h1

Dags att släppa John Dewey

07 april 2012

Jag har flera gånger i olika sammanhang ifrågasatt John Dewey, till en dels förtret. Bland annat sade jag på UR:s program Jakten på det demokratiska klassrummet, att så länge lärarutbildare, skolforskare, lärare och rektorer hänger fast vid Dewey, där formerna för arbetet i skolan är viktigare än att eleverna lär sig någonting så kommer det inte hända något. Detta har retat en och annan, till och med att man tillskriver mig vara okunnig, trots att det var ett mycket kort inslag och att vad som menades med det jag sa inte diskuterades.Jag tänkte i detta blogginlägg förklara hur jag ser på John Dewey och varför jag anser att hans ideologi/teori har ställt till skada för svensk skola och varför det är dags att släppa Dewey.

”Dewey, John (1859-1952), amerikansk filosof och reformpedagog. Han hade tagit starka intryck av den biologiska utvecklingstanken och såg den mänskliga intelligensen som ett redskap i kampen för tillvaron. Därigenom blev kunskapens nyttoaspekt avgörande. År 1896 grundade han en experimentskola vid University of Chicago. Han är mest känd för begreppet learning by doing, den problemlösningsmetod som låter eleverna aktivt experimentera sig fram till rätt svar. Metoden fick stort genomslag inom den progressivistiska rörelsen. Dewey är en av 1900-talets mest inflytelserika pedagoger.” (Pedagogisk uppslagsbok, Lärarförbundets förlag 1996, sidan 112).  Deweys ”learning by doing” fick stort inflytande över svensk folkskola. Ett intressant exempel ”Skolträgårdarna”, i anslutning till skolgården, från 1920 ingick det i pedagogiken att elever vara med och sköta om skolans grönsaksland äppelträd. De ingick i pedagogiken ända fram till tidigt 80-tal.

”Dewey föddes 1859 i Vermont, USA, hans familj var jordbrukare sen flera generationer tillbaka. Fadern bröt dock denna trend och slog sig in på affärsverksamhet, vilket ledde till att Dewey snabbt kom in på den akademiska banan. Han började vid 21 års ålder undervisa på en highschool men sa upp sig till förmån för studierna. 1882 påbörjade han doktorandstudier vid Johns Hopkins University, på detta följde en lång och innehållsrik akademisk karriär: 1889 blev han anställd som professor vid University of Michigan efter fem år flyttade han till University of Chicago där han ledde institutionen för filosofi, psykologi och pedagogik och 1904 fortsatte han till Columbia University där han blev emeritus 1930.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Dewey – 2012-04-05) Dewey var kanske mer känd som en av de tydligaste företrädarna för den filosofiska inriktningen ”Pragmatismen” som kom att få inflytande över den svenska socialdemokratin.

Dewey var med andra ord verksam i en helt annan tidsepok än i dag. Han verkade i ett rasistiskt, genomauktoritärt och icke demokratiskt samhälle. Det var en helt annan situation när Deweys bok Demokrati och undervisning kom 1916 i USA än det samhälle vi lever i idag.

Men vad är då mina främsta invändningar till att den pedagogiska forskningen hänger fast vid Dewey så mycket som de gör? För det är ju så att Dewey är husgud hos många lärarutbildare och hos många personer på höga pedagogiska maktpositioner, som har tolkningsföreträde i pedagogiska frågor. Jo helt enkelt att Deweys tankar enligt mig inte fungerar fullt ut i dagens samhälle, i alla fall inte över allt.

Egentligen är det bara att gå till t.ex. John Deweys bok Demokrati och utbildning (Daidalos förlag, första upplagan, fjärde tryckningen 2009), för att exemplifiera vad jag menar kan man titta på kapitel 8, där det finns rikligt med exempel. Här kommer några:

”Vi vårt sökande efter mål för utbildningen gäller det inte att hitta något slutresultat utanför den pedagogiska process som utbildningen är underordnad. Den förbjuder hela vår uppfattning. Vi vill snarare undersöka hur det förhåller sig när målen ingår i den process där de verkar och när de kommer utifrån. ”(sid 141).

Min kommentar: Här förbjuder Dewey mål att uppnå eller kunskapskrav. Det är bara processmål som är intressanta.

”Att tala om ett pedagogiskt mål när så gott som alla handlingar som en elev utför dikteras av läraren, när handlingarnas enda ordningsföljd är den som kommer från läxuppgifterna och någon annans förhållningsorder, är rent nonsens” (sid 142).

Min kommentar: Här förvandlar man läraren till handledare, alltså läraren som den auktoritet som den är ska vara kompis, handledare eller någon som driver processen framåt – absolut inte en auktoritet. Känns denna argumentation igen i dagens debatt? Dåtidens auktoritära samhälle där man till och med i lag fick slå elever är inte dagens samhälle. I dagens demokratiska samhälle har man olika uppgifter, exempelvis finns det en åldersgräns för när man är myndig. Lärare har ett uppdrag och ska ha djupa ämneskunskaper och leda arbetet i klassrummet. Elever ska lära sig en massa kunskaper och växa som människor och lärare ska vara den som lär ut kunskaperna. Eleven är barn och läraren är vuxen. Läraren ska vara en auktoritet och inte auktoritär. Olika roll och ingen värdering i detta.

”Ett mål förutsätter en metodisk och ordnad aktivitet där ordningen består i en stegvis fullbordan av processen” (sidan 142).

Min kommentar: Fokus på process, allt handlar om process, process och åter process.

”Då krävs en revidering av det ursprungliga målet. Man måste lägga till och dra ifrån. Ett mål måste därför vara flexibelt. För att stämma överens med omständigheterna måste det kunna genomgår förändringar. Ett mål som fastställs utanför rörelseprocessen präglas alltid av rigiditet. Eftersom det införs eller påtvingas utifrån förväntas det inte ha någon fungerande relation till situationens konkreta villkor” (Sid 146).

Min kommentar: Detta är en grundinställning hos Deweyanhängare. Man menar att ett uppnåendemål eller ett kunskapskrav är rigida, påtvingade och därmed nervärderas dessa mål. Följden blir att man polariserar mellan processmål och uppnåendmål/kunskapskrav. Som om det fanns en motsättning. Men nej, det gör det inte enligt mig, men enligt Dewey finns det en klar motsättning.

”I motsats till fullföljandet av en process för att verksamheten skall gå vidare står den statiska karaktär som präglar ett mål som införs från en punkt någonstans utanför verksamheten. Man föreställer sig det alltid som fixerat: Det är någonting man skall förvärva och besitta. När man har en sådan uppfattning är verksamheten bara ett nödvändigt medel för något annat, den är inte betydelsefull eller viktig i sig. I jämförelse med målet är den bara ett nödvändigt ont, någonting man måste gå igenom innan man kan nå det mål som ensamt är värt besväret. Med andra ord leder tanken om målet som något externt till att man skiljer medel och mål åt, medan ett mål som utvecklas inom verksamheten som plan för dess riktning alltid är både mål och medel” (Sid 147).

”När målet skiljs från medlen minskar verksamhetens värde i hög grad och den tenderar att reduceras till ett slavgöra som man skulle fly från om man kunde” (Sid 147).

Min kommentar: Här polariserar Dewey åter igen mellan i förväg uppställda mål och de processmål som han menar är det enda som är viktigt. Dessutom tydliggör han att mål ska användas som medel, han blandar med andra ord ihop mål och medel. Men det är klart att vi i skolan sätter upp kunskaper som eleverna ska förvärva och besitta, t.ex. att behärska de fyra räknesätten, att kunna skriva en text med röd tråd så att läsaren förstå, eller kunna läsa flytande. Dessa kan med illvilligt tänkande omtolkas till något en elev inte behöver utan något den illvillige Björklund och Kant vill tvinga på de stackars barnen. Att inte sätta upp sådana mål och bara stirra på processen och processmål innebär att svensk skola har hamnat där den är i dag, vi har inte varit noga med att följa upp elevernas resultat, alltså vad de verkligen har lärt sig. En stor orsak till kunskapsnedgången i svensk skola tillskriver jag just denna inställning hos pedagogisk elit, makthavare och lärarutbildare.

”Målet är i lika hög grad som de andra verksamma faktorerna ett medel för handling” (Sid 147).

”Ett pedagogiskt mål måste grundas på verkliga aktiviteter och behov” (Sid 149).

”Ett mål måste kunna översättas till en metod som samverkar med elevernas aktiviteter” (Sid 149).

”Målen prackas på eleverna utifrån i andra eller tredje hand och de blir ständigt förvirrade av konflikten mellan de mål som på ett självklart sätt överensstämmer med deras egen erfarenhet och dem de bara måste finna sig i. Så länge den demokratiska grundprincipen att varje växande erfarenhet är värdefull i sig inte erkänns, kommer vi att förvirras av kraven på anpassning till externa syften” (Sid 150).

Min kommentar: Process, process, process. Spelar ingen roll om eleverna uppnår några kunskapskrav eller i förväg uppsatta summativa mål för dessa är ointressanta och faktiskt enligt Dewey blir denna verksamhet ointressant och en verksamhet som har något annat syfte.

”Lärare måste vara på sin vakt mot mål som gör anspråk på att vara allmänna och slutgiltiga (Sid 150).

”Ju allmännare målen är, desto bättre är det alltså. Ett påstående betonar det som ett annat glider förbi. Vad en mångfald av hypoteser gör för den vetenskaplige forsaren, kan mångfald av mål göra för läraren” (Sid 151).

”Att dessa utifrån påtvingade mål är så vanliga och accepterade inom utbildningen leder till att tonvikten och uppmärksamheten läggs vid förberedelsen för en avlägsen framtid och att både lärarens och elevens arbete blir mekaniskat och slaviskt” (Sid 152).

Min kommentar: Åter igen polariserar Dewey mellan process- och uppnåendemål. Det är processen som är viktig och kunskapskrav, uppnåendemål, i förväg uppsatta mål och summativa mål är dåligt – bad guy. Dewey uppmanar lärare att vara på sin vakt och talar om att elevernas arbete blir både mekaniskt och slaviskt om man använder sig av allmänna och slutgiltiga mål. Känns denna polarisering igen från dagens debatt? Känns argumenten igen, trots att Dewey skrev detta 1916?

John Dewey är utan tvekan en pedagogisk gigant som på 1910-talet och framåt drev på för att förändra inställningen till kunskap, demokrati, människosyn och skola. I ett rasistiskt, genomauktoritärt klassamhälle vill Dewey förändra, så att man såg på skola, kunskap och människan på ett annat sätt. Men när Demokrati och utbildning kom 1916 – hur många var påverkade av Deweys tankar? Hur länge gick barn i skola? Hur länge fick africanamericans gå i skola? Vilka fick rösta? Hur såg det ut med fackföreningar? På en arbetsplats – vilka fick uttrycka sig? Kunde en svart man bli president? Kunde en svart man tilltala eller ens sitta på samma buss som en vit man? Vilken ställning hade kvinnorna? Hur såg maktfördelningen ut i samhället? Så vem fick ta del av Deweys tankar? Skolorna i Harlem? Och hur mycket kunde John Dewey om resultatuppföljning?  Vilka var realiakraven på läskvalitet i amerikanskt arbetsliv 1920? I Sverige räckte det gott och väl med det en i elev i åk 2 klarar idag.

I den kontext där Dewey verkade var han i högsta grad en superviktig figur, men i Sverige 2012 har hans tankar spelat ut sin roll. Då menar jag absolut inte att processmål och processen är oviktig, det vet alla som jobbar i skolan att den inte är, men att så tydligt polarisera mellan i förväg uppställda mål som eleverna ska erövra och processmål – där mål och medel blandas ihop är en direkt kontraproduktiv inställning. Dessa två mål kompletterar varandra. För några år sedan drev företrädare för formativ bedömning denna polariseringsprocess mellan summativa (bad guy) och formativa (good guy) mål. Det verkar faktiskt som om denna inställning har upphört, för det var länge sedan jag hörde något så tydligt om denna polarisering. Antingen har företrädare som lyfter fram formativ bedömning och nervärderar summativ bedömning: a) kommit på nya tankar och insett att man haft fel, b) insett att det inte är läge i debatten att framhålla denna inställning och håller därför låg profil eller c) man har sin inställning sedan tidigare, men håller låg profil och fortsätter sin ideologiska argumentation, fast i annan tappning.

När Lpo 94 kom var det ett paradigmskifte på många plan. En viktig förändring var införande av mål- och resultatuppföljning. Från att tidigare, i Lgr 62, Lgr 69 och Lgr 80 haft en regelstyrd skola där mål för verksamheten skulle läras ut, men att ta reda på vad eleverna kunde fanns inte, så skulle nu finnas mål för verksamheten som eleverna skulle nå – alltså ett utifrån i förväg uppställt mål (mål att uppnå). Men vägen dit, alltså processen skulle också ha mål och dessa mål var så abstrakt skriva och det fanns inget slut för hur lång eleverna kunde nå när det gällde dessa mål (mål att sträva mot). Alltså här har vi två typer av mål: En typ av mål som skulle styra lärarens planering – mål att sträva mot och en typ av mål som eleverna skulle uppnå – mål att uppnå.

Det pedagogiska etalisemanget slog bakut. I alla maktpositioner, Skolverket, pedagogisk forskning och lärarutbildning var denna reform helt emot det som John Dewey sagt i sin bok Demokrati och utbildning. Och här skedde en tydlig ideologisering gentemot i riksdagen tagna beslut. En obstruktion utan dess like inleddes, detta har jag tagit upp tidigare i min serie om det pedagogiska nätverket. Hur föreläsare i Skolverkets namn åkte land och rike runt och lärde ut fel saker, hur generaldirektören för Skolverket inte såg till att lärarna fick fortbildning, hur lärarutbildningen systematiskt ideologiserade och motverkade fattade riksdagsbeslut. Hur lärarstudetkull efter lärarstudentkull efter lärarstudentkull blev utbildade till betygsmotståndare och till motståndare till resultatuppföljning, motståndare till tydlighet, motståndare till i förväg uppställda mål, motståndare till Läsutvecklingsschemat (LUS) för att det dokumenterar resultat. Man har till och med polariserat mellan att följa upp resultat och lusten att lära – som om det fanns någon motsats. Helt enkelt blev hela det pedagogiska etablisemanget, från forskare till lärarutbildare grovt ideologiserad.

