h1

Vem vill jobba i skolan?

27 februari 2012

När jag var i Karlstad och pratade om min bok Yrke: Lärare så var det några lärare som tog upp frågan om hur man ska orka med sin arbetssituation där saker läggs på lärare hela tiden. Dessa lärare som kom och lyssnade på mig kanske inte direkt gick därifrån och var glada och inspirerade, snarare var de nog tyngda av att bli påminda av sin arbetssituation. 

Skulle jag uppmuntra och inspirera? Var det min uppgift att gå dit och vara sprudlande glad och få dem att tänka – ”Don’t worry, be happy”? Eller ska jag säga som det är? Det finns en risk att jag trycker ner lärarna i skoskaften? Jo, det finns det ju, men jag kände inte att jag gjorde det, snarare ville jag belysa problemet och en kvinna uttryckte det att hon hade en familj och småbarn – hur ska man kunna vara engagerad då? Nej, det är ju klart att familjen måste gå först, men att en viss uns av engagemang kan nog alla uppbringa.

I veckan berättade en lärare till mig att hon hade genomfört ett kommungemensamt matteprov. Att lägga in resultatet, de över 1000 svaren tog över två timmar. Dessutom tog förberedelse, genomförande, bedömning/rättning ett antal timmar. Och detta var bara pålagt denna lärare uppifrån och då inte av rektor.

Jag läste i DN i veckan att antal sökande till lärarutbildningen har sjunkit drastiskt. Enligt statistik som Lärarnas Riksförbund hade beställt av SCB och avser förstaval vid universitets- och högskolestudier hade söktrycket på lärarutbildningen sjunkit rejält. 1982 var det 7,5 sökande till varje lågstadielärarplats och 5,2 till varje mellanstadielärarplats. 2011 var det 1,1 som sökte till grundskolelärarutbildningen. Katastrof? Jag tycker i alla fall det! I denna ”hårda” konkurrens om utbildningsplatserna är det så att toppstudenterna söker lärarutbildningen? Tänker de: ”lärare är en bra karriär, där kan jag nog jobba och göra en insats”. Med alla skriverier i media, finns det en liten chans att toppstudenterna väljer jurist-, ekonom- eller läkarlinjen? Därmed inte sagt att mediabilden är falsk.

En god vän berättade att en hon känner en person som  jobbar som lärarvikarie. Han har jobbat i medelklasskolor där merparten av eleverna har haft en inställning att de vill lära sig och där mycket bygger på elevernas lust. Denna person har haft ett ”proggigt” sätt att se på kunskap och lusten att lära. Följa upp result  – fy! Kunskapskontroll – usch! När det inte längre fanns ett vik på skolan han var på, tyckte min goda vän att han borde testa att vicka i förorten. Sagt och gjort, lotten föll på en skola som ligger mitt i ett miljonprogramsområde och där 99% av eleverna har invandrarbakgrund. Efter en vecka var killen i chocktillsånd. Elever i årskurs 1 och 2 som slog varandra blodiga, kallade varandra för hora och fitta, sa till varandra att de skulle knulla deras mamma och dessutom gav sig på läraren med våld. Välkommen till verkligheten! Så klart inte allas verklighet, men i många skolor pågår detta, något som jag vet av egen erfarenhet.

Lärarna får dra det tunga lasset, givetvis på skolor som inte har problem med våld och fult språk. Lärarna får dra det tunga lasset över allt. De ska hålla ordning på klassen, lära eleverna kunskaper, gestalta värdegrunden, ringa föräldrar, sätta gränser, avgränsa sig att inte bli privat utan förbli professionell. Och så gnälls det över lärarnas lov – välkommen vem som helst att komma och jobba en vecka på Vikingskolan som lärare! Då ska man komma ihåg att Vikingaskolan är en relativt väl fungerande skola, inte på grund av mig och rektor – även om vi betyder mycket, utan på grund av lärarna. Övrig personal gör också ett bra jobb, men lärarna är de som gör skillnad i många unga människors liv.

Men är det så bra och lätt att vara rektor eller biträdande rektor. Nej verkligen inte, frågan är om någon vettig person i framtiden kommer att vilja vara rektor under de förutsättningar som ges. För det läggs på oss saker hela tiden, vi ska göra det och vi ska göra det.  Och vi får inte sköta vår skola i fred, utan det ska gås på möten, ekonomin är oklar, IT får vi inte sköta själv – fast vi skulle kunna ha en lösning som blev både billigare och bättre och vi får inte anställa vilken personal vi vill. Vi ligger i för att få det att funka, för att lärarna och övrig personal ska få en rimlig arbetssituation. För att de elever som är i behov av extrastöd ska få det, men varje vecka blir det uppenbart att vi inte räcker till. Att vi inte har resurser så att det räcker till, både kompetensmässigt och ekonomiskt. Men det är inget synd om mig, denna text är inget gnäll, jag kan när jag vill söka nytt jobb om jag inte vill jobba kvar. Det är inget synd om mig!

Så vad göra? Hur ska vi få lärare i framtiden som är välutbildade och inpirerande, som inte går på knäna och som inte hamnar i en negativ spiral där deras enda mål är att  överleva, ha näsan över vattenytan? Jag har några konkreta förslag, som givetvis behöver problematiseras mer i kring.

