h1

Klart att Sveriges lärare ska ha mer betalt!

06 januari 2012

I torsdagens DN (5/1) skriver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén på debattsidan en artikel om hur viktigt det är att få upp lärarnas löner. Sirén menar att lärarlönerna måste upp 10 000 mer i månaden och jag håller med henne om det.

Sirén menar att den låga lönenivån gör att vi i Sverige inte får toppstudenterna att söka lärarutbildningen, det är helt enkelt inte lönsamt att plugga till lärare. I stället väljer toppstudenterna att utbilda sig till läkare, civilingenjörer med mera. Läraryrkets status är så lågt och Sirén menar att det är just lönenivån som är huvudproblemet.

Jag håller med Sirén om att det är ett problem att toppstudenter inte söker lärarutbildningen och jag håller med om att lärare ska ha en fet löneökning. Men mer håller jag inte med om! För vad beror det på att vi har så låga lärarlöner? Vad beror det på att lärare systematiskt har motarbetats? Vad beror det på att läraryrkets status har sjunkit?

Jag har skrivit mycket om detta och det finns flera faktorer, här är några:

  1. Införandet av relativa betygssystemet på 60-talet sammanfaller mycket väl med hur läraryrkets status har sjunkit jämfört med andra motsvarande yrkesgrupper, t.ex. ingenjörer. När bedömningskompetensen togs ifrån lärarna försvann även statusen.
  2. Flumpedagogikens inträde där läraren monterades ner och först skulle bli kompis med eleverna och senare handledare bidrog till skolans förfall. Inställningen var att man var emot betyg och tydliga kunskapsmål, vilket i och för sig inte gick att föra ihop med relativ betygssättning. Men efter Lpo 94 fortsatte denna inställning, vilket fick en direkt negativ inverka på införandet av Lpo 94.
  3. Ideologiska spridning från lärarutbildningen, Skolverket och pedagogiska etablisemanget. Spelade ingen roll att det inte funkade i klassrummet, man skulle ”tycka rätt”. John Dewey var husgud, spelade ingen roll att eleverna inte lärde sig något – demokratiska arbetssätt var överordnat mål. Spridning av PBL, baktalande av Lpo 94, till och med stoppande av doktorsavhandlingar på ideologiska grunder (någon gång ska jag skriva en dräpande bloggserie där en del huvuden kommer att falla). Alltså ett systematiskt motarbetande från många håll för att motverka Lpo 94 på ideologisk grund, totalt utan koppling till evidens eller forskning, se exempel på min bloggserie.
  4. Mycket skicklig arbetsgivarorganisation i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), givetvis inte ur lärarnas perspektiv för man lyckades bagatelisera läraryrket och jämförde arbetet med andra kommunala arbete , t.ex. barnskötare. Men man lyckades hålla nere lönerna och läraryrket befann sig i fritt fall. Tacka fan för att SKL tyckte att skolorna skull ägna sig åt ”fri forskning”, för då slapp man höja lönerna – vem som helst skulle kunna gå in i en klass och dela ut papper, böcker, pennor och instuderingsfrågor – inga problem!

Men glömmer Eva-Lis Sirén bort denna historia, sin egen historia? För var det inte Lärarförbundet som var med och såg till att lärarna blev kommunaliserade? Jo, det var det. Är det inte så att Lärarförbundet har varit med och backat upp PBL? Jo det har hållits flera föredrag i Lärarförbundets namn. Jag vill inte göra listan längre, finns en hel del mer att säga.

Varför kan man fråga sig? Jo, ens historia ska inte förfölja en för alltid, klart att man ska ändra sig. Jag tänker bara att det kanske är så att lärarnas dåliga lön är en konsekvens av det som Lärarförundet har varit delaktig i, det vill säga att det inte är den dåliga statusen är orsakad av den dåliga lönen. Det kanske är så att den dåliga lönen är orsakad av den dåliga statusen? Det vill säga, man betalar vad man får och eftersom lärare är nertryckta i skolskaften behöver inte SKL betala högre löner. Jag är tveksam till att denna lönedumpning skulle ha skett om staten hade varit arbetsgivare.