Varför? Ja, som jag ser det var för att man höll fast vid John Dewey till varje pris oavsett att han verkade i en annan typ av samhälle. Det är bara att läsa de citat som jag tagit ut och titta sig omkring i skolan, på skolmyndigheter och i lärarutbildning. Det är bara att läsa kommentarerna i min blogg, se var människor står – det är tydligt. Och detta pågår än idag, titta bara på hur ITK och entreprenöriellt lärande lyfts fram. Process, process, process. Och då vill jag verkligen påtala att jag inte är emot att eleverna ska kunna använda sig av datorer eller att entrenörskap är fel, men kanske ska fokus ligga på grundläggande kunskaper först. När 24% av killarna i årskurs 9 inte läser flytande och 20% av eleverna inte är behöriga till gymnasiet. Eller när 20% av eleverna inte läser flytande när de lämnar årskurs 3, då kanske man ska ha tydliga summativa mål för verksamheten följa upp resultat för att synliggöra var förbättring ska göras. Och redan i årskurs 1. Att prata om elevdemokrati när man inte kan tillgodogöra sig de läromedel man har är inte demokrati, det är att lämna eleverna i sticket. Nej, här förordar jag att eleverna får grundläggande kunskaper och erövra de tankekvaliteter som ligger till grund för att ta ansvar för sina rättigheter och skyldigheter i ett samhälle. I vissa extrema fall, där eleverna verkligen inte kan någonting är jag inte främmande för lite diktatur och läs mig då rätt: Alltså inte att eleverna på något sätt ska bli kränkta eller förtryckta, utan att läraren bestämmer och eleverna gör. Bara för att eleverna genom den kunskap de får med sig ska växa som människor och succesivt kunna ta demokratisk ansvar på alla plan. Och kom ihåg när jag pratar om kunskap så pratar jag givetvis inte om rabblande av faktakunskap, utan jag pratar om den holistiska kunskap som Ference Marton med flera lyfter fram i boken Inlärning och omvärldsuppfattning.

Men tittar man på det svenska pedagogiska etablisemanget har de ju inte direkt rönt så stora framgångar, varken internationellt och nationellt, det visade Knut Sundells granskning, se länken. Snarare är det så att det pedagogiska etablisemanget år ut och år in har varit otroligt ideologiska och bland annat hållit fast hårt vid John Dewey.

Trots detta du nu har läst måste jag säga att jag verkligen inte har några problem med ”Learning by doing” om det är så att det leder till elevernas kunskapsrätt, om alla elever når i förväg uppsatta mål. Jag har faktiskt inte heller problem med John Dewey, men jag har problem med de personer som tror att detta är facit och har ideologiserat Dewey så till den milda grad att verkligheten inte spelar någon roll. Man sitter på sina institutioner och fina kontor och har ingen koll på verkligheten över huvudtaget. Att elever inte uppnår målen – lärarnas fel! Eller Björklunds fel. Eller kommunaliserings fel. Eller någon annans fel. Men absolut inte den ideologisering som pågått år ut och år in. Nej jag säger så här: Det är dags att släppa Dewey!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

113 kommentarer

  1. Ett viktigt bidrag till förädlingen av lärarutbildningen, där en del gamla profeter verkligen behöver lämnas över till historien. I regelstyrningens och det auktoritära samhällets tid var John Dewey viktig och hans provokativa påståenden nödvändiga för att bryta ny mark. I ett samhälle där målstyrning blivit det självklara valet och inkompetensen frodas i skydd av icke-ledarskap så är våra utmaningar av helt annat slag. Det är nog dags att låta John Dewey lämna lärarutbildningen?


    • Johan Kant har ovan bekräftat att han inte vet vad Dewey står för och försöker nu bevisa sin uppfattning genom att plocka ut lösryckta citat ur Deweys bok som är ca 400 sidor lång. Det är statistiskt bevisat att eleverna är de som ska stå i centrum, inte läraren (se film sist i kommentaren) för att de faktiskt ska lära sig något. Dewey hade alltså rätt kring vikten av elevaktiva arbetssätt. Detta är helt enkelt inte ett hållbart sätt Johan att försöka motbevisa det Dewey säger. För upplysningens skull har Dewey ett helt kapitel om hur man formulerar bra mål, men det talar inte Johan Kant om i sitt inlägg eftersom det skulle innebära att hela hans tes faller samman som ett korthus ungefär.

      Jan Lenander har på sin egen blogg först hävdat att hela det sociokulturella perspektivet (som är uppskattat bland många studenter och som diskuteras mellan oss studenter en hel del) ska lämna lärarutbildningen. Sen var det Bourdieu som han hävdade skulle ut från lärarutbildningen. Det är ungefär det samma inom Samhällsvetenskapliga ämnen som att slänga ut Newton eller Einstein inom fysiken. Helt orealistiskt förslag med andra ord. Att agera så vore ett slag direkt mot det Jan vill ha i form av djupa ämneskunskaper. Och nu är det Dewey som Lenander inte tycker har någon plats på lärarutbildningen. Det är lika oseriöst som förslaget att ta bort Bordieu.

      Det verkar på Lenander som att lärarstudenter ska få en väldigt smal teoretisk bas som bara stämmer överens med dagens utbildningspolitik. Behaviorismen ligger väl närmast till hands då. Även om jag anser att den har oerhört lite med den demokratiska skola jag vill ha så är jag ingen förespråkare av att den ska tas bort. Vi måste ha en bred teoretisk bas med oss från lärarutbildningen så att vi sedan kan ta beslut om vad vi ska grunda vår undervisning på. Traditionalisterna vill ha konflikt tydligen med oss som står för progressiva metoder. Visst den konflikten kan vi ta. Jag har nämligen inga som helst problem med att ta den debatten och argumentera för varför jag kommer tillämpa bland annat Dewey i mitt klassrum.

      Fredrik


      • Glömde utlovade filmen:

        Glad påsk alla som läser detta,
        Fredrik


      • Fredrik,
        Du får mig att le brett!


      • Fredrik:
        det var stort av Dewey att lyfta fram vikten av att också se till processen och att sätta eleven i centrum. Den delen är lika viktig idag som då.

        Satt i sitt sammanhang förstår man också att han behövde slå på stora trumman för att få till stånd en förändring.

        Har jag tolkat dig rätt i att du tolkat Dewey som att han står för tydligt formulerade och konkretiserade kunskapskrav?

        För mig står Dewey för det Johan lyfter fram och exemplifierar ovan. Givetvis kan man i en så diger produktion som Deweys lyfta fram andra områden men nu var det området resultatuppföljning Johan ville lyfta fram som jag tolkar det. jag delar hans uppfattning om att ett direkt överförande av Deweys tankar är direkt kontraproduktivt.

        Det är alltså inte att arbeta praktiskt, att sätta eleven i centrum eller annat Johan vänder sig emot.utan alla dem som konsekvent utesluter de konkretiserade kunskapsmålen till förmån för att endast tala om process.

        Som jag tolkat dig tidigare ser du värdet av tydliga mål till förmån för framförallt eleverna och elevinflytandet samt för demokratin och ämnesutvecklingen. Menar du att Dewey bidragit till att du erövrat den klokskapen? i vilka delar tycker du att han lyfter fram/ står för det?


      • Min läsning och tolkning av Dewey är i korthet:

        I kapitel åtta som finns i den senaste utgåvan av Individ, skola, framtid framgår det under min läsning att Dewey inte är för en styrnings- och regellös undervisning. Pedagogen har ett stort ansvar för hur undervisningen blir och om ett lärande i betydelse växt verkligen sker. Nyckelorden i hans utbildningsfilosofi är erfarenhet, interaktion och kontinuitet. En pedagog/lärare skall möta elevernas i deras erfarenhet och genom det sociala samspelet lära sig mer än denna erfarenhet. Men allt lärande sker med en viss kontinuitet.

        Viktigt är även, enligt Dewey, att eleverna inte lämnas åt sig själva. Han polemiserar mot dem som ger barnen en uppgift utan att ge sin egen syn och/eller tolkning av den. Han menar att barnen överges till att klara uppgiften endast utifrån sina egna erfarenheter, förutsättningar mm. Något som inte leder till ett växande, utan till status quo. Barnen lär sig ingenting nytt.


      • Monika,
        Nu blandar du ihop päron och äpplen. Jag har då aldrig påstått att Dewey har sagt att läraren inte är viktig eller att läraren ska släppa allt – däremot finns det en hel del lärare som gör sådana tolkningar och blir handledare. Jag tror t.ex. inte heller att Scherp när det gäller PBL hade tankar på att läraren skulle avskaffas, men så blev det. Nej jag pratar så klart om processmål på bekostnad av uppnåendemål – alltså att Dewey polariserar mellan dessa.


      • Fredrik,
        Inser du hur ideologiserad du är?

        Att du avfärdar mig på grund av att jag valt ut ett kapitel som handlar just om mål i Deweys bok med hänvisning att det är en liten del av en 400-sidig bok säger en del. Menar du på fullt allvar att man inte kan ta dessa tydliga citat på det sätt som jag gjort? Menar du på fullt allvar att jag måste läsa varje kapitel och redogöra på liknande sätt? För övrigt så vet du ju inte hur mycket av boken jag har läst – kanske har jag läst den två gånger, men väljer ut ett gäng citat som bekräftar min uppfattning. Kan man inte göra så? Hur ska man då göra? Är din film i sådana fall bevis för motsatsen vad jag påstår? Är det så att jag måste skriva en doktorsavhandling för att enligt dig bevisa det jag hävdar? Men din film bevisar att jag har fel – hur tänker du?

        Att du och jag står ganska långt ifrån varandra är ganska uppenbart, det har vi kunnat konstatera flera gånger. Ska jag vara riktigt ärligt så undrar jag ibland varför du läser min blogg över huvudtaget. Jag har personligen inget emot Dewey om man använder honom samtidigt som man följer upp resultat, alltså att man ser till att alla elever uppnår i förväg uppsatta mål. Om du läser min text några gånger till så är det den ideologisering som har skett i den pedagogiska eliten som jag starkt vänder mig emot och som du försvarar.

        Nu ska du ut i verkligheten och jobba Fredrik, för du är väl klar nu. Det ska bli intressant att om ett eller två år få dina åsikter om metoder, resutatuppföljning och dina resultat. Det ska bli intressant att se hur du levererar som nybakad lärare och hur ditt förhållande till Dewey är om två år. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, skolan behöver entusiastiska lärare som du Fredrik och jag är verkligen inte ironisk när jag säger lycka till – för jag menar det verkligen!


    • Johan,

      Du kanske blir förbannad nu (och vad Peter F kommer skriva vågar jag knappt tänka på) men jag hoppas att du orkar läsa vad jag har skrivit av den enkla anledningen att vi bättre ska förstå och diskutera de utmaningar som vi står inför i skolan. När du anklagar pedagogiska nätverk och Dewey blir jag också irriterad eftersom din kritik är så tendentiös. Jag ska därför försöka att i ett längre svar försöka vara tydlig med vad jag uppfattar som brister i din argumenation.

      Det här handlar inte om att jag försvarar Dewey, reformpedagogik eller pragmatism. Inte heller känner jag någon av Tomas Kroksmark, Mats Ekholm, Hans-Åke Scherp eller Christian Lundahl. Däremot tycker jag att alla deras texter är intressanta och förtjänas att läsa. Det betyder inte att de inte ska kritiseras – men då på tillräckligt goda grunder.

      Monika skrev för ett tag sedan att du skulle behöva släppa din idealbild av skolan för att se vad den skymmer. Jag skulle vilja att du verkligen tog de orden på allvar.

      Det är nämligen skillnad på att pröva en tes för att sedan hävda tesens riktighet och att hävda en tes. Du läser Dewey/etc. utifrån din idealbild av skolan och sedan dömer du ut det du läser för att det inte stämmer med den bilden. Det blir lite fattig argumentation (ungefär som när man var liten och delade in världen i hårdrockare och synthare och sedan hävdade att den ena kategorin sög eftersom den inte innehöll det som den andra kategorin innehöll). Nu tror jag att det handlar mycket om missförstånd: du verkar inte riktigt förstå Dewey. Kanske är han värd att läsa en gång till och med ett mer öppet sinne?)

      Det är synd – för då går du också miste om möjligheterna att kritisera Dewey (se tex hur Monica problematiserar vad Dewey menar med goda/dåliga erfarenheter – vilket är ett mer givande sätt att kritisera Dewey på).

      För om du är övertygad om att ditt sätt att se på skolan är det mest riktiga – då behöver du ju faktiskt inte bevisa detta genom att hävda hur andra ideal misslyckas med att formulera dina ideal.

      Förstår du vad jag menar?

      I så fall är det bättre om du huvudsakligen ägnar dig åt att predika din idealbild. Den är ju i så fall ändå överlägsen alla andras bilder av skolan!

      Men om du vill jämföra tex Dewey med din bild av skolan – då måste du vara så generös att du läser vad Dewey faktiskt har skrivit och uppriktigt försöker förstå vad han menat. Kanske är det inte Dewey som förespråkar en föråldrad skolbild – utan du som är fast i en skolsyn du inte kan slita dig ifrån – och att detta blir högst märkbart när du jämför din skolsyn med andras?

      Okej, nu ska jag kommentera lite av din läsning av Dewey. Jag har valt att citera dina kommentarer till de citat du har valt ut. Själva citaten borde kanske vara med här, men då blir mitt svar bauta-långt. Ni får dubbelkolla med Johans originaltext.

      ”Min kommentar: Här förbjuder Dewey mål att uppnå eller kunskapskrav. Det är bara processmål som är intressanta.”

      Eh, nej. Det är nog sant att Dewey inte beskriver skolan i de termerna som du gör, men att endast processen är intressant är att missförstå Dewey. Dewey menar ju också att undervisning och utbildning ska leda någonstans – till olika mål.

      Däremot är Dewey motståndare till uppfattningen att man kan skilja på det man ska lära från processen att lära sig detta.

      ”Min kommentar: Här förvandlar man läraren till handledare, alltså läraren som den auktoritet som den är ska vara kompis, handledare eller någon som driver processen framåt – absolut inte en auktoritet.”

      Alltså – på en rent textmässig nivå: du för in ord Dewey inte använder (’…ska vara kompis…’), det är riskabelt. Bättre är att skriva tex: ’jag förstår Dewey som att han menar att läraren ska…’. Då fattar vi andra att det handlar om hur du tolkar Dewey, snarare än vad Dewey faktiskt skrev.

      Jag uppfattar dessutom att din tolkning av det citat du refererar till är vansklig. Då handlar det inte om hur synen på auktoriteter har skiftat över åren utan snarare är att Dewey ifrågasätter i vilken mening ett mål kan vara ett ”pedagogiskt mål” om det inte angår elevens erfarande av världen.

