Archive for januari, 2012

h1

Datorisering – ett intressant experiment

31 januari 2012

”Vi tror inte på att följa varje sida i en lärobok” är ord som Eva-Lotta Kastenholm, rektor på Tegelhagens skola i Sollentuna blir citerad med i en stor artikel i Dagens Nyheter måndagen 30/1. Bakgrunden är den att Sollentuna kommun, norr om Stockholm, gör en gigantisk datasatsning på skolan. Read the rest of this entry ?

h1

Artikel på Skola och Samhälle

27 januari 2012

Jag har idag blivit publicerad med en text på Skola och samhälle, här är länken.

 

h1

Neurologiska diagnoser – fel på systemet eller fel på individen?

22 januari 2012

Härom veckan kom Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) med en stor rapport om psykiatrisk diagnos och behandling. Och det var verkligen intressant läsning.

Det som jag har hävdat i tidigare blogginlägg känner jag att jag får stöd för. Detta går att läsa i rapporten: ”För sju av instrumenten fanns inga studier som uppfyllde inklusions- och/eller kvalitetskrierierna. Det går alltså inte att bedöma träffsäkerheten för något av de femton instrumenten (10-15). Vi har inte hittat någon studie från Norden” (sidan 21).

”Diagnostiken av ADHD är i första hand en klinisk diagnostik som bygger på information från patient och anhöriga. Det finns inga biologiska eller andra metoder för att säkerställa diagnosen. De diagnostiska instrumenten som används ska därför ses som stöd vid den kliniska diagnostiken. Med tanke på den stora variationen i den diagnostiska processen som förekommer vid olika kliniker i landet finns det anledning att se över omfattningen av denna”(sidan 21).

”Diagnostiken av AST (autism, Aspergers syndrom och atypisk autism) är en klinisk diagnostik som bygger på information från patient och anhöriga/närstående och som kräver ett multiprofessionellt team. Det finns inga objektiva biologiska eller andra test som kan styrka diagnosen. Även vad gäller diagnostiken av AST finns alltså behov av ytterligare studier för att klarlägga värdet av de diagnostiska instrument som används” (sidan 22).

”Patientgruppen som berörs i den här utvärderingen är stor och viktig. Sammanfattningsvis kan sägas att detta område är behäftat med stora kunskapsluckor, med undantag för effekter och biverkningar av läkemedelsbehandling på kort sikt” (sidan 28f).

”En stor mängd behandlingsmetoder för ADHD och AST används idag. När det inte finns något botemedel och få eller inga behandlingsmetoder med en evidensbaserad positiv effekt  på kärnsymtomen, kan det resultera i att en mängd olika behandlingsmetoder används. Vi har utvärderat 25 olika behandlingsmetoder för AST. Frånvaron av studier för de flesta behandlingsmetoderna liksom mängden av behandlingsmetoder som används talar starkt för behovet av metodologiskt goda studier inom området” (sidan 29).

Nathan Shachar skriver i Dagens Nyheter den 9/1-12 om det ökande antal diagnoser. Shachar avslutar sin krönika så här: ”När detta är över kommer våra efterkommande att undra, med samma harm som vi frågar oss om häxbränning och tvångssterilisering: Hur kunde de?”

Jag tycker Shachar har en poäng i det han skriver – för vad ska man tro om 100 år när man ser tillbaka? Och när jag läst SBU:s rapport tänker jag på homosexualitet. För hur var det med de homosexuella? Jo, homosexualitet legaliserades 1944, men istället kom homosexuella att betraktas som en mentalsjukdom. Den medicinska klassificeringen av homosexualitet, som en form av psykisk störning, kvarstod fram till 1979, då Socialstyrelsen tog bort homosexualitet ur registret över diagnoser i Sverige.

OK, kanske lite magstarkt att prata om häxbränning, tvångssterilisering och föreskriva homosexualitet som en mental sjukdom och jämföra detta med ADHD och AST. Men hur ska man tänka när en statlig rapport så tydligt pekar på bristande vetenskaplig grund, saknaden av evidens, trubbiga verktyg och så vidare? När jag själv dessutom varit skeptisk till hur diagnosticeringen av barn och ungdomar går till.

