h1

Världens bästa skitskola del 4

23 december 2011

Oj, oj, oj – såg sista delen av UR:s serie Världens bästa skitskola och ni må tro att det bubblar i huvudet på Johan Kant. Vet knappt var jag ska börja, kanske är det lika bra att följa programmet kronologiskt och kommentera bit för bit, men flera blogginlägg blir det i alla fall.

Det första jag reagerar på är återträffen, när programmet ska kolla upp en klass i Tensta gymnasium som tog studenten 1991 – hur gick det för dem 18 år senare? Tre personer får man följa, det har gått bra för dem. Och de träffas på Järvafältet och de får berätta lite om då och nu – men vad händer sen? De andra i klassen? Och jag tänker, de kommer väl tillbaka senare i programmet, men de gör de inte. Ett statement från UR eller? Ett särskilt journalistiskt grepp att inte ta upp övriga studenter i klassen och låta tittaren dra slutsatserna att det inte gick så bra för dem? Eller gick det bra? Vad är att lyckas? Har man missbruksproblem, inget jobb, eller har man jobb, eller VAD? Omöjligt att veta, men det är klart att UR har lyckats i att slänga ut frågan och låta var och en tänka till själva.

Tre exempel på dropouts får man följa, Jakob, Victoria och Linda. Utifrån de intervjuer som görs, tre ganska normala elever utifrån min 11-åriga erfarenhet som lärare och biträdande rektor i Haninge. Men verkligen inte, Jakob har dubbeldiagnos Aspberger och ADHD, Victoria har själv försökt att få tillstånd en diagnosticering för en ADHD-diagnos och Linda har fått diagnosen Socialt fobi. Men vänta nu ett tag. Hur uttalar sig dessa ungdomar? Jakob säger: ”Problemen med studierna utvecklades genom åren”. Victoria säger: ”Jag hade svårt med stök, kunde inte koncentrera mig när folk skrek och pratade i telefon”. Linda berättar om hur hon blev mobbad och utfryst i skolan och lärarna och rektorn pratade bara med henne, inte de som utsatte henne. Och alla har fått någon typ av diagnos, eller har det på gång.

Det är klart att jag inte kan känna dessa ungdomar efter att ha sett dem några minuter på ett tv-program, men jag blir bra misstänksam. För mig verkar det vara en grov ihopblandning av fenomen och förklaring. Dessa ungdomar hade det svårt i skolan av olika skäl, men vad var förklaringen till det? Jo en diagnos – alltså, man lägger skolans problem på eleverna. Låt säga att Victoria hade gått i Engelska skolan i Eskilstuna som visades i ett tidigare avsnitt, där det var tyst i klassrummet och arbetsro rådde – skulle Victoria kunnat koncentrera sig då och hade hon klarat betygen? Jag tror det, hon hade säkert blivit en mönsterelev. Om en lärare hade uppmärksammats Jakobs skolproblem tidigt, inte tillskrivit honom egenskapen att han var lat (självuppfyllande profetia), utan på riktigt sett till honom att han lärde sig det han skulle, kanske tagit en dialog med hans föräldrar om hur mycket han spelade – hade han utvecklats annorlunda? Om en lärare hade engagerat sig i Linda och pratat kontinuerligt med dem som var taskiga mot henne, ringt hem till föräldrarna, kallat på möten och verkligen tagit på allvar hur man beter sig mot varandra – hade Lindas situation varit annorlunda? Att låta elever vara som de är, att låta dem som vill vara ”Thomas Di Leva” få vara det, att acceptera mångfald och att någon är speciell kräver mycket arbete och engagemang hos läraren och rektorn, för det måste finnas ett sådant klimat på skolan. Det kommer att bidra till minskade fördomar och ökad acceptans för olikheter. Men det krävs ENGAGEMANG!!!

