h1

IT-förespråkarna – de nya proggarna?

11 februari 2012

Det är intressant att följa de moden som kommer och går i skolans värld. Jag kommer ihåg en höstterminsstart för ungefär 8 år sedan, då vi på Jordbromalmsskolan började första veckan med att ha ett visst antal inspirationsföreläsare.

Det var in med föreläsare, som höll sin föreläsning i 1-2 timmar, varpå rektor ungefär sa: ”Ja, då kör vi”. Och vad pratade föreläsarna om? Jo typiska modeflugor som skulle förändra allting och få oss lärare att köra igång med något nytt, t.ex. portfolio. Jag kommer ihåg att jag sa till en lärare som hade jobbat på Jordbromalmsskolan sedan 1800-talet att det måste vara jobbigt att år ut och år in starta läsåret på samma sätt: ”Nu kör vi” och sedan händer ingenting.

Vad vill jag komma med denna historia. Jo vi i skolan översköjs hela tiden av nya influenser, nya moden, nya idéer. En del är bra, men mycket är totalt värdelöst. När jag slår på min dator på jobbet och kollar brevlådan handlar de e-brev  jag fått till 80% om reklam för någon fantastisk metod och helt suveräna utbildningar och så vidare och så vidare. Men det är inte det värsta, vi lever i ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle och vi får leva med den ”skitreklam” vi får.

Nej det värsta är att de starka krafter som inte vill att skolan ska vara tydlig med vad eleverna ska lära sig hela tiden tar sig nya områden för att behålla sitt initiativ, hela tiden byter skepnad som en kameleont för att hela tiden få tolkningsföreträde. Dessa krafter har ända sedan 70-talet varit bidragande till att svensk skola har tappat i internationella jämförelser, att vi gått från 3 till 19 plats när det gäller läsförståelse i årskurs 9, att 20% av Sveriges elever lämnar skolan utan fullgoda betyg, att 25% av killarna i årskurs 9 inte läser tillräckligt bra. Denna grupp brukar kallas proggare och en del personer romantiserar och är stolta över detta. Hur man kan vara stolt över att vara proggare övergår mitt förstånd, att man är och har varit delaktig att likt ett jättestort experiment köra den svenska skolan i diket.

För att tydliggöra för alla så vill jag definiera proggare: Ordet är hämtat från progressivismen och man menar att vägen till demokrati är viktigare än målen i skolan, det vill säga att elevdemokrati är viktigare än att eleverna lär sig några kunskaper. Husguden för proggarna är John Hewey, vars Learning by doing är den stora ledstjärnan. Detta har inneburit att proggarna anser att det är processen som är viktig och att eleverna själva ska göra jobbet med söka kunskaper.

På 90-, och 2000-talet spreds problembaserat lärande (PBL) som en löpeld över Sverige, med Skolverkets goda minne och på uppdrag av Skolverket, se tidigare blogginlägg. Men vad blev resultatet? Jo eleverna skulle söka kunskap själva och många gånger handlade det om att man kopierade text och lärde sig mekaniskt. Läraren förvandlades till handledare och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) stod och klappade i händerna. Förödande för eleverna och för lärarkåren.

För ett par år sedan lanserades Entreprenöriellt lärande. Andra ord, men i princip samma metodik och argument som PBL. Tack och lov reagerade många och spridningen av Entreprenöriellt lärande verkar ha stoppats.

Nu ser jag att proggarnas nya kelgris är IT. Jag tycker att jag hör IT hela tiden från alla håll och kanter och argumenten är desamma: ”Vi måste vara en modern skolan”, ”Vi behöver följa utvecklingen i världen”, ”Vi behöver konkurrera med vårt tänkande”, Vi behöver ha en skola som är lustfylld”, ”Eleverna är så kreativa och det måste vi ta till vara på” – och så vidare och så vidare. Samma retorik, samma snack som förut!

Och samma polariserande:

  • lust att lära – eller tvingas lära sig en massa atomistiska faktakunskaper/fakta rablande
  • kreativitet – eller tvingas lära sig det som skolan bestämmer
  • elevernas process är viktig – eller tvinga eleverna följa en lärare som sätter upp mål
  • eleverna ska vara bestämma över sin utbildning – eller skolan bestämmer över eleverna
  • eleverna måste lära sig söka kunskap – eller katederundervisning där lärare håller monolog
Som om det skulle finnas någon motsättning mellan lärarledd undervisning kreativitet och lust att lära. Jag känner till väldigt många exempel där läraren leder undervisningen och där eleverna är otroligt kreativa och tycker det är superkul att lära sig. Det finns ingen motsättning mellan detta, men i proggarnas värld polariserar man automatiskt i ett försök att tillskansa sig makten och tolkningsföreträdet.
Dessutom använder man en retorik som är ful och oschyst, man ljuger systematiskt och tillskriver motståndaren saken som inte denne har sagt. Ta till exempel de tre lärarna som skrev en debattartikel på DN-Stockholm, där man tillskriver utbildningsminister Jan Björklund ord som han inte har sagt. Man tillskriver Björklund saker som han inte är, även om jag inte känner honom personligen. Varför? Jo därför man är emot lärarledd undervisning och tydlighet. Hur många av dessa personer reagerade inte med avsky och ilska när de allmänna råden kom från Skolverket? Vi var tre lärare/skolbloggare som skrev en replik kring detta, läs den långa versionen här.
Jag är verkligen inte emot IT och datorer i skolan. Jag tror nog också att de tre lärarna som skrev debattartikeln är duktiga på att använda IT och få eleverna med sig och på ett lustfyllt sätt utveckla eleverna och få dem att lära sig. Men jag menar att här måste man vara kritisk. När 20% av landets elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, när 25% av killarna i årskurs 9 inte läser tillräckligt bra, när individuella programmet på gymnasiet höll på att bli det största programmet innan det lades ner, när gymnasieavhoppen är höga, när ungdomsarbetslösheten är jättestor, när segregationen är större än någonsin – då kan inte fokus ligga på PBL, Entreprenöriellt lärande eller IT. Då behöver allt fokus ligga på att få med oss alla elever med grundläggande kunskaper när det gäller läsa, skriva och räkna.
Otydlighet är den kunskapsfattige elevens värsta fiende. Jag väljer att inte använda ordet svaga eleven, för att det får en annan innebörd. Det som vi alla i skolan behöver göra, från rektor till enskild lärare är att fokusera på att alla elever ska med och att resurser ska läggas in i årskurs 1 för att alla elever ska lära sig läsa och att resurser ska omfördelas så att i årskurs 2 och 3 ska läraren kunna sitta med 1-1 när det gäller läsning för att få med sig alla elever. Alla elever ska nå minst flytande läsning (LUS 15) när de lämnar årskurs 3. Och när jag säger flytande läsning menar jag givetvis läsning med god förståelse, inte att man avkodar bra – Viktigt!!!
Där måste fokus ligga, att få med sig alla och kan man jobba med läsplattor med att få eleverna att nå sina mål är det fantastiskt, men vi kan aldrig lämna kunskapskraven. Ett enkelt sätt att kolla om det fungerar med läsplattor – resultatuppföljning. Når eleverna kunskapskraven eller inte? Kan eleverna läsa flytande eller inte? Om alla elever når dessa kunskapskrav – fine, men om man inte gör det – fel metod.
Genom hela grundskolan träffar eleverna på nya kunskaper, saker de aldrig varit i kontakt med tidigare, saker som måste problematiseras av en lärare. Olika typer av texter, olika typer av analyser, olika begrepp och olika arbetsområden. Tar man SO och NO blir det ganska svårt på högstadiet. Områden som eleverna aldrig träffa på förut, som innehåller abstrakta och svåra begrepp är vardagsmat för NO- och SO-läraren på högstadiet. Densitet, genetik, globalisering, nativitet, BNP och reporänta är några exempel på många hundratals begrepp som florerar inom de 8 NO/SO-ämnena (teknik inräknat). Här krävs det hederligt lärararbete, lärarledd undervisning, för ingen dator i världen kan problematisera och förklara så att ALLA elever förstår och hänger med. Inte ens Moddle! Klart att min son skulle klara detta, har är ju självgående, gör alla sina läxor och pluggar ordentligt. Som det medelklassbarn han är sköter han sig själv med goda resultat. Varför? Jo han kommer från ett hem där hans föräldrar alltid har läst för sina barn och där läsningen har varit en viktig del, där läxläsning är naturligt. Men alla har det inte så!
Det finns en liten detalj kvar att påtala. Alla lärare kanske inte är intresserade att använda sig av datorer, precis som alla lärare inte är intresserade av att använda Seminarieundervisning. Det måste finnas en mångfald av metodik inom skolan och varje enskild lärare behöver känna att den metodik den väljer passar, om man blir tvingad in i en metodik som man inte känner sig trygg med så blir det dåligt. Däremot är det viktigt att följa upp resultat, så att den metodik som används resulterar i att alla elever lär sig.