Jag tycker att Sirén borde göra upp med historien och säga vad som var fel, att man har lärt och att man tar avstånd från vissa saker som man tidigare stött. Inget bra att soppa under mattan eller låtsats som om det inte finns, oavsett om Sirén var med på den tiden när ”misstagen” begicks eller inte.

Heléna von Schantz skriver ett väldigt bra blogginlägg  om detta, där hon problematiserar ännu mer.

Och som ni vid det här laget vet: Läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

27 kommentarer

  1. Du slår huvudet på spiken! Vore fint om de fackliga förträdarna utsågs efter kompetens och ärlighet. En test med lögndetektor på Sirén i direktsända TV-nyheter skulle skapa rubriker och bidra till en förnyelse av Lärarförbundet.


    • Det var tuffa ord av dig Roy, men det skulle vara komiskt att se det. Men förnyelse är nog nödvändigt. Hoppas allt är bra på ”bästkusten” och att ni inte blåst bort.


  2. Tack för en utmärkt och välbehövlig historisk tillbakablick, Johan. Både du, jag och Eva-Lis Sirén vet att vi inte får något ordentligt lönelyft med SKL vid rodret.


    • Nej så är det nog och tyvärr tror jag inte att Eva-Lis har insett att hon måste ta konflikt i denna fråga.


  3. Det är svårt att se de fel man begått och ännu svårare att erkänna dem. Men det viktigt för att kunna gå vidare. När jag läste ovan tänkte jag mig att ni vill att hon ska stå och skämmas som kinesiska myndigheter ibland tvingar sina undersåtar att göra. Liten risk att det kommer att ske… Jag tycker att det är synd att lärarkåren är splittrad och att vi letar fel hos varandra. Jag ska genast författa en lista över vad jag personligen gjort eller varit delaktig i som har bidragit till min låga lön, brist på status (fast den frågan borde utrotas) och varför rektorer struntar i mina synpunkter.


    • Elisabeth,
      Nu tycker jag du är larvig. Det handlar väl inte om att hon ska skämmas, även om det säkert finns några som tycker det, men som ordförande för Sveriges största lärarfack borde hon en gång för alla göra upp med historien. Det är viktigt att gå vidare och ta ansvar och då är fighten med SKL viktig och det hoppas jag att LF och LR gör tillsammans.


    • Lärarförbundet ägnar sig åt falsk marknadsföring. Det är inga problem för en fackpamp att sitta långt från medlemmarna och hävda att lärare ska ha 10,000 kr. Sirén kan omöjligt tro på det själv. Hon har många gånger skrivit under skitavtal, medveten om att lärarna därmed halkat efter.
      Sanningen är att Lärarförbundet för länge sedan övergett en solidarisk lönepolitik. Därför är det färre män i skolan och ett andrahandsval att utbilda sig till lärare.

      Lärarförbundets samarbete med SKL har gjort att lärare är utlämnade åt att själva förhandla om nålpengar. Sirén förhandlat sig till löner på helt andra nivåer. Kanslichefen Sören Holm (f.d. mellanstadielärare) har också skaffat sig en bra inkomst och pension, som lågavlönade lärare troget betalar. Sören skäms nog inte, inte minst efter en sju veckor lång kinaresa 2008. Han kanske fick nya idéer till hur man macklar och manipulerar, som den före detta kommunist han varit.
      Sirén tror inte på att förstatliga den svenska skolan igen. Lärare som sett och hört hennes utspel under senaste decenniet borde inte sätta sin tilltro till Lärarförbundet. Det är viktigt att lärare distanserar sig från Sirén. Lärarförbundet utspel gagnar endast förbundsledningen, ombudsmännen och hennes mångårige följdeslagare.

