h1

Utarmningen av läraryrket – del 4

20 mars 2012

I min bloggserie om utarmningen av läraryrket har turen kommit till läraryrket fria fall när det gäller status och lön. Egentligen började läraryrkets allt sämre status och lön i början av 60-talet. Lärarförbundet gjorde en undersökning för några år sedan där man jämförde lärarnas löner med ekonomer, ingenjörer och jurister. Jämförelsen började på 60-talet och löpte fram till för några år sedan. I början av 60-talet hade lärare högre lön än jämförda grupper – idag vet vi att lärare är rejält akterseglade.

Men på 70-, 80- och 90-talet sjönk lärares status allt mer. Grupparbeten, fri forskning, portfoliometoden och Problembaserat lärande (PBL) avlöste varandra som metodiker som skolan skulle jobba efter. Läraren skulle först vara kompis med eleverna och förvandlades därefter till handledare och eleverna skulle söka sin egen kunskap. ”Varför ska jag rätta elevernas engelskprov när de kan byta med varandra frågade en lärare mig en gång”. Lägg därtill kommunaliseringen av läraryrket, där Skolverkets andra generaldirektör Mats Ekholm verkligen inte stod för att eleverna skulle lära sig kunskaper, fokus låg på omsorg och demokratiska värden blev viktigare än att lära sig några kunskaper. Hans-Åke Scherp, kompis till Mats Ekholm, åkte land och rike runt i Skolverkets namn för att sprida PBL. Lärarna skulle vara handledare och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) var oerhört nöjda för inte behövde man ge lärarnas högre lön, för de var ju inte lärare, de var ju handledare och det kan väl vem som helst vara. Alltså rätt man på rätt plats, utbildningen har mindre betydelse – eller? Tyvärr blev det fel man på fel plats, men det var ju ingen som noterade. Detta är väldigt bra skildrat i Maciej Zarembas artikelserie ”Hem till skolan”, som också finns i pocketbok.

Införandet av Lpo 94 var också en katastrof. Eller vad säger jag, man införde ju inte Lpo 94 – reformen motarbetades av Skolverket och det pedagogiska etablisemanget. Ingen fortbildning till lärarkåren, utan motarbete och ideologisering. Har ni läst min bloggserie om det dolda pedagogiska nätverket, om inte här är länken som förklarar en hel del till att det inte står rätt till i skolan idag.

OK, flera års försöksverksamhet, ideologisering och utarmning av läraryrket har skett på myndighetsnivå, både Skolverket och lärarhögsskolorna runt om i landet. Dagens Nyheter skriver idag (20/3) att vi står inför en nationell lärarkris och DN skrev i helgen att det är 0,6 sökande på varje rektorstjänst. Så vem vill jobba i skolan? Och lärarhögsskolorna slår ifrån sig, säger att det är politikernas fel. Men det är konstigt att lärarutbildningen får kritik från lärare, studenter, Högskoleverket, Riksrevisionen och media. Jag ser aldrig sådan kritik när det gäller Karolinska institutet, Chalmers, KTH, Lunds universitet och så vidare. Hur kommer det sig? Kan det finnas någon sanning i kritiken? Ingen rök utan eld – eller? Och förlorarna? Så klart läraryrkets status, för skulle det varit så att lärarutbildningen rakt av skulle vara bra, då hade väl inte sådan massiv kritik framkommit – eller?

Är det någon som har sett att SKL deltar i en debatt och står till svars för det man har gjort, eller inte gjort? Var höll SKL hus under debatten våren 2011 där Maciej Zaremba skrev artikelserien ”Hem till skolan  i Dagens Nyheter? Var höll SKL hus under den hearing i kulturhuset i Stockholm som blev följden av Zarembas artiklar och där skolan diskuterades? När jag och Heléna von Schantz skrev en artikel på Newsmill, där vi bland annat gjorde SKL delansvariga för haveriet av den svenska skolan, så svarade inte SKL, utan man skrev en egen artikel och sedan var det tyst, fast vi ställde frågor. Jo, det är SKL:s taktik, men sticker huvudet i sanden när det börjar hetta till och man vill absolut inte ta en offentlig debatt när man får stå till svars för att man tillåtit skolan att hamna i fritt fall. Och det har ju kommunerna tjänat på, för lärarlönerna har hållits nere. Men det är ju SKL:s uppgift som arbetsgivarorganisation. Istället har man ignorerat den oerhörda kompexitet det är att vara lärare, inte minst på högstadiet där läraren både behöver vara kognitivt på toppnivå för att planera, genomföra, bedöma och utvärdera bra lektioner och ta hand om pubertala tonåringar.

Så debatten pågår om svensk skola, hela tiden utmålas lärare som inkompetenta och skolan som dålig. Och jag tycker att det som är dåligt ska lyftas fram och synliggöras. Jag tycker att man ska diskutera vad som är problemet i svensk skola och sedan vara lösningsinriktad. Men de personer som kanske är bäst på att vara lösningsinriktade får aldrig delta i debatten. När såg ni senast en lärare som deltog i debatten? Nej debatten drivs av myndighetspersoner, forskare och journalister. Väldigt sällan eller aldrig får lärare beskriva sin vardag, det vill säga hur det ser ut i skolan. I stället får personer som sitter på ett fint kontor, långt ifrån ett klassrum, som man kanske aldrig satt sin fot i, uttala sig och veta exakt vad man ska göra med skolan. Läs gärna mina gamla blogginlägg om vision och verklighet.