      ”Min kommentar: Fokus på process, allt handlar om process, process och åter process”

      Nja, du glömmer bort orden ’metodisk’ och ’ordnad’ till exempel. Dessutom handlar citatet om hur undervisningen ska läggas tillrätta i steg.

      ”Min kommentar: Detta är en grundinställning hos Deweyanhängare. Man menar att ett uppnåendemål eller ett kunskapskrav är rigida, påtvingade och därmed nervärderas dessa mål. Följden blir att man polariserar mellan processmål och uppnåendmål/kunskapskrav. Som om det fanns en motsättning. Men nej, det gör det inte enligt mig, men enligt Dewey finns det en klar motsättning.”

      Här märks det tydligast hur du läser med ”glasögon”. Termerna ’uppnåendemål’ etc är produkter av svenskt läroplansförfattande med hemvist i Lpo/Lpf94. Det blir ju otroligt bakvänt att anklaga Dewey för att inte följa en läroplan som författades långt efter hans död.
      Dessutom behöver du tydliggöra var någonstans Dewey polariserar mellan undervisningens mål och medel. Tvärtom finns det i ett annat Dewey-citat du använder ett släktskap. Dewey skriver:

      ”När målet skiljs från medlen minskar verksamhetens värde i hög grad och den tenderar att reduceras till ett slavgöra som man skulle fly från om man kunde” (Sid 147).”

      Här verkar alltså Dewey resonera på precis det sätt som du påstår att han låter bli att göra!

      Osv.

      Man kan sammanfatta det som att din läsning av Dewey inte är tillräcklig. Du vill se hur han ensidigt propagerar för process, när han i flera av dina citat faktiskt pratar om mål OCH medel.

      Deweys stora spöke var att skolorna vid den här tiden (vilket har vissa likheter med vår) hade ett undervisningsinnehåll som skiljde sig från vardagliga erfarenheter. En populär beskrivning brukar säga att skolorna undervisade för skolan medan Dewey ville se hur skolan skulle lära för livet. Dewey ville också att själva erfarandet av världen också skulle ses som lärande – i stället för att förstå enbart produkten av undervisningen som lärande – därav det ofta missförstådda ”learning by doing”.

      Jag tror så här Johan, det du vill slå ett slag för – och för detta anklagar jag dig inte – det är att man ska ha betyg, tidiga resultatuppföljningar och att elever verkligen lär sig basala färdigheter.

      Och det kan man ju för all del hävda (men mer om problem som följer på detta en annan gång – tills vidare tycker jag att du ska läsa Diane Ravitch ”Death and Life of the Great American Schoolsystem” för en intressant kritik av tester och ‘accountability’).

      Men det går överstyr om du kritiserar tex Dewey eller ”pedagogiska nätverk” för något de inte har sagt eller menat.


      • Karl,
        Jag kan konstatera att vi har helt olika perspektiv och vi kommer aldrig nå varandra i detta forum.


      • Karl:
        Du säger dig eftersträva dialog men visar gång på gång i praktisk handling att det enbart är läpparnas bekännelse.

        Om du anser att välja att meningar som t.ex. dessa: ”ungefär som när man var liten och delade upp världen i härdrockare och synthare[…]” , ”i så fall är det bättre om du huvudsakligen ägnar dig åt att predika din idealbild” och ”Det kan man ju för all del tycka”(storsint av dig) har vi en väsenskild definition på dialog du och jag.

        Du säger dig stå för en sak och gör en annan i praktiken.

        Ett annat exempel på detta är när du tidigare påstått att du inte förvarar de Johan pekar på utgör ett nätverk vilket aktivt motarbetat politiskt fattade beslut. Du utger dig för att enbart kritisera Johans argumentation och inte att försvara dem. Samtidigt har du inte vid något tillfälle problematiserat något de står för. I ovanstående text konstaterar du att allt(!) Ekholm, Sherp, Lundahl och Kroksmark skrivit är intressanta och värda att läsas. I en vidare mening kan man ju tycka att det skrivna ordet alltid är värt att läsa. Dessvärre är vår tid här på jorden begränsad. Allt av dem värt att läsa…jojo. Att du återkommande lyfter fram att du inte känner dem gör dig på något enda sätt alibi som objektiv Karl. Allrahelst när du surar för att inte gymnasiechefen gör som du vill och tar in Kroksmark.

        Förmår du problematisera något kring ovanståendes ståndpunkter?

        Och detta att läsa med ”glasögon”: menar du att du i egenskap av f.o.r.s.k.n.i.n.g.s.t.u.d.e.r.a.n.d.e har ett värdeneutralt förhållningssätt när du läser? Intressant. Ett uttryck snarare för din människosyn än som representant för forskningsvärlden.

        Har du lust att problematisera lite kring Dewey för att visa att du inte är frälst, för att använda din egen retorik. Tacksam om du inte fegar och refererar till Monikas (utmärkta) text utan står på egna ben.

        Intressant är också att du under skenet av att utge dig för att vara värdeneutral lyfter fram att Dewey pekar på att mål och process är oskiljaktliga. Var står du i den frågan Karl?

        Du lyfter fram att Johan står för tidig resultatuppföljning, betyg och att eleverna verkligen skall lära sig basala färdigheter och menar generöst att ”så kan man ju tycka” för att sedan koppla det till ” en intressant kritik av tester och accountability”.

        Lägg inte ord i andras mun Karl. Vad har tester att göra med resultatuppföljning? Var du alltså tvungen att göra test på dina musikelever för att kunna fortsätta att undervisa dem? De kompetenta lärarna brukar annars ta reda på det i löpande undervisning och undantagsvis via kvalitativa prov.

        Klokt är också att skilja på färdigheter och tankekvaliteter.

        Ett tips Karl: ALLA lärare och pedagoger som värnar sina elever jobbar konsekvent med resultatuppföljning, i syfte att säkra att man inte lämnar någon bakom utifrån brist på förförståelse. Ju mer heterogen grupp desto viktigare är detta. Det vet alla yrkesverksamma. Försök inte sätta likhetstecken mellan resultatuppföljning och test för då hånar du en hel yrkeskår.

        Var står du i frågan om resultatuppföljning Karl?

        I övrigt är det närmast gulligt att du vill använda kritik mot det amerikanska systemet som argument mot det svenska. Jag antar att det är din vanliga retorik med dimslöjor, för så dåligt påläst kan du väl inte vara Karl att du inte vet hur diametralt olika systemen är?

        Svara gärna på det jag efterfrågade i Johans blogg om nätverket Karl.


      • Jag försökte bara möta upp i sakfrågan. Men jag förstår att vi har olika synsätt och intressen.


      • Du säger dig eftersträva dialog men visar gång på gång i praktisk handling att det enbart är läpparnas bekännelse.

        Och jag tycker att Johan faktiskt går miste om något när han inte vill granska vilken filosofisk grund hans pedagogik står på. Till exempel är det synd att ställa demokratiska arbetssätt mot kunskapsfokus som Johan gör i UR.

        Det kunde bli en dialog, men jag tror att Johan hellre än att svara på frågor, för fram sin vision av skolan. Så jag tycker nog inte att det är jag som avvisar dialogformen.

        Ett annat exempel på detta är när du tidigare påstått att du inte förvarar de Johan pekar på utgör ett nätverk vilket aktivt motarbetat politiskt fattade beslut.

        Hur menar du att Scherp m fl ”aktivt motarbetar politiskt fattade beslut”? Jag tycker att det är oerhört viktigt att forskare ägnar sig åt att kritisera hur vi arbetar i skolan i stället för att endast diskutera hur vi ska arbeta för att nå bättre resultat. På så sätt kan forskarsamhället belysa svagheter i ett system som annars riskerar att reproducera brister.

        Samtidigt har du inte vid något tillfälle problematiserat något de står för. I ovanstående text konstaterar du att allt(!) Ekholm, Sherp, Lundahl och Kroksmark skrivit är intressanta och värda att läsas.

        Haha, jag skrev fel. Men medge att det gör bilden av mig som omnipotent von oben-person ännu bättre?! Jag har förstås inte läst allt, men menar att Scherp m fl är läsvärda.

        Allrahelst när du surar för att inte gymnasiechefen gör som du vill och tar in Kroksmark.

        Vi får se. Vi ska faktiskt ha ett möte. Då kanske han tycker att Kroksmark är värd att bjuda in?! Jag tycker att det är synd att någon som inte har läst det jag har läst eller tagit del av forskning så lätt kan avfärda tex Tomas Kroksmark.

        Och detta att läsa med “glasögon”: menar du att du i egenskap av f.o.r.s.k.n.i.n.g.s.t.u.d.e.r.a.n.d.e har ett värdeneutralt förhållningssätt när du läser? Intressant. Ett uttryck snarare för din människosyn än som representant för forskningsvärlden.

        Jag har försökt visa med tex Johans läsning av Dewey att han inte riktigt ser ut att ha förstått vad han har läst och jag tror att det beror på att han läser Dewey utifrån ett visst ideal – skolan ska se ut på ett i förväg bestämt sätt.

        Jag lägger inte så mycket i det där med forskarstuderande som du verkar göra. Men jag tror faktiskt att jag (och andra) lär sig något genom att studera. Därför tror jag också att jag kan något Johan inte kan. Det behöver inte betyda att jag alltid har rätt, eller att forskarvärlden är immun från kritik. Men det kan betyda att jag förstår tex Dewey på ett annat sätt än vad han gör.

        Har du lust att problematisera lite kring Dewey för att visa att du inte är frälst, för att använda din egen retorik. Tacksam om du inte fegar och refererar till Monikas (utmärkta) text utan står på egna ben.

        Det är svårt, eftersom jag inte tycker mig ha läst tillräckligt mycket Dewey, men okej, jag ska ge det ett försök. Jag kan tycka att Dewey sällan kontextualiserar vad han menar. Det gör att det blir svårt att förhålla sig till det han står för. I ”Mitt pedagogiska credo” skriver han tex att ”Jag tror att det är livet i gruppen som skall styra barnet i dess arbete”. Det kan vara ett exempel på hur begrepp som ’grupp’ och ’liv’ förblir outredda (men det kanske beror på själva formen kanske inte hyser anspråk på att reda ut begrepp, utan hellre sammanfattar Deweys syn på undervisning – titeln skvallrar ju om det). Något annat jag har problem med är hur Dewey ilåter bli att vrida och vända på de resonemang han för. Fostran tex skulle jag gärna se hur man kan diskutera utifrån en bredare samhällsanalys: vi ska fostras, men till vad? Hur kan man se relationen mellan samhälle och individ mer än utifrån ett demokratibegrepp?
        Det leder också till att jag tycker att det blir svårt att förhålla sig till Deweys syn på eleven: i mina ögon är det stor skillnad på olika elever bl a med tanke på vad de har fått med sig hemifrån. Det får konsekvenser för urvalsfrågor som inte besvaras så lätt av Deweys texter.

        Lägg inte ord i andras mun Karl. Vad har tester att göra med resultatuppföljning?
        Ah. Du borde ta del av Mats Öhlins skolvision för Haninge. Där förordas flera olika tester för att säkerställa att eleverna har lärt sig (men också mellan raderna: att lärarna gör vad de ska).

        Jag kan ha fel, men jag uppfattar det som att Johan är väldigt i linje med en sådan vision. Det som jag tycker är sympatiskt med Johans synsätt är att han verkar måna väldigt om elevernas kunskap – lite som du när du pratar om elevers kunskapsrätt. Men då finns det också risk för att man glömmer bort avigsidorna med att följa upp kunskap: man måste hålla sig med avgränsade kunskapsobjekt och undervisningen anpassas till hur denna uppföljning går till. ”Kommer de här frågorna på provet?” är en vanlig kommentar som följer på en sådan kunskaps- och skolsyn.

        Vilket jag tycker är ett tecken på hur skolan misslyckas med sitt bildningsuppdrag.

        Svara gärna på det jag efterfrågade i Johans blogg om nätverket Karl.

        Jag vet inte riktigt vad du refererar till? Handlar det om att flera av de här personerna ifrågasätter betyg och bedömningar? Kan du referera till något textavsnitt?

        Det här tycker jag åtminstone friar Hans-Åke Scherp från Johans anklagelser:

        http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2005/05/23/ytligt-satt-bedoma-kvalitet

        Det är också i mina ögon ett bra inlägg i debatten om hur vi ska bedöma elever.


      • Karl: jag antar att du hört talas om ”de goda abstraktionernas tyranni”?

        Problemet med en hög abstraktionsnivå är att tolkningsutrymmet blir enormt.

        I mina ögon visar artikeln på en del av det problem Johan pekar på. Många saker är lätta att hålla med om (det ligger i det retoriska knepet), framförallt kritik av kundperspektiv, vissa tj.mäns och politikers hemfallande åt det enkelt mätbara. När han kommer till kärnfrågan: elevens kunskapsrätt och vägen dit, är abstraktionsnivån minst sagt hög och i mina ögon blir det en kunskapsrelativism. Klart att du och jag kan tolka in en massa, det ligger i abstraktionens natur, men det gör den inte konkret.

        Jag kommer aldrig att backa på att även våra elever vilka t.ex är födda i ett flyktingläger av föräldrar vilka är analfabeter, har rätt att bland mycket annat kunna läsa lokaltidningen eller räkna av 30% på 500 kronor. Aldrig.

        Att förkasta den typen av mål utifrån argumentet att de inte innefattar allt duger inte för mig.

        Kunskapsrelativism gynnar ingen.

        Våra elever har en demokratisk kunskapsrätt. För att säkra att de erhåller den behöver den definieras, och över tid revideras, inte relativiseras.

        Jag kan konstatera att vi även här har olika uppfattning.

        I mina ögon har lärarkåren under många, många år blivit sviken. Majoriteten lärare är bra på att se hur väl de lyckats med sin undervisning och förbättrar sig ständigt. De skulle göra ett ännu bättre jobb om de inte blev motarbetade.

        Dagens ifrågasättande bottnar till stor del i att de överösts av desinformation, bland annat från de håll Johan pekat på (inkl. tidigare generaldirektören för Skolverket). Om tilliten till kåren varit större hade den/vi idag haft en likvärdighet över landet.

        Lärarkåren äger en enorm kompetens.

        Lärare som Johan, vilka säkrar att eleverna har en förförståelse för livet och vidare studier och utifrån detta och i kombination med detta har en positiv själbild, kommer i min bok alltid att äga min respekt.

