h1

Yrke: Lärare del 2

20 maj 2012

Det var maj 2000 och jag hade accepterat att arbeta som svensk- och SO-lärare på Jordbromalmsskolan (JBM) i Haninge, dels för att rektorn på skolan var blixtsnabb att boka anställningsintervju och erbjuda mig jobb och dels för att jag kände värme och kärlek så fort jag klev in i byggnaden. Men vad väntade nu en nyexad SO-lärare? Hur skulle jag förbereda mig? Och hur förbereder man sig för ett ämne som man inte är utbildad i? Hur ska man överleva?

Rektorn tyckte att jag skulle komma till skolan i juni och vara med på en av deras studiedagar. Då kunde jag träffa personalen, se på lokalerna och vilket material som finns. En bra idé tyckte jag och hängde på JBM en hel studiedag, träffade lärare, fick rundvandring på skolan, fick ett eget skrivbord, fick se SO- och svenskförråden och hade möjlighet att prata med lärare om klasserna. Det visade sig att jag skulle ha en klass i årskurs 6 i svenska och SO där jag också skulle vara klassföreståndare, en klass i årskurs 8 i svenska och SO, samt en grupp av ungefär 12 elever i årskurs 7 i svenska som andraspråk (SAS). Men vänta nu ett tag, jag var ju inte ens utbildad svensklärare, hur kunde det komma sig att jag skulle få undervisa i SAS? Är det inte de bästa svensklärarna och de som har utbildning i SAS som ska undervisa dessa elever? Icke sa Nicke, SAS var på JBM ett slaskämne där den som enligt skolledningen hade tid över på sitt schema fick ta dessa timmar. Crazy eller hur?

Så vad skulle man undervisa om i svenska, jag hade ju ingen utbildning i ämnet, mer än de 20 poäng praktisk svenska jag läst under våren 2000 och kunskaper i Läsutvecklingsschemat (LUS). Någon VFU hade jag inte gjort där jag fick undervisa i svenska och någon metodik hade jag inte fått på LHS av naturliga skäl – jag var ju SO-lärare.  Jag gick till en av svensklärarna och frågade vad man brukar arbeta med och vilket material som fanns. Hon visade mig svenskförrådet och vilket material som fanns, berättade vad de brukade läsa ungefär och jag skrev ner det hon sa. Svårt att på en halvtimme få så mycket hjälp att jag skulle klara planeringen för ett helt läsårs studier i tre årskurser – omöjligt, här behövdes en grov planering. Jag skrev, noterade, plockade material så mycket jag bara kunde.

SO-förrådet gick jag igenom ganska grundligt, satt där säkert i ett par timmar. Gick igenom de böcker som fanns, plockade ut de böcker jag kunde tänka mig att använda mig av och samlade på mig material. Det blev flera kassar material som jag släpade hem inför sommarlovet 2000.

Men eleverna då? Vilka elever skulle jag ha? Hur såg klasserna ut? Jag fick vid det tillfället reda på att jag skulle ha en klass i årskurs 8 i svenska och SO. Klassen bestod av 24 elever, varav 7 var flickor. Klassen hade haft många lärarbyten och det var en rejält stökig klass. Ungefär 6 killar i klassen styrde och ställde, störde de andra och tryckte ner de andra eleverna i skoskaften inte minst flickorna fick utstå mycket. Det var många hårda ord, det var inte inne att plugga och en hel del ordtjafs, men eleverna var i alla fall inte våldsamma – alltid något. De flesta flickor var tystlåtna, förrutom två – en som kaxade emot ibland och en som kunde säga ifrån ordentligt, men hon var inte så ofta på lektionerna (efter halva höstterminen bytte hon till en liten klass). Det var framför allt en kille i klassen som med ord mobbade de andra, tryckte ner, gjorde sig lustig på andras bekostnad och fick en dålig stämning. Han var mycket verbal och kvicktänkt, så han var mycket snabb mellan tanke och ord, vilket innebar att han verbalt kunde ”vinna” över vem som helst. Han hade hög status i klassen. Jag kom ihåg min metodiklärare Ove Hartzells ord: ”Den elev som du tycker det är mest obehagligt att ta konflikt med – du känner det i magen, den eleven är den informella ledaren. Den eleven ska du ta konflikt med”. Jag insåg att här behövde jag förbereda mig ordentligt.

