h1

Nu börjar det talas om diagnosticeringshysterin

09 januari 2012

Jag har tidigare tagit upp i mina blogginlägg hur mycket antalet diagnoser hos skolbarn har ökat och att det fått konsekvenser på vissa skolor i Haninge, där elever har börjat deala med ADHD-medicin. Skrämmande utveckling. I dagens DN tar krönikören Nathan Shachar upp frågan i en mycket läsvärd artikel. Läs den!!!!

Jag undrar egentligen när myndigheter och vetenskapen ska börja granska detta fenomen att man systematiskt letar fel på barnen? När ska den vetenskapliga grunden till ”syndromdiagnoserna” hårdgranskas? Här behövs det göras en hel del. Det ska också bli intressant att höra förklaringen hos dem som massdiagnosticerar barn, när det kommer att visa sig att de vetenskapliga grunderna är si så där och diagnosverktyget är trubbigt och abstrakt – vilket lämnar mycket över till godtycklig tolkning. Men som vanligt i Sverige kommer väl ingen att ställas till svars för detta. En del privata företag kommer bara hålla tyst och skratta hela vägen till banken.

Annonser

14 kommentarer

  1. Du har helt rätt. Jag levde som jag tidigare nämnt i Tyskland en massa år med tre barn i skolåldern. Det var en ren förbaskad modefluga att hitta på tre-fyrbokstaviga diagnoser för alla barn. Det slutade man ganska snabbt, letade man tillräckligt länge hittade man säkert någon förkortning som stämde in på i stort sett vilket barn som helst. Men sjukan verkar nu ha drabbat Sverige.


    • Mikael,
      Kanske det är så att alla människor föds med en hjärnskada???


  2. Visst är det så. Och tur är väl det. Det gäller bara att hitta på några bokstavsförkortningar för de som har tillräckligt många av likartade ”defekter” så kan man tjäna pengar på det.

    Einstein hade ju taskiga betyg i fysik, vill jag minns – det var säkert något syndrom, någon bokstavsförkortning, eller så. Stackars barn, och tänk så illa det gick för honom i livet. I Sverige 2012 hade han kanske kunnat bli botad.


  3. Ja, vem fan är helt normal? Det är väl som Nathan skriver; att diagnoser har ursäktat taskigt beteende och dålig uppfostran. Snart kommer väl en hel hop med feldiagnostiserade att begära skadestånd av staten.


  4. Personligen tror jag att bristen på arbetsro och struktur orsakar skador och förvärrar hanterbara koncentrationsproblem. Nu har man börjat med väldigt långa pass dessutom, i dessa tider av entreprenöriellt lärande. Tanken är att när man får jobba på ett så roligt sätt ska tiden bara flyga iväg. Men det är snarare eleverna som flyger iväg. Längs väggarna.


    • Håller med!


      • Håller också med om att miljön mycket väl kan vara orsaken till att fler elever inte ”kan sitta stilla”. Små grupper fungerar bättre, förutsatt att det är lugnt i dessa grupper vill säga. Aktiva lärare behövs också och lärare som hinner med alla elever. Ännu ett skäl till att öka lärares status och minska elevgrupperna.


  5. Hej!
    Jag skulle vilja tillägga ytterligare någon aspekt i denna debatt. Att ADHD-diagnosticering har blivit så på tapeten tror jag inte endast hänger samman med förändrade rutiner i skolan och/eller förändrad biologisk struktur på våra hjärnor och/eller att en vetenskapsdisciplin har ackumulerat kunskaper som gör det möjligt att upptäcka fler fall av detta fenomen än tidigare.

    En aspekt tror jag hänger samman med en förändrad statushierakri mellan olika forskningsdiscipliner. Bland de forskningsdiscipliner som studerar människan (och dess samhällen) så har t.ex. ekonomi och biologi/medicin fått en mycket stark ställning, inte endast markerat i utdelning av nobelpris utan även i vårt synsätt på människan. Exempelvis skrev Sigbritt Franke i sin utredning Hållbar Lärarutbilnding av vikten med specialpedagogik och förordade där t.ex. att alla blivande lärare skulle få kunskaper om ADHD. I utredningen går hon emot förklaringar som bygger på att förändra system/samhälle etc. eftersom detta tar tid och berörda elever behöver hjälp nu. Att det sedan för tillfället inte finns en hållbar vetenskaplig förklaring till att ett visst beteende endast kan kopplas till en del av våra hjärnor har i detta sammanhang mindre betydelse. Det som har betydelse är den andra aspekten som jag vill ta upp.

