h1

Malmö – värre än vad jag trodde!

06 februari 2012

Självklart förfäras jag, liksom många andra, över det som händer i Malmö. Men jag visste inte riktigt hur illa det var. Visst blev jag förbannad när jag läste Roys kommentarer på mitt förra blogginlägg, där det tydligen är så att Malmö skolor har varit misskötta i 10-15 år.

I Svenska Dagbladet (5/2) skriver professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki en mycket bra artikel om det som händer i Malmö. Bland annat skriver han: ”Att situationen i Malmö riskerade att utvecklas på detta sätt hade mycket väl kunnat förutses. I USA fann sociologer och kriminologer redan på 1920–30-talen att brottsligheten är hög i sådana fattiga och invandrartäta områden där människor saknar arbete, samhällets institutioner fungerar dåligt, unga människor saknar möjligheter att etablera sig i samhället och misstron mot myndigheter, inte minst mot polisen, är stor.

Ungdomar (främst unga män) från sådana områden söker sig i högre utsträckning till organiserad brottslighet när de inser att de inte på legitim väg kan uppnå samma materiella och sociala mål som deras bättre lottade jämnåriga lyckas med. Den frustration som uppstår när någon inser att ambitionerna inte överensstämmer med de möjligheter personen har utgör en stark drivkraft för antisocialt beteende som brottslighet, och narkotikamissbruk. Denna förklaring är även relevant när det gäller terrorism.

Det är ingen hemlighet att många av de som är inblandade i den organiserade brottsligheten i Malmö är invandrare och/eller tillhör etniska minoriteter. Detta kommer helt säkert att utnyttjas i den efterföljande politiska debatten. Så var det dock också när forskarna i Chicago undersökte brottsliga gäng på 1920-talet. På den tiden insåg forskarna emellertid att de problem de studerade hade mycket litet med etnicitet att göra, men desto mera med de förhållanden under vilka människor levde i de socialt desorganiserade områden som hade övergetts av det etablerade samhället. Risken för brottslighet hos dem som levde i dessa områden ökade när de flyttade dit, men minskade med ökade möjligheter att kunna vara en del av det etablerade samhället. Utbildning och arbete var och är fortfarande grundförutsättningar för en sådan utveckling.”

Det handlar alltså inte om etnicitet, utan om ett rent klassperspektiv. Det som är mest märkligt i denna fråga är att Ilmar Reepalu och Socialdemokraterna, som borde äga denna fråga eftersom det är en gammal Socialdemokratisk hjärtefråga. Men kanske är det så att klassperspektivet ”dog ut” och man slutade prata om det. Men så är det väl inte. För visst finns det fattiga, marginaliserade människor som lever utanför det etablerade samhället. Visst finns det människor som inte ens kan köpa mat och kläder, visst finns det fattiga människor i Sverige 2012. Och det är många – klassamhället är i högsta grad en verklighet.

Men det är skillnad att prata, tänka och agera i abstrakta termer i kontrast mot att beskriva en konkret verklighet. Att inte sticka huvudet i sanden. Och saker ska beskrivas i dess rätta betydelse, med de rätta orden och med det rätta tänkandet. Sköter skolan inte sitt uppdrag att se till att alla barn lär sig – säg det! Finns det segregation i samhället, där alla inte får samma chans från starten – säg det! Har fokus flyttats från klass till etnicitet – säg det! Finns det ett klassamhälle – säg det! Tar inte ansvariga politiker på sig ansvaret – säg det! Och gör något åt det!

För tyvärr har många Socialdemokrater bytt klassperspektivet mot etnicitet och tänkt sig som de goda humanisterna, godheten själv på jorden, som ska se till att barnen får en trygg och fin skolgång. Fokus på omsorg och allt för lite eller ingen fokus på kunskap, där hårt arbete är det som ger en god belöning i form av uppnådda kunskaper och goda betyg – att växa som människa och kunna ta för sig i världen. Nu har resultatet hunnit i kapp Malmö och för den skull Södertälje och andra orter där en stor del människor lever segregerade.

Jerzy Sanecki skriver att man kunnat förutse detta sedan länge, en vaken och engagerad kommunalpolitiker har kunnat se hur 10-15 vanskötsel av skolornas resultat skulle få till följd att frustrerade unga människor sökte hitta någon mening och tjäna pengar på något sätt. För hur lätt får man jobb om man inte har någon utbildning? Hur lätt kommer man in i samhället om man inte kan skriva och läsa?

