h1

Yrke: Lärare del 6

02 juni 2012

Jag har i fem tidigare blogginlägg berättat hur det var för mig att börja jobba som nyexaminerad SO-lärare på Jordbromalmsskolan. Jag har berättat om vad jag mötte, hur illa förberedd jag var för ”verkligheten” även om mina ambitioner var att göra revolution eller åtminstone förändra världen. Jag har berättat några exempel på elever som inte kunde någonting, det finns i min bok Yrke: Lärare ganska många redogörelser för elever som det inte har gått bra för i skolan, men som med hårt arbete och tro på dem har lyckats vända denna trend för att nå kunskaper och betyg. Men jag vill åter igen lyfta fram att min bok INTE är facit. Jag lyfter i boken fram en metodik som heter Seminarieundervisning, som jag är säker på skulle fungera överallt och med vilket elevunderlag som helst, men det måste vara så att lärare vill använda sig av Seminatieundervisning, tvingas läraren blir det fel. Läraren behöver ha ett frirum när det gäller tid och metodik.

Min absoluta övertygelse är att alla barn kan lära sig de mest grundläggande kunskaper som behövs för att klara sig vidare i livet, att få en gymnasieutbildning, ett jobb och ta vara på sina rättigheter. Däremot behöver vissa barn lite längre tid på sig, alla har inte med sig uppbackning från hem och föräldrar och här behöver skolan kompensera. Jag tror också att skolan behöver ha koll på alla elever från årskurs 1 och därmed följa upp resultat. I boken tar jag upp många exempel på elevödén där skolan har missat att göra sitt jobb. Jag tar dock inte upp de exempel där det förekommit misshandel, våld, alkhol- och narkotikamissbruk i familjen. Barn från dessa familjer kan bli så kallade maskrosbarn, där en vuxen t.ex. i skolan kan göra skillnad så att skolan blir en fristad och det är i skolan barnet växer och kan kompensera för en dålig hemmiljö. Jag är som sagt övertygad om att alla kan nå fullständiga betyg i grundskolan. Däremot är det mina erfarenheter att många av de barn som kommer från socialt tungt belastade familjer har svårt att fokusera på skolarbetet, deras tankar och känslor är någon annanstans. Jag har valt att inte ta upp exempel från denna kategori av den anledningen att boken handlar om pedagogik och inte om socialarbete (även om det går ihop ibland).

Det är svårt att veta när i tid jag kom fram till det jag förstår och vet idag, när det gäller framgångsfaktorer för eleverna. Jag brukar kalla min första klass (6A) för försökskaniner – de fick utstå alla olika metoder och test från min sida för att jag skulle komma fram till vad som fungerade bra. Alltså att eleverna verkligen lärde sig – Inlärt! Jag kom i alla fall relativt snabbt fram till att det är vissa punkter som är centrala för att få det att fungera:

