h1

En lärarskildring

10 mars 2012

Jag fick ett brev! Jag fick ett brev som fick mig att fundera, inte så att det vände upp och ner på min syn på saker och ting. Inte heller att det var något nytt under solen, utan att det var ett vittnesmål från en lärare som tydligt beskrev sin arbetssituation. Jag ha under en längre tid hävdat att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Då blir det uttalandet klätt med ord, när en enskild lärare beskriver sin situation och hur denne ser på sitt jobb. Säkert är det många lärare som känner igen detta och därför vill jag publicera brevet. Här kommer det:

Vad ska man säga? Jag har jobbat som lärare i tio år och jag älskar/älskade det jobbet. Men jag slutade. Det var lite som att göra slut med sin första flickvän. Men just nu vill jag inte tillbaka. Vad kan det bero på?1. Jag vill inte bli misstrodd. Jag vill att rektorer, skolpolitiker och journalister m.fl. ska utgå från att jag är ett proffs tills motsatsen bevisats. Nu är utgångsläget väldigt mycket att något är fel om inte motsatsen bevisats. Detta leder till en situation som påminner om Josef K:s i Processen. Man ska dokumentera allt man gör, så att man kan bevisa att inget felaktigt har skett. Det finns ingen tydlig anklagelse, så för att föregripa en potentiell anklagelse (vilken som helst) så måste man visa att man aldrig gjort något fel. Det ska skrivas pedagogiska planeringar, trots att alla vet att undervisning inte kan följa en planering. Den måste kontinuerligt planeras och planeras om utifrån förutsättningar. Lik förbaskat ska det lämnas in ett litet papper som beskriver något som i själva verket inte kommer att inträffa.

Sedan ska alla kunskapsresultat dokumenteras på sådant sätt att andra kan ta del av den – inte ändamålsenligt – dvs. så att jag kan hålla reda på vad eleven kan och kan tala om det för eleven – utan så att vem som helst kan läsa och förstå det. Dessutom är betygs- och uppföljningstrycket så stort att man får lägga på tok för mycket tid på att försäkra sig om att man tar upp alla föreskrivna mål och allt innehåll och att alla betygskriterier används vid bedömningen (för man kan inte missa någon del för då får eleven F). Detta går ut över friheten i arbetet. Det går ut över medinflytandet och gör lärarjobbet mer till ett kamrersjobb än till ett pedagogiskt arbete

Sedan ska åtgärdsprogram upprättas och möten hållas. Att det tar tid och fokus från själva åtgärderna verkar ingen tänkt på. Det är viktigare med pappren än det man gör. Om ingen planering finns, om resultaten bara finns i mina anteckningar om inga åtgärdsprogram upprättas då har inte undervisningen planerats, inga resultat uppvisats och inga åtgärder vidtagits – för det finns ingen tillit. Ingen verkar längre räkna med att någon lärare kan vara samvetsgrann, engagerad och ansvarsfull. Alla är skyldiga till motsatsen bevisats.

Och till och med när alla planer är skrivna och alla lektioner, prov, bedömningsformer och omdömen gjorda och dokumenterade, kommunicerade och förankrade – enligt konstens alla regler och i enlighet med alla bestämmelser – så ringer ändå någon förälder (som aldrig kommit på utvecklingssamtal och som inte har en aning om all denna myckna dokumentation och allt detta monumentala arbete) och klagar och river upp himmel och jord över att deras barn “bara” fått Godkänt som betyg. I dessa lägen har du inget stöd att vänta från din rektor. Det spelar ingen roll hur mycket du dokumenterat, hur bra utvärderingar du har och hur engagerad du är. Du får inget stöd utan får ensam ta smällen och får på sena kvällstimmar sitta i timmar med föräldern och tålmodigt förklara vad betyget beror på. De litar förstås inte heller på dig som lärare. Det spelar ingen roll att eleven sagt att man är “bästa läraren” – de vet ju, de har ju läst i tidningen, att alla lärare är inkompetenta.

2. Jag vill undervisa. Men undervisningen ges inte mer plats än de schemalagda lektionerna. Man förväntas teleportera sig från ena änden av skolan till den andra för att hinna till nästa lektion. Och man verkar tro att läraren kör samma gamla lektioner om och om igen och att lektioner tarvar varken förarbete eller efterarbete.

Det tar tid att botanisera runt på nätet och att läsa på i olika böcker och diskutera med kollegor. Man kanske själv måste gå på ett studiebesök eller gå en kurs ibland? Man kanske rentav måste sitta en stund i lugn och ro och tänka? Men inga möten kan du utebli ifrån och inga lektioner ställas in. Från 7.30 till 13.00 kan du vara i arbete utan rast eller mat. Det viktiga är att du är där (på plats) inte kvaliteten på din insats. Nej, det har inte bara hänt en gång.

3. Jag vill vara ledig någon gång.

4. Jag vill att det jag gör ska tas på allvar. Jag vill få tid och möjlighet inom ramen för 45 timmar (inte 50, inte 60) att göra research för undervisningen, hitta inspiration så att jag kan sprida glöd och engagemang, tid att analysera resultaten i klasserna och framförallt tid att tänka ut, formulera, testa och utvärdera min undervisning. Ska du göra det du har utbildning till måste du jobba 10 timmar gratis i veckan. Om du reducerar dig själv till en kopia av dig själv eller till en megafon för ett läromedel och skriver omdömen som du i hemlighet skäms för, ja, då kan du kanske få fason på din arbetstid och ha tid till dina egna barn.

5. Jag vill få kunna göra fel. I den nuvarande misstroskulturen finns inget utrymme för misstag. Allt måste vara på plats. Alla papper inne i tid. Alla betygskriterier bedömda. Allt innehåll behandlat. All närvaro införd. Alla telefonsamtal ringda. Alla PK-orden sagda. Jobbet är omänskligt. Gör du minsta miss så har du inte gjort det du ska. “Good enough”-nivån är att allt ska vara gjort. Och den inbäddade kritiken, eller öppna klagomålet uteblir inte heller. Även om du gjort rätt på allt i åratal så är kan du räkna med att någon lagt märke till att du la in omdömen i en klass lite sent eller glömt frånvarorapportera i en klass. Då väger kvaliteten på undervisningen och relationen till eleverna plötsligt lätt.

Slutligen
I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska göras. I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras. Alla kan lägga till nya arbetsuppgifter åt lärarna som allt som oftast genererar ännu ett papper. Forskarna skriver i raljerande ordalag om lärarnas felaktiga betyg, lustiga och bristfälliga omdömen och utvecklingssamtal; eller om deras bristande IT-kompetens; eller om hur de inte följer kursplanen. Alla kan säga vad som är fel, men ingen verkar kunna göra rätt. Det är kanske lättare att döma, kritisera och recensera än att undervisa?

Att alla utom en själv kan formulera vad man ska göra är typiskt för de mest simpla, ofria och okvalificerade jobben. Telefonsäljare följer ju ett färdigt manuskript. Numer så har de stora skolföretagen börjat med standardiserade lektioner. Läraren förväntas inte längre vara kompetent att förebereda, genomföra och utvärdera sin egen undervisning. Det behövs gemensamma planeringar, standardiserade lektioner och centralt framtagna prov. Det verkar kanske harmlöst men är ett tydligt bevis för proletariseringen och den ökande ofriheten i ett stolt yrke, Sveriges viktigaste.

I nuläget kommer jag inte tillbaka. Nej, fan heller.

Är det inte så att läraryrket är samhällets viktigaste arbete? Eller vad säger ni SKL?

Annonser

335 kommentarer

  1. […] En lärarskildring tar en lärare upp den förlamande misstron från omgivningen som många lärare upplever. Det ska […]


    • Oj! Tack för en klockren beskrivning av min vardag! Jaa, kan det kanske vara här någonstans vi finner svaret på varför lärares status undermineras och dalar och varför det, som många medier beskriver det; ”går utför för den svenska skolan”!
      (Vilket kom först där? Hönan eller ägget?)

      Enligt alla de senaste forskningsrönen, intervjuer om skolgång o.dyl. som jag tagit del av så är den absolut viktigaste ingrediensen till en lyckad skolgång/lektion- läraren!!!
      Dock undrar jag hur länge det kommer att finnas några lärare som orkar lägga ner sin ÖVERtid på att planera god undervisning då den andra tiden lagts på att- dokumentera och ordvränga? (För DET är det vi enligt arbetsgivaren måste göra och det är ju det som är mätbart, för arbetsgivaren.)

      Omgivningens/arbetsgivarens kritik och misstänksamhet är förlamande och visionsdödande. Hur återupprättas detta?

      Tack än en gång, hoppas texten sprids än mer!
      Maria L-P


    • som vårdnadshavare för en unge, kan jag bara hålla med dig! VARFÖR får ni inte undervisa?! Ungkotten kan inte ens bokstäverna, men med tiden blir han antagligen ett socialt underverk…fast utan att kunna läsa o skriva.
      Fler lärare borde som du säga ifrån! Jag kan inte vara ensam förälder om att tycka att ni snart borde få börja göra det ni är bäst på: undervisa!
      heder åt dig som ryter ifrån!


    • Tack för en fantastisk beskrivning! Känner igen allt. Härligt att du lyckats sätta ord på det så bra. Själv är jag sjukskriven från min lärartjänst och får behandling för utmattningssyndrom. Jag kommer inte heller tillbaks. Det är synd, för i grunden är lärare ett underbart roligt och meningsfullt jobb!


    • Ja, det är konstigt att alla förståsigpåare inte inser att skolan faktiskt vart bättre förr, innan all denna dokumentation. För 15-20 år sedan var vi ett av de bästa utbildningslanden i världen
      Kanske dags att gå tillbaka till lärarledda lektioner, där den mesta tiden läggs på eleverna istället för på papper om och kring dem?


    • Ja kära nån… en mer tydlig bild av hur det är i skolan/förskolan kan inte ges. Samma sak gäller i allra högsta grad inom förskolan. Mångårig erfarenhet av pedagogiskt arbete och mången högskolepoäng är viktlös i dagen skola…. Sååå trist. Pricken över i-et är precis det du säger: Alla utom man själv kan formulera det man ska göra…. och detta trots den breda erfarenhet och den högskoleutbildning de flesta har.


    • Det var det bästa jag har läst på länge!!!


    • Bra skrivet!

      För mig finns det bara en väg ur problematiken:
      -Pedagogiskt ledarskap!

      Bra ledarskap skapar en bra och trygg arbetsmiljö, öppenhet för nytänk och kreativia lösningar från lärare kring sin arbetssituation. Bara vi vet vad som behövs, bara vi kan förändra…men utan en kompetent och drivande ledning på myndigheter och skolor blir vi låsta i precis det som brevet handlar om: Omöjligt uppdrag!


      • Mike,
        Det finns en annan mycket viktig aspekt – följa upp resultat och synliggöra eleverna behov och organisationens brister. Resultatuppföljning från årskurs 1. Bara då kan vi få en förändring.


    • Håller med om allt. Skönt att höra en yngre kollega så väl beskriva lärarens omöjliga arbetsvillkor. Jag har valt att gå i pension tidigare än jag planerat. Kan inte syssla med allt det jag inte tror på, i synnerhet som stöd från rektor saknas, en rektor som istället med kraft driver personalen att lägga fokus på kringarbetet, det som inte är undervisning och inte elevkontakt.
      Varna alla unga från att välja detta omöjliga arbete!
      Jag har lyckats avråda mina tre barn från lärarbanan. Det känns skönt.


    • Visst är tidsperspektivet en viktig del i läraryrket och jag kan hålla med om att kraven ofta blir fler medan den betalda arbetstiden är densamma.

      Jag har arbetat både i den kommunala och privata sektorn på gymnasienivå och har givetvis stött på problematiken – men känner att jag har fått gehör de gånger vi opponerat oss. Något som i detta sammanhang verkar vara tämligen unikt. Ibland måste man vara övertydlig mot ledningen och påvisa timmar och kvaliténs inverkan på varandra.

      Idag arbetar jag inom idrottsvärlden på heltid. Detta beror inte främst på mina erfarenheter som lärare utan ett sådant där tillfälle som bara ”dök upp” och var mer attraktivt för tillfället.

      Jag kan inte säga att jag saknar skolvärlden, då jag idag både arbetar med ungdomar och grupper i andra former. Dock kan jag absolut tänka mig att återvända till skolvärlden (inom en 10-årsperiod) i någon form OM rätt tillfälle ges till det.

      Så, summan är att jag varken vill svartmåla eller hålla med i allt som skrivs i texten, utan helt enkelt belysa att det går att påverka. Så kasta inte in handdukarna för gott, men ta gärna en paus om du är sugen på det.


  2. Känner igen mig. Känner igen kollegors frustration, inte minst mina kvinnliga kollegor. Tyvärr är känslan till och med sån att mina ögon tåras när jag läser. Ju mer vi läggs på i arbete, framförallt som dokumentation, i syfte att hjälpa elevernas möjlighet att nå målen. Ju mindre tid, men framförallt ork, att lägga på att planera undervisning, utveckla de samma OCH hålla oss ajour med verkligheten runtomkring oss. Ju mindre blir elevernas möjlighet att nå målen om detta händer. VI biter oss i svansen. Vi måste vända detta nu… God undervisning är inte längre det viktigaste. Tyvärr 😦


    • Sveneric,
      Trist konstaterande, men också något att ta tag i och göra revolution kring. Nu får det vara nog!


  3. Sitter trött och matt efter att ha läst denna text. Håller med fullständigt. Ibland funderar jag själv på om jag borde göra något annat. Men vad då? Vilken efterfrågan finns det på någon som har en massa poäng i olika SO-ämnen och i princip jobbat hela sitt yrkesverksamma liv i skolan.

    Jag är fast övertygad om att ingen läser all denna dokumentation som vi lärare förväntas producera. Det blir copy – past omdömen och LPP som bara är urvattnade kursplanstexter. Den svenska skolan faller fritt och vi med den.


    • Martin,
      Kanske beskrivningar som denna kan hjälpa lärarkåren så att du, Sveneric, Maria och Anette (andra kommentarer) får möjlighet att fokusera på det som är viktigt och lyfta andra frågor och säga ifrån till lärarfacken. Detta ska vi inte göra, eller rättare sagt – detta gör vi inte. Kanske behövs det skarpt läge – för i slutändan, oavsett vilken syn vi har på pedagogik eller teoretisk förankring behöver lärare bli eniga kring dessa frågor och säga: Nu räcker det!


    • Jag tror vi lärare inbillar oss att vi inte har kompetens för något annat än det vi gör. Har någon besökt ett kommunalt kansli på sistone och där träffat de som kallas ”projektledare” eller ”utvecklingsmuppar”? Vilken utbildning har de? Eller titta på alla som kallas ”handläggare” på länsstyrelsen, landstinget, Försäkringskassan osv. Skulle inte en person som är stresstålig, allmänbildad, socialt kompetent, flexibel och intelligent kunna göra det som de gör?


  4. Stark berättelse – och bra att du publicerar texten i helhet Johan!

    Jag känner igen mig och inser att det inte är någon slump att jag väljer en forskarkarriär istället för en lärarkarriär.

    Det som i mina ögon står ut mest i texten är att det finns så mycket kritik, förakt och misstänksamhet mot lärare och lärarrollen. Därför måste vi också ha bedömningar (‘kontroll av utlärt’ som du brukar säga), nationella prov, skolinspektion och ”allmänna rekommendationer” från skolverket. Att lärare själva skulle kunna vara experter på undervisning och lärande existerar inte idag.

    Sorgligt och med konsekvenser för både lärare, skolor, utbildningar och framförallt eleverna.

    Nåja, kanske är den här texten en början på något annat? Kanske kan vi synliggöra ett annat sätt att se på och verka i skolan?


    • Karl,
      Hoppas du har rätt, att det här är början på något annat. En ny diskussion.


      • Jag tycker att du föregår med mycket gott exempel genom ditt stora engagemang Johan! Ska något nytt ta form i Haninge har man en ypperlig chans tack vare dig och dina kollegor.

        Jag tycker också att Mats Öhlin också är värd att lyssna till, faktiskt. Dock måste debatten nå högre höjder än vad alltför ofta gör idag.

        Men det är ju också en härlig utmaning?!


      • Tack Karl!


    • -.-” Jag trodde jag var ensam om det där med att välja forskarkarriär istället för att bli lärare. Jag är geograf i grund och boten och skulle jag inte misstro min egen förmåga att undervisa så skulle jag absolut vidareutbilda mig till lektor.

      Geografi är ändå ett såpass brett ämne och jag vet själv hur trött jag var på det i gymnasiet. Jag förstod det inte, jag hatade det.. Men jag hade turen att träffa på rätt lärare. Jag skulle inte ha något emot det att undervisa andra så att de förstår geografi bättre. Men jag vet faktiskt inte om jag skulle få tiden till att inspirera, locka och fascinera. Det är det som jag gör mig så osäker.. och det är det som skulle få mig att bli lärare. Jag vill kunna bli en inspiration för eleverna. Men då vill jag göra mitt jobb till hundra procent. Jag vet inte om jag fixar det och fortfarande tycka om mitt ämne lika mycket hela tiden.


  5. Johan, det är inte bara lärarnas skyldighet att säga ifrån och hitta en väg ut ur det ”dårhus” som skapats av den en gång väl fungerande svenska skolan. Det är tid att sitta ner alla parter och lyssna på varandra. Idag görs ett uttalande an fackförbunden som genast besvaras från skyttegraven på motsatta sidan där SKL’s befälhavare genast laddar om när krutröken lagt sig. Så länge politiker, fackförbund, skolledare. mfl. hukar sig i skyttegraven med endast ny smutskastning av motståndare som lösning sker inget nytt på skildringen. Vad gäller brevet var det en utmärkt analys läget för oss lärare! /Martin
    omladdning av ny dmuts


    • Martin,
      Tyvärr tycker jag att detta snack fram och tillbaka mellan politiker, fackförbund, SKL, arbetsgivare och så vidare har hållit på så otroligt länge. Jag förstår att många misströstar, för det blir bara ett rundsnack. Ska jag vara riktigt ärlig har jag i min profession slutat lyssna och jag kör min grej. På bloggen och på fritiden är det en annan sak, då kan jag diskutera. Vill inte låta desillusionerad, men mitt fokus ligger bara på eleverna och lärarna. Bara!


      • Jag börjar med att ursäkta ”bokstavsröran” i min kommentar. Kommentaren är skriven på ett skakigt tåg i en sk. smartphone… Håller med om rundgången och att den kan anses (och är) som meningslös. Lägger själv minimalt med krut på alla dessa måsten som vi tvingas utföra för att anses ha gjort vårt jobb. Istället ställer jag in siktet på det som har effekt för elevers lärande dvs. det som händer och sker inuti i ett klassrum i interaktionen mellan lärare och elever. Samtidigt brottas jag med min argumentation mot alla dessa måsten. Få av dem är nämligen i sak dåliga, utan är vettiga påfund men som inte givits utrymme till att utföras med kvalité.

        Tack för en trevlig och läsvärd blogg!
        /Martin


  6. Fokus på ”Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt…” (Lärares yrkesetik, http://www.lararesyrkesetik.se) hjälper mig att åtminstone delvis stå emot det ofta absurda dokumentera-för-att-ha-ryggen-fri-trycket. Visst måste andra sluta tala om vad som ska göras och lämna förtroende och frihet till professionen, men vi i professionen måste också sluta lyssna och istället lyfta fram vår yrkesetik och vår kompetens. Det gäller att stå på sig – annars gör någon annan det…

    Har ett seminarium med titeln ”orka och utvecklas som lärare” som just nu snurrar runt, även om jag tyvärr ofta hört kommentarer typ ”Ja, det vore jättekul att komma, men just nu har jag inte tid och ork för jag måste ….”. Just när det gäller måsten är det ju så att det faktiskt bara finns två: 1) måste dö och 2) måste välja. Tufft att säga, men ännu tuffare om man inte inser att det faktiskt är så.


    • Magnus,
      Jag tror också att man måste stänga av och inte lyssna på det som är runt i kring. Kan man få hjälp av yrkesetisk karaktär är det bra. Dock tror jag att pressen på lärare har blivit väldigt hård, för i och med att press och myndigheter målar ut skolan som problemområden – välförtjänt förvisso, så ändras bilden av skolan och lärarna hos gemene man och hos föräldrar. Många går in redan från början med en negativ inställning till lärarna och skolan, det känner jag varje vecka i min profession som biträdande rektor. Många gånger har de inte fog för sin inställning och många gånger har de inte argument för vad de tycker. Detta känner lärarna och det blir en press på dem.


  7. Wow vilket brev, Johan. Jag tror att de allra flesta ämneslärare känner igen sig. Tyvärr.


    • Kanske dags att diskutera lärares arbetsbeskrivning – alltså tjänstebeskrivning i punktform?


      • Johan, kanske dags för resultatkontroll istället för dokumentationskontroll? Läraryrket är på många sätt ett ackordyrke. Man är klar när alla elever är på banan. Ibland kräver det stora insatser, ibland går det lättare. Klockan säger inte när jobbet är gjort. Eleverna gör det.


      • Bra idé Heléna!


  8. Jag förstår alla som slutar. Själv hänger jag kvar lite till. Jag har hamnat i ett kollegium som säger ifrån och vi har en rektor som i viss mån lyssnar. Även om man dignar under oket, så kan man slipa kanterna en aning mjukare. Trots allt är lärarjobbet ett underbart arbete. Har du turen att befinna dig i en programgrupp med extra stake så orkar du lite till.


  9. Otroligt välskriven beskrivning på ett yrke som i dagsläget inte kan vara bara ett yrke utan även ett kall om man ska orka fortsätta, och så ska det inte behöva vara!
    Samtidigt som denna dokumentationshysteri sveper in oss i dimman finns det otroligt mycket spännande med yrket också, mycket nytänkande och sådant som ger kickar. Hoppas det i slutändan segrar, för duktiga, engagerande, undervisande lärare behövs!