Jag fick också en helt ny klass i årskurs 6. I Haninge hade man högstadiet från årskurs 6 till årskurs 9 och från Kvarnbäcksskolan som ligger i ett radhusområde  i Norra Jordbro kom 40% av klassen och från Lundaskolan som ligger i miljonprogrammet i södra Jordbro kom 60% av klassen. En härlig mix av olika elever, som skulle träffas på JBM och blandas ihop i en mångkulturell värld. Jag visste då ingenting om dessa elever. Senare i augusti fick jag överlämnadssamtal från årskurs 5-lärarna, men inför sommarlovet visste jag inget. Jag hade ju ingen erfarenhet och kunskap då, men har senare förstått att det är jobbigt för eleverna att lämna klasslärarens trygga värld och slängas ut i ämneslärarsystem. Att gå från lektion till lektion, via ett skåp för att byta böcker och med olika lärare i olika ämnen. Men en sak förstod jag och det var att denna nya klass skulle behöva mycket stöd för att bli en klass. Den nya miljön och de nya kompisarna skulle vara bra, men det krävdes en hel del av mig som lärare för att bygga upp klassen, att få en gruppkänsla och att man ställde upp på varandra. Det behövdes ”gullas” en del tänkte jag. När det gällde eleverna i årskurs 7 som skulle ha SAS fick jag knapphändig information, men jag tänkte att jag fick snickra ihop något vettigt för dem och sedan se hur det skulle bli. Jag hade lika slapp inställning som skolan hade till ämnet svenska som andraspråk.

Så nu stod jag på Jordbromalmsskolan i slutet av en studiedag i juni, med en hel del information om de elever jag skulle ha, med några kassar med skolmaterial, med ett utkast till schema, med nya intryck från JBM och med en hel rad nya kollegor som jag absolut inte kom ihåg namnet på och vilka ämnen de undervisade i. Så vad göra? Hur ska en nyexaminerad lärare förbereda sig på bästa sätt? Vad ska en nyexaminerad lärare göra med all den information som givits? Vad ska en nyexaminerad lärare göra med den brist på information som givits? Vilka förkunskaper hade eleverna? Hur låg dem till? Vad hade man jobbat med tidigare? Hur skulle jag hantera den stökiga åttan? Hur ska jag överleva?

Under sommaren 2000 var jag, min fru och min son i Torshälla en hel del. Min svärmor bodde där och jag plockade ut ett skrivbord i trädgården, hade allt mitt skolmaterial samlat omkring mig och sedan satt jag och planerade i detalj vad jag skulle göra med de olika klasserna och grupperna under hela läsåret. Jag började med att göra en grovplanering – vilka områden skulle vi jobba med under hela läsåret i alla fyra SO-ämnena och i svenska? När väl det var klart satte jag mig med område för område, tittade i Lpo 94:s kursplan – tog ut mål att uppnå och mål att sträva mot för varje arbetsområde. Jag planerade vad eleverna skulle kunna inlärt i varje arbetsområdet och hur jag skulle utforma min undervisning. Jag gick igenom vilket material som fanns att tillgå, både lärobok och filmer (jag hade lånat med mig Haninge mediacenters katalog), jag letade eller hittade på övningar som man kunde göra kopplat till arbetsområdet. Systematiskt och noggrant gjorde jag planering för mig själv och för eleverna, till eleverna gjorde jag en arbetsplan, ungefär som denna: Arbetsplan karta, så att dem skulle se vad de var som de skulle lära sig. Men inte nog med det, jag gjorde en detaljerad plan för varje lektion – ”först slänger jag ut detta påstående, då svarar eleverna så och då ställer jag en motfråga och då säger dom det och sedan…”. Ni fattar, väldigt detaljerat och in i minsta detalj förberett.