  • Läsningens betydelse: Som jag skrivit i tidigare blogginlägg är läsningen A och O för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig en läromedelstext, alla elever måste läsa bra annars är risken överhängande att några hamnar på efterkälken och kommer efter i skolarbetet. Jag använde mig av Läsutvecklingsschemat (LUS) som är ett mycket bra verktyg för att hålla koll på eleverna läskapacitet på individnivå. Alla som snackar skit om LUS har antingen inte läst LUS-boken, är indoktrinerade av ideologi eller totalt okunniga om vad läsning är. LUS är outstanding när det gäller att hålla koll på varje unge, det vet jag för jag har jobbat med LUS konkret i 12 år. Men det räcker inte med att hålla koll på ungarna, man måste genomföra åtgärder för de elever som behöver extrastöd, sätta ihop bokpaket, följa upp, ligga på, ringa föräldrar och förse eleverna med nya böcker. Vissa elever hade aldrig läst en bok, man hade skaffat sig identitet som icke läsare och skolan var tråkig. Detta behöver ändras och det är därför viktigt att prata om varför läsning är viktigt, förklara och visa hur abstrakt språk och tänkande byggs upp. Se till att skaffa bra böcker, prata med bibliotekarier, låna boklådor, läs gemensamt, läs enskilt, ha bokprat och läs genrelitteratur. Problematisera böckerna på whiteboardtavlan, ha lästävlingar, gå till biblioteket tillsammans och diskutera innehållet i böckerna tillsammans. Varför? Givetvis för att eleverna ska språkligt utvecklas, kunna tillgodogöra sig läromedelstexterna och erövra en identitet att vara duktiga skolelever.
  • Bygga relationer: Jag anser att det är viktigt att klargöra rollerna för eleverna, att det faktiskt är jag som lärare som bestämmer, men att det är viktigt att lyssna och ha en dialog. Som jag tidigare berättat bestämde jag mig för att få ihop min första klass (6A) för att dels bygga relationer mellan mig och eleverna, men också bygga relationer mellan dem. Det här handlar inte om något flummigt värdegrundsarbete, utan att göra roliga saker tillsammans för att få eleverna att känna känsla för klass 6A. Exempelvis berättade jag för eleverna att: ”Idag ska vi testa om hela klassen får plats på toaletten” och eleverna tyckte det var roligt och gjorde allt för att knöka in varandra – det gick (dock inte i årskurs 9). Jag satte ihop tävlingar där jag delade upp eleverna i fem lag, blandade killar och tjejer, elever från Kvarnbäcksskolan och Lundaskolan. Sedan var det ett många olika grenar och uppgifter som under flera veckors tid genomfördes givetvis då och då. Bland annat rullstolsrace i korridoren, förflytta sig på tid från ena endan av klassrummet till den andra på stolar utan att nudda golvet, poängjakt där det gällde att samla olika uppdrag och få poäng, t.ex. vilken skostorlek har rektorn. Det gällde att även att skratta tillsammans, jag blev mästare på att berätta dåliga historier – typ det var två tomater som skulle gå över gatan…. När eleverna hade jobbat bra fick de belöning i form av vi såg en rolig film tillsammans och kunde skratta, några år senare var tv-serien Stockholm live ett stående inslag vid belöning för väl utfört skolarbete. Klart att man inte ska vara kompis med eleverna, de har många kompisar, utan en vuxen som bryr sig och bygger relationer med sina elever är viktigt. Givetvis kommer problem på vägen och det är många konflikter som jag har varit tvungen att ta tag i och även själv ta konflikt med elever som beter sig illa. Men det ingår ju i lärarjobbet. Jag upptäckte att jag fick mycket respekt av eleverna, jag förtjänade respekten i och med att jag byggde upp relationer till eleverna och mellan dem.
  • Tilltro till elevernas förmåga: Grundinställningen som behöver finnas hos alla lärare är att alla elever kan och detta kan inte vara läpparnas bekännelse, det vill säga att man säger en sak och gör något annat. Till slut är det handlingarna som räknas oavsett vad man har sagt, om man i handling visar att man inte tror på elevens förmåga är det kört för eleverna uppfattar minsta subtila vink. De elever som har mest kunskapsbrister är som svampar som suger upp minsta lilla kritik. Detta handlar om grundläggande människosyn – kan alla lyckas? Jag menar att alla kan det, men att man föds med olika förutsättningar och då pratar jag inte om biologi utan om sociokulturella aspekter. Hur föräldrar har pratat med en sedan man var bebis, hur man har blivit behandlad, vilken typ kognitiva utmaningar/prat kring köksbordet man har hemma, hur mycket man läser hemma och hur mycket böcker som finns i hemmet – och mycket annat. Skolan kan givetvis kompensera för brister, men då gäller