  • Förstatliga lärarkåren. SKL har dragit ner läraryrket i skiten och har gång på gång visat att man är en duktig arbetsgivare, för lönen lärare har hållits nere och läraryrket har bagateliserats. Vem som helst kan vara lärare har tydligen varit parollen som SKL har drivit. Släng in en boll i gympasalen, så kan vilken barnskötare som helst vara idrottslärare. Med en statlig huvudman kan man åter bringa reda i löneutveckling och statushöjning.
  • Höj lärarlönerna omedelbart med minst 5000 kronor på kort sikt (nu) och 10 000 på lång sikt (inom 5 år). Lärare är ett samhälles viktigaste yrke och för att få ett ökat intresse att locka till sig både toppstudenter och studenter som verkligen vill bli lärare behöver denna konstnad ses som en investering. Denna högre lärarlön kan ses som en snorloska i Atlanten i jämförelse med de många miljarder kronor som idag läggs på utanförskap och sociala åtgärder för unga människors misslyckande, allt från icke avslutad utbildning till arbeslöshet och psykisk ohälsa. Även om det finns lärare som inte håller måttet och som egentligen inte borde ha 5 eller 10 tusen i löneökning är det nödvändigt att genomföra detta i alla fall. Spin-off-effekten är större än den enskilda läraren.
  • Inför begränsning på antal universitet och högskolor som har lärarutbildning, knyt de bästa lärarutbildarna till dessa institutioner. Hur vet man vilka som är bäst? Genom utvärdering av studentenkäter och studieresultat.
  • Inför intervjuver för att komma in på lärarutbildningen.
  • Slopa IUP – det är så otroligt mycket merarbete utan att det ger speciellt mycket. Fokusera på de elever som inte når kusnkapskraven.
  • Skär ner i antalet nationella prov, det behövs inte fler nationella prov. Standarden är inte alltid bra och det tar otroligt mycket tid från ordinarie undervisning, med tvivelaktig resultatförbättring.
  • Inför ett system för resultatuppföljning från Skolverksnivå hela vägen ner i klassrummet. Ett färdigt system går på kort tid att ta fram, se till att alla ansvariga – från Skolverkschef till enskild lärare får förhålla sig till resultaten, diskutera dem, förklara dem och påtala hur man ska göra för att förbättra dem.

Det finns många fler förslag som jag skulle kunna ge, men det är inte fruktbart att göra en lista på två A4-sidor med insatser och åtgärder som behövs för att förbättra skolan. Det viktigaste är i alla fall att satsa på lärarna och låta dem få arbetsro. Att inte hela tiden behöva göra en massa saker som de blir beordrade att göra.

Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen: Läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Lärare gör skillnad!

Advertisements

58 kommentarer

  1. Jag tycker man kan sammanfatta det som behöver göras i följande. Vi behöver följa upp kunskapsinhämtande på alla nivåer och göra det lönsamt att prioritera det. I skolsystemet måste alla ha koll på nivån de har ansvar för, lärarna måste veta hur eleverna ligger i förhållande till målen, skolledning måste veta lärarnas effektivitet när det gäller att ge eleverna kunskaper, och huvudmannen ska veta att vilka skolor som är effektiva verksamheter för elevens lärande. Kunskaper kommer att löna sig för eleverna men för övriga nivåer är det också viktigt att det lönar sig att lyckas väl.

    Dina förslag är bra men det är exempelvis bra att veta varför vi vill förstatliga så att vi genomför det på rätt sätt. Det är viktigt att inse att om uppföljning på de olika nivåerna och belöningssystem fungerar så behövs inte nationella prov långt ner i åldrarna. Det är viktigt att vi inser att IUP:n är klumpig administration men att lärare måste känna till elevens utveckling och ha en plan för den.


    • Sen är det dags att se till att skolan alltid prioriterar kunskapsuppdraget, det är så vi får eleverna att känna sig omhändertagna och inspirerade.


      • Jag menar att du har alldeles rätt. I diskussionen om ”vård/omsorg” och kunskap är kunskap den rätta vägen. Jag tror att eleverna känner sig väl omhändertagna av det. Att prioritera kunskapsuppdraget innebär inte att man missar vare sig omsorgsfrågan eller demokratifrågan. Demokrati förutsätter nämligen kunskap, såsom en annan debattör påpekat. Jag vill också påpeka att det finns en några år gammal LR-rapport, Vem vill bli vad – och varför? som tar upp frågan lärare, läkare, jurister och socionomer. Frågan ställdes till läkar-, jurist- och socionomstuderande om varför man hade valt att inte bli lärare. Två svar stod ut: lönen och arbetsmiljön.
        Jag tror inte att man kan satsa på att lärare så hett ska brinna för sitt yrke att de ska stå ut med vad som helst, såsom Bertil Törestad antyder. Var och en har bara ett liv och måste ta hand om det. Vad händer om ingen till slut vill bli lärare? Blir det bättre då? Jag håller med Johan Kant, höj lönerna för det första. LR menar i ovannämnda rapport att lönen har ett signalvärde. I Finland, som har nämnts här, rekryterar man från de mest välmeriterade studentgrupperna. Och det går inte sämre för Finland, eller hur? Lärarlönerna i Finland är inte nämnvärt högre, men arbetsmiljön är omvittnat bättre, och läraryrket har hög status. //Stella, gymnasielärare


    • Väl talat Jan!


