h1

Tjänstemannavälde eller?

26 april 2012

I går (onsdag 25/4) hörde jag på radio Stockholm att tjänstemännen på utbildningsförvaltningen hade backat på förslaget att flytta eleverna i Karlbergsskolan till ett hus i Tomteboda. Själva avståndet är inte så stort, men den tilltänkta skollokalen låg precis i anslutning till Essingeleden, där tusentals bilar åker varje dag. Ett högst olämpligt ställe att ha små barn på tyckte föräldrarna, dessutom var skolgården under all kritik.

Men inte nog med det. I intervjun kom det fram att de personer som hade tagit beslutet inte själva hade varit i Tomtoboda och tittat på lokalerna och gården, något som föräldrarna hade gjort och givetvis gått i taket. Håkan Edman, grundskolechef i Stockholm, förklarade att helhetsbilden när beslutet togs var inte klar, men nu hade flera aspekter lagts fram så då fick man en annan bild av situationen. Edman berättade också att de närmaste åren skulle man i Stockholm behöva 27 000 nya elevplatser och att det innebar att man jobbade på att få fram dessa. Edman sa att de hade lokaler, men kanske inte alltid på de platser där de behövdes.

Men vänta nu ett tag – när mina barns skola, Västbodaskolan i Farsta (som var den absolut bästa skolan i hela Farsta) lades ner för 3,5 år sedan då lutade man sig mot en konsultrapport som sa att elevantalet skulle sjunka under en ganska lång tid framöver. Och i Älvsjö, där jag bor, räknar Stockholms stads statistikkontor att man behöver cirka 700 platser – men det byggs inget. Den kommunala förskola som brann ner till grunden för över ett halvår sedan invid Älvsjöskoge har inte ens börjat byggas upp, trots att människor som jag känner här i Älvsjö skriker efter kommunala förskolor. Det finns en del privata förskolor, en nära vän till mig har testat två, med katastrofala följder för hans barn. Så på vilka grunder tar man beslut?

Ett annat fall som upprör många just nu i Stockholm är beslutet att lägga ner eller omorganisera S:t Örjans skolor, som är en verksamhet för barn i behov av särskilt stöd och där stor specialpedagogisk kompetens finns. Alltså de elever som har de sämsta förutsättningarna i skolan och har det sämsta läget redan från början. På vilka grunder tar man detta beslut?

Så vad händer egentligen i Stockholm kan man fråga sig? Använder man statistik och konsultrapporter ibland och ibland inte? Jag menar, eftersom Edman pekade på att det hade framkommit aspekter som gjorde att man fick en mer hel bild, medan föräldrarna påtalade att de hade varit på lokalen vid Tomteboda och redan från början insett att lokalen var olämplig. Så på vilka gruder tar man beslut? Är konsultrapporten ett dokument för att ge politiker och tjänstemän legitimitet för sina beslut? Men bygger rapporten på riktiga uppgifter, eller väljer man ut de grunder man tar beslut på? Väljer tjänstemännen i Stockholm stad att redovisa alla aspekter för beslutsfattarna eller sållar man med informationen? Med andra ord, har beslutsfattarna rätt beslutsunderlag? Kanske väljer man att inte bygga av ideologiska skäl, det vill säga att man bygger inte lokaler trots att man har behov, utan man tycker friskolor ska lösa det överskott av elever som finns? Och sedan när elevantalet sjunker då slipper man stå med tomma lokaler – är det så det fungerar?

Vid nedläggningen av Västbodaskolan var tjänstemännen lömska och en politiker värsta typen av orm man kan tänka sig. Jag är inte bitter idag för det, mina barn har fått en bra skolgång trots några års skolstrul, men jag kommer absolut inte glömma eller förlåta den politiker och de tjänstmän som gjorde detta mot en hel skola. Att inom loppet av två veckor skicka ut brev till föräldrarna och klubba beslut om nedläggning av Västbodaskolan var ett lågvattenmärke av stora mått. Beslutsunderlaget var oerhört undermåligt.

Så jag undrar. Varför backade man om Karlbergsskolan? Var det för att det var en mobb av innerstadsföräldrar som under tre veckors tid levde rövare? Klart att det spelade roll. Men vad händer med de barn som har föräldrar som inte är lika starka, som inte är akademiker och som inte kan mobilisera sig tillsammans med andra? Hur ska dem komma till tals? Eller de elever som har sämsta förutsättningar och som inte har föräldrar som står på barrikaderna och driver frågor, de elever som är i behov av någon form. Ska det vara skillnad? Eller ska man ta beslut på goda grunder där en likvärdig skola för alla elever ska det som sätts i första rummet? Stockholm som är Sveriges största skolkommun menar att man ska ha en skola i världsklass. Bra ambition, men kommer man att uppnå dessa mål om man lägger ner s:t Örjans eller om besluten tas på ideologisk eller felaktig grund?

Ni som läser denna blogg vet att jag inte är en anhängare till utredningar, på grund av att jag tycker instrumenten är för trubbiga och för att mina erfarenheter säger mig att väldigt lite sociokulturell hänsyn tas i förklaringen till elevens problem. Samtidigt har vi elever som är i större behov av stöd än ”normaleleven” och det finns elever som inte klarar en vanlig skolform. Dessa elever har vi och det måste få kosta.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s