h1

Segregationen är ett problem

10 maj 2012

Dagens Nyheters ledare den 9/5 har rubriken: ”Valfrihet inte problemet”. Ledaren menar att på allas läppar är ordet segregation och att detta används på ett felaktigt sätt många gånger, att det används som synonym till skillnader, vilket blir olyckligt. DN menar att det är i de tuffaste områdena där segregationen är som störst skickliga lärare kan göra skillnad. Därmed inte sagt att segregation betyder skillnad och det är därför skickliga lärare ska vara där för att göra skillnad.Definitionen av ordet segregation enligt Wikipedia (2012-05-09) är: ”Segregation eller segregering (av latinets segregare) definieras i Nationalencyklopedin som det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper. Segregationen kan vara mer eller mindre frivillig och kan baseras på flera olika faktorer. Motsatsen är integration. Segregation som en samhällsföreteelse nämns oftast i samband med separation i skolor, på arbetsmarknaden samt i och mellan bostadsområden och stadsdelar. Segregationen kan ha olika grund. Ras och etniskt ursprung, kön, social härkomst, ålder, religion, språk, yrke, ekonomisk position, hälsa och kanske flera andra uppdelningsgrunder kan vara bestämmande för en sådan kategoriuppdelning”.

Jag upplever att detta fenomen är väldigt komplext och segregationen i Sverige har från början sina rötter i bostadssegregationen. På 70-talet byggdes det miljonprogramområden runt om i Sverige. Rinkeby, Tensta, Rosengård, Jordbro och många flera områden. Under årens lopp lämnade etiska svenskar dessa områden och familjer med invandrarbakgrund flyttade in, se bara Rainer Hartlebs filmer från 70-talet om Jordbro där det är tydligt att det är etiska svenska som bor i Jordbro. Idag är andelen etiska svenska i Jordbro låg, det är svårt att säga en exakt siffra, men när jag slutade på Jordbromalmsskolan 2009 hade 94% av eleverna invandrarbakgrund och på Lundaskolan i södra Jordbro är nog den siffran närmare 100%. Jag kan slå mig i backen på att i de flesta miljonprogram ser det ut på ett liknande sätt.

En annan intressant aspekt av detta är hur de ekonomiska förutsättningarna är hos människor. Hur hög är arbetslösheten i områden som Rinkeby och Rosengård? Hur många lever på försörjningsstöd i dessa områden? Hur många har råd att köpa en lägenhet eller ett hus i något annat område? När allmännyttan säljs ut, finns det då möjligheter att finna ett hyreskontrakt i något annat område? När allmännyttan säljs ut, vilka har då möjligheter att köpa?

Ännu en aspekt är språk och bildningstradition i de områden som brukar kallas segregerade. Jag vet till exempel att barn kan vara födda i Sverige, men de lever i en turkisk miljö där de umgås med kompisar som har turkisk bakgrund, de äter turkisk mat, ser på turkisk tv. Den enda gång de pratar svenska är i skolan och är det då så att 100% av klasskompisarna har en annan etisk bakgrund än svensk blir det väldigt lite svenskt talande. Många av dessa familjer saknar dessutom bildningstradition, kanske har man endast 7-årig skola, vilket givetvis påverkar inställningen till hur mycket man ska studera och även hur diskussionerna går runt matbordet. Kanske är inte förväntningarna höga på att ens barn ska vara framgångsrika i skolan. Nu kanske en och annan läsare tycker att jag generaliserar en del, men detta mönster har i alla fall jag observerat efter att ha jobbat på Jordbromalmsskolan i 9 år. I och med den stora bristen i det svenska språket i dessa områden, samt att det talas andra språk, segregerar språket människor. Det vill säga, man står utanför samhället.

För att summera går det att säga att det är en del bostadsområden som är segregerande och i många av dessa områden som kallas för miljonprogrammen bor det en hel del människor som saknar studietradition och språkliga förutsättningar. Dessutom har många dåliga ekonomiska förutsättningar.