Beskrivningen av skolan i media ska beskrivas som det verkligen ser ut. Men eftersom inga lärare deltar och många av de som uttalar sig inte behöver ta ansvar för vad de säger eller att man hävdar att forskningen säger – vilken forskning? Så behöver ingen ta ansvar för någonting. Lärarna får inte delta, men de får ta konsekvenser för att man hela tiden tillskansar skolan och läraryrket skada. För den forskning som lyfts fram, den stämmer ju inte alltid – den är ju inte alltid testad på riktigt i klassrum i svenska skolor. Eller också hänvisar man till forskning som inte är relevant för Sverige, från länderna som har andra bedömningssystem än det svenska.

Många års negativ rapportering från skolans värld. Många års misskötsel från myndigheter och lärarutbildning. Många års misstro från SKL. Allt detta har bidragit till att förtroendet för Sveriges lärarkår är nerkört i botten. Men hur långt kan man sjuka? När är botten nådd? För föräldrar tror på medias rapportering, det är lärarnas fel att skolan har sjunkit som ett bojsänke. Jag menar att föräldrar och gemene man är hjärntvättade – skolan fungerar väldigt dåligt och det är lärarnas fel. Misstron är med andra ord stor och det måste ske något drastiskt snarast. Och lärarkåren får dåligt självförtroende och blir osäker.

I nästa blogginlägg kommer jag föreslå åtgärder för att komma till rätta med skolan, alltså vad jag tycker att man ska göra.

Jag vill avsluta med att säga till lärarstudenter som läser detta. Ni har valt världens viktigaste och roligaste yrke. Låt er inte nedtyngas av mina blogginlägg, bli motiverade att kämpa för läraryrket i framtiden. Var med och påverka och ta plats och glöm aldrig bort era drömma – vad ni ville testa när ni kommer ut som lärare!

OBS: Tillägg – det finns många tusentals lärare runt om i landet som varje dag gör skillnad som går till sitt jobb och både trivs och tycker att de har världens bästa jobb, trots den låga statusen. Jag träffar ett gäng varje dag. Så till alla er lärare där ute i Sveriges avlånga land. Dags att säga ifrån! Dags att återta tolkningsföreträdet för vår skola!

PS: Tillägg 2, taget av kommentaren som Roy lämnat: ”SKL kan göra mycket redan idag. Ett första steg för SKL borde vara att ta offentligt avstånd från de som en gång ville förbjuda lärare att vara lärare. Kommunförbundets förhandlingsdelegation och utbildningsberedning tog fram ett dokument som hette Resultat i fokus. I den stod det att läsa: Undervisning undviker vi helt.” DS

 

Annonser

43 kommentarer

  1. Håller med till 100 %. När inte de ansvariga har svaren måste vi formulera dem. Det är bra när massmedia hjälper till och låter lärare komma till tals. Fler vanliga lärare som ger sin bild av skolan ökar trovärdigheten. Det finns massor av bra lärare och jag möter många av dem dagligen. De ger eleverna många möjligheter att lyckas och de är kreativa trots studieskulder, låga löner och många krav. Lärare är värda högre löner av arbetsgivarna.

    Läraryrket är viktigt och nästan alltid roligt, men svårt. Med visioner om en bra skola kommer vi långt, men för att det ska bli så måste resurserna till skolan öronmärkas. Skolorna ska ha god arbetsmiljö. Det är ofta mest ont om pengar i de lägre årskurserna. Kan det bero på att det är mest kvinnor som arbetar där och att de diskrimineras. Fråga är inte obefogad. Är Sverige ett land som trots fina tal och skrifter om ökad jämlikhet inte värderar kvinnors arbete högt? Var finns de högsta lönerna? Vilka grupper har fått stört lönelyft de senaste 20 åren? Är sjuksköterskor och lärare höginkomsttagare 2012?

    SKL kan gör mycket redan idag. Ett första steg för SKL borde vara att ta offentligt avstånd från de som en gång ville förbjuda lärare att vara lärare. Kommunförbundets förhandlingsdelegation och utbildningsberedning hade tog fram ett dokument som hette ”Resultat i Fokus”. I den stod det att läsa ”Undervisning undviker vi helt.”.

    Den gången var det nästan total enighet bland politikerna att lärare var skolans största problem. Tycker SKL fortfarande att lärare ska låta bli att undervisa? Är pedagoger en belastning eller en tillgång. Svaret är givetvis att de som undervisar gör en samhällsinsats som är svår att värdera in pengar.

    För att ge mer uppmuntran borde lärarnas fortbildning ses över och ges större anslag så det blir till nytta både för den enskilde läraren och kunskapsutvecklingen som kommer eleverna till del. Ge lärare möjligheter att styra sin fortbildning. Låt alla lärare som få kompetent fortbildning som är kopplad till praktiska förbättringar av undervisningen!

    Ta in mer kunskaper kring framgångrika skolor i Sverige och andra länder, men undvik att ställa ”lycksökare”, som är verksamma utanför skolan framför 500 lärare på studiedagar. Sådana charlataner har allt för länge fått tala ostörda.