        Du och jag har diametralt olika uppfattningar inom snart sagt alla områden. Vi låter det bero med det Karl. Vi har uppenbarligen båda givit upp tanken på att försöka förstå varandra utan fortsätter att upprepa våra argument, utan gagn för någon.


      • Jag tycker inte att vi ska ge upp. Tvärtom det har ju blivit en mycket vidare debatt nu.

        Jag vill också att alla elever ska lära sig grundläggande räkning och lösning.

        Och demokrati.

        Och estetik.

        Och lockas till nyfikenhet.

        Och hur man tar ansvar.

        Utan att det ena sker på det andras bekostnad.


  2. […] Kant tar i inlägget Dags att släppa John Dewey diskussionen om lärarutbildningens innehåll. Ett viktigt bidrag till förädlingen av […]


  3. […] Johan Kant menar att vi borde ta bort John Dewey från lärarutbildningen och skolan. Kommer fortsätta ha Dewey som en viktig utgångspunkt i min pedagogiska teori oavsett vad en del traditionalister försöker med. Svarar i en kommentar till Johan Kant så här: Johan Kant har ovan bekräftat att han inte vet vad Dewey står för och försöker nu bevisa sin uppfattning genom att plocka ut lösryckta citat ur Deweys bok som är ca 400 sidor lång. Det är statistiskt bevisat att eleverna är de som ska stå i centrum, inte läraren (se film sist i kommentaren) för att de faktiskt ska lära sig något. Dewey hade alltså rätt kring vikten av elevaktiva arbetssätt. Detta är helt enkelt inte ett hållbart sätt Johan att försöka motbevisa det Dewey säger. För upplysningens skull har Dewey ett helt kapitel om hur man formulerar bra mål, men det talar inte Johan Kant om i sitt inlägg eftersom det skulle innebära att hela hans tes faller samman som ett korthus ungefär. […]


  4. Dewey tillhör en gammal epok. Hans uttalanden kan naturligtvis ses som inspiration för dagens lärare precis som Freuds gjorde det för
    gångna tiders psykologer.
    Dewey innebär ångmaskinspedagogik!


    • Bertil. Det var ett nytt sätt att angripa Dewey och oss som är progressiva på. Även om det inte var så seriöst så får jag ändå gratulera till att du hittat ett nytt ord för att kritisera progressiva i skolan. Det är en bedrift då traditionalisterna redan använt de flesta ord man kan komma på ungefär. Fredrik


      • Jag funderar på varför de som vill kalla sig progressiva och anser sig nytänkande skulle vilja liera sig med Deweys gammaldags ideer. Bertil känns som mycket mer av nytänkare än de som håller fast vid Dewey.


      • Jan.

        Dewey är en del av min pedagogiska teori. Moodle som är min stora sak är uppbyggd utifrån aktivitetspedagogiken och där är Dewey en central del. Särskilt då Learning by doing. Men han har också en del som handlar om hur man ska få till ett demokratiskt klassrum med demokratiska arbetsformer, något som är väldigt viktigt för mig.

        Men främst är det Konnektivismen av George Siemens som är den främsta delen av min teori. Den lanserades 2005.


      • Jag måste bara flinka in att eleverna är oerhört aktiva när det gäller fyller-i-böcker och eleverna tycker det är roligt. Ta till exempel studieboken i svenska, ett elevaktivt arbetssätt, men de lär sig oftast inte ett skit.


    • Glänsande formulerat Bertil. Det är inte ens så att en majoritet av det Dewey säger är felaktigt men det han kommer med är så överspelat och på alla områden finns det någon som uttryckt sig klokare. Dags att överge hans ångmaskinspedagogik.


      • Jan.

        Alla nedsättande termer som används om oss som står för de mer progressiva metoder som ”flumpedagogik”, ”taliban undervisning” och nu då ”ångmaskinspedagogik” är bara tröttsamma och de traditionalister som använder dessa uttryck framstår endast som oseriösa och osakliga.


      • Du får se det positivt Fredrik.
        Kärt barn har många namn!


      • Monika: Försöker göra detta. Men ibland rinner bägaren över och det här var ett sådant tillfälle.


      • Johan.

        Det blir tämligen tråkigt att hålla på med ”fyller-i-böcker” för eleverna och det är inte jag någon förespråkare av. Kanske borde definierat vad elevaktiva arbetssätt. Vilket inte är helt enkelt naturligtvis. Men för att ta ett exempel på en bra elevaktiv metod så som jag ser det så kan Peer instruction nämnas. Den innebär att jag som lärare presenterar en kvalitativ fråga för eleverna. Därefter får eleverna en och en fundera över sitt svar och skriva ner sitt svar.

        Eleverna diskuterar sedan med sin granne för att sedan besvara frågan igen. Frågan diskuteras sedan i klassen. Skillnaden mellan den här metoden och många andra metoder som vi får presenterade för oss i olika sammanhang är att denna metod har en statistiskt bevisad positiv effekt på vad eleverna lär sig.

        Fredrik


      • Fredrik,
        Jag menade inte att jag trodde att du hade fyller-i-boks-metod och det tror jag du förstår. Ville bara poängtera att även dessa kan anses som elevaktiva. Jag kan säga att seminarieundervisning är i högsta grad elevaktivt!


      • Mina erfarenheter är inte att eleverna tycker att fyller-i-böcker är tråkigt, snarare tvärt om. Det var därför jag tog upp detta med dig. Eleverna är aktiva och de gillar att jobba med studieböcker. Sedan anser jag att de inte ger ett skit, det är bara kopierande av läromedeltexten, atomistiskt ifyllande utan eget tänkande. Utifrån dina uttalanden på min blogg kan jag tolka att du tycker att eleverna ska tänka själv och vara engagerade i sin egna holistiska kunskapsinlärning. Eller hur? Anledningen att jag tog upp detta är bara att belysa ett utbrett fenomen som verkligen är en fälla som jag ser det.


  5. Om vi nu skall släppa Dewey, och Bourdieu och det sociokulturella perspektivet.

    Vilka skall vi satsa på?
    Vilka perspektiv är de rätta?

    Lärarutbildningen (åtminstone där jag verkar) tar upp olika perspektiv. Men tydligen är det en annan ideologisk inriktning vi skall satsa på, då den nuvarande inte är bra. Den som handlar om att studenterna skall få med sig olika perspektiv, för att inte något skall bli dominerande.

    Men vilken är det då?


    • Monika,
      Jag har då aldrig sagt att någon ska lägga ner Bourdieu – jag tycker han är intressant och tillför en hel del. Det var Fredrik som föreslog att man skulle lägga ner Bourdieu. Däremot menar jag att Dewey är ideologiserad och eftersom man så tydligt är helt emot resultatuppföljning och tydliga mål, med hänvisning till Dewey finns det väl bara en sak att göra och det är att skrota Dewey.


    • Hej!
      Bra fråga Monika.

      Som sociolog släpper jag inte Bourdieu i sociologikurser (utanför lärarutbildningen), utan har honom som en av flera olika perspektiv och sätt att se på samhälle och individ.

      Som lärarutbildare i samhällskunskap släpper jag heller inte Bourdieu utan har honom, Giddens; Beck och andra som exempel på teoribyggnader inom det samhällsvetenskapliga fältet. Teoribyggnader som förändras, men som på ett eller annat sätt förhåller sig till olika ideologier i samhället.

      Vetenskapliga teorier förändras internt genom ”interaktion” med andra teorier, och externt, genom sin relation till omgivande samhälle och dominerande eller förtryckta grupper där.

      Som utomstående sociolog uppfattar jag det som ett professionellt problem att lärarkåren inte kan enas om vilken eller vilka teorier man vill bygga sin lärarkunskap på. Som lärarutbildare är jag intresserad av att höra vilka teorier som t.ex. Johan Kant vill bygga lärarprofessionen på.


    • Nej Johan, Fredrik hänvisade till Jan som anser att Bourdieu skall slängas ut.

      Jag ställde frågan inte bara i relation till ditt inlägg, utan till att det finns en del som anser att det ena efter det andra perspektivet skall slängas ut eller släppas. Nu var det din tur med Dewey!

      Vilken teoretisk grund skall lärarutbildningen stå på?

      Så många har synpunkter, men väldigt få kommer med alternativ.


      • Monika,
        Jag kan nog ge dig några alternativ, men så här på påskafton har jag svårt att komma på något direkt. När det gäller just inlärning så tycker jag att både Vygotskij och Ference Marton (Inlärning och omvärldsuppfattning är bra), sen finns det en del annat som jag kan återkomma med. Bourdieu tycker jag själv är både spännande och bra, delar själv den synen som Bourdieu har i sina teorier, alltså – jag kan känna igen mycket av det Bourdieu pratar om i t.ex. Jordbro.


      • Johan
        Det låter som om vi är ganska överens för övrigt. Marton har tyvärr hamnat i bakgrunden av någon anledning, men han kanske kommer tillbaka. 🙂


      • Johan och Monika,

        Vi är överens om att Bourdieu är viktig och det förvånade mig något att Jan ville slänga ut honom från utbildningen. Känns som att han kan vara bra för att förstå verkligheten, även om den verklighet han beskriver långt ifrån är den som finns på alla skolor i landet.


      • Jag anser att Bourdieus ideer är alltför inriktade på att förklara saker på makronivå för att vara intressant för alla lärarstudenter. Jag är ytterst tveksam till at lärarstudenter inriktade mot NO skulle ha någon avgörande nytta av att ge hans tankar någon stor tid. Rent allmänt tycker jag att lärarutbildningen ägnar mycket tid åt att förklara varför elever är på det ena eller andra sättet istället för att odla hur vi möter dem med alla deras olikheter.

        På grund av stoffträngseln på lärarutbildningen så känns det viktigare att stryka saker än att komma med alternativ. Marton, ramfaktorteorin och ett antal svenska rön får löjligt lite tid på vissa lärarutbildningar. En gedigen analys av John Hatties visibel Learning känns som en självklar del i en modern utbildning. Att bjuda in yrkesverksamma lärare med genomtänkta strategier kring elevbemötande exempelvis Johan Kant för föreläsningar och diskutera vad man kan lära sig av dem borde vara en naturlig del i att möta kraven på att använda beprövad erfarenhet.


      • Jan,
        Om jag ska vara riktigt allvarlig så tror jag att just NO-studenter mår allra bäst av att läsa Bourdieu för att få ett socialt perspektiv på sina studier.


      • Hmm Johan jag är inte säker på att Bourdieu får rätt inverkan på NO-studenter. Upplevs det som en påtvingad åsiktsindoktrinering kan det få motsatt effekt och på samma sätt om det upplevs som att samhällsorientering är viktigare än NO. Det finns en hel del intressant om gruppdynamik och hur gruppens värderingar byggs upp som ligger mycket närmare den vanliga studentens förförståelse.


      • Jan,
        Jag tycker att din analys när det gäller makroteori och dessutom är det så att det finns begränsad tid på en lärarutbildning. Jag tror dock att Bourdieus verktyg för att analysera hjälper studenter, oavsett inriktning att förstå sociokulturella förutsättningar, något man själv kan applicera när man möter både elever och föräldrar. Men även vad studier gör för en människas status (om han kallar det kapital eller habitus). Jag är själv inte jätteinsatt i Bourdieu, han fanns inte med i min utbildning, men jag har läst lite grann på senare år. Jag tycker Bourdieu är spännande och jag kunde se mycket av hans vetenskapliga teorier i Jordbro. Jag tänker inte att det är en påtvingad åsiktsindoktinering, utan ett analysverktyg för att förstå socialt samspel och sociala hierarkier.


      • Bra kommentar av dig Johan. 🙂


      • Jo, det är ett analysverktyg, som man naturligtvis skall använda med försiktighet. Men åsiktsindoktrinering är inget som vetenskapen sysslar med. Däremot är det oundvikligt att de med en speciell åsikt ofta bekräftar den med att åberopa vissa vetenskapliga resultat och på så sätt får stöd för den.

        Men mycket i skolans värld kan förklaras med andra teorier än Bourdieus, speciellt på individnivå där hans teori inte är tillämpbar. De flesta som möter hans teori för första gången utgår ofta från en individnivå och då ter sig teorin vara helt åt skogen. Vilket troligen Bourdieu själv skulle hålla med om!

        Att man tolkar det som åsiktsindoktrinering är en tolkning jag aldrig stött på tidigare. Kritik, ja! Avvisande, ja! Lättköpt, ja! Åsikter om elever med annan bakgrund förekommer däremot, oftast när man inte har någon kännedom om skillnader mellan klasser och att dessa inte har något att göra med individuella skillnader att göra, utan enbart på grund av grupptillhörigheten.

        Men, som sagt! Det är bara EN teori av många som kan förklara hur något är som det är.


  6. Ett tecken på bildning är ju att se saker och ting från olika perspektiv och utifrån det är pragmatismen i allmänhet och Dewey i synnerhet viktig. Den språkfilosofiska grund som pragmatismen vilar på är i allra högsta grad praktiskt tillämpar i (åtminstone) mitt dagliga arbete…Fanatism i alla former, politisk, religiös eller akademisk bör undvikas och är motsatsen till bildning. lärarutbildningens problem är väl dessvärre att den brister i flera bildande aspekter…snarare att den lägger för stort fokus på en enskild tänkare.


    • Jag delar din åsikt helt och hållet. Problemet är att Dewey haft ett fast grepp om svensk utbildningstradition på ett ideologiskt plan och därför har resultatet inte blivit positivt.


      • …fast det där är väl svårt att bevisa? Jag tänker att den sämsta utvecklingen har skett de senaste tjugo åren och att Sverige har varit influerat av reformpedagogiska idéer sedan 1910-tal…


  7. Nu kommer jag anklagas som bildningsmotståndare eller dyl, men är inte problemet inte så mycket kompositionen av olika teorier som lärs ut på lärarutbildningen utan snarare just tonvikten på teorier för lärande, skola och samhälle. De har förstås sin plats på en lärarutbildning, men borde inte lärarna i första hand utöver ämneskunskaper utrustas med en arsenal av evidensbaserade metoder som hjälper honom eller henne (används för resten ”hen” även här?). Borde tex inte alla lärare som ska lära barn att läsa bemästra Bornholmsmodellen och ett knippe andra metoder som faktiskt visat sig fungera? När man på 80-talet tog bort det obligatoriska didaktiska inslaget i delar (hela?) av lärarutbildningen så kanske det inte spelar så stor roll om man kan sin Dewey och alla andra filosofer på sina fem fingrar… SOU 2010:95 om utsatta barn ger vid handen att lärarkåren skriker efter evidensbaserade arbetssätt. Nu får dom fluffiga allmänna råd från Skolverket, entreprenöriellt lärande i knät och en förvisso obligatorisk men vad det verkar ganska liten dos av didaktik på lärarutbildningen. Så jag tror det behövs en diskussion inte så mycket om vilka gamla filosofer man ska läsa på lärarutbildningen, som säkert kan vara intressant och berikande, utan snarare hur mycket av detta som hinns med om lärarna i teori och praktik ska lära sig inte bara sina ämnen utan även ett antal olika undervisningstekniker som de beroende på kontext kan använda sig av i sin undervisning. Utan en rejäl sådan grund blir lärarna tror jag tyvärr väldigt mottagliga för frälsningsläror och vad Hattie kallar ”try me ideas” utan tillstymmelse till vetenskaplig grund, som vad det verkar är alltför vanliga i den svenska skolan.


