h1

Skärpta regler mot skolk

27 december 2011

I dagens DN går det att läsa att regeringen kommer att skärpa reglerna när det gäller skolk på gymnasiet. Som det är idag ska gymnasiet rapportera till Centrala Studiemedelsnämnden (CSN) om en student har olovlig frånvaro. Konsekvensen blir om studenten är borta för mycket att studiebidraget fryses inne.

Nu vill regeringen skärpa reglerna betydligt, skolk ska rapporteras in redan efter några timmars olovlig frånvaro. Det är bra tycker jag, för det är inte ok att lyfta ut studiebidrag om man inte är där, spelar ingen roll vilket skälet är. Däremot tycker jag att både regering och andra beslutsfattare borde utreda och analysera vad det beror på att så många elever skolkar (förra läsåret 16200 på gymnasiet enligt DN). Det kan ju inte bero på att dessa elever inte ville lära sig eller att de inte hade lust att lära sig – eller hur? För tänk efter på alla ungdomar du känner och någonsin har känt – hur många vill inte lära sig? Hur många har inte lust att lära sig?

Jag känner ingen, däremot känner jag en del, rätt många genom åren, som inte tycker att det är kul att gå till skolan och som inte vill lära sig där. Men en storskolkare som vi tog hand om på Vikingaskolan var mycket mån om att lära sig rutinerna på skolan, var mycket mån om att lära sig alla barnens namn, var mycket mån om att lära sig sin nya mobiltelefon som han köpte under den period han var på Vikingaskolan. Och det är just det, när det gäller något som intresserar ungdomarna eller vilken annan människa som helst föresten, så kan de och vill de lära sig.

Så vad beror det på att så många skolkar? Ja det kan finnas fler orsaker, men den enskilt största orsaken tror jag är att man inte har med sig grundkunskaper från grundskolan, vilket gör att det är svårt att klara av gymnasieskolans kunskapskrav. Jag tror också att många av de elever som inte hade med sig tillräckliga kunskaper har skaffat sig en identitet som icke bildningsbar och istället för att vara en framgångsrik skolelev. Denna identitet är förödande för självförtroende och för sättet som dessa studenter tar sig en ett skolarbete.

Så vad göra? Ja inte låta gymnasielärarna ha kuratoriska samtal, det är helt fel väg att gå. Att bygga relationer – Ja, men att jobba som kurator fast man saknar den utbildningen – Nej! Jag tror att dessa studenter behöver tydligare kunskapskrav presenterade för sig, vad exakt de ska kunna, hjälp med läromedelstexten – få den problematiserad innan de ska läsa den så att de har en förförståelse, kontinuerlig formativ bedömning och därmed återkoppling på vad de gör, väldigt mycket pushande där läraren på riktigt visar att man tror på studenten. Pedagogisk punktmarkering från läraren. Och ändå tror jag faktiskt inte att det går att ”rädda” alla studenter, en del är så skolskadade sedan grundskolan att de inte kommer att byta identitet och några har så dåliga gymnasielärare, som inte har förmågan till det hårda lärararbete som krävs för en sådan satsning. Jag säger så för att jag personligen har varit med om gymnasielärare som har jobbat på individuella programmet och haft en hårresande syn på sina studenter och deras förmågor. Och jag vägrar att tro att Haninge kommun är ett undantag i Sverige.

Problemet med skolk kan vara stort även i grundskolan och här tycker jag skolorna är lama. För vad händer med ett barn som storskolkar – jo att detta barn missar alla grundkunskaper som man behöver få med sig för vidare studier, även om en och annan kanske lär sig en del utanför skolans väggar, men verkligen inte den majoriteten av storskolkare. Anledningen till storskolk kan vara olika och dessa orsaker ska skolan – ibland tillsammans med socialtjänsten – givetvis hjälpa till med att lösa. Men elever som är hemma förlorar så mycket och det är föräldrarnas skyldighet att få dem till skolan. Nu fanns det inte så många storskolkare på Jordbromalmsskolan, men det fanns några stycken. Jag vet av egen erfarenhet att skolan gjorde väldigt mycket för dessa elever, erbjöd en det ena en det andra, fast utan resultat. Trots många möten och många erbjudanden, trots att föräldrarna fick höra att det var deras skyldighet att deras barn skulle gå till skolan så gjorde man inte det som var överenskommet. Säkert av olika prioriteringsskäl. Men jag tycker att vi är ena lamjävlar som inte ser till att skicka dessa ärenden, som skolan och för den skull socialtjänsten, har jobbat med i många många år till utbildningsnämnden för vitesföreläggande. Då kanske det blir fart på föräldrarna?