En god vän till mig berättade att hon tyckte att det mest ironiska i detta med IT och surfplattor var att de som hon kände och som vurmade för IT var vänstermänniskor, men att besluten om att öka IT genomfördes av borgliga partier. Intressant tanke. Men även en intressant tanke att vänsternhar lite att jobba med. För fortfarande är Vänsterpartiet otydliga i skolfrågorna, fortfarande proggiga, förutom Vänsterpartiet i Stockholm som har tagit fram ett tydligt och bra skolprogram, men jag vet inte vilken genomslagskraft det fått än.

Med detta blogginlägg tycker jag att jag givit många exempel och argument för den devis som jag haft de senast åren: Läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

36 kommentarer

  1. Progg skriver du medan vi andra föredrar det mer beskrivande ordet flum. Din skildring av skolans förfall är föredömlig och det värsta är att nedgången fortsätter med hjälp av samma progg-krafter. Nu gömmer sig vissa bakom en falsk vetenskaplighet som professor Kroksmark i Jönköping. I hans anda har ett antal forskarskolor startats i landet där lärare ska bli forskande individer i sin verklighet. Dessa utbildningar ska leda till licentiat- eller doktorsexamen för verksamma lärarer men har så diffusa krav på metodkunskaper och förkunskaper att det hela bli ett slag i luften. Det vi kommer att få är ytterligare en mängd uppsatser och artiklar där i typiska fall sju elever intervjuats och svaren delats in i olika grupper. Detta kallas forskning och ger inga handfasta riktmärken alls för aktiva lärare.


    • Jag använder progg för att man kan härleda det till en pedagogisk kraft. Flum däremot går inte att härleda på samma sätt, möjligtvis till haschrökande där verklighetsuppfattningen blir otydlig och där denna koppling till skolan då kan göras. Men så klart vill jag ju inte kalla proggarna för knarkare!

      Kroksmark, som jag har med i det pedagogiska nätverket, jobbar med det som du skriver. Utvärdera resultaten för eleverna efter denna satsning – hur klarar eleverna sina kunskapskrav? Det är det enda som går att mäta effekterna för skolan. Att ett visst antal lärare känner sig mer kunniga och får en examen är kul för dem, men kanske inte gagnar skola och elever ett dugg – det får vi se.

      Liknande projekt pågår inom Stockholms kommun, där vetenskaplig ledare är Ingrid Carlgren. Hon är ju inte direkt känd för att vara en tydlig person och tillhör väl ett gammalt gäng proggare. Åter igen – utvärderingen får visa hur detta påverkar elevernas resultat. Risken är ändå stor att det lärarna forskar om handlar mer om metoder och inte så mycket om resultat. Den som lever får se.


      • Jag förstår dig mycket väl. Du befinner dig mitt i verkligheten och kan liksom inte uttrycka vilka åsikter som helst. Det kan ju jag.
        Ett exempel på skolans förfall är kvaliteten på det inlägg som tre lärare skrev mot Björklund i DN. En av de tre författarna har av Skolverket anlitats för att blogga på fordetvidare.se. Inlägget är så illa skrivet och så oprecist i tankegången att författarna uppenbarligen inte kan förstå en text klart och tydligt och inte heller kan göra en kritisk analys av den. Dessa lärare ska sedan undervisa sina elever i kritiskt tänkande! Det är synd att låta ett till synes positivt ord som progg få vidlåda deras bakgrund.

        Ingrid Carlgren är för mig flummet personlifierad. Jag var med när hon som Lärarhögskolans sista rektor slogs emot sammanslagningen med Stockholms universitet. De argument hon anförde
        var direkt ämnes- och vetenskapsfientliga.


  2. Ett riktigt bra och intressant inlägg Johan, stämmer rätt bra överens med hur jag uppfattar det hela i min roll som fritidspolitiker med yrkesroll inom IT-branschen.


    • Tack Stefan!


  3. Johan!
    Du har inspirerat till följande:

    http://torestad.blogspot.com/2012/02/skolan-i-kris-ingens-ansvar.html


  4. Många kloka saker i det här inlägget, Johan. En sak jag vill tillägga är emellertid att när det handlar om IT, Tänk om och dylikt finns det också väldigt stora pengar med i spelet. Frälsningsprofeterna i den här branschen har inte bara den rätta tron, de har också stora marknadsföringskonton och mycket kraftiga ekonomiska incitament att sprida sitt budskap. Fick länken till en intressant artikel på twitter: http://www.latimes.com/business/la-fi-hiltzik-20120205,0,639053.column


    • Heléna,
      Det är ännu en aspekt som jag inte ens tagit upp, inte för att jag inte känner till detta, utan för att jag tyckte att jag ville ha fokus på pedagogik.


