h1

Högstadielärare – hårt arbete!

01 april 2012

Jag har tidigare skrivit om vilket hårt arbete det är att vara högstadielärare. Med anledning av att jag dels varit runt och pratat om min bok Yrke: Lärare och dels att det med anledning av blogginlägget en lärarskildring fick så stor uppmärksamhet så tänker jag att det jag åter ska skriva några rader om det hårda jobb högstadielärare har och för den del gymnasielärare också. 

I mitt förra blogginlägg beskrev jag alla de många begrepp som det formligen kryllar av i NO- och SO-ämnena, t.ex. densitet, nativitet, BNP, reporänta och så vidare. Jag skrev också om vikten av att klä begreppen, det vill säga om hur läraren via lärarledd undervisning skulle klättra upp och ner på Hayakawas abstraktionsstege för att i varje abstraktion binda begreppet i konkretion inom elevens erfarenhetsvärld för att eleven ska förstå. Jag skrev också om att varje enskilt arbetsområde från årskurs 9 och bakåt i årskurserna är helt nya kunskaper för eleverna – i alla teoretiska ämnen.

Förutsättningarna är alltså klara, ganska abstrakt innehåll med oerhörd stoffträngsel ska förklaras för eleverna så att de förstår och lär sig det de ska kunna. Ni vet: Elevernas kunskapsrätt. Men så enkelt är det inte, för vi har ju elever som kommer med bristfälligt språk, både de som inte fått lära sig läsa flytande på låg- och mellanstadiet, de som kommer från en icke-svensk-kulturell miljö även om man är född i Sverige och de elever som inte varit i Sverige så länge. De två sistnämnda grupperna brukar kallas för elever som har svenska som andraspråk (SAS eller SVA). Men mina erfarenheter säger mig att många homogent svenska elever skulle behöva ha undervisning i SAS för de har samma typer av problem som dessa elever.

OK, vi har alltså elever som har språkliga problem redan från när de kommer till högstadiet och gymnasiet. Det läser inte tillräckligt bra, de har inte tillräcklig mängd svenska glosor och de kan göra en hel del grammatiska fel. Dessutom har vissa svårt att förstå på grund av ovanstående orsaker. Alltså, när PISA-undersökningen konstaterar att 24% av killarna i årskurs 9 inte läser tillräckligt bra, så går det att konstatera att de kommer att få problem på gymnasiet. Liksom de lärare som möter dessa killar, för kan man inte läsa, hur ska man då tillgodogöra sig läromedlen och den teoretiska kunskap som omfattar även yrkesprogrammet idag? Ni vet, en Volvo 142 är det bara att hoppa ner i motorhuven och börja skruva med, men med dagens Volvo är det lite värre, för den ska anslutas till en dator och sedan kommer det ut protokoll på i bästa fall svenska. Kravnivån i samhället har höjts dramatiskt på de sista 20 åren. Med andra ord, många gymnasielärare har ett elevunderlag som inte alls har de grundkunskaper som behövs för att klara av gymnasiekurserna, vilket innebär att man redan från början får sänka sin ambitionsnivå om alla ska vara med i matchen, det vill säga – många gymnasielärare får slå knut på sig själva.

Tillbaka till grundförutsättningarna för att en högstadielärare. Det är med andra ord ett oerhört hårt arbete att vara högstadielärare, jag tror faktiskt inte att människor i allmänhet förstår vilket kognitivt krävande arbete det är. Jag tror heller inte att politiker, tjänstemän, forskare, journalister och myndighetspersoner heller förstår – för ofta har de en bild av skolan som bygger på egen skolgång eller att man läst en massa rapporter eller forskning, men sällan eller aldrig har man varit i ett klassrum eller deltagit i en process där elever ska lära sig – från planering till bedömning/utvärdering. Och SKL fattar definitivt inte, det har man bevisat genom alla år.

