h1

Surfplattedebatten fortsätter

10 februari 2012

Heléna von Schantz tog initiativet till att svara på det påhopp som skett på utbildningsminister Jan Björklund, jag och Gertie Hammarberg Tersmeden hängde på. I vanlig ordning tillskriver man Björklund saker som han inte sagt och denna lögn sprids över landet. Dessutom fortsätter förlöjligligandet av honom, något som jag reagerat tidigare på och som jag blir förbannad över. Hur många gånger har jag till exempel inte hört ”Majorn” i negativ ton – men som vanligt handlar det ju om att det bakom uttalandena inte finns argument, bara ideologi eller känslomässiga aspekter, då tar man till fula påhopp. Läs vår replik på DN. Heléna lovade också att hon skulle lägga ut den långa oklippta repliken på sin blogg, håll utkik. Kolla även in Gerties blogg.

Advertisements

25 kommentarer

  1. […] Kant skriver i Surfplattedebatten fortsätter om kampanjen mot […]


  2. Hej!

    I sak håller jag med dig, men som samhällsvetare vill jag ändå se skoldiskussionerna i ett större perspektiv. I detta större perspektiv kan känslor ingå som en del i debattklimatet. Ett exempel:

    Fredrik Reinfelt framlade i veckan ett uttalande om en framtida pensionsålder vid 75 år som väckte mycket känslor. Eftersom denna fråga var välkänd för mig sedan sociologitiden reagerade jag inte i första hand med känslor utan konstaterade sakligt att Reinfeldt har satt fokus på ett stort demografi-ekonomiskt problem. Samtidigt kan jag förstå att människor som har arbetet 30.-40 år eller som är arbetslösa etc etc. reagerar känslomässigt på Reinfeldts sakliga uttalanden.

    Jag reagerar med känslor bl.a. när jag anser mig eller den verksamhet jag befinner mig i orättvist behandlad. Ibland kanske det till och med är så att känslor är drivkraften i våra liv, läs t.ex. Ulla-Britt Wennerström (2003) ”Den kvinnliga klassresan”.

    Men när känslorna tar överhanden i en debatt och detta sker på bekostnad av sakargument, ja det får debattdeltagarna intersubjektivt kallibrera med varandra.

    Tänk om det är så att problembaserat lärande är den metod som vi ändå använder oss av, trots att känslostormarna mot detta begrepp (PBL) säger något annat i olika bloggar?

    Vad gäller Jan Björklund så hinner jag helt enklet inte med i alla hans uttalanden. Men när han säger vissa saker i t.ex. SULF-tidningen och framhåller t.ex. demografi, kvalitet etc. som ett argument att t.ex. Högskolor ska lägga ned då reagerar jag både känslomässigt och sedan utifrån ett antal olika perspektiiv – där det inte alls är givet att så kommer att ske. Sedan om Björklund har varit major eller professor är i detta sammanhang en icke-sakfråga. Men den polittiska ideologi som han och utbildningssverige utgår ifrån i sin beskrivning av verkligehten är däremot relevant att undersöka.


    • Pär,
      Jag menar inte att man behöver hålla med Björklund, det gör inte alltid jag, men jag tycker definitivt att man inte ska förlöjliga honom, eller tillskiva honom något han inte har sagt. Det han säger får han stå för och den som tycker annorlunda är fria att lägga fram sina argument. När det gäller PBL så kan det givetvis vara så att en del förfäras över PBL och sedan ägna sig åt den metodiken. Vi lever inte i en polisstat och det finns ju ingen metodikpolis som kontrollerar lärarna – det står väl var och en fritt att göra och säga vad man vill. Sedan skulle i alla fall jag önska att man utvärderar vart metodiken leder.


  3. Hej igen!

    När jag går tillbaka och retroduktivt försöker se hur jag känslomässigt har regaret på Jan Björklunds uttalanden så vill jag dela upp det i två kategorier. I den ena kategorin lägger jag de uttalanden som jag forrtfarande regarer känslomässigt inför ungefär på samma sätt som jag gjorde första gången. i den andra kategorin lägger jag uttalanden som jag idag ser något eller helt annnorlunda på.