  5. Man har tolkat Dewey lite för lättvindigt. Learning by doing handlar inte om att lämna eleverna i sticket eller att de skall lära sig på egen hand utan läraren. De skall börja i att göra, men sen kan inte läraren abdikera. Sända iväg eleverna någonstans. Lärarna skall ge stimulerande uppgifter mm.

    Det är märkligt hur något som står så klart och tydligt hos Dewey kan transformeras i den grad som har skett. Kanske det beror på att de flesta inte har läst Dewey, utan går efter någons tolkning.


    • Kanske du har rätt i det Monika.


    • Min tolkning är följande:

      För Dewey räcker det inte att förmedla kunskaper utifrån en förståelse av elevernas erfarenheter. Man måste gå vidare och stimulera undervisningen på ett sätt att kommande erfarenheter leder till ett växande. Vi gör erfarenheter varje dag och i alla situationer, men inte all erfarenhet leder till ett växande. Ibland kan dessa leda till stagnation och okunskap och motverka sitt syfte. Därför är det viktigt, enligt Dewey, att pedagogen lägger upp undervisningen på ett sätt som leder till att

      * goda erfarenheter förvärvas. Dewey talar i det här kapitlet också om frihet och menar att den enda frihet som är någonting värd är den intellektuella friheten. Men håller med om att rörelsefrihet är viktig om den intellektuella friheten skall kunna blomstra. För om barnen/eleverna sitter tysta och instängda i ett klassrum hela dagarna, så sker ingenting. Viktigt är även, enligt Dewey, att eleverna inte lämnas åt sig själva. Han polemiserar mot dem som ger barnen en uppgift utan att ge sin egen syn och/eller tolkning av den. Han menar att barnen överges till att klara uppgiften endast utifrån sina egna erfarenheter, förutsättningar mm. Något som inte leder till ett växande, utan till status quo. Barnen lär sig ingenting nytt.

      I kapitel åtta framgår det under min läsning att Dewey inte är för en styrnings- och regellös undervisning. Pedagogen har ett stort ansvar för hur undervisningen blir och om ett lärande i betydelse växt verkligen sker. Nyckelorden i hans utbildningsfilosofi är erfarenhet, interaktion och kontinuitet. En pedagog/lärare skall möta elevernas i deras erfarenhet och genom det sociala samspelet lära sig mer än denna erfarenhet. Men allt lärande sker med en viss kontinuitet.


      • Kapitel åtta i ”Individ, skola och samhälle”


  6. Johan: många gånger har du på ett fantastiskt sätt beskrivi, tagit ställning och problematiserat inslag i skolsverige. I mina ögon har du med dagens inlägg i debatten t.o.m överträffat din vanliga tydlighet och stringens.

    Om vi försöker oss på konststycket att formulera en central del i L. Vygotskijs forskning som att ”det inte endast är så att ordet uttrycker tanken utan det är också så att det är i ordet som tanken föds” har du givit alla dem som kommer i kontakt med din text tankeverktyg. Dessa kan hjälpa de yrkesverksamma och politiker på olika nivåer att förmå förhålla sig till den (verbala) Ikt-vågen.

    Jag undrar om de som driver detta ideologiskt (alltså inte dem som, likt alla kloka människor, ser it som ett självklart verktyg i dagens skola) vågar möta upp i detta Johan. Aldrig förresten – de kommer att tiga ihjäl det då det så tydligt blottlägger den dolda agendan. Agendan som givetvis inte handlar om någon konspiration, om nu någon skulle tro att jag eller du skulle vara så stolliga så vi ägde konspirationsteorier, utan att de vill driva sin linje. En linje som uteslutande handlar om att det är förtryck att söka ta reda på vad eleverna kan – och att det inte går att få alla att kunna läsa lokaltidningen eller förstå hur mycket jackan kostar på rean.

    Dagens blogg borde vara obligatorisk på alla landets skolor och nämnder Johan!


  7. Blir trött av att läsa denna debatt som seglat upp i samband med Björklunds uttalande. Den svenska skolan är verkligen i fritt fall och jag tror att det bästa vore att den likt den Grekiska ekonomin upplöstes och något nytt skapas av ruinerna. Kritiken mot lärarnas artikel i DN handlade om deras otydlighet och falska citat. Nu pratar ni här om ”proggare” och ”dolda agendor”. Det verkar som om det pågår en jakt på ”vänstermänniskor” som vissa anser arbetar för att förstöra skolan och samhället. Samma retorik har vi hört tidigare och en mycket mörk tid följde.

    Den enda räddningen för skolan är att friskolereformen tillämpas ännu radikalare så att vem som helst får starta en skola samtidigt som skolplikten tas bort. Då slipper vi alla diskussioner om hur skolan ska styras och de som väljer bort skolan kan ingå i det nya trasproletariat som tillhandahåller hushållsnära tjänster och arbetar till 75.


    • Martin,
      Jag tycker du är lite cynisk. Friskolereformen har hittills visat sig ställa till stora problem, några skolor fungerar bra, men alltför många fungerar dåligt och en miljontals kronor går till riskkapitalbolag, som Vänsterpartiets Rossana Dinamarca påtalar på ett förtjänstfullt sätt gång på gång.

      När det gäller vänstermänniskor som behöver de nog vakna upp och inse att det är deras väljares barn, åtminstone arbetarklassens barn, som förlorar på otydlighet och icke betyg – detta behöver man göra upp med. Den romantiserade bild över lust att lära rimmar inte så bra med verkligheten i Rosengård, Rinkeby, Jordbro med flera förorter. Hårt arbetet och tydliga mål är viktigt för att uppnå kunskaper och växa som människa och kunna bli en samhällsmedborgare som kan tillgodogöra sina rättigheter. När det gäller Socialdemokraterna är fenomenet än värre. I varje kommun (har ingen statitik, men många exempel) där Socialdemokraterna har fått styra under lång tid är skolan körd i botten, elevernas meritvärde har sjunkit år ut och år in. Vad beror det på?

      Det handlar inte om någon jakt på vänstermänniskor, det handlar om att konstatera hur det ser ut och ifrågasätta vad detta beror på. Jag är själv sosse och brinner för rättvisa och att de elever som saknar kunskap ska få rätten att lära sig, rätten att ta kontroll över sitt eget liv. Jag har dock inte samma värdegrund som Ola Sahlsten, som också är sosse – om han nu fortfarande är det.