    • Camilo,
      Väl talat eller skrivet!


    • Dina tankar understöds även av mig. Jag säger ibland lite cyniskt att mycket tid läggs på att förklara varför vi misslyckas istället för att fokusera på metoder för att lyckas.


      • Karl: du noterar att Camilo är så trygg i sin kompetens och sina argument att titlar inte behövde understöja dem antar jag. Men du anser alltså att det ändå fanns behov av att lyfta fram dem. Det tror jag Noam Chomsky hade lett åt. För honom liksom många andra står bra argument för sig själva. Liksom, som jag tolkar det, för Camilo. Titelsjuka är ingen bra sjukdom och är ofta uttryck för ens människosyn.


      • När Camilo von Greiff, Christian Lundahl eller Tomas Kroksmark uttrycker sina åsikter tycker jag att det är en plikt att redogöra för vilken position de talar från. Om Camilo m fl hade varit lärare eller ekonom hade jag haft helt andra förväntningar på det de sa – nu som forskare väger deras ord tyngre och de kan avkrävas ett annat ansvar.

        Så det handlar inte så mycket om titelsjuka som att vara tydlig med vilken kunskap avsändaren har så att säga.

        Du kan ju vända på det: hur hade man läst Camilos citat om jag hade skrivit: ”Camilo, man i trettioårsåldern i Sthlm”?


    • Det är en svår balansgång detta med metod kontra teori, vilket lärarutbildare Monika ofta med all rätt lyfter fram. Min bild är att många strider hamnar på den praktiska utförandenivån medans det i verkligheten handlar om kunskapssyn – eller snarare människosyn.

      Dessutom är risken att lärare som inte äger en gedigen teoribas blir än lättare påvrrkbara av strömningar och yttre påverkan.

      Min erfarenhet är att de lärare som har en gedigen teoribas och vet varför de gör det de gör har lätt att ändra i sin undervisning utifrån den aktuella elevgruppens behov. De som står i fasta metoder blir lätt handfallna i nya situationer som metoden inte täcker.

      Men här behöver vi ha dialog för frågan är en i sanning en utmaning.


  8. Monika:
    Jag har stor respekt för att du alltid bjuder in till, och bidrar till dialog. Det värderar jag högt.

    Jag tycker det är klokt att ge studenterna en bred grund. Ibland ter sig den väl bred nuförtiden då ytterst få har möjlighet att sätta sig in de teorier de förväntas då det kräver många timmar över böckerna, varför många har med sig ”den proximala zonen” som enda kunskap från Vygotskij t.ex. Men det är kanske ett annat ämne.

    Vad gäller området bedömning är det för mig klokt att påvisa att detta med bedömning och betygsättning inte är helt oproblematiskt. Idag upplever jag tyvärr att den övervägande majoriteten av kurserna på utbildningarna lyfter fram litteratur vilken till den absoluta merparten argumenterar mot betyg. I det skenet blir Dewey, istället för att utgöra en viktig del i pedagogikens historia, en del av problemet.

    Jag har absolut inget facit för vad som är rätt litteratur för en lärarutbildning. Det jag vet är att gällande bedömning kommer allför många av de nyexade lärarna ut med en (van-) föreställning om att det inte går att bedöma kvalitativ kunskap- och än mindre presentera den för eleverna. Djupt olyckligt.

    För mig förefaller det som att utbildningarna i allför stor utsträckning arbetar för att studenterna skall skapasina egna synteser och i alltför stor utsträckning skapar ett kontraproduktivt och demokratifientligt förhållningssätt till detta med resultatuppföljning.

    När jag talar med kollegor eller medarbetare är jag alltid ytterst tydlig med att vi alla har rätt att ha åsikter (tack och lov) men att vi som tjänstemän har att, efter bästa förmåga, utföra politiskt fattade beslut. Gillar vi inte besluten visar vi på vilka eventuella negativa konsekvenser vi ser och för det vidare till beslutsfattare. I övrigt agerar vi på den politiska arenan för att få till stånd förändringar.

    För många saknar idag redskap inom området bedömning, resultatuppföljning och betygsättning. När jag hör och läser vad många av de ansvariga uttrycker bottnar detta i en aversion mot just bedömning, resultatuppföljning och betygsättning. Det är inte ok i en demokrati. Med denna syn skulle främlingsfientliga utbildare på olika nivåer få bortse från den genuint humanistiska människosyn styrdokumenten bygger på. Det kommer jag aldrig heller att accepera.

    Man kan tycka att jämförelsen haltar men säg den som äger en övertygelse som själv anser den vara människofientlig. Det gällde nazisterna i nazityskland såväl som rasisterna i Sydafrika som forna Jugislavien och Rwanda. Alla tyckte de sig vara ”the good guy”. Jag tror på demokratin som det minst dåliga styrelseskicket, och då måste vi vörna den genom att verka i och för den – även när vi inte alltid delar uppfattning med de styrande.

    Du bär självklart inte ansvar för landets alla lärarutbildningar Monika, eller ens ditt eget lärosäte. Det vore en orimlig börda.
    Hur är din bild av hur studenterna hos er får möjlighet att erövra verktyg för att utföra sitt uppdrag inom området resultatuppföljning, bedömning och, i de är där så är påkallat: rättsäker betygsättning?
    På alltför många kurser generellt läser de litteratur vilken i bästa fall har en eller ett par inslag av forskare vilka uttalar sig i linje med fattade politiska beslut.

    Som sagt: all heder till dig Monika för att du alltid bidrar till dialog och ej polemik.


    • Peter,

      ”På alltför många kurser generellt läser de litteratur vilken i bästa fall har en eller ett par inslag av forskare vilka uttalar sig i linje med fattade politiska beslut.”

      Forskare ska inte uttala sig i linje med politiska beslut utan ska uttala sig efter vad vetenskapen säger. Det vore helt förödande för den akademiska friheten om forskare skulle styras av vilka politiker som sitter vid makten. Jag vill som lärarstudent ha den senaste forskningen inom bedömning och betygssättning och kunna ställa den forskning som visar på fördelarna och den forskningen som visar på nackdelarna mot varandra så att jag sedan kan ta ett självständigt beslut om mitt förhållningssätt till de olika områdena som exempelvis bedömning och betyg. Den akademiska friheten kommer jag aldrig att kompromissa om och kommer aktivt verka för att den regering som försöker att inskränka denna ska bli avsatt.

      Fredrik


      • Peter: Återkommer lite senare idag med ett svar till den kommentar som du skrev ovan. /Fredrik


      • Fredrik,
        Men om forskningen inte är baserad på verkligheten då? Om den är ideologiserad och inte har någon som helst förankring i klassrummet? Om man t.ex. i betygsfrågor säger att betyg inte fungerar speciellt bra för inlärning och hänvisar till gamla studier i England – som har ett helt annat betygssystem än vi i Sverige, så att det inte går att göra jämförelse. Hur sak man se på forskningen då?


      • Fredrik:
        Du blandar ihop päron och äpplen Fredrik. Forskarnas akademiska frihet är central, där är vi överens, men nu var det inte det jag pekade på utan vilka forskare och vilken forskning som lyfts fram i lärarutbildningen, vilket är något helt annat.

        I den bästa av världar skulle envar av studenterna kunna värdera ett läromedels reabilitet och validitet men det ser jag inte som realistiskt – allrahelst den första tiden. Det är mycket ändå att hinna sätta sig in i under utbildningen. Någonstans kommer det krävas ett urval av litteratur, annars behöver vi göra lärarutbildningen 99-årig, minst.

        Hur ska en person som vill göra ett bra jobb men som konsekvent fått läsa litteratur som talar mot gällande politiska beslut förväntas ha verktyg för att kunna göra sitt jobb menar du Fredrik? Eller är det ens viktigt som du ser det?

        Att du som blivande tjänsteman anser dig friheten att fritt förhålla dig till politiskt fattade beslut gör mig djupt bekymrad. Givet har du som medborgare rätt att ha din åsikt om precis allt och alla. Gränsen går vid att unna dig lyxen att som verkställande tjänsteman sålla i uppdraget.

        Jag trodde du var positiv till demokrati? Gäller det bara när de demokratiskt fattade besluten överensstämmer med din egen uppfattning om vad som är bäst alltså?

        En av nackdelarna med demokrati är att upp till nästan hälften av oss medborgare kan tvingas följa beslut vi inte sympatiserar med. För min del är det så med folkpartiet och majoriteten av de senaste årens politiska beslut gällande skolan. I syfte att ändra på det arbetar jag för att påverka politiken och politikerna. Att däremot motarbeta dessa beslut inom mitt yrke när jag har uppdraget att genomföra dem är inte ett alternativ. Åtminstone inte för oss som tror på demokrati som det minst dåliga styrelseskicket (se min tidigare kommentar ovan). Man kan inte unna sig att ha ett eklektiskt förhållningssätt till demokrati Fredrik, och definitivt inte som en av dess största garanter: som verksam i skola. Jag avskyr tjänstemannavälde varthän jag ser det.

        Tolkar jag dig rätt om jag förstår det som att du förhåller dig till uppdraget utifrån ditt personliga ställningstagande? Gäller det även styrdokumentens humanistiska människosyn? Frågan är relevant då jag ser individens kunskapsrätt som kom 1994 som en del av demokratin och en konsekvens av den humanistiska människosynen. Givet fanns och finns också nationalekonomiska, men de bortser jag från här. Det är alltå inte min mening att gå i polemik med dig men jag ser dessa (kunskapsrätten, demokrati och humanistisk människosyn) som delar i en helhet.

        Johan har lyft fram personer vilka han, liksom jag, konstaterar aktivt har bidragit till att beslutet om elevens kunskapsrätt, i förväg redovisade kriterier (idag kunskapskrav) och den deltagande målstyrningen inte realiserats. Visst har annat påverkat men det ändrar inte dessas väsentliga skuld. Du har konsekvent försvarat dessa, av Johan utpekade personers agerande. Det blir nu för mig mer rationellt då deras agerande är analogt med det jag uppfattar som din syn på demokrati.


    • Tack för det Peter!

      Jag sitter inte fast i någon teoretisk inriktning. Men är fostrad in i Deweys tänkande utan att veta om det från början. Det finns mycket hos Dewey som är problematisk, inte minst att man skall sträva efter att eleverna får goda erfarenheter. Det här har jag diskuterat mycket med mina studenter om, när jag undervisade på en kurs inom allmänna undervisningsområdet (den har nu fasats ut för länge sen men går ibland på distans). Vem bestämmer vad som är goda erfarenheter? Och hur mycket blir kvar om man verkar för att få bort de erfarenheter man ser som onda erfarenheter. En elev som är intresserad av vapen. Skall man försöka få bort eleven från dem, få eleven att lära sig mer eller helt enkelt se det som goda erfarenheter om eleven säger sig vilja bli polis eller yrkesjägare! På så sätt blir det ändå mål som Dewey har – och varifrån kommer dessa? Jo, från det rådande samhället.

      När det så gäller bedömning, resultatuppföljning och betygssättning. Nu undervisar inte jag i dessa ämnen, men detta utgör en mycket stor del i min tjänst. Bara under detta år har jag väl till 50% sysslat med att bedöma examinationer, uppsatser och enskilda seminarieuppgifter.

      Jag är inte helt emot bedömning och betyg. Ser vinster med det både för mig och för studenterna? Men jag undrar ibland när jag sitter med mina buntar vad jag egentligen bedömer. Men i de flesta fall bedömer jag på vilket sätt studenterna har tolkat uppgiften, strukturerat upp den och i vilken mån de kan tillämpa de kunskaper som de skall ha tillägnat sig efter kursinnehållet. Självklart kan jag bedöma om någon har fått grepp om t.ex. Dewey och i vilken grad. Om student helt och hållet köper hans teorier eller problematiserar dem. Det är avgörande vilket betyg eleven får på sin examination. Ofta blir det ett Fx om detta lättköpta dominerar.

      Men det tar lång tid innan man blir färdig om ens någonsin, när det gäller att bedöma rättvist och vad det är man skall bedöma. Det är inget som någon student kan lära sig på kurser, hur gärna vi skulle vilja det. Lärarna måste ha tid att träffas och jämföra bedömning och betygssättning långt efter de fått sin examen. Jag har ingen lösning!

      Vad jag tror många glömmer gällande ideologin inom lärarutbildningen är ju att den har i uppdrag att utbilda lärare så de kan uppfylla läroplanen. Och vad är den om inte ideologisk impregnerad oavsett färg på regeringen. När t.ex entreprenörskap kommer in i formuleringarna, ändrar ideologin riktning. Men likväl är det en ideologi som till slut börjar ses som en självklarhet.

      Nej, jag håller inte med i allt och ansvarar för mycket lite inom lärarutbildningen. Jag är lärarutbildare och inget mer än det. Men det är mitt eget val!

      Nu blev det en lång kommentar!


      • Monika:
        Med risk för att låta förmäten tror jag dina studenter får en rackarns bra grund i de delar du ansvarar för. Det tackar jag för då de är mina potentiella medarbetare.

        Återkommer med lite tankar kring det du skriver, då jag är på väg till båtklubben och solen en sväng.