Men vad menar jag med detta då. Alltså jag pratar givetvis inte om de lärare som jobbar med fyller-i-böcker, där allt utgår från en lärobok och där det i studieboken bara är att fylla i tomma luckor. Eller att jobba med färdiga stenciler där eleverna ska leta svar, eller instuderingsfrågor där eleverna ska sköta sin inlärning själv, eller de lärare som aldrig har prov eller läxförhör för att de är för jobbigt att rätta. Eller de lärare som ger eleverna en lap-top och där eleverna själva ska söka svaren på frågorna. Nej, jag pratar om de hårt arbetande högstadie- och gymnasielärare som gång på gång utmanar elevernas tänkande, som får eleverna att flytta positioner när det gäller tänkande, som hela tiden tar konflikter – både fysiska och kognitiva. Alltså de lärare som får eleverna att gå till skolan och inse att det är jobbigt att lära sig, inte för att de hamnat på efterkälken kunskapsmässigt och skaffat sig en identitet som säger att de är obildbara, utan de elever som känner att de på varje lektion lär sig nya saker, men att det ställs krav på dem för att hänga med, sätta sig in i den nya kunskapen och göra den till sin egen. De lärare som ”tvingar” eleverna att anstränga sig. De lärare som får eleverna att inse att det krävs en ansträngning för att bli bra på något.

Oavsett vilket elevunderlag en högstadielärare har behöver denne planera hur undervisningen ska genomföras, bedömas och utvärderas. Och på högstadiet ökar komplexiteten oerhört mycket om man jämför med tidigare åldrar. Begreppen blir svårare, stoffmängden större, komplexiteten inom ämnet/arbetsområdena blir mer komplicerat – exempelvis vad är ett rättssamhälle? Eller fördelar och nackdelar med demokrati? Eller skillnad mellan sociokulturell och biologisk förklaringsmodell när det gäller arv och genus. Listan kan göras lång inom varje enskilt ämne. Att utifrån Lgr 11:s kursplan planera, genomföra, bedöma, återkoppla och utvärdera ställer oerhört stora krav på djupa ämneskunskaper, skicklighet att kunna förklara komplexa fenomen, förmåga att entusiasmera, skicklighet att kunna plocka ut kärnan i stoffdjungeln, goda kunskaper när det gäller inlärning, mycket goda kognitiva kunskaper och insikter hos läraren och en stor portion uthållighet. Att inte ge sig, att hela tiden tro på alla elevers förmåga och hela tiden ge formativ bedömning till de elever som behöver det hela tiden. Dessutom behöver samtliga lärare i teoretiska ämnen vara medvetna om vilka elever som klarar och inte klarar av läromedelstexten och hela tiden anpassa undervisning och text utifrån var eleverna befinner sig, hela tiden arbeta med elevernas förförståelse.

Lägg därtill att alla lärare behöver vara språkligt medvetna för att inse vilken nivå läraren behöver ligga på för att möta eleverna. Vissa lärare, ganska många faktiskt, som jobbar med elever som har bristande språk behöver dessutom ha kunskaper och/eller erfarenheter av att jobba med elever som har svenska som andraspråk. Detta perspektiv behöver lyftas in på alla nivåer, från planering till utvärdering.

Lägg därtill att högstadielärare jobbar med tonåringar, som många gånger hamnar i konflikter, som slåss, gråter, använder fult språk, har relationsproblem, som är i konflikt med sina föräldrar, som mobbar varandra på MSN, som är konstant trötta, som är fulla med hormoner som far omkring i tonårskropparna i ett radande tempo med mera med mera.

Jag tror att det är väldigt många lärare som älskar sitt arbete och som inte skulle kunna tänka sig något annat. Men det är också många lärare som känner sig pressade av den situation som råder i skolans värld, både när det gäller den administrativa bördan och att man som kår misstänkliggörs från alla håll. Jag tror också att det är väldigt få människor, som inte själva jobbat som högstadielärare, som kan föreställa sig vilket oerhört hårt och krävande arbete det är att vara högstadielärare i ett teoretiskt ämne. Om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog få personer som idag inte jobbar på högstadiet eller gymnasiet som skulle överleva en månad på högstadiet om krav som ställs i skollagen och Lgr 11 ska realiseras Jag tror faktiskt att detta måste lyftas fram i debatten, för någon gång måste det diskuteras hur in i helvete svårt det är att vara högstadielärare.

 

Annonser

43 kommentarer

  1. Det är världens roligaste yrke att vara lärare och eleverna är den viktigaste hjälpen att nå riktigt långt. Det är dock ett hårt arbetet med oerhört få tillfällen då man inte behöver vara supertaggad för att få med sig eleverna. Att SKL och vår huvudman är så totalt omedvetna om hur hårt arbete det är att vara en riktig högstadielärare är skrämmande. Det är nämligen fråga om ett yrke som har en ond cirkel av besvikna elever och en lärare som dräneras på all kraft. När skolledning kör bulldozer och pressar hårdare på lärare så är det många som pressas över bristningsgränsen in i personlig katastrof och många elever får usel undervisning.