Jakob utvecklade smitstrategier och började ju längre tiden gick se sig själv som en obildbar elev. När började detta? I årskurs 1 eller 2? Vilken inställning krävs av skolan när det gäller engagemang och utmaning, tro på alla elevers förmåga och en nära dialog med föräldrarna? Kanske till och med ta det där obehagliga samtalet med föräldrarna, att man behöver begränsa spelandet. Jo, men skolan ska ju inte lägga sig i hur föräldrarna uppfostrar sina barn! Men om det påverkar skolgången då? Då måste vi som jobbar i skolan ta detta på allvar.

Victorias situation är väl inte unik, hur många elever har inte en otroligt pratig och stökig inlärningsmiljö? Om Victoria eller någon annan elev har svårt att koncentrera sig och det är stökigt är det per automatik så att dem har ADHD eller ADD? Är det verkligen ett biologiskt fel på eleven eller kan det vara så att skola är skitdålig på ordning och reda? Ska eleverna verkligen lägga skuld på sig själva? Detta är ett vuxenproblem, är det stökigt i ett klassrum är det läraren som är ansvarig – inte eleverna, även om de är delaktiga i att störa sina kompisar. Eleverna är barn och lärare är vuxna, klarar inte en lärare av att hålla ordning i klassen, då ska läraren be om hjälp av kollegor eller av sin chef. Det är aldrig elevernas fel.

Om skolan hade uppmärksammat det sättet Linda hade varit speciell på, om man hade problematiserat det i klassen, hade klasskompisarna blivit mer intresserade av att lära känna Linda och hennes tankar. Hade det funnits en känsla av att alla har möjlighet att vara sig själva, att alla inte måste följa en speciell mall (typ 1A) är jag övertygad om att fler elever skulle må bättre. För hur öppenhjärtliga är vi egentligen mot olikheter? Sånt som inte är mainstream? Och längre upp i åldrarna, hur toleranta är vi mot homosexuella, romer, feta, pojkar som vill ha röda tröjor, HBT-personer, färgade – listan kan göras lång! Fördomar hur människor är utifrån det vi ser, men vi inte känner till på riktigt, är något som skolan ska och måste jobba med. Kanske skulle LInda sluppit bli utsatt.

Skolan ska göra skillnad! Lärare gör skillnad brukar jag påpeka, men inte alla lärare. Jag brukar också påpeka: För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Varför? Jo, just därför att lärare kan göra skillnad. För att lärare kan se till att de exempel som lyfts fram inte får förekomma i svensk skola. En del lärare skriker efter ökade resurser och man menar att det kommer aldrig att gå att få alla elever att nå samtliga mål. Nej inte för de lärarna som har den inställningen, för det är just inställningen som är nyckeln till det hela. Det krävs en inställning att det ska baske mig gå och då krävs det ett engagemang, en vilja att jobba hårt för att uppnå dessa resultat.

Några punkter som jag tror är direkt avgörande:

  • Engagemang hos lärare: Att bry sig om varje enskild elev, har denne har det och att  eleven lär sig det den ska.
  • Fokus på kunskap och inte omvårdnad. Klart att sociala färdigheter är viktigt, men genom att bli kunnig kommer den sociala biten på köpet. Tala om för eleverna vad de ska kunna när arbetsområdet är klart, helst i en skriftlig arbetsplan med tydliga kunskapskrav. Det är mycket lättare att lära sig om man vet vad man ska kunna.
  • Kunskapsuppföljning från årskurs 1, lämna inte en enda elev. Vad ska de kunna? Hur ska de visa det? Gensvar till eleverna. Hur dokumenterar läraren? De som inte har klarat kunskapskraven – hur och när ska de ta igen det som de inte har lärt sig?
  • Ta de obehagliga samtalen med föräldrarna om det behövs. Säg som det är, ut med språket! Elever som spelar för mycket, som inte har det bra hemma, som inte får det stöd de behöver måste bli kompenserade av skolan. Inga krusiduller, här behöver läraren beskriva för föräldrarna vad de ser. Genom att tala om att man tror på barnet och tycker mycket om barnet, visar kärlek och tillit till barnets förmåga att göra bättre, kommer det mest svåra samtalet kunna hållas. Och det räcker ofta inte med ett samtal, ibland måste 10 samtal hållas, eller ett telefonsamtal/mail varje dag i flera veckor eller resten av terminen. Att punktmarkera både elever och föräldrar kan ibland vara enda möjligheten för att hjälpa eleven.