        All heder!/P


  9. Johan.

    Jag tror vi talar förbi varandra här eller också uttryckte jag mig otydligt. Det enda jag vände mig emot var att det framstod som att man ville att forskningen endast skulle ta fram resultat som visar på det positiva i de åsikter som framförs av olika politiker. Och då tror jag att vi är på en farlig väg. Det du är inne på är något annat i form av att kritiskt granska forskningen och dess betydelse för i det här fallet skolan. Det håller jag med om att vi ska göra och borde göra väsentligt mycket mer än vad vi gör nu. Framförallt bör man granska källmaterialet väsentligt mer än vad som nu är fallet. Att kritiskt granska forskningen är en del av den akademiska världen. Utan en kritisk granskning kan vi inte veta om forskningen alls är relevant för skolan. /Fredrik


  10. Hej Johan!

    Som jag har sagt tidigare saknar jag en metateoretisk diskussion. Vi kan slänga in hur många namn vi vill på teororetiker, men först bör vi systematisera teoretiekerna och teorierna något för att få en överblick över problemområdet. Ett sätt att systematisera är att fokusera på några som jag anser vara grundläggande vetenskapsfilosofiska frågor.

    En sådan fråga är hur relationen mellan självet/individen etc och den sociala omgivningen ser ut i respektive teori. Mycket förenklat kan man tänka sig en tredelning.

    Teorigrupp 1) Bygger på metodologisk indididualism illusterad i t.ex. Modern Man eller Economist Man. Utgångspunkten är individen. Där t.ex. rationalitet anses vara ”pre given” och finns inom individen.

    Teorigrupp 2) Bygger på metodologisk holism eller kollektivism. Där det sociala är utgångspunkten och där människans varierande sociala omgivningar anses kunna förklara individers varierande agerande etc.

    Teorigrupp 3) Bygger på en stratifierad verklighetssyn där självet ges en egen autonom status, det vill säga det finns mekanimser i självet som inte kan reduceras varken till en social nivå eller till en biologisk nivå. Och det finns mekanismer i den sociala nivån som inte kan reduceras till individnivån. Och som nämnts finns det en biologisk nivå med egna mekanimser, en kemisk nivå etc. Nivåerna står i förbindelse med varandra och påverkar varandra men kan inte reduceras till varandra. Av detta följer t.ex. att en människas personliga identiet börjar utveklas före människans sociala indentet och således även före språket, dvs. tvärtemot vad Vygotskij framhåller.

    En annan indelning av teorier är hur teorierna ser på kunskap och kunskapens relation till verkligheten. Även här föreslår jag en tredelning.

    Teorigrupp A) Bygger på en positivistisk kunskapssyn. Det går att få fram en mer eller mindre objektiv kunskap om verkligheten. Denna kunskap är uttömmande och säger således det som behöver sägas om verkligheten. Man skulle kunna sammanfatta med en realistisk kunskapssyn och en relativistisk verklighetssyn (eftersom den inte uttalar sig om verkligheten utanför det evidensbara). Denna kunskapssyn passar väl in på teorigrupp 1 och metodologisk individualism (atomism).

    Teorigrupp B) Bygger på en relativistisk kunskapssyn. Eftersom människan är en produkt av den sociala omgivningen kan forskaren inte gå utanför denna verklighet utan är den del av denna. Kunskapsproduktionen (t.ex. forskning) blir då helt beronde av denna sociala omgivning. Man skulle kunna sammanfatta med en relativistisk kunskapssyn och en relativistisk verklighetssyn. Denna kunskapssyn passar väl in på teorigrupp 2 och metodologisk kollektivism.

    Teorigrupp C) Bygger på en realistisk verklighetssyn. Verkligheten finns obereonde av om vi har kunskap om den eller inte. Denna verklighet, går via en reduktionisitisk slutledning, att tilldelas vissa allmängiltiga egenskaper, t.ex. stratifierad, struktuerad, föränderlig. Kunskap (t.ex. via forskning) om denna verklighet går via en social nivå och där är människan ingen passiv mottagare av sinnesintryck utan medkonstruerare av kunskap, som dock går att bedöma. Kunskapssynen är relativistisk men inte bedömningsrelativ och verklighetssynen är realistisk.Denna kunskaps- och verklighetssyn passar väl in på teorigrupp 3.

    En tredje grupp av frågor berör den normativa nivån av teorierna. Vilken är den önksvärda utvecklingen, tillståndet etc. som respektive teori förespråkar eller som implicit ligger i teorin.


    • Pär,
      Orkar inte ha någon metadiskussion. Kanske någon annan orkar?


  11. Varför göra det så otroligt svårt? En elev som har lärt sig och kan mycket är också bra på att lära sig mera oavsett med vilken metod den lärt sig. Om grundskolan ser till att eleverna är bra på att läsa, skriva och räkna kommer goda saker som kreativitet, eget ansvar och vilja att lära sig som ett brev på posten.


    • Hej Jonas!

      Min utgångspunkt grundas på att lärarkunskapen ska vila på vetenskaplig grund och i denna ingår då teorier. Dock vet vi att lärare, och dessförinnan präster, har undervisat elever i t.ex. läsning, matematik etc. långt innan flera av dagens teorier var artikulerade.

      Oavsett om vi utgår från vetenskaplig grund eller från beprövad erfarenhet bör vi dock vara beredda på att grundskolan inte alltid ”ser till att eleverna är bra på att läsa, skriva, räkna…”. Om inte grundskolan och verkligheten utanför grundskolan fungerar på det sätt som du (och många med dig) önskar kan det vara bra att ställa frågor om varför blev det som det blev? Vad händer om jag/vi gör på detta sättet istället? etc. För det ändamålet är det bra att utveckla teorier som kan binda samman våra kunskaper om dessa varför- och hurfrågor.

      Samhällsvetenskapliga teorier har dessutom påverkat vår världsbild och till viss del ersatt religionens funktion på detta område. Men liksom vad gäller religionens påverkan på oss fungerar flera av teorierna om mänskliga handlingar endast så länge vi tror på dem. Vad händer med t.ex. våra ekonomiska teorier om människor agerar på ett annat sätt än vad teorierna förutsäger?


      • Hej Pär

        Jag är själv gymnasielärare. Jag ser varje läsår att elever som har lärt sig mycket, och som kommer från skolor som har fokuserat på kunskap, läsning och räkning har ett stort försprång framför andra elever. Detta oavsett vad deras intagningsbetyg säger. Man blir mörkrädd när man här och på andra ställen läser inlägg från lärare och pedagoger som hävdar att det finns saker för skolan som är minst lika viktiga som kunskapsuppdraget. Det är till stor del deras elever som kommer att misslyckas hos oss på gymnasiet och därmed komma efter i livschanserna. Johan har helt rätt. Läs hans bok den beskriver ganska bra hur undervisning med kunskapsfokus även kan vara human mot eleverna.


      • Pär,
        Det känns ibland som om en del lärarutbildare (dock inte du) och många studenter inte kan hålla isär teori och ideologi. Alltför många studenter har jag märkt tror att teori och ideologi är samma sak.


      • Kan någon vara icke-ideologisk?

        Kan en teori vara fri från ideologi?

        Därför tycker jag att det är viktigt och intressant att svara på de frågor som Pär ställer. Om jag skulle använda en vetenskapsteoretisk vokabulär skulle jag fråga om vilken ontologisk respektive epistemologisk grund man står på när man formar sin (pedagogiska) teori.

        En bra bok i sammanhanget är:

        Molander, J. (2003). Vetenskapsteoretiska grunder: historia och begrepp. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

        Ett annat sätt kan vara att man försöker formulera vilken typ av kunskapssyn man har. Är kunskap något man kan ”överföra” enkelt mellan människor eller är kunskap något som utvecklas i samspelet mellan människor?

        Hur kan vi förstå kunskap ur ett resultatuppföljnings-perspektiv om det visar sig att en och samma elev uttrycker kunskap på olika sätt vid olika tillfällen (och kanske som en följd av det sociala sammanhanget)?

        Jag återkommer mer explicit om Dewey.


      • Karl,
        Du borde veta att en teori är en sak och en ideologi är en annan. Om du vill ha en filosofisk eller metadiskussion så kan du och Pär diskutera. När det gäller kunskapssyn får jag hänvisa till Marton Inlärning och omvärldsuppfattning och sedan hänvisa till mina resultat och elevuttalanden, finns redovisade i min bok och på bloggen.


      • Pär:
        Jag delar din uppfattning om att det är viktigt att tydliggöra sin teoribas då motsättningarna ofta annars ter sig vara i det praktiska utförandet Jag diskuterar gärna den typen av frågor du lyfter fram men då lämnar vi en stor del av kåren utanför, och det vill förmodligen varken du eller jag.

        Jag ser det heller inte som rimligt att ställa kravet att alla lärare skall ha en medvetenhet på den nivå du anger.

        Den andra (eller tredje beroende på hur man räknar) anledningen till att jag ser det som oönskat att lyfta diskussionen till den nivån är att vi riskerar att hamna i en diskussion som tar fokus från uppdraget. Den typ av diskussion du efterfrågar är härlig att ta kring fikabordet eller över en öl, eller givetvis inför en ny läroplan.

        Med en helt ny läroplan är det klokt att lägga kraft på hur vi bäst kan stötta lärarkåren med att realisera den, som jag ser det.


      • Karl Asp:
        Vilken kunskapssyn tycker du styrdokumenten uttrycker?

        Johan pekar på att Dewey alltför ofta bidrar till att motverka nyutbildade lärare från att ta sig an det utmanande uppdraget med att skapa konkretiserade kunskapskrav, göra pedagogiska bedömningar och sätta rättsäkra betyg.

        Tycka vad man vill om rådande styrdokument men att privatisera undervisningen är inte ett alternativ.

        Då Johan i botten är lärare i bl.a samhällsekonomi vet han att ekonomi handlar om att hushålla med knappa resurser. Lärarnas och studenternas tid är knapp och därför dyrbar.


      • Karl:
        Polarisering mellan ”enkelt överföra” och att kunskap skapas mellan människor skapar knappast dialog.

        Jag förväntar mig att du förmår läsa dig till kunskap inom din utbildning. Likaså att du med fördel deltar i utvecklande samtal. Din typ av polariseringar förstör dialogen.


    • Håller med dig Jonas. Lek med tanken att alla elever som lämnar årskurs 3 läser flytande och årskurs 6 är bokslukare. Vilket elevmaterial högstadiet och gymnasiet får att jobba med!


  12. Det är tydligen svårt för många att släppa det tänkande man en gång fostrades in i. Det är synd för förändringar behövs för framsteg.


  13. Jag kan ha fel nu, men släppte in Dewey själv Dewey med tiden? Jag har ett bestämt minne av att han sa ungefär det Johan sa – där och då, i det sammanhanget, behövdes ett radikalt brott med det gamla invanda, men på längre sikt är det nödvändigt att gå vidare och fortsätta utveckla utbildningen eftersom forskningen ger oss nya perspektiv och insikter.

    Ungefär. Jag har tyvärr inga som helst källor, och ingen möjlighet att leta heller just nu (sitter på bussen och ska strax hoppa av), men det ligger en del i det, gör det inte?


  14. Peter,

    Lärandeplattformen Moodle har kommit att bli min stora sak. Det är en öppen källkod plattform som innehåller ca 800 moduler och block som man kan installera och använda i undervisningen. Deweys metodik och teorier är en del av den teoretiska bas som Moodle är byggd utifrån. Det är mot den bakgrunden som mitt val av Dewey ska ses till stora delar.

    Konnektivismen är dock min huvudsakliga teori. Den kom att lanseras av en forskare vid namn George Siemens år 2005. Konnektivismen innebär i korthet att lärande inte sker internt hos varje enskild individ utan det sker externt i olika nätverk som vi ingår i oavsett om det är personer eller datorer. Det är när vi kopplar samman och ser de mönster som finns i de kunskaper som finns inom nätverket som lärande sker. Min uppfattning är att klassrummet bör vara vad LGR 11 kallar för en social och kulturell mötesplats där människor samarbetar, kommunicerar, diskuterar och delar med sig av information, kultur och kunskap. Med The flipped classroom får jag en undervisning där varje enskild elev kan gå fram i sitt tempo. Den innebär att eleverna redan i förväg innan de kommer till skolan får innehållet levererat via modern teknik för att sedan applicera innehållet när de är på skolan.

    När det gäller uppföljning så har Moodle flera moduler och block för det som man kan använda. När det kommer till lärarutbildningen så ska den problematisera bedömning och betygssättning. Med andra ord ska den både lyfta fram fördelar och nackdelar med betyg. Det är viktigt tror jag att man som lärare är väl medveten både om fördelarna och nackdelarna eftersom man då bättre kan förhålla sig till detta med betyg och kanske rent av komma runt någon eller några av problemen. Man bör i alla fall inte falla i de värsta fallgroparna om man fått kunskap om både fördelar och nackdelar.

    Fredrik


  15. Hej Johan!
    Vill egentligen bara ställa en fråga: Varför refererar du aldrig till Inger Enkvist? Ni verkar ha liknande åsikter i mångt och mycket. Jag håller just nu på att läsa hennes bok ”Feltänkt” efter att ha läst din bok. Även hon är kritisk till Dewey m.fl.
    Tycker väldigt mycket om dina tankar och idéer och hoppas att du fortsätter skriva böcker (inte bara bloggar). 🙂


    • Hej Emma,
      Jag gillar Inger Enkvist, men bara på de få tillfällen jag har läst henne och sett henne i debatt. Jag har inget grepp om henne, men tack för tipset, jag ska kolla upp hennes bok.


  16. […] någonstans måste man dra en gräns för vad man faktiskt kan acceptera. De senaste dagarna har Dewey kommit att debatteras. Han har av en del traditionalister kritiserats för både det ena och det andra och det har […]


    • Fredrik, om du ser resultatuppföljning och rättsäkra betyg utifrån för eleven en i förväg konkretiserad kunskapsrätt som kriterier för att vara traditionalist förstår jag inte hur du tänker.

      Likaså att du likställer resultatuppföljning med det enkelt mätbara.

      Ska jag tolka det som att du tänker ignorera dessa delar i ditt uppdrag?

      Johan har, liksom jag och många, många fler agerat i linje med fattade beslut. Alla våra elever har uppskattat våra ämnen så mycket att andra lärare ibland klagat på att eleverna lagt så mycket tid på just våra ämnen. Elever som sällan eller ibland aldrig bjöd in i sitt tänkande gjorde/gör det konsekvent på våra lektioner. Detta utifrån att de vet vad de hade rätt att erövra för kunskap, att vi har höga förväntningar på dem, att de känner att just deras kunskap är viktig för att föra undervisningen framåt och att vi lärare bjöd in dem i en gräddfil till den historiska människans tänkande. Alltid i form av kvalitativ kunskap där det definitivt inte räcker med enkelt faktarabbel heller på godkänt/E-nivån.

