h1

Lärarledd undervisning – viktig!

31 mars 2012

Nu har jag genomfört min lilla turné i Sverige där jag pratat om min bok Yrke: Lärare. Det har gått bra och det verkar som om de allra flesta varit nöjda. Åtminstone har det kommit fram personer efter och tackat för inspirationen och jag har fått en del mail i efterhand. En sak som jag diskuterade en del, som sällan eller aldrig tas upp i debatten om skola i media och som jag har skrivit om förut på denna blogg är lärarledd undervisning och varför det är viktigt.

Eftersom jag har jobbat med elever som över lag hade svåra förutsättningar, det vill säga de hade ingen studietradition, hög andel med invandrarbakgrund (94% 2009), språksvaga och så vidare har jag varit tvungen att anpassa min undervisning till var eleverna befinner sig och till deras förförståelse. Det kan ju tyckas självklart, men det är det inte alltid.

Men vad är det då jag vill ta upp med detta som inte diskuteras? Jo tänk själv, ta vilket ämne som helst och vilket arbetsområde som helst i grundskolan – börja från årskurs 9 och gå bakåt. Till exempel historia: Kalla kriget, Efterkrigstiden, WWII, Mellankrigstiden, WWI, Ryska revolutionen, Tysklands enande, Industriella revolutionen, Franska och Amerikanska revolutionen och så vidare och så vidare. Vad kan eleverna kring dessa områden? Ingenting! Någon kan att Hitler var en taskig kille, någon annan att judar blev utsatta och en flicka i min första klass morfar hade kört de vita bussarna – that´s it!

Gå igenom andra ämnen, ta till exempel svenska – vad ska eleverna kunna? Skriva utredande uppsats, krönika, olika tidningstexter och läsa olika genreböcker, analysera dessa och dra slutsatser. Vad kan eleverna innan de börjar med detta? Ingenting – eller hur? Och NO-ämnena? Densitet – vad är det?

Alltså jag pratar om mina elever i Jordbro, vad de kunde och inte kunde och hur jag var tvungen att ha lärarledd undervisning för att de skulle få med sig ordentliga kunskaper och inte lära sig mekaniskt eller kopiera text. Men handen på hjärtat – oavsett var man jobbar är det inte så att det är väldigt svårt att få eleverna att lära sig något om man inte har lärarledd undervisning? Ta NO- och SO-ämnena. Det kryllar av begrepp som eleverna ska lära sig, där vi behöver klä begreppen och med lärarledd undervisning förklara begreppen så att eleverna förstår, se till att varje gång eleverna inte förstår ett abstrakt begrepp gå ner i konkretion och ge exempel som finns inom elevens egen erfarehetsvärld. Hårt och svårt lärarjobb, men direkt avgörande för att eleverna ska göra kunskap och begrepp till sin egen. För hur ska man annars lära sig nativitet, mortalitet, desnsitet, genentik, globalisering, BNP, reporänta, tillgång och efterfrågan, kolförgreningar, förhållande mellan import/export. Med mera, med mera, med mera – för det är bara att slå upp en NO- eller SO-bok, vilken som helst och lista alla begrepp och svåra ord.

För vi vill ju inte att eleven ska skriva: ”Nativitet är hur många personer som föds i ett visst område per promille under en vis period”. För vi vet ju inte säkert om eleven förstår eller om denne bara har kopierat av definitionen av begreppet. Vi vill ju gärna att eleven ska förklara med egna ord. Men hur ska man göra det om man inte förstår, eller har tillräckliga grundkunskaper med sig att kunna tillgodogöra sig det som står i läromedlen eller ens förstå. Här krävs en aktiv och undervisande lärare.

För vad är motsvarigheten till lärarledd undervisning? Att eleverna ska söka kunskap själv, att läraren ska vara handledare, att eleven ska ägna sig åt fri forskning, att eleven ska ägna sig åt instuderingsfrågor med mera. Och denna försöksverksamhet har skolan ägnat sig åt under många år med förödande resultat, vi ser frukten av det nu i och med sjunkande elevresultat i internationella undersökningar i många ämnen, bland annat i NO.