Vad hände då när det fria skolvalet infördes? Eller när friskolorna poppade upp? Vilka sökte sig dit? Inte var det de elever som hade språkproblem, eller som kom från hem som saknade studietradition. De som sökte sig till andra skolor än hemskolan, om den var dålig eller oattraktiv, var de elever som hade föräldrar som engagerade sig i sina barns skolgång. Föräldrar som var företagsamma, som tog tag i sina barns skolsituation, som var engagerade. Och de andra? Jo de blev kvar i hemskolan. Jag kommer ihåg när det fria skolvalet infördes. Ett gäng duktiga elever från radhusområdet i Jordbro, som hade uppbackning hemifrån, fick möjligheten att välja Ribbyskolan i Västerhaninge och välja bort Jordbromalmsskolan. Detta trots att det Ribbyskolan var full så fick eleverna börja där, med förvaltningens goda minne, för kommunen såg till att sätta upp baracker på skolgården. Och vilka kom till Jordbromalmsskolan? Jo de elever som inte hade företagsamma föräldrar. Givetvis blev speciallärarnas arbetsbörda extra stor och en del elevtyper som tidigare fått gå till speciallärare hade inte längre den möjligheten. Märkligt nog steg andelen elever med invandrarbakgrund från 64% år 2000 till 94% år 2009. Vilket sammanträffande när man pratar om segregation. Detta pågår även idag, företagsamma föräldrar väljer bort skolor i segregerade områden.

Jag minns också att det försvann ett gäng elever till Rudanskolan i Handen och Kvarnholmsskolan i Nacka, senare även till engelska skolan i Gubbängen och Nacka. Och vilka elever var det som försvann? Många duktiga och drivna elever med stor uppbackning från sina föräldrar.  Vilka elever blev kvar? Jo gänget! De kunskaps- och språksvaga eleverna, många gånger med bristfälligt stöd hemifrån. Inte alltför sällan elever med problem kring gränssättning. Det som jag beskriver kan ju inte vara specifikt för Jordbro, det måste förekomma runt om i segregerade förorter.

Jag var på ett seminarium i början av veckan. På uppdrag av Arena idé hade journalisten och författaren Mats Wingborg läst en hel del vad som skrivits om skolan i OECD-länderna, bland annat Johh Hattie och McKinsey-rapporten. Wingborg hävdade på detta seminarium att skolan idag inte längre är kompensatorisk. Det har sedan länge varit en av grundtankarna med svensk skola att en av de viktigaste uppgifterna man har är att kompensera för brister i den sociokulturella miljön eleven kommer ifrån. Mats Wingborg menade att den svenska skolan slutade vara kompensatorisk för 10 år sedan. Jag vet inte om det stämmer, men om det gör det är segregationstanken högst påtaglig.

För det är just här Dagens Nyheter har en poäng. Givetvis är segregation aldrig eftersträvansvärt, men jag menar att det inte spelar ingen roll om en skola eller ett samhälle är segregerat om det finns en superbra skola ”mitt i byn”. En skola med lärare som brinner för att ge alla elever den bästa utbildningen, att ge alla elever ett rikt språk, att ge alla elever goda kunskaper i samtliga ämnen. En skola som med skickliga lärare som kan utmana elevernas tankar, få deras uppfattning och kunskap om omvärlden och världen att gunga till och ändras. En sådan skola skulle skapa elever som tog sig ut i samhället med goda kunskaper och med ett gott språk för att konkurrera med andra ungdomar och vuxna om utbildningsplatser, arbeten och förtroendeuppdrag. Men jag hävdar att det är direkt felaktigt att påstå att det fria skolvalet eller att friskolereformen inte påverkade segregationen. Jag menar att dessa två politiska beslut starkt ha bidragit till att segregationen har ökat. Dock ska sägas att huvudorsaken är bostadssegregationen. Jag tror också att likvärdigheten mellan skolor har minskat på grund av detta.

Det behövs lärare som är skickliga i sin profession på varje position i dessa skolor, lärare som bygger drömmar hos dessa elever – tänk på vad du ska göra om 3 år, om 5 år, om 10 år. Hur ser ditt liv ut? Vad gör du och hur ska du nå dit? Och sedan genom hårt arbete, tydliga krav och jobb, jobb, jobb nå dit. För glöm inte det, bara genom hårt arbete kan man nå framgång. I ett förslappat samhälle, ett samhälle där allt kretsar kring egot som DN skrev om i helgen, kommer aldrig att vara framgångsrikt. Bara genom hårt arbete uppnår man goda resultat, oavsett om det är att vara Zlatan eller Håkan Lans.

Jag vet att det går. Jag har arbetat i många år med Seminarieundervisning i ett segregerat område. Jag vet att även de mest desillusionerade eleverna går det att vända. Men det krävs en insats både när det gäller pengar och resurser från arbetsgivaren för att det ska lyckas. Inte så att jag var överbetald, jag menar bara att det krävs en tydlig tanke och struktur och planering från arbetsgivarens sida att locka skickliga lärare till dessa skolor, där även lönen bör vara högre än i skolor med färre problem.