    I den första kateogirn hamnar Jan Björklunds etablering av begreppet flum. Flumbegreppet förväntas alla känna till och framstår i många av hans uttalande som ett sakligt begrepp. Men då jag inte riktigt vet vad han är ute skpar et en osäkerhet i debattklimatet. En annan sak med begreppet är att det används nedsätttande, dvs. det ligger en värdering i själva begreppet. I varierande grad reagerar jag då mot osäkerhet och nedvärderande i en förväntad saklig skoldebatt.

    Ett annat uttalande som jag erinrar ungefär samma känsla som när jag första gången hörde uttalandet det är när Björklund sade ”En skola utan betyg är som en höjdhoppare utan ribba”. För det första reagerade jag på att man måste ha en ribba för att hoppa höjdhopp (eller ett måttband för att hoppa längdhopp, vilket han dock inte sade). det går alldeles utmärkt att hoppa utan ribba. Dels för att mätmetoden i höjdhopp är universell. Vi kan idag mäta upp att 2 meter hoppade någon år 1900 och då var det så högt och så högt är det även idag. Men att år 1930 fick en person a i betyg i ett ämne säger inte så mycket 80 år senare.
    En tredje reagens är att om jag hoppar höjdhopp och ser att ribban ramlar ner så behöver jag veta vad jag ska göra annorlunda för att ribban ska ligga kar nästa gång jag försöker hoppa på samma höjd. Det hjälper inte att jag tydligt får etgt besked att ribban har ramlat ner. Bättre hade varit att då ta den problematiska diskussionen summativ-formativ bedömning eller varför inte det logiska argumentet att en målstyrd organisation behöver veta när målen är uppnådda.

    Ett uttalande som jag delvis har ändrat mig är hans artikel om lärarledd eller katederundervisning. Begreppet kateder fick stort utrymme och Metta Fjelkner uttalade sig varmt för denna möbel. Det reagerade jag känslomässigt på. Men huvudbudskapet en lärarledd undervisning har jag mer och mer förstått att han menade, tror jag.
    Men för mig är och var detta en självklarhet, att läraren har huvudansvar etc etc. Så nu skulle jag nog mer gått in för sakfrågan och problematiserat den än då för snar ett år sedan då jag för första gången svarade på denna blogg.

    Uttalanden som han och borgerliga ledarskribenter har upprepat sedan 1990-talet är att alla elever inte når godkänt, att så många %elever inte kan läsa etc etc. Under 1990-talet reagerade jag känslomässigt mot detta för jag tyckte det var en orättvis beskrivning av skolan, t.ex. fanns det mätningar som sade att Sverige då fortfarande låg i topp i läsning. Men idag nästan 20 år senare har jag ändrat mig, kanske på grund av att verkligheten har ändrats. Eller var det så att de ledarksribenter i t.ex. DN, Jan Björklund m.fl. kunde i mitten av 1990-talet förutse vad som skulle hända i början av 2010-talet?

    Ett uttalande som jag inte reagerade känslomässigt på var när Jan Björklund nämnde något om övningsskolor. VFU är central i en lärarutbilnding och behöver diskuteras mer. Men däremot signalerar detta en osäkerhet till oss som blir involverade i hans och regeringens beslut. Var det inte meningen att ramen för den nya lärrutbildningen skulle vara hållbar och inte ändras igen om tre fyra år? Denna fråga borde ha varit utredd innan vi sökte examenstillstånd för en ny lärarutbildning. Hur många fler organisatoriska förändrigar är att vänta, hinner vi helt enkelt med att diskutera alla sakfrågor, konsekvensanalyser etc. innan förändringar ska verkställas?. Och då när sakfrågorna inte hänger med i en föränderlig verklighet kan vi reagera känslomässigt.


    • Pär,
      Flum kommer väl ifrån flummare, det vill säga att röka hasch och inte vara så klartänkt. Nedsättande absolut! Som jag uppfattat det anser Björklund att flumpedagoger är otydliga med vad eleverna ska lära sig (mål), vem som är ledaren i klassrummet (handledare) och metoder.