Ibland tillskrivs jag det ena och det andra av personer som inte gillar det jag säger. ”Om man bara gör som Johan Kant blir skolan bra, Johan Kant har facit”. Absolut inte säger jag, men jag kan säga att för de språksvaga eleverna, de som saknar studietradition och som har noll stöd hemifrån är det direkt avgörande med lärarledd undervisning och där vet jag av egen erfarenhet att det fungerar väldigt bra med seminarieundervisning.

Även om en del personer tror det så är jag inte emot PBL, ITK eller Entreprenöriellt lärande. Jag ser två oerhört viktiga saker som centrala för att det ska fungera. Den första är att eleverna har grundkunskaper, det vill säga att eleverna kan läsa och skriva – så att de kan tillgodogöra det som de lär sig. Ni som har läst min bok, där jag redovisar vad eleverna kan (eller inte kan) när jag får dem, betänk att halva min 6:a läste på årskurs 2-3 nivå – hur ska man klara av skolan då? Hur ska man klara av läromedelstexten i vilket ämne det än må vara? Det andra som jag tror är direkt avgörande är att läraren är mycket aktiv och problematiserar det som eleverna tar reda på, utan en aktiv lärare är risken överhängande att eleverna kopierar text eller lär sig mekaniskt.

I debatten, både inom bloggvärlden och i media problematiseras sällan lärarens direkt avgörande roll när det gäller de svåra ämnena i grundskolan, ämnen som eleverna i princip inte kan någonting alls. Man konstaterar bara att läraren är viktig. Istället förs det fram då och då att det inte bara är i skolan inlärning sker, eleverna lär sig utanför skolan – alltså att skolan inte har facit på kunskap. Det stämmer, men när man lyfter fram detta argument så undrar jag för det första hur många procent av skolans elever det gäller och för det andra hur mycket av det som eleverna lär sig handlar om teoretiska kunskaper. De 24% killar i årskurs 9 som inte kan läsa tillräckligt bra enligt PISA-undersökningen – omfattas de av kunskapinlärning utanför skolan? De 20% av eleverna i årskurs 9 som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg – omfattas de av kunskapsinlärning utanför skolan? Så klart att människor lär sig på sin fritid, oavsett ålder – en ny mobiltelefon som det testas med, vetenskapens värld på SvT, en diskussion med en vuxen eller egen erfarenhet som man kan dra slutsatser av.

Men åter igen, vilka arbetsområden har vi i skolan? När ska eleverna lära sig allt detta, få det problematiserat och få det förklarat så att de förstår efter skolan? Det är förstås en omöjlighet anser jag. En del menar att eleverna inte behöver så mycket kunskaper för att klara sig i livet, men vänta nu ett tag. Jag pratar ju inte om att utbilda eleverna till historiker – utan att de ska läsa och förstå så mycket historia att de får ett minne – alltså att de kan se och förstå historiens påverkan på varför vårt samhälle ser ut som idag. Jag pratar om grundläggande samhällsliga rättigheter och skyldigheter för att man ska fungera i ett samhälle – alltså även skyldigheter. Jag pratar om grundläggande kunskaper när det gäller att läsa och skriva, så att man själv kan möta text och problematisera och även skriva på ett sådant sätt så att man kan söka jobb. Jag pratar om grundläggande kunskaper för att förstå och delta i ett samhälle och inte hamna i det två-tredjedelssamhälle vi befinner oss i idag. Detta måste vi ta oss ur.

När en av klassens duktigaste elever Louise ställde frågan: ”Men Johan, hur visste Hitler vem som var jude och hur lyckades han tömma hela områden på judar?”, då vet jag att de svaga eleverna i klassen också undrat samma sak, eller åtminstone blir intresserade av tanken. När jag går igenom hur städerna var indelade i block och varje block hade en blockführer som rapporterade uppåt och hur man systematiskt kartlade judar. Eller när jag slänger ut frågan – ”Ja, hur visste Hitler” och någon börjar svara att kanske hade de speciella namn, eller att de följde religion och tradition på ett visst sätt, då vet jag att de elever som inte är starka också lyssnar – jag slänger ut motfrågor, problematiserar på whiteboardtavlan och svarar på frågor, ställer nya frågor och driver hela förklaringen framåt. Jag klär begrepp, jag ger förklaring, jag problematiserar och jag går ner i konkretion. Och hela tiden deltar eleverna och de språk- och kunskapssvaga eleverna hör argumenten och hör förklaringarna och de tänker: ”Aha är det så det fungerar”. Som Vygotskij säger: Det man kan göra tillsammans idag kan man göra själv i morgon. Alltså den stora klassen och lärarledda undervisningen leder till att individualisera och att alla är med och förstår – det gäller bara som lärare att hela tiden vara observant på de elever som alla lärare vet ligger lite efter sina kamrater.