  2. Du håller fram de olika aspekterna i lärarjobbet på ett bra sätt. Jag måste dock säga att om man har ordentliga kunskaper i ett ämne så är det inte så svårt att ”utmana eleverna intellektuellt”. Jag tycker att påståenden som mycket kognitivt krävande ska sparas och användas där de hör hemma. Det tar av en själv att vara lärare precis som att vara advokat, polis eller psykolog.

    Låt oss låta bli att ta i med de yttersta av orden nu.


    • Bertil,
      Nja, jag tycker nog inte att det är så att man per definition kan utmana eleverna bara för att man har djupa ämneskunskaper, det krävs en hel del annat, speciellt om man jobbar med tonåringar. För att möta alla aspekter som jag lyfter fram är arbetet kogitivt krävande, det upplever jag helt klart.


  3. Tack för din beskrivning. Den stämmer så väl in på verkligheten för en högstadielärare oberoende av vilken kommun man arbetar i.


  4. […] Kant skriver och beskriver väl i Högstadielärare – hårt arbete och jag håller med och kommenterar så här: Det är världens roligaste yrke att vara lärare och […]


  5. Bertil, när man säger att det inte är så svårt att utmana eleverna
    intellektuellt ifall man själv bara har ordentliga ämneskunskaper
    villl jag nog mena att det är en rejäl överdrift. Undervisning är mer
    komplext än så. Flera saker spelar in:

    1) Elevgrupper kan givetvis vara oerhört heterogena. Skolans fokus
    hamnar dock lätt på de svagtpresterande eleverna. På vår skola skrivs
    det högar med åtgärdsprogram för elever som av olika skäl ligger
    efter; för de duktiga har jag däremot aldrig varit med om att rektor
    lagt ner något vidare krut i sin roll som pedagogisk ledare. Det är
    inget självklart att de duktiga eleverna känner sig utmanade i
    undervisningen när läraren hela tiden känner pressen att fokusera på
    de andra. I typiska färdighetsämnen som till exempel matematik och
    språk är detta väldigt tydligt.

    2) Elever kan ha olika attityd till skolan och sitt egna lärande.
    Somliga accepterar skolans koder och sin egen roll som elev, medan en
    del andra finner varje tillfälle att demonstrera sin stora ovilja.
    Inte minst på yrkesprogram med en total dominans av pojkar kan detta
    iakttas. Det tar emot att ständigt ha höga förväntningar, ställa krav,
    utmana och hjälpa elever som inte vill någotdera. Det är då som man
    kan sakna lite fler sanktionsmöjligheter. I skolans styrdokument
    hittar man väldigt lite av den varan (i princip finns det väl bara
    betygen – och det är smått fantastiskt hur även ansvaret för detta så
    lätt hamnar i knät hos läraren när det blir skarpt läge!).

    3) http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-maste-sluta-nedvardera-kunskap_6968105.svd

    Nog för denna gång. 😉

    Henrik Birkebo


    • Jo, Johan, jag vet att elevernas attityd till skolarbetet varierar, omss… Elever som ställer sig utanför skolan borde ju ett tag ställas utanför skolan som sanktion, menar jag. Goda ämneskunskaper hjälper dock även när man ska tampas med de värsta eleverna; de som har fått sin utbildning betald, av sig själva eller arbetsgivaren. Har du mött sådana ungdomar?


      • Bertil,
        Nej jag har inte mött sådana ungdomar, men jag förstår vilka du menar. Klart att goda ämneskunskaper är direkt avgörande och det är något som jag alltid framhållit. Vår diskussion var ju huruvida det krävdes en hel del kognitiv kapacitet för att möta högstadieelever. Jag menar att det gör det, främst innan man har fått igång deras egna tänkande. På Jordbromalmsskolan fick jag de första 2-3 åren ägna mig åt att få eleverna att lämna mekanisk inlärning och kopierande av text. Över lag hade deras tidigare lärare varit handledare eller också haft ett fokus på fakta utan förståelse. Det innebar att eleverna inte lärde sig med förståelse. Att få dessa elever att förstå komplicerade ämnesfunktioner är nästan som att avprogrammera en sektmedlem. Det gäller verkligen att vara välplanerad och verkligen tänka ut vad som krävs för att nå dessa elever. Och dessvärre tror jag inte att jag är ensam om denna erfarenhet.