      Kanske är liknelsen med höjdhopparen haltande. Visst kunde Stefan Holm hoppa högt utan ribba. Problemet är att han skulle ha svårt att slå världsrekord utan ribba, för det skulle vara osäkert om han nådde världsrekordet eller inte.


  4. Hej!
    Om man ska delta i en debatt är det bra om man tillsammans har upprättat någon form av spelregler för debatten, kanske före eller under debattens gång. Det du beskriver tycker jag verkar som ett övertramp av de spelrgeler som jag trodde fanns i skoldebatten.

    Dock bör vi inte endast efterlysa spelregler utan även förståelse av vad deltagarnas försöker säga i debatten. Denna förståelse kan ta sig känslomässiga uttryck eller sakmässiga uttryck. En flummare är en pedagog som är otydlig med vad eleverna ska lära sig låter som en bra beskrivning. Då är frågan vem som avgör när denna otydlighet inträffar.Och under vilka betnglser kan en undervisning betraktas som flum eller otydlig. Exempelvis: Om en elev ska lära sig att självständigt söka information på nätet och sedan skriva ihop detta är det flum i sig? Eller krävs det att eleven inte har förstått vad hon/han ska söka på nätet och varför etc.

    För att flum och andra vedertagna begrepp ska användas för att fördjupa en skoldebatt behöver begreppen definerias och vi behöver någon form av samförstånd i vad som åsyftas med begreppen.


    • Men om det inte ens är viktigt att undersöka när verk-
      samheten övergår i flummighet? Om det är helt ointressant
      när och var denna ”otydlighet” inträder?
      Är det då en flumskola? Ja, rimligen. Svenska pedagogiska
      ”landvinningar” har ju utmärkts av att de dels inte vilat på
      vetenskaplig grund, dels aldrig utvärderats. T. ex ålders-
      blandade klasser som Hattie anser närmast försämrar studieresultaten.


      • Hej Vidi!
        Vad det detta som Jan Björklund åsyftar eller åsyftade med sitt begrepp flum, t.ex. när han högtidligt i december 2008 i TV säger att nu ska vi rensa bort flummet ut ur lärarutbildningen. Mig veterligen var inte Hatties rapport då skriven.

        Men jag håller med dig och Johan att skolan behöver utredas och utvärderas. Men samtidigt behöver vi, enligt mitt förmenande, kunna hålla flera bollar i luften samtidigt. Det kanske också kan vara intressant att elever, lärare, lärarutbildare diskuterar skolans mål, både ur ett samhälleligt perspektiv och ur ett elevperspektiv. Det är inte givet att måluppfyllelse på individnivån är skolans enda mål. Det är inte givet att skolan endast ska främja höjdhoppare utan även lagspelare i t. ex. fotboll – för att använda betygliknelsen.

        I senaste numret av ”Pedagogisk forskning i Sverige” finns en intressant artikel skriven av Christer Fritzell som heter ”Pedagogikens kris”. Det är en intressant insiderreflektion från en erfaren pedagogikprofessor. För mig som utomstående, jag är sociolog, gav det mig en del tankar om de utmaningar som pedagogiken nu står inför som en vetenskaplig disciplin. Själv är jag mer insatt i sociologins utmaningar, även denna gamla ”hederliga” disciplin är stadd i förändring.


    • En elev som ska söka information på nätet och sedan skriva ihop det ska få en tydlig instruktion där det står klart och tydligt vilka mål/kunskapskrav denne ska klara av med arbetsområden och på vilka grunder bedömning och eventuell betygsättning sker. Då är det inte flum. Men en elev som inte har någon aning om vad den ska uppnå för kunskapskrav, som inte har någon aning om på vilka grunder dennes arbete bedöms utifrån och inte får någon återkoppling utifrån i förväg uppställda mål – det är flum.