Nu kan man ju fråga sig varför jag var så extremt noggrann när det gällde planering, både på ett övergripande strukturellt plan och på ett detaljplan som innefattade till och med vad jag skulle säga på varje lektion och vad eleverna skulle säga. Den erfarne läraren vet att en sådan detaljerad plan aldrig håller, men det visst ju inte jag och dessutom var det en trygghet för mig. En trygghet att alltid hålla fast vid när allt runt omkring svajade en del. För jag hade insett att den första tiden skulle vara extremt jobbig, jag var tvungen att lära mig skolans rutiner, lokaler, kollegornas namn och hur dem var, elevernas namn och egenskaper, elevernas kunskapsnivå och så vidare. Väldigt mycket att tillgodogöra sig för en nyexaminerad och ambitiös lärare. Detta hade jag förstått och därför var en god planering A och O för mig. Så här i efterhand går det att konstatera att första läsåret var ett hundår och de första tre åren var slitsamma, för varje läsår fick jag börja med en ny omgång grovplanering och detaljplanering, research och materialkoll. För varje nytt läsår i början är det nya arbetsområden som ska avhandlas och där det inte finns någon planering. Efter några år går det som erfaren lärare att plocka fram en planering, gå igenom den och sedan se hur mycket som behöver förändras – vad som behöver strykas och läggas till, vad som funkar och inte funkar.

Jag skulle vara klassföreståndare i 6A tillsammans med Sara, också hon nyexaminerad lärare. Det var svårt att då förstå hur skolledningen tänkte när de satte två nyexade lärare tillsammans som klassföreståndare i en nykomponerad 6:a. Idag känns tanken ännu mer obegriplig. Sara och jag fick inte mycket tid att lära känna varandra, prata ihop oss eller lägga upp en strategi för klassen. Det enda jag tror vi kände var att vi båda ville göra den här klassen till en superbra klass där eleverna skulle ha klasskänsla och vara schysta mot varandra.

Jag hade goda teoretiska kunskaper om LUS och jag tänkte att jag skulle testa dem, för att få praktiska erfarenheter och kunskaper när det gällde LUS. Jag bestämde mig för att lusa varenda elev i min 6:a och lyssna på dem, placera dem i LUS-schemat och på så sätt få en övergripande bild över hur klassen låg till när det gällde läsning. Jag fick vid överlämnadssamtalen i augusti en kunskapsprofil från nationella proven i svenska, engelska och matematik för eleverna. Det var det enda jag fick veta om eleverna rent kunskapsmässigt. Jag fick inte veta  vad de jobbat med i tidigare år, eller om det fanns någon dokumentation eller åtgärdsprogram – ingenting!

Jag bestämde mig också att jag skulle använda den hårda stilen mot eleverna i årskurs 8, visa vem som bestämde, ta kommandot, inte le en enda gång och vara fokuserad på kunskap. Jag tänkte att jag skulle överleva, att inte eleverna skulle käka upp mig och därför ville jag inte ge dem ett endaste litet lillfinger, för då skulle dem säkert äta upp både hand och arm. Så jag dundrade in i klassrummet på den första lektionen med 8A, skrev mitt namn på tavla, var gravallvarlig i ansiktet och sa väldigt tydlig och hög stämma: ”Mitt namn är Johan Kant, jag är er nya SO-lärare och här inne är det jag som bestämmer, tveka aldrig på det”.

Min första termin i min lärargärning hade börjat och i nästa blogginlägg ska jag berätta hur det gick och vad jag kom fram till.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

3 kommentarer

  1. wow hade önskat att lärarna i min sons skola hade kunnat vara lite allvarligare och stränga. Tror det krävs lite auktoritet med dessa unga människor. Som det ser ut nu överväget vi till och med privatlärare till min son. Min granne tipsde mig om detta, kanske kan funka.
    Ser fram emot att höra hur det har gått.


    • Hej Jessica,
      Trist att höra att inte den kommunala skolan kan fixa det. Det finns ju skolor som har ordning och reda som mantra, t.ex. Engelska skolan. Kan vara värt att testa.


  2. […] Yrke: Lärare, del 2 […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s