      • Ja, Johan, jag förstår dig helt. Att komma in efter en av de alltför många mediokra lärare vi har i skolan måste vara en mardröm.


      • Mina exempel och erfarenheter av klasser som blivit förstörda av tidigare ”lärare” handlar i stort sett enbart om obehöriga. Bred käft, glädjebetyg och sen göra kaststjärnor så får nästa lärare utnyttja sina kognitiva färdigheter till bristningsgränsen och städa upp.

        Jag tycker att det finns en väldigt ytlig syn på lärarjobbet som ett yrke där man kör några lektioner inom sina inövade områden. Det finns de som missar att lärarjobbet även i vardagslag innebär ett ständigt sökande efter att möta gruppen och individer bättre. Även när allt flyter kommer en strid ström av nya problem och perspektiv att möta. De lärare som behöver mer tid, mindre undervisningsgrupp etc. borde mötas med mer respekt.


      • Jan,
        Många av de lärare som jag haft kontakt med, alltså som har haft mina tidigare elever, har varit handledare eller också har de inte haft någon tradition av att följa upp resultat. Vilket inneburit att eleverna glidit igenom skolan utan att lära sig det de ska kunna. Detta är inte alltid lärarnas fel, många gånger skolkulturen och bristen på chefer, förvaltning och brist på fortbildning.


  6. Johan,

    För egen del har jag svårt för kraven på ännu mer fokus på detta med ämneskunskaper i lärarutbildningen. Det beror helt på egna erfarenheter från den lärarutbildning som jag snart är klar med. Vi har i stort sätt bara ägnat oss åt ämneskunskaper och ingenting åt ämnesdidaktik. Den ämnesdidaktik som jag har med mig är från den verksamhetsförlagda utbildningen och från sådant som jag har läst på egen hand. Bristen på ämnesdidaktik i den teoretiska delen av lärarutbildningen där jag läste upplevdes av oss studenter som den i särklass största bristen i utbildningen.

    Samtidigt som vi inte fick någon ämnesdidaktik på lärarutbildningen i den teoretiska delen av våra ämnen så förväntades vi att gå ut och undervisa i skolan under praktiken, vilket för min del funkade väl då jag hade en väldigt bra handledare. Men utan en så bra handledare hade bristen på ämnesdidaktik i teorin blivit ett påtagligt problem under praktiken. Med den erfarenheten i min ryggsäck kan inte jag ta till mig allt tal om att lärarstudenter har dåliga ämneskunskaper när de kommer ut och att man inom ramen för utbildningen borde satsa mer på ämneskunskaper. Det är en total omöjlighet för mig att få den här ekvationen att gå ihop.

    Fredrik


  7. Jag blir glad när någon som du Johan betonar vikten, och det svåra i, att lära eleverna att kämpa och underkasta sig en intellektuell ansträngning. Det är ett av de svårsåldaste budskap som finns i dagens samhälle. Inte ens regeringen och skolverket har fattat detta, då flit helt saknas bland de förmågor som eleven ska ha lärt sig då det kommer till betygssättning. Flit och ansträngning är något man med rätt coach lär sig, men vägen dit är kantad av välfärdssveriges enkla belöningar som får ansträngningen att verka onödig och onaturlig.


    • Du har rätt i det du säger!
      Om allt bara går ens väg och man inte möter några hinder, kan göra vad man vill och ändå får alla förmåner, är slapp och slö men ändå får godkänt betyg, då hamnar man i ett tillstånd av inlärd hjälplöshet, dvs. man lär sig att hur illa eller gott man än gör så går det lika fullt vägen. Resultat: slöa, omotiverade elever. Det viktigaste skolan kan lära sina elever är att de kan påverka sina liv, med kunskaper, förmågor och insikter.


      • Jag tänker att ingen ändrar sitt tänkande utan anledning. Klart man kan få elever att jobba på, lalla på, men att ge dem kognitiva konflikter är lite svårare.


  8. Tack för en otroligt bra artikel om lärarens jobb i dagens skola. Jag är tyvärr en av dem som valt att göra annat för att själv orka. En kollega till mig som precis lämnat läraryrket till förmån för det privata näringslivet konstaterade krasst att de enda som har samma stressnivå och arbetar så intensivt, hela dagen, som en högstadielärare, är de högre cheferna. Det säger rätt mycket tycker jag, kan också konstatera att de högre cheferna antagligen har 3 ggr så hög lön som en lärare på högstadiet!