Som vanligt påstår jag: För övrigt anser jag att läraryrket är samhället viktigaste arbete!

Annonser

18 kommentarer

  1. Finns det någon seriös forskning, som övertygande visar (eller åtminstone troliggör), att den s.k. ”kamrateffekten” 1. existerar och 2. leder till att lågpresterande elever presterar bättre UTAN att barnen med läshuvud förlorar på att undervisas tillsammans med kunskaps- och språksvaga elever, som har problem med gränssättning?


    • Arvid,
      John Hattie tar upp att kamrateffekten existerar och har påverkan. Själv kan jag se en stor skillnad på min egen undervisning mellan när jag i början hade en del kunskapsstarka elever, till att jag i slutet av min tid hade få kunskapsstarka elever. Jag upplever inte att starka elever förlorar på att undervisas tillsammans med kunskapssvaga elever, detta på grund av att alla moment eleverna går i genom är helt nya för alla elever och det innebär att alla elever lär sig nya saker, fast på sin nivå.


      • Tack för svar, Johan.

        Jag förstår inte, varför man verkar utgå från (och betrakta som självklart), att lågpresterande elever presterar bättre om de inte omges av kunskaps- och språksvaga elever, vilka har problem med gränssättning – SAMTIDIGT som man utgår från, att högpresterande elevers studier inte påverkas (!) av att omges av kunskaps- och språksvaga elever, vilka har problem med gränssättning.

        Det verkar motsägelsefullt och synnerligen kontraintuitivt. Varför skulle det inte finnas en kamrateffekt också för högpresterande elever?? Varför skulle inte högpresterande elever också prestera bättre, om de inte omges av kunskaps- och språksvaga elever, som har problem med gränssättning?

        Du skriver, att du ”upplever inte att starka elever förlorar på att undervisas tillsammans med kunskapssvaga elever”. Men det kan du ju omöjligen veta något om? Du vet ju inte, hur mycket dina studiemotiverade elever med läshuvud hade kunnat prestera i en klass, som hade kunnat gå betydligt snabbare fram.

        —–

        Stort tack för referensen till John Hattie. Har du själv läst vad Hattie skriver om kamrateffekten? Jag frågar, då man ju inte sällan tvingas lita på att någon annan har läst… (tiden räcker inte till för att själv kolla allt).


    • Arvid,
      jag upplever att det mesta av skolforskningen är engagerat och seriöst menat. I mina ögon är tyvärr ytterst lite av det som kommer fram användbart utifrån en begränsad reabilitet och validitet. Detta utifrån att undervisning och skola är så komplexa system med ett så avsevärt antal subjekt och därmed aktioner och interaktioner inblandade.

      Min erfarenhet är att den kompetente läraren använder och vänder sig till just den förförståelenivå respektive elev befinner sig på. Det ger att den elev som har nått längre i att erövra ett abstrakt tänkande förstår vad han/hon förstått samtidigt som den mer konkret tänkande elever erövrar en förståelse för det aktuella ämnet/arbetsområdet.

      Den mindre kompetente läraren lägger undervisningen någonstans i mitten och missar både de mest konkreta och de mest abstrakt tänkande eleverna, är min erfarenhet.


      • Jag upplever att elever som egentligen skulle kunna prestera väl, av kamrattryck (eller kamrateffekt) presterar sämre. Jag tror mig inte vara ensam om den upplevelsen. Jag arbetar med de eleverna dagligen och stundligen.// Stella svensklärare


  2. Vad bra att du slår hål på myten om socioekonomsika effekter. Det är åter igen viktigt att fundera på klassrummet och förmågan att förmedla kunskap. Vet att du och andra pegagoger för länge sedan kastat ”offerkoftan” i avfallstunnan.

    Som alltid måste resultaten sättas i relation till målen. Finns inte målen blir resulatet som det blir.

    Det är alltid pedagogiken som ska ha bakläxan;)


    • Instämmer Plura. Därav den vrede Johan (och jag mfl) givit uttryck för visavi dem som har – och alltjämt fortsätter obstruera arbetet med att eleverna av sina lärare skall kunna få i förväg presenterade konkretiserade kunskapskrav.


      • Det är väl det som är vitsen med IUP!