      En demokratisering av Lärarförbundet borde vara den viktigaste frågan, inte försvar av rådande ordning.


      • Ja det verkar ju vara så att Lärarförbundet måste göra upp med sin historia och skaffa sig lite förbättrad ”goodwill”.


  4. Fascinerande. . .Nu vill Lärarförbundet ge Lärarna högre lön, och plötsligt är det problematiskt. Jag börjar undra var det dolda pedagogiska nätverk Johan pratat om egentligen finns, och vad, vilka det består av? Den historiska tillbakablicken passar dem som har agendan, men saknar backspegel,
    mvh Klas Lindelöf


    • Klas,
      Jag fattar faktiskt inte vad du menar!


  5. Vad jag tror behövs är en rivning av hela utbildningssystemet och sen bygga upp det igen! Det är för mycket som inte går ihop i nuvarande system. För mycket gammalt och nytt, som i många fall blir rena motsatsförhållandena om de skall verka samtidigt. Jag tror överhuvudtaget inte på att lösningen är 10 000 kronor mer i månaden, även om jag kan anse att lärare förtjänar att få det. Inte heller tror jag att man får bättre lärare, som då går efter lönen mer än själva yrkesutövandet. Vill vi ha den typen av lärare!

    Det är för mycket tyckande och trosföreställningar som får segla omkring fritt och som många bara upprepar, utan att tänka till om det verkligen löser någonting.

    Vad gäller Lärarförbundet är det ett fackförbund, som skall tillvarata medlemmarna och det är väl tradition att de flesta fackförbund utåt sett arbetar för att höja lönerna.


  6. Rektorerna bär ett tungt ansvar. Det är denna grupp som
    anställt så många obehöriga och som accepterat att 40%
    av undervisningen ligger i händerna på lärare som inte alls
    eller otillräckligt läst det ämne de satts att undervisa i.
    Detta har skett utan att rektorerna protesterat!
    En annan sak är att lärarhögskolorna tillåtits omvandla ut-
    bildningsplatser i ffa naturvetenskapliga ämnen till utbildnings-
    platser i ämnen där det finns sökande. På så vis har det upp-
    stått överskott och underskott. Detta har rektorerna avhjälpt med
    kvackandet. I vissa kommuner har rektorerna utan protest accep-
    terat grundskolor med så liten bredd (tvåparallelliga) att organisationen inte kan ge underlag för heltidstjänster i mindre ämnen, som fysik och kemi. Mer civilkurage hos rektorer!
    Eller tror de på det de gjort?


    • Vidi,
      Håller med dig fullständigt. Dessvärre är det så att i vissa kommuner sitter rektorerna i knät på tjänstemännen och politikerna.


  7. Intressan! Lärarlönerna har halkat efter, ingen tvekan om det. 1970 års tarifflöner var lika höga som den tidens riksdagsmäns. Idag har riksdagsmän omkring 600.000 i årslön, och vad lärare har är rätt så bekant. Enligt LR kommer rätt så få lärare upp i en lön om 30.000 i månaden.
    Däremot är det intressant att sambandet mellan lön och status inte är helt klart. Det verkar vara rimligt att ett yrke med hög status också har hög lön. I Finland har dock lärarna inte särskilt hög lön, fullt jämförbar med svenska lärarlöner, men statusen är mycket högre. Men lönens signalvärde är, tror jag, obestridligt. LR gjorde en undersökning ”Vem vill bli vad och varför” där man undersökte vilka faktorer som föranledde socionom-, läkar-, och juriststuderande att välja bort läraryrket. Två faktorer framstod som de viktigaste: lönen och arbetsmiljön. Som jag förstår saken är arbetsmiljön lärares alltså, mycket bättre och då kanske man kan stå ut med en lägre lön, men om arbetsmiljön är dålig kanske man åtminstone vill ha en hög lön. Och det är enormt viktigt att lärarutbildningen rekryterar lärarstuderande med ambitioner. Som det är nu är söktrycket låg, och har under de senaste åren legat mellan 1,2 och 1,6 med viss variation beroende på lärosäte. I Finland ligger det mycket, mycket högre.
    Sedan håller jag helt med dig om ideologin typ kompis-lärare. Självklart är relationerna viktiga, men man kan inte stanna där. Läs gärna Jonas Aspelins avhandling Klassrummets mikrovärld, där han studerar två klasser och två lärare ur ett relationsperspektiv. // Stella, gymnasielärare