  9. Fantastiskt inlägg! Huvudet på spiken återigen…


  10. Jag håller med om att det är kognitivt krävande trots bra ämneskunskaper. Tack för bra blogg. Och viktig!


  11. sluta gnäll


    • Oscar,
      Ta ett jobb som ämneslärare på högstadiet, gärna på en förortsskola med stor andel elever med invandrarbakgrund. Återkom sen.


  12. När man läser Ditt blogginlägg, undrar man om Du är insatt i vad som krävs i det centrala innehållet och i kunskapskraven för årskurs 6 i Lgr 11.Kolla gärna vilka begrepp, som vi på mellanstadiet ska jobba med!
    En lite nedlåtande syn tycker jag mig kunna skymta för lärare, som jobbar i de tidigare stadierna!
    Jag är mellanstadielärare och jag ska skriva omdömen i tolv ämnen varje termin.


    • Nedlåtande syn får du stå för, det är din tolkning. Jag har jobbat många år på högstadiet och sett konkret dessa problem. Sedan har jag jobbat på mellanstadiet också och kan se skillnad i svårighetsgraden av begrepp. Ingen jämförelse annars, alla lärarjobb har sina svårigheter, men jag lyfter bara fram det svåra i att vara högstadielärare. That’s it!


  13. Förra året hade vi en fortbildningsdag som jag tyckte var ytterst belysande. Ämnet var ”det hållbara samhället” och vi hade tre olika föreläsare inbjudna. Två st på förmiddagen och en på eftermiddagen.
    De två första var ovana vid situationen och synnerligen dåligt förberedda och pålästa. De behärskade inte sitt ämne och hade inte gjort läxan. Det var pinsamt och det var irriterande, och följdaktligen gjorde en del lärare som eleverna ibland gör: De struntade i eftermiddagen och gjorde annat vettigare. Synd eftersom…
    …på eftermiddagen fick vi besök från en eminent dam från Lund, som var expert på sitt ämne och hade förberett sig ordentligt utifrån den publik hon skulle möta.

    Det finns två poänger i anekdoten:
    1. En kunnig och genuint intresserad expert levererar
    2. Förberedelser är A & O, de är ett KRAV för att leverera även för kunniga, genuint intresserade experter.

    Utan kunniga, väl förberedda experter… Ja, vi får den skola vi betalar för. Kompetensen och viljan finns i skolvärlden, så ge oss det vi behöver för att göra vårt jobb. Sluta snacka SKL, politiker och kommunala chefer och *GÖR* något. Seriöst, allvarligt, ärligt: Det är inte så f’in jävla svårt egentligen.


  14. Tack för bra inlägg i den ständiga skol- och lärardebatten. Vill bara tillägga att i stort sett allt du beskriver gäller för låg- och mellanstadielärare också. Dvs vi behöver inte dela upp oss med vattentäta skott mellan de olika stadierna utan lyfta läraryrket generellt.

    monica


    • Hej Monica,
      Jag delar inte upp i vattentäta skott, jag beskriver bara den komplexitet som finns på högstadiet. Alltså jag jämför inte, utan lyfter bara fram. Däremot anser jag att svårighetsgraden och mängden begrepp på högstaidet är betydligt svårare än på låg och mellan.


  15. Jag instämmer med ditt träffsäkra inlägg. Vår oerhört komplexa tillvaro är kraftigt underskattad och missförstådd. Jag anser att vår administrativa börda har minskat chanserna att leva upp till läroplanens högt ställda mål.


    • Jag har prövat flera olika yrken förutom högstadielärare och universitetslärare. Läraryrket har dalar och toppar som alla yrken. Det speciella med läraryrket är snarast de många lediga veckorna, inte den komplexa verkligheten.


      • Bertil,
        Jag tror att det är många lärare som skulle bli närmast förnärmade av att du hävdar detta. Själv har jag sett hur många lärare behöver vara lediga för att pusta efter andan.


      • Hej Bertil!
        För att utveckla läraryrket tror jag vi behöver identifiera det gemensamma som läraryrket har med andra människoinriktade yrken, t.ex. psykologyrket, socialarbetaryrket, advokatyrket, läkaryrket etc.. Vad har de gemensamt?