Jag säger inte att detta är lätt arbete, men det är också därför att lärarjobbet är ett mycket kvalificerat arbete och lärarna behöver få bra betalt och ökad status för sitt arbete. Detta måste SKL, kommuntjänstemän, rektorer och andra beslutsfattare förstå. Det går inte längre att snacka om hur viktiga lärare är, det är dags att börja agera på riktigt. Lärare måste å sin sida förstå att det jobb de har är ett mycket hårt arbete, där deras handlingar kan göra stor skillnad för eleverna. Även om man emellanåt känner sig som en administratör kanske det är dags att sätta sig ner och göra en lista över sina arbetsuppgifter. Vad är viktigt och vad är mindre viktigt? Prioritera och gör det som är viktigt!

När vi alla inser att läraryrket är samhällets viktigaste arbete och det verkligen fungerar så, då kommer svenska skolan börja klättra i PISA-undersökningar och vi kommer få ett allt mindre antal elever som står utanför samhället.

Annonser

34 kommentarer

  1. Som vanligt gör du en förträfflig analys! Dina fyra punkter är utmärkta om vi hade fler lärare med kunskaper och kapacitet att ta hand om eleverna så skulle allt gå väl.

    För det första saknas djupare kunskaper hos många lärare, vilket i sig försvårar hela elevarbetet och för det andra har lärare bakom sig en överdrivet nitisk skolning i pedagogik och didaktik till förfång för psykologiska kunskaper.


    • Jag vill få in yrkesgrupper som har djupa psykologiska kunskaper i skolan, inte att lärarna skall ha dem. Lärarnas professionella objekt är lärande. Därför är det viktigt att lärarna känner till utvecklingspsykologiska teorier om lärande, samt om gruppsykologi.

      Ibland verkar vi glömma bort att det finns andra yrkesgrupper än lärare som kan och har verkat inom skolans väggar.


      • Det vore inte helt fel att varje arbetslag skulle ha en sekreterare som tar hand om all kopiering, dokumentation, bokar möten och samtal, ringer föräldrar, mailar föräldrar, skriver minnesanteckningar, följer upp elevernas närvaro, frånvaro och sjukdomar och så vidare.


      • Nej precis. Det skulle inte vara helt fel. Då skulle lärarna få möjlighet att utöva det yrke de faktiskt är utbildade för att göra. I en tid då så många går arbetslösa kunde man ta en del av de 150 miljarder det kostar med utanförskapet på lång sikt om människor hamnar i permanent utanförskap (som togs upp i programmet). Men tyvärr är politiken kortsiktig.


      • Lärande och relationer till elever går tätt samman. Olika personer ska inte ha de olika kunskaperna utan de ska vara samlade i läraren.

        Det är mycket mer än vad de flesta av dagens lärare klarar av.


      • Bertil!

        Men du menar väl inte på allvar att läraren skall ha kunskap att klara av det som andra yrkesgrupper är utbildade till. Då skulle vi ju kunna skrota en hel del utbildningar och lägga in det i lärarutbildningen, så kan det ta ungefär 14 år innan en lärare blir klar.

        Inom pedagogiken finns mycket kunskap om relationer och hur dessa leder till ett lärande, inte endast av ett ämnesstoff utan också om vad man lär sig i dessa relationer.


      • Det är just dessa allomfattande förväntningar på att lärare ska klara alla delar i alla elevers liv varje dag som gör att det inte fungerar.

        Inse att de supermänniskor som efterlyses inte finns. Törestad har insett detta, men bedriver en hetsjakt mot lärare som driver bort ännu fler och det finns INGA lösningar att hämta i det beteendet. Eftersom supermänniskorna inte går att trolla fram måste vi göra på något annat sätt.