Men åter igen: Dags att hålla isär beskrivning och förklaring, inte låta beskrivningen bli en förklaring, se tidigare blogginlägg. Och åter igen: Vilken sociokulturell bakgrund har de barn som uppvisar symptom som finns enligt kriterierna en utredning? Är kartläggningen gjord i hemmet och kring hemförhållandena? Vilken språklig utveckling har eleven nått och har man tagit hänsyn till dessa språkliga kriterier? Alltså det som Per Linell skriver i sin bok Människans språk, se tidigare blogginlägg:

  • Varseblivning av olika ting i omvärlden
  • Förståelse och tolkning av omvärlden
  • Igenkänning och minnen av ting och episoder
  • Koncentration och uppmärksamhet
  • Problemlösning och organisation av tänkande
  • Bearbetning av emotionella problem
  • Organisation och styrning av handlingar
  • Samarbete med andra och påverkan av andra
  • Utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap

Jag har fått många kloka kommentarer på mina blogginlägg. Diagnos eller inte, vi har de barn vi har och dessa barn måste vi ta hand om i skolan och få att växa. Vi måste se till att alla barn i svensk skola trivs, får utmaningar och lär sig de kunskaper som de har rätt att lära sig. Vi har ju sedan Lpo 94 en kunskapsrätt som gäller alla elever. Jag är tveksam till att symtomdiagnosen bidrar att vi:

  • tror på detta barns möjligheter att utvecklas
  • förstår detta barn bättre
  • blir bättre på bidra till detta barn lär sig det de behöver och har rätt till
  • får med barnet in i klassens gemenskap
 Jag är rädd för att symtom diagnosen i realiteten leder till motsatsen. För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!
h1

Yrke: Lärare-anföranden

14 januari 2012

Nu ska jag ut på en liten miniturné och prata om min bok Yrke: Lärare. Arrangör är Lärarnas Riksförbund (LR) och som värd står LR:s studentorganisation. Anförandet vänder sig till medlemmar i LR stud., men alla är välkomna. För medlemmar i LR är är det gratis och för icke medlemmar kostar det 380 kronor att delta. Vill du komma får du anmäla dig till LR. Read the rest of this entry ?

h1

Nu börjar det talas om diagnosticeringshysterin

09 januari 2012

Jag har tidigare tagit upp i mina blogginlägg hur mycket antalet diagnoser hos skolbarn har ökat och att det fått konsekvenser på vissa skolor i Haninge, där elever har börjat deala med ADHD-medicin. Skrämmande utveckling. I dagens DN tar krönikören Nathan Shachar upp frågan i en mycket läsvärd artikel. Läs den!!!!

Jag undrar egentligen när myndigheter och vetenskapen ska börja granska detta fenomen att man systematiskt letar fel på barnen? När ska den vetenskapliga grunden till ”syndromdiagnoserna” hårdgranskas? Här behövs det göras en hel del. Det ska också bli intressant att höra förklaringen hos dem som massdiagnosticerar barn, när det kommer att visa sig att de vetenskapliga grunderna är si så där och diagnosverktyget är trubbigt och abstrakt – vilket lämnar mycket över till godtycklig tolkning. Men som vanligt i Sverige kommer väl ingen att ställas till svars för detta. En del privata företag kommer bara hålla tyst och skratta hela vägen till banken.

h1

Rinkebyskolan på tapeten igen

08 januari 2012

I lördagens DN (7/1) var det i Stockholmsdelen ett stort reportage om Rinkebyskolan och att 50 elever hade valt att under jullovet spendera 8 dagar för extrastudier. Mycket bra! Read the rest of this entry ?

h1

Relativa betygssystemet – en rasistisk relik?

08 januari 2012

De glada och käcka atletiska ungdomsidealet som lyftes fram under 30- och 40-talet, där deras ideal var rätt och andra ideal var fel, hade sina rötter i ett rasbiologiskt tänkande som hade sina rötter i Rasbiologiska institutet i Uppsala. Med sig i sin bunker hade Adolf Hitler böcker från Rasbiologiska institutet. Read the rest of this entry ?