    • Stella,
      Just det, i Finland har lärarna inte högre lön än i Sverige, men betydligt högre status. Så klart att det inte är en klockren koppling. Tack för det påpekandet.


  8. Nej, jag tycker inte som dig. Jag som pluggar och skulle vilja bli läkare gör det för att jag vill hjälpa människor, inte för lönens skull. Jag skulle vilja bli läkare aven fast det var dåligt betalt och dålig status på det. Jag vet att det är många som tycker som mig. Har man vanliga löner på lärarna och lite längre utbildning så blir det folk som söker till lärar linjerna som värkligen vill bli lärare och vill lära ut och att det ska gå bra för eleverna. Jag tror att det kan bli mer att folk som inte bryr sig så mycket om att eleverna lär sig något om man höjer lönerna. Jag tycker att vissa lärare redan är så och det för att det inte är så mycket jobb och att man har ”lov”. Man märker det på lärarna.

    Jag tycker inte lärarna ska ha högre lön utan att man ska ha vanliga löner och längre, bättre utbldning på lärarna. Det man riskerar då är väll att det blir färre lärare men då är det iallafall lärare som vill lära ut.


    • Vikoria,
      Har man studerat på högskola/universitet tar man ofta studielån, som ska betalas tillbaka. Det måste löna sig att plugga vidare, av den anledningen måste lönen vara högre så att man tjänar på att studera vidare. Sen är det ju också så att lärare är ett mycket viktigt arbete och vi kan inte driva svensk skola som en filantropisk verksamhet, vi måste bli professionella och konkurrenskraftiga i ett globalt perspektiv. Vi behöver ha de bästa studenterna till skolan, både de som är toppstudenter och de som väljer yrket för att man vill göra skillnad. Jag anser att läraryrket är det viktigaste i samhället.

      Jag tycker att du gör ett mycket bra yrkesval när du vill bli läkare och ännu bättre att du väljer yrket för att hjälpa människor. Då kommer du få mycket igen och du kommer att känna det roligt att gå till jobbet varje dag. Lycka till i framtiden Viktoria!


  9. Hej!
    Finns det evidens för att de fyra mest signifikanta faktorerna som påverkar och har påverkat lärarkårens status är:
    1)relativa betygsystem (bedömninngskompetensen urholkas)
    2), flumpedagogik (fantastiskt begepp men hur ska vi vetenskapligt teorietiskt och empiriskt avgränsa detta fenomen)
    3) ideologi (hänger väl ihop med det ideologiska begreppet ”flumpedagogik”
    4)SKL
    ?

    De tre första kan kopplas till skolans och utbildningssystemet interna förändringsprocesser. Det märkliga är att ju mer detta utbildningssystem har utvecklats och producerat ett ökande antal akademiker, desto mindre exklusivt har läraryrket blivit i skola, gymnasieskola och högskola. Dessutom finns det anledning att tro att lärandet har i allt ökande takt spridits utanför traditionella lärandeinstitutioner (skola och unversitet), t.ex. i form av kunskapsintensiva organisationer. Sammantaget blir detta att kunskap tycks inte längre vara en så exklusiv vara (eller fenomen) som det var för 50 år sedan. Kan dessa processer, 1) en kvantitav ökning av akademiker och 2) en spridning av formellt lärande utanför skola och unviersitet, också ha bidragit till att lärarykrets status har sjunkit.