det att visa tilltro till alla elevers förmåga. Sara kom till Jordbromalmsskolan i årskurs 6 efter att ha bott på en mängd ställen runt om i Sverige. Familjen var kurder från Irak och hade flytt kriget. Mamman var analfabet, hade aldrig gått i skolan och bortgift när hon var 13 år. Pappan hade gått i skolan i Irak i fyra år. Sara hade gått något år i irakisk skola, sedan hade familjen flytt och hamnat på flyktingförläggning i Norrland. Efter det flyttat familjen runt i Sverige och Sara hade gått i skolan två månader här, en månad där, 6 månader där och så vidare. Hon kunde i princip ingenting när hon kom till mig i årskurs 6, ändå talade hon om att hon ville bli advokat. Vilken lärare som helst skulle skattat och tänkt att det kan du aldrig bli lilla vän, men det valde jag att inte säga även om jag tänkte det. Jag sa till Sara: ”Med din erfarenhet och dina upplevelser och med ditt stora hjärta för andra människor kommer du bli en fantastisk advokat, precis en sådan advokat som vi i Sverige behöver som kan hjälpa dem som haft det svårt. Men du har en lång väg att gå för att bli advokat och du måste kämpa hårt för att tillgodogöra dig de kunskaper som krävs. Jag ska hjälpa dig, men du måste göra jobbet själv”. Och jag hjälpte Sara och stod upp för henne. Och Sara kämpade och låg i, hon fick IG på läxförhör och prov gång på gång på gång. Men hela tiden gav jag henne återkoppling, hela tiden gav jag henne formativ bedömning på hennes arbete och hela tiden stod jag bredvid henne och gjorde vågen (själv) och tutade i min låtsasvuvuzela för att säga: ”kom igen tjejen, du kan och du blir bättre hela tiden”. Till Sara skrev jag och berättade hur imponerad jag var av hennes arbete och hennes utveckling, hur bra hon kämpade och att hon inte nått kunskapsmålen men att hon skulle göra det innan hon slutade årskurs 9 med den utvecklingen hon hade. Hårt och långdraget lärararbete och mentorsskap gav resultat. När Sara lämnade Jordbromalmsskolan i årskurs 9 hade hon godkända betyg i nästan alla ämnen, några NO-ämnen hade hon inte klarat och hon klarade inte heller att nå målen för betyg i engelska. Sara fick gå ett år på IV för att läsa upp sin engelska, men redan efter tre veckor berättade läraren som hade henne i engelska att hon aldrig skulle klara sig. Med gråten i halsen ringde Sara mig och givetvis blev jag vansinnig. Hur kunde en lärare som jobbar med de elever som har sämst självförtroende när det gällde skolan uttala sig på detta sätt redan efter tre veckor? Jag sa till Sara att gå tillbaka till läraren och begära att han skulle berätta exakt vad hon skulle kunna, alltså en arbetsplan/LPP, exakt vilka böcker hon skulle använda och sedan komma tillbaka till mig. Hon gjorde det och sedan sa jag till Sara att varje dag efter skolan gå till Haninge kulturhus och sätta sig på studentplatserna och plugga som en galning. Det gjorde Sara och vecka 43 hade hon ett prov som hon klarade av. Efter ett år på IV hade hon klarat av att läsa upp grundskolebetyg i engelska. Med den här historien vill jag säga att tilltron på elevens förmåga är viktig och det är också nödvändigt att ha höga förväntningar. Sätt upp kortsiktiga och långsiktiga mål tillsammans med eleven och ring hem till föräldrarna när eleven lyckats. Berätta om skolframgångar!
  • Struktur på undervisningen: Som jag berättat tidigare upptäckte jag tidigt att det var viktigt med struktur, i börja för att jag var tvungen att ha något hålla mig i. Tydlig planering, ner på detaljnivå. Tydliga kunskapskrav, vad som skulle gås igenom med hänvisning till vilka sidor i läroboken eleverna skulle läsa, vilka läx-/provfrågor som som gällde, hur lektionerna började och avslutades. Givetvis också vilka regler som gällde i klassrummet, att ingen fick förstöra och störa. För mig var det viktigt med noggrann lärarplanering och struktur för att jag skulle ha någon fast punkt i en tillvaro som annars var lite svajig – allt var ju nytt. Men jag tror nog att alla, både erfarna och oerfarna lärare kan hålla med mig om att sannolikheten att man genomför bra lektioner är större om det finns en god planering än om det saknas planering. Min erfarenhet är att utan planering blir det dåliga lektioner, sedan behöver inte planeringen vara så detaljerad som jag hade i början.