        Då måste en avlastning till och någon – kanske en rektor – som vågar säga: det här och det här är viktigast, det andra får komma sedan eller göras av någon annan. Allt kan inte prioriteras. Annars får Johan Kant nog sköta skolan själv eftersom han sannolikt är den ende som klarar av det.


      • Tack för de orden, vet inte om jag ska tolka det som positiv återkoppling eller ironi. Hur som helst har du rätt i det du säger att lärare är inte supermänniskor och att det finns inga supermänniskor i skolans värld – åtminstone har jag inte träffat dem, inklusive mig själv. Däremot tror jag att man skulle behöva renodla uppdraget, göra en tydlig arbetsbeskrivning och sedan låta lärare få arbetsro. Däremot behöver man följa upp lärarnas resultat av sitt arbete och det måste finnas en rektor som inte sysslar med budgetstyrning av skolan, utan som är ute i verksamheten och är pedagogisk ledare.


  2. Kort kommentar:

    Jag tror också att det är viktigt att prioritera och påtala det man inte hinner med, och det bör inte vara undervisningen mm till förmån för administrativa saker, som bara ökar och ökar. Frågan är ju vad andra kan göra som inte kan utföra lärarens arbete. Inom polisen drog man ner på den icke-polisiära arbetsstyrkan, dvs. den som inte kunde utföra polisarbetet och satte poliser på dessa arbetsuppgifter istället. Vilket slöseri, eller hur?


  3. […] gått en serie i Utbildningsradion som heter Världens bästa skitskola. Det är flera som redan har kommenterat den här serien. Det är hög tid att också jag kommer med några reflektioner kring […]


    • Fredrik,
      Dunkels text är ett önsketänkande, jo det är visst så att ett gäng grabbar har MVG i engelska för att de suttit hemma och spelat WOW dygnet runt. Men vad får dessa elever i stället? Spelberoende, brist på sociala kontakter i det verkliga livet, missar en väldigt massa ämnen. Jag förstår faktiskt inte vad du Dunkels menar, hon är helt ute och cyklar. Jag vet att du tycker att tekniska hjälpmedel är den nya frälsningen i skolan, men det har redan funnits ett gäng sådana projekt som har gått åt helvete.

      För övrigt tycker jag att du tillskriver mig en lösning som jag inte är inne på. För mycket spel – ta ett snack med föräldrarna om det handlar om att eleven vänder på dygnet och inte går till skolan som i ovanstående mening. Men det är ju inte det jag pratar om, för Jakob tyckte det var kul att gå till skolan i början och blev bemött på ett felaktigt sätt och grundproblemet var ju inte att han spelade för mycket i årskurs 1 och 2, utan att han blev tillskriven en massa saker, bland annat att han var lat. Kanske var han en mycket jobbig elev, men då får man bemöta honom som människa där han är.


  4. Kan inte låta bli att kommentera. Jag reagerade också starkt när jag såg programmet. Av många orsaker men bla för att synsättet att felet finns hos eleven är ett synsätt som lever så starkt på så många skolor i Sverige. Att börja där, att se på elever och det som inte fungerar på ett annat sätt. I ett större perspektiv helt enkelt!
    Dessutom tänkte jag också mycket på alla dessa inkompetenta chefer som huserar i skolans värld. Personer utan pedagogisk erfarenhet eller kunskap, Personer utan utbildning som utbildas och sedan försvinner, chefer som anställs bara för att hålla budget eller för att omorganisera och skära ner. Chefer som säger ”att här arbetar vi inte socialt utan bara pedagogiskt, vill du arbeta socialt får du byta yrke”. Sagt av en rektor på en skola i en förort där många elever har det tufft. Det är lätt att prata om lärarnas ansvar, allt vi borde och skulle göra men rektorernas ansvar tycker jag inte diskuteras tillräckligt eller de tjänstemän på förvaltningsnivå eller politiker på alla nivåer som petar och tycker en massa men som inte kan eller vill ta något ansvar. I dag fanns det en insändare i DN. där frågan löd, varför strejkar inte lärarna? Efter 20 år är jag beredd att vilken dag som helst ställa mig på barrikaderna och ta strid. Jag skulle vilja säga till de styrande att ”Ge mig och mina kollegor möjligheter att göra ett bra jobb, ha tillit till att vi också kan göra ett bra jobb och framförallt ha tålamod istället för att slänga in nya illa förberedda kursändringar för att tillfredsställa väljare eller för att verka politiskt kraftfulla då skulle vi få möjlighet att bygga upp en bra skola. En skola som är byggd på en solid grund och inte som i dag, på kvicksand.”