      • Jan.

        Du har helt fel och dessutom strider ditt uttalande ”Sen är det dags att se till att skolan alltid prioriterar kunskapsuppdraget mot nu gällande läroplan. Vi har dubbla uppdrag vill jag informera dig om. Vi ska svara för elevernas demokrati utveckling och vi ska svara för elevernas kunskapsutveckling. Att bara ha fokus på ett av dessa uppdrag är inte i enlighet med styrdokumenten.

        För min del prioriterar jag demokratiuppdraget minst lika högt som kunskapsuppdraget. Detta är också vad läroplanen säger att vi ska göra.


      • Ta en titt i skollagen och inse att det finns grund för att prioritera kunskapsuppdraget där. I och med att jag dessutom anser att demokratiuppdraget behöver oerhörda mängder av kunskaper hos eleverna så är dessutom fokus på kunskapsuppdraget enda vägen att lyckas med demokratiuppdraget.


      • Jan.

        Jag anser mig ha ett starkt stöd i våra styrdokument för att inte bara prioritera kunskapsuppdraget utan också vårt demokrati uppdrag (som varit i fokus för min del sedan jag började läsa till lärare). LGR 11 innehåller till exempel följande formuleringar:

        ”Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”

        ”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet.”

        Om man tittar i Skollagens 1 kap 5 § så kan man där läsa:

        ”Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.”

        Mot bakgrund av vad som står i LGR 11 är det glasklart att det inte alls är tillräckligt att fokusera på kunskapsuppdraget. Med andra ord köper inte jag din argumentation om att vi bara ska fokusera på kunskapsuppdraget utan kommer fortsätta ha mitt fokus inom demokratiuppdraget. /Fredrik


  2. Som jag skrivit tidigare är jag en f d lärare som inte ångrar att jag lämnade skolan för två års sedan. Kan bara nämna att jag jobbade på ett boende i helgen och tjänade över 200:-/timmen. Städade lite, satte fram mat, åkte gokart och småpratade med ungdomarna över en kopp kaffe.
    Lärarvikariepoolen, som jag ringde bara för att kolla den dåliga lönen, erbjöd mig 149:-/timmen. Då hade jag fått åka runt i förorterna och stressa sönder mig.
    Minsta möjliga motstånd för största möjliga utdelning. Så tänker jag idag; samtidigt som jag med sorg tänker på hur världens viktigaste yrken släpas i skiten. Alla dessa ungdomar som i teorin har världens bästa möjligheter att lyckas, men som går en framtid till mötes som halvanalfabeter och arbetslösa.

    Den dagen jag får 40.000:-/månaden återkommer jag men tills dess njuter jag av lugn och ro på jobbet.

    Mvh
    Catharina Persson,
    f d lärare


  3. […] Kant skriver Vem vill jobba i skolan? och sätter upp 7 punkter för att vända utvecklingen rätt. Jag vill förenkla till att det […]


  4. Jag har på sistone haft kontakt med ett antal nybakade läraregenom vidareutbildningar och blir närmast förkrossad. De flesta har ingen allmänbildning (i klass med Hammar Säfström i På spåret) alls. De har skrivsvårigheter och kan knappast författa en sida text på ett acceptabelt sätt. Dessa individer är alltså lärare, och snart legitimation.

    Instrumentellt inställda lärare som Catharina Persson mår nog bäst utanför skolans värld.


    • Dina fina ord om ”instrumentellt inställda” lyckas inte dölja hur ologiskt du resonerar. Skolan behöver kloka lärare och en sådan person väljer en yrkesbana som ger frihet att utvecklas och ett ädelt syfte men faktiskt också ett yrke som ger bra ekonomiska möjligheter att ta hand om sin familj och sig själv.

      Du oroas över hur okunniga lärarstudenterna är men samtidigt så ser alla kloka och kunniga att de har bättre möjligheter på annat håll.

      När dessutom barnvaktsuppdrag och administration tar allt större andel av arbetstiden och när SKL och skolledningar ständigt skurit ner på autonomin, då finns det inte mycket skäl för en klok och kunnig person att välja läraryrket.


      • Jag hoppas att lärare ska ha intresse för läraryrket som är så starkt att de inte sätter en lägsta lönegräns för att vilja ingå i världen viktigaste yrke.

        Men Jan, problemet är ju att dessa medelmåttiga lärare är ute i skolorna NU!!


      • Läkare, ekonomer, biologer, ingenjörer, psykologer är också viktiga yrken med ädla syften och stor frihet. Varför ska någon istället välja lärarbanan och stå ut med så mycket sämre villkor. Under min ingenjörskarriär erbjöd det sig otaliga möjligheter att få utlopp för mitt intresse för att undervisa och lära ut så jag är nöjd med att jag väntade med bytet tills jag rent ekonomiskt byggt upp en tillräckligt stark ekonomi.

        Den sämsta andelen av lärarstudenterna fortsätter att bli allt sämre precis som du beskriver. Om jag skulle gå med på att dagens lärare är medelmåttiga så finns det en bra bit ned till usla att falla ytterligare. Ifall jag sen tycker att Sverige fortfarande har ”bättre lärare än landet förtjänar” så kan fallet bli riktigt stort.