Det handlar inte om att skapa något kontrollsamhälle eller ha hårdare metoder och åtgärder, som en del av ni som läser detta kommer att tolka in. ”Ja den där Johan Kant han vill ha katederundervisning som det var på 50-talet och dessutom vill han bötfälla föräldrar – en sådan skolan som Johan Kant förespråkar vore hemskt att få”. Nej jag vill säkerställa elevernas kunskapsrätt och en elev som är 13 år och storskolkar, ibland med föräldrarnas goda minne, behöver man verkligen satsa på. Har man försökt att som går för att få med föräldern på banan så kanske viteshot är det enda som biter. Cash is king – you know!

Jag känner en ung kvinna som storskolkade bort hela sitt betyg. En bra och duktig tjej som idag ångrar sig bittert och får jobba på att först läsa igen grundskolekunskaper och sedan gymnasium på komvux. Surt, klart att hon har lärt sig något på denna ”resa”, men hon skulle säkert ha sluppit. Klart också att det inte är kört för eleven som inte får fullständiga betyg, det finns möjligheter senare i livet t.ex. med komvux eller folkhögskolor, men det blir liksom lite jobbigare och lite krokigare väg att gå. Dessutom är det en onödig knäck mot självförtroendet.

Jag måste avslutningsvis kommentera rubriksättningen i DN: ”Regeringen utreder hårdare straff för skolk”. Vad vill man med den rubriken? Straff är väl något man får för att man begått brott – eller? Genom att använda ordet straff vill DN tillskriva att regeringen är så hård? Eller vad är det?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

45 kommentarer

  1. Ja rubriken var direkt missvisande.


  2. Jag instämmer med vad du skriver. Tyvärr har skolan tappat sitt intresse för att stimulera de yngre eleverna till kunskapssökande. Alltför många pedagoger är opedagiska och allt är elevens fel. Skolan vill inte ha med sig engagerade föräldrar som ser skolan och sitt barn som viktigt. Ingen får sticka ut i dagens skola. Hur många veckobrev har vi inte fått där det står att det är stökigt i klassen. När man tar upp det så är det locket på. Vad vill de med veckobrevet? Vi som föräldrar vill bara hjälpa till. Läxor vill man inte ha, men då klarar man inte de högre klasserna. Vad får man som svar? Alla har inte möjlighet att hjälpa sina elever. Bort med alla lärare som saknar intresse och engagemang. Det är en tråkig ton i skolan idag. Skolledning som inte vågar sätta ner foten. Ordning och reda är borttaget. Det tillhör det förflutna. Alla barn som inte har en diagnos ska kunna lyckas om de bästa förutsättningarna finns. SET ska finnas på skolan,då lär eleverna hur man ska vara mot varandra. Trygghetsteamets arbete har vi hört till leda. Hur lärarna bemöter barnen är visst inte intressant. Kanske de själva behöver lite SET-undervisning.
    Eftersom man inte vill ha med föräldrarna får vi inte veta vad som sker.
    Dagens skola behöver skärpas och det behövs en dialog mellan hem och skola som det var förr.


    • Föräldrarna är verkligen en bra resurs att ha för en lärare, den bästa bundsförvant man kan få. Jag har haft stor hjälp av föräldrarna till de jobbigaste eleverna jag mött.


      • http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/inkludering-i-stor-klass-passar-ofta-inte-foumlr-barn-med-autism/

        ”De jobbigaste eleverna”!??? Elever är det aldrig något fel på, däremot den miljö de tvingas vistas i och bland vuxna som inte förstår dem.

        Den typen av ordval Johan, den irriterar mig. Men jag tror stenhårt på att du kan lära dig mer om livet, för din vilja är det verkligen inga fel på!


      • Hej igen Er,
        Om du vill fortsätta debattera och diskutera får du skriva ett namn.

        Jag vet faktiskt inte vad du är ute efter. Har du aldrig varit med om jobbiga elever – oavsett vad orsaken är? Sen undrar jag vad du är ute efter i dina kommentarer, på Jordbromalmsskolan hade vi en aspbergerklass, två småklasser för elever som hade diverse diagnoser och två särskoleklasser. På vikingaskolan har vi två aspbergerklasser – vad är det du är ute efter?

        Johan


      • Det är skoj att diskutera och roligt att lära ut. Jag vet att du har många följare och är en viktig åsiktskanon. Extremt viktigt att du då har bred kunskap om det du säger dig ha, det ekar ihåligt annars.

        Jag vill att du och de som läser dig ska lära sig något. Det är väl lärarkallet som flyttat sig till bloggosfären. Och jag vill att du och dina läsare ska veta att det finns alltid mer att lära. Bara det att du stavar asperger märkligt avslöjar ju att du saknar kunskap på det området. Visste du det?

        Lena Gymnasielärare


      • Förresten… På din fråga om jag har haft ”jobbiga elever” svarar jag att ja, jag har haft elever som av olika anledningar inte kommit till sin rätt. Innan jag fick djupare kunskap om till exempel asperger eller add såg jag inte varför eleverna blev ”jobbiga”. Jag hade helt enkelt inte kunskap om hur jag skulle hjälpa eleverna med dessa handikapp. Många hade inte ens fått diagnos, trots att det var lätt för ett tränat öga att se att adhd var problemet. Och den odiagnostiserade ställde till det för alla i klassrummet. Illa!