    • Joanna,
      Håller med dig fullständigt i det du skriver. Jag har också tänkt många gånger: Varför strejkar inte lärarna? Istället är lärarkåren bara tigande och tar emot!


  5. Tack Johanna, jag tror du slog huvudet på spiken med ditt inlägg!
    Idag ska skolledare var ”visionärer”, budgethållare och allt annat än goda pedagogiska ledare som lyssnar på sin persona. Tack.


  6. Johan.

    Det är en feltolkning att jag tillskriver dig någon lösning. Jag talar, med undantag för att jag konstaterar att dina frågor ovan är relevanta om föräldrakontakt osv., endast om hur jag personligen skulle valt att bemöta den här eleven.

    Det är därför jag hela tiden talar i ”Jag form”. För att det inte ska råda några tveksamheter om vad det är jag skriver så citerar jag direkt ur mitt inlägg:

    ”Det är naturligtvis relevanta frågor som Johan Kant här belyser kring skolan när det gäller engagemang, tro på alla elevers förmåga och nära dialog med föräldrarna. Däremot hade jag nog försökt bemöta den här eleven på ett annat sätt än det som Johan Kant här förespråkar. Min uppfattning är att om en elev har ett stort intresse för den moderna tekniken och datorspel så handlar det inte om att man ska gå in och begränsa detta intresse.”

    För att göra detta tydligt. Jag talar endast om hur jag själv hade bemött den här eleven och inte om något annat!


    • Fredrik,
      Tack för klargörandet!


  7. @Monika

    Men Monika, jag menar inte att lärare ska vara fullt utbildade psykologer! Men nog skulle lite mer socialpsykologi i stället för pedagogik sitta bra. Att undervisa innebär ju i grunden ett samspel mellan individer och i grupper.


    • Klart att lärare inte ska vara psykologer eller vara ställföreträdande kurator. Däremot borde varje lärare vara så pass intresserad av andra människor så att man på ett mellanmänskligt plan kan skapa goda relationer och sätta sig in hur unga har det och tänker. Det är just av denna anledning som jag tycker att det är bra om de som börjar på lärarutbildningen har jobbat några år och inte kommer direkt i från gymnasiet, lite livserfarenhet. Sedan är det väl så att man fortfarande på lärarhögsskolan läser lite i ämnet? Typ gruppsykolog?


    • De läser både om utvecklingspsykologiska teorier och gruppsykologi, dock med reservationen att den sista tagits bort från en kurs, vilket jag inte begriper. Men för övrigt finns det inslag av psykologi men inte så att du Bertil blir nöjd. Då du inte anser att pedagogik eller didaktik är något att hänga i julgran (passar ju bra idag).

      Ja, och det samspelet är inte bara psykologiskt – snarare mycket mer än så.


  8. Som du känner till Bertil, teoretiska kunskaper i socialpsykologi är bra, men sedan i verkligheten att vara en lärare med 30 personer, slås teorierna fort ut. Verkligheten är betydligt mer komplex.


    • Men de pedagogiska teorierna slås aldrig ut…?
      Socialpsykologi är en mycket handfast kunskapsgrund som alla som jobbar med människor borde ha. Pedadogerna är så neddoppade i didaktik så de ser inte andra människor för bara metoder.