  5. Johan.

    Jag gillar inte alls förslaget om att ett fåtal ska ta över utbildningen av lärare. Det kommer oundvikligen att leda till att de stora jättarna eller konkret de stora universiteten kommer ta över. Dessa stora universitet är redan idag inte alls förtjusta i utvecklingen inom de mindre högskolorna där man kommer upp med kreativa lösningar och vågar tänka nytt för att förbättra kvaliteten i utbildningen.

    Ditt förslag känns som en återgång till en svunnen tid som redan har gått upp i rök. Den mångfald som finns idag ska vi vara rädda om och inte slå sönder genom att låta ett fåtal aktörer få diktera verksamheten. De stora universiteten skulle säkert jubla över ditt förslag. Men för mig som har läst på en mindre högskola så känns det helt ansvarslöst att gå den vägen. Det var viktigt för min del när jag sökte till lärarutbildningen att skolan inte var för stor. Det skulle aldrig komma på tal att söka till ett av de stora universiteten. De är kolosser på lerfötter som fortfarande inte hängt med in i vår tid utan som försöker upprätthålla tidigare ordning genom att begränsa utrymmet för de mindre högskolorna.

    Fredrik


    • Små högskolor fantiserar fram nytt men stora högskolor har kunnandet att tänka nytt som förändrar till det bättre. Den viktigaste ingrediensen för forskning är många kunniga kollegor som kan ge återkoppling. Den viktigaste ingrediensen för lärarutbildning är samverkan med forskning och beprövad erfarenhet. Sverige har verkligen fått alldeles för många små högskolor som försöker profilera sig på de mest absurda sätt bara för att dölja att de inte har kompetensen de behöver.


      • Jag delar inte alls din uppfattning på någon punkt i din senaste kommentar Jan och hoppas verkligen inte att regeringen låter sig påverkas av de stora universitetens oseriösa lobbyister som vill bibehålla ett gammalt och omodernt system och slå sönder mångfalden.

        Varför tror du att de små högskolorna har kommit upp? Jo, därför att de stora universiteten i det här landet agerade som kolosser på lerfötter och vägrade flytta fram sina positioner för att anpassa sin verksamhet till dagens samhälle. De är mer eller mindre fortfarande kolosser på lerfötter som fortfarande inte har förstått att tiderna har förändrats. Fredrik


      • ”Små högskolor fantiserar fram nytt men stora högskolor har kunnandet att tänka nytt som förändrar till det bättre.”

        Det var precis det som de stora högskolorna och universiteten fatalt misslyckades med. De ägnade sig mer åt att bevara det de hade än att tänka nytt. Jag har inte mycket till övers för att de ska lyckas tänka nytt nu när de fortfarande inte har förstått att tiderna helt har förändrats.


      • De små högskolorna har helt kommit till pga politisk styrning och det har aldrig varit frågan om fri konkurrens. Söktrycket till de stora skolorna är med rätta mycket högre och det var rent avskyvärt hur exempelvis Lund och Uppsala fick göra neddragningar för att släppa fram andra. När de sökande fortfarande ville dit så skulle det tas fram politiskt styrda åtgärdsprogram för att ändra eleverna istället för att tänka om kring den vansinniga decentraliseringen.’

        Trots det är både Lund och Uppsala så banbrytande att de lockar gästforskare från hela världen, gäststudenter med kraftfulla meritlistor och blir citerade internationellt.


      • Jan.

        Vi är inte överens på en enda punkt här. Du verkar endast se vad de stora universiteten tillför och inte vad vi faktiskt fått för positiva effekter som ökad mångfald med mindre högskolor. För min del som har läst vid dessa mindre högskolor så har det bara varit en fördel!


      • Jag har själv undervisat på både stora och små högskolor och nog
        märks en generell skillnad. De små har svårare att nå upp till en acceptabel nivå. Bristen på kvalificerade lärare är stor på sina håll.


      • Du pratar om mångfald men vad är det för nytta med mångfald när den inte ger något mervärde. För lärare är det inte svårt att få jobb men ta och titta på yrken med lite konkurrens och fråga dig om det är eleverna från de små högskolorna som är mest eftersökta. Ifall du själv går på en liten högskola kan det förstås kännas bittert att behöva inse att den inte håller måttet men jag tror att din utåtriktade och sökande attityd kan göra att du kompenserar för det din högskola inte kunnat ge dig.


      • Jan.

        Det är inte de stora universiteten som driver utvecklingen framåt mot morgondagens pedagogik på den nivån. Det är de mindre högskolorna runt om i landet. Bara Högskolan Dalarna har ca 12 000 studenter online. Man är drivande i utvecklingen genom olika projekt som ”Next generation learning” osv. Man kommer att försöka få på plats mer flexibla tider när man kan börja läsa på högskolan som student och man ska som student kunna få välja i vilken takt man läser i större utsträckning än idag.