    Låt goda skolors exempel spridas och öka rörligheten i kommunerna så lärare inte sitter på samma skola under hela yrkeslivet. ….. Låt skolan bli en plats för öppen fri debatt där pedagogik och metodik skapar ringar på vattnet. Öka lärarnas möjligheter att vara med att påverka. Gör det mindre krångligt för lärare ha bra arbetsmaterial. Se till att lärarna inte själva betalar för mjöl, sugrör, frukt och allt annat som det inte finns pengar till, men som gör undervisningen både roligare och bättre. Öppna upp skolorna mer för arbetslivet och förbjud religösa skolor som stänger in barns tankar.


  2. En liten kommentar om sjuksköterskeyrket. Florence Nightingale dras ofta upp. Hon ansåg att sjuksköterskeyrket är ett kall. Jag håller med henne, det krävs rätt person för jobbet för alla klarar inte av det. Detsamma gäller lärare, som Johan skrev så finns det underbara lärare i vårt avlånga land som gör ett fantastiskt jobb. Vad många gärna missar är att Florence ansåg att kvinnorna skulle ha rejält betalt för sitt jobb. Läraryrket är väl också ett kall om man ser det ur mitt perspektiv, man måste brinna för det, för ungarna och för att vilja göra det bra för dem. Kall är inte att slita ut sig gratis, kall är att brinna för det vi gör. Jag beundrar er, som skolsköterska har jag några lektioner då och då, det är kul men tufft. Att göra det varje dag i flera timmar och att göra det bra, dessa lärare bugar jag mig för.


    • Kristin, det var fint sagt tycker jag. Att kunne ge cred åt en annan yrkeskår är storsint. Cred åt dig.


  3. Johan, du skriver, att på Vikingaskolan ”händer det grejer” (underförstått eleverna lyckas mycket bra på Vikingaskolan).

    Men i den här redovisningen har Vikingaskolan inte några särskilt bra resultat: Resultat på ämnesprov årskurs 5

    50-60% av Vikingaskolans elever har ”nått kravnivån” (genomsnittet för landet är 85-90%)

    http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common&geo=1&report=gr_ap5&p_verksamhetsar=2010&p_kommun_kod=0136&p_skol_id=441789

    Är siffrorna korrekta för hur många elever som nått kravnivån på Vikingaskolan ?


    • Arvid,
      Underförstått: Nu börjar organisationen diskutera metoder och innehåll på lektionerna och vad det leder, något som man inte diskuterat tidigare. Kan det vara så att om man går i årskurs 4 och 5 och inte kan läsa är det organisationens fel? Fel metodik?

      Det är många som är väldigt snabba, t.ex. som du att påtala att dina siffror är ganska dåliga, eller att du lyckas inte så bra. Jag vill påtala att det faktiskt tar tid att ändra organisationer, men vi är på väg. Sedan kommer resultaten och det kan ta lång tid. Men det förstår du väl, det är väl bara att du vill trycka dit mig. Eller?


      • Bäste Johan,

        Jag har läst din blogg i ca ett år och kan verkligen inte instämma i, att jag skulle ha varit särskilt ”snabb” med att påtala, att ”dina siffror är ganska dåliga, eller att du lyckas inte så bra”. Och självfallet vill ingen (i varje fall inte jag) ”trycka till dig”! Det är ett oerhört märkligt påstående/fråga, som du gör, att förfrågningar ytterst skulle baseras på en önskan att ”trycka till dig”. Jag skulle uppskatta en ursäkt.

        —–

        Det säregna med Vikingaskolans siffror (de få man kan se via SIRIS) betr. ”Resultat på ämnesprov årskurs 5” är den oförklarligt stora variationen. Min fråga var därför, om siffrorna för 2010 är korrekta för hur många elever som nått kravnivån på Vikingaskolan?

        Ty 2009 var Vikingaskolans siffror betydligt bättre (!) än 2010. Varför?


      • Arvid,
        Jag ber om ursäkt att jag drog den slutsatsen av ditt påstående. Bakgrunden till det är att jag titt som tätt får anklagande och ibland otrevliga mail, sällan som kommentarer. Jag är van att många väljer att misstolka mig och i detta fall trodde jag att det var uppenbart att jag pratade om organisationen.

        Det där med resultat är svårt. Jag vill faktiskt inte kommentera Vikingaskolans resultat, väljer att inte skriva om Vikingaskolan så mycket. Det enda jag kan säga att resulten kommer att komma som en del av en lång process som tar många år. Det som är intressant är att det händer mycket omkring personalen när man sätter sig ner och följer upp resultat kontinuerligt och diskuterar innehåll och metod. Då händer det saker.

        När det gäller de olika resultaten så kan man bara hänvisa till olika årskurser som är olika bra.


      • Johan tack för ursäkten. Det var sorgligt att höra, att du får anklagande mejl, ty det är naturligtvis utmärkt, att Vikingaskolan väljer ett (delvis) annorlunda sätt att arbeta på.

        —–

        Du skriver, att ”olika årskurser är olika bra”. Det instämmer jag helt i – skolans resultat är inte oberoende av elevpopulationen.

        Så.. varför anser du, att lärare, rektor, förvaltning och politiker är förmögna att åstadkomma, att olika årskurser blir lika bra?