  3. För övrigt instämmer jag som oftast till fullo med din uppfattning i frågan Johan.

    För många tjänstemän på högre nivåer har tagit fasta på att det är kvaliteten på läraren som avgör och att de flesta andra faktorerna har en perifer inverkan. Detta dock utan att låta detta få konsekvenser för t.ex lönesättning.

    Å andra sidan kanske jag inte skall vara för hård mot dem. Det är uppenbart, även om man vore en matematisk idiot att nuvarande system resulterar sämre kunskapsresultat totalt sett. Faktum är att:
    1. Vi har en bestämd påse pengar avsedd för skolan och
    2. Vi har skapat ett system som erbjuder alla vårdnadshavare att välja skola.
    3 i realiteten berör/innefattar dock detta inte alla vårdnadshavare utan framförallt dem med lång tid i landet och långvarig studietradition. Om någon tvivlar kan vi roa oss med att titta på hur många nyanlända som går på t.ex Kunskapsskolan.
    4. Utifrån att friskolorna (och nu räknar jag bort de fåtal ideelt drivna då de är klart marginaliserade) får de mest studiemotiverade eleverna kan de avsätta mindre medel till undervisning och lägga ett större ansvar på eleven. De pengar KSAB m.fl sparar går då till ägarna.
    5 När det trots allt kommer in elever vilka inte klarar av t.ex den strkta ordningen på Engelska skolan, eller kravet på självgående som i det stora flertalet friskolor har vilket då resulterar i alltför begränsad – eller helt utebliven kunskapsprogression, är det inte ett problem för den aktuella friskolan. Detta då det alltid är den kommunala skolan som har skolbevakningsplikten vilket ger att de har att ta tillbaka de elever vilka misslyckats att prestera inom de olika friskolekoncernerna. Det ger friskolan en chans att värva en mer högpresterande elev vilken man kan ge mindre undervisning eller undervisning i större grupp.
    6. Det erbjuder i sin tur möjligheten att ta ut en ön större vinst.
    7. Mer resurser leder inte per automatik till ett ökat lärandeutfall
    8 Förhållandet är dock inte heller det motsatta. En kompetent lärare erbjuds större möjlighet att nå längre med respektive elev i en grupp/klass om 25 elever än 35.
    9 Var och en av de elever vilka själva sökt information och sökt skapa sin egen kunskap hade nått längre med undervisning av en kompetent lärare vilken utifrån deras vardagsförståelse bjudit in dem i den vetenskapliga begreppsvärlden och den tankeakt som ligger dold bakom benämningarna.
    10. Ser vi till utgångs OCH ingångsvärde kan vi, likt Williams med fler skolforskare, konstatera att de allra flesta friskolor underpresterar med tanke på elevunderlaget. Samtidigt som dessas ägare lyfter undan kapital.
    11. Det ger att de kommunala skolorna har att undervisa snart sagt alla elever som är i behov av särskilt stöd.
    12. Särskilt stöd innefattar inte sällan behov av extra medel i form av hjälpmedel, specialpedagog, resursperson, kurator, psykolog etc.
    13. Varje skola har en begränsad budget (givetvis) varför dessa extra medel behöver tas från andra elever.
    14. Det nuvarande systemet med skolpeng och världens mest liberala lagstiftning kring vinsuttag ger att de samlade medel som kommer elevernavtill del är avsevärt mindre än vad som är erforderligt. Hur skall t.ex. En skola kunna ge mer i lönehöjning än de 1-2% avtalen brukar ge då miljoner och åter miljoner, i hundratal försvinner? En praktisk omöjlighet.

    Personligen fylls jag av vämjelse var gång någon uttrycker att frskolekoncernerna lyckas bättre än de kommunala. Om den gamle tekniktrollaren McGyver lyckats skapa en moped av en Rolls-Royce hade jag inte blivit imponerad. Lika lite blir jag positivt överraskad av att elever vilka klarat de nationella proven i årskurs fem galant sedan klarar att nå höga betyg även i friskolekoncernens regi. Däremot är jag negativt överraskad att deras kunskaper så sällan förvaltats och förädlats i någon större utsträckning.

    Att vi som land tappar kompetens är uppenbart, säga vad man vill. En delföklaring – och en viktig sådan, ser jag i ovanstående.

    Alla som var insatta i frågan om skolpeng vet att detta leder till ökad segregation. Det fanns inget land i världen vars skolsystem visade på annat. Att vi i detta då också kom att skapa världens mest generösa vinstuttagssystem begränsade inte direkt effekterna, milt uttryckt.