        Hur vet du att den mindre högskola jag läser på inte håller måttet då jag inte ens talat om vilken högskola det är? Känns mer som ett kategoriskt uttalande från din sida och att du absolut inte vet hur det faktiskt förhåller sig ute på de mindre högskolorna. Att försöka dra alla mindre högskolor över en kam som du med ditt uttalande försöker göra känns faktiskt oseriöst. Fredrik


      • Den högskola du nämner har jag arbetat på.
        Distansundervisning är ett vågspel på flera sätt….
        Jag menar Körlings bok. Den har jag skrivit om och dä
        därvid också tagit upp demokratibegreppets hantering där.

        http://torestad.blogspot.com/2012/02/nu-ler-nog-korling-och-vygotskij.html


      • Vill bara göra en liten notering i diskussionen. Med online-pedagogik öppnas vägen för fusk och que-seekers. Om det inte är så att högskolan låter eleverna komma dit och skriva en salstenta. Det är ett känt fenomen, både som jag har uppmärksammat personligen och som har påtalats i många utvärderingar att en del studenter kör ”tentalättmetoden”. Klart att du inte gör det Fredrik. Konsekvenserna blir förödande, studenter som urholkar kunskapsuppdraget.


      • Bertil.

        Intressant inlägg du har skrivit. Har läst det. Men vill också bilda mig en egen uppfattning om boken innan jag ger mig in i några djupare diskussioner om den. /Fredrik


      • Ett exempel Jan är Södertörns Högskola utanför Stockholm som profilerar sig på att vara mångkulturella i hela sin utbildning. Det ska bli intressant att se vilken behörighet de lärare som har examen från Södertörn får, för det är väldigt ospecificerat vad studenterna verkligen har med sig för kunskaper. Jag har flera på min skola, ska bli intressant att få se deras behörighet. Kan bli ett helvete för mig när jag ska lägga tjänstefördelningen.


      • Jag tar tillbaka ett överdrivet provocerande inlägg men påpekar att tanken var att se det som ett hypotetiskt inlägg om utifall att din lilla högskola inte räcker till. Vi behöver inte få bort alla små högskolor utan de välfungerande kan vi låta växa till sig istället.

        Många av de traditionella stora universiteten bedriver ganska omfattande distansutbildning. Jag gick bland annat en mycket intressant databaskurs på KTH för många år sedan. Det högskolan i Dalarna ägnar sig åt är ett mycket storvulet projekt som jag tycker experimenterar alldeles för mycket med examinationsformerna. Jag är ytterst tveksam till om de vet att eleverna uppnår kunskapsmålen.

        Mitthögskolan har varit med en hel del i media och aldrig i några smickrande ordalag. Att de flesta företag i Göteborgsregionen betraktar ”ingenjörer” från småhögskolorna som ett B-lag är uppenbart för den som har lite kontakter.


      • Johan.

        Om vi hade haft så stora problem som du försöker ge sken av med online utbildning så hade inte 6,1 miljoner studenter och elever läst minst en kurs online förra året i USA. Då hade inte 50 000 studenter läst via Internet vid ett av universiteten i Sydafrika. Då hade inte 12 000 av 18 000 studenter läst online på Högskolan Dalarna. Det är miljontals studenter runt om i världen som läser kurser helt via nätet. Bara på Högskolan Dalarna sitter mellan 200 och 400 studenter online om dagen och samtalar med varandra via det virtuella klassrummet Adobe Connect. Det finns inte en chans att man ens kan komma i närheten av att försöka dra tillbaka utbildning online ens i liten skala. Den här utvecklingen är helt omöjlig att stoppa eller ens försöka begränsa i någon bemärkelse. MIT i Boston har lagt ut hundratals fullständiga högskolekurser och tusentals föreläsningar gratis på nätet. Där finns föreläsare som tar 150 000 kr per föreläsning i normala fall.

        Det vi ser växa fram nu i realtid är med stor sannolikhet början på utvecklingen av ett nytt utbildningsväsende. Aktörer som Khan Academy kommer sätta ett enormt tryck på nuvarande utbildningsväsende. För utbildningen är nu oberoende av tid och rum. Med Khan Academy kan varje elev läsa i sitt egna tempo och de möjligheter till uppföljning av elevernas resultat och utveckling som finns här saknar vad jag vet motstycke i utbildningsväsendets historia. Du får som lärare exakt veta vad eleven arbetar med, vilka elever som är klara med de olika momenten, vilka elever som arbetar med de olika momenten och vilka elever som kört fast. Du får dessutom reda på exakt inom vilket område och till med ner på enstaka problem som det är eleven kört fast på, vilket innebär att du vet exakt vad det särskilda stödet skall sättas in.

        Skolan måste inse att förutsättningarna har förändrats på ett fundamentalt sätt. Och det torde också omfatta både våra politiker på nationell nivå och lokal nivå som fortfarande tror att vi befinner oss i industrisamhället. I vilken annan bransch skulle man acceptera att ca femtio procent av de anställda inte har tillgång till en egen dator?


      • Fredrik,
        För det första har jag aldrig ifrågasatt utvecklingen och möjligheten med IT, klart att det finns fantastiska möjligheter att ta del av och delge varandra bra föreläsningar och utbildning. När du skriver: ”Det är en utveckling som är omöjlig att stoppa..” så menar jag ju inte att vi ska stoppa den. Det jag lyfter varningens finger åt är inlärning som sker för att klara av tentafrågorna eller examensuppgiften och som till sin karaktär är att man kopierar text eller lär sig mekaniskt. Du kan väl inte ha missat att det finns ett gäng studenter i din närhet som inte pluggar för att verkligen lära sig något, utan för att klara examen. Detta fenomen är inte nytt, det har många instanser lyft upp som ett problem när det inte finns någon kontroll, t.ex. Högskoleverket, Riksrevisionen och Riksdagens revisorer.