  5. Hej igen!

    Själv befiner jag mig i den priviligierade situationen att jag är ämnesansvarig för Samhällskunskap för ämneslärare på en högskola. Priviligierad på så sätt att det är utvecklande att träffa kollegor från olika vetenskapliga discipliner, utvecklande på så sätt att träffa studenter med olika bakgrunder, utvecklande på så sätt att ha kontakt med avnämare, utvecklande eftersom det finns en medial och politisk debatt om min nuvarande verksamhet, lärarutbildning. Privligeriad eftersom jag i min verksamhet har betalt för att analysera, forska etc. och inte på förhand ha svaret på alla frågor som jag eller andra kan tänkas ställa.

    Sammantaget bidrar detta till att jag tillägnar jag mig ett icke-målstyrt lärande som i sin tur leder till frågor.

    En fråga har jag redan ställt till Johan, vilka nutida och framtida ämneskunskaper i samhällskunskap ska vi ”leverera” till skolorna?

    Vilka begrepp, perspektiv, modeller är användbara att ha fördjupade kunskaper om för samhällskunskapslärare? Ifrån vilka vetenskapliga discipliner? Varför just dessa begrepp, modeller och vetenskapliga discipliner? Varför inte andra begrepp, modeller, teorier, perspektiv och vetenskapliga discipliner?

    Hur bör avvägningen se ut? Faktakunskap kontra vetenskaplig teoribildning? Reproducera befintliga teorier kontra kunna diskutera förutsättningar för teoribildning? Kunna behärska en förutsättning för teoribildning inom ett perspektiv, t.ex. utifrån ”economic man”, eller kunna jämföra och diskutera olika paradigm och perspektiv inom samhällsvetenskap? Kunna dra slutsatser utifrån endast induktion och deduktion? Eller kunna dra slutsatser utifrån induktion, deduktion, abduktion och retroduktion?

    Hur bör avvägningen vara mellan ämneskunskaper och ämnesdidaktik?

    Vad säger Hattie om ovanstående frågor?

    Vad säger ni om ovanstående frågor?


  6. Tack för flaggning, käre Johan. Jag vill också påpeka att det inte är affekt vi vänder oss mot, utan personangrepp, ohederlig retorik och falska citat. Visst kan man bli upprörd över förslag eller åsikter, men då är det mot det faktiska förslaget eller den faktiska åsikten upprördheten ska riktas – inte mot personen och inte mot åsikter ingen har och förslag ingen har lagt.


  7. Det fattas några prepositioner där, men timman är sen för en pendlare…


  8. Jag rekommenderar en omläsning av W Sjöstrands lilla
    skrift från 1976: Pedagogik eller politiskt önsketänkande.
    Den har aldrig förlorat sin aktualitet, snarast förstärkt den.
    Bl. a om forskare som handplockas därför att de antas leverera
    önskade slutsatser, och sedan verkligen gör det! I utbyte
    ger politikerna indräktiga vetenskapliga positioner. Vi får ett
    pedagogiskt-industriellt komplex i Sverige. I denna
    symbios har vi flummets källsprång.
    På slutet ångrade sig dock Husén. Han medgav att undervisning
    inte är vetenskap utan ett hantverk, och han kritiserade till-
    taget att ge eleverna på de tvååriga linjerna tillträde till mellan-
    stadiets lärarutbildningar, något som enligt Husén slutade med en katastrof för matematikundervisningen.


    • Låter som en intressant bok, den ska jag genast söka efter. Tack!


  9. Hej igen!

    En sak som jag funderar på och som jag tog upp för någon månad sedan men som jag har haft som en grubblande tanke ända sedan 2004 då jag för första gången, då som doktorand, kom i kontakt med den nuvarande organiseringen av lärarutbildningen. Att den både förväntas vara akademisk och följa akademiska riktlinjer för innehåll, kvalitet etc. och praktikorienterad och följa den beprövade erfarenhetens och pratikens behov.

    Jag menar att det finns en spänning där emellan och att det inte är givet att lärarutbildningen måste ingå i universitets- och högskoleväsendet. Denna spänning märks när jag å ena sidan sitter och diskuterar och försvarar upplägg etc inför t.ex. högskoleverkets representanter, å andra sidan möter synpunkter från studenter, lärare etc.

