h1

Superpedagoger på tapeten

14 december 2011

Nu har utbildningsministern Jan Björklund och biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni lanserat de nya superpedagogerna. Skolverket får i uppdrag att rekrytera ett gäng superpedagoger och sedan kartlägga 10 problemskolor som man ska satsa på. Sedan ska superpedagogerna ge sig ut till skolorna, gå in i verksamheten och lyfta den. Tanken är att istället för att lyfta ut lärarna ur deras verksamhet och fortbilda dem, ska superpedagogerna komma till skolorna och lyfta skolan. Till projektet har utbildningsdepartementet avsatt 60 miljoner kronor.

Jag uppskattar verkligen att regeringen och ministrarna anstränger sig, är kreativa och kommer på annorlunda lösningar. Jag vill heller inte vara en dysterkvist och måla fan på väggen, men tyvärr är detta feltänkt. En skolas problem är lite mer komplext än att gå in och lyfta lärarnas, det vill säga titta på lärarnas metodik och försöka lyfta upp den. Det handlar om många saker, t.ex. ekonomi, ledarskap, elevsyn, kunskapssyn, rutiner, organisation och mycket mer. Skulle superpedagogerna behärska allt detta? Är det då superpedagoger, alltså lärare som är extra skickliga i sitt yrke, eller någon annan fallenhet som superpedagogerna ska ha? Eller kunskap/erfarenhet?

Som jag uppfattar det skulle superpedagogerna vara skickliga lärare, det vill säga vara skickliga i metodik. Det räcker inte att förändra en skola genom att gå in i klasser och hjälpa lärare att till en bättre metodik. Vad händer när superpedagogerna försvinner? Vet man  att den goda metodiken finns kvar? Är det säkert att den ”omvända” läraren fortsätter att utvecklas till en extra skicklig pedagog?

Jag tror att den rätta vägen att gå är att följa upp resultat från början, alltså från årskurs 1. Genom att ta in resultat, både som enskild lärare och som skolledning, finns det grogrund till förändring på många plan. Den enskilda läraren kan genom sina resultat diskutera med sig själv: Vilka elever klarade inte kunskapskontrollen? Hur ska de få chansen att visa att de har lärt sig det? När ska de visa det och hur ska de förbereda sig? Hur ska jag meddela föräldrarna och hur ska jag diskutera detta med eleverna? Hur ser resultaten ut? Har min metodik varit så dålig att jag inte har nått alla elever och vad beror detta på? Måste jag förändra min metodik?

Skolledningen kan titta på enskilda klasser och lärare. Vilka lärare lyckas med alla elever och vilka gör inte det? Vad beror det på? Är eleverna extrasvaga i en klass eller kan det bero på lärarens metodik? Hur kan skolan omfördela resurser? Kan skolan göra intensivsatsningar?

Genom att ta in, följa upp och analysera elevernas resultat kan skolan synliggöra elever som hamnar på efterkälken, dålig metodik, dåliga lärare (för det finns sådana) och var resursbehoven är som störst. Och detta måste göras kontinuerligt och konstant, på utsatta tider, med jämna mellanrum, år ut och år in.

Dessvärre diskuteras inte dåliga resultat och dålig metodik. Lärare jobbar på som de alltid gjort, år ut och år in och hittar förklaringsmodeller som inte har med dem själv att göra. ”Men vi har jobbat på detta sätt” eller ”Vi jobbar ju så”, men om en skolledning eller en chef inte ifrågasatt invanda metoder, hur ska då lärare och för den delen rektorer tänka utanför boxen? Här ligger skolan stora utmaning. Att ifrågasätta lärares pedagogik, lyfta fram framgångs rik pedagogik och framgångsrika lärare på skolan – inte plocka in lärare utifrån och tro att lösningen kommer om man bara ändrar på metodiken lite grann. Det krävs en hel systemförändring och vägen går via att följa upp resultat.

Men lärare då? Denna viktiga grupp som är så tilltryckta av såväl kommunen, SKL och av många skolledare. Denna viktiga grupp som gör skillnad. Hur bra är lärare att se sina egna brister? Hur bra är lärare på att inte köra sitt eget race? Hur bra är lärare att ta kritik? Hur bra är lärare på förändra sig själva? Inte speciellt bra upplever jag, man är benägen att köra i gamla fotspår och göra som man alltid har gjort. Och är något fel så är det någon annans fel, t.ex. skolledning eller eleverna – sällan brister lärarens kompetens. Jag träffar ibland unga lärare, som ännu inte har blivit nermalda i den konservativa skolans kvarnar och de är ofta ordentligt på hugget.