        När det gäller ITK och grundskolan tror jag att du är ruskigt fel ute om du tror att du kan applicera det som sker med vuxna på universitetsnivå rakt av på årskurs 2- eller 3-nivå. För det första finns det väldigt stora skillnader på områden, alltså i vissa områden (t.ex. Jordbro) kan över hälften av eleverna inte läsa och räkna på ett godtagbart sätt i årskurs 5. Merparten av eleverna kommer från hem som saknar studietradition och där skolan inte står högt i kurs, vilket innebär att elevernas inställning till skolan generellt sett inte är positivt. Många elever kommer från hem där våld och missbruk är vardagsmat. Jag vill inte måla fan på väggen (men jag har jobbat konkret med denna elevgrupp i 9 år), men att tro att dessa elever inte skulle ägna sig åt att lösa sin skoluppgift på enklaste sätt för att sedan ägna sig åt spel och annan IT-sysselsättning är naivt. Jag sitter just nu med vår kontaktpojke inför samma problematik – skolarbete – fy och usch, datorarbete – kanon och bra! Men vad händer? Kopiera text och göra egna videor. Men i hans fall – kunskap=Noll!


    • Fredrik,
      Varför skulle de stora universiteten få uppdraget – det är jag inte alls säker på. Kanske är det så att de mindre och kreativa, som har andra lösningar och inte är så förstoppade av ideologi skulle få chansen. Kanske skulle man lägga ner hela skiten i Stockholm? Eller Malmö? Jag ger inga förslag, bara att det kanske är dags att fokusera.


    • Johan.

      Det är bra att vi är överens om att vi inte ska begränsa den här utvecklingen. Dock är det väldigt problematiskt att tala om att man ska ha salstentamen på en online utbildning då tanken med en sådan utbildning är att du ska kunna läsa den utan att faktiskt behöva befinna dig på högskolan. Om man skulle göra online utbildning beroende av att behöva ta sig till högskolan så skulle många studenter inte kunna läsa online utbildning längre.

      Examinationen är en svår nöt att knäcka när det kommer till det här med online utbildning. Dock tror jag att man håller på att knäcka den nöten nu. Det man har gjort i allt större utsträckning är att införa regelbunden examination. Det innebär att man har uppgifter av analyserande karaktär. Om du inte har förstått vad kurslitteraturen handlar om utifrån de uppgifter som man ställs inför så klarar du inte att vara aktiv på seminariet och åker då på komplettering. Seminarium som hålls i mindre grupper ofta via Internet med virtuella klassrum som Adobe Connect, head set och webbkamera. Sedan är det ofta någon form av hem uppgift eller hemtentamen i slutet av kursen dessutom.

      Dessutom har jag inte sett en enda vetenskaplig undersökning som skulle visa att risken för fusk skulle öka dramatiskt på en online utbildning i jämförelse med att läsa kursen på plats på högskolan. Exakt var du har fått att online utbildning skulle bidra till fusk vet inte jag, men det är inte ett påstående som du har belagt i alla fall!


      • Fredrik,
        Du missuppfattar mig kontinuerligt, antingen medvetet eller också är jag otydlig. Jag har ALDRIG sagt att man ska ha salstenta på en onlineutbildning. Det enda jag har sagt är att det finns många personer som jag känner och som har gått i mina parallellklasser/kurser på Universitetet som har läst för att få ett papper där det står att de har examen. Alltså que-seekers, som inte pluggar för att lära sig utan för att få en examen. Detta fenomen har också flera myndigheter uppmärksammat. Hur man ska lösa det på onlinekurserna eller inte har jag ingen åsikt om. Däremot är jag lite osäker på att kvaliteten på undervisning, människor har en förmåga att ”tentalätt”, inte alla, men alltför många. Utvärderingar i framtiden får väl visa hur det kommer att bli. Detta har inget att göra med onlineutbildning, utan är ett generellt fenomen när kontrollen försvinner. Det är bra att man hittat en lösning på detta, som du skriver.

        Jag håller med dig om att det är fantastiskt att inspirerande och lysande föreläsare finns bara några klick bort, det är en otrolig möjlighet som man ska ta vara på. Dock tror jag, utan att vara framtids eller IT-fientlig, att vi fortfarande kommer att behöva undervisning och skola ungefär som idag, alltså som bygger på mellanmänskliga relationer – med eller utan IT i klassrummet.


  6. @frekar

    Demokratiuppdraget, säger du. I en odemokratisk värld är det verkligen en pedagogisk uppgift att söka få eleverna att tänka på ett annat sätt än vad omvärlden gör.

    Monarkin är t.ex. i sig en ren uppmaning till oss att tänka i hierarkier och anse vissa människor som viktigare än andra. Hur får du ihop det med människors lika värde när du undervisar?


    • Bertil.