    Men om nu lärarutbildning för samhällkunskapslärare ska ingå som en akademisk utbildning så utgår jag från de begrepp, språk och den praxis jag möter inom akademin. Och där tolkar jag att metakunskap och vetenskapsfilosofi är en av grundbultarna för en akademisk disciplin. Nu är denna metakunskap inte utvecklad inom samhällskunskapsämnet, fortfarande finns det oförenliga modeller, begrepp och synsätt som används till synes huller om buller.

    En människa kan ju inte samtidigt både vara som t.ex. Milton Friedman utgår ifrån och som Lev Vygotskij utgår ifrån. Denna människa finns inte. Men om vi istället ser Friedman och Vygotskij som representanter för två vitt skilda vetenskapliga paradigm så blir det lättare att t.ex. diskutera evidens inom respektive paradigm.

    Bara en liten akademisk fundering i all tysthet.


    • Pär,
      Problemet är att man inte anpassar den akademiska och vetenskapliga aspekten utifrån lärarens uppdrag, utan man lever i en annan värld. Filosofi, metakunskaper och alltför abstrakt innehåll bidrar inte till att studenterna blir klokare och kunnigare, snarare leder det till att de inte klarar av sitt uppdrag när de kommer in i klassrummet. Mats Tronman som jag hänvisat till tidigare har satt upp tre punkter för hur en bra lärare är:
      1. Läraren håller ordning och reda på klassen utan att kränka någon elev
      2. Läraren har djupa ämneskunskaper
      3. Läraren kan förklara för elever så att de förstår

      Kortfattat kan man alltså säga att lärarutbildningen behöver lära studenterna två saker:
      1. Själva lärariet, det vill säga inlärning, abstrakt/konkret (vid inlärning), människosyn (att alla elever kan klara målen), kunskapssyn, planering, genomförande, återkoppling och uppföljning när det gäller arbetsområden.
      2. Djupa ämneskunskaper och inte en massa skit som inte ger lärarna behörighet att undervisa (t.ex. kursen ”Gräv där du står).

      Sedan ska studenterna ut på VFU och testa sina kunskaper, pröva sina vingar och få tydlig återkppling.

      Detta är givetvis ett enkelt svar på en lite mer komplicerad fråga, men i stora drag anser jag att det är på detta sätt de ska fungera. Men sen tycker jag att lärarutbildningen ska tillhöra universitet och högskola.


      • Hej Johan!

        Har jag fattat dig rätt att de djupa ämneskunskaperna överlåter du till oss på högskola och universitet att bibringa studenterna.

        Men de djupaste ämneskunskaperna är just abstrakta men det går att göra dem förståeliga. Som jag har flaggat tidigare anser jag i samhällskunskap att t.ex. Marareth Archer är djupare i sin analys av sociala och kulturella strukturer än t.ex. Pierre Bourideu. Du, med flera föredrar, även studenter, föredrar Bourdieu. Och jag lägger då också mer tonvikt vid Bourdieu än Archer när jag undervisar i en kurs i Samhällskunskap för ämneslärare, en kurs som berör individ och samhälle och syftar till att få ämneskunskaper för den första innehållskategorin i Lgr 11 Individer och.gemenskaper. Gör jag då rätt eller gör jag fel? Vem avgör det? I princip gör studenterna det.

        Sedan undrar jag om jag ska gå vidare i problematisering för studenterna t.ex. med inriktning mot gymnasiet. Carl Popper var ju faktiskt rätt osäker när han diskuterar evidensens roll, dvs. emprins roll, i vetensksapen för att få fram en sanning. Ändå är vi idag nästan religiöst präglade av ordet evidens och våra sinneserfarenheters möjligheter att falsifiera eller var det nu att verifiera en teori?

        Nu lägger jag mig på en lagom nivå. Jag följer strömmen.

        Jag drar mig till minnes en episod under min sociologiutbildning då en föreläsare visade vad han stod och var dåp en övertygande Durkhemian, det sociala kunde då förklara nästan allt. Själv pekade jag på det orimliga idetta genom en rad exempel.