  • Öppenhet när det gäller bedömningen: Som nyexad lärare har man väldigt lite bedömningserfarenhet, därför nästan krävde jag att vi i ämnesgruppen i SO skulle diskutera bedömningar. Långt senare blev det en naturlig handling, men även i arbetsrummet möttes och överräckte elevarbeten: ”Vad tycker du om detta prov, vilket bedömning skulle du sätta på detta? Har eleven uppnått kriterierna för VG?”. Men vägen dit var lång och jag upptäckte ganska tidigt att eleverna ville veta på vilka grunder jag hade bedömt deras insatser. Med det menar jag inte att det var långa köer till mig efter lektionens slut av elever som ville diskutera – verkligen inte, men när jag diskuterade dessa frågor var eleverna intresserade och ville veta. Eftersom jag inte var expert på bedömningar tänkte jag att det nog var viktigt att ta tag i denna bit. Jag hade i princip fått noll utbildning från Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) när det gällde bedömning, förutom en valbar kurs som hette Pedagogisk utvärdering som var på 5 poäng, men den var som sagt en kurs jag själv hade valt. Jag jobbade med tidningsartiklar som jag skrivit i ett tidigare blogginlägg och både när det gällde dessa tidningsartiklar, när det gällde skriftliga läxförhör och prov tänkte jag att jag skulle få med eleverna när det gällde bedömningar. När jag hade bedömt/rättat en skriftlig uppgift tog jag ut 3-4 elevsvar som jag hade bedömt låg på G-, VG- och eventuell MVG-nivå (det fanns dessvärre inte så många sådana). Jag tog bort elevens namn, kopierade upp texterna tillsammans med kriterierna för G, VG och MVG. Jag delade ut dessa kompendier till eleverna i 8A, satte dem i smågrupper och sedan fick de läsa elevtexterna och själva göra en bedömning – utifrån kriterierna- vilket omdöme texten skulle ha. Som jag skrivit tidigare var många av dessa elever vana vid att lära sig mekaniskt och inte tänka själv, så detta blev ett fantastiskt tillfälle för eleverna att både träna på att tänka själv, höra andras argument och träna upp sina argument. Efter att ha suttit i grupper och diskuterat blev det redovisning vad man kommit fram till, varför man kommit fram till detta – jag skrev upp på whiteboarden. När alla hade redovisat sina ståndpunkter var det en allmän diskussion och jag redovisade hur jag hade bedömt arbetena och på vilka grunder utifrån kriterierna. I början var det diskussion och spekulation vems elevtexter det var i klassen, men jag var tydlig med att inte fokusera på detta och efter några veckor försvann denna diskussion helt. Det intressanta med detta arbete, som pågick kontinuerligt under hela mitt första läsår, kanske inte varje vecka men flera gånger per månad, var att eleverna kände att de blev rättsäkert bedömda, de fick en förståelse på vilka grunder bedömning gjordes. Men också var det en trygghet för mig, dels på grund av att jag från början var rudis på bedömningar och dels att jag fick möjlighet att träna upp min bedömningskompetens. Jag tränade också upp ett sätt att berätta för eleverna på vilka kriterier jag hade bedömt deras elevprestation, hur jag berättade det för eleverna och att jag gav dem formativ bedömning i form av återkoppling i skrift.
Jag har i sex blogginlägg berättat om min första tid i en segregerad skola i Jordbro, Haninge kommun söder om Stockholm. Det finns många lärare därute som delar mina erfarenheter, men som också har andra erfarenheter från andra skolor och andra elevgrupper. Jag skulle kunna skriva säkert 4-5 blogginlägg till när det gäller vilka slutsatser och erfarenheter jag har från min tid i Jordbro. På ett djupare och systematiskt sätt har jag, med elevexempel beskrivit mina erfarenheter i min bok Yrke: Lärare. Jag tar där även upp människosyn och elevsyn och hur det styr vårt bemötande när det gäller elever. Jag redogör också för i detalj hur jag jobbat med Seminarieundervisning och planering kring denna. Seminarieundervisning har varit nödvändigt för mina elever, utan denna reglerade och tydliga metodiken hade många av mina elever inte klarat kunskapskraven och betygen. Nu var det väldigt många som gjorde stora framgångar rent kunskapsmässigt, med påföljden att de fick ett gott självförtroende och att det plötsligt började vara roligt att gå i skolan. Många elevers identitet förvandlades från icke bildbar till en duktig skolelev – något att verkligen sträva efter. Tycker du att dessa sex blogginlägg varit intressanta att läsa och att du vill veta mer rekomenderar jag dig att läsa Yrke: Lärare. Den går att köpa i en vanlig bokhandel eller låna på biblioteket. Jag kan lova dig att boken inte är ett sömnpiller, du kommer att bli berörd, oavsett om det är så att du gråter över de elevödén jag målar upp eller att du tycker att jag är en idiot. Men berörd kommer du bli!
Lärare gör skillnad – det är därför jag anser att lärare ska ha 10 000 kronor mer i månadslön!
PS: Kanske kommer jag i höst åka runt och berätta om min bok och mina erfarenheter och kanske ses vi då? DS
Advertisements