      Demokratifrågorna och de mänskliga rättigheterna arbetar jag med dagligen och försöker få upp dem på bordet. Jag har i sig inga problem med att monarkin ersätts med ett demokratiskt och modernt system. Det finländska systemet med presidentval är ett föredöme för hur man kan skapa ett bättre system som är mer modernt och demokratiskt än vad vi har i Sverige nu. Jag tror det kommer. Men från det att man beslutar om det tills dess att det faktiskt är genomfört kommer det ta flera år (man måste ju till exempel ha ett val mellan för att ändra i grundlagen).

      Jag ser arbetet med demokratifrågor och mänskliga rättigheter som långsiktigt och något som vi stadigt behöver lyfta fram och kämpa för. Annars kommer vi inte att nå framgång här då det finns starka krafter som inte vill att de mänskliga rättigheterna ska bli starkare.


      • Vad är då demokrati i skolan. I en nyutkommen bok om skolan talar författarinnan om demokrati som om allt gott och mjukt är samma som demokrati.Hon talar om demokratiska samtal o.dy. Är inte detta urholkande zv begreppet en svårighet för dig som lärare.


      • Bertil. Den bok du hänvisar till antar jag är Körlings bok. Rätta mig gärna om det inte var den du menade. Den boken kan jag inte kommentera då jag ännu inte läst den. Däremot kan jag kommentera demokrati begreppet som sådant. Demokrati i skolan handlar för min del väldigt mycket om att omsätta de mänskliga rättigheterna i praktiken.


      • Fredrik,
        En liten petites bara, du säger att: ”Demokratifrågorna och de mänskliga rättigheterna arbetar jag med dagligen och försöker få upp dem på bordet.” Du har tidigare skrivit att du går sista terminen på din utbildning. Jobbar du i skolan nu eller är det på högskolan som du jobbar dagligen med dessa frågor? Jag bara undrar.


      • Johan.

        Jag är fortfarande kvar på lärarutbildningen (har komplettering kvar på examensarbetet). När det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter så handlar det för tillfället om att försöka bilda opinion i samhället för dessa frågor. Skriver en hel del om detta i sociala medier.


      • OK Fredrik,
        Jag missuppfattade, trodde att ni diskuterade hur man agerade på skolan i klassrummet – alltså demokratiuppdraget i skolan. Fel av mig!


      • Hur definierar du då demokrati Fredrik? Ordet valsar runt och betyder allt som är bra i vissa kretsar.


      • Oops! Har sett att jag glömt skriva under vissa kommentarer här, så jag gör det retroaktivt. Borde stått Fredrik under alla inlägg från Frekar06.


      • Ifall jag förstår författarinnan rätt så lägger hon mer tonvikt vid att alla har en plats och en röst än ytlig former som majorietsbeslut. Hon hävdar att innehållet är demokratiskt framtaget av vuxenvärlden men barnets demokratiska rättighet är att bli mött i sina tankar. Demokrati är ett svårt begrepp för den som vill tala klarspråk eftersom delar som kunskapsrätt och minoritetsskydd skapar många dilemman.

        Det betyder att jag tycker att författarinnan trängt djupare ner i begreppet demokrati än många andra förmår. De där som fortfarande är kvar i tanken att vi får demokrati bara alla röstar.


      • @Jan
        Att vidga demokratibegreppet så som nu görs är inte att fördjupa utan att förflacka det.


      • I beg to differ! Kunskap är makt och om vi inte börjar med de grundläggande rättigheterna när det gäller barn så blir demokrati bara en mantel för att den högröstade får igenom sin vilja.


      • Jag lärde mig lura ”demokratiska” lärare redan på mellanstadiet.


  7. Det är inte alls konstigt att lärarkvaliteten sviktar. Till Bertil vill jag säga: det hjälper inte om man har ett ett stort intresse av att vara lärare när man börjar i yrket.

    Arbetssituationen är idag sådan att de flesta efter x antal år inte längre kan ha det livet längre, för det är helt enkelt inte värt det.

    Följden blir att de som kan går vidare. Det handlar inte om lönenivån i första hand, eller att lärare är snikna eller inte har ideal. Det handlar om att överleva, eller i alla fall känna att det finns någon kraft kvar till andra saker i livet, som familjen till exempel. Skolan är en krutdurk som väntar på att smälla, om inte läraryrket omgående blir ett arbete som man kan vara kvar i.

    Själv läser jag in en mastersexamen på Göteborgs Universitet för tillfället. Mitt liv är enkelt nu, jämfört med hur det var under de elva år jag var lärare.


    • Hej,
      Vill du att jag ska publicera ditt inlägg får du stå för dina åsikter med namn. Det är en princip jag har.


  8. Intressant diskussion!

    Inför begränsning på antal universitet och högskolor som har lärarutbildning, knyt de bästa lärarutbildarna till dessa institutioner. Hur vet man vilka som är bäst? Genom utvärdering av studentenkäter och studieresultat.

    Jag är inte helt emot din tanke, men det finns en del problem kring det. Vilka de bästa lärarutbildarna är, är en värderingsfråga och det kan i värsta fall grunda sig på ett värderande. Frågan är då vems värderande man skall gå efter.