Givetvis måste varje lärare göra det som passar honom eller henne. Själv tror jag att seminarieundervisning passar alla elever och alla skolor, även om det är direkt nödvändigt för dem elever som är språk- och kunskapssvaga. Det står var och en fritt att själva välja metodik, det viktiga är faktiskt bara att följa upp resultat, att se till att alla elever hänger med och att alla elever kan det som de har rätt att kunna. Gör man det och ser att alla elever lär sig rundläggande kunskaper vid användande av PBL, Entreprenöriellt lärande eller ITK – fine! Men om man upptäcker att 20% av eleverna kopierar text, lär sig mekaniskt eller i sina svar inte har riktigt förstått – då är metodiken inte rätt för eleverna. Då krävs det en annan metodik – för visst är det ju så att alla elever kan och ska nå fullständiga betyg? Personligen vet jag av egen erfarenhet att elever som får med sig grundläggande kunskaper blir grymma, både när det gäller fokus på det som är viktigt (alltså inte vara stökpellar), intresserade av skolarbetet, får bättre självförtroende och klarar gymnasiet och eventuella högskolestudier bättre. Jag får titt som tätt mail från gamla elever som tackar för att de kunskaper de fick med sig och att de var tvungna att tänka själv kraftigt bidragit till deras framgångar senare i livet. Och det finns väldigt många lärare som gör detta idag och det finns många lärare som är duktiga och som gör direkt avgörande arbete för sina elever. Men sällan eller aldrig lyfts detta arbete fram.

Jag menar att läraryrket är samhällets viktigaste arbete och det är främst på grund av ovanstående orsaker. Lärare gör skillnad och lärare kan förändra elevers tänkande och framgång för all framtid!

Advertisements

12 kommentarer

  1. Du har väldigt rätt i att lärarledd undervisning är högst nödvändig för att fler elever ska nå skolframgång men jag tror det krävs mer än så. Det krävs att läraren är medveten om vad det är i stoff och textstrukturer som vållar svårigheter. Det krävs att man som lärare vet vad som är tecken på att eleven är på väg mot nästa utvecklingssteg och inte bara att man fokuserar på de språkliga fel eleven gör.

    Du pratar om språksvaga elever, vi som arbetar mycket inom andraspråksfältet brukar prata om elever som inte fått tillgång till skolspråket. De behöver inte vara språksvaga, vi i skolan har helt enkelt inte gett eleverna rätt verktyg för att de ska utveckla ett fullgott skolspråk.

    Var har det gått snett, då? Jo, vi har haft för låga förväntningar på eleverna. Vi har medvetet och omedvetet tänkt att de inte kan, att de inte förmår, och på så sätt begått den största synden av alla, förenklat i stället för att förtydliga. Vi har berövat eleverna möjligheten att utveckla ett mer avancerat språk och det krävs att vi blir medvetna om detta.

    Ofta är det så att svenskläraren och sva-läraren är relativt medvetna om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande parallellt men denna kompetens måste spridas till skolans alla lärare i alla ämnen. Många tror att de elever du kallar språksvaga elever behöver andra uppgifter än övriga i klassen. Sanningen är oftare att det är graden av stöttning som ska variera, inte uppgifterna. Utgår man från det konkreta och arbetar mot det abstrakta, utgår man från det eleverna kan och bygger vidare och samtidigt utgår ifrån vardagsspråket för att sedan bygga ut elevernas skolspråk vinner man mycket.

    Det handlar om att bygga broar, att ge eleverna strategier för att förstå, för att läsa, för att skriva, för att utveckla språk och kunskap parallellt. Det handlar om att synliggöra olika texttypers syfte och struktur för att eleverna lättare ska kunna ta till sig, förstå och själva kunna producera denna texttyp.