      Tyvärr finns det dolda agendor och otydliga maktstrukturer, som gör allt för att behålla tolkningsföreträdet. Om du inte ser detta så får du söka vidare, för så ligger det till.


  8. Johan.

    Jag anser mig tillhöra de som tror på den progressiva pedagogiken där bland annat Deweys ”Learning by doing” är en central del. Vi är många som tror på den digitala utvecklingen och metoder som till exempel ”Att skriva sig till läsning”. Under den debatt som vi hade förra året blev vi som ifrågasatte eller rent av var emot den så kallade katederundervisningen av Metta Fjelkner (LR) utmålade som de som vill förstöra för lärarna.

    Länk: http://www.gogab.se/2011/dag-35-med-merkateder

    Vi är många som upplever det som att nuvarande skolpolitik är direkt bakåtsträvande och att den är anpassad för en helt annan tid än den vi lever i nu. Därav de enorma protester som var mot både katederundervisning och nu de upprörda känslorna kring ministerns utspel om informationsteknik och ”Att skriva sig till läsning” i skolan. Någon gång tar tålamodet slut. Det har det gjort för min del nu och det är därför jag och även en del andra har jag sett på både Twitter och bloggar kräver utbildningsministerns omedelbara avgång. Den här grodan har för många blivit droppen som har fått bägaren att rinna över. Förtroendet för utbildningsministern, för skolpolitiken och för Folkpartiet är helt förbrukat och det är inte möjligt att under överskådlig tid återskapa förtroende!

    Jag tänker som blivande lärare ta upp kampen varje dag för att eleverna skall få en skola som är anpassad till det digitala och det globaliserade samhället. Detta oavsett vad ministern tycker. För det här är en framtidsfråga som är större än vad någon av oss kan föreställa sig. Skolan håller med sin linje att hålla tekniken utanför verksamheten och med reformer som fler nationella prov och studentexamen på att göra sig själv irrelevant. Kanske är det bäst att vi gör som Martin säger ovan och löser upp skolan och bygger något nytt ur ruinerna. Sydkorea lägger 15 miljarder till 2015 på IKT i skolan. USA ska helt digitalisera användningen av läromedel till 2017. Norge och Danmark gör stora satsningar inom området. Vi kan inte i det här landet ta fram en IT-strategi eller ens en vision för IKT i skolan. Men förändring är på väg då vi som opponerar oss mot detta och den politik som nu förs bara blir fler och fler.

    Fredrik


    • Jag förstår inte denna iver inför nymodigheter. Det är klart att datatekniken ska vara med i skolan. Men allt annat får inte kastas ut för det. Vi slutade inte använda hästar helt när tågen kom. Att begära utbildningsministern avgång för att han föreslår att vi ska skynda långsamt är omoget och antyder dessutom brist på psykologisk insikt. Att byta ut en chef eller en enda centralt placerad person förändrar inte bilden alls.


    • Fredrik,
      Jag förstår att du reagerar, men jag tror nog inte att du kan vara förespråkare för en hel lärarkår bara för att ungefär 20 bloggare har tyckt att Björklund ska avgå. Väldigt många lärare tycker Björklund är bra och att han har återfört skolan till kunskapsfokus och bort från flum. Om du skulle göra en undersökning tror jag nog att merparten skulle vara för Björklund, sen är det ju så att vi lärare och rektorer kan kräva utbildningsministernas avgång – klart vi kan kräva det – men det blir verkningslöst, eftersom hans plats i riksdag och regering avgörs vid allmäna riksdagsval.

      Sen får du nog ha ett kritiskt förhållningssätt och se vad han verkligen sa och inte lyssna på alla dina proggbloggare. Mitt råd är att du läser Helénas extended version av den artikel som vi skrev. Där problematiserar hon vad Björklund verkligen sa och hur det lades fram.

      Om proggen varit förhärligande i den svenska skolan sedan 70-talet och skolan fram till idag bara har sjunkit i resultat kanske det är oklokt av dig att framhäva denna metod. Att du och många andra vill använda digitala verktyg är väl inga problem, så länge ni fyller det med innehåll och följer upp resultat. Om det visar sig att 25% av killarna som går ut årskurs 9 inte kan läsa och man använder sig av digitala verktyg kanske det är dags att tänka om. Men vi är ju inte där ännu, den som lever får se, men glöm aldrig bort att utvärdera elevernas resultat.

      Du skriver att digitala verktyg är en framtidsfråga. Jag skulle vilja vara så drastisk att säga att kunna läsa, skriva och räkna bra är framtidsfrågor. Med eller utan dator. Fast det är ju viktigt att följa upp resultaten.


  9. Johan.

    Du bortser från att hundratals pedagoger, debattörer, politiker, föräldrar etc. skrev mängder med blogg inlägg och upprörda inlägg på Twitter där man i princip totalt avfärdade den linje som ministern förde fram om mer katederundervisning.

    EU har kommit fram till att i en värld där alla redan har tillgång till information och kunskap så måste vi vara bättre än andra på det man kallar för innovation. Detta är något som man sedan mäter. Sverige har sedan European innovation board skapades toppat denna. År 2008 genomfördes samma sak för världen som helhet, dvs. World innovation board. Sverige är etta på den också. När SR avslöjade att ministerns utspel saknade stöd i de källor han själv hänvisade till så krävde han helt sonika att Skolverket skulle ta fram ny statistik (som visade samma sak, dvs. att ministern var fel ute), vilket är ett agerande som borde betraktas som ministerstyre. Då sade Lärarförbundets ordförande så här:

    ”Våra medlemmar har inte känt igen sig i den här svarta och onyanserade bilden. Svartmålningen blir ett sänke i vardagen för våra lärare, som faktiskt är vardagens hjältar. De får betala priset när en minister vill plocka politiska poäng”

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jan-bjorklunds-bild-av-skolan-ifragasatts_1633271.svd

    När Skollagen presenterades så sågades den totalt av Lagrådet där Sveriges främsta jurister sitter. Den ansågs vara i så dåligt skick att den aldrig borde ha lämnats över till Lagrådet och dessutom kom man fram till att den i vissa delar stred mot grundlagen. Så det handlar knappast om ett 20-tal bloggare utan om tusentals som är upprörda över denna konservativa skolpolitik. Ministern agerar som om han hade en majoritet av folket bakom sig. Det har han inte utan företräder ett parti på mellan 5 och 7 procent. Ca 90 procent av svenska folket har alltså röstat på någon annan än Björklund och Folkpartiet. Fredrik


    • Katederundervisningen kanske var missuppfattad? Man pekade ut att en Caligulalärare skulle stå och hålla monolog vid en kateder, men det var väl aldrig det som Björklund menade. Han påtalade att det var lärarledd udnervisning det handlade om – inget annat. Och jag måste säga utifrån mina 11,5 år som lärare har jag aldrig sett lärare som håller monologg, utan det pågår en dialog i klassrummet men där läraren tar ansvar genom att vara samtalsledare och ledare i klassrummet.

