter som söker till högskola och universitet idag inte kan läsa och skriva i tillräcklig utsträckning. Där jag arbetar försöker vi jobba just med textbindning/referensbinding som skapar den röda tråden.Men det är inte lätt för dem. Det finns de som anser att svensklärare i allt för hög grad har en inställning som kan kallas romantiserande: eleverna skriver i första hand personligt, för sin egen personliga utveckling, och då blir det svårt att gå in i texten, som ju är personlig, och ”rätta” eller kommentera. De lärare som undervisar så här är också de lärare som, anser man, inte gärna vill sätta betyg osv. Det som då händer är att eleven inte får verktyg för att gå vidare. Jag vikarierade under en termin för en annan svensklärare. När jag hade arbetat med en särskild elevs text och han hade gått hem och berättat för föräldrarna om mina kommentarer, om just röd tråd till exempel, fick jag ett samtal från föräldrarna om att pojkens ordinarie lärare aldrig hade sagt något sådant. Vad var nu det här! tyckte föräldrarna.Jag tror att de här lärarna finns både på grundskola och gymnasiet. Den här läraren, tror jag, var enbart uppmuntrande och tänkte troligen att själva skrivglädjen är det viktigaste. Och det kanske den är; men om eleven ska kunna komma vidare i sin utveckling räcker det inte att säga: bra!, utan man måste också kunna säga vad som är bra och vad som inte är det.


    • Intressanta redogörelser du berättar om. Det är väldigt svårt att vara alla till lags, men jag tror att det är viktigt att förklara för elever och föräldrar varför man gör något och varför t.ex. betyg finns till för. Sedan är ju alltid formativ bedömning det viktigaste i kommunikationen vid elevens kunskaputveckling.


  2. Mina föräldrar gick i skolan i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Min mamma fick höga betyg, utifrån de kunskapskrav som då ställdes, men gick inte längre än 6 år i skolan.

    1960-talet gick jag i grundskolan. Frågan man kan ställa sig är om kunskapskraven då var lägre än på 1930-talet eller om det var annorlunda kunskapskrav?

    1990-talet kan tolkas som ett decennium där det ställdes både annorlunda och högre kunskapskrav på eleverna – att själv söka information, värdera information och dra slutsatser – jag kan inte minnas att min mammas skola eller min skola hade sådana krav. Om det nu var lagstiftarnas/läroplansskrivarnas intentioner att elever själva skulle söka kunskap, det tvistar de lärde om.

    I vilket fall som helst passade denna kunskapsprofil, med individen i centrum – inte kollektivet – och ett lärande som retoriskt marknadsfördes som ett livslångt lärande – i centrum.
    Individen i centrum och ett livslångt lärande passar i sin tur in ideologiskt på 1990-talets västerländska samhällen.

    Under 2010-talet har vi nu ett fullt sjå med att överblicka kunskapskrav, kunskapsutvckling etc. som bygger på en mix av skolans över hundraråriga och universitetens månghundraåriga kunskapsanspråk.

    Att med ett enkelt mått mäta och säga att en viss kunskap, utifrån en viss skoltyp/universitet/ i ett visst samhälle är bättre än en annan kunskap, utifrån en annan skoltyp/universitet/i ett annat samhälle är visserligen möjligt om vi omvandlar kunskap till en oberoende enhet, likt världsrekord i höjdhopp, men det förutsätter en essentiell syn på kunskap och inte en socio-kulturell syn på kunskap.

    Vad gäller universitetens syn på kunskap kan nämnas konkurrerande paradigm grundade i olika syn på bl.a. vetenskaplig kunskap, t.ex. positivsm, relativism och realism. Under olika tider, i olika sociala sammanhang, domineras bl.a. samhällsvetenskaperna av någon av dessa paradigm för att sedan domineras av ett annat paradigm.

    Förändring i den vetenskapliga kunskapen kan då sökas både internt, förändringar i vad forskarna vet eller tror sig veta, och externt, förändringar i forskarnas studieobjekt – det sistnämnda mest aktuellt för samhällsvetenskaperna där samhällen förändras.

    En central del i vetenskaplig kunskapsproduktion är lingvistisk, att skriva, argumentera etc. Och ja, här kan jag väl säga att studenter som börjar på högskolan har inte alltid de skriftliga svenskkunskaper som de borde ha, enligt gymnasiebetygen.


  3. Med Edenmans gymnasium sänktes kraven. Ex: matematisk gren
    försvann och därmed 20% av matematiktimmarna. Latin gjordes om
    till allmän språkkunskap. Dvs de ämnen som vållade studenterna mest besvär och var mest selekterande tömdes på innehåll. Samtidigt gavs studenter med tvåårig gymnasieutbildning rätt att bli mellanstadielärare utan komplettering. Det förstörde matteunder-visningen för kommande generationer på grundskolans mellanstadium, som det konstaterats.


    • Hej vidi!

      Kan du utveckla lite hur denna förändring påverkade kvaliteten på innehållet, t.ex. vad gäller latin.

      Vilken skillnad är det till innehållet mellan latinkurserna och de senare allmän språkvetenskapliga? På vad sätt var latin mer selekterande än allmän språkkunskap? Förutom att ämnet kan vara selekterande, vilket/vilka syften har latin respektive allmän språkvetenskap i utbildningssammanhang? Vilka syften har latin respektive allmän språkvetenskap utanför ett utbildningssammanhang, t.ex. på arbetsmarknaden eller sett utifrån ett medborgarperpektiv?


  4. Intressant att PE inte ställer frågan vilken nytta man har
    av högre matematik. Angreppet på latin lämnar jag därhän.
    Den stora skillnaden blev att studenterna inte längre kunde
    översätta från latin till svenska. Universiteten ville ha sträng
    sållning för att upprätthålla kvaliteten. Latin och matematik
    var de ämnen som fyllde denna uppgift. När studentkullarna
    närmade sig 40% av årskullarna blev utkuggning i stor om-
    fattning politiskt omöjlig. Föräldrar ville inte ha underkända
    studenter.


    • Hej Vidi!
      Jag tackar för denna information.

      Idag har vi litet annat språklandskap än tidigare – både i universiteten och i unviversitetens kontakt med det omgivande samhället. Engelska är gångbart inom universiteten och i den sistnämnda kontakten med ett omgivande samhället. Den stora tvisten vad gäller språk är om alla avhandlingar, forskningsrapporter etc. i Sverige ska skrivas på engelska eller om det fortfarande finns möjligheter att skriva på svenska. Sedan ser jag att latin också har sin plats, men i t.ex. ekonomi – så fyller det inte en sådan plats.

      Vad gäller matematik så är jag oroad för den kvalitativa försämring som har skett i vårt utbildningssystem.

      Då är frågan vad gäller språk och matematik, dels hur de hänger samman, dvs. hur språkbegåvningar/språkutveckling hänger samman med matematikbegåvningar/matematikutveckling.

      En annan fråga är hur den selektiva mekanismen fungerar. Finns det en konflikt mellan kvantitet och kvalitet? Om masan utbildas och utövar insyn på eliten, kan detta då inte vara utvecklande för eliten – åtminstone i elitens kontakt med dert omgivande samhället.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s