    Politikens väg har fram till dags dato inte varit att ändra på detta utan istället att lägga ansvaret på lärarna(!) för uteblivna/minskande resultat. Utifrån det resonemanget åläggs lärarna ständigt fler uppgifter. Det kan vara IUP, krav på skriftlig dokumentation för varje kontakt med vårdnadshavare, att andra skall bedöma utförda prov etcetera etcetera.

    En djupt olycklig väg vilken jag redan sett resulterat i att fler än en, i mina ögon ytterst kompetenta och för eleverna/landet viktiga lärare (och fritidspedagoger, biträdande rektorer och rektorer) lämnat vad de uppfattat som det sjunkande skeppet svensk skola.

    Jag saknar dem och är rädd att jag/vi kommer mista fler.


    • Intressant!

      Det verkar på din beskrivning, som det fria skolvalet och friskolereformen i praktiken har återinfört en slags realskola (dvs en skola för mer studiemotiverade elever med läshuvud) – dock UTAN det ethos och de höga kunskapsambitioner för eleverna, som fanns hos realskolans lärarkollegier.

      Tycker du, att denna sammanfattning är (någotsånär) korrekt?

      —–

      Du skriver: ”Alla som var insatta i frågan om skolpeng vet att detta leder till ökad segregation.”

      Diskuterades detta när införandet av skolpeng utreddes?


      • Den jämförelsen har jag tidigare gjort. När du nu belyser den för mig tycker jag att den stämmer alldeles utmärkt, avseende ägar- och chefsnivån på friskolekoncernerna. På lärarkollegienivå är min bild att ambition och ethos finns i lika hög grad som lärare brukar brukar äga (på en mycket hög nivå med andra ord).

        Vad gäller diskussionen som föregick besluten var enigheten om skolpengen så bred att motståndarnas argument sällan kom fram.

        I mina ögon är beslutet enbart baserat på ideologi och en skev uppfattning om förväntningar från väljarna. Jag uppfattade inte att en majoritet av väljarkåren stod och ropade efter att få välja bort heterogena skolor och få gå med fler av sin egen sort.

        Kanske är det så att våra politiker utsätts för mer lobbying än vi är medvetna om? Någon annan föklaring ser jag inte då rationella motiv saknades.


  4. SKOLAN I RINKEBY ÄR ETT BRA EXEMPEL PÅ ATT DET GÅR ATT HA EN BRA SKOLA – DE ARBETAR PÅ ETT SÄTT SOM MÅNGA ANDRA SKOLOR BORDE GÖRA, OAVSETT VAR SKOLORNA LIGGER!


    • Iréne,
      Härligt att höra!


      • Det är många gånger ledning & personal som väljer att gå fel väg – av olika anledningar…


      • Det är ofta ledning & personal som väljer att gå fel väg – av olika anledningar…


    • Irene,
      jag blir nyfiken, vilken skola i Rinkeby tänker du på som når så bra resultat? Jag vet ju en skola vars rektor skördat miljoner i egen ficka på att gå ut och berätta om processer utan att någonsin tala om resultaten. Till slut kom det fram att tre av 43 elever i idrottsklasserna erövrade betyg i de Naturvetenskapliga ämnena…
      Min bild att det finns många oerhört engagerade lärare och pedagoger i Rinkeby, däremot känner jag inte till att någon skola skulle nå några uppseendeväckande resultat. Däremot, som så ofta annars, enskilda lärare.
      Tyvärr hör jag alltför ofta att elever från Rinkebyskolan inte har en förförståelse tillräcklig för att de klarar uppgifterna på gymnasiet – trots betyg i det aktuella ämnet.

      Extra intressant att Stockholms stad valt att förlänga Ehrstrands förordnande två år efter pension. En rektor som, innan LR(!) och media uppmärksammade det totalt negligerat elevernas kunskapsrätt. Att sedan sätta på kosmetika hjälper inte de hundratals elever som fråntagits sin kunskapsrätt och den självbild kring lärande de skapat utifrån detta. Ser dessa sig som vinnare? Är de det i ett samhälle som har vissa realiakrav rörande läsning och skrivning?

      Ingen skugga på övrig personal, de har säkert gjort vad de kan och kunde.


      • Jag har aldrig hört annat än gott…det här är deprimerande…


  5. […] Von Schantz, Gertie, Morrica, IKT-pedagogen, Roslagslinks, IPad – bloggen, Körlings ord, Johan Kant, Magnus (LR), Zoran (LR) och Freddy (LR). Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s