    En annan samhällelig process tror jag också har påverkat skolans status. Skolans roll har tidigare varit en angelägenhet som de flesta har varit överens om: 1)fostran och karaktärsdaning med kristna förtecken (luther), 2) den nationella historien blir central för integrering i nationalstatsbyggandet och efter andra världkriget fanns det en 3) stark framtidstro med bl.a. ekonomisk tillväxt och vetenskpapens var här central. Idag har denna process stannat av något på så sätt att människor inte uppfattar samhällets utveckling och övergripande mål som varken av Gud eller av naturen given. I ett sådant samhälle kan det vara svårt att åter placera in skolan mitt i byn, liksom läraren som samhällets viktigaste yrkesperson – detta trots att framstående personer (t.ex. lärare och politker) ständigt hävdar yrkets centrala uppgift i dagens och morgondagens samhälle.

    Själv tillhör jag flummarna på så sätt att jag söker ett mål med samhällsutvecklingen och de institutioner som säger sig bära upp denna utveckling. Visserligen har vi inte demokratiskt beslutat att målet med samhällsutvecklingen är ett hållbart samhälle som främsta mål, men om det blir så beslutat så tror jag att skolan kommer att åter få en cental funktion i samhället. Problemet är dock att hållbar utveckling knappast nås om det starkt konkurrerar med ett annat mål, att på alla nivåer (individ, skolnivå, statsnivå etc.) är det främsta målet internationell konkurrenskraft. Och dessa mål (hållbar samhällsutveckling eller internationell konkurrenskraft) är ideologiska mål. I förverkligandet av något av dessa mål ingår skolan och läraren, som dock inte är utanför samhället utan i samhället och dess ideologiska grund.


    • Pär,
      Intressanta frågor du ställer. När det gäller relativa betygssystemet har det aldrig utgjorts för att mäta kunskaper – det vill säga här behöver man ingen evidens för att konstatera att systemet fungerar illa för att nå kunskaper. Flumpedagogik (Dewey) har aldrig sagt att målet är viktigt, utan det är process och så vidare – behövs det evidens? Eller är det så att det är omöjligt att kolla på evidensen? Eller är det så att det är omöjligt att mäta evidensen i förhållande till måluppfyllelse? SKL – hur mycket evidens behövs egentligen? Dokumentation av löneförhandlingar? Lönestatistik? Vittnesmål?

      Jag tror att skolans betydelse är större än någonsin, oavsett vad alla ”förstå-sig-påare” säger om att barn och ungdomar får en massa kunskap utanför skolan. Men vilka ungar? Arbetarklassens barn (inklusive invandrarbarn) blir lämnade i sticket. Jag tycker att vi lever i ett klassamhälle, värre än på många många år och här behöver skolan vara en institution som inte är styrd av ideologi. Och jag är övertygad om att det går, för även om skolan är en del av samhället innebär det inte att de ideologiska strömningar som finns i samhället per automatik behöver finnas i skolan.


      • Hej!
        Betygsystemet är centralt, det håller jag med om. Men om a) en förändring i betygsystemet påverkar b) läraryrkets status är en empirisk fråga, dvs. det behövs styrkas i någon form av evidens.

        Betygsforskare brukar framhålla att vi i Sverige har haft tre betygsystem: 1) absoluta, 2) relativa och 3) målrelaterade. Vilka kompetenters behövdes och erkändes i t.ex. det absoluta betygsystemet? På vilket sätt skiljer sig dessa kompetenser från de som utvecklades/framhölls i det relativ betygystemet?

        Det målrelaterade betygsystemet är, som du tidigare har framhållit, relaterat till måluppfyllelse, som i sin tur kan kopplas till resultat. Frågan är då om, elevers sammanlagda resultatutveckling, såsom det mäts i betyg och/eller andra kunskapsmätningar påvekrar läraryrkets statuys, dvs. ju högre elevresultat desto högre lärarstatus? Eller går denna relation istället i motsatt riktning, dvs. ju högre läraryrkets status är, desto högre elevresultat?