        När jag mötte honom några år senare under forskarutbilningen hade han, oberoende av mig förmodar jag, utvecklat sina tankar och var å överytgad kritisk realist i sin vetenskapliga metaståndpunkt.

        Det är inte lätt att hålla en fast och säker kunskap över tid, rätt som det är lever den och bytnar skepnad. jag tor att jag går över till höjdhopp. Två meter är två meter och inget annat.


      • Pär,
        Jag känner faktiskt inte till Archer så jag har ingen åsikt om Bourideu eller Archer. Däremot tycker jag det är viktigt för studenterna att förstå social/kulturell tillhörighet och vad det gör med människor.

        För övrigt anser jag att i detalj gå in och skissa på hur en utbildning för lärare ska se ut är problematiskt på min blogg. Klart att jag har tydliga åsikter om hur en utbildning ska se ut, med litteratur, men jag anser att det inte kan göras på detta forum.


  10. Hej Johan!
    Nej det förstår jag. Och det löser sig bra tycker jag. Det handlar som allting annat om dialog, t.ex. mellan kollegor och studenter. Jag är bara så trött på att höra ”bra ämnneskunskaper” som ett mantra när vi å ena sidan är detaljstyrda vad gäller VFU och UVK och knappast allsa styda vad gäller ämmneskunskaper.

    Nu ska jag sluta att trakassera dig med frågor.

    Ha det bra!


    • Pär,
      Måste tillägga en sak. Jag sitter just nu och tar in examensbevis från alla lärare på skolan på uppdrag av Haninge kommun. Bakgrunden är den att det finns en massa obehöriga lärare, mellanstadielärare som jobbar på gymnasiet och så vidare. När jag läser vad vissa lärare har för abstrakta och ospecificerade ämneskombinationer tänker jag att det ska bli intressant vad dem får för behörighet när det gäller lärarlegitimantionen.


      • Johan!
        Jobb har vi så det räcker. Själv sitter vi med å ena sidan besparingskrav, å andra sidan behov av utveckling för att få studenter och överleva som högskola. Å ena sidan en studiegång för gamla lärarutbildningen, å andra sidan en studiegång för nya lärarutbildningen – med olika examensarbeten för avancerad respektive grundnivå etc etc.
        Och Jan Björklund uppmanar oss högskolor att samarbeta eller gå ihop med stora universitet, men varför vill universiteten göra detta – lite insedinfomratoon säger något annat än vad Björklund säger.

        Själv gick jag en gammal hederlig mellanstadielärarutbildning med bl.a. 10 poäng historia där jag lärde mig att Östeuropa skulle bli förbli kommunistiskt och att arkiven i öst skulle aldrig öppnas. Några år senare var denna lärdom endast historia, verkligheten sa något annat.

        Sedan läste jag bl.a U-landskunskap 60 poäng (90 hp), men de kunskaperna är nu väldigt förlegade även om viss teoribildning fortfarande är relevant.

        När jag var programledare för ett enda lärarprogram hade jag fullt sjå med att validera examensbevis från när och fjärran – det var lärare från länder som ligger högt i PISA, men medan PISA-resultaten är universella är lärarkompetenser, åtmistone på papperet, väldigt nationella och tidsbundna.

        Lycka till med alla dina lärarexamina.

        Om 10-20 år får vi se vad de nuvaranande lärarexamina är värda i lärarlegitimationshänseende.


      • Pär,
        Jag tänker att dina kunskaper inte alls är bortkastad kunskap. Samhället förändras och kunskaperna med det, vilket innebär att man förhåller sig till det man lärt sig. Jag som SO-lärare tyckte det var perfekt att ha världskarta med Sovjetunionen, då kunde jag använda den både historiskt och i nutid för att koppla länder, tänkande, ekonomisk utveckling, planekonomi och så vidare till kartan.