      • Tror, om det är praktiken du refererar till och inte till kunskaperna hos lärarna, finns det en tradition i den som är svår att förändra. Varför då? Jo, för att de flesta anser att det man gör i klassrummet, dvs hur man lär ut är det viktigaste. De kunskaper som nyexade lärare kommer ut med uppfattas många gånger som blaha blaha och de får höra att de inte lärt sig tillräckligt.
        Det har ju ingen betydelse hur kunnig du är om du inte får kredit för kunnande eller möjlighet att utöva det. Men psykologer ser ju ofta att problemen ligger hos individen.


  9. […] och världens bästa skitskola (UR:s Programserie). Efter att jag skrev mitt inlägg kom det en kommentar från Johan Kant till detta inlägg som han framför på sin blogg och som jag väljer att citera nedan. Dunkels text är ett […]


  10. Bertil tror du att det är så eller vet du att lärare är insnöade i didaktiska metoder?


    • Jag menar att det vore bättre om de talade mer om psykologi än om lärandeprocesser. I lärandet ingår så mycket relationellt så att om detta försummas får vi pedagogiska didaktikgummor och gubbar som inte kan hantera en konflikt.

      Om du inte gillar ordet insnöad, så välj inbäddad då!


      • Och psykologer talar mer om lärandeprocesser än om psykologi!? I relationer ingår så mycket lärande på olika sätt.


      • Nej Monika, lärande pågår ständigt, inte bara i klassrummet. En hel del lärande äger rum automatiserat utan någon som helst lärarkontakt.

        Det lärande som lärare ägnar sig åt är en mycken liten del av kunskapsinhämtandet under livet. Däremot är smidiga relationer av stor vikt när människor möts – bra mycket viktigare än
        didaktiska angreppssätt.


      • Jo men det känner jag till! Attans vore det väl annars! Men det finns ett lärande i klassrummet då elever och lärare interagerar med varandra som har sitt ursprung utanför det beroende av vem man är och vilka erfarenheter man har. Det är minst lika viktigt!


  11. […] med viss tvekan min uppfattning att bristen på samarbete är det som har legat bakom, precis som Johan Kant konstaterar i en kommentar till sitt inlägg, att en del IKT-Projekt minst sagt har varit mindre […]


  12. @Monika

    ????

    God Jul!


  13. Johan, programmet haltar svårt genom att man bara får höra elevernas berättelse – inte skolans. Jag undrar också var föräldrarna finns i det här. Jag har sett omfattande skolk på gymnasiet, mestadels beroende på att fritiden lockar mer, väckarklockan går att stänga av och föräldrarna tillåter det. Jag har också sett ett stort antal spelberoende gossar. Jag har däremot inte sett att lärare lyckats tala föräldrarna till rätta. Curlande, undfallande eller försumliga föräldrar är enligt min erfarenhet de främsta orsakerna till hemmasittare.


    • Heléna,
      Ja, det är trist att inte hela bilden lyfts fram, även om det kanske också beror på att skolan är dålig??? Men det är klart att det finns stora problem när det gäller t.ex. spelberoende killar – undrar vad Edmund säger om detta – min gymnasiekollega som jobbar på mediagymnasium i Nacka.


  14. IES Eskilstuna, Engelska skola är världens sämsta skola som bedriver bästa reklamkampanj. De socialistslitstövlar där förstörde flera barnens skolgång och liv. De bedriver också barnhandel genom att hota,förtala och smutskasta kritiska barnen och deras föräldrar. Det finns ingen heller disciplin där utan efterblivet olika slags hot och mobbning. De har förmodligen nåt med pedofilligor i världen att göra, eftersom tiotals barnen försvinner från den där skurkskola varandra månad. Inte tala om att lärarna är skurkar och obehöriga som sätter betyg helt olagligt.


    • Hej Lotta,
      Det var många anklagelser på en gång. Mobbning, barnmisshandel, förtal, hot och pedofeli. Om du har så mycket på den skolan tycker jag du borde polisanmäla dem omgående så blir det utrett en gång för alla.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s