    Utvärdering av studentenkäter visar sig inte alltid vara det bästa måttet på vem som är den bästa läraren. Och hur ställer man sig om utvärderingarna visar 50-50 eller 40-60 osv. i riktning mot det man värderar som bästa läraren. En lärare som ställer höga krav, kan få dåliga utvärderingar, men bra studieresultat. Studieresultaten kan då vara en väg, men jag är osäker på om det kan vara ett mått på om läraren är den bästa eller inte. Det är ju vuxna individer som går på lärarutbildningen och de går ju inte att bestämma över. Läraren kan vara hur duktig som helst, men kan inte råda över studenterna, som t.ex. lärare på skolan kan råda över sina elever.

    En annan problematik är gällande studieresultaten vad det är man bedömer. Hur skall examinationer se ut för att en lärare skall kunna bedöma det verkliga lärandet och det lärande som bidrar till att studenten blir den bästa läraren? Även om läraren underkänner ända tills varje student får betyg B på alla examina. Vilket man inte kan göra! Om ett arbete når upp till en viss betygsnivå, kan man inte underkänna.

    Jag tror, det är helheten av studentens prestationer, teoretiska såväl som praktiska färdigheter, som kan ge en indikation på att det här blir en lärare som klarar av uppdraget. Och det kan väl egentligen bara göras i slutet av utbildningen.


    • En möjlig väg är att alla lärarutbildare uppmuntras att göra en inventering över vad som behöver höjas vad gäller kompetensen och använda delar av FoU-tiden till det. Finns det något man behöver veta mer om eller fördjupa. Det är numera upp till universiteten att avgöra om universitetslärarna skall få forsknings- och utvecklings/kompetenstid. Den är verkligen något som höjer kvaliteten på ett universitet. Man kan då fråga sig varför man från utbildningspolitiskt håll inte låter den vara kvar som en del av tjänsten.


    • Håller med dig om att det är mycket svårt, kanske till och med omöjligt.


    • Betyder decentralisering av beslut om tjänstefördelning att forsknings- utvecklings/kompetens- behöver bli mindre.

      Det skulle i så fall vara en likartad utveckling som läraryrket drabbades av sedan det decentraliserades.

      I en bättre skolvärld borde det istället varit tvärtom.


      • Nej, det behöver inte vara så … men som jag förstår har vissa lärosäten tagit bort den tiden. Men är inte riktigt säker på att dessa uppgifter stämmer.

        Det är i vilket fall en oerhört viktig tid om man vill att kvaliteten skall bli högre och bibehållas.


      • Hur viktig denna tid är, är jag ytterst medveten. Vi kämpar en segsliten kamp mot tokiga idéer om att vi skulle bli effektivare utan den.


  9. […] av de bloggare som lyfter frågan om de individuella utvecklingsplanernas vara eller icke vara är Johan Kant som menar att de bör avskaffas. Detta är något som Jan Lenander kommenterar i sin blogg så […]


  10. Vilken beskrivning från en lärare på vilka konsekvenserna har blivit. Det blir så tydligt vad som har gått förlorat i denna kontrollhysteriska tid.


  11. OK Miguel,
    Tack, då ska jag ta bort ditt namn. Jag tycker att din redogörelse är ett viktigt statement som är värt att sprida, för det belyser det orimliga i de pålagor som har lagts på läraryrket. Tack!


  12. Vem vill jobba i skolan ?

    Mitt svar: Det vill den som inte vill sälja sig till jobb med kapitalintressen i första hand och bli en som jagar pengar och vinster hela dagarna.
    Utan i stället vill göra något verkligt meningsfullt. T.ex att göra en skillnad i ett barns liv. Så att han/hon har med sig kunskaper om världen och erfarenheter om sig själv och andra människor ut i livet.

    När jag ser på saken tycks mig yrket lärare vara ett av de finaste du kan ha i dag. Och det borde precis som för sjuksköterskorna uppvärderas och lyftas fram på flera sätt.

    Jag tänker på programmet om klass 9 A som det inte gick så värst bra för i början. Men som när de fick hjälp av ett proffsteam av lärare, vilka älskade sitt yrke, var duktiga i sina ämnen. OCH hade förmågan att inspirera andra. Dessa lärare Kunde lyfta klass 9 A till att bli en toppklass.
    Dessa ungdomarna fick lära sig att tro på den egna förmågan och använda den på ett bra sätt. Och de fick lära sig att förmågan de hade var enormt stor. Den insikten gav den vingar att flyga med.
    Och jag blev så glad.

    Och jag glömmer aldrig detta sedan.
    Det var en av de absolut bästa filmer jag sett.
    Och jag önskar så mycket att jag fick ingå i ett sådant team.
    Det vore mitt drömjobb.

    Hälsningar
    Lisa H

    Ps. Jag är inte lärare men borde kanske ha blivit det 🙂 ds.


    • Hej Lisa,
      Jag tycker också att programmet var bra, men av någon anledning fick programmet mycket kritik. Jag tror så här i efterhand att det beror på att den verklighet som visades upp i programmet inte överensstämde med den pedagogiska maktens vision av skolan. Dessutom var det lite jantelagstänk, att vissa lärare är bättre än andra – så får det väl inte vara – alla är lika mycket värda och lika bra. Falsk humanism! Om du vill bli inspirerad så läs min bok Yrke: Lärare. Där berättar jag om mina erfarenheter från min lärargärning. Boken finns på många bibliotek.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s