        Frågan är absolut inte avsedd att vara impertinent… jag frågar, eftersom jag är uppriktigt förbryllad. Sett genom mina glasögon, så är det självklart, att det är omöjligt för lärare, rektor, förvaltning och politiker att gemensamt se till, att olika årskurser blir lika bra – sett genom dina glasögon så är det (om jag tolkat dig rätt) lika självklart, att det vore genomförbart.

        Varför tror du det? Finns det några exempel på, att någon (icke-selektiv) skola har gått i land med att åstadkomma, att olika årskurser blir lika bra?


  4. Det är otroligt vanskligt att benämna t.ex. lärare för handledare, därför att de som inte förstår att en som är det inom skolans värld och utbildningsområdet måste ha hög utbildning och vara kompetenta. Man kan inte vara handledare om man inte kan sitt jobb eller har kompetens. En handledare till en C-uppsats, måste vara doktor, D-uppsats, doktor eller docent. En handledare är inte någon som kan mindre och vem som helst kan inte handleda t.ex. en C-uppsats. Likadant gäller handledare inom alla områden. Man måste ha kompetens.

    Tanken bakom detta med ”handledare” var ju inte att läraren skulle abdikera. Förstår inte hur man kan tolka det så, men uppenbarligen har många gjort det, även lärare.

    Det kanske är något vi alla måste tänka på, då vi beskriver vårt arbete eller ett ”nytt” lärande. Vad innebär det och vad krävs det för kompetens.


    • Monika,
      Läs Roys kommentar. Tyvärr ville SKL att läraren skulle abdikera.


      • Monika, som jag har beskrivit i min blogg har jag av en gymnasierektor i Uppsala fått höra att mina många poäng och höga betyg rakt inte var någon merit – snarare tvärtom. Har man stora ämneskunskaper blir man nämligen lätt frestad att undervisa. Dessutom kan man inte möta eleverna på samma nivå. Jag blev chockerad, ändå kände jag så väl igen tongångarna. Det var precis samma budskap som Mats Ekholm trumpetade ut.


      • Helena

        Börjar känna mig rätt chockad själv… !


    • De som var aktiva i skoldebatten 2000 för att höja lärarnas löner vet hur Kommunförbundet stretade emot. Myndigheten får ta på sig en stor roll i hur det blivit. De kan dela den med framför allt Lärarförbundet som lurade sina medlemmar genom dubbelspel.

      Beklagar att det blvit som måna av oss förutspådde. Jag hade önskat att jag hade fel.

      http://ekinge.nu/Robert/Atorps/dn_debatt.htm


    • Ja, om det är så att det var ett medvetet val av SKL och inte baserat på okunnighet om att en handledares kompetens är lika hög som hos en lärare, ja, då är det otroligt att det har varit möjligt. SKL måste ha haft en pistolmynning mot alla lärares timming. Gör som vi säger, annars?!!

      Jag abdikerar ju inte från min kompetens när jag handleder. Det är bara att jag använder den på ett annat sätt. Och det är inte underordnat den lärarledda undervisningen.


      • Kommunförbundet förhandlade med Lärarförbundet. Informationen från facket till medlemmarna var inte korrekt. De lovade mer till lärare än till andra, sockrade löner till äldre lärare nära pensionen osv. Vi blev varnade för att rösta nej. En av deras främsta lögnare gick från mellanstaidelärare i förbundstyrelsen till ett toppjobb med mycket hög lön. Han innehar fortfarande samma arbete och är medansvarig för lärarnas löneutveckling och arbetsvillkor.

        Fackförbunden var en föregångare i hur man gör idag i Kina för att tysta röster. Båda lärarfacken införde strikt kontroll på vilka som skrev och vad som skrevs. De gjorde något som de borde skämmas över; cencurerade debattörer. Nu efteråt kan de säkert komma med nya skäl för varför de belade lärare med munkavel, men då var det av omsorg om ett gott samarbete med arbetsgivarna och deras ”skitavtal”. Många insåg att facket inte stod på samma sida som medlemmarna. Socialdemokraterna och Lärarförbundet var starkt sammankopplade sedan länge. LF:s ordförande vid denna tidpunkt var ingen anhängare av facklig demokrati eller medinflytande. Hur det är idag vet jag inte, men utåt verkar det illa. Preiz har väl undervisat sedan 1900-talet?


  5. […] Kant har skrivit ytterligare ett intressant inlägg Utarmningen av läraryrket – del 4 som jag uppmanar alla att läsa. Högaktuellt i dessa tider av minskat antal sökande till […]


  6. Det är inte ett dugg konstigt att många tolkade det som att handledare var en enkel mindre ansvarsfull uppgift då den marknadsfördes som detta. Handledarskap har tagits fram för högre nivåer i utbildningsväsendet och precis som PBL som utarbetades för ambitiösa drivna läkarstudenter så borde det haft en mycket avgränsad användning. Elever längre ner i åldrarna behöver mer av ledarskap och redan på gymnasienivå så måste båda dessa saker bearbetas rejält för att fungera. Längre ner i åldrarna ställer jag mig ytterst tveksam till att det fungerar annat än i mycket begränsad utformning.

    Johan du har så fullständigt rätt när du lyfter begreppen handledarskap och PBL som verksamma delar i att montera ned läraryrket. Begreppen som sådana är ju i och för sig oskyldiga men människor som Hans-Åke Scherp som missbrukar dem för att tjäna pengar har burit sig rent elakt åt mot Sveriges lärare och elever.