        En sak som du tar, och tidigare har tagit upp, är en förändrad relation mellan lärare och elever. Mycket förnklat kan man säga att förändring innebär att läraren, som vuxen, inte per automatik är en auktoritet i elevers (eller elevers förändrars) ögon. Det brukar heta att auktoriteten, och förtroendet som ligger i denna, behvöer vinnas av läraren – och inte som tidigare fanns där automatisk. På ett sätt bode detta öka yrkets status eftersom det då krävs en kompetens, en ledarkompetens, för att vinna elever förtroende, en ledarkompetens som då inte per automatik behövdes i folkskolan och de andra tidigare skolformerna. Detta är en hypotes som dock behöver empåiriskt utredas.

        Jag håller med dig och önskar att skolan ska vara mer fri från samhälleliga strömningar än vad skolan är idag. Dock hänger lärarnas status samman med det övriga samhället, eftersom det är i relation till det övriga/omgivande samhället som lärarnas status utvecklas eller reduceras.


      • Hej igen,
        Min absouta övertygelse är att den lärare som ser till att eleverna lär sig det de ska kunna och också ser till att utmana elevernas kunskaper så att de växer och får självförtroende får en hög status. Läraryrkets dåliga status tror jag hänger samman med den fokus som legat på omvårdnad och social verksamhet som förvisso skolan är, men som jag menar ska vara uppgift nummer två. Lär sig eleverna det de ska kunna kommer fostransbiten på köpet, det är min erfarenhet från alla mina år i skolan (sen finns det undantag, men de är få).

        Att bygga goda relationer med eleverna är viktigt och en förutsättning för att bli en auktorietet och inte vara auktorieter. Lärare förtjänar sin respekt, det är inget man får automatiskt. Därmed inte sagt att fokus ska vara relation och omsorg, forfarande är det fokus på kunskap som gäller, men det är snacket mellan, förtroende och tillit till elevernas förmåga – och inte säga det utan visa det. Där byggs relationer.

        När det gäller de utjämnande insatser som skolan skulle behöva vara är jag också av den uppfattningen att skolan inte lyckas. Framför allt när det gäller genus och etnisitet tror jag skolan många gånger misslyckas. Även när det gäller att kompensera ett kaosartat eller bristande hem tror jag skolan misslyckas. Satt idag på möte på min skola och kunde konstatera att det allt för ofta är barnen som felet läggs på, istället för att se att läraren inte gjort tillräckligt och att hemmet brister oerhört mycket i den naturliga omsorgen av vad ett barn behöver.


  10. Hej igen!

    PS

    Jo, jag håller helt med dig i att skolan borde vara en utjämnande institution för människors livschanser. Det är en hållbar ideologi som vi borde se mer av, inte mindre av i dagens och morgondagens samhälle. Dock är jag inte säker på att om skolan lyckas med denna ideologi, att utjämmna människors livschanser – dvs. att betydelsen av genus, klass, etnicitet – reduceras i förhållande till elevresultat, hur detta påverkar läraryrkets status.

    Lärarykrets status kanske till och med var som högst före grundskolan, i en tid när skola och utbildning främst handlande om att ge en viss klass vad den ansågs behöva och en annan klass vad den ansågs behöva.


  11. Hej igen!
    Apropå ditt sista svar – kan det finns en diskrepans mellan läraren som enskild yrkesutövare och lärarkåren som kollektiv vad gäller status, dels vad som räknas som status, dels hur individen respektive kollektivet erhåller denna status av sin omgivning. En diskrepans som var betydligt mindre för 60 år sedan. Om så är fallet, vad kan detta bero på?

