h1

Biståndsarbete på agendan

13 februari 2012

Jag kan inte påstå att jag är så speciellt insatt i biståndsarbete, heller inte särskilt engagerad. Jag har förvisso en viss utbildning inom detta område, det var en del av den utbildning som jag lästa i statsvetenskap (samhällskunskap) på Stockholms universitet. Men ändå, jag är inte så engagerad, även om jag är intresserad.

Idag när jag var på väg hem från jobbet lyssnade jag på studio 1 i P1. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) och Magnus Wahlman från Diakonia diskuterade det svenska biståndet i studion. Carlsson menade att man bara pratar och pratar och åker på konferenser och åker på konferenser och åker på konferenser och pratar  och pratar. No action. Nu ville Gunilla Carlsson ompröva biståndet och se till att det inte gick direkt upp i något lands budget, många gånger till länder med diktatur. Med andra ord resurserna kom inte fattiga och behövande till godo. Carlsson menade att det var dags att utvärdera och följa upp vad som verkligen gjordes för biståndspengarna.

Magnus Wahlman menade att Gunilla Carlsson var fel ute, man hade jobbat mycket med demokraifrågor och andra former av utbildning som inte riktigt gick att mäta som Carlsson ville.

Jag är inte så insatt, men jag tyckte att debatten var intressant, lyssna på hela diskussionen här.

Men jag vill säga något i frågan som jag tycker att Gunilla Carlsson tar upp och som är viktigt, det är på tiden att man granskar vart alla miljarder kronor går. Vad får man för pengarna? Kanske finns en poäng att ta reda på detta. För jag har många gånger blivit förbannad över hur tjänstemän på SIDA som har jobbat med bistånd i fattiga  länder (utvecklingsland?) kan lyfta ut 50-60 tusen kronor i månaden, fria hemresor ett gäng gånger per år, fri bostad (ofta bungalow eller villa), tjänare, fria resor flera gånger per år för familjemedlemmar som stannat kvar i Sverige. Sen när dessa personer kommer hem till Sverige får de uppskattning för hur fina människor de är som har engagerat sig och jobbat för fattiga människor i världen. Hur de har ställt upp och jobbat för lite rättvisa i världen och på deras CV ser det bra ut.

För mig är detta bara humbug, ett jävla lurendrejeri och ett över-, medelklassspel för att visa vilken otrolig humanism man är. Tycker att det är bra att Gunilla Carlsson ställer krav, kanske ska man lägga ner hela SIDA och sponsra frivilligorganisationerna, sponsra de många hundra människor som vill vara volontärer. Kanske hjälpa dem med en liten slant för att visa uppskattning för att dessa hjältar åker ner för att göra skillnad, inte på grund av att de vill skratta hela vägen till banken.

Nu kanske jag är taskig, det kan finns en massa duktiga och kompetenta människor inom SIDA och som gör ett fantastiskt jobb. Ta inte åt er i sådana fall, men förstå andemeningen om det jag skriver. Behövde få ut detta, trots att denna blogg egentligen bara ska handla om skola.

Advertisements

13 kommentarer

  1. Biståndsarbete är också en karriärväg. Varför slösa bort skattepengar på människor som snackar bort tiden?Lägg ned biståndet och satsa pengarna på något vettigare i Sverige. Varje land får ta om sin egen byk.


    • Hej!
      Bistånd kan ses som en moralisk fråga, en egoistisk fråga och en praktisk fråga och ytterligare några aspekter vill jag minnas.

      Det moraliska är att en del av världen lever i överflöd, medan andra delar lever i fattigdom. Det moraliska är att vi i den rika världen vet om detta och då kan detta vara en anledning till att agera.

      Det egoistiska bygger på att en människa hjälper aldrig en annan människa utan någon baktanke om att få tillbaka med råge eller som sagt med syfte att göra karriär.

      Oavsett vilket skäl som föreligger till att utöva bistånd så blir det den praktiska biten som avgör om biståndet är en väg att nå något av biståndets uttalade mål, t.ex. fattigdomsbekämpning, demokrati, jämlikhet etc etc. Liksom vad gäller svensk skola så är det tyvärr nästan endast de negativa fallen som kommer till massmedias kännedom. Men nog finns det många fall där bistånd i någon form har givit resultat. Jag kommer ihåg ett projekt som humanekologen Joakim Öjedahl föreläste om där man lyckats stoppa jorderosionen. Detta skedde genom en anpassning av praktiskt kunnande till den lokala kulturen på plats.

      Problemen med bistånd är välkända och behöver här egentligen inte upprepas men jag vill ändå nämna två aspekter. Den ena aspekten är maktaspekten. Hur få en utveckling till stånd som passar både mottagarland och biståndsland om biståndslandet villkorar mottagarlandets utveckling. En lösning kan vara att biståndet går via så kallad NGOs, det vill säga Non Government Organisations.