      Huruvida Björklund ägnar sig åt ministerstyre eller inte känner jag inte till och faktiskt så bryr jag mig väldigt lite, för det som sker och har skett inom myndigheter, t.ex. Skolverket är betydligt allvarligare. Och då menar jag inte att ministerstyre inte är allvarligt, utan motverkande mot tagna riksdagsbeslut år ut och år in, se mina tidigare blogginlägg om Pedagogiskt nätverk.

      Vad var det Lagrådet hade åsikter om? Det är väl inte Björklund som skriver lagarna? I sådana fall kan vi ju lägga Lgr 11:s usla kursplaner i Björklunds knä också. Det borde han ta ansvar för och kanske avgå – för att de blev så dåliga.

      Jag tror att FP skulle vara ännu mindre om inte Björklund hade profilerat sig i skolfrågor, många föräldrar vill ha ordning och reda i skolan. Spelar ingen roll hur många som röstade på FP, nu sitter dem på den position de gör och har mandat att driva skolfrågor. Men jag tror helt ärligt att det som du är upprörd över inte bekommer eller ens upprör merparten av föräldrar och för den delen lärare över lag. Därför att det är en liten sak, det är inte det viktigaste. Det utan tvekan viktigaste är att eleverna lär sig grundläggande kunskaper i skolan. Om du som lärare använder digitala hjälpmedel för att uppnå dessa resultat – fine, men att tro att alla lärare kommer att göra det inom en överskådlig framtid är önsketänkande. Det är ungefär som om en dramapedagog som brinner för att arbeta med drama i svenskundervisningen påtalar metodens förträfflighet och vill att alla ska jobba med det. Men det säger sig själv, lärare måste själva får välja vilken metodik de ska använda, så även du och jag. Men jag säger bara: Utvärdera resultat!


  10. Fredrik.
    Har du tolkat något som skrivits här som argument mot IT som viktigt verktyg i undervisningen? Vad i så fall?

    När du kritiserar ”dagens skola” – menar du då de fattade politiska besluten eller hur dessa realiserats? I dagsläget uppfattar jag att en rad beslut har fattas, inte minst kring dokumentation, vilka jag tolkar som ett ifrågasättande av oss yrkesverksamma. Detta tar tid från att gr bra gensvar/ göra formativa bedömningar och att via professionella samtal skapa konkretiserade kunskapskrav att relatera den formativa bedömningen till.

    I början på 90-talet fick Sveriges lärare förtroendet i.o.m den deltagande målstyrningen att via professionella samtal konkretisera de tankekvaliteter som utgör elevens kunskapsrätt.

    Om detta fått ske hade vi haft en konkretiserad läroplan vilken var i enlighet med de övergripande styrdokumentens riktlinjer. Landets alla kloka och kunniga lärare och elever hade tveklöst sett till att rätten att kunna använda IT som verktyg – och på vilken kvalitativa nivå, hade varit en del av det som uttryckts konkret. Idag har vi facit: ny läroplan, en juridicering av skolan, allt mer administration och allt mer ifrågasättande av de yrkesverksammas kompetens…

    Det som gör mig förbannad är att några av dem som konsekvent motarbetat kårens jobb med att åskådliggöra elevens demokratiska kunskapsrätt nu har mage att klaga på många av de politiska beslut som nu fattas. Jag delar en hel del av den kritiken men JAG har rätt att kritisera, till skillnad av dem som bär ansvaret för sveket mot eleverna och kåren genom sin desinformation.

    Därför vill jag be dig Fredrik och alla andra hjälpa till att tydliggöra elevernas demokratiska kunskapsrätt så vi kan säkra att eleverna erhåller den.

    Om vi INTE gör det kommer fler politiska administrativa pålagor och krav på ”objektiva bedömare” och, viktigast av allt; allt fler elever lämnas utanför samhället.

    Att kompetensen att ta fram dessa konkretiserade kunskapskrav finns i den samlade lärarkåren råder det för mig inga som helst tvivel om.

    Att istället enbart fokusera på HUR eleverna skall lära sig (i samspel med varandra, via ikt m.m) gagnar ingen, och då menar jag verkligen ingen. Inte de starka och inte de resurssvaga och heller inte dem däremellan.

    Arbetarrörelsen drev från början och länge frågan om allas rätt till bildning. Idag är det sorgligt att se hur många, som betraktar sig – och såvitt jag kan bedöma de facto står till vänster i politiken, nu övergett den iden. Varför missunnar man eleverna förmågan att t.ex. förstå vad jackan kostar på rean eller att förstå vad som står i lokaltidningen genom att blåsa ut vilseledande dimslöjor? Hur kan detta vara vänster Fredrik?

    Du förespråkar metoder som lösningar på skolans problem. Jag menar att vi först måste veta var vi ska för att veta om metoden varit den rätta. All metodik som leder till att eleven erövrar sin kunskapsrätt är bra metodik.

    Jag satt nyligen och fick en fantastisk presentation från bl.a lärare i årskurs två och tre kring vilka kvalitativa kunskapsmål de tänkte säkra att eleverna erövrar i kommande No-kurser. I presentationen presenterades också vad de tänkte undervisa om, vilka benämningar och vilka delar av den historiska människans dolda tankeakt de tänkte bjuda in eleverna i och hur. För dessa lärarna var det självklart att i ämnesgruppen också bjuda in i hur de tänkt sig att skapa situationer som gör att eleverna känner att just hans/hennes erfarenheter för undervisningen framåt. Givet ingick också påvisandet av vilka delar i det centrala innehållet och syftena som kursen omfattar. Och jo: detta rörde grundplaneringen, som alla lärare vet är eleverna medskapare när det väl kommer till golvet. När eleverna medvetet eller omedvetet kastar in ett fläskben eller en rostbiff är det bara att haka på – för man vet ju vad man vill nå för tankekvalitet med passet, Allt detta bollades i gruppen.

    Behöver jag säga att rabbelkunskaper lös med sin frånvaro i den konkretiserade kunskapsrätten? Ämnesgruppen uttryckte också, som tidigare, att eleverna upplevs som så mycket tryggare när de vet vad de kan – så länge de känner en subjektiv relevans. Den skapar dess kompetenta lärare.