        Jag tycker verkligen synd om alla elever som bemöts av en omgivning som inte förstår dem. Det borde vara straff för de skolor som släpper elever ifrån sig där eventuella diagnoser, eller behov om du vill, ignorerats.

        Lena Gy


      • Hej Lena,
        Jag tror att du läser mig som fan läser bibeln, du blir provocerad av det jag skriver av någon anledning. Ditt svar till mig är att jag saknar kunskap, åtminstone djupare eller bredare kunskap. Jag tänker inte hålla på med någon pajkastning huruvida jag har djupare kunskap eller inte, men om det är att brist på djupare kunskap för att man stavar fel på ett ord – I rest my case!

        Läs igenom mina bloggar och hitta en enda mening där jag påstår att neuropsykiatiska sjukdomar inte finns. Kolla upp magasin 360 i år, där jag har skrivit en artikel om inkludering. Det jag vänder mig starkt emot är den massdiagnosticering som sker, i Haninge är det rena köbildningen, i stället för att skolan ska ta pedagogiskt ansvar och dessutom göra en social utredning också, vid sidan av den pedagogiska. Alltså, man bör gå igenom hemförhållanden – de kan ha stor påverkan. I stället för att bara luta sig mot en diagnos bör man först se hur dessa barn har det. Har man prövat allt då kan man diskutera utredning, men vad händer egentligen efter det? Väldigt lite – hur många har inte diagnosen ADHD, ADD, Asperger, Dyslexi – men får inga extramedel. Rektor ska se till att alla når sina mål enligt nya skollagen, men är det möjligt om det inte finns tillräckliga resurser? Kan man tycka är en löjlig diskussion, pengarna ska bara fram, men så ser inte verkligheten ut – det vet jag för vi vänder och vrider på varenda krona för att hjälpa de barn som är i behov av extra stöd (BIBAS).

        Sen håller jag med dig om att det är verkligen synd om alla elever som inte blir bemötta med förståelse och det är just det som driver mig. Alla elever ska bli sedda och förstådda för de personer de är och det måste börjas redan i årskurs F.


      • Lena Gy

        Bara det att du stavar asperger märkligt avslöjar ju att du saknar kunskap på det området. Visste du det?

        I min värld, drar jag inte långtgående slutsatser om att en person saknar kunskap av hur h*n stavar något. Det behövs mer än så för att utröna om någon har kunskap inom ett område eller inte. Du får nog förklara detta lite utförligare på vilket sett en stavning av asperger avslöjar att Johan saknar kunskap på området. Är det något du läst eller är det viktigt för dem som lär sig om asperger att stava det rätt? För annars avslöjar det okunnighet. Det finns en sida på nätet där man stavar på olika sätt.

        http://www.aspberger.com/

        Saknar den personen också kunskap om asperger?


      • Strålande Johan! Nu ser jag att du lyfter fram det som jag tycker är så viktigt. Ibland framgår det inte i dina inlägg, och om någon läser Johan som hen läser bibeln riskeras det att missuppfattas. Barnens väl i första hand! Alltid! Och det är aldrig barns fel. Aldrig!

        Synd att politiker lever i en kortsiktig ekonomi och att så många människor får sina liv förstörda på vägen. Ekonomen från Världens bästa skitskola har en mycket viktig poäng.

        Håller man en hög profil måste man räkna med att folk ifrågasätter en. Det finns mer att skriva om detta. Får se om jag återkommer… 🙂

        Lena


      • Monica, efter ett snabbklick till ovan nämnda sajt misstänker jag att det är en sajt somförsöker tjäna pengar på att folk stavar fel. Johan säger sig ha läst böcker om asperger, men om man kan asperger aningen bättre förstår man att han inte vet mer än en genomsnittlig rektor eller lärare, i princip ingenting tyvärr. Jag tror att vi inte kan tro på frälsningspedagogik om vi inte adderar funktionsskillnader till sociala skillnader. Och det är ingen lätt uppgift att missionera nyanserat, för att använda ytterligare en religiös metafor. Jante och Hybris måste bli goda vänner om vi ska nå ”syntes” (/samförstånd och framgång).

        Lena


      • Lena
        Tack för svar, men du svarar inte på frågan hur du utifrån att någon stavar asperger enligt dig fel, kan dra slutsatsen att personen saknar kunskap.


  3. En jobbig elev är ju att den uppfattas som jobbig för de övriga i klassen och läraren. Men det betyder ju inte att det är dennes fel, det tror jag även Johan menar.