Men lärarna då? Har dem inte ansvar? Jo, det är klart att alla lärare har ett personligt ansvar för sina klasser och sina elever, men det är bara att se lärarna som en bricka i ett politiskt förlustspel. Sänkt status, dålig löneutveckling, allt hårdare arbete, dåliga kommunpolitiker, förödande arbetsgivarorganisation (SKL), sämre resurser till skolan – ja listan kan göras lång. Lägg därtill rektorer och biträdande rektorer som har ett enda måtto att följa: ”Budget i balans”, rektorer som har varit administratörer. Vem vill bli lärare i framtiden? Hårda krav på lärare, men noll stöd. Många kommuner har dessutom pumpat in statliga storstadssatsnings- eller Wernerssonpengar utan tydligt resultat. Varför? För att ingen har tagit ansvar och för att ingen har följt upp resultat. Det har varit som en snorloska i Östersjön, pengarna har försvunnit upp i rök och inget finns kvar.

Kvar finns bara konsekvenserna av dåliga beslut och oklokt handlande. En väldig massa ungdomar som har valt fel väg i livet och som samhället egentligen skulle behöva, men några har fått offra livet och andra har permanentats i utanförskap. Och många många fler växer upp i fattigdom och dålig utbildning. Deras framtid? Vad har lokala politiker att säga till dem?

Dags att göra en kovändning, ta bladet från munnen – prata om klassamhället, följ upp resultat, begär ansvarstagande på alla plan nu, så att vi satsar de skattemedel som finns till buds på verksamheter som vi vet fungerar (följ upp resultat) och inte på privata aktörer som gör grova vinster på offentliga medel.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

12 kommentarer

  1. Nu verkar du ha mycket bättre koll på t.ex. utvecklingen i Malmös skolor än vad jag har men bl.a. utgående från min erfarenhet från Södertälje känns det något förenklat att hävda mantrat ”följ upp resultat”. Vi har en 25% arbetslöshet bland ungdomar i landet, hur stor är den i de aktuella områdena i Malmö? Vi har en arbetslöshet på runt 8% bland vuxna i landet, hur stor är den i de berörda områdena? Hur ser ungdomars framtidsutsikter ut, alldeles oavsett resultat i skolan?

    I övrigt är jag förstås överens när det gäller att prata öppet om klassamhället men just därför blir nog slutsatsen att det krävs betydligt mer genomgripande förändringar än bättre resultatuppföljning.


    • Peter,
      Nej det är inte svårare än så och det kanske låter förenklat, men ibland är det enklaste det bästa. I stället för att pumpa in miljontals kronor och bara låta det gå till allt möjligt – se efter vad som fungerar som får bestående effekter, som inte dör ut när pengarna är slut, t.ex. böcker eller ett färdigt system för hur man ska jobba med elever med speciella behov. Fokus på kunskap, de metoder som inte fungerar kommer fram när man följer upp resultat.

      Arbetslöshet är givetvis ett stort problem som man måste jobba aktivt med. Det utesluter dock inte att skolan ska fokusera och göra det som man är tillsatt att göra, det vill säga att ge alla elever goda förutsättningar till att gå vidare i livet och inte välja utanförskap.


      • Ditt mantra om resultatuppföljning som kärnan är till fullo adekvat Johan. Hur skall vi kunna veta vad som är bra undervisning om vi inte vet ATT – och OM eleverna kan något av det som lärts ut?

        Om lärarna inte får hjälp och stöd att följa upp resultaten kan kommunerna fortsätta att skära på skolans resurser. Resultatuppföljning ger bättre (och helt oumbärliga) beslutsunderlag på alla nivåer och är en självklarhet i snart sagt alla brancher.

        Observera att Johan inte förespråkar resultatuppföljning utifrån enkelt mätbara kunskaper utan kvalitativa dito. Ekonomi handlar om att hushålla med knappa resurser – att göra bästa möjliga för eleverna (och därmed samhället) för de resurser skolan är tilldelad.


      • Den kommunala skolan har i 20 år fokuserat på att SE BRA UT istället för att fokusera på vad som FAKTISKT BLIR GJORT. Varken skolledare, skolpolitiker eller tjänstemän har haft något incitament att mäta det faktiska resultatet av olika experiment och nedskärningar.