      Den andra aspekten berör också maktaspekten men då mer i vilken mån bistånd leder till det gamla målet om hjälp till självhjälp. Det vill säga det finns en risk för biståndsberoende.
      Men också en risk för att mottagarlandets invånares självförtroende på sin egen förmåga att utvecklas kan hämmas (vilket kanske inte är så konstigt). Själv minns jag hur jag under någon vecka i en kurs i U-landskunskap” (heter nu något annat) var utplacerad i en by i Zimbabwe med syftet att lära och förstå bondebefolkningens situation i ett U-land. Istället frågade bonden mig om råd hur han skulle tveckla sitt jordbruk.


      • Pär,
        Jag läste en del om bistånd när jag läste statskunskap och det var nu länge sedan. Jag blir bara så förbannad när det handlar om, som Janne skriver, att göra karriär och tjäna storkova. Oavsett perspektiv kanske det är dags att satsa på något konkret till varje land, typ mikrolån eller utbildning/skolbyggnader.


    • Eller satsa på projekt som verkligen ger något, t.ex. Läkare utan gränser, eller att utbilda mot kvinnlig omskärelse eller starta mikroföretag.


      • Hej!
        Jag håller med dig. Det finns många kanaler. Men nu är jag jobbig, det finns också en moralisk fråga i hur vi lever i västerlandet och att våra egna mål, på olika nivåer, kan vara probmatiska om vi vill att alla på vårt jordklogt ska leva i en värld som präglas av hållbar utveckling.

        När jag hör våra mål med högskolan (eller för den delen de stora unviersitetens mål) att bli intenationelt konkurrensbara (för vår del givetvis inom ett profilområde) och nå höga interntionella rankningplatser.

        Men tänk om det finns projekt och nätverksbaserade kurser, där deltagare finns i olika lokala kontexter på vårt jordklot´, där målet är att identifiera och främja lokala utvecklingsbehov. Bidrar dessa kurser till att respektive högskola eller unviersitet höjer sin internatioella rankingplats eller bidrar det till en hållbar utveckling eller bidrar det till båda dera?


  2. Jäpp, eller varför inte stödja läkare utan gränser i st.f. att skicka iväg 100-tals miljoner till diktaturer och terrorlistade regimer? Och man har liksom en budget att fylla, alltså hur mycket pengar man ”måste” skänka bort varje år. Mot slutet på varje budget gäller det att dumpa ut pengar om man ligger dåligt till. Ren planekonomi.

    Det finns ett svar, men det törs jag inte skriva här.


    • Håller med – inga pengar till diktaturregeringar. Tack för att du inte skriver ditt förslag på min blogg.


      • Nja, det är inte svaret du tror.


  3. Ett problem är det tunga arvet från den socialdemokratiska,
    Palme-, eran. (s) trodde inte på marknaden utan på den
    politiska styrningen, socialism. Alltså knöts det svenska
    biståndet till utvecklingsländer med socialistiska regimer.
    Att vilja vara god är inte tillräckligt. Man måste tänka klart
    också.


    • Hej Vidi!

      Hur menar du med att tänka klart? Vad kan vi idag veta vad en åtgärd kommer att leda till i morgon?

      Jag kan ta två parallella jämförelser.

      När Olof Palem med flera stödde ANZ i kampen mot apartheid i Sydaftika var det rätt eller fel? på vilka grunder var det rätt eller fel? Kunde vi då veta vad Nelson Mandela skulle uträtta under 1990-talet?

      Var det rätt eller fel att stödja ZANU i Rhodeisa i kampen mot apartheid. På vilka grunder var det rätt eler fel? Kunde vi då veta vad Robert Mugabe (ZANU) skulle uträtta i Zimbabwe under dryga tre decnnier?

      Var det rätt eller fel att stöjda FNL-röresen under Vietnamkrigert, t.ex. genom att 1972 skriva på en proteslista mot USAs bombningar av Hanoi? På vilka grunder var det rätt eller fel att protestera mot dessa bombningar?

      Var det rätt eller fel att protestera mot bombningarna av Irak år 2003? På vilka grunder var det rätt eller fel?

      Bara några funderingar.


  4. Bra tankar där Pär, mycket lätt att i efterhand säga att vissa handlingar var bra och andra var dåliga.


    • Tack ed!


  5. En enkel distinktion: en sak är att stödja en frigörelse från
    förtryck, en annan sak är att bidra till uppbyggnad av
    demokratiska institutioner och marknadsekonomi, vilket
    kommer efter frigörelsen. Det senare fanns under Palmeepoken inte i den svenska biståndsagendan. Studera t ex Sveriges stöd till
    Tanzania/Nyerere som hotade permanenta landets under-
    utveckling



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s