  4. Cash is king. När inget annat hjälpte mot sonens skolkande på högstadiet drog jag 50 pix för varje skolkad lektion från hans månadspeng. Han skolkade aldrig mer. Men jag tror inte att han lärde sig nåt heller. Han satt mest av högstadiet och gymnasiet. Han var uttråkad.


    • Hej Carina,
      Jag hade en förälder som gjorde samma sak och det hjälpte bra. Trist att han mest satt av tiden, det är lärarnas uppgift att se till att skolan är rolig och lustfylld. Din son verkar ha haft oinspirerande lärare.


  5. Johan.

    Jag delar inte din uppfattning om skolk. Detta kommer nämligen inte att lösa de underliggande problemen som finns och som är orsaken till skolk. Vi har elever i det här landet som helt enkelt inte vågar gå till skolan och som kanske till och med är så utsatta att de skulle behöva polisbeskydd också hemma. Här finns exempel på elever som både blivit misshandlade och hotade i skolan.

    Dessa elever kommer nu att få det ännu tuffare med regeringens förslag. Det är inte acceptabelt. Om det här införs så förväntar jag mig också att staten betalar för det eventuella polisskydd som de här eleverna kan behöva för att överhuvudtaget våga vara i skolan alternativt att man gör undantag i reglerna för att lösa de svåra konsekvenser som detta förslag kan få för de här eleverna.

    Fredrik (frekar06)
    Helsingborg


    • Fredrik,
      Klart att man måste se individen och om en elev inte vågar gå till skolan handlar det väl primärt inte om skolk utan något annat. Jag hoppas att alla som jobbar i skolan tittar på individen och vidtar åtgärder utifrån detta, alltså jag menar att när en student är borta mycket så pratar väl läraren med studenten. Eller? Jag pratar givetvis inte om dessa elever, utan de studenter som gör annat än att vara i skolan, t.ex. sovmorgon eller jobba extra. Jag känner flera sådana gymnasister och jag har försökt få dem att fatta att de missar en del. Kanske pengar gör susen?


  6. Hej!
    Som gammal (nåja) sociolog vill jag minnas en ännu äldre sociolog som har hävdat att ekonomin (i form av t.ex. lön) är det effektivaste sättet att styra människors handlingar. En annan sociolog skrev en artikel där det bl.a. hävdas att det är enklare att styra ett samhälles ekonomiska fördelning än dess kulturella utveckling.

    Kontentan av detta skulle då vara att uteblivna CSN-medel kan effektivt bidra till att minska skolket, men därutöver behövs andra medel för att främja lärandet.


  7. Under förra terminen läste jag en kurs i Specialpedagogik där bland annat Asperger ingick inom ramen för lärarutbildningen. Det finns inget som helst stöd för att påstå att bara för att man stavar ett ord fel så vet man ingenting om Asperger. Den slutsatsen är helt omöjlig att dra.

    Det skulle innebära att om jag stavade något annat fel såsom exempelvis om jag skulle råka stava fel på ett ämne som till exempel Samhällskunskap eller Religionskunskap så skulle jag inte ha någon kunskap inom dessa områden. Detta trots att jag har läst 120 hp Samhällskunskap och 90 hp Religionsvetenskap. Det är vad ditt resonemang ovan innebär i praktiken. Det kan knappast anses vara rimligt att resonera på det här viset.

    För att ställa det hela på sin spets: På vilket sätt skulle jag sakna ämneskunskaper inom exempelvis Religionskunskap bara för att jag råkar stava ordet Religionskunskap fel? Dessutom är den här Mats Reimer som skrivit artikeln Lena hänvisat till fullständigt ute och virrar. Inkluderande syn- och arbetssätt har ett starkt stöd inom den specialpedagogiska forskningen.

    Om man lyckas med inkluderande syn- eller arbetssätt eller inte hänger till viss del ihop med kunskaperna om den specifika funktionsnedsättningen hos läraren. Men till en övervägande del handlar det om vilket förhållningssätt man har som lärare och med vilken inställning man går in med i klassrummet. Om man har en inställning som lärare att det är jobbigt att ha elever med olika former av funktionsnedsättningar eller att de ändå inte kommer att klara målen så kommer man misslyckas och eleven kommer inte att gå ut med ett godkänt betyg.

    Om man däremot istället intar en inställning där man går in för att möta den här eleven efter dennes förutsättningar och behov och att eleven skall klara målen så kommer inkluderingen att lyckas och eleven kan sannolikt gå ut med ett Godkänt betyg minst från skolan. Jag är helt övertygad om att alla elever oavsett om de har funktionshinder eller inte kan nå målen i grundskolan. Men då kan man inte som nu sker förflytta ansvaret från den enskilde läraren till eleven eller till särskilda undervisningsgrupper eller särskolan. Det är undervisningen och inte eleven som ska förändras om det inte fungerar.

    Sverige har dessutom skrivit under Salamancadeklarationen så vi bryter mot internationella styrdokument om vi inte inkluderar elever som jag tolkar denna Salamancadeklaration.