      Jag har de senaste 18 åren sett hur en rad personer aktivt motarbetat de yrkesverksammas uppdrag att göra ovanstående. Förödande för lärarkåren och förödande för hur det påverkat allmänhetens bild av landets lärare. Djupt orättvist mot alla dessa vilka alla vill göra ett bra jobb. En del av dem som satt lärarna i dagens situation har Johan tacknämligt lyft fram här på bloggen. Du däremot har konsekvent argumenterat emot Johans redogörelse och därmed det jag och många andra de facto sett i verkligheten.

      Om du tror att det är innovativt att strunta i att via kollegial samplanering ta fram och för eleverna presentera konretiserade kunskapskrav, att inte bjuda in eleverna i den historiska människans tankeakt som ligger dold i begreppen utan låta dem söka den själva, att du struntar i en fortlöpande resultatuppföljning…då behöver du läsa på. Detta har varit, och är utbrett. Var en stor del av skulden för detta ligger belyser Johan, som sagt. Som jag tolkar det tänker du bli en del av den traditionen. Det ser jag inte som särskilt innovativt utan synnerligen traditionellt, sedan kan man strunta i ovanstående med hjälp av/under täckmantel av olika metoder – förment innovativa eller ej. Resultatet blir ändå detsamma: lärarkollektivet och eleverna blir förlorarna.

      Förklara gärna för mig vad elever och yrkesverksamma har att tjäna på att du ( och många med dig) struntar i ovanstående delar i uppdraget. Vad tjänar den enskilde eleven på att du inte tänker bjuda in i den historiska människans tänkande? På att du inte tänker följa upp var hon/han ligger så du kan bygga vidare på det? På att inte medvetandegöra eleven om vilka tankekvaliteter som är eftersträvansvärda?

      Och Fredrik: som jag tidigare påpekat, vilket du vet, så använde jag namnet Talibanundervisning som beskrivning på den undervisning vilken är bokbunden/till fullo beroende av läromedlet. Som exempel gav jag en matematikundervisning vilken har en kort genomgång på tavlan för att därefter lägga tyngdpunkten på elevens arbete – och därmed elevens interaktion blir med boken istället för läraren och de andra eleverna. Det har jag tidigare lyft fram. Likväl känner du dig träffad. Må så vara då.


      • Den som vill läsa det inlägg som jag antar att Peter F ovan skriver om kan besöka min blogg. Det inlägget handlar inte om resultatuppföljning alls som Peter hävdar. Det handlar om att jag har fått nog av alla nedsättande termer som används om oss som är progressiva i svensk skola och den undervisning vi vill bedriva. Men kan man inte argumentera i sak så får man använda nedsättande termer istället.

        Detta var vad mitt inlägg handlade om och ingenting annat. Den som vill kan läsa detta med egna ögon då inlägget som sagt finns på min blogg. Jag är för övrigt helt öppen med hur jag ser på frågor som rör demokrati- och kunskapsuppdraget, lärande, undervisning, bedömning, examination osv. då mitt manifest för skolan finns på min blogg helt öppet för alla som är intresserade att ta del av.

        http://frekar12.wordpress.com/manifest-for-skolan-4/

        På min blogg finns också två exempel på arbetsområden beskrivna. De som är intresserade kan alltså själv se huruvida det som framförs stämmer eller inte.


      • Obs. Både mitt manifest och mina arbetsområden ligger som sidor i WordPress på min blogg. Så de är tillgängliga hela tiden och det hela funkar precis som här på Johans blogg om man vill ta del av hans betygsstatistik, manifest osv.


      • Peter och Johan.

        Jag polariserar inte mot elevernas rätt till kunskap. Det gör inte Scherp, Kroksmark eller Dewey heller som det hävdas som jag tolkar dem. Min tolkning av dessa är i stort sätt den samma som den som Karl förtjänstfullt redogjort för redan. Däremot polariserar jag starkt mot att ni verkar mena att det enda som är av betydelse är kunskapsuppdraget och elev. resultat. Det är åtminstone den känsla man får när man läser era inlägg i debatten då det bara är kunskap och uppföljning av resultat som ni har fokus på i stort sätt.

        När Jan Lenander i en kommentar till ett annat inlägg (se länk sist i kommentaren) här skrev ”Sen är det dags att se till att skolan alltid prioriterar kunskapsuppdraget” så svarade Johan med ”Väl talat Jan!”. Det bekräftar min bild av att det endast är kunskapsuppdraget som är intressant. Här obstruerar man ganska klart mot fattade riksdagsbeslut då både Skollagen och Läroplanerna slår fast att vi har dubbla uppdrag. I LGR 11 kan man till exempel läsa:

        ”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.”

        Ni borde nog städa framför egen dörr innan ni kommer med anklagelser mot andra om att de obstruerar riksdagsbeslut. Annars riskerar man lätt att framstå som icke trovärdiga.

        Länkar:
        https://johankant.wordpress.com/2012/02/27/vem-vill-jobba-i-skolan/#comments

        Fredrik


      • Jag utgår ifrån dina uttalanden här Fredrik där jag aldrig sett dig lyfta fram värdet av att genonföra demokratiskt fattade beslut, tvärtom stöttar du konsekvent en annan linje. Trevligt om du ändå sedan tänker utföra även den delen av uppdraget.

        Jag tror att du snävat in begreppet kunskap Fredrik. Kunskap innefattar kunskap i form av ett språk att tänka om sig själv, sig själv i interaktion med andra med mycket mera.

        Ok, Johan har konkret visat på sin ståndpunkt, nu är det upp dig dig: ge konkreta exempel på vad Ekholm, Sherp, Kroksmark gjort för att bidra till genomförandet av konkretiserade kunskapsmål via deltagande målstyrning, för att ge lärarna verktyg för att genomföra resultatuppföljning. Vi börjar där. På en konkret nivå Fredrik, inte på en abstrakt nivå.


  17. Hej!
    En intressant diskusion och nu har jag inget mer att tilläga. Jo, två saker. Den vetenskapsfilosofiska inriktning som ligger mig själv närmast, kritisk realism, får som jag uppfattar det på flera eller några ställen inte ihop sitt resonemang. Utifrån denna utgångspunkten kan jag inte plädera för en bästa och enda vetenskapssyn, kunskapssyn etc..

    En annan sak är att som lärarutbildare har jag i uppdrag att bl.a. möjliggöra att studenterna når alla de 23 examensmål de ska nå för att bli godkända. I ett av dessa examensmål ska studenterna visa upp kunskaper om bl.a. vetenskapsfilosofi. Sedan kan man tycka vad man vill om detta, men jag gör bara mitt jobb.

    Återigen, tack för en intressant diskussion. Den har gjort mig intresserad av Dewey.


  18. […] under den senaste tiden varit en debatt om kunskapsuppdraget och om uppföljning av resultat hos Johan Kant. En av dem som jag debatterat med heter Peter F. och han skriver så här i en kommentar till mig […]


  19. Peter,

    Kan du ge mig ett exempel härifrån där jag uttryckt mig i motsats till vad skollagen eller läroplanen säger?


  20. Peter,

    Istället för att veckla in oss i olika resonemang här nu kring olika beslut och kunskapsrätt så vill jag konkret visa på hur jag tänker arbeta utifrån ett arbetsområde (årskurs 9). Det finns på min blogg också: http://frekar12.wordpress.com/lpp-religionskunskap/

    Tid för arbetsområde

    Ni kommer att arbeta med Livsåskådningar och Nyreligiositet under de kommande fem veckorna.

    Syfte

    Syftet med arbetsområdet är att ni ska få kunskap om och förståelse för centrala idéer och tankar inom ett antal sekulära livsåskådningar, New Age och nya religiösa rörelser samt att ni ska kunna se likheter och skillnader mellan olika sekulära livsåskådningar och mellan såväl New Age och nya religiösa rörelser som mellan olika nya religiösa rörelser.

    Centralt innehåll

    Det centrala innehåll som ni ska arbeta med under detta arbetsområde är (obs: direkt hämtat från LGR 11):

    Nya religiösa rörelser, nyreligiositet och privatreligiositet samt hur detta tar sig i uttryck.
    Sekulära livsåskådningar, till exempel humanism.

    För betyget E krävs:

    Att du har grundläggande kunskaper om New Age samt om någon eller några nya religiösa rörelser samt att du har kännedom om humanismen och någon eller några andra sekulära livsåskådningar.
    Att du kan föra enkla resonemang kring vilka likheter och skillnader som finns mellan New Age, nya religiösa rörelser och sekulära livsåskådningar.
    Att du på ett fungerande sätt kan söka och kritiskt granska information om New Age, Nya religiösa rörelser och sekulära livsåskådningar.

    För betyget C krävs:

    Att du har goda kunskaper om New Age samt om några nya religiösa rörelser samt att du har god kännedom om humanismen och några andra sekulära livsåskådningar.
    Att du kan föra relativt väl underbyggda resonemang kring vilka likheter och skillnader som finns mellan New Age, nya religiösa rörelser och sekulära livsåskådningar.
    Att du relativt självständigt kan söka information och utifrån de källkritiska kriterierna kan föra relativt väl underbyggda resonemang kring informationens trovärdighet och relevans.

    För betyget A krävs:

    Att du har mycket goda kunskaper om New Age samt om några nya religiösa rörelser samt att du har god kännedom om humanismen och några andra sekulära livsåskådningar.
    Att du kan föra välutvecklade och nyanserade resonemang kring vilka likheter och skillnader som finns mellan New Age, nya religiösa rörelser och sekulära livsåskådningar.
    Att du självständigt kan söka information och utifrån de källkritiska kriterierna föra nyanserade och välutvecklade resonemang om informationens trovärdighet samt att du ska kunna bedöma och reflektera över dina källors relevans.

    Arbetsformer

    Arbetsområdets vecka 1: Vad är New Age? Den frågan kommer att stå i centrum för den första veckan. Samtal och diskussion både i helklass och i mindre grupper kommer vara i fokus under den här veckan precis som under de kommande veckorna.

    Arbetsområdets vecka 2: Vad är Dragon Rouge och Nyschamanism? Den frågan kommer tillsammans med kopplingen mellan Nyreligiositet och samhälle kommer att stå i fokus under den här veckan. Korta föreläsningar om ca 10 minuter inom ett antal andra nya religiösa rörelser kommer finnas tillgängliga på nätet också i Moodle för er att ta del av (inte obligatoriskt, men bra i samband med examination).

    Arbetsområdets vecka 3: Vad är en livsåskådning och vad kännetecknar humanismen? Om detta kommer den här veckan att handla om till stor del. Vi kommer också komma in lite på Existentialismen och Marxismen.

    Arbetsområdets vecka 4: Relationen mellan värdegrund och Nyreligiositet/livsåskådningar. Under den här veckan kommer ni arbeta i grupper om två till fyra elever. I fokus står relationen mellan den demokratiska värdegrunden (främst mänskliga rättigheter) och Nyreligiositet/livåskådningar. Uppgiften redovisas i form av att ni skriver ett inlägg som summerar gruppens diskussioner i forumet för detta ändamål i Moodle samt att ni som grupp skriver minst en kommentar till en annan grupps inlägg i forumet på Moodle. Både gruppens egna inlägg och de kommentarer ni skriver till andra kommer utgöra en del av bedömningen.

    Arbetsområdets vecka 5: Ni kommer under handledning av läraren få arbeta med den hemtentamen som avslutar arbetsområdet om Nyreligiositet och Livsåskådningar. Hemtentamen sker individuellt och lämnas till läraren senast fredag denna vecka kl. 24.00 i PDF-format i Moodle. Även om hemtentamen sker individuellt så rekommenderas ni ändå att diskutera de olika frågorna både i sociala medier och på Moodle.

    Gruppuppgift

    Den fråga som jag vill att ni diskuterar i era respektive grupper är följande: Är Dragon Rouge en demokratisk rörelse eller inte? Ni ska motivera ert svar. Uppgiften redovisas som framkommer ovan i forumet i Moodle för detta ändamål.

    Hemtentamen

    Hemtentamen består av fyra frågor som skall besvaras. Hemtentamen kommer bedömas som en helhet utifrån de kriterier som anges ovan för arbetsområdet. Observera att det är ett absolut krav att du anger dina källor både i löpande text och i källförteckningen. Det är också ett krav att du ska skriva en reflektion efter källförteckningen om hur du bedömer trovärdigheten i de källor du använder dig av samt hur du bedömer relevansen av dina källor i förhållande till de uppgifter du ska lösa.

    1. Vad är kännetecknande för Dragon Rouge och Nyschamanism?
    2. Beskriv kortfattat vad som kännetecknar New Age och jämför sedan New Age med Dragon Rouge. Vilka likheter respektive skillnader finns det mellan New Age och Dragon Rouge?
    3. Välj ut två stycken nya religiösa rörelser som inte tagits upp på denna hemtentamen redan och redogör för vad som kännetecknar dem. Vilka likheter och skillnader finns det mellan a) de två nya religiösa rörelser du valt ut och b) mellan de två nya religiösa rörelserna du valt ut och New Age?
    4. Formulera en fråga av reflekterande karaktär som behandlar sekulära livsåskådningar och besvara sedan din frågeställning. Både din frågeställning och ditt svar kommer att bedömas.

    Ber om ursäkt för lång kommentar till sist. 🙂
    Fredrik


  21. Hej igen!
    Jo, en sak glömde jag i mitt förra svar. Hur ska vi på olika nivåer i utbilningssystemet agera om den verklighet vi befinner oss i inte fungerar så som vi/ni har tänkt oss/er? Exempelvis om Skolverket inte tar fram kunskapsmål som motsvarar våra/era krav på dessa mål. Exempelvis om det i målet ingår processaspekter. Eller vad sägs t.ex. om följande delkriterium för A i samhällskunskap årskurs 9:

    ”Eleven har mycket goda kunskaper om olika samhällsstrukturer. Eleven visar det genom att undersöka hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar och beskiver då komplexa samband inom och mellan olika samhällsstrukturer. I beskrivningen kan eleven använda begrepp och modeller på ett väl fungerande sätt. Eleven kan föra välutvecklande och nyanserade resonemang om hur individer och samhällen påverkas av och påverkar varandra och beskiver då komplexa samband mellan olika faktorer som har betydelse för individers möjligheter att påverka sin egen och andras livssituation” (Lgr 11, s. 208.)

