h1

Uppretade skribenter

31 december 2011

Den som läst min blogg den senaste veckan har sett hur jag har retat upp några läsare och fått ganska oförskämda anklagelser. Jag ställer mig ganska frågande inför vad skribenterna vill ha sagt. Vad är det man vill?

Det som är påtagligt är att det inte finns några argument, men väldigt mycket känslor. Jag fattar ingenting, vad är det som man reagerar på?  Syftet med min blogg är att jag ifrågasätter en massa saker som måste ifrågasättas och som jag vill ha en diskussion kring, dels på min blogg och dels i samhället. Men hur ska vi kunna föra diskussionen framåt med dåliga argument och där skribenten inte ens står med sitt namn utan gömmer sig bakom en anonym e-postadress?

När argumenten inte håller vill man inte stå för det man uttrycker med sitt namn. Varför? Vad är man rädd för? Vet man inte hur man tänker? Eller vad är det frågan om? Det finns en klassisk retorisk princip där man står för sina åsikter och skriver under med sitt namn. Jag vill föra diskussionen framåt, men kan man inte stå för sina åsikter så kommer jag från och med nu inte publicera dessa inlägg.

Annonser

15 kommentarer

  1. Och det gör du utmärkt Johan, alltså för fram kloka åsikter i viktiga skolfrågor. En del flummare kommer alltid att vara emot dig när du står på elevernas och kunskapernas sida. Att de inte vågar stå för sina åsikter med sina namn är måhända ett gott tecken ?


    • Hej Christer,
      Tack för stödet. Jag vet inte om det är ett gott tecken, tycker att det är trist att folk inte kan stå för vad de tycker och vilka argument de har – för tycker gör de.

      Gott nytt år!


      • Tack detsamma och tack för alla dina inlägg här på din blogg. Imponerande !


  2. Tack för ett bra bloggår! När dina bloggar bemöts med kommentarer om stavfel och skrivregler, har de väl inte mycket annat att komma med. Ungefär som när man raljerar över att Björklund har varit major i stället för att diskutera det han säger.


  3. Det här råkar alla förr eller senare ut för. Det finns vissa som går runt i bloggosfären och nu var det din tur. Syftet är att provocera.

    Gott Nytt År Johan!


    • Hej Monika,
      Eller också blev dessa personer provocerade? Vet inte.

      Gott Nytt år själv!


      • Jo, så kan det också ha varit … !


  4. Du förespråkar ett rubbande av tingens ordning, Johan, och flyttar envist fokuset i debatten till elevernas situation, elevernas behov, elevernas lärande. Du ruskar om det som Ulf Blossing kallar den familjära skolkulturen och säger högt att det inte räcker med att alla ska trivas och ha mysigt, och du skräder inte orden när du talar för elevers rätt att lära. Då blir det protester, dels från de troll Monika beskriver, dels från dem som trivs så bra i den familjära skolan och inte alls vill behöva utveckla och lära nytt.

    Ta det för vad det är – indiktatorer på att du når fram med ditt budskap.


  5. […] Kant skriver på sin blogg om uppretade skribenter som använder sig av falska e-postadresser bland annat. Det här är som konstateras i kommentators […]


  6. Vilket bra nyårslöfte!


  7. Låt dig inte nedslås. Håller med föregående kommentarer att du ruskar om, på ett underbart sätt. Ser saker inte bara ur ”skolans” perspektiv utan elevens och det med en mycket positiv syn på deras vilja och förmåga att lära.

    (Sen är det ju kanske lite komiskt att jag skriver under som Prestationsprinsen i just den här lilla debatten. Men jag försöker i alla fall att stå för mina åsikter både på min blogg och i mina kommentarer.)


    • Hej Prestationsprinsen,

      Jag låter mig verkligen inte nedslås av detta, det ska mycket mer till för att någon ska få stopp på mig. Det jag reagerar på och som är märkligt är just kommentarernas karaktär, men också att man vill föra en dialog men inte stå för sina åsikter. Du har ju en egen blogg och det blir skillnad då. För övrigt är jag på väg in med ett nytt blogginlägg so handlar om diagnoser, kommer säkert intressera dig.

      Gott nytt år!


  8. […] idag har jag suttit och läst Johan Kants blogg om ämnet och inser hur rätt jag hade i denna lilla facebook status. Det är så viktigt att vi […]


  9. Jag reagerade på den familjära skolkulturen. Jag skriver just på en lic-uppsats inom ramen för svenskämnet. Det visar sig att den familjära skolkulturen, där eleven ska trivas, har sina motsvarigheter i till exempel Thavenius romanticistiska svenskämne och i Balls paradigm Progressive English, det som på svenska kallas personlig växt där det individuella står i fokus. Det låter ju för all del trevligt och bra, men när – för svenskämnets del – eleverna i allt för hög grad eller enbart får skriva om närliggande och personliga saker blir det svårt för en svensklärare att gå in och väga och mäta och kritisera texten. Det leder i förlängningen till att eleven, säger man i alla fall, inte utvecklas språkligt. Jag har stött på Ulf Blossing i andra sammanhang, men inte mött ”den familjära skolkulturen”. Visst ska eleven trivas och känna sig sedd och trygg, men det får inte stanna där. Som jag har sagt tidigare: vi vuxna, inte bara lärarna, måste fundera över vad vi vill med skolan och eleverna. Vilken sorts samhälle vill vi ha? Med Thomas Englund: är det en personlig demokrati där demokrati betyder att eleven får bestämma om vad han eller hon ska lära sig, dvs individen står i fokus, eller är det kollektivet, samhället, dess utveckling och elevens framtida ansvar för samhället som ska stå i fokus. Och detta har väldigt lite med stavning att göra, även om jag som svensklärare förstås värnar om meningsbyggnad och stavning. Gott nytt år! //Stella, gymnasielärare


    • Bra Stella!
      Du har helt rätt perspektiv och det glädjer mig att jag anar att du är lite förbannad. Svenskämnet är det svåraste tycker jag, för att det är hårt arbete att bli bra på språk och tänka själv, för det är ju det språket för – utvecklar tänkandet. Att gulli-gulla med elevjobb innebär att fokus flyttas, detsamma när det gäller för mycket fokus på sociala aspekter. Man måste inse att skolarbetet är ett hårt arbete som kräver arbetsinsatser om man ska nå någonstans. Simple as that!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s