    • Nej, du kanske har rätt att det inte var konstigt… men med tanke på att handledare i alla tider är de som kan ett jobb och skall handleda någon att kunna utföra det är det konstigt att denna föreställning fortfarande lever kvar. Oavsett marknadsföring, så har jag svårt att förstå att man kan tolka det som att man abdikerar från den som kan mer. Kanske beror det på att det traditionellt finns en föreställning om att lärare och handledare inte är jämställda.

      Det visar väl bara hur något fullständigt fel kan bli sant, med bra marknadsföring.

      Ootch, nu skrämmer en liten nattfjäril slag på mig – bort med dig.


    • PBL utvecklades för mycket äldre personer. Det är inte alltid möjligt att flytta metoder från ettt sammanhang till ett annat./Stella


  7. Ett passionerat och viktigt inlägg, Johan. Heder!


  8. Bara en enkel fråga: du menar väl LR:s rapport: Vem vill bli lärare och varför? Där studerade man läkares, juristers och ekonomers skäl till att välja bort läraryrket. Lön och arbetsmiljö var de främsta skälen till att man valde bort läraryrket. Av det drog LR slutsatsen att lönen är en viktig faktor för att attrahera högpresterande studenter. Lönen skulle utgöra en signal. Det kanske är sant. Men om lön är kopplat till status så är lönen inte avgörande för status. Det visar exemplet Finland. Lärarlönerna är fullt jämförbara med de svenska, men de finländska lärarna har hög status. Det är mycket svårt att komma in på lärarutbildningen. De rekryterar från de högpresterande studentgrupperna, den 10procent i topp-gruppen. Därutöver är det två test som ska visa att läraren är motiverade för att undervisa och att själv utvecklas. Inte så dumt, kanske…
    Ditt inlägg är så långt att det blir ogörligt att kommentera allt, så jag väljer ut en liten bit.// Stella


    • Nej Stella, det var LF som gjorde en rapport för flera år sedan.


      • OK, LR gjorde den jag nämnde. Men det är ju samma innehåll, vad jag förstår./Stella
        ps det var synd att jag pga akut situation i skolan missade din föreläsning. Hade gärna lyssnat på dig. ds


      • Det var synd Stella, det var verkligen fullt drag. Har fått en hel del återkoppling om att det var bra.


  9. Johan.

    Hattie menar att goda ämneskunskaper som en enskild företeelse har låg påverkan på elevernas studieresultat. Siffran för lärares ämneskunskaper är låga 0,09. Hattie menar att det är när kunskap inom ämnet kombineras med andra faktorer hos läraren som att vara tydlig och att kunna bygga förtroendeingivande relationer till eleverna som man får resultat. Problembaserat lärande som också diskuteras en del här har 0,15 och anses också ha liten påverkan på elevernas studieresultat.

    Fredrik


    • Fredrik,
      Håller med Hattie har det givetvis har stor påverkan med förtroendefulla relationer och tydlighet. Dock är det min erfarenhet av att ha jobbat i ett kunskaps- och spåksvagt område att goda ämneskunskaper gör att läraren har en större palett av exempel att förklara begrepp och fenomen.


  10. I min kommun (Landskrona) finns en tydlig strävan att förvandla lärarna till kontorister. Man vill ha kvar 5 timmars förtroendetid / vecka, visserligen, men 40 timmar skall avverkas i skolbyggnaden. Motivet är att lärarna i ökad utsträckning ska vara tillgängliga för eleverna (= mera undervisning)så att måluppfyllelsen därigenom kan öka. I förlängningen ser man framför sig stämpelklockor. Det lär redan ha diskuterats. Dessutom påbjuds från utbildningsförvaltningen att allt skolarbete ska genomsyras av entreprenöriellt lärande. Avprofessionaliseringen av mitt en gång fria, kreativa yrke är fullbordad. Om ett år lämnar jag det utan minsta saknad. Men jag bävar för Sveriges framtid.


    • Ingvar,
      Frågan om det är lagligt att tvinga lärarna vara 40 timmar på skolan? Tveksamt.


      • De lärare i Landskrona som genom ett lokalt avtal gått med på att ha 40 timmar reglerad arbetstid fick en löneförhöjning på 1500 kr, så man kan inte säga att de blivit tvingade. Däremot har de sålt sin (lärar-)själ till djävulen.


      • Ingvar,
        Fördjävligt!!!!


  11. Med risk för att bli kategoriserad som flummig vill jag ändå, återigen, placera in förändring av läraryrket och dess status i relation till samhällsförändringar. Här är några:

    1) År 1960 fanns det x antal högskoleutbildade i Sverige och år 2012 har denna siffra mångdubblats. Lärarnas förändrade status som kunskapsbärare bör sättas i relation till att även andra yrken och människor numera tillhör denna skara.

    2) År 1960 fanns det x antal vetenskapliga artiklar, böcker etc. i Sverige och världen och år 2012 har denna siffra fördubblats ett antal gånger. År 1960 var det möjligt för läraren att behärska en stor del av kunskapsmängden inom sitt ämnesområde, medan i dag kan läraren endast behärska en mindre del av all den kunskap som inryms inom respektive ämnesområde.

    3) År 1960 fanns en patriarkal familjestruktur där pappan var i centrum och år 2012 finns istället en delvis annan struktur där barnets intressen, behov etc. mer är i centrum. Lägg därtill förändrad lagstiftning som betonar barnens rätt etc. Och vi har ett förändrat socialt kontrakt mellan vuxna och barn.