    • Lotta,
      Kanske ska lärare börja vägra? Vad ska hända? Om man kollektivt vägrar och säger att de enda jag dokumenterar är de elever som inte når målen och övriga struntar jag in. Får man sparken? Får man ingen löneökning? Men om det är mer eller mindre samtliga lärare i en kommun, i ett län, i ett land – ska dem sparka alla lärare? Ska man ge alla lönesänkning eller löneavdrag? Kanske är något att fundera på.


      • Där har du huvudet på spiken, Johan. Vad gör folk i mansdominerade yrken när de inte får rätt resurser att utföra ett bra jobb? Aningen vägrar de uppgiften eller så drar de ned tempot/ambitionsnivån så att den matchar det som arbetsgivaren har gett dem i form av resurser. Jag är också avhoppad lärare sedan 3 år och jag var mest trött på att folk var så gnälliga men samtidigt nöjda. Nöjd med lönen (mannen i huset tjänar bra så man klarar sig ändå), nöjd med loven osv. ”Jamen jag skulle inte fixa bara 5 veckors semester. Stackars mina barn som måste gå på fritids halva sommarlovet.” Ingen förändring kommer ske så länge man bara säger jatack och Amen när det kommer ytterligare dokumentation som ska göras.


  10. Om det är så en lärare efter 10 år känner och erfarenheterna delas av många andra lärare spelar det ingen roll hur mycket skoldebatt som pågår. Då räcker orden inte till. Då kommer färre välja ett av våra viktigaste yrken. Det krävs radikala grepp som vänder utvecklingen. Om de som arbetar ute i klassrummen, med undervisning, förlorar visioner och arbetsglädje är det förödande för ett land.

    Min erfarenhet är att få lärare idag deltar. Att skriva ett brev kräver tid, kraft och kunskap. Brevet är ingen rolig läsning, men ack så tung och viktig. Min erfarenhet är att lärare idag sliter och gör ett bra arbete, men behöver uppmuntran och stöd. Många jag arbetar med och arbetat med har varit bra lärare med stor empati och yrkesskicklighet.

    Jag läste ett inlägg om lärarnas löner. Det stod att ger man jordnötter får man bara apor. Vilka kommer att välja lärarbanan om den innebär livegenskap och tristess?
    Vad blir det kvar om man tar ifrån någon kreativitet och tron på en bättre skola? Pengarna är inte skolans stora ödesfråga. Om lärarna drunknar i uppgifter måste de få livbojar och mark under fötterna.


    • Roy,
      En annan intressant aspekt av det du skriver. Många har reagerat på detta brev och känner igen sig. Men tänk på alla som över huvudtaget inte läser bloggar och deltar i den offentliga debatten – merparten av svensk lärarkår. Och jag tror inte att dessa kollegor känner sig mer tillfreds med sin lärarsituation. Så vi har ett mörkertal här, vad jag tror i alla fall.


      • Det tror jag också. Innehållet är värt att sprida till fackliga företrädare och skolpolitiker. Din blogg gör nytta!


      • Tack Roy,
        Sprid du också, så blir det fler och fler som uppmärksammar problemen kring lärares jobb. Jag kommer att skriva en text om lärares situation, kommer skriva den som en följetång i flera delar.


  11. Skulle precis knyta mig för södagsnatten då minnet knackade på dörren… Ett protokoll ska renskrivas, och ett åtgärdsprogram kompletteras. Och när jag ändå sitter här kunde jag avsluta en påbörjad LPP…

    Som du förstår nickar jag tyst och igenkännande under läsningen av din text, vilken jag tycker på ett mycket bra sätt beskriver den frustration som ofta bubblar under ytan. Särskilt väl beskrivs den känsla av misstro som sipprar mellan lagren, men stammar ända från toppen.

    /Dan


    • Dan,
      Hoppas du åtminstone sov bra efter att ha kämpat med administrativa åtaganden. Ja du, kanske är dags att beskriva allt lärare gör och sedan fråga vilken tjänstebeskrivning en lärare ska ha.


  12. Jag stod inte ut så jag slutade och kommer aldrig tillbaka mer. Tio år i skolträsket var nog. Folk i min omgivning började reagera på min beteende och jag var nedgången både fysiskt och psykiskt.
    Det känns så skönt att ha lämnat allt bakom sig. Jag talar om för mina barn att det är bättre att skippa högskolan än att utbilda sig till lärare.
    Tack för mig och tio meningslösa år. Nu säljer jag kunskap åt privata aktörer och trivs med det.

    Hälsningar,
    Catharina Persson,
    f d lärare


    • Catharina,
      Trist att du upplever dina 10 år som meningslösa. Det är nog ändå så att de har varit betydelsefulla för eleverna?


  13. Vad ska jag säga???
    Känner mig så matt av att läsa det här brevet o känner igen mig i allt. Frågan är inte om jag ska sluta som lärare utan hur länge till jag orkar fortsätta om inget händer snart…
    Ligger hemma med influensa för andra gången den här terminen o kan inte låta bli att undra om det är stressen o pressen från mitt yrkesliv som sänker mitt immunförsvar så pass att jag inte kan hålla mig frisk.
    Inte blir det heller bättre av att veta vilket merjobb som följer med att vara sjukskriven när man sen kommer tillbaka till jobbet…
    Vissa dagar vill jag inget annat än att säga upp mig men min ansvarskänsla o min omtanke gentemot mina elever gör att jag kämpar vidare.
    Det är ju för deras skull jag valde det här yrket o jag saknar verkligen den tiden då man kunde lägga all kraft på dem istället för att låsa in sig vid datorn för att hinna med all den påtvingade dokumentationen…

    Orkar inte länge till!!!

    Nu måste det hända nåt snart o det är på tiden att alla lärare sätter ner foten o säger ifrån. Annars fruktar jag att det snart inte finns så många yrkesverksamma lärare kvar i vårt land…


  14. Jag är utbildad lärare för senare år (4-9), men har sedan examen arbetat i förskolan. Jag har kompletterat min utbildning för att få även förskollärarexamen, och detta brev beskriver precis varför jag jag gjorde det. I förskolan har man åtminstone lite mer frihet. När läraryrket återigen handlar om att ha fokus på eleverna och undervisningen, då kan jag komma tillbaka, inte förr. När ska politiker, journalister och andra förståsigpåare förstå att de inte vet ett dugg om vad undervisning handlar om, lämna det till lärarna som är proffs.
    // Ulrica


  15. Tack för en mycket bra skildring av vår vardag. Är personligen på en ”time-out” (föräldraledig) och gör allt jag kan för att hitta något annat, vad som helst, för att slippa gå till det jobb jag en gång älskade. Jag klarar inte denna dagliga ångest, jag är för gammal för att må så här och mina små barn förtjänar att få hem en pappa varje dag som inte är ledsen, utsliten och som mår pyton. Läraryrket är i sina bästa stunder ett fantastiskt yrke men som det ser ut nu är jag villig att ta vad som helst för att slippa. Jag är inte glad över att andra mår lika dåligt men samtidigt känns det åtminstone lugnande att veta att jag inte är ensam och galen …

    //Stefan


  16. Det bästa eller ska säga det mest skrämmande jag läst. Du beskriver precis mina funderingar och har arbetat ungefär lika länge i yrket. Tror eller vet att många av mina kollegor funderar i samma banor.. Sorgligt för det här yrket ÄR världens roligaste.. Om man fick hålla på med sin undervisning!!!
    Mary in Wonderland


  17. Tack Johan! Och ett ännu större tack till dig som skrev brevet. Jag känner igen allt som beskrivs och jag sörjer. Jag sörjer över att dåliga beslut och smutskastning i media till slut drabbar barnen i skolan. Alla lärare jag känner är frustrerade och flera funderar på att byta arbete. Duktiga pedagoger som inte mäktar med. Det ger effekter även för eleverna. Förstås. Det är sorgligt.


  18. Det är dags att fokusera på elevens ansvar. Vem kan lära någon något? Måste inte eleven själv VILJA lära sig?


  19. Det här var fasen det mest huvudet-på-spiken jag nånsin läst ang vårt yrke! Hoppas det är ok att jag sprider din text!


  20. Läsvärt för ALLA – inte bara lärare – då de allra FLESTA tycker och tänker en hel del om lärare och skolan.


  21. Spot on! Jag hoppas innerligt att den här politiker sörjan som skolan blivit får redas ut av skolfolk som vet hur lärande går till. Jag hoppas att skolan kan bli en plats för lärande istället för kontroll. Jag hoppas också att du kommer tillbaka till världens bästa och stoltaste skola.


  22. […] helgen kunde vi läsa ett nytt blogginlägg av Johan Kant, ”En lärarskildring”. Eller rättare sagt ett blogginlägg på Johan Kants bloggsida. Kant har nämligen lagt ut […]


  23. Tyvärr alldeles för sant, alltihopa!


  24. En gång i tiden ville jag bli lärare, det var mitt mål från första veckan på högstadiet och genom hela gymnasiet. Jag tog ledigt från skolan ett par år för att jobba och känna på verkligheten innan jag läste vidare. Ett av minna jobb var ett tre månaders vikariat på en mellanstadie skola. Nu läser jag till socionom istället…

    Jag vill fortfarande bli lärare men inte i dagens skolsverige.

    /A


  25. Orden väcker känslor, det blir så mycket starkare när man läser om den situation vi lärare går till varje dag, frivilligt. Orden ger perspektiv på tillvaron, och en chans att titta på situationen utifrån. En gnolande känsla i magen ger sig till känna under läsningen.
    Varför finner vi oss i detta?


  26. Jag har också jobbat i tio år och förra hösten gick jag i väggen. Jag älskar verkligen det här jobbet, men sedan jag fick barn för sex år sedan känns det som om mitt jobb går ut över min familj i alldeles för hög utsträckning. Så, förra hösten bestämde jag mig för att bara arbeta 45,5 h och inte ta mer av tiden med mina barn till arbete. Det gick inte. Alls. För att hinna med arbetsuppgifterna på utsatt tid åt jag på 10 min, skippade fikat och småjoggade (töntigt, va?) mig igenom hela arbetsdagen. Stressen över att hinna allt på 45,5 h blev så stor att jag sov inte om nätterna och mådde skit. Inget var roligt längre. På höstlovet slog hjärtat konstigt och jag fick inte luft. Stressrelaterat ångestsymptom sade doktorn. För att klara ut det hela gick jag på egen bekostnad ned i tid. Det som stör mig allra mest är att jag känner mig som ett offer, för det är det sista jag vill vara. Jag gjorde allt för att ”äga mitt eget problem” och ändå gick det inte. Så, vad göra? Jag vet inget jag hellre vill än att undervisa. Jag är en bra lärare; det säger både chefen och eleverna. Men, priset är för högt. Det måste gå att vara en bra lärare på utsatt tid.


    • På pricken! Det skulle kunnat vara jag som skrev dina ord. Tack!


  27. Tänkvärt om dokumentationshetsen.


  28. Den svenska modellens samhälle är väl ingen höjdare precis – för oss av vanligt folk = merparten av medborgarna, tyvärr tyvärr… 😥


  29. Välskrivet och tankvärt för en som inte arbetar i skolan (arbetar inom sjukvården, kan se en del likheter-alla är skyldiga tills motsatsen är bevisad) Det är dokumentation in i absurdum. Har delat detta inlägg på min fb-sida. Vi är många som har barn och vi behöver engagerade lärare inte fler olika betygssytem, LPP:er och annat att sätta oss in i. Vi föräldrar har också (för det mesta) arbeten som ska skötas ibland även kvällstid. Som förälder är man (jag iallafall engagerad och går in och läser alla notiser som skickas ut med e-post (vi använder unikum), och det är minsann inte helt enkelt att sätta sig in i allting och alla omdömen och motiveringar. Jag har ingen bra lösning på situationen men attdet sitter ett gäng flum-kåta skolpedagoger och rapar upp sanningar om hur svensk skola bäst ska bedrivas det vet jag och jag tycker inte de gör ett särskilt snyggt jobb, mest bara förvirrande påhitt som ändras från läsår till läsår, så som sagt på dem tror jag inte särskilt mycket på. Jag hoppas inte fler duktiga lärare hoppar av. /Mvh Eleonore Wejner


  30. Mycket bra skrivet!


  31. Har själv bytt och bloggat om det


  32. Heeeelt sjukt bra skrivit! Du sätter ord på det många av oss lärare verkligen känner men själva kanske inte kan få ner i ord. TACK!!!!! Jag är själv lärare (ett tag till, har tröttnat totalt tack vare mycket av de saker du lyfter fram. Det är inget roligt längre!!)


  33. Intressant…


  34. En bra beskrivning av lärarens vardag. Jag slutade för fyra år sedan efter 35 år i katedern, och jag kan inte rekommendera detta yrke till någon. Tyvärr, för det skulle kunna vara så roligt och stimulerande om man lät lärarna sköta det, och lyssnade på dem, i st f att göra politisk karriär på skrivbordsidéer, som inte fungerar i verkligheten.


  35. Jag började gråta när jag läste brevet och tillhörande inlägg. Känns skönt att veta att man inte är ensam, att flera upplever det såhär. Har länge brottats med dessa tankar, och det lutar allt mer åt att jag slutar som lärare. Frågan är bara: vad ska jag göra istället? Jag har bara rätt till ytterligare 21 veckors studiemedel, sedan är den dörren stängd. Jag har lagt ner (precis som alla andra) år av studier och tagit studielån, och detta blev resultatet?? Är ledsen och arg. Vi lärare och elever förtjänar så mycket bättre!!!!


  36. så sant som det är sagt, ska njuta av bajsblöjor ett tag till….innan det är slut på föräldaledigt


  37. Det låter som en förskräcklig arbetsmiljösituation. Så vart är facken och dess medlemmar? Ni kommer inte få någon förändring så länge ni biter ihop, hanterar det en och en eller skyller på föräldrarna. Det är er arbetsgivare som är ansvarig för er arbetsmiljösituation. Vissa arbetsgivare inser tyvärr inte nyttan av en bra arbetsmiljö själva (friska, välmående och därav effektiva och produktiva anställda) och det är därför vi har en modell i Sverige där arbetstagarna har ganska vittgående rättigheter att påverka sin arbetsplats genom att kollektivt driva frågor. Jobbiga och orimiligt krävande föräldrar kommer att fortsätta finnas i ett samhälle som blir allt mer individuellt (jag bryr mig bara om mitt och de mina). Men där borde ni ha stöd från er arbetsgivare och har ni inte det så är det arbetsgivaren det är fel på. Krävande ”kunder” finns inom fler tjänsteyrken… Tyvärr så drabbar era dåliga erfarenheter av föräldrapåverkan även en del föräldrar som försöker ha konstruktiva diskussioner med rädda och protektionistiska lärare. Det är min erfarenhet som engagerad förälder. Arbetsmiljöfrågor är tyvärr inte en rättighet som vi föräldrar kan driva åt våra barn (Arbetsmiljölagen gäller alltså i praktiken inte elever). Men ni kan ju via era fackliga organisationer driva detta och ytterst anmäla till Arbetsmiljöverket. Jag har hört att det fullkomligt strömmar in anmälningar från skolor till AV just nu men det skadar nog inte era möjligheter att det kommer in några till om ni upplever dessa problem men inte får gehör för det i facklig samverkan.
    Som förälder så vill jag ha glada och välmående lärare till mina barn så jag önskar verkligen en förändring och att er arbetsgivare börjar lyssna mer till er som ”proffesion”. Men jag tror att ni måste samla era krafter. Kan era problem där ha att göra med att ni inte internt i lärarkåren är överens om problematiken?
    Mvh
    Linda Wilén


  38. Huvudet på spiken. Tyvärr står jag själv i valet och kvalet om jag ska fortsätta vara lärare efter ca 15 år inom skolan och mycket pga det som tas upp i brevet.

    Är det någon som vet varför lärarfacken är handlingsförlamade?


  39. mycket bra skrivet! känner ibland exakt så! förstår inte vilka vi egentligen dokumenterar för, mina ettor förstår inte all ”galematias” jag skriver om dem! helt vansinnigt!!!
    hoppas på bättring så att vi lärare och elever får mer tid tillsammans…istället för all den stress som är nu!


  40. Rätt glad att jag sumpa gymnasiet och började hanka mig fram på olika okvalificerade vis istället. Som barn/ung ungdom ville jag alltid bli lärare


  41. Mitt i prick!! kunde inte ha beskrivit det bättre själv.

    Slöjdlärare och mentor på högstadiet


  42. Jag jobbar som sjuksköterska, och kan inte säga annat än att jag blir överrumplad över hur lika våra situationer är! Att dokumentera en massa saker som inte hör till en journal bara för att rädda sin egen rygg (exempel vis att anhöriga ringt och fått information om tillstånd och planering, ifall de senare skulle hävda att så inte var fallet). Vi i public service-yrken borde stötta varann mer!


  43. Hej!

    Jag hamnade på denna sida av en slump och läste med stort intresse. Jag tycker mig se denna typ av beskrivning av läraryrket på många olika platser för närvarande, exempelvis i debattartiklar och bloggar såsom denna.

    Jag har ingen egen erfarenhet från skolvärlden förutom min egen skolgång, och jag tror att många med mig har svårt att relatera till det som skrivs. Att dokumentationskravet har ökat har jag absolut förstått, men vad innebär det i praktiken? Är det så att varje elevs prestation ska nedtecknas efter varje lektion? Om inte, vilken typ av dokumentation är det som det gäller och vad är det för tidsåtgång detta tar i anspråk?

    Som jag förstår det så arbetar en vanlig lärare 45 timmar per vecka under terminerna enligt avtal, vilket innebär 9 timmar per dag. Givet att man tar 45 minuters lunchrast arbetar alltså en lärare från klockan 08.00 till 17.15 varje dag. Det skulle vara intressant att veta hur denna arbetstid normalt fördelar sig mellan lektioner, planering, dokumentation och samtal med föräldrar etc.?

    Tacksam om någon vill bidra till insikt.


    • Började för något år sedan skriva ner exakt vad jag gör under veckorna som går och det är ingen rolig läsning. Listan över arbetsuppgifter som inte har med undervisning är lång!

      Kan ta ett exempel på tid som du efterfrågar. Omdömesskrivning som måste göras till alla elever tar mig i snitt 12 minuter per omdöme. Denna termin hade jag över 70 stycken. Jag arbetar 50%, dvs. jag har ca. 3 timmars planeringstid i veckan att tillgå. För att bli klar med omdömena denna termin tar det mig 3 fulla veckor om jag bara skulle skriva dem men då ska jag också klara av allt annat, planeringar, rättningar, dokumentation, möten, fler möten, samtal, mail…

      Så säg mig, hur ska jag hinna allt det om jag inte ger av min lediga tid? Och så har vi ju det, nästa termin börjar det om igen.

      Så som många andra skriver. Hur länge till orkar jag? Inte alls är svaret. Blev som andra ovan sjukskriven i höstas för överbelastning och stress och har sedan dess inte kunnat komma tillbaka och ärligt talat vet jag inte om jag vill.


    • Lunch? Hahaha! Fika? Inte en chans!
      När man jobbar med människor blir det aldrig som man tänkt sig. Säg att du har fem min och ska ringa en förälder, just då kommer en kollega och ber om råd, en elev knackar på och vill något, du blir vittne till en konflikt och behöver medla och sen skriva rapport och informera föräldrar, nätet hänger sig och du hittar inte telenr, för lång kö till kop-apparaten, listan kan göras lång… Inget arbete försvinner, allt skjuts framåt med nya saker som hela tiden kommer till. Att bli färdig, att komma ikapp, känna sig nöjd blir mer och mer omöjligt ju längre terminen springer fram.


      • Sara,
        Precis så som du beskriver det är det för väldigt många lärare. Sorgligt! Hoppas allt blir bättre i framtiden, för läraryrket är oerhört viktigt.


  44. Kanske, om det inte är någon som läser all dokumentation, vore möjligt att skriva in lite vad som helst och avslöja systemet. Någon som törs, som kanske ändå tänker sluta?


  45. Visar på det problem som råder överallt sedan det blev fult att ha sekreterarer eller administratörer, eller var det så att man resurseffektiviserade? Lärare, läkare och poliser lider alla av samma administratörstyngd och det är inte konstigt att resultaten sviktar och att man tappar sugen inom dessa områden. Dags att föra tillbaka sekreterarna. De gör och utgjorde ett välbehövligt stöd för alla som har valt att ägna livet åt en viktig uppgift i vårt samhälle.


  46. Tack för alla kommentarer!
    Som ni själva förstår finns det ingen möjlighet för mig att kommentera allas inlägg. Däremot finner jag det oerhört intressant och kommer inom en snar framtid skriva en bloggserie som handlar om lärarens arbetssituation. Också ett jättetack till författaren till lärarskildringen, du ser att ditt brev till mig var rätt – att jag fick din tillåtelse att publicera, för många känner igen sig och det betyder mycket för många.


  47. Klockrent!


  48. Sorgligt att brevet som publiceras här är så träffsäkert. Det går att kommentera mycket och långt, men jag väljer att skicka med en länk som berör punkt 5 i brevet. ”Jag vill få kunna göra fel. I den nuvarande misstroskulturen finns inget utrymme för misstag. Allt måste vara på plats….”
    Lyssna på Ken Robinsons kommentar ”…prepared to be wrong.”

    http://skolhamstern.blogspot.com/2012/03/sondag-eftermiddag-prepared-to-be-wrong.html


  49. Är det så att inga lärare har ork att engagera sig fackligt, eller finns det en konspiration där förbundsledningen är köpta av arbetsgivarna?
    INGET annat fackförbund skull finna sig i det som gjorts och görs inom skolan: ”Här får ni mera jobb, men samma lön!” Har varit med i skogs, Byggnads m.fl. De skulle bara skrattat och stängt dörren förr strejk. Varför är lärarfacken så meeeeeeesiga?