    Begår jag som lärarutbildare i samhällskunskap tjänstefel om jag i utbildningen problematiserar detta kunskapsmål? Problematiseringen kan röra sig om användaraspekter, hur kan, bör eller ska lärare tolka detta mål? Hur tolkas det på skolorna etc.?
    Men också i relation till olika samhällsvetenskaper, t.ex. de begrepp och modeller som kan vara tänkbara här (det är rätt många). Och se på modellernas ideologiska koppling. För kunskap om samhället har väl någon koppling till ideologi?

    Slutligen. Vad kan målförfattarna vilja med detta mål. Vad vill de att eleverna ska lära sig? Hur samhället är beskaffat? Hur vi genom olika modeller ser olika saker i samhället? Hur man kan undersöka samhället? Förstå hur individer agerar och tänker utifrån sin objektiva och/eller subjektiva position i samhället? etc etc.


  22. Pär,
    Det är problematiskt, instämmer.

    Antar att du som jag hade vänner vilka satt i några av ämnesgrupperna med uppdrag att formulera kunskapskraven.

    Jag är glad att jag inte var en av dem. De direktiv jag fått se var i sanning inte enkla agera inom. Mycket frustration.

    Jag tror att bästa vägen är att lärarna jobbar med att skapa pedagogiska planeringar i kollegial samplanering. Alltså att ämnesläraren skapar en pedagogisk planering och tar med sig den till ämneslaget för feedback (eller forward om man vill leka med ord)

    Fredrik har på ett förtjänstfullt sätt visat ett exempel ovan.

    Jag förordar även en nivå där kunskapskraven är uttryckta på en än mer konkret nivå, men det är min och mina kollegors uppfattning och ingalunda ett facit.

    Rent juridiskt räcker det ju att kommunicera kunskapskraven på den abstraktionsnivå de är skriva. Vi har dock sett ett behov av, och en pedagogisk vinst med att minska tolkningutrymmet. Tror jag nämnt min elev Tayfur (en av mina då mest konkreta tänkare) som uttryckte det så elegant: ” jag lär mig bättre om jag förstår vad jag ska kunna”.

    Vi har också viljan att minska tolkningsutrymmet utifrån ett demokratiskt perspektiv – att eleven, om behov uppstår, skall kunna hävda sin rätt och kunna påvisa att den erövrat de kunskaper som krävs för ett visst betyg.

    I de yngre åren ser vi att eleverna är trygga i hurinibaljan mycket de förstår av allt som händer och att de är trygga i att de äger sin kunskap. Inte i form av enkla rabbelkunskaper utan tankeverktyg i form av språk och genuin förståelse.

    Men, som sagt, jag har inget facit, såhär har vi valt att tagit oss an Lgr11:an och vi tror på inte sätt att vi har uppfunnit hjulet utan att varianter finns runtom i landet.

    Jag tror det är viktigt att vi använder den samlade klokskapen till att på en konkret nivå visa på elevens kunskapsrätt. Givet i linje med uppdraget vilket du visar erbjuder tolkningsutrymme. Då kan vi jämföra mellan år, skolor och ämnen. Inte med huvudsyftet att samla in data till kommun eller stat utan för att få en levande dialog kring vad som är kvalitativ kunskap nu, förr och framöver. På köpet kan vi också se vilka metoder som står sig och var vi behöver tänka om.

    På vilken nivå vill vi att en elev skall kunna problematisera individens behov kontra samhällets behov, kunna kommunicera på ett främmande språk eller tala med andra om hat verkligen är motsatsen till kärlek om man kan känna dem båda samtidigt?

    Vi har ett av samhällets mest krävande uppdrag. Kanske hamnar vi därför (för) ofta i strid och tillsriver varandra uppfattningar vi sett hos dem som fört fram liknande argument. Detta utifrån det att de allra, allra flesta av oss vill eleverna så väl.

    Lite grann som när lärare, pedagoger och barnskötare ropar på mer resurser – inte för att de är lata utan för att de ser att de kan göra ännu mer för sina elever.


    • ”Jag förordar även en nivå där kunskapskraven är uttryckta på en än mer konkret nivå”

      Det är en intressant synpunkt. Kan du kanske ge något exempel på hur du formulerar kunskapskraven så att de kommer ner på en ännu mer konkret nivå? Alla studier jag har sett (exempelvis Hattie) visar att konkret information till våra elever (oavsett vad det rör i skolan) är centralt för dess lärande.

      Fredrik


      • Det är lite därför jag undrar så att man kan formulera målen mer tydligt än vad jag kanske gjort i min planering ovan. Desto mer konkret, desto bättre.


    • Hej!
      Jo, det ligger mycket i vad du säger. Nej, jag var inte inblandad i kursplaneskrivandet. Jag är på en liten högskola och vi hade då fullt upp med att söka och få examensrätter för våra lärarutbildningar och där skulle jag som ämnesansvarig ha koll på allt från internationella kontakter, till konkreta kursplaner på lärarutbildningen. En utbildning som syftade/syftar till att utveckla/förmedla kunskaper för att blivande lärare ska ”hjälpa” elever att nå kunskapsmål som då ännu inte var formulerade. Rörigt? Ja.

      Som jag ser det hade vår nuvarande regering tidernas chans att förändra hela utbildningssystemet från förskolan till forskarutbildning, men den process som de iscensatte var mer komplicerad än vad de visste eller säger sig veta. Vi får se vad och när förändringarna slutar men just nu så finns det en latent konflikt mellan den politiska nivån i Sverige och delar av
      universitets- och högskolesverige. Bland annat efterfrågas en konsekvensutredning som berör den överföring av resurser som planeras ske från högskolor till universitet.

      Nog om det.

      Förutom ålders- och stadiespecifika mål och vilken konkret-abstrakt nivå de ska ligga på ska ju målen inte endast vara mål utan vara en del i en progression från förskolan till forskarutbildningen, med möjlighet för avhopp efter årskurs 9 eller gymnasiet. Sett ur det perspektivet vore det olyckligt om vi får en diskussion där läraruppdraget i grund- och gymnaiseskolan helt förkastar eget arbete och handledning av detta arbete, medan universitet och högskolor sätter uppsatser och avhandlingar och handledning av dessa som slutmålet för den akademiska utbildningen.


      • Alla förkunskaper för eget arbete handlar absolut inte om sånt som lärs genom eget arbete. En vetenskaplig avhandling har mycket strikta krav på vad arbetet ska baseras på hur resultaten ska presenteras. Okey att det handlar om eget arbete men de nödvändiga förkunskaperna innehåller mycket om anpassning och samarbete.


    • Jag är som alla pålästa pedagoger och lärare förespråkare av elevens rätt att känna till målen i förväg men skulle önska att fler problematiserade detta. För att kunna förstå målen krävs förkunskaper och ibland är dessa alldeles otillräckliga.


      • Hej Jan!
        Som sagt – det vore olyckligt om ”grund- och gymnasieskolan helt förkastar eget arbete…”.

        Sedan vore det olyckligt om kvalitetskraven i grund- och gymnasieskolan skulle vara detssamma som nuvarande på högskolor och universitet där studenters uppsatser anses vara det bästa kvalitetskriteriet för grundutbildningar.

        För detta ändamål går jag nu en handledarkurs för att höja den av HSV mätbara kvaliteten i den utbildning jag undervisar i. Men kvaliteten i en uppsats säger inte allt om en 3-5-årig utbildning..Men på det örat lyssnar inte ansvariga, t.ex. vår utbildningsminister.


      • Jag tror inte att risken är stor att grund och gymnasieskolan förkastar eget arbete. Det är ju ett oerhört viktigt sätt att lätta lärarens arbetsbörda.


  23. […] den inställning han visar upp i detta citat från kommentarerna på Johan Kants inlägg Dags att lägga undan John Dewey: Dewey är en del av min pedagogiska teori. Moodle som är min stora sak är uppbyggd utifrån […]


  24. Jag tror du drar lite för stora växlar på tolkningen av Dewey hos majoriteten av forskare och lärare. De flesta citerar Dewey i enda aspekt – just uttrycket ”learning by doing”. Taget ur sitt ursprungliga sammanhang är detta nästan obestridligt. Om det nu finns de som dyker mycket djupare än så i Dewey så är ditt resonemang det mothugg de förtjänar, men för den stora majoriteten är det ”overkill”. Dessutom förtjänar absolut begreppet ”learning by doing” att leva vidare.


    • Hej Kenneth!
      Håller med dig om att Learning by doing ska leva vidare, har inga problem med det alls. Jag blir bara glad om det är som du säger, att jag dragit för stora växlar. Dessvärre tror jag att du har fel, läs bara kommentarerna. Men som sagt, jag hoppas du har rätt.


      • Hej Johan!
        Nej det är inte lätt om man släpper ordet fritt. Med det är din blogg och du sätter agendan för starten på diskussionen. Men sedan kan den som svarar svara på någon annan som svarar och då kommer din ursprunliga agenda lite vid sidan om.

        Per Linell har både empiriskt och teoretiskt belyst något liknande vad gäller gruppsamtal. Men det är väl bra att vi byter åsikter. Om alla tyckte samma sak och hade samma erfarenhet och samma åsikt etc så blir det väl knappast inte någon (utvecklande) kommunikation – åtminstone om man ska tro Per Linell (i hans kritik av Habermas).


      • Pär,
        Du har helt rätt, men jag tar mig friheten att också avstå.


  25. […] Learning by doing är också något som Martin Hugo sätter fokus på i sin bok (sidan 67). Johan Kant förespråkar att vi borde släppa Deweys Learning by doing. Jag menar snarare att vi borde […]


  26. […] Kant tar i inlägget Dags att släppa John Dewey upp den felaktiga polariseringen mellan summativ och formativ bedömning och går också vidare med […]


  27. Dewey var starkt influerad av Hegels dialektiska filosofi som bland annat tog sig uttryck i att han starkt kritiserade alla former av polariserande och dikotimiserande. Visst betonade Dewey processen men det var ursprungligen som kritik mot den dualistiska världsbild som uppstod under slutet av renässansen.När den antika filosofins teleologiska världuppfattning krockade med renässansen mekaniska världsbild kom människans fria vilja och ansvarstagande i en determinerad värld att ifrågasättas. Problemet hur moral är möjligt i ett deterministiskt universum löstes genom att separera det immateriella sinnet från den reella världen (Descartes dualism). I och med det uppstod det epistemologiska problemet om hur sinnet/medvetandet kommer i kontakt med omvärlden. Med hjälp av Darwins teorier om evolution och selektion kritiserade Dewey denna dualism och menade istället att världen och allt som ingår är en helhet. Sinnet är redan (alltid) i kontakt med omvärlden genom transaktioner (ständigt pågågende processer). Begreppet process ska alltså inte förstås som stående i opposition till mål (som process- kontra målstyrd) eller som ett sätt att dikotomisera metod och mål. Den metod (för undervisning och annan livsverksamhet) som Dewey förespråkar är ”inquiry” som inspirerades av vetenskapliga och experimentella metoder. Det handlar om ett undersökande och reflekterande förhållningssätt. Det missvisande epitetet ”learning-by-doing” har aldrig formulerats av John Dewey. Hans filosofi är en handlingsfilosofi MEN inte i termer av febril fysisk aktivitet utan i termer av att vi alltid handlar gentemot omgivningen eftersom vi inte kan vara avstängda. Människans unika förmåga att dra slutsatser och förutse vad som skulle kunna bli effekten av en handling utan att faktiskt genomföra den är grunden för intelligent handling. Jag skulle vilja påstå att Dewey aldrig skulle sätta vare sig medel eller mål framför det andra utan istället, i ett dialektiskt förhållningssätt, försöka förstå hur de kan berika varandra. När man formulerar mål måste man inte bara veta varför utan också hur, likaväl som man inte kan utveckla metoder utan att veta i vilket syfte. Didaktiska kärnfrågor! Så alla som läser Dewey kan vara trygga i förvissningen att process handlar om hur vi alltid står i kontakt med omvärlden och alltå inte på något vis motsäger att vi ska ha lärandemål i skolan.


  28. […] där jag varit kritiskt till att lärarutbildare så stenhårt håller fast vid hans metodik, läs här och här. Hur ska detta mönster brytas? Kanske ska rektorer för lärarutbildningarna eller deras […]


  29. […] pedagogik som dessa personer förordar? Jag har i tidigare blogginlägg redogjort för just Dewey, länk och länk. Jag tycker att Inger Enkvist, professor i främmande språk, i sin senaste bok har en […]


  30. […] lärarutbildningen i blogginlägget Vision och verklighet, eller tre inlägg om John Dewey, här, här och […]


  31. Skummar man igenom denna ‘debatt’ kommer man ihåg varför man övergav seminariet. Jag gillar Dewey, Vygotski och Korzak, men när en del gör det till ideologi och börjar slåss så flagnar lusten. Och när man ser resultaten i verksamheten (vilket verkar närmast ovidkommande för de värsta ordvrängarna) så inser man att Den Svenska Skolan kommer inte att tillfriskna än på ett tag.
    Jag tror verkligen att en del verksamheter är så cementerade att de aldrig kan reformeras; de måste skrotas. Dit hör ett antal statliga verk; landstingen; lärarhögskolorna; m fl.
    Men vi har inte en regering i sikte som skulle klara av att genomföra så stora förändringar


    • Priffe,
      Tyvärr och jag säger tyvärr, så tror jag att du har rätt. Jag tror faktiskt att man måste lägga ner flera institutioner och lärarutbildningar. Jag är inte ett stort fan av Jan Björklund, även om många tror att jag är hans lakej. Min största kritik mot honom och mot flera andra politiker är att de varit alldeles för flata och inte lagt ner verk eller dragit in t.ex. upplagan till Lgr 11. En stor miss har varit att man inte haft ett tydligt utvärderingssystem som man följt upp. Trist!


    • Håller helt med i dina åsikter, Johan! Det som är ett av orosmomenten för mig är att många pedagoger verkar blanda ihop information (från nätet, Wikileaks) med kunskap. Sammanställning av kunskap av eleverna innebär inte ett lärande. Hemskrivningar är ett fult exempel.


  32. Som jag har skrivit så många gånger så saknas idag en pedgogik som är anpassad till 2000-talets samhälle och dess inbyggda konflikter. John Hattie lyckades trolla bort samhället. Och, då får vi väl gå på det ett tag eller? Se på mina kommentar i artikeln ”Mediakommentarer”.


  33. […] att den tror att det är en nutida konflikt. Och så klart tar läsaren ställning för Dewey, se länk och länk och […]


  34. […] har tidigare skrivit flera blogginlägg om John Dewey, länk och länk. Även Maciej Zaremba tog i sin artikelserie Hem till skolan upp kritik mot Dewey, länk. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s