h1

Vissa lärare är bättre

21 juni 2012

Det är löneförhandlingstider och det glädjer mig att Lärarnas Riksförbund (LR) sagt ner Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) bud på 2,6%. Men ärligt, vad trodde SKL? Tusentals namnunderskrifter har lämnats över till SKL med krav på 10 000 kronor mer i månaden för lärare och debatten om att höja lärarlönerna har varit ganska frekvent den senaste tiden, inte bara från lärarnas sida. Så SKL visar att man inte tänker höja lärarnas löner mer än någon annan yrkesgrupp, trots att lärarlönerna stadigt har sjunkit sedan 1960-talet och att det pågår en diskussion ända upp på regeringsnivå att något måste göras åt de usla lärarlönerna. När SKL säger att man ska satsa på lärarna är det bara läpparnas bekännelse. I vanlig ordning säger man en sak och gör något helt annat, glöm inte bort att SKL har haft det övergripande arbetsgivaransvaret sedan 1994, alltså ganska många år på sig att ”fixa till det”, men man har likt en ål glidit ur greppet.

En annan sak som är intressant när det gäller löner är att duktiga lärare inte ska ha bättre lön än lärare i gemen. Trots att till och med utbildningsministern har sagt att duktiga lärare ska premieras. Jag menar då givetvis inte lärare som är socialt kompetenta och gör som chefen säger, som slickar uppåt, som ställer sig in eller liknande. Nej jag menar lärare som är pedagogiskt skickliga, som når goda resultat hos eleverna och där resultaten har substans och genererar goda betyg. Givetvis vill jag påtala att lönen inte ska utgå från resultat, det kan locka lärare att sockra betygen. Jag menar så klart att man måste följa upp elevernas ingående värde och utgående värde för att värdera huruvida en lärare har lyckats (learning incom och learning outcome). Alltså: Den lärare som uppenbarligen är pedagogiskt skicklig och lyckas med sina klasser år ut och år in ska premieras för detta.

Jag hade en diskussion för några veckor sedan där jag påtalade att en lärare vi talade om var sin skolans bästa lärare. Men det fick man inte säga – varför? Om en lärare är uppskattad för sitt bemötande av elever och föräldrar, lägger fokus på att lära eleverna det de ska och lyckas med det – varför får man inte säga det? Varför kan inte någon vara bättre än någon annan?

Tydligen är det helt ok att prata om att Zlatan Ibrahimovic är överlägset bästa fotbollsspelaren i svenska landslaget, detsamma gäller andra sporter. Då är det ok, det gäller ju sport, men när det gäller skolan så går det inte. Jag har också märkt att det gäller när man pratar om lärare, fritidspedagoger eller barnskötare i skolan. Alla är viktiga och ingen är viktigare än någon annan – för man lär sig ju över allt. Vilket dravel! Klart att man lär sig på fritids, men det gör man hemma framför tv:n också och att all personal på en skola är viktig, men faktiskt är lärare viktigare än annan personal på skolan (inklusive biträdande rektor). Men får man säga det? Icke! Lägg därtill att det faktiskt finns lärare som är bättre lärare än andra. Varför förneka det? Varför inte låtsas om detta faktum? Tydligen är det så djupt rotat i vårt svenska kulturarv sedan generationer och generationer tillbaka, ingen ska sticka ut och ingen ska sticka upp. För då jävlar! Då kommer jantelagen fram och talar om att du ska inte tror att du är något.

Men jag menar faktiskt att det finns skillnader mellan olika lärare och deras skicklighet. Jag menar också att de lärare som är pedagogiskt skickliga ska lyftas fram som föredömen och få möjlighet att hjälpa sina kollegor, för min inställning är att det inte är något magiskt med skickliga lärare. Det är inget under som har skett eller att man föds till en god pedagog, det finns olika anledningar till att en lärare blir skickligare än någon annan. Det finns många förbättringsområden hos lärarkåren och ännu fler förklaringar/orsaker till att dessa förbättringsområden faktiskt existerar. Alla lärare har ett personligt ansvar att göra sitt bästa när det gäller att uppdatera sig när det gäller styrdokument och ämneskunskaper, engagera sig i jobb och elever och planera/genomföra/utvärdera/återkoppla lektioner på bästa sätt.