    • När vi frågade ett lärarförbund vad vi skulle göra för att få tiden att räcka till så var deras svar ”sänk kvaliten, det är det enda ni kan göra”. Och så undrar folk varför resultaten försämras….


  50. Varför inte bara göra myteri? Om jag som professionell pedagog anser att undervisningen och tiden med eleverna är det viktigaste och arbetar därefter – samtidigt som man grundar detta tänkande hos föräldrarna – och prioriterar det man egentligen är satt att göra – undervisa… Vi måste bli mer obstinata och arbeta utifrån oss själva MED eleverna. Kanske ska vi som jobbat några år helt sonika – utifrån erfarenheter – sluta med det som inte egentligen är lärarjobb? Visa vägen för de yngre lärare som förhoppningsvis har en framtid inom yrket…
    Suck.


    • JAg håller med helt och hållet. Jag tror det beror på att vi är för trötta för att ens orka släpa oss till barrikaderna. Och vi måste ha någon som drar igång det.


  51. Något av det mest smärtsamma tycker jag ändå är när eleverna undrar: ”Hur kan du vilja jobba som lärare?” Förakt eller medlidande – jag vet inte vad som är mest jobbigt.


  52. Tyvärr klockrent. Att eleverna trivs, gillar sin lärare o får kunskapsmässig o personlig utveckling har fått minst fokus. Att inte göra fel, att inte bli anmäld tar Så mkt plats att all kreativitet försvinner. Men det Kommer vända !


  53. läsvärt !


  54. 1. Vilka utifrån-åsikter är det som ni upplever som fel och frustrerande? Det har varit mycket prat på sistone om att svenska skolan behöver bli mer som den finska skolan, med traditionell undervisning (mindre flum, eleverna lyssnar på läraren), högre krav på eleverna och en återgång till en mer auktoritär lärarroll. Är detta något ni instämmer i eller tar avstånd från? 2. Jag funderar på att söka till en lärarutbildning i år. Jag har inte bestämt mig än, för jag är rädd att jag inte skulle känna mig tillräckligt trygg i rollen. Men om jag söker så lutar det kanske åt att utbilda mig till låg- och mellanstadielärare. Skulle ni säga att det är enklare/roligare att arbeta som lärare i dessa grundskolans tidigare år?


    • Det är korrekt att svensk skola behöver bli mer tydlig, vilka kunskapskrav ställs och hur ska eleverna uppnå dem. Vi behöver också bli bättre på att följa upp resultat, så att horder av elever inte går igenom skolsystemet utan att kunna läsa tillräckligt bra. Däremot behöver svenska lärare stöd i detta, inte en massa kontrollerande arbetsuppgifter, heller inte dokumentationshysteri och extraknäcka som kurator. Lägg därtill på hur lärare gång på gång bemöts med förakt och misstro. Det är just detta som måste förändras.


    • Harald,
      tyvärr tycker jag att skildringen ovan stämmer lika bra in för låg- och mellanstadiet.


    • Apropå skillnader mellan Finland och Sverige…
      ”I Sverige gör vi tvärtom – Du är skyldig att gå i skolan men Du är inte uttalat skyldig att lära Dig.”
      från:
      http://skollyftet.se/2011/04/21/finland-sverige-1-0/

      Men, det behöver inte alls handla om auktoritära lärare, det är en annan kultur, andra normer i grunden…. eller hur?


  55. Jag håller verkligen med på att lärare måste få behålla sin glöd


  56. […] Läsvärd sådan. Rate this: Like this:GillaBli först att gilla denna post. […]


  57. Klokrent, tyvärr… 😦


  58. Vad bra skrivet, fick med allt där! Håller helt med!
    Har själv slutat efter 10 år inom både kommunal vanlig gymnasieskola och sån där storföretag där färdiga paket finns för resp kurs, det förstnämnda ok men det sistnämnda nejtack. Blev själv arg över jobbet som tog all min tid. Tänk om alla de andra kollegor som också är missnöjda höll med och tog strid för bättre förhållande. Flera gånger efter möten på jobbet när jag sagt ifrån om ohållbara situationer har kollegor sagt ”det var bra sagt”. Men varför vågade de inte stå upp under mötet och hålla med så en förändring kan ske.
    Bra skrivet, tack!


  59. Den här artikeln borde tweetas in absurdum till skolministern och (fp) tills vi får en kommentar.


  60. Det är inte bara brevet som är hjärtslitande utan att det är så många som känner igen sig.


  61. That’s some true fucked up shit!!


  62. Har arbett som lärare i över 40 år och du har helt rätt. Har vickat lite efter pension, och vilken skillnad mot att ha allt ansvar. Då fick man ägna sig åt undevisning.


    • Det är en tanke som jag tänkt. Att säga upp mig från min fasta tjänst för att i stället vicka och undervisa!!


  63. Fantastiskt! Detta borde få samma mängd uppmärksamhet som valfri kissblöja eller kroniskt sjuk mamma. Din talan förs tyvärr inte i politikens rum. I stället syftar alla politiska lösningar till att ytterligare skuldbelägga sådana som dig. Lärarlegitimation, ytterligare nationella styrmedel, ytterligare fokus på dokumentation och betygssättning och mycket annat utgår helt från att skolans grundläggande problem är att lärare i dag inte sköter sig.

    Din skildring både skrämmer och inspirerar en blivande lärare som jag. Du må öka min puls lite inför vad som händer efter studierna, men du får mig även att vilja kämpa ännu hårdare för att få till en förändring.


  64. Hejsan! Har via det här brevet (som just nu cirkulerar på facebook) hamnat på din härliga blogg , dit jag absolut kommer att återvända! Jag blev så fascinerad av det pricksäkra i brevet, att jag har kopierat det och i min tur använt det på min egen blogg – hoppas det är ok!? (annars tar jag bort det) Jag, som har varit tjänstledig från min lärartjänst nu i två år, och förstår att det bara blir mer och mer som ska göras, börjar så smått fundera på om det är värt arbetet, även om jag egentligen älskar mitt jobb…


    • Hej Marina,
      Klart att du får använda brevet, tanken var ju att lyfta fram detta vittnesmål och då är det ju bra att det sprids.


  65. Skolan är en individuell och nationell katastrof!!! Bara dårar och/eller idealister jobbar kvar snart. Halverad lön och mer än dubbelt så mycket jobb, varav mycket direkt icke-produktivt! Det är ingen tillfällighet att den svenska skolan var världsledande under 1960-talet, när lönen och därmed statusen var mer än dubbelt så hög som idag och läraren skötte sin undervisning, som var kortare än idag, och inget annat. Lärarens arbete var målstyrt. Elevernas kunskaper och betyg var det viktiga. Det fanns gott om övriga resurser i form av läsklass för de som var svaga (=särskilda behov idag) och obs-klass för de som störde (=särskilda behov och diagnoser idag). Klassens arbetsro och lärarens kunskap och frihet var en förutsättning för elevernas lärande. Idag blickar de flesta på Finland som har kvar det mesta av detta och därför också kvar bättre studieresultat, trots att lönen ”bara” är 19% högre där, 40% högre i Norge och 50% högre i Danmark!!! I Europa och jämfört med övriga världen har Sveriges lärarlöner sjunkit konstant i 50 år!!!

    Nedmonteringen av den offentliga sektorns standard i kombination med dess ökade dokumentationsbyråkrati inom skolan, vården och polisen minskar alltmer produktiviteten, kreativiteten och kvaliteten. Utförsäljningar till privata aktörer har i de flesta fallen påskyndat detta!

    Den fackliga medvetenheten och kampen har aldrig varit särskilt stark inom lärarkåren och det största facket, Lärarförbundet, har stått arbetsgivarna alltför nära. Den mycket negativa utvecklingen har inte uppmuntrat folk att jobba fackligt, när det ändå gått bakåt på alla fronter, särskilt för Lärarnas Riksförbunds akademiska medlemmar. Många gånger har de andra fackliga organisationerna kört över oss, för att få igenom ett avtal och/eller för att gynna sina egna medlemmar.
    Den individuella lönesättningen, som dessutom inte fungerar, splittrar också den kollektiva kampen och gör många tysta eller rent av lojala med arbetsgivaren i allt, av rädsla, eller hopp om att få en spottstyver mer än kollegan! Bristen på lärartjänster hotar också många. Byter du kommun är du sist in och först ut! Det är verkligen arbetsgivarnas marknad! Den senaste lärarbristen höjde lönen för vissa eftertraktade lärargrupper något, samt de usla ingångslönerna lite, men inte de erfarnas löner!
    Väljare, politiker och ekonomer gör allt för att skära ner kostnader och löner, oftast helt utan att bry sig om vad det får för konsekvenser för resultaten och arbetsmiljön.

    Lägg därtill en ökad arbetsbörda och stress på jobbet, som gör folk helt slut. Då orkar allt färre engagera sig fackligt och politiskt om de jobbar heltid som lärare. Många går ner i tjänst eller deltidssjukskrivs, bara för att orka med sitt jobb och sina liv!

    Därutöver är eleverna mer individualistiska nu än tidigare och kräver en annan uppmärksamhet, på gott och ont. Fler ger uttryck för att de mår dåligt, antingen psykiskt, eller socialt i hemmet eller i skolan. De flesta lärare engagerar sig pedagogiskt, personligt och kurativt i detta mycket mer idag än tidigare.

    Dessutom är nu föräldrarna mer lojala med sina barn än med skolan och lärarna och mer kritiska, samtidigt som de uppmuntras att vara delaktiga i skolan. Jämför med USA där föräldrarna knappt kommer in i skolorna överhuvudtaget! Eller Finland där skolan och lärarna har hög status och högt förtroende.

    Sist, men inte minst, så är det såååå hemskt att behöva klaga så här och sörja sitt älskade och mycket viktiga arbetes negativa utveckling. Att individuellt och kollektivt brytas ner ifrån att vara en positiv, inspirerad, kunnig och omtyckt lärare till en stressad, förtvivlad, arg, negativ och desillusionerad lärare, som efter 30 år i yrket ser fram emot pension om ca 11 år och som jobbar halvtid efter att ha fått halv sjukpension, vilket gör tillvaron drägligare, men som ser sina andra friska och duktiga kollegor brytas ner mer och mer eller helt enkelt sluta jobba som lärare.

    Det är inte bra för skolan, resultaten, eleverna, föräldrarna eller för samhället! Det är ett enormt slöseri med mänskliga resurser och därmed med pengar också, även om inte de som bestämmer inte kan eller vill se det!

    Du som anser att lärare är ett drömyrke, bli lärare eller prova åtminstone på att vikariera. Ingen annan borde bli lärare under dessa usla villkor!!! För ett akut upprättande av svensk lärarkår och svensk skola! Det kanpå många sätt bli ”Så mycket bättre”!!! Amen!


  66. Finns det någon som helst bevis (evidensbasering) för att dokumentation, utöver studieomdömen och betyg, gett bättre resultat?

    Det är väl precis tvärtom?


  67. Tack, tack för att du satte ord på den där känslan som jag undrat över.

    Jag kopierar denna text och sätter upp i personalrummet, märker hur jag parallellt tänker vad ska vår pedagogiska ledare Rektorn säga…

    Tack!

    Ola Johansson, lärare inne på mitt 6 år i Sveriges viktigaste yrke.


  68. Tack för en MYCKET bra artikel! Bra att du skrev om detta!!! Håller helt med – är själv gymnasielärare sedan 35 år. Yrket finns liksom inte längre kvar. Det är mycket tragiskt. Jag önskar Sveriges yngre lärarkår ett bättre öde!


  69. Kanske dags att göra något så osvenskt som att protestera och demonstrera? Att bränna bilar som de verkar finna för gott i många andra länder är lite att ta i må hända men om en hel lärarkår går ut i strejk så får åtminstone politikerna upp ögonen. De e ju trots allt dem som kommit på att det behövs papper för precis allt! Byråkrati när den är som ”allra” bäst 😉


    • Ja, varför inte göra uppror, som dessa nyutbildade sjuksköterskor som inte accepterar lön under 24000? Kan ni inte göra det?


  70. Hej!
    Jag är en utbildad lärare som inte arbetar som det sedan några år. Så jag har missat lärarupplevelsen kring all denna dokumentering (och tror aldrig att jag vågar tillbaka när jag läser detta!) Har från föräldrasynvinkeln sett hur det blir mer och mer text och dokument kring mina barn. Jag undrar också för vem allt detta skrivs. Inte är det för mig som förälder och för barnen (hoppas jag). Jag föredrar det gamla hederliga utvecklingssamtalet, då man samtalade kring barnet, både när det gäller ämnen och det sociala. Nu hinner man i princip inte med själva samtalet i utvecklingssamtalet eftersom det är så mycket papper som ska läsas igenom. Och när man läst klart är samtalstiden slut och nästa elev/förälder bankar på dörren. Tror att jag måste starta ett föräldrauppror mot detta. För vem ska allt detta skrivas?


    • Jo, visst är det för dig och barnen. Det är tanken med all dokumentation. Det har mellancheferna lärt sig på en dyr kurs på någon konferensgård nånstans.

      Till lärarna säger jag som någon annan tidigare: gå ut i strejk igen. Och försök att mobilisera tidigare lärare och föräldrar att stötta er kamp offentligt, jobba på den fronten liksom, det är viktigt med sociala medier och så numera.


    • Förresten, jag jobbade ett tag i förskolan som pedagog. Jag hade 2,5 timmar planeringstid i veckan då jag satt på kontoret. All annan tid av en heltidstjänst var med barnen. I förskolorna har, som jag antar att alla småbarnsföräldrar vet, portfoliotänket tagit över huvudena på mellancheferna och varje unge ska fotograferas och analyseras och dokumenteras… i alla fall, på dessa 2,5 timmar då allt detta skulle göras, skulle vi också dokumentera tiden på kontoret. Vi skulle alltså dokumentera dokumentationstiden.

      Jag jobbar inte som pedagog längre 🙂


    • Jag är fd lärare och fortfarande verksam i skolans värld … Jag har som förälder till en son i åk 9 det sista året bojkottat utvecklingssamtalen! Jag och en mentor som inte undervisar min som alls ska sitta och läsa sida upp och sida ned med kryptiska IUP-kommentarer tillsammans! Helt meningslöst och inte vare sig mentorns eller lärarnas fel! Jag vill veta 1) uppför sig sonen väl? 2) Gör han sitt bästa? 3) Hur går det, dvs vilket betyg är han på väg mot? Och det vill eller får ingen svara på …


      • Hej Ingrid,
        Jag förstår dig fullständigt, har själv en son i årskurs 8 där hans mentor inte undervisar honom alls, så jag känner igen situationen. Märkligt att detta kan få förekomma.


  71. Så sant. Jag har bara jobbat något år men inser redan att jag inte kommer palla allt för länge. Jag vill undervisa!!!! Men vad ska man göra istället, det är ju detta jag är utbildad till. Säger som någon ovan, jag njuter av bajsblöjorna ett tag till. Något måste hända och det Nu!!!


  72. Bra sagt! Varför säger vi lärare inte bara NEJ!?


  73. Ett utav av det allra bästa blogginlägg som jag någonsin läst. Jag är själv lärare och fackligt ombud, snälla publicera det här inlägget i tidningen ”Skolvärlden” el.dyl.


  74. Så mitt i prick skrivet! Detta är en grym realitet. 45 timmars arbetsvecka räcker INTE om man ska göra ett bra jobb! Det har gått alldeles över styr med all den dokumentation m m , m m. OM jag skulle vara i den ålder att välja yrke idag, SKULLE JAG INTE FÖR MITT LIV VÄLJA LÄRARYRKET. Man är aldrig fri i den professionen. Har 44 års perspektiv och det är skrämmande!


  75. Tack för att du tog dig tid och nedtecknade sörjan vi kallar skola och som även bedrivs i min kommun, Sveriges bästa barnkommun… Jag började med att gå ur lr för ett par år sedan, de gnatar bara på om löneförhöjningar på ett par procent om året, som snabbt äts upp av medlemsavgiften.
    Att jag hinner kommentera ditt inlägg nu är ”tack vare” att jag är hemma för VAB. Paniken snurrar i huvudet, fixar vikarien jobbet? Frånvarorapportering. Samtal till icke anmälda elever. Klassen på 27 med en sär-integrerad elev, en med add o en med adhd. Påminna den ena om att ta med kläder till simhallen, frukt o läxa. Mentorssamtal


  76. Jag har en del förväntningar på kommande avtalsrörelse…


  77. Kan intyga att denna sjukdom spritt sig till läkare, ingenjörer och säkert andra yrken. Alla ansträngningar går till att se till att chefer högre upp skall ha ryggen skyddad, inget annat. Jag tror att detta är en konsekvens av synsättet att man inte behöver kunna ngt för att vara chef. För att kompensera för bristen på sakkunskap/kompetens så ser man till att ha dokumenterade rutiner och processer. Om man bara har rätt rutin/process/policy på plats, väl dokumenterad, då behöver man inte ha människor som kan något om någonting, och därmed slipper man vara i beroendeställning till sina underordnade. Alla i organisationen blir utbytbara, underordnade och rädda.


    • Mycket intressant teori!


    • Jag jobbar som programvaruutvecklare (civilingenjör) och instämmer tyvärr i klagosången. På min arbetsplats verkar vi hela tiden bli procentuellt färre som sysslar med det vi försöker utveckla och sälja. Mycket kräm går åt till dösnack om gemensamma rutiner/processer m.m.. Från ledningsnivå verkar man leva i tron att just årets populära process kommer vara den ”one-size-fits-all”-process som fungerar för alla olika yrkesroller och som ska få vår verksamhet att blomstra relativt konkurenternas (som sannolikt lider av samma fenomen).

      Pratade även med morsan, som är tandläkare. ”Sjukdomen” hade spridit sig även till hennes yrke. Nu skulle de lägga krut på att, istället för att ge så mycket och bra tandvård som möjligt, utarbeta gemensam policy på hur alla patientfrågor skulle besvaras … vilket inte nödvändigtvis behövde ha stöd i forskning och erfarenhet. Bara det är lika så.

      ”Jag tror att detta är en konsekvens av synsättet att man inte behöver kunna ngt för att vara chef.”

      Håller helt och hållet med även här! Och hade jag skojat till mig ett chefsjobb i en verksamhet jag inte hade en aning om hade jag kanske också försökt dölja min inkompetens med rökridåer. Men nu skojar jag inte till mig jobb. Såg nyligen reklam på TV om ”Rent a boss” och flinade till, snabbt, innan det slog mig att jag redan drabbats av fenomenet.

      Så, ni lärare som bytte yrke, vad bytte ni till för att slippa detta fenomen? Den enda utväg jag ser är att bli egenföretagare.


  78. Tillägg: Det finns en anledning till varför Orwell skrev ”okunnighet är styrka”.

    /Mats Lindqvist


  79. Ligger fortfarande hemma med influensa och har lite smått panik över allt jag missar på jobbet…
    NP i NO är på torsdag och jag känner lite press över att bli frisk till dess.
    Ville bara dela med mig av ännu en aspekt vad gäller våra arbetsuppgifter. Just nu fungerar vi även som jurister som försöker få fram vilken elev som kastat upp snus i taket så att vi sen kan tvinga just den eleven att städa…
    Visserligen ett bra ändamål kanske men var ska den tiden tas ifrån.
    Det finns ingen ork och kraft kvar för att fostra våra elever. Om tiden funnits från början till att bry oss om våra elever så kanske det inte hade funnits något snus alls…

    /En trött 6-9 lärare


    • Fostran är ytterligare en uppgift lärarna fått då flertalet föräldrar inte har tid (eller vad det nu beror på) att fostra sina barn. Många elever är trevliga och vill lära sig men ett fåtal ouppfostrade busar förstör en hel klass och läraren har varken medel eller tid att stävja detta. Resultatet blir att de duktiga eleverna, som skulle kunna vara föredömen i klassen, byter till en lugnare skola.
      /Lasse på högstadiet


      • Det är också sant, tyvärr!


  80. Många tänkvärda rader i denna skildring.


  81. Rätt!


  82. Kunde inte ha uttryckt mig bättre själv! TACK!


  83. Klockrent!
    Det är dags att Ryta tillbaka!

    /Johan


  84. Frida – HÄLSAN ÄR EJ ALLT – MEN UTAN HÄLSAN FÅR ALLT ANNAT UNDERORDNAD BETYDELSE !

    Krya på Dig ❗


  85. Mycket bra och kärnfullt skrivet. Instämmer!


  86. Kan inte annat än att hålla med.
    Slutade av precis samma anledning för snart ett år sen efter åtta år i yrket. Att aldrig få landa och känna ett lugn höll på att knäcka mig. Att inte känna sig ledig någonsin… mer än några få veckor på sommaren (tar tid att varva ner innan lugnet infinner sig).
    Jag kommer nog inte heller tillbaka.


  87. Så här är det.


  88. Suveränt! Jag instämmer till fullo.


  89. Klockrent, riktigt träffsäkert skrivet. Kanske dags att vi gemensamt gör något åt saken./Bibbi 1-7 lärare


  90. Ditt inlägg visar varför sverige befinner sig i fritt fall..när det gäller skolan

    1.en fungerande läroplan med stöd för vad som ska läras ut
    2.en professionell lärare med stöd av organisation och samhälle
    3.formella krav kriterier underordnat undervisningen och certifiering


  91. Som så många andra känner jag igen mig helt och fullt. Jag arbetar på en gymnasieskola och undervisar på N-programmet (naturvetenskaplig inriktning). De flesta N-elever har föräldrar med akademisk bakgrun och det råder en bred uppfattning att en naturvetenskaplig utbildning är en bra grund för framtiden.

    Men, utbildningen i sig räcker inte. Man måste ju även prestera och uppnå goda resultat och därmed höga betyg för att det ska räcka någon stans. Jag har slutat räkna de gånger föräldrar kontaktar mig rörande resultat svagare än önskat/förväntat. Att eleverna är fria från skuld är givetvis en allenarådande sanning – det är ju självklart mitt fel att de inte ens har bok, papper eller penna med till lektionen.