    4) Punkterna 2 och 3 ligger också till grund för en delvis annan syn på åldersideal vad gäller kunskapen. Förr i tiden, före 1960, var det den äldre generationens kunskapsideal som stod i centrum – att bli gammal och vis ledde till hög status. Idag, i kombination av ekonomiska- och IKT-processer, har begrepp som ung och kreativ delvis tagit över detta ideal.

    Till dessa förändringar bör vi givetvis också se på mer interna processer och där skulle jag vilja dela in lärarkårens yrkesprojekt i tre delvis autonoma, delvis integerade processer:
    5) En politisk process där det handlar om inflytande över skolans innehåll och organisation.
    6) En facklig process där ekonomiska och sociala frågor är i fokus, medbestämmande tc.
    7) En professionaliseringsprocess där det handlar om kontrollen över den egna yrkesutvecklingen, dvs. kunskapsmonopol och kontroll över sin egen yrkeskårs kunskapsutveckling, autonomi etc.

    Till punkterna 1-7 bör vi placera olika aktörer och enskilda personer och se hur de har agerat, och inte minst interagerat, med varandra och andra och vilka synliga effekter som det har resulterat i. Dessa synliga effekter kan av en aktör (politiskt parti, fackförbund, lärarutbildning, etc etc.) vara en avsiktlig eller en oavsiktlig effekt, motsvarande gäller givetvis för alla aktörer. Problemet med effekter är inte endast att de kan vara avsiktliga eller oavsiktliga, de kan också vara synliga (dvs. vi kan härleda dem) eller osynliga (dvs. vi vet inte om dem).


    • Utan att vara gnällig – det har väl skett förändringar inom de andra akademiska yrkena också? Liksom i övriga samhället.


      • Hej!
        Du är inte alls gnällig. Visst har det skett förändringar i andra yrken också. Men frågan är vilka strategier de andra yrkena har haft i relation till dels sin egen förändring (inre och yttre krav), dels till samhällsförändring.

        Och här tror jag att det antagande jag gör om ett förändrat socialt kontrakt mellan barn och vuxna är en sådan central förändring där skolan har haft problem. Ett huvudproblem är att finna någon form av enhetlighet i såväl teori som praktik kring denna relation.

        Vidi har en del poänger här under tror jag, inte minst vad gäller lärarens autonomi. Den lär ha varit större före 1960 (eller 1962) än vad den är efter 1960. (på gott och ont).

        Vad gäller antal poäng i ett ämne så tror inte att denna förändring är så avgörande. För att ta ett exempel – om du läser t.ex. en forskarutbildning i ett ämne, t.ex. sociologi eller statsvetenskap, så hade du år 1960 ett betydligt mindre urval av publicerade forskningsalster och kunskaper att relatera dig till än vad du har idag. Om vi utgår att det krävdes exakt samma kunskapsmängd för att klara utbildningen år 1960 som år 2012 så tä’ckrr således dotkroen idag ett betydligt mindre område av hela kunskapsmängden inom sin disciplin än vad hen gjorde år 1960. Om detta antagande gäller bör det även gälla för adjunkter och ämneslärare. Till detta kommer att ökningen av världens samlade kunskapsmängd accelererar.

        Lägg därtill att betydligt fler, procentuellt sett, av barnens föräldrar idag har en akademisk utbilldning i jämförelse med år 1960 och lärarens ”kunskapsmonopol” är inte så starkt längre.

        Lägg därtill att tillgång till såväl kunskap som information är en helt annan idag än före år 1960 via de olika sociala medier och den informationsteknologi som finns.

        Sammantaget bildar dessa olika samhällsförändringar till ett gytter av impulser, strategier etc. att förhålla sig till:
        A) ”Sätt kunskapen i centrum” skrev någon professor på 1980-talet, istället för fragementerad kunskap skulle helhet, sammanhang etc, vara i centrum.
        B)Sätt barnen i entrum löd ett annat budskap, och detta med stöd av såväl FN-dokument som en viss sorts samhällsanalys.
        C)Sätt läraren i centrum löd ytterligare ett budskap. detta byggde dels på en social relation där läraren fortfarande är vuxen och barn fortfarande är barn, dels på att läraren har ackumulerat mer kunskap än barn.
        D) Sätt lärandeprocessen och informationsbearbetning i centrum. detta budskap försker relatera skolan och dess uppdrag till den allt snabbare accelteringen av kunskapsackumulation och även av informationsspridning.

        Dessa olika förhållningssätt plus ytterligare några blir en svaghet för en yrkeskår när klassrummen efter 1960 successivt öppnas så att journalister, föräldrar och alla kan komma in och se – jämföra och utifrån sina egna premisser hylla eller dissa olika lärare och deras olika strategier .


      • Pär,
        Dethar varit ett oerhört dribblande kring frågor, innehåll, huvudmannaskap och så vidare. Skolan har varit en försöksverksamhet och här skulle politiker bli tydligare i skrift, konkreta, vad skolan uppdrag är och vilken utbildning som förväntas utföras. Men lärarkåren behöver också lyftas, både statusmässigt och ekonomiskt.