    Idag betonas mycket läraren, en enskild individs kompetens. Duktiga lärare ska belönas, superpedagoger, etc. Samtidigt har yrkeskåren starkt blivit ifrågasatt. Det tycks inte hjälpa yrkeskåren hur mycket enskilda lärares arbetsinsatser, pedagogiska relationer etc, än belönas. Kan det vara så att vi behöver ha olika analytiska verktyg för att undersöka status på individ- respektiuve kollektiv nivå? Kan det vara så att denna skillnad mellan individ- och lärarkårens kollektiva nivå var mindre för 60 år sedan än vad den är idag? Om så är fallet, kan detta bero på att den relationella aspekten (lärare-elevrelationer) i yrket har kommit mer i fokus idag än för 60 år sedan?

    En mer struktrurell nivå ger vid handen att det finns ett antal komponenter i skolan som har förändrats, där relationerna är något oklara. En förändring är som bekant att yrket har förlorat i status i relation till andra yrken. Kanske började detta redan under slutet av 1960-talet

    En annan förändring är att resultatet av skolans utjämnande funktion, t.ex. klassutjämning, har över tid förändrats. En empirisk fråga att undersöka är när skolan var som mest klassutjämnande, När inföll detta och vilka strukturella förklaringar kan vara rimliga eller bevisbara till detta? Detta leder till en tredje förändring.

    Betygsystemet har som bekant förändrats såväl vad gäller syfte och utformning som när det ges. År 2010 kom ekonomen Anna Sjögren med en longitudinell studie som pekade på att det finns en viss skillnad mellan de elever som fick sitt första betyg årskurs tre, i jämförelse med de som fick sitt första betyg i årskurs sex – detta med utgångspunkten att de i övrigt var jämförbara. I den förstnämnda gruppen (årskus tre) fanns det fler med arbetarbakgrund som gick vidare till gymnasiet än elever i den sistnämnda grppen (betyg först i årskurs sex). Betygen gällde under hela den perioden som studien sträckte sig relativa betyg. Och här har vi en intressant fråga.

    Samtidigt som det kan finnas skäl att tro (?) att det relativa betygystemet påverkade läraryrkets status negativt så finns det indikationer på att detta betygsystem och hur/när det utövades fick vissa positiva effekter för klassutjämning.

    Det som återstår är att å ena sidan relatera förhållanden för respektive nämnda grupper och för respektive betygsystem med elevernas faktiska kunskapsutveckling , å andra sidan relatera enskilda lärares arbetsinsatser, elevrelationer etc. till respektive system – och i båda fallen jämföra med med kollektiv repektive individuell lärarstatus.
    Invecklat? Ja. Men det är mycket mer invecklat i verkligheten!


  12. Som egen företagare och f d lärare tänkte jag återuppta undervisningen under januari när jag har en lugn period Jag anmälde mig per telefon till en vikariepool. Lönekravet 40.000:-/månad var rimligt med tanke på min nuvarande levnadsstandard. Detta lönekrav avslutade raskt samtalet och jag kommer att behålla mina andra extra jobb på olika boenden där jag bakar, städar och sover jour. Timlönen är densamma eller mer än vikariepoolen erbjuder. Varför anstränga sig?

    Under mina tio år som lärare gjorde jag ett bra jobb men nu är välgörenhetstiden förbi och jag lämnar lärarbanan för gott. Den dagen när lönen är 40.000:- och jag har en lärarsekreterare som sköter mina administrativa uppgifter är jag tillbaka.

    Vi ses då!

    Catharina Persson
    f d lärare


    • Catharina,
      Tack för dina erfarenheter och för att du så påtagligt visar på det ointresse att lärare ska ha löner som de förtjäner – i detta fall 40 000 kronor. Bra också att du står på dig och har en policy som du står för.

      Hoppas lönerna höjs så att du får möjlighet att komma tillbaka någon gång.


      • Jag väntar på löneförhöjning och sekreterare. Men är man 50+ så innebär det ju att förhandlingarna måste sätta fart för man blir ju inte yngre. I väntan på bättre tider fortsätter jag att jobba extra med att baka, städa och sova jour. Sedan sköter jag mitt företag, föreläser och mår bra.

        Hälsningar
        Catharina


      • Låter bra!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s