    För att i än högre grad säkerställa att ”hålla ryggen fri” har jag nu börjat med det absurda att bokföra för varje lektion om var och en har med det de ska (bok, papper, penna, räknare etc.), att de är inte bara närvarande utan aktiva, vad de eventuellt gör om de sysslar med annat och liknande. Detta för att enkelt kunna sticka statistik under näsan på den ”jag har minsann läst skollagen och hänvisar härmed till paragraferna si och så”-förälder som kommer högröd och skäller på mig. Att jag själv har begränsade möjligheter att fullständigt sätta mig in i skollagens alla stycken och paragrafer verkar det finnas ytterst liten förståelse för.

    När det gäller elever som riskerar IG eller F i betyg, så ska det göras utredningar och skrivas åtgärdsplaner, något som alla med erfarenhet av undervisning vet tar mycket tid och energi. Det har nu också blivit så galet att vi, även om vi vet att ett svagt resultat beror på totalt oengagemang från elevens sida (inkluderande viss frånvaro men framför allt att man inte har med sig material till lektionen eller, om man har det, inte gör något), inte får skriva att en lösning eller åtgärd skall vara ”Öppna boken, läs och börja jobba!”

    Flera kollegor har inför nästa läsår pratat med skolledningen om att få gå ner i arbetstid. Jag funderar själv på att göra detsamma, för veckans dagar och dygnets timmar räcker inte till andra saker, som t.ex. att vara en god far åt mina två, små barn.


    • Usch… vi i Sverige har verkligen problem! De utbildade föräldrarna borde ju fattat att det handlar om normer och ansvarstagande..

      Våra barn borde verkligen tidigt, tidigt i livet få förståelse för vilket privelegium utbildning är och förstå att de har ett ansvar gentemot sig själva för att lära och utveckla sig.

      Tycker jag.


  92. Hej!
    Fick precis din text skickad till mig från en kollega. Du har slagit huvudet på spiken och dessutom fått ner det i ord.
    Jag vill fortsätta vara lärare, men…
    Istället för att utveckla metoderna inom mitt ämne, införskaffa nytt material och mycket annat praktiskt, sitter jag och skriver ämnesrapport, fördjupade pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram. För att inte tala om alla möten ang det mesta.
    Jag VILL vara lärare och tycker väldigt mycket om mitt arbete, men vet faktiskt inte längre. Skulle vara intressant att höra vad du sysslar med istället.


  93. Vilken klockren beskrivning av läraryrket


  94. Du är klok som en bok!
    Jag önskar att lärarna slutade vara så lydiga! Sluta genast upp med den tidsödande och fåniga dokumentationen! Det är bara ord, ord, ord! Före grundskolan kommer dagis – där använder personalen tiden till att umgås med barnen. Efter grundskolan kommer studier/ arbetsliv – vem följer upp alla åtgärds-programmen….??? Är allt som vi lärare uträttat i skolan dokumenterat? Om någon gjort fel – skäll på den personen! – låt sen den händelsen passera! Konflikter är inte farliga, men stressade och försummade barn kan bli väldigt farliga vuxna.
    Ägna all tid åt barnen!!
    Folkskollärare 65 år


  95. […] Jag citerar: “I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska göras. I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras. Alla kan lägga till nya arbetsuppgifter åt lärarna som allt som oftast genererar ännu ett papper. Forskarna skriver i raljerande ordalag om lärarnas felaktiga betyg, lustiga och bristfälliga omdömen och utvecklingssamtal; eller om deras bristande IT-kompetens; eller om hur de inte följer kursplanen. Alla kan säga vad som är fel, men ingen verkar kunna göra rätt. Det är kanske lättare att döma, kritisera och recensera än att undervisa?” – min fetstiltning (källa: klick). […]


  96. Läsvärt om verkligheten!


  97. Tack för att du publicerar ett brev som verkligen de allra flesta ämneslärare kan känna igen sig i. Det visar de många intressanta och tänkvärda kommentarerna inte minst.

    Jag tycker skribenten sätter huvudet på spiken när han skriver: ”Jag vill inte bli misstrodd. Jag vill att rektorer, skolpolitiker och journalister m.fl. ska utgå från att jag är ett proffs tills motsatsen bevisats. Nu är utgångsläget väldigt mycket att något är fel om inte motsatsen bevisats.”

    I


  98. Sorgligt att det skall vara så, jag tog för länge sedan min Mats ur skolan och gick till ett välbetalt och uppskattat arbete i privat regi. Min fd arbetsgivare hyr med jämna mellanrum in mig för att släcka bränder, kostnaden är ungefär densamma som om jag arbetat heltid men då slipper de skolinspektionens piska. Jag tycker synd om kollegorna som är kvar men få har ämneskunskaper som är efterfrågade utanför skolan. Nåväl, på yrkeshögskolan går det inte att gnälla till sig betyg eller jobb. Byt arbetsgivare innan det är för sent och ni blir stående med svartepetter.


  99. Intressant och nog ganska generellt.


  100. Börjar nästan gråta när jag läser brevet. Världens bästa yrke är på väg att förstöras.


  101. Tack och åter tack för att du sätter ord på detta! Mitt hjärta blöder! Jag ÄLSKAR ju mötet med eleverna, men det tillhör russinen i kakan numera – och själva kakan består av det du beskrev. Det jag undrar över och har undrat länge är: varför tar inte våra fack ut oss i strejk?


  102. Reblogged this on Ixmatte's Blog and commented:
    Bra beskrivning av de negativa sidorna med att vara lärare idag.


  103. Men så jävla klockrent! Jag kunde verkligen inte ha sagt det bättre själv. TACK!


  104. Jag hittade hit via facebook och bestämde genast för att vara hemma imorgon då jag faktiskt är sjuk i influensa men ännu inte blivit bra. Jag har haft så dåligt samvete för att jag har varit hemma i två dagar, trots 39 graders feber, och tänkte att nu får jag bara inte missa mer. Men nog får vara nog!

    Vi måste börja säga ifrån. Som så många har skrivit är det många lärare som känner så här men de har ingen ork. Ingen ork att förbättra sin situation. Detta håller inte, lärarna håller inte. Jag har jobbat som lärare i fyra år och kände redan från första året att någon gång kommer lärarnas situation bli känd och kåren kommer att revoletera. Men efter ynka fyra år inser jag att det är få som orkar. Men vi måste orka, vi måste ändra vår situation för att eleverna ska få den bästa undervisningen de kan få – vilket lärare som har ork och tid kan ge dem. Det var väl trots allt på grund av eleverna de flesta av blev lärare?

    Som någon skrev, kanske vi helt enkelt skulle vägra att stå ut med detta. Vi skulle kanske gå ut i strejk?

    MEN orkar vi?


  105. Känns så väl igen, även i förskolan.
    Hur ska man räcka till? Har nyss kommit ut i arbetslivet och brinner verkligen för yrket, men förväntningarna på oss och kraven är på tok för höga att det tyvärr är barnen som blir lidande och min glöd släcks snart.

    Stressen och slitaget på min inte ens 30 åriga kropp.. Är det värt det?

    Fast värst är nog att bevittna 1-6 åringar som visar tydliga stressymtom i dessa gigantiska barngrupper. Vissa dagar känner jag mig mer som en torterande bov än en kärleksfull pedagog.


  106. Liten fundering, har jobbat i 10 under dessa år har dokumentationshysterin slagit till med orkanstyrka. Plus några andra uppgifter som lagts till. När jag går in och tittar på meritvärdet på min skola så är det konstant i princip. Meritvärdet har höjts för de duktiga medan antalet elever till IV har ökat.


  107. Sweet home Alabama!! Höll med om allt, och tyckte att det var på kornet…och så avslutas det med ‘proletariseringen…’. Tror en så annars vidsynt skribent att det ligger vänstertankar bakom förändringarna i läraryrket?? Att den tidigare friheten berodde på högerpolitikens frihetstankar??
    Sweet home Alabama!! Att styra upp kreativa yrken efter mall har aldrig varit ‘proletariatets’ vilja. När man börja beskriva verksamhet som bygger på kvantitativt omätbara faktorer som ‘flum’ är det oftast tvärtom högerkostymerna som luftas. Letas det syndabockar och drivande motorer bakom utvecklingen tror jag Björklund och hans skoldödararme skulle ta illa upp om de blev beskrivna som ‘proletariat’!!

    MVH Jörgen Schelander, Buråsskolan, Göteborg


  108. Beskriver så väl!
    Jag satt och pratade med en kompis som arbetar inom transportindustrin, när jag beskrev min arbetssituation sa han bara: ”Det är ju som om du ska flytta ett lass med kartonger som kräver en lastbil men har tillgång till en pickup”
    Ja, det är så det känns.
    Jag tycker det är så roligt att vara inne i klassrummet med eleverna, men det arbetet prioriteras väldigt lågt.
    Birgitta


  109. Jobbar inom vården och upplever precis samma problematik. Upp till kamp mot verklighetsfrånvända administratörer och forskare. Våga skippa minst hälften av dokumentationen och mötena! Våga prioiritera!


  110. Skolan borde ledas av lärare, inte politiker. Fan ta denna blockpolitik. Fan ta regeringspartiers (både höger och vänster) prestigeprogram som kör över allt annat.


  111. TACK! för att du lyckas formulera och sätta ord på den frustration vi alla känner.


  112. Läsvärt!


  113. Mycket bra skrivet! Denna måste publiceras på vartenda forum och i varje dagstidning, så att ögonen kan öppnas för verkligheten.

    Det är en stor sorg att vi lärare får så mycket smutskastning. Och tyvärr säger det oftast mer om dem som skriver allt negativt. Det är lätt att ha åsikter när man inte har insikter. Det finns så många duktiga och skickliga lärare ute i vårt land, men det fokuseras aldrig på dessa. Och vår arbetsbelastning hjälper oss inte precis på vägen. Sedan är det självklart så att det som precis inom alla yrken även finns de lärare som borde ha valt ett annat yrke, men under de 12 år som jag har arbetat som lärare har mer än 90% av mina kollegor varit oerhört engagerade, kompetenta och rent ut sagt slitit häcken av sig.

    Det får heller inte glömmas bort att vi pedagoger inte har det största ansvaret för uppfostran. Tyvärr ligger fokus alldeles för många gånger på denna bit i vissa klasser, då det går mer tid och energi åt att se till att eleverna uppför sig än det vi faktiskt är där för…att undervisa. Barnen är ofta en spegelbild av hemmet. Och detta ses tydligt i både välbärgade områden (där många gånger karriärerna går före barnen) och i socialt utsatta områden (där föräldrarna ofta har mer tid för sina barn, men barnen präglas av andra problem). Inte en helt lätt situation att lösa.

    Tyvärr inte helt lätt heller att samla en hel lärarkår upp till kamp för vår status och sätta stopp som vi tidigare blev hänvisade till. Många värnar alldeles för mycket om sitt och är rädd för inkonsekvenser och törs inte stå upp för vårt yrke och vår rätt.

    Jag känner precis som skribenten och trots att jag älskar mitt yrke och vet att jag är en duktig pedagog som brinner för det jag gör, så har tanken även slagit mig. Är det värt det? Hur mycket orkar man höra? Hur lite är vi värda? Hur många gånger skall jag behöva förklara att vi har 45h arbetsvecka (vilket aldrig stannar vid 45h, vilket inte ger övertidsersättning, vilket inte ger att få tillbaka i tid etc.) när den ”härliga” kommentaren och bilden av varför folk arbetar som lärare kommer. Jag tror de flesta vet vad jag tänker på…”Juni, juli, augusti”. Om juni börjar vid midsommar och augusti slutar den 10e, då stämmer dessa tre väl valda ord in. Men det kalendariet känner inte jag till. Sedan får inte påslaget på 5h (som till syvende och sist t.o.m. har blivit 15-20h obetalda h) per vecka heller glömmas bort att det faktiskt är inarbetad tid. Och till detta mycket låga löner i förhållande till andra som har studerat lika länge och har lika mycket i studieskulder.

    Men vi kanske skulle införa 40h arbetsvecka, kräva översättning för varje minut över dessa eller kompensation eller bara komma oförberedd till lektioner, inte ha rättat, inte ha tid för den administrativa biten eller att kommunicera med eleverna etc. En kollega till mig har räknat på att om vi skulle få kompensation för varje timme över 40h, så skulle vi få sommarlov redan efter påsk. Så jag säger bara ”juni, juli, augusti” släng er i väggen!


    • Har tänkt den tanken många gånger.

      TÄNK OM…vi alla på en gång faktiskt skulle arbeta precis just våra 45 timmar och inte ett dugg mer för att se vad som händer. Jag lovar att det inte skulle ta många veckor innan det blev fart på föräldrar, elever, politiker, media mm. mm. Jag önskar så att det skulle bli så för att folk faktiskt ska få upp ögonen.

      Ser fram emot den som tar tag i det och bestämmer ett datum.


  114. Jag känner igen mig. Lämnade läraryrket och köpte ett konditori som jag drivit i drygt ett år. Jag saknar ungarna väldigt mycket och önskar att någon gång få återvända till yrket men politiker jobbar långsamt så det lär dröja…..


  115. Jag har också lagt lärarjobbet på hyllan. Jag anser att det i nuläget är omöjligt att jobba som lärare. Jag upplever också att tilliten är helt borta och att glädjen i att göra ett gott jobb försvunnit. Jag har jobbat som lärare sedan 1995. Nu tackar jag för mig.


  116. Ja, vad säger man…Världens bästa yrke som ingen längre vill utbilda sig till och man frågar sig… Varför…?


  117. Klockren beskrivning av lärarens vardag och skolans känslomässiga miljö i brevet ovan.
    Dokumentationshysterin!
    Josef K. på besök i svenska skolan?
    Gäller säkert även andra svenska offentliga institutioner!
    Varför?
    Klart det är ett sätt att utöva makt och utveckla en teknokrati (en välutbildad tjänsteklass som styr och ställer om vilka behov som gäller) inom byråkrati och offentliga sektor.
    Men frågar vi oss på Kistalight (So-lärare) vilka system är det tidigare i både samtid och historien som producerar mängder med papper, dokument, för att styra över medborgarnas vardag och sysselsättning?
    Vi på Kistalight blir mörkrädda om vi svarar på den frågan och vågar knappt andas om några sådana exempel!
    Digitala revolutionens avig sida är att det går att skapa ett Big Brother samhälle för den som är tidigt ute med att behärska tekniken!
    Protestera kamrater – Det är rätt att göra uppror!

    PS Har inte läst alla kommentarer ovan – finns säkert exempel som tangerar tankegångarna ovan!


  118. Visst är livet som lärare underbart…att vara reducerad till en ständigt skyldig pappersvändare som har dåligt samvete för att den inte hinner med det den är utbildad för. Ja kan inget annat än att hålla med. Jag skulle vilja att alla som ”vet” hur yrket ska skötas ska kastas in i det och få en inblick i hur livet som lärare är så skulle de inte säga ett knyst mer. En mycket bra artikel.


  119. Så sant som det är sagt.

    Det gör mig ledsen varje dag hur läraryrket deformeras och förstörs och att bloggar som t ex denna är tvungen att behöva existera på detta sätt, och även att brevet som du publicerat får så mycket medhåll. Så även ifrån mig och min andra hälft som också är lärare (men han har redan, efter 8 år i yrket tröttnat av samma skäl som personen i brevet och funderar på att sadla om). Jag har väl själv inte kommit riktigt dit än, även om jag märker varthän det kanske kommer barka så småningom…

    Under min utbildningstid såg jag hur politiker och media började en långsam slakt att mitt blivande yrkesval. Ett slags styckmord av lärare och skolväsendet. Där man, precis som läraren i brevet beskriver, totalt sliter bort allt vad förtroende, tillit och tilltro heter gentemot lärarkåren, lärarutbildningen och svenska skolan som väsen. Man misstänkliggör och misstror varje lärare för att vara inkompetent och ovillig att sköta sitt arbete. Man talar om för hela svenska folket hur kass den svenska skolan är och grundar sig på ensidig forskning och vetenskap som passar just Jan Björklund och hans allianspartier för att vinna lite fler röster i kommande riksdagsval. Och media hänger på för att vinna tittare. Man gör som man alltid har gjort, man skrämmer folk till att rösta på en. Man målar upp en vansinnessituation och berättar hur illa det kommer gå om inte man gör si och så. Rösta på oss, och sen kommer allt bli bra, eller hur?!

    Detta gjorde mig missmodig och alltmer nedstämd inför min kommande yrkesliv. Och det väckte arga och frustrerande frågor i mig. Och de har bara fortsatt komma, fler och fler under starten på mitt yrkesliv. Tyvärr.

    Ingen, INGEN, vill tala om politikernas ansvar.

    Ingen, INGEN vill tala om föräldrarnas ansvar.

    Har föräldrar något ansvar för sina barn och deras uppfostran att göra numera, om man läser läroplanen eller lyssnar till politiker och medias alla utspel om barn och skola? Allt vekar hamna under skolans tak och därmed på lärarnas axlar. Hur många barn ska varje lärare vara förälder till förutom sina egna varje dag? Många föräldrar uppfostrar sina barn utmärkt bra för att klara sig bra i den gruppundervisning som bedrivs i vanlig svensk skola, men jag tror att vi är många lärare som kan vittna om att fler och fler barn uppfostras till individualister (helt i riktning med vart hela vårt samhälle är på väg) som inte fostras att bry sig särskilt om andra utan snarare om att förse sig själv, om så även på andras bekostnad.

    Men Jan Björklund och samtliga i dagsläget existerande partier har väl insett, att om de skulle bli tvungna att rannsaka och kritisera sig själva eller sina väljare (föräldrarna) i massmedia så blir det inga röster i valurnorna. Därför är det enklare att skylla på lärarna, lärarutbildningen och den oordning som blivit i vår ”flumskola” p g a tidigare regeringsstyren. Nej, nu ska det bli ordning och reda och mera betyg. Då kommer vi på rätt köl igen säger Jan, och alla hejar på.

    Sen har vi det här med att alla barn, oavsett särskilda behov eller sociala handikapp skall inkluderas i den vanliga undervisningen in i det längsta… jag undrar vem som bekostade forskningen som ledde fram till att inkludering i den vanliga skolan alltid är bättre för alla barn med särskilda behov? Det är i alla fall inte min erfarenhet och upplevelse. Det är bara ett nytt sätt att spara pengar på skolan, så som jag ser det.

    Jag har alltid gillat att hjälpa mina medmänniskor att förstå och lära sig saker som de inte tidigare förstått eller vetat om. Jag har alltid funnit en stor tillfredsställelse i att se lågan av nyvunnen kunskap tändas i någons ögon veta att jag var med och gjorde det möjligt. Det är den största anledningen till att jag valde denna yrkesbana. Hade det varit för att få en fet plånbok så hade jag ju tänkt om redan innan jag sökte lärarutbildningen. Men jag har hunnit prova både det ena och det andra yrket och inte funnit något annat yrke så stimulerande, kreativt och utmanande som att få undervisa barn och ungdomar. Så därför valde jag det ändå, för min själ och min kreativa drivkrafts skull. Inte för att det är ett kall, utan för att det är roligt att vara med när barn utvecklas. Därmed inte sagt att jag inte tycker att vi lärare borde ha en avsevärt mycket högre lön. Det är pinsamt att en så lång utbildning och ett så viktigt yrke värderas så lågt lönemässigt. Det är också något som jag är villig att kämpa för att höja, om än inte till vilket pris som helst.

    Jag är musiklärare. Jag har arbetat 100% i två år och är nu föräldraledig. Dock har jag snabbt kunnat konstatera att om min arbetssituation i 100% tjänst alltid kommer se ut som den gör nu, så kommer det kanske hålla i 10 år och sen får jag nog se mig om efter annat. Stressen är helt enkelt för hög för att undervisningsglädjen ska kunna väga över den i det långa loppet. Även om jag är medveten om att de första åren i läraryrket är särskilt krävande. Nu är jag ung och frisk och då går det precis att orka med, men sen då? Och nu har jag blivit förälder också. Aldrig att jag vill acceptera att mitt jobb får förstöra umgänget med mitt barn. Jag har ändå därtill fantastiska kollegor som ofta höjer upp mitt ämne inför eleverna (från den låga, om inte den lägsta, statusen som den har i läroplanen, timplanen och i gemene mans ögon. Om politikerna fick bestämma skulle det väl tas bort, rätt o slätt) och de visar mig ofta stor uppskattning och engagemang. Eleverna visar mig ofta stor uppskattning, varje dag. Jag har ganska bra lokaler och gott om undervisningsmaterial och instrument sedan tidigare år.

    Jag undervisar ca 470 elever i veckan i musik, varav 400 av dem ska ha omdömen varje termin (Jag träffar varje elevgrupp 40 min i veckan.) Därtill har jag ett par lektioner till. Jag har ansvar för lucia, julspel, skolavslutning samt diverse uppträdanden med fasta och några andra små tillfälliga ensembler och all extra undervisning som tillkommer i o med det. Jag deltar i konferenser, kvällskonferenser, föräldramöten, rastvakt och öppet hus. Jag har pedagogisk lunch varje dag (som jag betalar för själv, till reducerat pris…) då jag ges 15 min att äta med barnen på, tid som jag väljer(?!) att vara kvar i matsalen utöver den kvarten får jag ta av min rast. Har jag tur hinner jag ta 10-20 min av min obetalda 30 min lunchrast varje dag (då var det till o med bättre att jobba i vården, då fick jag åtminstone den rast jag var berättigad). Hinner sällan ta paus på för- eller eftermiddag. Har mestadels 5-10 min mellan mina lektioner. Glömmer ofta att gå på toaletten under dagen. Jag förväntas också själv ta kontakt med föräldrar vars barn på olika sätt inte beter sig på ett bra/juste/korrekt sätt under deras 40 min lektion per vecka. På både vinst och förlust för egen del. (Det ger oftast bra resultat, men det finns egentligen ingen tid till det. Den får jag ta från min planeringstid) Jag kan också härtill tillägga att jag har det väldigt bra jämfört med många andra musiklärare… om än inte alla.