Men! Läraryrket generellt är nerkört i botten i den mening utbildning och fortbildning från det pedagogiska etablisemanget håller låg klass och är ofta ideologisk. Att fortbildning när det gäller mål- och resultatuppföljning för alla lärare, som borde genomförts via Skolverket i och med införandet av Lpo 94 fortfarande inte är genomfört. Att regering och riksdag har sett till att den administrativa bördan för lärare i form av IUP och dokumentation av allt som sker på skolan har bundit upp lärarnas tid så mycket att den pedagogiska spänst och utrymme som fanns numera är borta. Att SKL systematiskt har motverkat läraryrkets status genom sitt agerande.

Så vad vill jag säga med denna text? Vart vill jag komma? Jo:

  • Dags att på riktigt inse att läraryrkets status och framtid avgör Sveriges framtid. Vill vi vara framgångsrika som land behöver vi ha en välutbildad och duktig lärarkår som är stolta och där status är hög så att fler unga studenter vill bli lärare, inte att det blir ett tredjehandsval. Detta åstadkommer man genom att aktivt gå in och granska lärarutbildningarna och dra in tillstånd för dem som inte håller hög kvalitet. Att införa antagningsintervjuer till lärarutbildningen och eventuellt införa ett eller två års intagningsstopp för att säkra kvaliteten.
  • Höj lärarlönerna rakt av med 10 000 kronor och instifta någon form av lektorstjänster i varje kommun där pedagogiskt skickliga lärare kan söka och hjälpa andra lärare att bli bättre.
  • Lärare: Inse och acceptera att det finns lärare som är pedagogiskt skickligare än andra. Låt inte jante styra dig, utan ta istället hjälp av varandra, be om råd. En lärarkår som hjälper varandra blir en stark lärarkår, men då måste det uttalas att vissa lärare är helt enkelt bättre. Därmed inte sagt att övriga lärare är dåliga, även om det givetvis finns dåliga lärare – det vet nog alla som har gått i skolan. Pedagogisk skicklighet måste lyftas fram i vårt ”mellanmjölksland”.
  • Ställ rektorerna ansvariga för resultaten och be dem återkoppla till förvaltning vad man tänker göra åt de elever som inte når  kunskapskraven. Anställ rektorer på förordnanden, det är orimligt att en rektor år ut och år in låter elever lämna årskurs 9 utan fullständiga betyg. Men även att rektorer är pedagogiskt oskickliga och kanske till och med har ett ”härska och söndra-välde” på sin skola. Detta har jag varit med om och det bidrar verkligen inte till goda resultat. Dessa rektorer borde får sparken!
  • Ställ krav på förvaltningen och fråga om varför beslut tas och på vilka grunder. Ifrågasätt fortbildningar eller gemensamma dagar som inte leder någonstans och kräv att varje gemensamt möte ska innehålla något som är värt att lägga tid på. Det är begränsad tid i skolans värld och skolan sköljs över med alla måsten. Man rycker, sliter och drar i lärarkåren från alla håll. Men det finns bara en sak som är viktig: Att planera, genomföra, utvärdera, återkoppla bra undervisning till eleverna. Att följa upp resultat och återkoppla till elever och föräldrar. Att bygga relationer med elever och föräldrar och kontinuerligt återkoppla. Allt annat är mindre viktigt. Men detta tar tid och lärare måste få tid att genomföra ett gott jobb, därför behövs så lite gemensam tid som möjligt schemaläggas med gemensamma projekt. Och antalet projekt behöver minskas drastiskt!

Klart att det finns många andra aspekter på det jag skriver men om vi någonsin ska komma någonstans är det dags att utkräva ansvarstagande:

  • Jan Björklund och riksdagsledamöten: Lägg ner IUP och lagstifta om att dokumentationshysterien bara ska gälla de elever som inte år mål eller som faller utanför de ramar och gränser som finns i skolan (t.ex. mobbning).
  • Jan Björklund och riksdagsledamöten: Förstatliga skolan! Hur många argument ska anges för SKL:s misskötsel av skola och lärarkår? Hur många år ska man få fortsätta att dra ner lärarkåren i skiten? Hur länge ska ni stå och titta på?
  • Skolverket: När ska ni fortbilda lärarkåren i mål- & resultatuppföljning? Vad det är för skillnad på inlärt (learn) och utlärt (teach) – som är en central skillnad mellan Lgr 80 och Lpo 94/Lgr 11? När ska ni revidera de abstrakta och stofftyngda kursplanerna?
  • Skolinspektionen: Kanske dags att gå på Skolverkets databas Siris och kolla de skolor som verkligen ligger risigt till när det gäller hur många elever som inte får sin kunskapsrätt tillgodosedd. Skolverket har koll på att 200 skolor står för 80% av kunskapsbristerna. Kanske är dags att ligga på dessa skolor och kräva förbättring och vitesförelägga kommunerna. Kanske är dags att hänga ut dessa kommuner som låter sina invånares barn år ut och år in lämna skolan utan tillräckliga kunskaper. Ansvar!!!
  • Högskoleverket: Kanske är det dags att starta en granskningsgrupp där ni granskar den pedagogiska forskningen och även hur lärarutbildningarna sköts. Jag skulle med glädje delta i en sådan grupp och skulle vara som en terrier för att komma åt det forskningsfusk som sker och som får stora konsekvenser för väldigt många lärare och elever. Samt den bristfälliga lärarutbildning som har skett i många år. Nu är det en ny lärarutbildning på gång, men det är samma personer som har skött den tidigare ideologiska utbildningen, så vad säger att det skulle ske en stor förändring? Granskning!!!
  • Kommunal förvaltning: Dags för skolchefer att ligga nära sina rektorer och utkräva ansvar för resultat. Är det ok att låta 20% av killarna lämna grundskolan utan att kunna läsa tillräckligt bra? Nej så klart inte och det kan väl inte vara så att så många pojkar är så korkade att de under 9 års grundskola inte kan lära sig?  Det handlar om att ligga nära dem och redan innan de lämnar lågstadiet få alla elever att läsa flytande och sedan fortsätta stimulera läsningen. Detta är baske mig läraren förbannade skyldighet och det är skolchefernas ansvar att se till att alla rektorer håller koll på sina lärare, kommunicerar brister och utkräver ansvar. Eventuellt behöver rektorerna stöd i detta arbete och då är det skolchefens jobb att ge detta stöd och ligga på rektor. Kanske behöver en och annan rektor fortbildning i resultatuppföljning och kanske behöver någon rektor få sparken. För tänk om Toyota skulle producera bilar där 20% av bilarna var defekta – vad skulle hända med chefen då?
  • Rektorerna: Följ upp resultat! Ha en dialog med personalen och synliggör vilka elever som behöver hjälp, vilka lärare som misslyckas och leta orsakerna. Är det en extrasvag klass? Är det kompetens hos läraren som brister? Är det bristande stöd från skolan? Behöver man omfördela resurser? Behöver läraren fortbildning? Behöver läraren stöd? Behöver hela skolan jobba med något utvecklingsområde när det gäller detta? Hur kommer det sig att vissa lärare alltid når kunskapskraven och full måluppfyllelse? Hur kommer det sig att vissa lärare får alla elever att läsa flytande och vara supertaggade på läsning? Synliggör detta, lyft diskussionen och dela med er av varandras kompetenser och hjälps åt. Det handlar inte om att peka ut någon, men att låtsas som om det regnar eller att säga att alla är lika bra lärare måste få sitt slut. Detta handlar inte om att någon är mer värd än någon annan, bara att inse att vi är bra på olika saker och vissa är bättre lärare än andra – simple as that!
  • Lärare: Lägg ner prestige gentemot varandra! De som lyckas bra – hur gör dem? Hur kan man hjälpas åt? Låt dem som är bra på något visa andra och lägg bort allt som har med jante att göra. Det finns många duktiga lärare som jobbar i det tysta – varför? När jag skriver så kan nog en och annan läsare tänka att det låter som om jag tycker att lärarkåren är ganska dålig. Men så tänker jag inte alls, det är en missuppfattning i sådana fall. Min åsikt är att alla har börjat jobba i skolan för att man vill göra ett bra jobb och att man vill få unga människor att skaffa sig kunskaper och växa. Men på vägen har lärarkåren fått utstå väldigt mycket skit från alla möjliga håll. Det finns i vårt avlånga land många skickliga lärare och många väl fungerande arbetslag – dela med er!