        Samtidigt behöver vi identifiera det unika med läraryrket – vad är det som är gemensamt unikt med att vara lärare i förskolan, i grundskolans olika åldersgrupper, gymnasieskolan, vuxenutbildning och universitet?

        Slutligen behöver vi identifitera det unika för varje lärarkategori, vad är det som är unikt med att vara lärare i förskolan? Vad är det för unikt med att vara klasslärare för årskurs 4-6 i grundskolan? Vad är det för unikt med att vara SO-lärare på högstadiet etc?

        Här har Johan givet ett viktigt inlägg i hur det är eller kan vara att vara SO-lärare på högstadiet.

        Och som jag inledde denna kommentar – hur ska vi utveckla läraryrket? Räcker det endast med att utveckla lärarens ämneskunskaper? Ska frågor som berör lärande, etik, grupprocesser etc. vara lärarens privata frågor, dvs. det får varje lärare klara bäst den vill utan hjälp av lärarprofessionernas gemensamma och unika kunskapsbas (i vilken idealet beskrivs vara en kombination av beprövad erfarenhet och vetenskaplig teori)?


  16. Klockrent Johan. Du sätter verklogen ord på vad det innebär att vara lärare idag och lyfter fram vikten av att kunna ha många perspektiv på lärande för att kunna bemöta och utmana elever till ökat lärande. Verkar som dina tankar också inverkar provokativt på en del av läsarna, men det kanske beror på att de känner sig otillräckliga. För det kan väl aldrig vara så att det är lärarens fel att eleverna inte lär sig???

    Kollega med samma synsätt


  17. Johan!

    Problemet är att det jag säger är sant. Om lärare sedan blir förnärmade av sanningen är det ett annat problem.


    • Bertil
      Verkar som om dagens ungdomar inte delar dina åsikter. Ta t ex en titt på finanspolitiska rådets rapport 2011 där nationalekonomerna torrt konstaterar att läraryrkets attraktionskraft fallit kraftigt bland studenter med ledaregenskaper och höga betyg under 20 år. Och enligt deras bedömning lär inte situationen förbättras mer än marginellt bl a på grund av det kommunala huvudmannaskapet. Det du säger är inte sant och det har dagens ungdomar förstått. Annars hade de väl köat för att få en plats på lärarutbildningen?


      • Tror du verkligen det? Så enkelt är det väl ändå inte.


  18. PS
    Hur har man tagit fram ledaregenskaper bland ungdomar under 20?


    • Bra fråga!

      Man har bara gjort det för manliga studenter som mönstrar. Vid mönstring testas ledaregenskaper och kognitiv förmåga. Båda sjunker vad gäller elever som kommer in på grundskolärarlinjen. Liksom betygen.

      Källa: Grönqvist, E. och Vlachos, J. (2008), One size fits all? The effects of teacher cognitive and non-cognitive abilities on student achievement,
      CEPR DP 7086.

      MVH Svante


      • Det ante mig. Mycket diskutabel metod.


  19. Du skriver att ”Om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog få personer som idag inte jobbar på högstadiet eller gymnasiet som skulle överleva en månad på högstadiet om krav som ställs i skollagen och Lgr 11 ska realiseras”.

    Jag är en yrkesverksam ingenjör som tog tjänstledigt i höstas och provade det du just beskriver – jag provade att jobba som högstadielärare i matte och NO en termin. Det var en fantastisk termin – första gången på många år jag inte var deprimerad över mitt arbete, och utan tvekan, utan jämförelse det hårdaste, mest utmanande och ansträngande jobb jag någonsin har haft. Att hålla det hela flytande krävde allt jag hade – att sedan lyckas att nå upp till mina egna godkäntkrav på mig själv och till läroplanen upplevde jag som nästan omöjligt iallafall första terminen, utan lärarutbildning, utan erfarenhet och utan att ha träffat en tonåring på 15 år (vad är upp och ned på en sådan? :-)).

    Överlever gör man, men det råder ingen tvekan om att det går ut över kvaliteten på undervisningen att ha en oerfaren outbildad lärare. Jag är så imponerad av det arbete jag såg mina kollegor på skolan göra och hoppas att jag själv en dag kan byta yrke och bli en lika bra lärare själv. Ni borde få all cred för det arbete ni gör – både i lön, status och arbetsförhållanden!


    • Hej Kerstin,
      Jag håller med dig om att det är ett otroligt roligt arbete, utan tvekan det roligaste arbetet jag någonsin haft. Roligt att du testade och du har fått insikt om komplexiteten – bra. Hoppas du kommer tillbaka, skolan behöver verkligen entusiastiska och positiva lärare.