    Jag vill vara kvar i skolan. Men inte på bekostnad av min hälsa eller välmåendet i min familj. Jag försöker engagera mig fackligt, men varifrån ska den tiden och orken tas?

    Vill inte ge upp, vill kämpa för elevernas rätt att få ha kvar alla de fantastiska pedagoger som jag vet finns på såååå många skolor runtom i landet.

    Vi måste göra det tillsammans.

    Nån gång måste bägaren rinna över, har den inte gjort det för länge sedan?


  120. Känner igen beskrivningen alltför väl. Varnar mina egna barn för yrket- önskar dem bättre villkor!
    Jag kan inte låta bli lite konspirationsteori; görs läraryrket hopplöst att genomföra, genom ökade krav, kontroll och press, för att förflytta fokus från lönefrågan? Förändrade/förbättrade arbetsförhållanden kan sedan användas som morot i förhandlingar istället för höjda/rimliga löner. Hoppas att jag har fel!


  121. Kunde varit skrivet av mig!

    När man under många år ansträngt sig till det yttersta för att göra allt rätt och att hjälpa så många barn som möjligt, väljer rektor att visa sitt totala misstroende genom att utan minsta underlag eller diskussion gå in och ändra ett satt betyg! Det jag använt två och ett halvt år att bedöma kunde han på ren känsla betygsätta bättre… eller… Olagligt, ja visst! Men vem orkar bråka när man jobbar 60 timmar i veckan?

    När kroppen sedan säger ifrån och ens läkare mer eller mindre tvingar en att sjukskriva sig på grund av stress, då meddelar samme rektor att man helt enkelt är olämplig som lärare. Dessutom ifrågasätts den medicinska diagnosen. Eller som det uttrycktes: ”Jag och läkaren är inte överens.”

    Nej, jag kommer inte tillbaka på länge! Men vad fantastiskt det är de stunderna man verkligen får vara lärare. Det klår allt!


  122. Det är viktigare att vi dokumenterar allt vad eleven inte kan istället för att se till att eleven kan allt.

    Fråga: Varför gör vi alla dessa extra uppgifter?

    Svar: Vi är kreativa personer som alltid försöker anpassa verksamheten efter de förutsättningar (elevgrupper och resurser) vi får, alltså anpassar vi oss och försöker hitta lösningar på hur vi ska lösa alla nya krav som ställs på oss också istället för att ifrågasätta kraven i sig.

    Fråga:Om vi nu tycker att situationen är ohållbar, varför gör vi inget åt den?

    Svar: Vi är överbelastade med arbetsuppgifter, när uppgiftshögen är avklarad finns ingen ork kvar att engagera sig i hur vi har det.


  123. Tack för att du beskriver mina tankar 🙂


  124. Min mamma har varit lärare i över tio år och jag kan säga att jag avskyr läraryrket. När hon började jobba slutade jag ha en mamma. Hon hade aldrig tid att skjutsa till stallet eller vara med på uppvisningar eller sitta ner och bara prata en stund. Hon hade alltid planeringsarbete eller arbeten att rätta eller något annat jobbrelaterat med sig hem. Idag jobbar mamma fortfarande som lärare och jag ser hur hennes yrke bryter ner henne mer och mer för varje dag.


    • Av allt som står skrivet om detta här, var din kommentar den som gjorde mest intryck på mig, Johanna!
      Jag är så ledsen för din skull!

      Jag är också ledsen för alla de barns skull som möter trötta lärare varje dag!

      Jag är också ledsen för alla de barn som tvingas vara i skolan hela dagarna och matas med uppgifter för att någon bestämt att lärande numera skall ske med korvstoppningsmetoden utifrån ett elittänkande där inget annat räknas än betyg!

      Jag är ledsen för att inte bara lärarna är trötta utan att eleverna är utbrända och stressade!

      Men jag är mest ledsen för att jag inte kan påverka och ändra villkoren för detta eftersom jag inte längre orkar försöka!


  125. Det var ett jävla gnäll från lärarsidan. Gör ni inget annat än att gnälla? Till att börja med kräver ni en årslön med 120k mer än den ni har nu. ‘Ja men våran utbildning motsvarar jurist/läkarutbildningens längd. HELA FEM ÅR’

    Det visste ni väl för fan innan ni gav er in på utbildningen. Att ni har mindre betalt än läkare och jurister. Ni visste på ett ungefär vad ni skulle ha för årsinkomst, så varför komma två år senare och grina över det?

    Att ni har det mest viktiga arbetet i samhället är skrattretande att läsa. Absolut, ni har ett viktigt arbete, men verkligen inte det viktigaste.

    ‘Men gud vad vi jobbar. Vi har ju aldrig ledigt’
    Ni har för helvete höst/jul/sport/påsk och framförallt ett sommarlov. Och kom inte och säg att ‘Lov? Då får vi rätta och granska elevernas arbete’ För majoriteten av dem lärare jag pratat med gör inte ett skit som har med skolan att göra när eleverna har lov.

    ‘Å men det är så tradigt att jobba 07.30-16.00 sen ta hem arbetet och jobba ytterligare några timmar’. Visste ni inte det innan ni klev på utbildningen? Att syndromet ‘Ta med jobbet hem’ uppstår.

    Jag har även stött på ett flertal lärare som inte sätter betyg efter kriterier, utan efter personlig uppfattning om individen. Det förekommer, tro mig. Sen finns det givetvis lärare som följer efter punkt och pricka och det ska de ha cred för.

    Hur som helst. Det finns betydligare ‘tråkigare’ och ‘orättvisare’ jobb än läraryrket, men det är ingen jävel som klagar över det. Det är ingen som har sagt att livet är guld och glamour. Det är ruttet i mellan åt.

    Ursäkta stavfel men har skrivit inlägget från en iphone som jag har köpt för inarbetade pengar på övertid (natt dessutom). I en oljig och bullrig miljö.

    Mvh


    • Det är just en sån inställning som du har som gör att bägaren rinner över. Det finns inget mer otacksamt än att vara tvungen att lyssna på de åsikter som du framför. ”Tänk alla lov ni har!!” Den har jag aldrig hört förut du.

      Kom och jobba med mig eller någon av mina kollegor i en månad och så ska vi se sen om du har samma uppfattning sen.

      Jag vet inte vad för sorts lärare du känner, men inte är det en enda av dem som jag känner som du beskriver. Jag känner ingen som jobbar så som du beskriver. Säkert finns dom, men inte på min arbetsplats och inte bland mina lärarkollegor från utbildningen som jobbar inom grund- och gymnasieskola. Och jag tänker att jag högst sannolikt känner fler än dig…

      Du har kanske inte barn själv, för om du hade det skulle du kanske vara lite mer orolig för mina barns framtid, och inte häckla dem som försöker ge dem en grund att stå på inför livet, med sina egna liv som insats.

      Det finns många viktiga jobb i Sverige. Det känns som det är där skon klämmer hos dig, att du tar illa upp när många säger att läraryrket är det viktigaste. Du har säkert också ett viktigt arbete som du inte alltid trivs med. Jag kan inte säga att läraryrket är det allra viktigaste, men nog är det ett av det viktigaste eftersom det är en plats där ALLA som växer upp i vårt land ska tillbringa en stor del av sin vakna tid under 9-12 år, under sina mest formbara år i livet.

      Men du kanske inte håller med om det heller.

      Grunda dina resonemang på fakta istället för avundsjuka och godtyckliga slutsatser du bildat dig dragna ur en verklighet som för de flesta lärare inte existerar.

      Detta har jag skrivit på en dator som jag tjänat ihop pengarna till själv, även på obetald övertid eftersom jag inte kan sova på nätterna om jag inte hinner med mitt jobb inom betald arbetstid.


    • Vi har inte lov. Det är inarbetad tid… (Som vi dessutom arbetar in med råge.)

      Följ med i mina fotspår en vecka. Skriv sedan igen vad du tycker om lärarens arbetsbörda.

      Det blir väl inte en bättre arbetsmiljö för lärare för att det finns andra jobb som har dålig arbetsmiljö?

      Faktum kvarstår. Lärarkåren är på väg att gå under. I vilken skola vill du ha dina barn. Den där de bästa lärarna stannar kvar och kan undervisa på allra bästa sätt?
      Eller den där de som inte bryr sig stannar kvar (det är nämligen de som klarar av denna arbetsbörda…) och som undervisar högst pliktskyldigt utan glöd och inspiration.
      Vad gäller lönen, de bästa lärarna kräver en bra lön, en skälig lön.

      Vilka lärare vill du ha till dina barn?

      Vill du ha de bästa lärarna till dina barn är det dags att reagera!

      Vänlig hälsning
      Annette Mars mamma, musiklärare och musikpedagogisk doktorand.


    • Hej!

      Det är just den uppfattningen om läraryrket som är totalt fel, följ med en lärare under en vecka så har du lite mer insikt vad yrket handlar om. Alla kommentarer här förutom ditt inlägg talar sitt tydliga språk om läraren situation!

      Fanny


    • Följ en gymnasie- eller en högstadielärare under ett år. Sedan kanske du vet vad du talar om.

      Skulle vara MYCKET intressant att veta vilket yrke du valt?

      Innan vi ”klev på utbildningen” var yrket ett annat än det vi nu utsätts för. DÅ handlade det om att lägga upp undervisningen på ett bra sätt och att få god kontakt med eleverna.

      Ingrid Timle


  126. Har varit föräldraledig i 3 år från mitt jobb som tidigarelärare. Jag har varit otroligt frustrerad över att inte kunna känna mig nöjd med min arbetsinsats. Jag tycker att det är för lite tid för själva undervisningen och för/efterarbete. Under tiden på lärarutbildningen pratades det mycket om hur viktigt det var att föra loggbok och reflektera över lektionerna. Jag har inte haft tid att göra det någon gång i praktiken. Möjligtvis när jag har gått och lagt mig för natten och inte kunnat somna eftersom jag har varit stressad över alla andra uppgifter som ska göras. Det som gjorde mig mest uppgiven var när jag hade ett medarbetarsamtal med min arbetslagsledare. Jag påpekade att jag inte tyckte att tiden räckte till för eleverna och att jag kände att jag inte kunde ge allt jag ville eftersom alla andra administrativa uppgifter tog så mycket tid. Som svar fick jag att jag kanske borde sänka min ambition…Det skulle tydligen inte vara möjligt att känna sig tillfredsställd med vad man har åstadkommit under dagen. Detta gjorde att jag helt tappade suget. Vill inget hellre än att undervisa, men väntar tills det sker en stor förändring. Har precis sagt upp mig från min tjänst. Men om någon förändring ska ske, måste vi protestera. Vi är väl en av få yrkesgrupper som inte har strejkat?


  127. Ja, det sprids en dokumentationshysteri i skolan. De nya hjälpmedlen med datorer och databaser gör att kontrollfreaksen får fritt fram! Finns många sådana i skolans värld…
    Jag har jobbat 25 år, gillar fortfarande jobbet, men det gäller att orka och våga säga nej till en del av allt detta. Jag försöker göra det som hjälper mig att undervisa, och att skriva på datorn direkt så finns det där, och att skriva så elever och föräldrar och elever kan begripa. Försöker ha is i magen, och får väl ta smällen när den kommer – om den kommer…. Verkar inte som särskilt många egentligen läser all denna dokumentation.
    Ska nu genomföra nationella prov i svenska i åk 3. Nytt för i år med högläsningsprov och samtalsprov. Bör inte den som har treor i svenska veta om – och hur – de kan samtala??
    Jag jobbar bl a med sokratiska samtal, men det spelar ingen roll, min bedömning av elevernas samtalsförmåga är inte trovärdig enligt skolverket. Samma sak med högläsningen, kommunen säger att vi inte ska använda LUS (vet ej varför), men sen ska man göra ett högläsningstest som är väldigt lika LUS.
    Tycker att det är dubbla budskap här – å ena sidan så noga med legitimation och behörighet – å andra sidan är en behörig och erfaren lärare inte betrodd att bedöma om elever i åk 3 kan samtala och läsa med flyt. Håhåjaja….


  128. OJ! Publicerad för tre dagar sedan och på den halvtimme jag varit inne så rullar kommentarerna in och flertalet av mina Facebookvänner som är lärare publicerar länken!

    Är själv lärare och känner igen mig i stort sett fullt ut! Varför känns det igen så väl och varför finns det så många i detta samhälle som inte kan redovisa en lärares egentliga arbete i dagens svenska skola utan bara kommer med kommentarer hur de egentligen tror det är och ifrågasätter varför det klagas från skolpersonal?? Inte ens de politiker som bestämmer kring skolverksamheter verkar överlag särskilt insatta i dagens skolverksamhet, särskilt på kommunal nivå.

    Undrar vad som händer i årets förhandlingar?! Känns som om många lärare fått nog av att ständigt få ta mer arbetsuppgifter och ansvar på sig utan att få något för det. Vad händer om Sveriges lärarkår blir missnöjd ännu en gång?!?!?!


  129. Det bästa jag läst på mycket länge!!! hatten av!


  130. Det här är min teori (utan att vara så jätteinsatt i skolvärlden!): det är ett systemfel, ett allvarligt ”feltänk”, som orsakar det här och jag tror det finns i många branscher och företag (även om jag kan tänka mig att pressen är ännu större i skolvärlden med ledare som inte hinner med alla delar i sitt uppdrag (de måste väl prioritera dokumentation och kontrollkrav uppifrån de med och kan inte fokusera på pedagogiskt ledarskap och skolutveckling) och ”kunder” i form av föräldrar som ställer krav. Gemensamt är dock att man känner ett tryck att ”kvalitetssäkra” men man definierar inte kvalitet på rätt sätt. Ju mer systemet degraderar engagemanget och dränerar kompetensen ju mer försöker man förbättra det man har att hålla fast i, dokumentationen, ”kvalitetsmätningarna”, policys… Det ”hårda”, det som känns som fakta, det man kan ta på… Ju mer man känner att effektiviteten sjunker, ju mer fokuserar man på krav, åtgärdsprogram med punktinsatser och andra saker som bara i längden motverkar det resultat man vill ha. Systemet skapar en negativ spiral och ser man inte det här så kan man inte heller ta sig ur det! Ingen säger ”stopp vad händer här? vi måste skapa rätt förutsättningar för lärarna först, vi måste bygga upp tilliten igen och vi måste skapa och tillåta engagemang och kreativitet!” Förändringen, transformationen, som behöver ske, sker här och var i samhället nu, men det kan ta ett tag innan det blir allmän kunskap och innan man kan anpassa det till skolvärlden (det är så mycket som ”kommer uppifrån”…), tyvärr.. För det här är ju verkligen sorglig läsning! Den förändring jag tror måste ske är inte att skippa kvalitetsmätningar och policys helt och enbart lita på kompetens, för det kommer aldrig heller fungera (undervisningen kan säkert bli alldeles utmärkt, men vissa kontrollkrav kommer alltid finnas!), utan det jag menar handlar om att definera kvalitet RÄTT, definiera mål/önskade resultat RÄTT skapa engagemang och utrymme i tid att arbeta mot målen (det kommer inte vara omöjligt I promise), plus att man ska skapa ett system som bygger in kontinuerlig bedömning/utvärdering/mätning både av elever och av lärare/lärarlag och använda som en del i ett dialogbaserat ständigt lärande (såväl som för att mätta hungriga skolinspektörer). Jag skulle behöva förklara mig mer känner jag, men nu är det mitt i natten, så fråga om något verkar konstigt… 🙂


    • Bra analys, tycker jag.

      Jag fäster mig vid att skolan/lärarna behöver använda sig av kvalitetssäkringar som känns valida i sammanhanget i stället för att ägna sig åt att ”försäkra systemet” så som man gör när man dokumenterar för att ha ryggen fri.

      Men det leder till ett annat problem: finns det en kvalitetssäkring som alla i samhället kan dela? Här ställer jag mig tveksam, och det beror på att olika grupper i samhället efterfrågar olika saker av skola/utbildningar:

      – många nyliberala tyckare menar att skolan ska vara ett rationellt projekt som leder till anställningsbarhet, konkurrenskraft, innovationsförmåga, entreprenörskap etc.
      – den som omfamnar bildningstanken pekar på kulturarv, den självbildande människan och människans möjligheter som insiktsfull i det demokratiska rummet.
      – en tredje position kan vara politisk emancipation: alla ska lära! Då är syftet med skolan att utjämna klasskillnader bl a genom utbildning.

      (Nu kan man säkert hitta andra syften och definitioner än mina, men för exemplets skull har jag med dem)

      Kvalitet hör alltså samman med vad man menar att skolan ska göra. Kvalitetssäkringen hör sedan ihop med denna idealbild.

      (Och jag tycker att det är särdeles intressant att fråga sig vilka motiv som ligger bakom kravet att skolan ska hjälpa alla elever att nå godkänt i alla ämnen – är det en så vacker ambition som det ser ut att vara – eller är det ett sätt att utöva makt och påtryckning över lärarkåren? Är det kanske tom ett sätt att ”definiera den skicklige läraren”? Vad går då förlorat i ett så svårt och ambitiöst kunskapsprojekt?)


      • Intressant och korrekt! Min ”rätta” definition av kvalitet blir ju inte lätt… nu får jag allt fundera vidare. 😉

        Men, i min rosa värld så handlar kvalitet om den individuella kunskapsutvecklingen, och den personliga utvecklingen, hos eleverna. Därför måste måluppfyllnaden ställas i relation till varje individens förmåga och förutsättningar (and then some). Att ständigt misslyckas nå upp till krav som man kanske egentligen inte behöver nå upp till, kan ta ifrån en person så mycket självförtroende och självkänsla att det påverkar hela den personens liv.

        Jag känner en person som idag är hög chef trots att han är under 40 år gammal, och han hade aldrig varit där om inte han haft en chef som lyft och lyft och lyft honom. Annars hade han varit kvar på verkstadsgolvet – efter att ha fått bekräftat i skolan igen och igen att han inte dög. Han är en av de klokaste och bästa ledare jag känner!

        Det är inte kvalitet att visa på antal elever som når upp till målen och ständigt fortsätta pusha för att få upp siffror som inte betyder något, egentligen! Det som betyder något egentligen är alla de gånger man som elev överträffar förväntningarna, hamnar i ”and then some”-zonen – och kan höja sina mål ytterligare ett snäpp! Ett steg i taget utveckla sig mot den bästa vuxenindivid man kan vara… Är det omöjligt att bygga ett system runt en sådan ”kvalitetstanke”…? Jag tror det inte!


  131. Mitt i prick. Slutade efter knappt fyra år som gymnasielärare. Dina upplevelser stämmer till fullo och kan strypa den mest motiverade läraren på ganska kort tid. Jag beslutade mig för att sluta när den högtravande ledningen (som för övrigt famlade mellan nya forskningsrön) anklagade och hävdade att marknadsföringsinsatserna från vår sida inte ledde till tillräckligt många sökanden. Var inget svårt beslut för mig att säga upp mig. Inkompetenta ledare är troligtvis ett betydligt större problem i dagens skola än dåliga lärare. Hade ledarna varit bra hade inte dagens byrakratiberg och famlande om undervisningsmetoder varit ett dilemma.

    Med vänlig hälsning, Petter


    • Hej!

      Vad jobbar du med nu? Har också jobbat ett par år som lärare och funderar starkt…

      Hälsningar Fanny


      • Hej!

        Vad jobbar du med nu? Har också jobbat ett par år som lärare och funderar på att byta yrke.

        Hälsningar Fanny


  132. Älskar mitt jobb och att arbeta heltid som lärare – egentligen. Skulle utan problem kunna avstå från 25 % av min arbetstid och lön för att anlita en, ska vi kalla det lärarjurist, som sköter all dokumentering (utom den jag själv gör på lektionstid) – så skulle åtminstone 53 % av min arbetsbörda försvinna. Då skulle jag återigen kunna göra fantastiska lektioner.

    Jag tar med mig tankarna om Arbetsmiljöverket och arbetsbeskriving


  133. Ja, det är konstigt att alla ”förståsigpåare” inte inser att skolan faktiskt vart bättre förr, innan all denna dokumentation. För 15-20 år sedan var vi ett av de bästa utbildningslanden i världen
    Kanske dags att gå tillbaka till lärarledda lektioner, där den mesta tiden läggs på eleverna istället för på papper om och kring dem?
    …..


  134. Detta brev gör mig ledsen. Jätteledsen. Vi är alldeles för många som upplever vårt älskade yrke på detta sätt. En engagerad yrkeskår som fått kallet att lära andra. Kommer ni ihåg när ni beslutade er för att välja bort pengar mot livskvalite? Det som jag trodde skulle innebära härliga möten med elever, undervisning på ett sådant sätt att de skulle bli nyfikna på livet, viljan att lära sig mer, medborgare att lita p, inspirera dem att göra gott… Mitt huvuduppdrag är så litet i det jag gör varje dag. När jag gick på lärarhögskolan visste jag att jag ÄLSKADE att undervisa. Men nu upplever jag undervisning som något som är störande och ivägen. När ska jag hinna dokumentera Milads kunskaper? Och stackarn, han når intne kuskapskraven i engelska, jag måste prata med honom, något kanske har hänt hemma? Jag pratar med honompå lunchen. Nej ajdå! Jag måste juskriva det där soc. pappret om Laleh. Och kopiera. Tänk om han behöver åtgärder i engelska, nej men just det! Jag måste skriva en pedagogisk utredning först innan jag får sätta in åtgärder… Jag vet inte om jag tycker att alla måsten är värt att jobba som lärare. ”Det är så orättvist, tänk vad mycket ni lärare är lediga” säger andra. Som om vi verkligen var lediga på samtliga lov. Kom och testa på mitt jobb en vecka, du skulle inte klara det! Sanningen är att det gör inte jag heller. Jag har bara jobbat i 5 år och redan stressad med sömnproblem. Jag älskar mitt jobb och vad det en gång stod för. Men jag vet inte om det är värt detta.Mitt förhållande med mitt yrke knakar rejält. Det kommer inte kunna hålla om det inte görs något. Annars, vad ska jag jobba med? En lärarstrejk är vad som behövs. Men det får vi inte, läkare och lärare har ingen strejrätt, då kan det bli samhällsfara! Så, då är vi plötsligt viktiga och likställda läkarna.