    Ergo: i lärarkåren finns ( den enorma) kompetensen, låt dem göra sitt jobb utan att vilseleda dem med snack om att kvalitativ kunskap inte går att uttrycka och än mindre bedöma då det är ”så mycket större än så”. Med det senare uttrycket har vi kastrerat hela kåren och samtidigt övertalighetsförklarat dem/oss.

    Lärarna KAN och VILL se till att de unga har en framtid, låt dem nu till sist få ägna sig åt det.


  11. Jag kan inte annat än hålla med om att progressivisterna visar upp sitt fula tryne i än den ena än den andra förklädnaden. Elevens fria sökande, fria väljande, fria informationssökande dyker upp som tjusiga självklarheteter och lämnar verkligen eleven i sticket när det gäller samarbete, viktigt innehåll, stöd och ledning. Sen kan Dewey mfl av progressivisternas rötter haft mängder av bra tankar men det är inte de som kommer i fokus.

    Med en bakgrund inom IT-branschen förvånas jag över att IT blivit den nuvarande hävstången. Det känns så underligt för mig då IT branschen passerat stadiet då ensamma cowboys korsade vidderna i fritt sökande efter det nya. Nu finns det så mycket bra som redan är tänkt och de som kan samarbeta för att lära sig mycket tillsammans om ett område är de som lyckas. Styrkan i att använda en grupp med gemensamma mål och ett ledarskap som för framåt är helt centralt i till exempel Apples framgångssaga. Att vara “traditionalist” är modernare.

    Förklaringen är nog att skolutvecklare kan för lite om IT på djupet så att de bara ser ytan. De har ingen aning om hur man tänker för att få fram IT-lösningar. Har de sen bara stor käft så börjar flosklerna rullla ut kring ”moderna” sätt att arbeta. Vi som är verksamma i skolan och ser användarnas behov skulle behöva inse att moderna IT-lösning skapas med vår kunskap som utgångspunkt.


    • Hej Jan,
      Jag tycker du har rätt i det du skriver. Det är klart att vi inte ska vara fientliga med att använda datorer eller IT i skolan, men det är hur vi gör det och att vi måste fylla det med vettigt innehåll.


  12. […] också gärna IT-förespråkarna, de nya proggarna. Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. från → […]


  13. Peter F.,

    ”Att istället enbart fokusera på HUR eleverna skall lära sig (i samspel med varandra, via ikt m.m) gagnar ingen, och då menar jag verkligen ingen. Inte de starka och inte de resurssvaga och heller inte dem däremellan.”

    Detta är inte ansvarsfullt och kommer inte bidra ett dugg till att eleverna får de kompetenser som de behöver för att klara sig i det samhälle vi är på väg in i. De kommer nämligen ut i ett samhälle och i ett arbetsliv som kräver att man kan samarbeta och tänka utanför ramarna. Kreativitet och kritiskt tänkande blir allt mer centralt i vårt samhälle. Skolan måste för att inte göra sig själv helt irrelevant i den digitala tidsåldern hänga med i samhällsutvecklingen. Det betyder på ren svenska att vi kommer att behöva förändra vårt sätt att tänka kring lärande och undervisning.

    Om man verkligen vill förankra en god förmåga att samarbeta hos eleverna, vilket jag vill, så måste man se till att skapa en miljö för kollaborativt lärande. Annars lever man inte som man lär och då blir det totalt fel eftersom man sänder dubbla budskap till eleverna. Så kan vi inte ha det. Om man tror att vi kan fortsätta som vi har gjort när vi fortfarande befann oss i industrisamhället i den digitala tidsåldern så tänk om, för det kan man inte. Jag tänker fortsätta kräva omfattande reformer för att föra in skolan i det digitaliserade samhället!

    Fredrik


    • Fredrik,

      Jag tror precis som du att datorer i en eller annan form kommer fortsätta vara en central del av vardagen för många personer både i yrkesutövning och rekreation.

      Det finns två saker i din kommentar jag reagerar på: den första är floskeln att tänka utanför ramarna. För att tänka utanför ramarna måste man känna till ramen till att börja med, och även hur ramarna förhåller sig till andra saker och först därefter kan man fundera utanför ramarna.

      För det andra jag reagerar på vill jag säga ett varningens ord: Jag har under hela min skolgång ”samarbetat” med andra elever. Under samtliga stadier är ordet samarbete i själva verket kod för att en gör jobbet och tre andra står och tittar på, om de ens är där. På högskolenivå ändrade samarbetet karaktär något — ofta innebar det att en gjorde jobbet och någon av de övriga tre tog åt sig äran.

      Numera släpar jag runt på en bunt doktorander (förlåt, ”samarbetar med”) som jag inte valt och inte är mina och upplevelsen är till mångt och mycket precis som på högskolan. Fördelen med just de här doktoranderna är att de inte är lätt efterblivna och till skillnad från de tuffa killarna i högstadiet så röker de inte sudd eller mular folk med smör på fikarasten.

      Jag ser den uppenbara fördelen med samarbete för gruppen i stort och även för läraren: genom att skyffla över arbetet på någon stackars skötsam elev så blir det dels gjort och slutresultatet blir garanterat bättre än om någon som röker sudd skulle gjort det. Läraren är alltså rationell och jobbar med de förutsättningar som är givna. Om det istället vore ett företag med anställda så finns faktiskt möjligheten att sluta betala ut lön och skicka hem de tre som står på sidan och inte gör något.

      Jag kan inte tänka mig att ett enda av de grupparbeten jag gjort faktiskt bidragit till att suddrökarna lärt sig något utöver finslipning av sin förmåga att ta åt sig äran för andras arbete.

      Jag brukade tycka att allt det här var fel och galet men med åren har jag anpassat mig till rådande läge och lärt mig återgälda knivar i ryggen när tillfällen uppenbarar sig. Det är dessutom en viss tröst att jag konsekvent hamnar i specialistfacket så fort det ska arbetas och därutöver får 10-15 000 extra per månad i lönekuvertet jämfört med andra med jämförbar utbildning och erfarenhet — jag brukar se lönen som en kompensation för att jag tvingas ”samarbeta”, och jag får ju lika mycket betalt oavsett om någon annan tar åt sig äran för just det här jobbet.


  14. Jag upplever att det sätt som skolfrågor kommit på agendan nu gör att föräldrar bevakar sina barns kunskapsrätt och om någon lärare ger sig ut på vidlyftiga utflykter så att föräldrarna tappar förtroendet då har den läraren storm att vänta på ett helt annat sätt än när flummet tog fart i skolan.