    Fredrik (frekar06)


    • Förtydligande: Resonemanget kring det här med stavfel är riktad till Lena Gy och kan ses som ett svar på hennes kommentar ovan!


      • Huruvida Kant kan stava är inte speciellt intressant om det lösryckt tas ur ett specifikt sammanhang. Det är intressant. Ingen dömer väl en dansk för att den stavar fel på svenska. Alla har olika specialiteter. Samma nivå på diskussionen. Jag stavar också fel, speciellt om jag rör mig utanför mitt kompetensområde. Men vi har olika höga krav beroende på sammanhanget. Eller? Roligt att fokus hamnade på en detalj. Eller?

        Frekar, jag tror inte att man kan allt om man har läst lite specialpedagogik. Inte heller att man helt saknar kunskap om man stavar fel då och då.

        Bloggosfären bidrar nog sällan till konsensus.

        Lena


      • Detalj eller inte Lena. Men jag var verkligen intresserad av att få veta hur du kan dra den slutsatsen. Just för att den där lilla detaljen kan få stora konsekvenser, speciellt om man uttalar sig om någons kunnande och inte berättar varför. Men nu förmodar jag att du inte står för det längre. Eller hur skall jag tolka:

        Inte heller att man helt saknar kunskap om man stavar fel då och då.

        Då är vi helt överens!? För om så vore, skulle nog de flesta av oss var totalt okunniga. För stava fel gör vi nog lite till mans. Så kan vi släppa den detaljen!


      • Du får dra vilka slutsatser du vill Monica. Vill du lämna vattenglaset och i stället diskutera varför många elever inte bemöts på ett korrekt sätt eller varför skolan inte får tillgång till tillräckliga resurser?

        Lena


      • En lärare som drar sådana långtgående slutsatser av att någon inte kan stava ett ord eller ett begrepp, kan få konsekvenser för eleven.


      • Monica, inte ska vi väl gå från vattenglaset till glashuset?!! 🙂


      • Lena

        Vill du lämna vattenglaset och i stället diskutera varför många elever inte bemöts på ett korrekt sätt eller varför skolan inte får tillgång till tillräckliga resurser?

        Är detta vad du verkligen vill, eller är det om vattenglas och glashus?


    • Jag kanske stavar fel för att jag har dyslexi?


      • 🙂 Den typ av fel du gör (de/dem exempelvis ) handlar nog inte om dyslexi… 😉 Dessutom har du ett väldigt rikt och korrekt språk, så du klarar dig alldeles utmärkt ändå. Fast i och för sig hänger dyslexi i adhd ofta ihop. Hmm…

        Oavsett om du har dyslexi, drivet hos någon med adhd samt en tydlig fokusering som någon med asperger så utnyttjar du dessa (dys)funktioner på ett bra sätt! Jag tror att vi måste se till att ge individer med dessa drag möjlighet att utvecklas även i skolan. De kan gå hur långt som helst om de får chansen!

        Lena


      • Lena,

        ”Oavsett om du har dyslexi, drivet hos någon med adhd samt en tydlig fokusering som någon med asperger så utnyttjar du dessa (dys)funktioner på ett bra sätt! Jag tror att vi måste se till att ge individer med dessa drag möjlighet att utvecklas även i skolan. De kan gå hur långt som helst om de får chansen!”

        MEN DET ÄR JU FÖR FAN DET JAG GÖR!!!!!!!!!!!!!!!!!!


  8. Aktuell diskussion som rör sig på många plan. Att stava rätt ger så klart större trovärdighet, men självklart behöver man inte sakna kunskap om man stavar fel. Det viktiga är här i alla fall detta: hur hanterar man elever som har hög frånvaro? Idag har vi ju ett system med CSN-bidrag som kan dras in helt om gymnasieeleven skolkar. Svårigheten är ju att om en elev har så hög frånvaro att bidraget dras in räknar myndigheterna inte längre eleven som elev och därmed kan familjens samlade ekonomi påverkas (eventuella socialbidrag etc). Eftersom detta måste utredas kan det ta lång tid innan bidraget dras in. Det är inte alls nödvändigt att koppla ihop CSN-bidraget med familjens ekonomi i övrigt. Det är det ena. Det andra är: även unga människor måste öva sig i att acceptera att det inte alltid är roligt, men att man ändå måste göra vissa saker. Så måste vi tala om saken redan tidigt och inte förleda ungdomarna att tro att ett ämne eller en lärare måste vara rolig. Och visst, Johan Kant, människor tycker oftast om att göra det de gör, som till exempel att lära sig mobiltelefonen. Det känns nämligen relevant. Eleverna behöver förstå att kunskaper kan vara relevanta även om de inte inser det precis just nu, och de behöver tro på en framtid där kunskaper är viktiga. Vi som är vuxna och lärare, behöver fundera över vad vi vill med framtiden: ska eleverna lära sig bara för att det är roligt eller satsar vi, allmänheten, miljarder på att de som är unga idag ska kunna bidra till samhällsbygget och demokratin i framtiden? Det kanske finns andra varianter på temat, men jag tror att vi måste förhålla oss till frågan. Till mina barn och mina elever säger jag: alla måste bidra, just nu är ditt bidrag att du går i skolan. Mitt bidrag är att jag arbetar.// Stella, gymnasielärare


    • Bra redogörelse Stella,
      Du som jobbar med detta dagligen har detta och tampas med och måste lösa det på ett bra sätt. Håller med dig om att många elever måste acceptera att det finns regler som inte alltid är roliga, men som måste accepteras.