    Lärarledd undervisning är en förutsättning för detta men för att eleverna ska lyckas krävs det förutom att läraren är ämneskunnig att läraren även är insatt i hur man lär i och på ett andraspråk (vilket även gynnar ”språksvaga”, helsvenska, elever som inte heller fått tillgång till skolspråket, som faktiskt inte är någons modersmål. Alla måste lära sig det i skolan.)

    Mitt förslag är att varje skola utformar en språkpolicy där det tydligt framgår hur man arbetar för att utveckla alla elevers skolspråk (oavsett modersmål). Ett sätt att arbeta aktivt med detta är att låta ämneslärare ta hjälp av svenska som andraspråkslärare för att få reda på vad det är i ämnet/texten/strukturen som kan vålla svårigheter. I alla Lgr 11- kursplaner finns ett språkfokus, det fokuseras på alltifrån att använda centrala begrepp till förmågan att reflektera, analysera och skriva rapporter. Det är omöjligt att sva-läraren ensam kan utveckla detta hos våra ”språksvaga” elever. Alltså behöver alla lärare kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Att arbeta så är arbetsamt och krävande och lärarlett i allra högsta grad.

    Sorry för lång kommentar, blir lätt så när det är ens hjärteämne.


    • Anna,
      Jag håller med dig fullständigt och jag hade redan bestämt när jag skrev detta blogginlägg att skriva ett blogginlägg som handlar om lärarens arbete inför, med fokus på planering och kognitiva krav på läraren.

      När jag pratar om språksvaga elever handlar det inte bara om nyanlända elever eller sva-elever. Det kan vara svenska elever som kommer från språkligt fattiga hem, om elever som glidit genom skolan utan att tillgodogöra sig de mest grundläggande kunskaper i språk och språkutveckling.

      Jag håller med dig om att det vore en bra grej att alla skolor skulle ha en språkpolicy, men min erfarenhet ställer mig skeptisk till detta för jag tror att det skulle bli en hyllvärmare. Jag vet inte hur det ska gå till, men att jobba med språkutveckling konkret på skolorna med alla lärare känns viktigt, men även också att man följer upp elevernas resultat. Då synliggörs vilka elever som behöver extrastöd och vilka lärares metodik som inte fungerar. Utifrån detta kan man få igång ett samtal om vad man ska göra för att se till att alla elever lär sig.

      Höga förväntningar på alla elever – direkt avgörande för skolframgång!


      • ”Vilka lärares metodik som inte fungerar”. När det gäller läs- och skrivsvårigheter: svensklärare, åtminstone de som har utbildats på senare år (sedan 90-talets början) har inte utbildats på området . Det är en katastrof. Därför är det viktigaste vi har att göra: se till att nyutbildade lärare på alla stadier får med sig läs- och skrivundervisning/läs- och skrivsvårigheter. Högskolverket påpekar i sin granskning att samtliga lärare ska ha sådana kunskaper, inte bara svensklärare.
        Du talar ofta om lärares bristande metodik. Om jag säger att det låter som om du kritiserar lärarna, vet jag att du lkommer att protestera. Men det är fortfarande så det låter. Vad lärare har med sig från utbildningen är utbildningens ansvar. Både teori och praktik behövs, både vetenskapligt grundad och erfarenhetsgrundad kunskap behövs: den första för att identifiera problemen den andra för att åtgärda problemen. Ingendera av de två slagen av kunskaper får fallera. Och inte minst i den här spalten kan man läsa att många lärare är kritiska till den vetenskapligt grundade kunskapen och ser den erfarenhetsgrundade kunskapen som den allena saliggörande. All metod grundar sig, som jag ser det, på teori, men metoden har en praktisk tillämplning. Som jag ser det: se till att lärarna för det första får med sig metoder för att hantera läs- och skrivinlärning och läs- och skrivsvårigheter och för det andra tid. En sak som vi troligen kommer att pröva på vår skola är att svensklärarna ska följa eleverna till övriga klassrum. Detta för att stödja eleverna språkligt. Två lärare i samma klassrum, den ena undervisar och den andra stödjer eleverna språkligt. Det får många fördelar. Tror jag. Fyra ögon ser mer än två, och lärarna kan tillsammans reflektera över undervisningen. //Stella, gymnasielärare
        ps. synd att din föreläsning i Stockholm bytte dag, för det innebar att jag inte kunde närvara. Jag hade sett fram emot föreläsningen ds