    Föräldrar vill att deras barn ska lära sig samarbete, IKT etc. men de vet med sig att grunskunakaper är viktiga för detta också.


  15. Frekar:
    Du besvarade inte mina två frågor utan, som jag uppfattar det, målade återigen upp en i mina ögon falsk bild av att förståelse och tankekvaliteter står i kontrast till samarbete som självklart mål och IT som ett av verktygen för att nå kunskapsmålen.

    Jag ber dig: häng med i kampen mot fakarabbel, poängplockarprov, papegojkunskaper och Talibanmatte/Talibanundervisning. Så ser vi till att argumentera för, och visa i praktiken att samarbete och IT är självklara medel för att skapa och/eller vidareutveckla elevernas tankeredskap. Redskap de behöver för att förstå och kunna påverka sin samtid och framtid.

    Riken är om du fokuserar på processen att du kommer att missa de elever som behöver dig bäst.

    Alltför många talar om att det finns olika typer av kunskap och att man inte kan mäta dem. Jag har dock svårt att tänka mig att de skulle låta sina egna barn lämna skolan och inte kunna läsa lokaltidningen eller kunna räkna av 30% på 500 kronor.


  16. Peter,

    Talibanundervisning var ett nytt sätt att angripa de som inte står bakom den mer traditionella undervisning som du, Björklund och hans anhängare står bakom. Det uttrycket hade jag inte hört förrän nu. Angreppen på oss som inte står bakom den traditionella skolan och undervisningen blir mer och mer desperata.

    Men det visar bara på hur få argument förespråkarna för den mer traditionella pedagogiken har med tanke på att man måste ägna sig åt sådana frontal angrepp på andra lärares sätt att undervisa på. De normala angreppen är annars att vi som opponerar oss mot Björklunds politik får höra att vi är ”Björklund hatare”, att vi är så kallade ”flum pedagoger” eller att ”vi är de som förstöra för lärarna” som Fjelkner anklagade alla som var mot katederns intåg för.

    Den svenska befolkningen är den mest innovativa i både Europa och i världen enligt European innovation score board och World innovation score board. På den europeiska har vi varit det i 11 års tid. När alla redan kan ta del av världens samlade kunskap med några få knapp tryckningar inom ett område anser EU att vi måste vara bättre än andra på innovation. Sverige är alltså bäst i världen på det som EU anser vara det i särklass viktigaste för att kunna konkurrera i framtiden. Det är lärandet som står i fokus för min del. Om det är att ha fokus på processen så får det vara så.

    Jag håller med Martin ovan om att det verkar pågå en jakt på de som står vänster ut som en del anser skadar den svenska skolan. En hetsjakt med mer eller mindre personangrepp och angrepp på lärares undervisning som inte stämmer överens med Björklunds idéer om katederundervisning. Den här hets jakten kommer att misslyckas. Om man vill göra om skolan till ett ideologiskt slagfält så lyckas man relativt bra för närvarande. Det finns inte en chans att vi kan få den konstruktiva dialog och diskussion som skulle behöva föras om morgondagens skola så länge dessa frontal angrepp på andra lärares sätt att bedriva undervisning fortsätter.

    Fredrik


    • Frekar,
      Jag hoppas att vi är överens om att det eleverna finner på nätet är information.

      Jag får inte ihop dina åsikter. Du polemiserar först användandet av IT mot ”traditionell undervisning” för att nu konstarera att den undervisningen gjort oss som befolkning mest innovativa i världen?

      Jag är pragmatisk: all metodik som leder till att eleverna har med sig kunskaper de har rätt till är bra metodik.

      Kunskapskraven behöver, för att vara stöd för elev och vårdnadshavare, konkretiseras mha text och, inte sällan kommenterade elevexempel. Tänker du bidra i den processen eller är du motståndare till att varje elev får reda på VAD han/hon har rätt att kunna?

      Är det så att du inte tänker bjuda in var och en av dina elever i detta är du tveklöst min meningsmotståndare och tillika tjuv. Tjuv då du berövar eleverna deras möjlighet att opponera sig mot konkretiserade kunskapskrav som kanske saknar koppling i styrdokument eller som är för abstrakta för att kunna föra talan mot. Detta ger då dig all makt och tolkningsföreträde och eleminerar offentlighetsprincipen.

      Lämna den ideologiska skyttegraven och leverera eleverna i förväg redovisade och konkretiserade kunskapskrav. DÅ kan vi sedan diskutera dessa och vägen dit.


  17. Frekar,
    Jag använder Talibanundervisning som beskrivning på undervisning som är bokbunden och som till fullo är styrd av läromedlet istället för att skapa och förvalta den dynamik en undervisningssituation skall innebära.

    Du väljer fortfarande att lämna mina två frågor till dig obesvarade och det är du i din fulla rätt att göra givetvis.

    Det jag finner olustigt är att du sätter likhetstecken mellan att vilja ta reda på VAD eleverna faktiskt KAN och att vara anhängare till Björklund. Som tjänsteman har jag att utföra politiskt fattade beslut. Påverkar dem gör jag politiskt. Hur skulle det annars se ut om vi hade en och annan nasse som tyckte han visste böttre än de folkvalda? Obs: nej jag kallar inte dig för nazist, nej.

    Osökt undrar jag vad du bygger din bild om verkligheten på. Jag kommer givet inte få svar på dessa heller men jag måste ändå fråga:
    1) är det din bild att lärarkåren har fått den hjälp de förtjänat med att skapa ”i förväg redovisade kriterier” på en konkret nivå sedan 94 och att eleverna därför fått hjälp att sålla bland den fantastiska mängden info? Och därmed övat upp sina tankekvaliteter?
    2) är det din uppfattning att Scherp, Carlgren, Ekholm t.ex. har hjälpt till i detta arbete eller stjälpt detsamma genom att konsekvent byta fokus från elevens kunskapsrätt till det utlärda?
    3) när du skriver ”lärande” menar du då det utlärda eller det eleven de facto kan efter genomfört pass/lektion/termin i betydelsen learning outcome? Menar du det sistnämnda är vi överens.

    Jag ÄR förbannad. Förbannad på alla dem som sabbat för alla de kompetenta lärare som vill göra ett bra jobb. På grund av dem som sabbat lärarnas arbete får vi nu allt fler pålagor i form av fler nationella prov (helst m ”objektiva granskare”) och allt mer adminisrrativa pålagor.

    Hade lärarna fått göra sitt jobb enligt uppdraget och fått hjälp istället för att bli vilseledda hade vi som kollektiv kunnat visa vad eleverna på just vår skola kan när de lämnar en viss årskurs, på vikken nivå de kan förstå och tolka sin omvärld och vilka verktyg de har för att påverka den.