  9. Det är det dagliga och det långsiktiga. Du brukar ofta skriva att det som avgör är lärarens inställning. Den utgör den långsiktiga delen, det vi vill med skolan. Det kortsiktiga måste bygga det långsiktiga. Det vill säga, det kortsiktiga bygger alltid det långsiktiga, men på ett för lärarens mer eller mindre medvetet sätt. Det är som med bantning, de kortsiktiga: det är gott med en bulle, bygger det långsiktiga. Med det vill jag säga att varje beslut är viktigt.

    Jag tänkte på en sak när jag tittade på Världens bästa skitskola. Man talade med kinesiska barn och kinesiska familjer och de berättade att när eleverna kommer hem från skolan gör de sina läxor, sedan är det middag, och så läxor igen. Arbete pågick alltså. En kinesisk elev skickade en rekommendation till svenska elever och den gick ut på att man måste koncentrera sig på lektionerna, och lyssna och arbete. Det här är en aspekt som inte kommer fram i dagens diskussion: elevernas egen insats och arbete med uppgifter. Det låter på Skolverket (Anna Ekström, och Begler från Skolinspektionen) som om det faktum att myndigheter har bestämt en viss sak så ska det också fungera. En sådan sak är att om eleven sätter sig i ett klassrum och där finns en lärare ska eleven lära sig. Det finns ingen lärare i världen som kan göra all sin undervisning, varje moment, så intressant för samtliga elever att alla blir intresserade och själva vill gå vidare. Det händer ibland. Jag brukar säga till eleverna att om du tycker något är tråkigt så innebär det bara att du vet för lite om saken. Det jag vill säga är: eleverna har rätt till kunskap, men den rätten motsvaras av en skyldighet att arbeta.// Stella

    ps tråkig också är den romantiska inställningen att svenska elever är kreativa och fantasifulla. Det kanske de är. Men om man ska kunna åstadkomma något att diskutera kring, blogga om, göra film om, ja – skapa, då måste det också finnas något att tala om, något som är viktigt att säga. Utan vanliga enkla, eller utvidgade, baskunskaper, faktakunskaper, kan man inte diskutera och inte dra några relevanta slutsatser ds


    • Stella,
      Du sätter ord på en viktig sak som många gånger glöms bort (som du själv påpekar) att du, jag, föräldrarna har gått i skolan, men eleverna går i skolan nu och det är dem som ska lära sig – inte vi. Vi kan inte göra jobbet åt dem. Håller med dig helt och fullt i det du skriver.


  10. Förresten, en intressant blogg med intressanta diskussioner. Tack för det, även om jag inte alltid håller med dig.// Stella


    • Hej igen Stella,
      Man behöver inte hålla med mig och man behöver heller inte ha samma perspektiv som jag. Däremot tycker jag att man ska uppträda på ett bra sätt och inte vara oförskämd och tillskriva mig en massa saker som inte stämmer, som två personer har gjort den senaste tiden. Den ena dessutom utan namn och med en ”hemlig” e-postadress. Genom koflikt når vi längre, inte genom konsensus!


  11. Inlägget handlar om Skolk men diskussionen verkar fokusera på – Analysera Johan Kant!.

    Min uppfattning om åtgärder gällande skolket handlar mest om att sätta plåster på såren. Man uppnår egentligen ingenting mer än kanske får eleven till skolan. Men sen då! Vad är det eleven eventuellt lär sig. -Jo, för att få till ditt uppehälle, din försörjning skall du vara närvarande. För det är närvaron som är viktigast av allt. Inte vad du gör. För du behöver inte svälta för att du inte lär dig något i skolan! Däremot om du inte är där.

    Jag säger inte att det inte skulle vara viktigt. Visst är det viktigt. Men det finns något som heter aktivt deltagande. Frågan är om man alltid måste finnas på plats för att uppfylla det. Aktivt deltagande och närvaro behöver inte betyda samma sak. Vad jag efterlyser är istället mer flexibilitet?

    Problemet är, vilket jag är medveten om, att närvaroplikten har ett syfte och det är att fostra framtidens medborgare till att komma i tid till sitt arbete och vara närvarande. Men, numera i dataåldern finns det många jobb som kan skötas hemifrån, eller varhelst i landet man befinner sig.