  135. Han kan sätta ord på hur det känns.


  136. Ja vad säger man? Jag kunde ha skrivit det själv. Tyvärr!


  137. Mycket väl sagt. Tyvärr är det precis så det är – ett yrke i motvind och den vinden kommer från makthavare, arbetsgivare och allmänhet lika. Alla har rätt att nedvärdera en lärare och en lärare kunde alltid ha gjort mer. Inte undra på att yrket visar höga siffror på utbrändhet… /Inger


  138. Tack för att du slog huvudet på spiken. Hoppas att många sprider dina väl valda och sanna ord. I min nisch med invandrade elever med olika förkunskaper är det mer än omöjligt att följa färdiga mallar. Att det hörs o märks när de kan följa undervisning i klassen räcker inte som dokumentation. Min chef viftar med Skollagen och vill tull varje pris ”ha ryggen fri”.


  139. Jag orkade inte, bytte jobb.


  140. Blir bedrövad, rädd och ursinnig av att läsa att vi är så många som inte längre tycker att vårt fantastisk yrke är roligt längre. Att glöden håller på att försvinna helt.
    Var inne hos min rektor för ett tag sen och informerade honom om att jag inte längre mår bra av att åka till jobbet och att jag håller på att bränna ut mig totalt. Precis som många andra i föregående inlägg fick jag till svar att jag skulle sänka mina ambitioner och inte ha för höga krav på mig själv. Att jag skulle prioritera bland alla mina arbetsuppgifter och sålla bort några under en tid.
    Ja, men det blir ju jätte bra. Då kommer jag bara att ha ännu mer skuldkänsla för att jag inte kan göra ett bra jobb och känslan av att inte räcka till och att gå hem varje dag och känna sig missnöjd med det man har åstadkommit kommer bara att öka ännu mer.
    Vet inte vilket som är värst. Att bränna ut sig för att man jobbar ihjäl sig eller för att den gnagande känslan av att aldrig räcka till till slut tar ut sin rätt på psyket?
    Blir även arg på att det förekommer påhopp på lärarkåren även bland de här kommentarerna. Visst jag försöker verkligen att låta bli att jobba på loven när det går, men enbart för att jag MÅSTE koppla bort skolan för att samla nya krafter för att orka fortsätta.
    Sen finns det absolut lärare som sätter betyg utan stöd från läroplaner och betygskriterier och som inte skriver några bra och ordentliga omdömen. Som inte sitter och skriver LPP:er utifrån de riktlinjer som finns och som helt enkelt inte är några bra pedagoger. (Tror dock inte de är så många.) De ger oss dåligt rykte och jag är rädd för att de till slut är de enda som finns kvar i skolans värld om det inte vänder snart.
    Har man inga höga ambitioner från början så har man ju inte heller nåt att få dåligt samvete över.
    Jag hoppas verkligen att alla vi BRA pedagoger får gensvar snart så att vi orkar fortsätta jobba med våra underbara ungdomar som ska bli Sveriges framtid…

    /6-9 lärare


  141. Denna text är så träffsäker att jag inte vågar tipsa min fru om denna. Hon sitter i samma sits…


  142. Jag har också slutat som lärare efter 10 år då jag inte heller orkade med alla krav…
    eller NEJ då jag inte längre ställe upp på det här!
    Kom ihåg att vi hade en studiedag på skolan där vi pratade om hur vi skulle förändra och skapa en vi-känsla. Tillsammans med en psykolog såg vi att vid uppfyllde över 20 punkter på en negativ arbetsmiljö. För att arbetsmiljön skulle vara dräglig fick man ha max 5 negativa punkter.
    Jag kom ihåg att jag tänkte att YES! Nu kommer det ske en förändring – det är ju bra att först och främst få upp det till ytan, att se problemen – men vad hände sedan….INGENTING inte ens efter att jag frågat både verksamhetsledare och rektor. Fick som svar: Vi tittar på det… men undrar om de fortfarande efter 3,5 år ”tittar” på det för inget har förändrats.

    Jag saknar dock de fina stunderna ibland…


  143. Tack för den fantastiska beskrivningen. jag har också slutat men efter 40 år. De sista tre lät jag vara men jag kunde inte finna orden som du har gjort. tack!!!


  144. En liten undran om arbetstid. Jag har för mig att det är lov för eleverna 15 veckor per år. Och du som lärare har studiedagar några dagar av dessa men sedan är du ledig. Innebär det inte att för att komma upp i de timmar som en som är anställd på heltid, 40 tim/v, och med 5 veckors semester arbetar så måste en lärare arbeta mer än 40 tim/v de veckor som de arbeta och det inte är lov.
    Och visst jag förstår att det finns problem men läraryrket är långt ifrån det enda yrke där allt ska dokumenteras och misstroendet finns också där. Så jag tycker att detta ska tas med en nypa salt och jämföras med andra yrken i dagens samhälle innan man drar för stora slutsatser.


    • Helena,
      Kortfattat kan man säga så här. Lärare jobbar 35 timmar på skolan och 10 timmar som de själv disponerar, t.ex. i hemmet på skolan eller någon annan stans. Detta är per vecka alltså. De 10 timmarna går ofta åt att planera, bedöma och göra annat förberedelsearbete. Jag känner många lärare som jobbar betydligt mer än dessa 10 timmar för att få det att gå ihop.

      Lärare har semester som alla andra, men den tid utöver den normala 40-timmars-veckan man jobbar läggs ihop till lov. Det innebär att en lärare som börjar jobba i januari inte kommer att ha lön under hela sommarlovet, för själva läsåret börjar i augusti och sedan så att säga tjänar man in sin lediga tid. Det är ett bra system för alla, inte minst för arbetsgivare, för vem vill ha en massa lärare som går och dräller när det inte finns några elever på sommarlovet. Som det är nu, med den extremt hårda situation går höstlov, jullov, sportlov och påsklov åt att bara pusta ut och flämta efter andan – det ser jag på mina lärare varje år. Första veckorna på sommarlovet vet jag många lärare som är helt utmattade och bara ligger och kan inte göra någonting. Jag kom ihåg själv när jag jobbade som lärare, 5 eller 6 midsommaraftnar på raken spydde jag och det berodde inte på att jag hade druckit alkohol.


    • Helena,
      Har en förståelse får att det även finns misstroende inom andra arbetsgrupper, men bara för det ska det väl inte vara OK? Du framställer det som att eftersom problemet även finns någon annanstans så blir det en norm. Jag anser att detta accepterande blir till en farlig spiral!

      Och som Johan skriver så handlar det inte om att man jobbar 45 h/v, utan det handlar om att man jobbar utöver dessa för att man ska känna att man gör ett okej jobb. Ska man dessutom göra ett BRA jobb så får man lägga ner ännu mer tid. Det handlar ju om ständigt utökade arbetsuppgifter och ständigt utökat ansvar som är orimligt i proportion till vad man får i gengäld.

      Det som Johan skriver med utarbetade lärare som MÅSTE ha loven som ett andrum känns för väl igen och dessvärre ser jag bara fler och fler som kommer tillbaka efter ett lov och fortfarande är utmattade. De har under lovet antingen varit tvungna att jobba för att komma ikapp med sina arbetsuppgifter pga arbetsbördan, eller så har de vilat hela lovet med ändå inte känt någon ro i kroppen och knoppen eftersom de vet vad som väntar när de kommer tillbaka.

      Känner du en tveksamhet så prata med några olika lärare och fråga dem kring deras situation och arbetsbörda. De flesta kommer garanterat att påtala flertalet av de punkter som tagit upp i brevet ovan samt även påpeka den stress man jobbar under. Se detta som ett slag för lärarnas situation, de andra arbetsgruppernas situation kan inte vi kämpa för!


    • Helena… ”några av dessa dagar”.. hur tänker du nu?
      En normal arbetstagare som arbetar 8 timmar om dagen har en årsarbetstid på 1800-1810 timmar (källa: Wikipedia) En lärare arbetar 9 timmar om dagen i 194 dagar vilket ger 1746 timmar. Det är inte många timmar färre vi arbetar alltså. (Ska vi vara helt korrekta så är timarbetstiden 1767 för en lärare enligt avtal) Vi arbetar alltså in den tid som du tror vi ”får”. Sen klämmer vi in ungefär samma årsarbetstid på färre veckor vilket du själv kan förstå blir galet jobbigt. Glöm inte heller att fem veckor på sommaren är semester som alla andra. Vi arbetar minst en vecka efter och innan eleverna börjar och slutar vilket ger 7,5-8 veckor ledigt på somrarna. Fem av dem är semester, resten är alltså inarbetad ferietid.
      Lite mer: 194 dagar är ca 39 arbetsveckor som du arbetar 45 tim. 5 timmar mer i veckan ger 5×39=195 timmar. 195 timmar är 24,5 st 8-timmars arbetsdagar som vi alltså arbetar in.
      Det finns ingen som helst övertid i läraryrket och de flesta lärare jobbar mycket mer är 45tim/v och kvällar och helger måste utnyttjas för att hinna med allt (ja se brevet ovan..). Kontentan blir i alla fall att loven arbetas in med råge.
      Sen är ju läraryrket alldeles underbart, att undervisa elever, att kunna förmedla den glädje kunskap ger, att se barn och ungdomar växa och lära – all tid i klassrummet med eleverna är guld. Men bra lektioner river man inte av med ryggmärgen och undervisning som är själva kärnan med vårt yrke får stå åt sidan på grund av alla andra arbetsuppgifter som lagts på oss. Och så undrar folk varför vi inte har världens bästa skola?

      Jaja, tänker någon nu. Det finns människor som arbetar 60 timmar i veckan (typ egna företagare osv). Jag har många vänner som driver egna företag. Det är slitigt ja, men å andra sidan så kan de plocka ut tjänstebilar, tjänstetelefoner, tjänstedatorer och de har ta mej tusan alltid råd att åka på utlandssemester. Om jag som lärare skulle tjäna 10 000kr mer i månaden så skulle arbetsbördan vara mer värt det.


  145. Fy Dan va bra skrivet. Precis så känner jag oxå!


  146. Hej, har spridit det här brevet vidare bland annat till folkpartiet deras hemsida och på deras fb-sida och aftonbladet. Tycker det är viktigt och debatten är så angelägen hoppas det är okej. Mvh Eleonore


    • Det är bra Eleonore, sprid!


  147. TACK för välskrivet, väl sammanfattat inlägg + intressanta svar/kommentarer. Jag ber att få sprida till kollegor och på facebook.


  148. Jag har jobbat sedan 2009 fyllde 30 nyligen. Kommer förmodligen att säga upp mig. Jag vet inte vad jag ska göra istället men jag orkar inte med inkompetenta rektorer som böjer sig för föräldrar istället för att stötta sina anställda. Orkar inte alltid tänka att jag ska ha ryggen fri , orkar inte ta skit helt enkelt. Det enda jag vill är att jobba som lärare men det är omöjligt med de arbetsuppgifter jag har nu. Jag vill ha ett jobb där min chef tror att jag vet vad jaag gör för det gör jag. Jag vill ha tid att gör mitt jobb på ett bra sätt och inte bara höfta till det inför lektioner och efter.


  149. Mycket läsvärt….


  150. Ett sanningens ord i rättan tid! Eller är det kanske för sent? Är vi dömda att evigt springa runt i detta ekorrhjul?


  151. Jag har inte arbetat som lärare en enda dag i hela mitt liv, men jag utlyser härmed en strejk för alla lärare och pedagoger som arbetar inom skolan i landet. Mellan måndagen den 26:e mars och fredagen den 30:e mars behöver ni helt enkelt inte stiga upp på morgonen. Ett extrainsatt lov skulle man kunna säga. Effekten: stora rubriker i tidningarna, elever som måste ta ansvar för sin egen undervisning under några dagar (ingen optimal situation, men de överlever!) och en diskussion runt de krav som ni ställer i samband med strejken vad gäller dokumentation, löner, med mera.

    Grattis!


    • Ingen dum idé! Vore intressant om någon realiserade den – typ ett fackförbund eller ett gäng arga lärare. Vild strejk kanske vore något.


  152. […] läste jag den här gripande lärarskildringen på Johan Kants blogg I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska […]


  153. Oj! Mejlet sätter helt och hållet ord på mina tankar! Jag känner mig snuvad på konfekten: detta är inte alls det yrket jag trodde jag pluggade till! Jag tycker så mycket om att göra inspirerande lektioner och samspela med eleverna. Jag tycker om att försöka plocka fram varje individs förmåga. Men jag hinner ju inte det för allt det där andra. Nu är jag sjukskriven med depression. Jag som trodde jag var en stark och trygg individ. Måste nog se mig om efter ett annat yrke.


  154. […] Johan Kants blogginlägg och publicerade läsarbrev, och tänk efter om det är den här tillvaron ni förväntar er ska bidra till er barns utbildning […]


  155. Hej!

    Jag kunde inte sagt det bättre själv!! Känner igen mig i beskrivningen. Hur länge ska detta fortsätta? Är 29 år och har jobbat i fyra år som lärare och funderar redan nu på att byta jobb pga av all arbetsbelastning

    En del som skriver här säger att ni har bytt jobb men till vad? Min tanke är att läraryrket är ganska snävt och att det är i skolan man jobbar men tror även att det inom vissa jobb kan vara en fördel att ha en lärarutb.

    Vill påpeka att jag älskar mitt jobb men utvecklas skolan så som den gör nu ser jag ingen annan utväg än att byta yrke.

    Jag jobbar i en universitetsstad där rektorerna kan välja och vraka mellan studenterna och även hålla nere ingångslönen. En utexad lärare kan tjäna så lite som 23 000 kr, vilket är ett skämt då en lokalvårdare kan tjäna mer, förutom att de inte har studieskulder.

    Sjuksköterskorna gjorde ett löneuppror och menade att de inte skulle ta mindre än 24000 i ingångslön, dags för lärare att kollektivt bestämma oss och begära högre lön också…


  156. Håller med om varje ord i brevet!

    Det tragiska och resultatet av denna ohållbara arbetssituation är att alla som vill vara bra lärare som engagerar sig i sina elever, klasser, sin undervisning, går in i väggen pga. alla andra ”sekundära” uppgifter. Då har skolan tappat det som behövs, engagerade lärare. Kvar är de som jobbar för uppgifternas skull utan engagemang. Vad får vi för skola då? Och hur formas våra elever socialt med icke-engagerade lärare?

    Skolan är så mycket mer än kunskaper, det är hjärna och hjärta!!! Men orken till att lära ut med hjärtat för elevernas bästa både gällande hjärna och hjärta börjar nog sina såsmåning om…

    /Josefin, jobbat 1,5 år som klassläare


  157. Allt detta gör vi samtidigt som vi funderar vad vi kan ta på oss ytterligare för att i ett lönesättningsamtal kunna motivera varför rektor ska öka lönen 50:- mer i månaden än för de andra kollegorna.

    Jag bytte nyss arbetsplats och fick 500:- till! LR tyckte det var rimligt med 1500:- när jag ringde upp och frågade. Min sambo bytte arbetsplats nyss och fick 5000:-. Ni har svaret! Han är ingenjör och det är marknadskrafterna som styr. LR fram med musklerna. 10 000!


  158. Förbaskat bra skrivet. Jag har jobbat som yrkeslärare (Hr/Rl) på gymnasiet i exakt 30 år, har ett år kvar till pensionen. I början var det fokus på undervisningen, men nu är det möten, möten hela tiden. Leder de till någonting? Tyvärr nej! Sedan skall man vara ngn slags kurator och ta hand om elever som inte har ngt att göra på vårt program. Det fick jag ingen utbildning i på lärarhögskolan. Varför får de då gå kvar trots 40-50% frånvaro? Jo för rektorn är eleven bara en påse pengar som han mister om eleven slutar.
    Om jag vore 15 år yngre skulle jag definitivt sluta som lärare, men jag måste stå ut och göra mitt bästa ett år till!
    Iaf lycka till, jag och många med mig förstår dig!!!
    Göran Johannesson
    Stolt kocklärare med punkterad lärarsjäl!


  159. Ja det är konstigt hur det har blivit.
    Tänk om jag fick rå om min arbetstid.
    Då skulle jag verkligen kunna
    göra individuella planer till kunskapsmålen.
    Jag ser hur eleven kan nå målen men har ingen möjlighet att lägga ner den tid som krävs för att eleven skall nå dit.

    Det är konstigt, för det är väl det som är huvudsyftet med skolan….att eleverna utvecklas kunskapsmässigt och socialt.

    Eller så jobbar jag så effektivt med flera saker samtidigt och många timmars övertid, struntar i rast och paus och toalettbesök,
    tills jag får utmattningsdepression. Det är en vanlig åkomma för lärare. Jag förstår varför.


  160. Undrar vart den svenska skolan är på väg…vi ska inför fler nationella prov för att ”ha koll”. I övriga Europa har man börjat ta bort nationella prov för det tar för mycket tid, i Finland har man INGA nationella prov utan gör stickprov. Min son når inte upp till målen i svenska men hans svensklärare har 250 nationella prov att rätta(och vanliga timmarna att undervisa och planera) och inte tid med åtgärdsprogram/samtal förrän halva terminen har gott. Låt oss skapa en fin undervisningsmiljö med lärare som får möjlighet att göra ett gott jobb.


  161. Så bra skrivet, en klockren tolkning av lärares situation. Tyvärr gör det bara mig ännu säkrare på att jag måste bort från detta i grunden roliga yrke, för att ´kunna överleva som människa. Jagtycker att det är underbart roligt att arbeta i skolan, att undervisa i svenska och so och se elever utvecklas både i ämnena och som människor. Vi lärare gör skillnad för elevers framtid. Men detta försvarande som man måste hålla på med tar knäcken på oss. I början av min yrkeskarriär kunde jag skratta när folk fällde tykna kommentarer om sommarlovet, jag kunde svara -”Vi behöver duktiga lärare så byt yrke!” Nu kan jag inte skratta längre, känner mig bara ännu mer nedvärderad, om det nu går.


  162. Det var på pricken rätt beskrivet. Det var som att läsa något jag själv skrivit. Idag på APT-mötet satt jag och tänkte ”Jag orkar inte detta längre! Jag vill jobba i en kapsylfabrik om det finns någon sådan.” Arbetsglädjen har dunstat, stämningen är irriterad, många kollegor är sjuka på grund av långvarig stress och oro, och så måste vi spara ändå mer. Nä, jag vill inte mer!!!


  163. Fantastiskt bra skildring av vårt yrke!!! Men det är skrämmande läsning när man ser det svart på vitt!


  164. […] som har full koll på det här är den som skrev brevet som ligger till grund för det här blogginlägget. Det brevet sätter fingret exakt på vad som är problemet med skolan, med lärarnas så kallade […]


  165. Jag är evigt tacksam att jag sedan fyra år är pensionär efter 32 år som lärare. Pensionen ger inte utrymme för några större utsvävningar, men jag njuter av livet. Mina forna kolleger klagar väldigt ofta på hur de har det och längtar också efter pensionen. Vem har vunnit på all denna dokumentation?


  166. Så bra skrivet. Funderar också på att sluta…


  167. Mycket bra skrivet! Du har på ett fantastiskt sätt beskrivit flera av anledningar till att den svenska skolan befinner sig i fritt fall. Jag vill också lägga till en annan mycket viktig anledning, nämligen den att alla barn/ungdomar till varje pris ska integreras i den vanliga grundskolan, i vanliga klasser. Elever som pga av olika anledningar inte klarar av att hålla sig till de regler och normer som ska finnas i ett klassrum. Elever som dag efter dag saboterar undervisning och raster för andra elever, som är utagerande, provocerande och som vi lärare inte har befogenheter att sätta stopp för. Är det något som tömmer både elever och oss lärare på energi, som tar ifrån elever deras lust att lära och oss lärare att undervisa så är det att aldrig få arbetsro. Att sedan som lärare få stå till svars inför föräldrar, som med all rätt, är upprörda för att deras barn måste leva i den här miljön dag efter dag, kan få den starkaste person att ”gå in i väggen”. Känner man dessutom att inte skolledningen vågar använda sig av de få befogenheter som vi faktiskt har blir man ännu mer förtvivlad och förbannad. Nej, ingen blir lycklig av den här ”integrationstanken” som gått fullständigt till absurdum, varken den elev som har de här problemen och som dagligen misslyckas och bränner sina skepp eller de klasskompisar som får stå ut med bråk och rädsla.

    Lisa


    • Att inkludera elever som inte klarar av att gå i skolan i vanlig klass är exkludering. Att ha en skolledning som inte sätter ner foten är tragiskt och lägger för mycket ansvar på lärarkåren, men tyvärr inte helt ovanligt.


      • Jag vill tillägga att rektorsjobbet är ett omöjligt uppdrag. Att de inte vågar fatta obekväma beslut beror på att de i sin tur har skolförvaltningen över sig som de måste stå till svars inför. Rättar du som rektor inte in dig i ledet är du inte önskvärd längre och har du personal som vågar sticka ut hakan och gå vidare uppåt får rektorn ”skit” för att han/hon inte kan hålla ordning på sin personal.


      • Hej Jörgen,
        Jag håller med dig om att rektorsjobbet är i många fall mission impossible. Däremot anser jag att det finns alltför många rektorer som inte är pedagogiska ledare, som hela tiden är budgetstyrda, som inte är ute i verksamheten och som inte är fokuserade på elevernas resultat och lärarnas jobb. Det kan innebära att rektor skulle behöva auskultera och tala om vilka brister denne ser och hur man ska komma åt och jobba gemensamt för att förbättra lärarens kvalitet. Det kan vara att rektor ser till att bestämma att lärarna kan slippa gå på möten, ens ha möten för att frigöra tid. Ja det finns väldigt många saker man kan göra som rektor, men som tyvärr inte görs.