      • Pär,

        En forskarutbildning handlar om att lära sig tillämpa processer och metoder för att producera ny kunskap på egen hand, inte att kunna allt om allt tidigare arbete inom ett så brett område som statsvetenskap.

        En effekt av all denna nya kunskap är att rimligtvis är en nydisputerad forskare idag betydligt mer specialiserad inom ett smalt delområde än vad de nydisputerade forskarna var för 50 år sedan. Att vi sedan ”effektiviserat” forskarutbildningen så den i praktiken är kortare och dessutom antar fler är knappast något som höjer varken bredden eller snittnivån på varje examinerad doktor.

        Blickar vi ut över Europa så har England, Danmark och Frankrike en treårig forskarutbildning. Efter att ha pratat med (seniora) doktorander från de bästa universiteten i dessa länder så är jag inte så imponerad: trots att de är oerhört motiverade och disciplinerade samt verkar i några av världens bästa forskningsmiljöer så hinner de inte komma tillräckligt långt på 3 år — de är dels specialiserade på något oerhört smalt inom deras delområde och saknar helt kännedom om vad som händer inom närliggande delområden, och dels är deras förmåga att verka som självständig forskare utan handledning direkt efter disputationen kan vi väl diplomatiskt säga är begränsad.

        Att tillgången till information för gemene man är oerhört mycket större idag än vad den var för bara 20-30 år sedan har du såklart rätt i, men jag är tveksam till de slutsatser du drar utifrån detta. Mycket av det vi försöker lära ut rätt långt upp i utbildningen faktiskt gammal skåpmat som varit känd och inte förändrats på åtminstone årtionden, men ofta flera hundra år — vem som helst har kunnat köpa eller låna en lärobok och slå upp Laplacetransformationer eller Newtons lagar. Kunskapsmonopolet som läraren har härstammar inte från att vara medlem i den hemliga klubben som har tillgång till speciella böcker utan snarare en djup förståelse i hur man använder och tillämpar dessa kunskaper i kombination med en förståelse för hur det relaterar till andra teorier.

        Jag har på känn att du vill ta upp informationsteknologi och datavetenskap som en udda fågel där perspektivet inte längre fungerar. Tidsperspektivet ändras eftersom fundamentala teori-resultat kom till så sent som i slutet av 30-talet (oavgörbarhet av stopproblemet) och på algoritm-fältet skedde stora framsteg på 60 och 70-talet. Faktum kvarstår ändå att majoriteten av det som undervisas på grundutbildningsnivå är principiellt åtminstone 30-40 år gammalt och oftast äldre. Därmed inte sagt att gammalt är dåligt; jag gillar både Newton och Turing.

        Vad är kontentan av allt detta? Allt är kanske inte så nytt och revolutionerande som vi gärna vill tro. En god pedagog måste idag, precis som på 60-talet, ha en djup förståelse för ämnet trots att grunderna är gamla.


  12. Engströms punkt 1: adjunkter och lektorer hade 1960 löner väl
    i nivå med andra akademiker med lika lång utbildning. Varför
    har de inte det idag? (Lektorerna har ju kommunerna ostraffat
    i strid med skollagen § 2, kunnat avskaffa) Lärarna har alltid
    begärt lön enligt detta kriterium, varken mer eller mindre.
    Punkt 2: Adjunkter av år 1960 hade längre ämnesteoretisk ut-
    bildning än vad gymnasielärare av idag får. De kunde alltså sina
    ämnen bättre. Dessutom var en inte obetydlig del av gymnasie-
    lärarna lektorer. Edenman använde detta som ett skäl att inte
    kräva 3 betyg i gymnasielärarens båda undervisningsämnen,
    1967. Han nöjde sig med idag 90 p i ett ämne.
    Den stora skillnaden är att adjunkten 1960 var den som definierade
    kvalitetskraven för sitt ämne. Rätten att kvarsätta och kugga ut
    elever ifrågasattes inte. Skolan åtnjöt autonomi.


    • Enligt lönetariffen från 1970 hade 1970 hade en lektor en årslön som kraftigt översteg riksdagsledamotens, medan en adjunkts lön var jämförbar (Riksdagsarvoden 1998 och SCB)..Det är nog ingen hemlighet att lärare har förlorat en stor del av sin autonomi, och med den handliingsutrymme och handlingsfrihet. Möjliga orsaker, som jag ser det, är till exempel läroplanens och skollagens paragrafer som ger elever rätt att utöva inflytande på både innehåll och arbetsformer. Att elever (och deras föräldrar) har denna rätt är en ´spegelbild av förhärsjande samhällsideologi, där transparens är ett honnörsord, och där är det engelska ordet ”accountability” centralt, dvs att lärare ska redovisa beslut och därmed öppna för insyn från omvärlden.// Stella, svensklärare


      • Hej Stella och Johan!

        Jag håller med dig så tillvida att det tycks finnas ett samband mellan brukarinflytande och en professions autonomi. Sedan finns det också en annat potentiellt samband – fast åt andra hållet. Ju större professionell autonomi, desto mer utlämnad är brukarna till den enskilde professionelle tjänstemannen. I Karin Jonnergråd m.fl ”När den professionella autonomin blir ett problem” diskuteras denna problematik, t.ex. ”professionella katastrofer” i det berörda fallet i form av lobotomins uppgång och fall.