    Men, det handlar om tillit från de som bestämmer. En tillit som visar att man ser människan som mer än en någon man måste ha kontroll över och styra.

    Skolk är naturligtvis inte bra! För bakom det kan finnas flera anledningar än lathet eller bristande ambitioner? Men anledningen bakom varje skolk-timme borde fångas upp för att se på vilket sätt man kan lösa det. Lösningen med indraget studiebidrag och annat är ingen lösning. Men en konsekvens. Jag anser inte heller att någon som inte uppfyller kraven för ersättning, lån eller bidrag skall få några. Men att det skulle vara en lösning anser jag inte. Jo, för samhällets ekonomi. Men inte för själva företeelsen och vad som ligger bakom den.

    Frågan man hela tiden måste hållas levande är, VAD skolan är till för och för VEM eller VILKA skolan är till för.


  12. Stella,

    Jag menar på att en viktig del av undervisningen är att få eleverna att inte bara förstå innehållet som behandlas utan också vad de ska ha kunskapen till. Om man som lärare inte kan motivera varför man tar upp vissa saker för eleverna, dvs. vad det är eleverna har för nytta av kunskapen, så kan man verkligen fundera på om det är relevant kunskap som tas upp i undervisningen.

    Kunskap som sådan har enligt mitt sätt att se på det inget värde, utan det är vad vi gör med kunskapen som har ett värde. God fortsättning! Fredrik (frekar06)


  13. Fredrik och Monika
    Ja – visst är det viktigt att i undervisningen försöka få eleverna att få förståelse för undervisningens relevans. Men som vi alla tyvärr vet: helt enkelt är det inte att nå alla, och vi når oftast inte alla. Det är i alla fall min erfarenhet. Det är kanske också avhängingt av stadium och kanske ämne och program (på gymnasiet). När jag tidigare undervisade i grafisk kommunikation var det inte särskilt svårt att få eleverna att förstå relevansen av kunskaper i form och typografi/läsbarhet. Det är bra mycket svårare att få eleverna att förstå vitsen med svenskämnet – vi kan ju redan svenska. Och varför måste vi kunna skriva? Och varför måste vi läsa – så mycket?

    Undervisningens relevans och elevernas framtidstro tror jag är en nyckelfråga för närvaron/skolket. Däremot kan lärare inte bli några godismaskiner där eleverna trycker fram det de vill ha för stunden. Då kan vi skippa allt vad kursplaner och betygskriterier heter… Det är också en väg. Men då flyttas urvalet uppåt i systemet.

    Nej, idag är det ju på gymnasiet så att man för att få betyg egentligen inte behöver vara närvarande. Alla slags kunskaper räknas, även dem man får utanför skolan. Det har funnits och finns kanske ännu gymnasieskolor där man kan läsa på distans eller halvdistans. Det viktigaste är att man når målen för kurserna. Vissa kurser – menar i alla fall en del lärare – kräver att man är närvarande under vissa moment. Sen är det ett problem att ströfrånvaro ger för eleven, läraren och övriga elever en diskontinuitet som är besvärande på olika sätt. Ett sådant är att läraren behöver komma ihåg vilka moment en särskilt elev har missat och bestå eleven med ersättning. Merarbete alltså.
    Sedan är ju vissa saker sådana som hör till respekt: att inte droppa in under en hel lektion och ta tid och uppmärksamhet i anspråk, och därmed störa lektionen för både lärare och övriga elever.
    Men det här hänger också ihop med om eleven tycker att skolan är relevant på annat sätt än att man där träffar sina kompisar och får ett mål malt… framtidstro, alltså.

    Om kunskapens värde: utan kunskaper har man ingen kunskap att använda till något som helst.// Stella


  14. Stella

    Det jag ser som problemet är att ”vi” har fastnat i ett sätt att se på utbildning, kunskap mm. Inte minst har den nya utbildningspolitiken gjort det.

    Jag skrev att vi måste hålla en fråga levande hela tiden. Vad skall vi ha skolan till och för vem eller vilka är den till för? Är det för samhällets, marknadens, lärarnas, föräldrarnas eller elevernas skull? Är det för allas skull?

    Om vi bestämmer oss för det, kanske det kommer till fler resurser och kanske vi också kan bryta oss loss från det vi i dagens läge ser som den ”rätta” undervisningen, den ”rätta” kunskapen mm. Och därmed kunna vara flexibla. Kanske vi också skulle kunna bryta oss loss från föreställningen att lärarna skall vara ensamma med att uppfylla uppdraget. Det blir ju inte merarbete om flera är med. Snarare tvärtom! Nu läggs allt ansvar på läraren!

    Det mesta du skriver håller jag med om. Men varför se avsteg från det som så omöjligt. Varför se allt så svart och vitt. Vem har talat om godismaskiner? Det är ju din tolkning av det jag skriver. Flexibilitet handlar inte om att ge någon det dem vill ha, utan att helt enkelt vara lyhörd över en persons behov, vilja och liv.