  2. Hur går det till när tjänstemän som år efter år, som nu i Malmö, misslyckats med att säkra att våra ungdomar säkrar sin kunskapsrätt får stanna kvar – eller, som i Malmö; blir befodrade? Sverige har inte en tillräckligt stor population för att kunna unna oss en stor underklass likt U.S.A som får tvätta våra fönster och klippa våra gräsmattor.

    Även om man inte delar din och min uppfattning om allas lika värde och rätt till kunskap borde man ju inse vansinnet ur ett krasst ekonomiskt perspektiv. Vi behöver (tack och lov) säkra en hög minimikunskapsstandard hos våra medborgare samtidigt som vi säkrar att vi lyfter även de mest framstående eleverna, och dem däremellan.

    Vi kan inte konkurrera med outbildad, illiterat arbetskraft. Det finns det redan alltför många av i resten av världen. Det ter sig säkert lockande för många av oss som har det bra att kunna hyra in billiga arbetare men då behöver man höja blicken lite och se framåt. Hur skall vi kunna bibehålla dagens standard när köpkraften och vår konkurrenskraft så dramatiskt minskar?

    Hur det faktum att det mesta som sägs i media och skrivs i tidningarna går en föbi liksom att man t.e.x inte förmår räkna av 30% på 500 kronor påverkar ens självbild torde vara uppenbart för varje tänkande människa. Uttryck för detta syns inte minst i Malmö.

    Det är tragikomiskt att vi nedvärderar entydigt kulturbundna ( och tillika rasistiska) mord (de så absurt beskrivna ”hedersmorden”) till att förespeglas vara något som INTE är kulturbundet medan situationen i Malmö ofta förklaras med hjälp av etniska förtecken. Båda två resulterar i att vi sviker våra barn och ungdomar och attför många tvingas leva i skräck och utanförskap. Hur man beskriver och förklarar ett fenomen påverkar givet vilka åtgärder man förespråkar och sätter in.

    Det kanske, med facit i hand, inte var så smart av oss i den vita, akademiska medelklassen att medvetet arbeta bort begreppet ”klass” då det gör att våra förklaringsmodeller haltar. Eller vill någon påstå att Abdirashid som städar på universitet eller Amina som städar din lägenhet tillhör samma samhällsklass som du? Givetvis använder du RUT-avdraget – fattas bara, annars skulle hon ju kosta nästan halva din timlön!

    Vi är inne på en väldigt farlig väg när vi nu skapar en allt större underklass vilket skapar brott vilket gör att vi, likt nu, behöver överföra pengar från vård och skola till polisen. Parallellt med att vi i härligt nyliberal anda låter skolpengen finansiera friskoleägarnas lyxkonsumtion minskar vi därmed de kommunala skolornas resurser vilket lämnar fler utanför. Det ger fler brott och kräver fler poliser vilket i sin tur…

    Tänk om NÅGON, NÅGONSTANS, tog på sig ansvaret istället för att enbart skylla på motståndarna. ELLER, för all del, tog på sig ansvaret och avböjde den där befordran utifrån att ens ageranden som ansvarig tjänsteman lett till ett fiasko. Att skylla på att man enbart lytt order var passe’ redan innan Nurnberg.

    TA ANSVAR FÖR FAN!


    • Ansvar sa Bull, tänk om någon ställer sig upp säger: Jag tar ansvar för detta!


  3. Men vad är incitamentet? Hur ska någon kunna få dessa ungdomar att inse att det är viktigt med bra betyg för att få arbete, eller bli en rättskaffens medborgare? Äldre kompisar tjänar massor, har bilar, har respekt och är inblandade i kriminell verksamhet.
    Runt 200 poliser, GOB-grupperna, sitter just nu och funderar på hur man ska komma till tals med den grova organiserade brottsligheten i Malmö.
    Det spelar ingen roll hur många bra, utbildade och professionella lärare man plockar in, som kontaktar föräldrar, kompisgrupper, kör stödundervisning, eller vad du vill.

    Visst, läraryrket är ett av de viktigaste som finns. Men oavsett hur skicklig lärare man är (och hur mycket pengar man har), kan man inte göra en diamant av gråsten. Det är inte lärarens fel, rektorns, utbildningssystemets, eller mängden pengar.