  11. Johan!
    Nej Johan, inget är bortkastat av mina 12 års universitetsutbildningar och mina övriga 46 års levnad (12+46=58), jag känner mig faktiskt rätt vis med åren. Det är helt underbart. Du sa det på pricken, att kunna överföra kunskap från en situation, verksamhet, ett liv etc. till en annan situation, verksamhet, liv etc. det är väl det som lärande går ut på. Men mina betyg i respektive utbildning säger inte så mycket om den visdom (oj, har jag fått hybris)eller kunskap jag besitter idag.

    En anledning till att jag tycker det är intressant att ”skriva/prata/chatta” med dig är att vi båda har synpunkter på lärarutbilningen. Jag tror att vi är väldigt nära varandra, men jag vet inte så därför tar jag en metafor från den gamle fredsforskaren Johan Galtung. Om vi tänker att lärarutbildningen är en apelsin och akademin och skolan strider om denna apelsin.

    Vi kan lägga hela apelsinen i skolan och då vinner skolan och akademin förlorar.

    Vi kan lägga hela apelsinen i akademin och då vinner akademin och skolan förlorar.

    Vi kan dela på apelsinen i en kompromiss och ge halva apelsinen till skolan och halva apelsinen till akademin. Både skolan och akademin förlorar då en halva av apelsinen.

    Vi kan ta apelsinkärnorna och plantera dem och får på så sätt nya apelsiner och både akademin och skolan vinner.

    Lärarutbildningen är mer än att summera dess delar av högskoleförlagd och verksamhetsförlagd utbildning.

    Samhällskunskap (i eller utanför en lärarutbildning) är mer än summan av dess delar t.ex. statsvetenskap, sociologi, nationalekonomi och ämnesdidaktik (det sistnämnda gäller endast om ämnet är i en lärarutbildning.).

    Det uppdrag jag deklarade inför högskloleverket när vi fick lärarexemensrättigheter är just att få ihop samhällskunskapens delar till en helhet där alla dess delar blir vinnare. Hittills finns det en brist i Sverige anser jag vad gäller detta. Har du t.ex. sett en lärarbok i Samhällskunskap för lärare som både problematiserar ämnesteoretiska spörsmål och ämnesdidaktiska spörsmål?

    .


    • Pär,
      Kanske ska vi träffas någon gång och diskutera. Avsätta två-tre timmar och helt förutsättningslöst i en lugn miljö och bara i varsin stol sitta tillbakalutat och diskutera.


  12. En sista gång idag innan administrativa uppgifter väntar. Hur bilda en helhetsbild av ämnet samhällskunskap?

    Dels har vi samhälle som ett ontologiskt fenomen och dels har vi kunskap om detta samhälle som ett epistemologiskt fenomen.

    Vilka beståndsdelar behöver ingå för att ett samhälle ska existera?
    Svar: Människor

    Människor kan studeras som individer eller olika former av kollektiv. Vilka skillnader finns det om människor studeras som individer eller som kollektiv? Vilka teoretiska perspektiv har individer respektive kollektiv som utgångspunkt? Vilka variationer finns det inom respektive perspektiv? Kan ett individinriktad och ett kollektivinriktat perspektiv relateras till varandra, hur?

    Hur är människor relaterade till varandra? Vilka teoretiska perspektiv tar upp vertikala och horisontella mänskliga relationer inom ett samhälle? Vilka perspektiv tar upp mänsklig kommunikation?

    För att samhället ska vara möjligt att studera och nå kunskap om kan det inte vara flyktigt, en viss beständighet behövs. Hur ska vi förklara denna beständighet?

    Svar: Vi gör ett ontologiskt antagande om att samhället reproducera sig själv. Vilka epistemologiska teorier försöker förklara olika reproduktionsmekanismer i ett samhälle?

    För att förändringar i ett samhälle ska vara möjligt behöver vi göra ontologiska antaganden om hur dessa förändringar är möjliga och sedan söka epistemoligiska teorier och perspektiv som försöker förklara eller förstå samhällelig förändring? Vilka perspektiv och teorier kan då vara aktuella?

    Ja, det var en snabbskiss på några minuter, men ungfär så resonerar jag idag om samhällskunskapens ram. Förhoppningsvis har jag om några år utvecklat mitt resonemang betydligt.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s