    […] var det inte särskilt svårt att få eleverna att förstå relevansen av kunskaper i form och typografi/läsbarhet.

    Jag tänker inte i dessa banor – att jag skall få mina studenter att förstå relevansen. Jag vill att de skall upptäcka den! Genom min undervisning, mina uppgifter och kurslitteraturen. Likadant gällde det fritidshemsbarnen, och de yngre och äldre åldrarna, under mina praktikperioder. Jag ville att de skulle upptäcka relevansen, det fantastiska, det roliga i att lära sig om saker och ting – få kunskap.

    Jag sitter inte inne med någon sanning. Men jag är flexibel och ganska prestigelös. Om någon visar att den förstår något på ett annat sätt eller kan lösa något jag inte klarar av, är det bara kul. För då har de gjort upptäckter! Och till viss del har jag varit med om det, genom att bereda vägen för dem. Inte hindrat deras egen lust att upptäcka kunskapen.

    Om kunskapens värde: utan kunskaper har man ingen kunskap att använda till något som helst.

    Alla har kunskaper, men vi värderar inte all kunskap lika mycket. Så den kunskap elever kan använda avvisar vi, om vi ens ser den.


  15. När Johans kunskaper om elever med särskilda behov betraktas som otillräckliga så funderar jag starkt över de överkrav som ställs på lärare. Vi lärare ska möta många olika vanliga unika elever varje dag och se till deras behov. Hur djup kunskap om dem och deras förutsättningar är rimligt att begära.


  16. Jan och Johan,

    Jag tycker det är rimligt att man har vissa grundkunskaper som lärare inom det här området. Men sen är det nog som så att om man får en elev med ett visst funktionshinder så får man nog då kolla upp det närmare via exempelvis böcker från biblioteket. Man kan inte kräva att man ska ha kunskap om alla de olika som finns. De flesta handikapporganisationer har ju dessutom numera bra information på deras respektive hemsidor för bland annat lärare.

    Det är naturligtvis bra med djupa kunskaper om funktionshinder. Men min tolkning av vad den specialpedagogiska forskningen som jag tagit del av dels under förra terminen och nu under examens arbetet är att lärarens förhållningssätt till de här eleverna faktiskt är ännu viktigare än vad djupa kunskaper är inom området. Det handlar om att man har ett väl genomtänkt förhållningssätt i mötet med dessa elever.

    Det är viktigt som jag ser det att man inte lägger över ansvaret för problemen på eleven utan att det är skolmiljön det är fel på. Men samtidigt att man är medveten om att en skola för alla innebär att man som lärare måste förhålla sig till ett flertal dilemma som kommer att dyka upp på vägen dit. Passar på och önskar alla som läser detta en god avslutning på det här året och ett gott nytt år!

    Fredrik (frekar06)
    Helsingborg


    • Fredrik,
      Jag håller med dig helt och hållet!

      Gott Nytt år själv!


  17. Oj, vilken blandad kommentarstråd! Jag vill bara hålla med om att vi måste skilja på skolk och annan frånvaro, och att hem och skola kan ha olika åsikter om hur ogiltig den är. Och det är inte alltid skolan som har rätt.

    Många elever far illa i skolan, som ju redan tagits upp, brist på särskilt stöd, mobbing osv. Många elever behöver skärpa sig och göra saker som de inte gillar. Många lärare behöver skärpa sig och orka, lära sig, inspirera, motivera mera! Många föräldrar behöver hitta bättre sätt att motivera ungarna att gå till skolan. Allt detta håller jag med om.

    Men! jag tror det är jätteviktigt att vi som politiker, lärare, rektorer, journalister och bloggare får med att det finns oklara fall som ovan. Och vilket problem de medför, samt gärna tänkbara lösningar… Om än kort, i fall det inte är i fokus.

    Dels för att dessa elever verkar glömmas bort för ofta. Dels för att har man inte läst sin Kant tidigare, vet man ju inte att du verkligen har en positiv elevsyn och lägger stort ansvar på läraren att motivera.

    Gott Nytt år!


  18. Håller med dig Johan! Det tråkiga är att jag ofta känner att jag jobbar i motvind att andra inte lärare tycker skolk är lika viktigt som jag. En del tycker det är skönt att slippa storskolkarna för hos oss är de också väldigt tuffa. Trött på att slå huvudet i väggen men jag ger inte upp!!


    • Det är inte lätt att jobba med elever som har misslyckats hela sin skolgång, att alltid vara ”looser”. Har man därtill kollegor som inte ser lika allvarligt på ordning och reda, att eleverna behöver vara i skolan är det så klart ett problem. Men det är hårt arbete som gäller, tro på sina idéer och tro på sina elever och deras möjligheter.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s