      • Stella,
        Jag menar att en stor del till att det är så många elever som inte lär sig det de ska lära sig, alltså deras kunskapsrätt, är att skolan generellt låter eleverna glida igenom utan att man granskar vad som ska göras. Med andra ord, man följer inte upp resultat. Det kan ju inte vara så att det sitter 10 elever i en klass på 25 med IG (F) för att de är korkade, det måste bero på något annat. Så länge man inte följer upp resultat, både på enskild lärarnivå – alltså själv som lärare eller på skolnivå, så kommer vi inte åt detta. Jag menar att det är först då vi vet om det är dålig metodik eller något annat.

        Eftersom 24% av killarna i årskurs 9 inte kan läsa tillräckligt bra enligt PISA och 20% av eleverna lämnar skolan utan fullständiga betyg så menar jag att det är dags att titta på metodik och hur lärare jobbar, det kan t.ex. handla om att man inte har med sig alla i klassen för att man måste hinna klart med matteboken – det har jag hört många gånger, eller att man ligger för abstrakt i sin undervisning. Jag menar att detta måste tidigt, redan i årskurs 1, för idag dokumenteras det inte och följs upp i större utsträckning och det behöver göras.

        Alla lärare har en individuell skyldighet och jag skyller inte lärarna detta problem, men lärare har också ett ansvar. Sen kan det vara så att lärare har inte fått fortbildning, har ingen rektor som tar tag i saker, har dåliga förutsättningar allmänt och väldigt mycket administration i synnerhet. Men då krävs det att detta lyfts upp och att man påtala, utvärderar sig själv och ser på sin egen undervisning – låter inte lätt, men någonstans måste man börja.

        Sen vet jag att det inte är lätt att vända elever i högstadiet och gymnasiet, elever som har tillskansat sig en identitet att de inte pluggar, eller att glider igenom. Läs min bok, eller kom nästa gång jag har föreläsning, så tar jag upp detta på konkret nivå med många exempel.


    • Förresten Anna,
      Har du jämfört kursplanen i Sva och Svenska? Konstigt att kravnivån är högre i sva -eller hur?


      • Hej!

        Jodå, jag har jämför kursplanerna. När du skriver att kravnivån är högre i sva, hur tänker du då?

        Som jag ser det är kunskapskraven i sva mer utförliga och innehåller en del som inte finns med i kunskapskraven för svenska, t ex detta med språkliga strategier som i syftesdelen formuleras som ”välja och använda språkliga strategier”. Men om kraven är högre vet jag inte, det är en del andra krav, ja, men om man tittar ordentligt så kan man faktiskt tolka det tvärom också, att kraven är högre för svenska. Kolla de här formuleringarna:

        kunskapskrav år 9 för betyget A i svenska:
        ”Sammanställningarna innehåller välutvecklade och nyanserade
        beskrivningar och förklaringar, välutvecklat ämnesrelaterat språk”

        Motsvarande kunskapskrav för betyget A i svenska som andraspråk:
        ”Sammanställningarna kännetecknas av välutvecklade och nyanserade beskrivningar och förklaringar, välutvecklat och fungerande kunskapsrelaterat språk”

        I svenska ska sammanställningarna innehålla medan i sva ska de kännetecknas av… Det låter i mina öron som högre krav i svenska, kanske pga att man i sva inte ska ställa för tidiga krav på språklig korrekthet.

        I svenska är det också ett krav på att elevens sammanställningar innehåller ett välutvecklat ämnesrelaterat språk medan kravet i sva är ett välutvecklat fungerande kunskapsrelaterat språk. En viss skillnad som jag tycker ställer högre krav på de som läser svenska.

        Det finns flera exempel där det i kursplanen i svenska står ”fungerande” medan det i sva står ”relativt väl fungerande” eller vid språkriktighet där kunskapskraven i svenska säger att eleven ska visa detta med god säkerhet medan det i sva står ”på ett väl fungerande sätt”.