  168. Jag har hört ungefär liknade under de drygt 40 år jag varit lärare. Jag njuter numera av en hyfsad pension och många fina minnen från mina år med elever. Jag har klarat av flera nya läroplaner etc. Om man älskar undervisning och elever så håller man sig till det och låter bli att fråga så mycket och klaga så mycket. Vet man vad man vill och hur man bäst kan göra det så gör man så oavsett diverse påfund. Visst kan man få skäll och kritik men med tiden så märker man att man har gjort rätt. Jag fick faktiskt igår kontakt med en elev, Facebook, jag hade på 80-talet, som nu är lärare och hon skrev att hon hade mig som förebild. Jag vill inte påstå att jag var någon superpedagog men jag var nog äkta och visste vad jag ville och vad elverna behövde. Jag tror att om man försöker ta det där övriga med mindre allvar och koncentrerar sig på vad det riktiga uppdraget är så kan man göra som jag har gjort d.v.s. arbetat fram till 67år, efter det är det tack och adjö och dags att lämna plats för någon som kan få lika många underbara år som jag.


  169. Det är dags att starta ett dokumentationsuppror mot Björklund och hans supporterklubb (LR). Sen kan vi också citera Feldt om löntagarfonderna men nu om legitimationen: ”Det är ett jävla skit. Nu har vi baxat det ända hit!” Det skapar bara en otrolig röra. Mer lön någon? Ha!


  170. Kloka tankar och en bra sammanfattning av vår vardag. Ska man ”överleva” som lärare måste man hitta en väg, där eleverna och deras lärande kommer i första hand. Den energi de ger en kan många gånger väga upp det som tynger, dvs alla måsten som vi har fått på våra axlar. Tappar vi fokus från det som händer i klassrummet, tror jag att man inte orkar i längden. Det är väl ändå för elevernas skull vi är i skolan. Vi som arbetar med barn i yngre åldrar (jobbar i en åk 3-4) har nog det lite lättare, eftersom vi dels förfogar över tiden på ett annat sätt och inte heller behöver sätta betyg. Tror dessutom att det är en nödvändighet att skapa en helhet, där eleverna är delaktiga i planering, utvärdering och själva gör reflektioner över sitt lärande och därmed aktivt deltar i planeringen av sitt arbete, för att nå de uppsatta målen. De är ju en resurs som det är klokt att ta tillvara på. En motiverad elev som är väl insatt i de mål som den arbetar mot, är ju en till stora delar självgående elev. Jag tror att man som lärare måste våga lita på sin pedagogiska färdighet och välja den väg som känns rätt för en själv. Tror man inte själv på det man gör, ”blottar” man sig i onödan och det är då det ges tillfälle till tvivel och möjlighet för den oinsatte att klaga och kritisera. En trygg lärare inger förtroende…
    Kia

    P.s Vi delar med oss av våra erfarenheter i bloggen: http://www.heem.se/spar


  171. […] Brevet till Johan Kant talar för sig självt. Vad ska man säga? Jag har jobbat som lärare i tio år och jag älskar/älskade det jobbet. Men jag slutade… […]


  172. Det skulle lika gärna kunna varit jag som skrev det brevet. Jag är fortfarande kvar, men jag är glad över att få en automatisk paus snart. Tid att tänka, tid att vara jag tillsammans med de man älskar. Yrket består tycker jag till ca 20% av det jag vill arbeta med, det jag älskar att arbeta med, undervisning och pedagogisk utveckling…


  173. Reblogged this on ©lektorio …tycker till!.


  174. Så pricksäkert beskrivet! precis så är det, har precis blivit arbetslös och tittar mer på andra jobb än läraryrket just nu…..fast jag ÄLSKAR att träffa eleverna och se deras glädje när de lär sig nya saker….


  175. Det tog en stund, men det var det värt! Nu har jag läst allt ovanstående. En härlig, välgörande och tänkvärd läsning! Jag är glad över att ha lämnat skolans värld – i tid.
    Men nog har väl Björklund haft några seriösa ambitioner…eller?

    http://hvo2011.wordpress.com/2011/05/09/p-trskeln-till-friheten-2/


  176. Tack för brevinlägget. Det var starkt och mycket oroväckande!! Hoppas detta kan röra om i grytan i politisk nivå.


  177. Tack alla!
    Så sant , så sant allt som jag har läst här.
    Jag har kämpat hårt för att bli lärare: för jag ville bli lärare efter att ha varit mycket annat. Jag offrade en del och hörde ett kall inom mig. Det är tragiskt att dessa ‘lärarkall’ vi kanske hörde behövde bli en förbannelse, något vi blev blåsta på.


  178. Jävlar va bra skrivet. Klockrent!!


  179. Inte en enda kritisk kommentar ovan till ditt inlägg har jag hittat. Tyder verkigen på ett ofantligt problem för skolan.
    En stor bov i dramat är Skolinspektionen. När den blir inblandad i ett ärende så gäller det att läraren och skolan nogsamt har dokumenterat vad som förevarit. Annars blir de beskyllda för att inte vidtagit tillräckliga åtgärder. Skolinspektionen är alltså att jämföra med en domstol. De borde i stället ha uppgiften att stödja skolorna där det finns vissa brister. Och det finns alltid brister av ett eller annat slag och dessa kommer att öka eftersom det inte finns någon tid att hantera dem.
    /Lasse på högstadiet


    • Visst är det så, men Skolinspektionen säger ungefär samma sak på alla skolor, enligt en schablon, för att visa att det gjort något av sitt svåra uppdragt!

      Det finns exempel på där lärare ringt till Skolverket för att fråga hur de skulle skriva ett omdöme. Sedan kom Skolinspektionen och granskade skolan och slog ner på just det omdömet!!! :))
      Det säger en del om den absurda tillvaron i skolan!!!

      Skolinspektionen lär också ha börjat med att säga att kommunerna inte skulle ta för hårt på dokumentationen och allt nytt!!!


  180. I’ve been to school/ university in 3 different countries (USA/ France and Sweden). I was a teacher on 3 continents (including Asia). The cultural/educational rules and attitudes are amazingly different. Recently I spent a year homeschooling my own child and they have also gone to a Waldorf school in Sweden.

    Governments / Politics are in the schools. The children are the army of the nation and this is what is wrong.


  181. […] Bloggen jag hittade det på:https://johankant.wordpress.com/2012/03/10/en-lararskildring/ […]


  182. Tyvärr så stämmer detta med min sambos erfarenheter som gymnasielärare. Skolan har hakat på den trend som finns i näringslivet där man producerar rapporter i parti och minut och för lite tid att jobba. Samt en standardisering som blivit absurd där man inte ska tänka själv utan bara följa processen. Hoppas vi kan vända utvecklingen, för våra barns skull.


  183. Tja, det finns väl bara ett yrke inom offentlig sektor som är värre – rektor. Då har man dessutom ansvar för att åtgärda allt man inte har resurser eller mandat till, för att skapa en vettig arbetsmiljö för både elever och personal. Den siste som får ta del av det arbetet är rektor själv.


  184. Klockren beskrivning av vardagen! Jag har insett att stannar jag kvar i yrket finns två alternativ: jag dör i förtid pga hur all stress sliter på kroppen så allt det roliga ges utrymme på min privata fritid. Eller så blir jag en standardiserade robot utan glädje eller utveckling. Det finns härliga jobb som ger mer energi och där arbetaren krediteras . Lycka till i ditt fortsätta underbara liv:-)


  185. Att man utbildat sig till något man bara får skit för varje dag…….


  186. Detta borde vara obligatorisk läsning första dagen i lärarutbildningen. Efter läsningen kaffepaus. De som fortfarande vill bli lärare kommer tillbaka efter pausen.
    Det blir ingen förändring i denna Janne Björklunds nya sköna skolvärld förrän ingen utbildar sig och alla som kan lämnar yrket.


  187. Skulle önska detta brev på debattsidorna i de stora tidningarna. Aldrig någonsin att någon frågar oss lärare (är också f.d lärare som sadlat om pga neddragningar i bildämnet och pga av denna ohållbara arbetssituation som du beskriver) om hur det är. Vill inte heller tillbaka till denna sjuka skolvärld, men kan sakna eleverna jättemycket. Jobbar fortfarande med lärande/undervisning fast med vuxna och i en organisation där jag får tid att planera om jag ska undervisa och där jag får ersättning om jag behöver jobba över.


  188. Jisses! Jag trodde det bara var idioter som mig, man behandlade så. Mitt jobb är att serva och avhjälpa fel och brister i uthyrda lägenheter och lokaler, men det är samma vansinniga dokumentations-frenesi. Likaså i mina utomhusarbetande kollegors vardag, om de har klippt gräs eller ej spelar inte längre någon roll, bara det är dokumenterat som klippt. Allt bottnar i en fullkomlig misstro, den typen av misstro som förmodligen grundar sig på kunskapen om egen pålitlighet. Med tillit och förtroende kan man få personalen att utföra underverk, det borde kungöras i alla styrande organ. Låt oss göra det vi kan och brinner för, det är effekt-skapande. Go! man, Go!


  189. Detta är sorgligt men sant…..det har pågått allt för länge.
    När ska politiker , inte bara fatta och tycka, utan också göra något!


  190. Brevskrivaren: ”I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras.”

    Det är det här som är problemet – inställningen att skolan/lärarna kan ”göra” något för att realisera den bisarra, ideologiska föreställningen att ALLA elever kan ”nå målen” – förutsatt att målen är tillräckligt lågt satta.

    Läraren har därför ålagts, att ”dokumentera allt man gör, så att man kan bevisa att inget felaktigt har skett” – pga den stolliga föreställningen, att 1. alla elever kan ”nå målen” och 2. läraren är skyldig (och förmögen) att ombesörja, att så sker.

    Når eleven inte målen, så anses detta i Sverige per definition vara lärarens fel. Och så länge som lärare tyst accepterar denna orimliga utgångspunkt, så länge kommer lärare att digna under den massiva dokumentation, som syftar till att ”bevisa att inget felaktigt har skett”, när somliga elever inte når målen.

    Det är naturligtvis väldigt smickrande för lärare, att de framställs som omnipotenta, varför det är lockande för lärare att inte frondera mot denna villfarelse.

    Men… lärarna får betala ett högt pris för att de tyst accepterar, att de helt och hållet är ”ansvariga för elevernas kunskapstillväxt” – oberoende av elevens fallenhet, intresse är ens närvaro – vilket brevskrivaren utförligt redogjort för.


    • Bra inlägg, Arvid! Jag håller helt med. Detta är ngt som borde lyftas upp mer – istället avfärdas man lätt som cyniker.

      Det var väl Peter Englund som sa en gång att lärarnas ohörsamhet varit den svenska skolans räddning… Det är en giltig ståndpunkt även idag.


  191. Min tanke är att man vill vara tillsammans med eleverna och lära dem så mycket man kan. Sedan ska man dokumentera allt, vilket tar 30 procent av arbetstiden. Vem läser dessa dokumentationer? Att arbeta som lärare krävs att man har en närvaro i situationen. Vad händer om en humla kommer in i klassrummet och gör att en planerad lektionstimme försvinner? Hur många föräldrar tillbringar så mycket tid, som en lärare, under ett dygn tillsammans med sina ega barn? Höj lönen. Närvara (adress till förälder och politiker) under en vanlig skoldag. Sluta med dokumentationen i så hög utsträckning. Lev med eleverna i nuet.


  192. En mycket bra sammanfattning av dagens svenska skola! Jag vågar inte ge ett summativt omdöme, endast formativt, kejsarens nya kläder.
    CH Wendt Kungsholmens Gymnasium


    • Fyndigt formulerat finurliga C-H! :))


  193. Tack för en slående skildring. Det är med lite lätt tårögd blick jag läser. Arbetssituationen är helt ohållbar och otryggheten sprider sig i leden. Utmattade, frustrerade kollegor ger sig på utmattade, uppgivna kollegor, eftersom den enes oförmåga att tackla vardagen vållar den andre än mer huvudbry.

    Jag lämnar också yrket bakom mig efter 10 år.


  194. Tror att många, dessvärre, känner igen sig i den här beskrivna vardagen. Också i Svenskfinland.


  195. Har någon av er tänkt på alla stackars elever som måste ha trötta, missnöjda lärare. Hur förmedlar ni glädjen i att lära sig när ni är så negativa till ert arbete? Hur kan ni vänta er respekt för ert yrke från föräldrar som först ska sköta sitt eget arbete och sedan får kämpa med att stötta sina barn så de får den utbildning de borde få i skolan. Nej, säg upp er eller bidra till att skapa en bättre miljö både för er själva och eleverna. Som läget är nu får man inte erkänna att man gillar sitt jobb, att man hinner, orkar och kan. Den lärare som säger något så hemskt blir snabbt utfryst av sina kollegor. Jag gillar mitt jobb!


    • Tina,
      Som du märker när du läser kommentarerna är det många som redan har sagt upp sig och många som är på väg. Jag träffar lärare varje dag och tro mig, det är ungarna som får dem att tycka om sitt jobb och det är ungarna som får glädjen. Jag ser inga ungar som får skit för att lärarna har en dålig situation. Din medicin är att säga till en människa som lider av depression: ”Gaska upp dig”. Om inte lärarna får klaga i detta forum, om det aldrig finns någon lärare som får uttala sig i media, utan det är bara journalister, forskare och förståsigpåare – när ska lärarnas uppfattning komma fram? Tycker du ska stödja dem i stället för att racka ner på denna massiva reaktion.


      • Hur kan det vara ok att ge sig på den som gillar sitt jobb men inte ok att be sina kollegor att sluta snacka ner sitt jobb och varandra? När det gäller människor som verkligen lider av depression hjälper det så klart inte att be dem gaska upp sig. De personer som råkat ut för detta behöver hjälp och stöd. Det gäller människor i alla yrkeskategorier.


    • Det är säkert många av de som kommenterat ovan som gillar sitt jobb. Jag hör dagligen detta bland mina kollegor. Men här handlar det om att påvisa de situationer som gör det ohållbart att vara lärare idag. Stora klasser med ett ofantligt spann på förmågorna att lära och dessutom en handfull busar att hantera gör självklart att man blir frustrerad. Det finns många andra situationer också.


  196. KLOCKREN!!!

    Tack… det är befriande på samma gång smärtsamt att läsa om sin egen situation.

    Har själv försökt ta kontakt med, media och olika debattprogram just för detta ändamål. Det verkar dock inte intressant.
    Arbetar i en liten undervisningsgrupp för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och/eller som lever i oerhört tunga sociala miljöer. Vi följer naturligtvis också Skolverkets kursplaner och betygskriterier, med samma krav på 100 %dokumentation.
    På APT:er och didaktikmöten pratas ALDRIG ELEVER. Eleverna kommer INTE i första hand längre. Vi är springpojkar åt våra rektorer, skolchefer och kommunpolitiker, som räddhågade fungerar som ragdollstyrda marionetter.
    På medarbetarsamtal diskuteras inte metoder eller innehåll, ”jag är inte intresserad av hur eller vad du gör, bara eleverna når målen”, sa rektor.
    Elever som mår dåligt behöver mer tid, samtal, värme, stöd, specialupplägg, men vi har ORDER om att endast fokusera på kunskapsmålen. ” Du ska inte fokusera på det SOCIALA” sa samma rektor vid ett tillfälle. Detta TROTS att vi är den skolform som oftast är ”sista chansen” för elever med skolsvårigheter, eller som en av våra skolchefer uttryckte det, ”stökiga elever”.
    Hur kan jag låta bli att bry mig?

    Skulle under våren 2011 delta i en pilotstudie från skolverket om lärares arbetssituation. Det innebar att DOKUMENTERA allt jag gjorde under 3 DAGAR från morgon till kväll. Jag fick friheten att lägga in det den vecka som kändes bra. Försökte ett otal gånger, eftersom jag lovat ställa upp.
    Gav upp, tiden fanns inte mellan planeringar, lektioner, dagliga ALLVARLIGA sociala situationer, konflikter, akuta samtal med föräldrar, socialtjänst, BUP, upprättande/utvärderande av IUP:er, åtgärdsprogram, vanliga utvecklingssamtal, upprättande/utvärderande av arbetsplaner, verksamhetsplaner. Så tjusiga formuleringar med ord utan egentligt innehåll, samt ALLA möten, med inbart information som lika väl kan mailas ut, DÅ jag istället kunnat lagt tiden på lektionsplanering utifrån å.p. … eller haft tid för reflektion kring/tillsammans med de unga människorna som jag inte räcker till för.

    Skulle ALDRIG rekommendera en ung, ambitiös och engagerad människa att bli lärare.


  197. @Tina…
    Jag tycker det verkar som att alla som skrivit här verkligen gillar sitt jobb, men att det jobbet har tagits ifrån dem och ersatts med något annat. En lärare är ju inte telefonförsäljare. En lärare är ju inte en kamrer. En lärare är inte en kurator. En lärare är en lärare.

    Det är toppen att du trivs! Jag gissar att du i ditt jobb och får möjligheter att arbeta som just lärare. Det är precis detta som så många lärare vill.

    Jag gissar också att du inte känner igen dig i beskrivningen av en skola där misstroskulturen brett ut sig och där dokumentation blivit ett självändamål, som finns i blogginlägget ovan. Då jobbar du på en bra skola. Det är bara att gratulera, jag tror många här skulle vilja ha ditt jobb.

    Du har verkligen inget att skämmas för för att du trivs och jag tror alla här vill (som du) sprida entusiasm och att de också gör det, men att de känner hur de gröps ur inifrån och för varje år blir lite mer stukade.

    Jag tror inte att det är ”sent på jorden” och att inget finns att göra. Det finns definitivt åtgärder att vidta som väldigt snabbt skulle få effekter.

    En blocköverskridande borgfred om skolan är nummer ett. Och långsiktiga beslut där man:
    – i lag skyddar lärarens undervisningstid och arbetsuppgifter
    – i lag skyddar läraren från repressalier för de betyg de har till uppgift att sätta
    – i lag fastställer möjligheter och finansiering till fortbildning i pedagogik och ämnesdidaktik.

    Om dessa tre saker gjordes tror jag att ansökningsköerna till lärarhögskolorna skulle växa, och det fort. Det är definitivt världens roligaste jobb att jobba som lärare. Låt oss ge lärarna professionen tillbaka!


  198. En perfekt beskrivning! Det bästa jag läst!!


  199. Tack för att du skrev som du gjorde! Att läsa texten var som att läsa mina egna tankar. Det stämde till 99%. Den sista procenten var att du lämnat yrket redan, så långt har det inte gått för mig…än…!


  200. Tack för en mycket bra blogg. Lärarbrevet fångade 2012:s lärarvardag helt och hållet.
    Jag har räknat på dokumentationshysterin…..för att förstå. Jag arbetar som klasslärare i en åk 6, där jag har undervisar i ca 10 olika ämnen.
    Jag har försökt få kontroll på hur många mål, kriterier, förmågor det finns att ta ställning till i en LPP från ett ämne. Kom dock ihåg att ca 15-20 LPP:er är aktiva mellan 2 utvecklings-samtalsperioder för en elev.
    Ur en LPP i Svenska, ett ex;
    Centrala mål: 11 mål
    Syftesmål för svenska: 5 mål
    Konkretisering av mål: 7 mål
    Kunskapsmatris: 4 nivåer x 9 områden = 36 val
    Kunskapskriterier A C E; 3 nivåer x 9 områden = 27 val

    Summa på en (1) LPP i svenska som används under vt 2012 är:
    81 olika mål/ förmågor/kriterier att ta ställning till i EN LPP. Vissa går i varandra, upprepas i andra ord men de ska ändå läsas, funderas över och vägas mot elevens resultat.
    81 mål x 25 elever innebär 2025 mål/ förmågor/kriterier att ta ställning till under en period, i ett ämnes LPP, mellan de 2 utvecklingssamtalen MEN sedan förra samtalet finns det 3 LPP:er till i ämnet SVENSKA där jag inte vågar räkna alla mål också + alla de andra ämnena som, MATEMATIK, ENGELSKA, GEOGRAFI, RELIGION, SAMHÄLLSKUNSKAP, HISTORIA, FYSIK, KEMI, TEKNIK, BILD som jag undervisar i.
    Om jag räknar lågt med 15 olika LPP:er för en elev x 60 mål/ förmågor/ kriterier för varje elev och detta gånger 25 elever hamnar man i hissnande 22 500 st mål/ förmågor/kriterier att ta ställning till i en åk 6 mellan 2 utvecklingssamtal…..
    Vem förstår hur mycket vi ska sortera i? Jag förstår i kroppen men den omöjliga ekvationen bli fattbar i huvudet först då jag ser siffrorna.
    Jag tog tiden för att gå igenom en elevs alla LPP:er med matriser och det tog mellan 3 h-4 h. Då var inte tiden för att göra LPP:erna med eller att avbrotten för andra arbetsuppgifter med, där tid försvinner för att man måste starta om, sådant som gör att man inte blir effektiv.
    25 elever x 3- 4h = 75 h/100h per termin ca 2 arbetsveckor. Vad har vi tagit bort för att få in detta i vår arbetsdag?
    Till det kommer åtgärdsprogram som först ska ansökas hos rektor för att få göras, därefter skrivas, sedan utvärderas var 6.e vecka….
    Vart tar undervisningen, mötet mellan människor, kreativiteten vägen? Jag ska fånga tillbaka mötet, kreativiteten och ”lärstjärnögonblicken” och vårda dem ömt. Det är detta som ska få ta min tid- allt annat är mindre viktigt.

    Inger


    • Inger,
      Hisknande siffror!