Samtidigt vet jag att det finns kompetens och kunnande inom den svenska lärarkåren, men ödmjukhet – vet inte? Nu kanske en och annan läsare höjer på ögonbrynet över att jag är så förbannat ödmjuk – eller inte, men jag känner inte att det är min roll i denna situation, alltså som bloggare. Som biträdande rektor på Vikingaskolan har jag en annan roll och där hoppas jag att mina medarbetare tycker jag har ödmjukhet inför dem och deras hästjobb de gör för eleverna på Vikingaskolan.

Jag hoppas att alla ni lärare som läser detta tar mina ord som ett sätt att tänka efter en smula till och ställa er fråga: Vad kan jag själv göra bättre för att utvecklas och bli ännu bättre och kan det finnas en uns sanning i det Johan skiver – kan det finnas en uns möjlighet att min metodik inte är helt klockren. Om ni tänker: Johan är ju helt ute och cyklar, jag har redan en perfekt metodik och det har nog alla andra lärare också – glöm det jag skrivit och kanske sluta läs mina blogginlägg.

Superpedagoger eller inte, jag tror nog att detta projekt kommer att misslyckas om man inte tar in en ”skoldoktor” som tar ett helhetsgrepp på hela skolan. Den personen behöver vara mycket kunnig och skicklig, det räcker inte med att vara metodiskt skicklig.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

12 kommentarer

  1. Jag håller med dig Johan, tidig uppföljning och tydlighet kring hur väl mål uppnås är den bas som kan göra att många lärare lyckas förbättra sig år efter år. Det finns så många lärare som redan nu letar efter sina förbättringsmöjligheter och de behöver få verktygen för att se sina resultat. Skolledningar behöver ännu mer ödmjukhet inför läraryrkets svårigheter men de kan inte tassa runt frågan om uppföljning av undervisningen, det handlar om respekt mot kunskapsuppdraget.


  2. Liksom Jan håller jag med dig. Och i grunden håller jag med dig i ditt resonemang att det är de insatta på skolan som i första hand ”äger” sin skolas och elevers kunskapsutveckling på så sätt att som du gör föra en diskussion om vad som påverkar elevers resultat.

    I grunden tycker jag också det handlar om en tro eller tillit på människan, att han/hon kan utvecklas. Jan Björklund har talat sig varm för lärarna, men har han en syn på lärare att de är formbara och utvecklingsbara? Han och regeringen undersöker nu om ett lämplighetstest innan lärarutbildningen. En enkät sänds ut till lärosäten, LUV och studenter (t.ex. tre lektorer på varje lärosäte ombeds svara). Enkäten bygger på både fasta svarsalternativ, rangordning och egna kommentarer. En av påståendena att svara på är om olika ”kännetecknen” på en bra lärare t.ex. ”pedagogiskt ledarskap” ska testas innan lärarutbildning. Detta kan jämföras med t.ex. Hatties undersökning som just pekar på att lärare utvecklas genom respons och diskussion, dvs pedagogiskt ledarskap är då inget som är en gång för alla givet utan kan utvecklas(Hattie använder andra termer än pedagogiskt ledarskap”).

    Sedan får man väl vara öppen för att Björklund och andra också kan ha andra sidoaspekter, men hittills så saknar jag en dynamik i hans syn på människa, utbilding och läroprocesser.

    Slutligen så är regering och andra inblandade i sin tur en del av större samhällsprocesser som de inte kan styra över eller vill styra. Men det kan vi ta en annan gång.


  3. Håller med!
    (det är nog det kortaste svaret jag avgett :-))


  4. Vi lärare behöver mer tid för planering, reflektioner och efterarbete!
    Vi behöver möjlighet/tid att fördjupa oss i elevernas behov och hur vi ska möta dem! Det saknas nu!!!!!!!!
    ALLT är väldigt ytligt: Ytlig planering, ytligt presenterande, ytliga supersnabba AL-möten där vi är tre-fyra pedagoger som ska klara av planering o allt annat på 45 min/vecka!
    Eleverna går i åk 1……..Dessutom har eleverna 7-9 olika lärare redan i åk 1.
    Jag mår illa av denna försämring av skolan. Har varit lärare sedan 1989. Om barnen är splittrade och okoncentrerade, pratar för snabbt och otydligt, ja då är det de vuxnas fel och det är de (vi) som lägger grunden för framtida brister i svenska, matematik mm.
    Tyvärr är jag bara vikarie och har väldigt liten möjlighet att påverka strukturen.