    • Mikael,
      Jag tror att man måste börja redan i lågstadiet och se till att alla lär sig det de ska lära sig, ingen lämnas efter och alla ska med. När man väl är uppe i 7:an och där många av de dåliga valen görs blir det svårare att välja bort skolan om man är en duktig skolelev med skolframgångar. Lättare att välja bort gänget då. Därför behövs det väldigt duktiga lärare och rektorer som tar tag i problem direkt och ha samtal med föräldrar och elever. Inte accepterar dåligt beteende och hela tiden följer upp hur det går för eleverna.


      • Helt riktigt och tack för ditt svar. Det är kanske helt enkelt så att man, ju tidigare man sätter in insatser, ju viktigare är det. Ju äldre hunden är – ju svårare är det att lära den sitta.

        Men själv är jag lite trött på samtal och svensk konsensusmentalitet, möten, skitsnack, datorprogram med resultatcirklar och annat larv. Bestraffningar och mer fria händer för lärarna tror jag mer på. Nu verkar lärarna inrutade i hörn och törs inte ens peta på eleverna, med risk för att bli sparkade.

        Hade en lärare till en av mina söner. Han var gammal kustjägare, och när han tagit tillräckligt mycket skit av en elev tryckte han upp denne mot väggen, när han höll på med ren skadegörelse. Polisanmälning givetvis, och avsked för läraren. Alla andra elever som gillade läraren, spöade upp eleven och tömde skolans alla papperskorgar, och alla annan skit man hittade över rektorns bil.

        Visst, det kommer alltid finnas bra och dåliga lärare. Men de som lärde mig mest var de med mest respekt och kunskap.


      • Mikael,
        Jag håller med dig, konsensus leder ingenstans. Men vi ska inte ha konsensus i skolan – vi ska ha konflikt! Och då menar jag inte att vi ska bråka och vara ovänner och bruka våld. Jag menar att vi ska utmana elevernas tänkande och få dem att kunna ändra sitt egna tänkande, kunna hantera sitt liv och växa som människor. Ett liv i konsensus ger inte ett skit, men att få kognitiva konflikter förändrar människor.


  4. Hej Johan!

    Jag tänkte bara lägga till en allmän kommentar till klass- och etnicitetsbegreppet. I det berörda exemplet på utanförskap, arbetslöshet etc. så bör, på något sätt, klassbegreppet in, kanske som den bakomliggande förklarande oberoende variabeln.

    Klass, genus och etnicitet är tre begrepp som kan användas för att beskriva ett samhälles stratifiering. Om det finns människor med samma socioekonomiska bakgrund och samma utbildning eller brist på utbildning men där vissa lättare får arbete och andra inte får arbete kan andra begrepp än klass beskriva detta mönster, t.ex. genus och etnicitet.

    Ett problem med begreppen klass, genus och etnicitet är att de både kan användas utifrån ett makroperspektiv för att beskriva ett samhälles stratifierning och kan användas utifrån ett mikroperspektiv för att förstå individers livsvärldar, identitetsprocesser etc.

    I det förstnämnda fallet är forskaren inte intresserad av det enskilda fallet utan av det övergripande mönstret, medan utgångspunkten i det senare är just enskilda fall. Det är inte givet att ett mönster på makronivån kan ge oss bättre redskap för att förstå eller förändra förhållanden på mikronivån. Exempelvis om det finns ett övergripande genusmönster som statisktiskt belyser att män tjänar i genomsnitt 20% mer än kvinnor så hjälper detta föga för att förstå de olika livsvärldar som finns mellan å ena sidan en kvinna (eller man) som är milardär, å andra sidan en kvinna (eller man) som är uteliggare . På samma sätt är det med etnicitetsbegreppet.


    • Hej Pär,
      Jag förstår vad du menar, men i detta fall har jag valt att kalla det för klass av den enkla anledningen att det finns ett antal människor som står utanför samhället bland annat på grund av att politiker, förvaltningstjänstemän och rektorer inte har gjort sitt jobb och följt upp hur det går för eleverna i skola. Och vad man får för de pengar som skolan förfogar över. Etnicitet har egentligen inget med detta att göra, förutom att det råkar vara så att en stor del av denna grupp (åtminstone i storstäderna) har en annan kulturell bakgrund än klassisk svensk. Men det handlar om att samhället är segregerat, att människor med invandrarbakgrund har bosatt sig i samma områden, med politikernas goda minne.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s