  20. Jag kastar mig in i debatten. Jag överväger nämligen att läsa in pedagogiken för att bli blidlärare på högstadiet.
    Jag har varit yrkesverksam konstnär/formgivare i många år. MEN alla i min omgivning verkar tycka att det är ett kamakaziuppdrag att vilja bli lärare på högstadienivå.
    Någon som jobbar som bildlärare..?? Eller som känner någon som gör det och vet hur de upplever det?


    • Jag är inte bildlärare men jag kan ge dig ett generellt svar. Myten om de hemska eleverna är inte sann. Däremot kan yrket vara hårt och svårt på andra sätt.


  21. Hej
    Jag är en ” gammal” SO lärare( ämnesläraex 1988) som starkt upplever ökande svårigheter att arbeta just som SO lärare. Jag undrar hur SO lärare i andra kommuner resonerar och upplever utvecklingen och förutsättningarna för sitt arbete. Jag känner en enorm tidspress och stress, och jag upplever att eleverna också tycker att det är väldigt kort om tid att hinna samtliga SO ämnen med alla tillhörande kunskapskriterier under ett läsår.
    Jämfört med tex svenskämnet där de har hela läsåret på sig att arbeta med kriterierna och ofta kan återkomma till ett kunskapskriterie fler gånger. Jag menar att det är stor press på oss lärare och de elever som inte klarat E i något SO ämne, att läsa in detta utanför skoltid parallellt med att vi startat upp nästa SO ämne under lektionstid. När ska eleverna hinna med att ta igen detta ? Det är ju ofta elever som har stor frånvaro eller språksvårigheter och skulle behöva arbeta mycket med att inhämta kunskaper i ämnet på många olika ( tidskrävande ) sätt.Hur gör ni ? Hur gör du Johan ? Jag har tidigare arbetat i Botkyrka kommun, nu arbetar jag i en kommun där det är väldigt viktigt med att visa god statistik, som min rektor uttryckte sig” på den här skolan har vi inga F elever”
    Det goda ryktet måste till varje pris behållas.
    Detta är kanske fel forum att skriva i men jag blev så engagerad av alla inlägg..
    Är det någon som har tips på vart jag kan vända mig för att diskutera den, enligt mig ohållbara situation som det är att vara SO lärare där 4 betyg ska sättas på varje elev(och vi har 30 elever i varje klass)

    Trötta men vänliga hälsningar Lena


    • Hej Lena,
      Försök med SO-lärarnas förening, kanske kan det finnas något forum där. Annars har jag skrivit en bok som heter Yrke: Lärare som tar upp hur jag gjorde, hur jag jobbade systematiskt.


  22. […] Lärare vill undervisa som om man hade en bok, men ändå ska eleverna söka kunskap själv (Vi talar här om en vissa medelklasskolor – glöm inte det. I många skolor skulle eleven vara helt ”rökt” utan böcker). Det behövs ett helt annat didaktiskt tänk, man behöver ändra sitt sätt att tänka kring undervisning. Att jobba med begreppsbildning kräver oerhört mycket av läraren i form av planering och didaktiskt tänkande över vad varje enskild uppgift ska leda till. Varje enskild lektion i ett arbetsområde ska ha ett didaktiskt genomtänkt mål där eleverna ”dras” vidare i sitt tänkande. Abstraktioner ska fyllas med konkreta exempel. Begrepp ska kläs så att elever inte rabblar upp definitioner som de lärt sig utantill, utan att de förstår begreppet, t.ex. nativitet eller densitet. Detta ställer mycket höga krav på läraren när det gäller förberedelse och hårt arbete. Det går inte att slänga ut frågor och länkar till eleverna hur som helst, man behöver ha välplanerade och intensiva lärarledda lektioner där diskussion, problematisering och begrepp och fenomen kläs med ord. Kanske är det så att många lärare inte förstår vilket svårt och krävande arbete det är att jobba på detta sätt. Säkert förstår inte allmänheten detta och de föräldrar som går till attack mot skolan begriper definitivt inte komplexiteten. Att vara lärare i teoretiska ämnen på högstadiet och gymnasiet idag är oerhört krävande om man vill bedriva en lärarledd undervisning som utmanar elevernas tänkande. Jag har skrivit om detta förut, se länk. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s