    • Eva,
      Du har helt rätt i att lärares arbetssituation har försämrats och att jobbet i vissa fall är helt orimligt, en väldigt stor administrativ börda. Det läggs på arbetsuppgifter på lärare hela tiden. Detta är helt oacceptabelt och någon gång måste lärarkåren säga ifrån på riktigt.


      • Hej Johan

        Bra och vettiga tankar i inlägget. Undrar bara en sak.

        Vad gör du, som rektor för en skola, för att minska den administrativa bördan samt förbättra arbetssituationen för lärare?


      • Ilja,
        Ja du det är en ständig kamp. Jag gör personligen en massa ärenden för lärarna, faktiskt dagligen och ibland flera olika ärenden. Vi försöker att förbättra rutinerna, t.ex. inför utvecklingssamtal där vi avsätter två mötesfria veckor. Vi försöker effektivisera blanketter och hjälpa lärarna att skriva åtgärdsprogram och pedagogiska utredningar. Nu i november skrev jag bland annat två pedagogiska utredningar, varav en tog 2,5 timme. Dock är det inte tillräckligt. Vi får hela tiden pålagor uppifrån vad som skolan och lärarna ska göra. Vi kämpar på, ibland i motvind och ibland tror jag att lärarna inte tycker vi gör tillräckligt. Men vi har hela tiden perspektivet att lärarna ska göra det de är bäst på, att undervisa. Det är vår paroll.


  5. Instämmer helt å fullt…du belyser, lyfter allt det som är av vikt.
    Tack!

    Samhällets krav i skolan bör definieras med hänsyn till vilken hjälp eleven/individen ges för att kunna känna motivation, prestera (det som skolan kräver) och personligen känna ”Kunskapslyftet”, att få känna och bli stärkt och tro på sin egen kunskapsutveckling som elev i dem tidiga åren…aldrig glömma i detta sammanhang.
    Om vi inte tar hänsyn till dessa aspekter kan resultatet te sig olyckligt tvärtom och en elev lär sig tidigt att ”den inte duger”.


    • Malin,
      Klart att man ska väga in alla aspekter på en elev och i en skola. Det finns skolor, t.ex. Jordbromalmsskolan, som hade låga meritvärden, men där eleverna trivdes väldigt bra och där betygen speglade verklig kunskap. Sedan finns det andra skolor, där eleverna har mycket med sig i form av stöd hemmifrån och annan studiemotivation, men där skolan ger snällebetyg och till och med kränker eleverna. Högre meritvärde visst, men kanske inte samma kunskap hos eleverna i botten. Spektrat på olika skolor i olika situationer är stort.


  6. Din slutsats är helt riktig. Jag vill tillägga att den relationella aspekten är helt avgörande när det gäller den goda skolans pedagogik (hoppas jag). Att då landa en främmande farkost med superpedagoger…feltänkt som sagt.


    • Klalin,
      Jag upplever att dagens elever behöver mycket mer relationsbygge än för 11 år sedan då jag började i skolan. Givetvis ska inte relationsbygge sluta i omsorg och ersätta fokus på kunskap, för det tycker jag är viktigast, men helt klart behöver vi bygga goda relationer med våra elever.


      • Fokus på kunskap det absolut viktigaste!
        Oavsett enskild elevs förutsättningar tror jag att genom att eleven erövrar kunskap dagligen också vill öka intresse och motivation för skolans uppgifter osv…
        Erfarenheten säger mig,-att tyvärr kan det tendera att åtgärder för en elev som upplevs omotiverad, blir åtgärder som inte gynnar kunskapsutvecklingen, som inte stärker eleven till att känna ”ja, jag kan, jag är bra och lär mig, det är roligt” och då särskilt i dem tidiga skolåren.
        Åtgärder som inte innehåller ngn form av kunskap gynnar inte kunskapsutvecklingen och tyvärr så fungerar det så på en del av landets skolor. Förödande!!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s