        Och visst är det så att skolan, som en central samhällsinrättning, har varit utsatt för förändringar av olika slag. Och eftersom det är tänkt att skolreformer ska vara beständiga bygger de på kompromisser av olika slag och för att kunna få en så bred uppslutning som möjligt bakom reformerna blir skrivningarna mer vaga än t.ex. i en ”vanlig” lagstiftning. Det är den vaga skrivningen som sedan möjliggör för professionen att ha inflytande och autonomi, eller för brukarna att ha inflytande, eller för marknaden att ha inflytande etc etc.


  13. Vi måste också se vad den pedagogiska forskningen i Sverige har bidragit med – eller snarare inte bidragit med – när det gäller skolans problematik, läraruppdraget, lärarutbildning och lärarstatus. Ett exempel på maktstrategier/härskarstrategier när pedagogisk forskning granskas hittar vi hos pedagogikprofessor Ulla Runesson. Hon uppvisar ett exempellöst förakt för öppenhet, dialog och kritisk granskning: Läs hela historien på Törestads blogg ”Kritisk insyn”, torestad.blogspot.com

    Skrämmande!
    Varför diskuteras så sällan den vetenskapssyn som pedagogikforskare representerar?


    • Håller med om att det är skrämmande, men det är en av alla de pedagogikforskare som finns i vårt land. Det kanske finns fler. Men jag har aldrig träffat någon som har resonerat på det sättet. Snarare att de är helt på det klara med att det är öppenhet som gäller.

      Och jag förstår inte varför min vetenskapssyn som pedagogikforskare skall diskuteras, för att en forskare i Jönköping har visat att hennes behöver diskuteras. Och jag är inte ensam om min syn på vetenskap.

      Vad gäller vetenskapssynen skulle det behövas en ständig diskussion inom alla områden. Inte minst gäller det forskningsetiken. Men även den vetenskapssynen som tror sig få fram sanningar av en speciell forskningsmetod, behöver diskuteras. Den traditionella vetenskapliga synen likaväl som den moderna, behöver diskuteras. Det gäller inte specifikt pedagogiska forskare.


    • Jag vägrar acceptera att buntas ihop med enskilda som uttalar sig eller som har en vetenskapssyn som är tvivelaktig.


  14. Vilka kompetenser värdesätts hos en lärare idag? Vilka kompetenser värdesattes t.ex. år 1960? Här lite evidens från den nya lärarutbildningen. Följande examensmål gäller för ämneslärarexamen. Vilka examensmåll gällde t.ex. år 1960? Vilka förändringar har skett? (Av utrymmesskäl har jag förkortat en del punkter)
    Kunskap och förståelse
    – visa sådana ämneskunskaper som krävs för yrkesutövningen, inbegripet såväl brett kunnande inom ämnesstudiernas huvudområde som väsentligt fördjupade kunskaper inom vissa delar av detta område […]
    – visa sådana ämnesdidaktiska och didaktiska kunskaper som krävs [..]
    – visa fördjupad kunskap om vetenskapsteori samt kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder [..]relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen
    – visa sådan kunskap om barns och ungdomars utveckling, lärande, behov och förutsättningar som krävs [… ]
    – visa kunskap om och förståelse för sociala relationer, konflikthantering och ledarskap
    – visa kunskap om skolväsendets organisation, relevanta styrdoikument, läroplansteori och olika pedagogisk-didaktiska perspektiv samt kännedom om skolväsendets historia
    – visa fördjupad kunskap om bedömning och betygsättning

    Färdighet och förmåga
    – visa fördjupad förmåga att skapa förutsättningar för alla elever att lära och utvecklas
    – visa fördjupad förmåga att kritiskt och självständigt tillvarata, systematisera och reflektera över egna och andras erfarenheter samt relevanta forskningsresultat för att därigenom bidra till utvecklingen av yrkesverksamheten […]
    – visa förmåga att ta till vara elevers kunskaper och erfarenheter för att stimulera varje elevs lärande och utveckling
    – visa förmåga att självständigt och tillsammans med andra planera, genomnföra, utvärdera och utveckla undervisning […]
    – visa förmåga att identifiera och i samverkan med andra hantera specialpedagogiska behov
    – visa förmåga att observera, dokumentera och analysera elevers lärande och utveckling i förhållande till verksamhetens mål […]
    – visa förmåga att kommunicera och förankra skolans värdegrund, inbegripet de mänskliga rättigheterena och de grundläggande demokratiska värderingarna
    – visa förmåga att förebygga och motverka diskriminering […]
    – visa förmåga att beakta, kommunicera och förankra ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektivi i den ped. verksamheten
    – visa kommunikativ förmåga i lyssnande, talande och skrivande till stöd för den pedagagiska verksamheten
    – visa förmåga att säkert och kritiskt använda digitala verktyg i den ped. verksamheten och att beakta betydelsen av olika mediers och digitala miljöers roll för denna
    – visa förmåga att i den ped. verksamheten utveckla färdigheter som är värdefulla för yrkesutövningen

    Värderingsförmåga och förhållningssätt
    – visa självkännedom och empatisk förmåga
    – visa förmåga till ett professionellt förhållninbgssätt gentemot elever och deras vårdnadshavare
    – visa förmåga att i det pedagogiska arbetet göra bedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, i synnerhet barns rättigheter […] samt hållbar utveckling
    – visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och utveckla sin kompetens i det pedagogiska arbetet



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s