        Vid en första anblick kan man tycka att kraven är högre i sva så jag förstår din tanke men jag tror faktiskt att kraven är relativt likvärdiga även om de inte är likadana. Men visst, kraven är betydligt högre nu än vad de var i Lpo94 så det är en enormt stor skillnad nu mot förut.

        Det man kan ställa sig frågande till är hur kursplanen i sva kan appliceras på alla de sent anlända elever vi får till skolan. Förut fanns en formulering som lät sågot i stil med ”Mål att uppnå i år 5 eller efter en första tid i skolan” medan det nu är samma kunskapskrav för alla oavsett när eleven började i svensk skola. Samma rättigheter för alla, höga krav och höga förväntningar är såklart en väldigt god sak men det kan bli svårt att genomföra.


      • Hej Anna,
        Det är precis som du säger, att man har valt att precisera kravnivån för svenska som andraspråk om man jämför med svenska. Det innebär att man har minskat tolkningsutrymmet jämfört med kursplanen i svenska. Det innebär i sin tur att kursplanen i svenska kan man sänka kravnivå, vilket inte går i kursplanen i sva eftersom den är precisare. I realiteten innebär detta att kunskapskraven kan bli lägre i svenska, eftersom läraren ges möjlighet till tolkning.

        Detta med abstraktionsnivåer tar ju Gibbons upp i sin bok, vilket innebär att synliggörande av precisare krav ställer högre nivå och det går att ”tolka lätt” med abstrakta krav. Det behöver inte bli så, men jag tror nog att det finns en hel del lärare som kommer att lägga in sin egen tolkning i kursplanens mål. Det är inte säkert att man är överens om att man är överens om hur målen ska tolkas eller vad de innebär, ens på samma skola. Hur ska det då bli i hela landet.


  2. […] bland annat i kommentarerna där. Johan har också skrivit om hur han ser på detta med lärarledd undervisning. Ett elevaktivt klassrum är det som jag förespråkar. Det innebär att det är varje enskild elev […]


  3. Johan
    Du kan väl redigera kommentaren och ta bort hennes riktiga namn. Nu vet du ju vad hon heter. Om det är okey för henne själv. Hennes synpunkter ser jag som viktiga att få fram.


  4. Jag är en förespråkare av att tillåta anonymitet, munkavlarna på lärare har varit så många att vi bör släppa fram dem som inte har samma mod som du har Johan. Det finns rektorer och politiker och som är väldigt snabba med att tala om att man har fel människosyn etc. när man inte tycker som de gör. Ett indirekt uttalande om att de inte anser en lämplig för sitt yrke. Det är mycket tufft att ta. Att ha en frispråkig blogg som eleverna kan läsa sätter mig i ganska många svåra avvägningar och jag mycket stor förståelse för signaturen Gerlach.

    Oförskämda kommentarer vill jag kunna stryka oavsett om författaren är anonym eller inte. Det ser jag inte som en begränsning i rätten att tycka det är bara ett krav om att formulera sig bättre. Oftast nöjer jag mig med att påpeka att en intressant åsikt skulle komma mer till sin rätt med ett mildare tonläge.

    Jag ber dig därför Johan att modifiera din princip.


    • Jan,
      Jag ska tänka på saken, men det finns många andra forum än i min blogg som man kan framföra sina åsikter. För mig handlar det om att ha en demokratiskt principiellt förhållningssätt, att stå för det man tycker. Läs kommentarerna, väldigt sällan är det kontroversiellt åsikter som lyfts fram och jag har svårt att tro att rektorer och politiker skulle registrera och ställa vederbörande inför press, t.ex. på grund av att någon tycker som de gör, så länge man inte är illojal eller skadar arbetsgivaren. Yttrandefrihet har vi ju!


  5. Johan.

    Jag håller till viss del med Jan ovan. Anonymiteten är viktig och anonyma kommentarer är något som jag tillåter på min egen blogg. Däremot anser jag att om valet står mellan att granska olika former av kommentarer och att ha ett fritt kommentars fält med krav på namn så väljer jag definitivt det senare.

    Även jag har haft vissa, men ganska små trots allt, problem med oförskämda kommentarer när jag för något år sedan bloggade på Aftonbladet blogg innan de lade ner sin tjänst. Kommentarer som i något enstaka fall varit så grova att de skulle kunna betraktas som hets mot folkgrupp.

    /Fredrik



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s