9 kommentarer

  1. Alltså! Helt enkelt hur BRA som helst!

    Men kanske för ”gammaldags” för de som makten haver och som ju vill ha PBL och ”forskning” eller att eleverna själva skall komma fram till naturens lagar som en viss rätt så ny rektor för ett av landets mindre högkvalitativa högskoklor har uttryckt det hela.

    Bort med ”ideologin” och låt läraren åter vara lärare! 🙂


    • Hej Bengt!
      Tack för de glada tillropen, håller med dig med ideologin och även att lärare ska vara lärare!


  2. Hej Johan!
    Du hjälper mig verkligen att sätta ord på många av mina tankar.
    Nu tänker jag beställa din bok så att jag har något att läsa i sommar.
    Vänliga hälsningar, Jenny (lärarstuderande termin 5)


    • Hej Jenny,
      Kul att jag kan inspirera.


    • Förresten Jenny, sprid gärna min blogg till dina studentkompisar.


  3. Mycket intressanta blogginlägg och tankar! Själv undervisar jag på gymnasiet och vårt kursbaserade system medger inte att man lägger så mycket tid på att stötta elevernas utveckling som de ofta behöver. När mina kurser är slut är de slut och möjligtvis kan jag återse samma elever i ett annat ämne eller en fortsättningskurs.

    Givetvis kan flera lärare samarbeta kring elevernas utveckling och gemensamt lyfta fram vissa egenskaper, men jag upplever ändå marginalerna som mindre på gymnasiet. Även om eleverna utvecklas mellan ettan och trean så innebär det ändå att de riskerar att få med sig ett stort antal underkända kurser i bagaget.

    Därför är det också extra viktigt att grundskolan gör sitt jobb och inte ger eleverna missvisande betyg som inte motsvarar deras kunskaper. Just att resonera, motivera, analysera och tänka självständigt är dock något som även många av våra elever har stora problem med.

    Hursomhelst vore det intressant att få ta del av dina tankar kring gymnasiet och gymnasieundervisningen också.


    • Hej Andreas,
      Jag har tyvärr inte så mycket kunskaper om gymnasiet, men jag har en del tankar – kanske ska jag skriva något inlägg om det. Men det är att bege sig ut på djupt vatten.


  4. […] bok, Yrke lärare eller något av de otaliga inlägg där han diskuterar seminarieundervisning tex Yrke: lärare del 6. Boken innehåller också flera konkreta elevfall som är mycket inspirerande för den som vill […]


  5. […] Yrke: Lärare, del 6 […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s