    Den andra aspekten hänger samman med att en av de åtgärder som sätts in, medicinering, har fått effekter – därom finns det flera vittnesbörder.Detta leder sedan till en tredje aspekt.

    Den tredje aspekten är etisk. Om det finns en åtgärd som gör att människor kan leva ett bättre liv än om inte åtgärden sätts in, är det då etiskt försvarbart att inte sätta in denna åtgärd? Om denna åtgärd, inklusive dess diagnocisering, även innebär bieffekter som kan vara negativa är denna åtgärd och diagnosticeringen etiskt försvarbar? Finns det andra sätt att hantera berörda fenomen, människor med koncentrationssvårigheter etc.? Om det finns det, varför har dessa åtgärder inte uppmärksammats på samma sätt som diagnosticeringen och medicineringen?


  6. Agree. . .Tror du har rätt Kant.


  7. Johan.

    Jag har funderat en del på detta ämne sen du skrev om det senast. Ärligt talat så kan jag inte komma på något rimligt argument alls för varför vi ska stämpla människor med olika former av diagnoser. Det spelar ingen roll om en elev har en diagnos som exempelvis autism, asperger eller utvecklingsstörning för mig som lärare.

    Jag är för att tala klarspråk förbannat trött på att höra att man inte kan nå alla elever och att det endast är en vision det här med en skola för alla. Jag är förbannat trött på att fokus hamnar på de här diagnoserna och på att vi fortfarande på 2000-talet ägnar oss åt direkt ovetenskapliga stämplingar av elever. Hattie har till exempel visat att en av de saker som bidrar till elevens utveckling och lärande är att vi inte sätter en stämpel på dem (som diagnoser).

    Det spelar inte mig som lärare någon roll om jag känner till att en elev har en diagnos. För det är inte diagnosen som jag ska möta utan den enskilde eleven utifrån dennes förutsättningar och behov. Om vi gör det istället för att fokusera på vilka brister, problem eller diagnos som eleven har så är jag helt övertygad om att alla elever kan nå målen. Jag tycker att det är dags att slå näven i bordet och en gång för alla göra upp räkningen med de bolag som tjänar enorma summor på denna oansvariga hysteri kring diagnoser som finns nu. Fredrik


    • Fredrik,
      Det här är en mycket komplex fråga. Dels har vi en hel kår som ser människan ur ett biologiskt perspektiv (läkare, sjuksköterskor, logopeder, psykologer med mera), dels har vi företag som gör vinst på att diagnosticera och dels har vi en läkemedelsindustri som vill sälja mer läkemedel, typ Ritalina. Så detta är en mycket svår fråga som jag faktiskt tror bara går att lösa genom att granska forskningen bakom diagnosinstrument och effekten av medicinering. En sådan granskning har SBU kommit med nyligen och jag hoppas att det kommer mer, så att ansvariga politiker kan strypa eller åtminstone skärpa upp det som sker idag.


      • Johan, nu är det ju inte bara de privata vårdgivarna som ger diagnoser på löpande band. Den allmänna vården med BUP i spetsen är inte bättre!

        Men jag kan hålla med dig om läkemedelsbolagen, de sponsrar givetvis gärna forskning som styrker deras medel. Men sällan den forskning som tvivlar….


    • Håller med dig Fredrik! Tror du har helt rätt i att om vi fokuserar på eleven utifrån dennes förutsättningar och behov. istället för att fokusera på vilka brister, problem eller diagnos som eleven har så kan alla elever nå målen.

      Men då krävs det också kunskap och resurser för att möta eleven utifrån behov. Tyvärr är det ju inte så i skolan idag. Kunskapen om t.ex. neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är skrämmande låg och kunskapen om grundläggande pedagogiska insatser som hjälper ännu sämre…

      Därför kan idag en diagnos ofta användas som en förklaring av skolan till varför de inte lyckas hjälpa en elev att nå målen, tom sätta dem i särskola utan att de har utvecklingsstörning….

      Men för en del lyckliga få leder diagnosen till att de kommer till ett mindre sammanhang, kanske en friskola, som förstår och förmår!


  8. Hej Johan

    Du har som vanligt intressanta inlägg. Läs gärna vidare här:

    http://ekonomistas.se/2012/01/13/skolan-och-diagnoserna/

    och kolla in det tänkvärda videoklippet ur ”The Wire” – säsong 2.

    Anders Blomdahl
    http://www.andersblomdahlutbildning.se



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s