    Då mitt hjärta vilar djupt i arbetarrörelsen gör det ont att konstatera att det ingalunda är högerfalangen som förstört för lärarna och eleverna. Mycket av Björklund ageranden nu ser jag som respons på att så många utomstående fackpedagoger och förment experter skapat förvirring och därmed sänkt självtilliten i lärarkåren.

    Fortsätter det så lär vi ju inte få färre beslut grundade på en misstro mot kåren.


  18. Peter,

    Den första frågan i din kommentar har jag svårt att svara på då jag fortfarande är lärarstudent (har lite kvar på mitt examensarbete). Arbetar alltså inte i skolan ännu. Men min känsla är att man inte har fått det. Men det är alltså en känsla och inget som jag varken kan bevisa eller underbygga med några större erfarenheter. Carlgren kan jag inte uttala mig om då jag inte har läst särskilt mycket om denne. Scherp och Ekholm har jag bättre koll på. Deras metoder tillhör knappast mina favoriter precis om jag nu ska uttrycka mig lite försiktigt. Däremot gillar jag att de har bidragit till att föra upp vikten av att FN:s barnkonvention implementeras i svensk lag. Det är en mer än viktig fråga för min del.

    Anledningen till varför du inte har fått något direkt svar på dina två frågor i en tidigare kommentar är att jag håller på att fundera själv över den typen av frågor nu när jag håller på att utveckla mitt sätt att se på lärande, undervisning och examination. Utan att låsa sig vid något nu då jag fortfarande inte har funderat klart på hur jag ser på lärande så lutar det ändå åt att det kommer bli så att fokus kommer ligga på vad eleverna lärt in. Det torde sedan vara upp till läraren att utvärdera och reflektera kring huruvida det utlärda under kursen faktiskt motsvarar de krav som ställs i styrdokumenten eller om man kan göra på ett annat sätt för att få en bättre koppling till styrdokumenten.

    Det som jag och många med mig har vänt oss emot är att man från utbildningsministern försökte styra över hur vi skulle undervisa, i form av att försöka få alla lärare att använda katederundervisning. Se gärna mitt inlägg ”IKT i skolan – från implementation till uppföljning” om hur jag vill använda IKT för att följa upp elevernas resultat. Fredrik.

    http://digitalskola.blogspot.com/2012/02/ikt-i-skolan-fran-implementation-till.html


    • Hej igen Fredrik.
      Vi är till fullo överens om att en minister eller tjänstemän skall ge tusan i att tafsa på metodiken i en mål&resultatstyrd skola. Men en del kan uppenbarligen inte låta bli.

      Du får förlåta att jag kanske gav dig en släng av sleven oförtjänt. Jag är bara så förbannad på alla dem som obstruerar.

      Jag tycker det verkar som om du har en genuin vilja att leverera i jobbet och inte, vilket jag misstolkat hos dig, kommer att lägga fokus på vackra ord uttryckta i form av de goda abstraktionernas tyranni.

      Det Johan reagerat mot, liksom jag, är de som nu lyfter fram IT som frälsare i syfte att undvika att tala om VAD varje elev faktiskt har rätt att kunna. Att kunna hantera IT är en del av den kunskapsrätten, tveklöst.

      Förstår om du har mycket att läsa men om du har tid vill jag rekomendera dig att läsa ” Att synliggöra tänkandet, om begreppsbaserad undervisning” av Sten Arevik och Ove Hartzell. Den sätter ord på det många, många försökt och försöker att uttrycka om vad som är kvalitativ undervisning. Du kommer garanterat att gilla den. Det synsättet är en viktig del i min teoribas och jag vet hur det sättet att se på undervisning gynnar skapandet av det tänk jag tolkar att du också är ute efter att ge eleverna. Det visar alla de elever jag undervisat med fokus på tankekvaliteterna.

      Välkommen i kåren Fredrik. Det är ett fantastiskt yrke!


  19. Peter,

    Tack för välkomnandet till att börja med. Den boken som du tar upp i din kommentar i form av den som Arevik och Hartzell har skrivit var en del av kurslitteraturen på lärarutbildningen så den har jag läst. Det var något år sedan nu. Men en av de saker som jag så här på rak arm kommer ihåg i den boken var att de gav mer eller mindre konkreta exempel på arbetsområden utifrån deras modell i slutet av boken vilket är ovanligt i metod böcker för skolan.

    Blended learning är en central del av mitt sätt att tänka kring både lärande och undervisning. Det handlar här om att kombinera det som är bra med Internet och annan modern teknik och det som är bra med den skola och undervisning som vi har nu. En central del i att komma dit är för min del ”The flipped classroom” som innebär att eleverna får innehållet levererat via exempelvis inspelade podcast i hemmet innan de kommer till skolan. De får sedan i klassrummet applicera och diskutera innehållet.

    Det finns ett par orsaker till varför jag nog kommer att använda denna metod. Det ena är att jag tror att eleverna kommer bli mer aktiva i klassrummet, vilket enligt mitt sätt att se på det är positivt. Det andra är att jag som lärare hoppas få mer tid på det här sättet för att hjälpa varje enskild elev. Det tredje är att eleverna mer kan arbeta i sitt egna tempo med den här metoden och det fjärde är att jag som lärare tror att jag bättre kan utmana dem där de befinner sig med den här metoden.

    Fredrik


    • En av de saker som jag finner mest intressant med The flipped classroom är att eleverna kan ta del av innehållet hur många gånger de vill. De kan också spola tillbaka och se om det som de eventuellt har svårt med. Ser fram emot att ta del av olika former av erfarenheter från de lärare världen över som nu testar detta.
      Fredrik


    • Intressant Fredrik,
      Jag måste säga att jag verkligen inte ifrågasätter detta, men man måste nog komma ihåg att detta till stor del är lärarberoende, alltså att läraren är bekväm med detta arbetssätt, men också att det beror på vilka elever man har. Det vill säga, elever som inte kan läsa och som har noll kunskaper med sig kan förvisso bli inspirerade av detta arbetssätt, men har nog svårt att ta till sig och lära sig. Där är nog lärarens arbete av direkt avgörande, om inte annat som en inkörsport på i vissa fall flera år. Annars blir det nog lätt så att eleverna lär sig vad läraren vill ha och kopierar text. Har man dessutom 12-13 stycken elever av den kalibern i en klass (som jag haft flera gånger) är det svårt att individualisera. Jag vill med detta inlägg inte vara skeptisk, verkligen inte, bara realistisk. Utifrån mina erfarenheter från utsatta områden så är det inte en klass och en handfull elever det handlar om, snarare en tredjedel av elevunderlaget.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s