  201. Vilken otroligt deprimernde beskrivning av hur det är att vara lärare. Är tacksam att skribenten också slutat då denne tappat all passion för yrket. Jag håller dock inte med denne person för fem öre. Att vara lärare är fantastiskt och något jag är lycklig över att få pyssla med nästan varje dag. Dock verkar det vara någon sorts gnäll-vm hos lärarkåren. Det gnälls om att man har för lite tid och att ens insatser inte uppskattas och fan och hans moster. På min skola gnälls det om allt konstant. Det är som en vägg som träffar en när man kommer som nyutexad. Det var till och med så att jag skälv började gnälla efter ett tag, just för att det verkade som att det var det man skulle göra. Förstår faktiskt inte alls det som står i brevet. Självklart ska en förälder kunna ringa och ifrågasätta på samma sätt som en kund kan ifrågasätta en vara om man inte tycker den levt upp till förväntningarna. Självklart måste man noggrant dokumentera det man gör. Nämn någon annan yrkeskategori där du inte måste visa vad du faktiskt gjort under din arbetstid.

    Nej, kan vi snälla sluta gnälla och istället uppskatta att vi faktiskt håller på med världens roligaste grej, nämligen att se unga människor utvecklas. Älskar mitt jobb och tänker inte gnälla på en enda sak. Jag kan ta lite halvtrista delar av mitt jobb om jag bara får stå ute i klassrummet.

    Så för er alla gnälllärare där ute, gör som skribenten och byt jobb. Jag orkar inte med er längre.

    /killen med värdens bästa jobb


    • Anders,
      Härligt att höra att du trivs med världens bästa yrke, något som jag också gjorde. Ja visst kan man uppleva att det är VM i gnäll, men samtidigt är det ju många som upplever att det är på detta sätt och då behöver åtminstone jag fråga mig vad det beror på. Det kan ju inte vara så att det handlar om bara gnäll och att man helt inte vill jobba och därför gnäller över alla dokument man behöver fylla i. Jag har själv jobbat i 12 i skolans värld och sett hur kraven på dokumentation har blivit enorma. Exempelvis fyllde jag i ett dokument nu i veckan som handlade om att söka BIBAS-pengar och detta tog tre timmar. Är det motiverat? Det innebär att vi under en och en halv veckas tid måste ha en person på heltid för att bara fylla i den ansökan som krävs för att vi ska få extrastöd. Nej Anders, ingen rök utan eld, det är nog så att lärarkåren är rejält tillbakapressad och det är glädjande att du har det bra och det finns säkert fler som håller med dig.


    • Håller med dig om det du skriver och gnäll-vm var ett bra ord! Hur mycket tid och energi tar inte allt gnäll som förekommer? och så många lärare som gnäller över att de jobbar 50-60 timmar varje vecka… är det sant tycker jag att de tyder på en viss ineffektivitet. Visst är det körigt och mycket tid vissa veckor, men vilket jobb har inte såna perioder??


      • Gillar också ordet gnäll-vm precis så jag uppfattar det. Vill dela en händelse för lite sedan. Två arga lärare står utanför rektors rum och skriker om hur värdelös skolwebben är och att det inte går att skriva ut omdömena. En kollega passerar och frågar om de tittat på instruktions filmen som alla fått. Det hade de inte för de hade inte tid. Men att stå på expeditionen och skrika inför besökare hade de tid med. Frustration så klart men fruktansvärt omoget.


      • Tina,
        Känner igen den där frustrationen och i just detta fall kan jag inte ha någon åsikt. Däremot kan jag för egen del förstå åtminstone mina lärare, för framförhållningen är kort och informationen är dålig, det är inte alls så att våra lärare alltid har fått information att det finns en informationsfilm. Sedan är vissa lärare idioter när det gäller datorer – och då lägger jag inte ner någon värdering i dem som människor, utan just bara att de verkligen inte kan datorer. Därav mångas frustration. OK, Tina det låter som jag försvarar de lärare som du refererar till, men det gör jag inte, bara tänker att det kan finnas någon förklaring – eller också finns det inte det.


  202. Tack för detta!
    Efter tio år som lärare har jag äntligen kommit därifrån!! Jag har älskat mitt jobb, men inte hur det har fått mig och min familj att må. Sen jag slutade säger min man att han har fått en ny fru:).
    Själv fick jag ett nytt jobb som församlingspedagog! Där får jag undervisa och träffa barn/ungdomar utan att behöva dokumentera allt jag och de gör! Fantastiskt!

    Tack till alla er som är kvar! Men kämpa inte ihjäl er!


  203. Tack för att du vågar skriva det många tänker men aldrig vågar säga högt. Får man fråga vad du gör istället?


    • Hej Daniel,
      Vad menar du med gör istället?


      • Det jag menade var att det skulle vara intressant att veta vad personen som skrivit texten arbetar med nu sedan han slutat som lärare.

        Jag har arbetat i snart nio år och överväger också att lämna yrket. Men frågan är vad för annat slags jobb man som SO-lärare kan få tag på?


  204. […] pedagogiska forskningen. Lenander bloggar också om kunskaps uppdraget. Johan Kant bloggar om utarmningen av läraryrket. Han har nu skrivit tre delar i den serien. Dessa delar kan läsas här: Del 1, Del 2 och Del 3. […]


  205. Klockan är 01.22 och jag har jobbat klart för idag.
    Nämnde jag att det är söndag.
    Satte igång kl 10 i morse, har faktiskt unnat mig ett par matpauser och en entimmas fika, vilket jag så klart ångrar nu. Ska vara på plats på skolan om 6 timmar för att plocka fram och förbereda lab.salen innan eleverna droppar in 8.15.
    Sedan rullar det på utan ens en chans att smita iväg till toaletten förrän efter 13. Då har jag, enligt schemat i alla fall, 30 min lunchrast. Det är bara det dilemmat att salen måste röjas i ordning och då är det 20 min kvar. Gud förbjude att någon elev skulle vilja stanna och prata lite för då ryker ytterligare minutrar. Förhoppningsvis hinner jag slänga i mig lite mat på 10 min, men då innebär det också att jag med största sannolikhet blir sen till nästa lektion som börjar 13.30… Nä, det blir nog ingen lunch i morgon.
    Ytterligare en kort betraktelse från verkligheten som lärare.


    • Lotta,
      Andas in, andas ut, andas in, andas ut.


  206. Så sant det du beskriver. I detta arbete kan vem som helst när som helst ”sätta dit” dig för kraven är orimliga.


  207. […] (i lärarnas fall undervisningen). Samtidigt har ökade krav på dokumentation m.m. lett till att många upplever en minskad känsla av meningsfullhet inom skolan i sitt yrke (naturligtvis finns det flera […]


  208. Ja, allt är så sant, så sant.


  209. Varför känns det som om jag aldrig blir klar.Jag planerar, dokumenterar, har möten och läser in material, jag tycker att jag jobbar jämnt men ändå blir jag aldrig riktigt klar. Får man dessutom en smartboard i klassrummet så ska ju den också läras in. Det händer nya saker hela tiden. Min största önskan är att få undervisa och vara med eleverna.Kan vi inte få mer tid till lektionerna, dvs tid till att planera lektioner och sedan följa upp lektionerna samma dag.


  210. Förbaskat bra skrivit. Nu jobbar jag inte inom skolans värld men min fru gör det, så jag har fått höra en del. Vill bara ge ALLA lärare en eloge för allt arbete ni lägger ner. Har en liten fråga till er, Har pellejönsen Jan Björklund ( eller vad han nu heter ) kommit med något som är bra inom skolan värld. Nyfiken:)


  211. Jag är tyvärr ännu en uppgiven och ledsen lärare. Det känns oerhört tråkigt att så många visar sig dela samma upplevelse av att verka inom Sveriges skolväggar idag. Jag hade, ärligt talat, inte förstått att det var så illa.
    En springande punkt är just att vi är misstrodda. Vi granskas och hängs ut i media vilket medför att många intar en öppet överkritisk hållning. Tänk om vi kunde få journalistkåren med oss i arbetet för en skola med god självkänsla. Tänk om man kunde stärka lärares och elevers stolthet för skolan och dess verksamhet genom att tillsammans starta en motoffensiv mot all negativ publicitet som ger oss vår dagliga örfil.
    Mycket av det negativa som redovisas om löner, stress, dåliga resultat, mobbning, arbetsmiljö, skolledare, obehöriga lärare, legitimation, lärarutbildningen osv osv kan vi som enskilda individer inte påverka. Det bidrar till en utsatthet och frustration. Vi har tagit våra lån och satsat på ett yrke som vi vet kan ge mycket tillbaka. Att vara lärare kräver engagemang. Men, när man inte längre kan känna stolthet över sitt yrkesval, då tar det slut.


    • Carita,
      Du är en av många som delar liknande erfarenheter och den långa lista på olika problem synliggör hur mycket det är som man måste ta tag i på högre nivå än lärarnivå.


  212. Jag gick från ett yrke som civilingenjör till lärare, för att jag vill arbeta med och för människor och vara kreativ. Finns det ngt bättre än att vara delaktig i ungdomars utveckling och lärande?! Se ljusen tändas.

    Jag har under mina fyra terminer mött mängder av bra, fantastiska, engagerade och PROFFSIGA lärare….som inte orkar längre! Sträck på er och kräv en värdig arbetsmiljö!!! Vart är all kompetens i debatten och besluten? Lärare är ett yrke med komplexitet. Du ska vara ämnesexpert, gruppledare, projektledare, kurator, vän, stöd, kollega…mm Hitta ett annat yrke med samma kompetenskrav och så lite tilltro, respekt och pengar i plånboken?! Snälla lärare ställ inte upp på dessa ovärdiga arbetsvillkor. Sträck på er och sätt ner foten!

    Jag skulle så gärna vilja stanna i detta fantastiska yrke…men jag är alltför rädd om min hälsa och återvänder till civilingenjörsyrket så fort jag får chansen 😦

    Malin C,
    Ma/NO-lärare


  213. Fantastiskt skrivet, jag hann precis med att läsa den mellan dokumenteringen av utvecklingssamtalen på den dyra kommungemensamma skolplattform vi själva måste lära oss att använda då kommunen inte har råd att avsätta att utbilda användarna efter att ha betalt tillverkarna av monstret.

    Lite galghumor livar alltid upp 😉


  214. […] på hur det kan vara så illa ställt med skolan. Brevet “En lärarskildning” på johankant.wordpress.com fick mig att se behovet av en positiv kanalisering av allt missnöje som bubblar inom kåren. Vi […]


  215. Bra skrivet. Kan vi lärare som är kvar undvika att lämna yrket och istället vända vårt missnöje till något konstruktivt?
    Vi kanske kan om vi bara vågar och orkar.

    http://skoltango.wordpress.com/

    Hälsar Josef Fransson, lärare 7-9


  216. […] som är en tickande bomb(läs gärna detta brev från en fd lärare på en bitr. rektors blogg). Den enda anledningen till att de inte toppar sjukskrivningslistan är sjuknärvaro och […]


  217. Jag har jobbat 17.5 år som lärarare och kunde inte sätta orden bättre själv. Så sant, så sant! Gäller även oss som jobbar med åk1-3. Man orkar inte lägga krutet på undervisningen längre… sorgligt. Eleven i centrum, hette det när jag gick grundskollärarlinjen -93. Vad hände med den tesen?????


    • Hej Camilla,
      Jag är ju biträdande rektor på en F-5-skola, så jag vet hur mycket lågstadielärare sliter, både med att få med sig alla elever, ha ordning och reda och sköta allt runt i kring. Kämpa på Camilla – du och alla andra lågstadielärare är oerhört viktiga, det är ni som ser till att alla elever lär sig läsa flytande innan de börjar på mellanstadiet. Ett hårt jobb, speciellt om man har många elever och inte kan ha någon bredvid lärare.


  218. Är detta samtal skickat till politikerna? jag menar björklund, reinfelt och löfven? borde man inte peppra politikerna på alla nivåer kanske, eller det kanske görs redan… 🙂


    • Hej Annelie,
      Jag har inte skickat något till någon politiker eller någon annan heller föresten. Däremot är denna lärarskildring uppmärksammad lite här och där, så kanske har det nått toppolitikerna? Men bara kanske.


      • Jo jag har skickat det till folkpartiet och bett dem framföra det till Jan Björklund. Jag har fått svar att de ska överlämna det.


      • Just det Elenore, det kommer jag ihåg att du skrev till mig, nu när du säger det. Bra där Elenore, ursäkta min förvirring.


      • You are forgiven, dessutom hörde svt, rapport av sig till mig, vet ff inte vad det kommer leda till för egen del, men lät reporten ta del av det system som används på mina två barns skola när det gäller LPP:er utvärderingar osv.


      • Jättebra Elenore, det blir nog bra och dessutom är det bra att detta missnöje kommer på bred front. Att det är många lärare som har tröttnat och kräver att något radikalt görs.


      • det gjorde jag redan för ca fyra veckor sedan, men jag antar att de har annat i tankarna nu med budgetpropositioner som ska lämnas in och visas upp på måndag.


  219. Detta brev är verkligen ”mitt i prick”


  220. Tänka att han kunde beskriva mitt liv så bra…
    Söker andra jobb när jag har tid, typ nyårsdagen och juli… tala om Moment 22.


    • Hej Solan,
      Andas in, andas ut! Hoppas du finner ett jobb där du känner dig uppskattad och där du hinner med. Lycka till/J


  221. ja så här är det ju verkligen! jag har jobbat några år och har sett det, tar lärarexamen i jul men funderar på att direkt läsa nåt annat. vad kan man göra? om man vill engagera sig på nåt sätt? vad gör lärarfacken?


  222. Efter tio år är lärarkallet avslutat. Nu ska jag börja tjäna pengar och njuta av livet.
    Catharina Persson
    f d lärare som aldrig ska återvända


  223. Fastnade här, den lilla stund av söndagen som jag har ledigt innan det är dags att börja planera morgondagen och veckan Tänk att så många tycker och tänker precis som jag… Trodde jag var ganska ensam och då är det inte lätt att höja sin röst och protestera. Det är det iof sig inte ändå. Har jobbat inom yrket i fyra år och tjänar 21600 kr. Är mer än trött på att lägga merparten av den tid som skulle vara min fritid på mitt jobb. Men som jag brukar säga: Det gör ju inget att jag inte har någon fritid för jag har ju ändå inga pengar att bränna på den…

    Skulle verkligen vilja veta vad man som lärare kan arbeta med istället!


    • Hej, förstår dig helt – orkar aldrig göra ngt skoj/shoppa gör jag i stress när det krisar….


      • – tillägger: har arbetat i 20 år och har 25.500


      • Ruttet!


  224. Bra skrivet. Jag tror att det är en trend i samhället att allt ska dokumenteras även om ingen läser dokumentationen. Jag tror också att det är ett sätt att rättfärdiga sina egna jobb. Att från myndighetens sida producera uppgifter som andra ska utföra. Det behövs ett folkuppror mot onödiga pålagor. Tack för ditt brev.


  225. mycket bra skrivet och helt sant tyvärr gäller situationen inte bara lärare samma situation finns i vården idag. det finns ingen som litar på oss och vi anses inte kunna vårt jobb ibland känns det som om politikerna sitter med i behandlingsrummet och lägger sig i det som sker mellan patienten och mig. allt ska dokumenteras även sådant som inte har mening för patienten. Jag undra vem som har behov av att idiot förklara lärare och vårdpersonal. När man arbetar med människor finns inga standardlösningar utan varje person är unik och måste kunna mötas utifrån de egna förutsättningarna. Denna bristande tillit till de vårdande och pedagogiska yrkena i Sverige idag har kommit in i en ond spiral som bara kan bryta genom civil olydnad genom att vi som arbetar som lärare och vårdpersonal ställer oss upp och säger att om ni inte litar på oss får ni sköta er själva och ta hand om er själva. man kan också fundera på vad det är för chefer som finns som anställer personal som de inte litar på är de dumma eller+ Det kan ju likans vid att anställa bankrånare i banken. Jag tror att någon har intresse av att tjäna pengar på enkla standardlösningar, att tjäna stora pengar på individanpassad vård omsorg och undervisning går inte för det kräver lång erfarenhet, gedigen djup och bred kunskap, kreativitet och genuint intresse för arbetet i sig inte pengarna eller äran. Kanske finns det även en dold avund mot de som väljer arbete utifrån att de älskar det. Själv stanna jag kvar i vården och är civilt olydig när det gagnar den människa jag har framför mig.

    Susanne sjukgymnast i psykiatrin


  226. Hej och tack för det du skriver!
    Jag har efter 20 år själv bestämt mig att nu får det räcka, jag älskar att undervisa – vet att jag är en uppskattad och bra lärare – men det räcker ju aldrig, det är aldrig bra nog.
    Kruxet är att jag brinner för detta yrke, nu har jag i samråd med en mycket glad familj bestämt mig för att försöka hitta andra vägar.
    Jag har 20 år kvar att arbeta och måste få känna glädje i arbetet igen, ska inte ifrågasättas och kränkas 20 år till…


    • Carina,
      Lycka till med ditt framtida arbete. Kanske är det just detta du behöver för att om något eller några år komma tillbaka.


  227. Åh, vad jag håller med!!!!!@


  228. Jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag står bakom det du skriver. Precis så sorgligt är det! Önskar texten kunde publiceras i någon av de stora tidningarna också. Det förtjänar den och det förtjänar vi lärare!


  229. Jag lyfter på hatten, niger, bugar i samma stund som en tår rinner nedför min kind..Precis så sorgligt är det faktiskt… Jag har alltid älskat mitt arbete och mina elever… Eller kanske skall uttrycka det som så, att jag alltid älskat pedagogik, metodik och att få människor att växa, att få vara med på en så oerhört viktig resa har för mig varit en ynnest och en obeskrivlig glädje… Men för varje år som har gått har de yttre förutsättningarna hela tiden försämrats…

    Det sägs att vi lever i ett kunskapssamhälle, men i samma samhälle monterar vi ner skolan på ett för mig obegripligt sätt … Efter 17 år orkar jag inte längre… Och det är många, oroväckande många lärare som väljer att inte vara kvar på skutan… Och detta i en tid när vi har lärarhögskolor som inte har några sökande… Vad tror ni att det beror på? Det är inte bara lönen… Läs lite om Josef K och föreställ dig själv hur länge du skulle orka…


  230. Det är så skönt att ha slutat som lärare. Sitter nu på söndag eftermiddag på ett ungdomsboende för flyktingar och solar mig på terassen. Efter min rast ska jag prata, laga mat och kanske spela ett spel. Sedan lägger jag mig i personelens sovrum och sover jour. Vaknar pigg och fräsch i morgon och fortsätter jobba en stund till på förmiddagen. Går sedan hem till mina barn och är numera en bra mamma som orkar och hinner med man, barn och hus. Gissa var jag tjänar mest? På boendet förstås. Gissa var jag stressar minst? På boendet förstås.

    Mitt råd till alla missnöjda lärare är: SLUTA. Ni hittar säkert något ni trivs bättre med än att krusa det sjunkande skeppet som kallas ”svenska skolan”.
    Catharina Persson, f d lärare för alltid

    Ps Sedan jag slutatde säger min man att han har fått en ny fru.


    • Catharina,
      Du har nu påvisat vid många tillfällen att det har varit bra för dig att sluta som lärare och det måste jag säga verkar vara kanon för dig. Jag tror också att det finns många lärare i Sverige som skulle göra som du, att ha ett jobb där man trivs och inte känner sig helt sönderstressad. Samtidigt är jag glad att det finns lärare som orkar kämpa vidare och som vill vara med och förändra svensk skola. Det kommer att krävas ganska mycket och då behövs det många som är med och drar det tunga lasset.


  231. Stor eloge till dem som orkar. Tyvärr kan jag inte sälla mig till den skaran. Jag är nog för mycket av en perfektionist som kräver mycket av mig själv ochh min omgivning. Nu fokuserar jag på ungdomarna i det boende där jag arbetar extra och känner mig uppskattad för det jag gör.
    Resten av min energi lägger jag på företaget där jag bestämmer vad som ska göras. Aldrig någonsin ska en rektor säga: Catharina, du har tagit så få initiativ; jag hade förväntat mig mycket mer av dig med tanke på din bakgrund och erfarenhet.
    Jag hänvisade till min dubbla heltid vid terminsstarten och total avsaknad av planeringstid. Hon höll med mig, men lagt kort ligger och jag fick inte förlängt mitt vik.
    Jag är för gammal för att ta skit, särskilt om rektorn är 28 år. Förr teg man och svalde, men nu känner jag mig som mannen i TV-reklamen som vunnit på Lotto och gör grimaser åt chefen.
    Jag kan inte bry mig mindre och även om jag inte har vunnit på Lotto så har jag många andra vägar att gå.
    Catharina Persson, f d lärare


  232. Vilken bra beskrivning av lärarens vardag, med krav från alla håll, misstroende, tidsbrist och ett ständigt dåligt samvete att inte räcka till. Ohållbart i längden. Vi kollegor måste stötta varandra och inte själva stå och peka finger åt andra. Det är omänskligt att leva upp till alla krav. Vi måste lyfta varandra, när ingen annan gör det.


  233. Förra veckan kom jag hem från en studieresa i Pakistan. Tala om studiemotivation och ambition! F d skuldslavar från bomullsfälten, tegelbruken och mattvävstolarna får en chans att gå i skola. Här finns inga håglösa blickar från elever om de ens orkar lyfta huvudet från bänken eller försenade inlämningsuppgifter. Här finns ingen som skolkar eller förnedrar läraren. Här är det glädje och tacksamhet över att få en chans att lära sig läsa och skriva. Alla lata elever borde skämmas över sina självförvållade IG:n när så många människor förvägras gå i skola, särskilt flickor.
    Aldrig mer ska jag stå inför en klass med svenska elever och slösa min dyrbara tid när jag kan skriva och engagera mig i pakistanska kvinnor och barn.

    Mvh,
    Catharina Persson,
    f d lärare för alltid


  234. […] Bloggposten blev mycket läst enligt Skolvärlden. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s