Det blev ett långt blogginlägg och en lång lista. Faktum är att jag skulle kunna skriva blogginlägg varje dag och delge er konkreta problem inom alla dessa områden, dels som jag upplevt själv och dels som jag genom alla mina kontakter fått reda på. Kanske kommer det en del avslöjanden efter sommaren, om jag orkar. Eller inte! Vi får se, men jag hoppas att lärarkåren kommer igen för det finns mycket gott men då måste också rektorer, skolchefer, skolmyndigheter, media ha högt ställda förväntningar på lärarna och tro på deras förmåga och inte minst ge de förutsättningar som behövs för att genomföra uppdraget.

För visst är det så som jag sagt länge: Läraryrket är samhällets viktigaste arbete! Är det någon som kan argumentera emot det?

Annonser

35 kommentarer

  1. Den här myten om att alla lärare är lika bra den har en mycket obehaglig effekt på den vanlige läraren. En vanlig lärare hinner inte med så många elever, inte så många utmaningar och lyckas inte möta eleverna lika lyckosamt som de duktigaste lärarna. Myten om att alla ska göra lika, klara lika blir oerhört stressande för den vanliga läraren som springer för att försöka vara lika bra, som försakar privatlivet och tar pengar ur egen ficka till elevernas behov. Just nu åker ett rykte runt om att SKL bara anser att 10% av lärarna är duktiga, vilken magpumpare för de flesta av oss lärare.

    I Finland har de bara något högre löner än oss men en policy där duktiga lärare som orkar och hinner mer får rejäla påslag. I Sverige når en duktig lärare taket snabbt och lätt och enda sättet att bryta igenom det är att göra något annat än att vara lärare och lönefifferentiering handlar bara om att straffa de som upplevs som dåliga.


  2. Jag tror alla vet att det finnns olika duktiga lärare, vi har ju alla själva gått i skolan. Men som du säger så sitter janteglasögonen på och man är rädd för att trampa någon på tårna.

    På lärarutbildningen kan man se redan första veckan vilka man tycker har goda förutsättningar eller ej att bli bra lärare. Intervjuer kan vara ett sätt att säkerställa att man får in de bäst lämpade studenterna, men då krävs det många fler sökanden. Som det är nu tycker jag dock att lärarutbildningen borde göra det bästa av saken, för även om alla inte är naturligt goda lärare från början så är det väl ändå meningen att en lärarutbildning ska forma studenterna till det, eller åtminstone utveckla dem så att de ges en bra grund. Som det är nu får studenterna en mängd ämneskunskaper, en del pedagogik och didaktik och övrigt som hör till läraryrkets teori, men allt det praktiska läggs över på VFU-handledaren. Och där har vi problemet igen att man vill vara snäll, alternativt inte har tid att undervisa lärarstudenten utöver sina arbetsuppgifter. Lärarutbildningen borde ta ett mycket större ansvar för den praktiska delen, för jag tror alla kan lära sig men de behövs kunniga, erkänt duktiga, verksamma lärare som berättar vad som funkar och vad som inte funkar, och inte bara lektorer utan lärarerfarenhet eller diaktisk kompetens. Det är väl ändå rätt ohållbart att gå ett helt år och se att studenter som inte har någon som helst social kompetens ignoreras av utbildningen istället för attt få råd och stöd att utvecklas under detta år, eller elever som misslyckas fem gånger på samma tenta inte får höra att de inte har kunskaper nog att klara av läraryrket.


    • Efter fjorton år som lärarutbildare är jag mycket försiktig att under första veckan avgöra vilka som har goda förutsättningar eller inte för att bli bra lärare. Egentligen har jag aldrig försökt att avgöra det. Man kan nog bli mycket överraskad om man gör det.

      Risken med detta är att man skapar det man tror sig kunna se. Genom att man kanske inte lägger ner samma kraft och energi på just de studenterna eller blir överbeskyddande. Och då kanske detta du skriver inte sker:

      om det är nu tycker jag dock att lärarutbildningen borde göra det bästa av saken, för även om alla inte är naturligt goda lärare från början så är det väl ändå meningen att en lärarutbildning ska forma studenterna till det, eller åtminstone utveckla dem så att de ges en bra grund.

      Jag talar enbart utifrån min egen verksamhet som inte är mer än indirekt kopplad till didaktik och skicklighet.

      Ett tredje problem är att vi som arbetar som lärarutbildare inte träffar studenterna mer än under de kurser vi har. Om någon inte är intresserad av ämnet eller inte klarar av tentan, betyder det inte att det är så över hela linjen. Studenter är vuxna människor som prioriterar och har rätt att göra det.

      Tror att, om en grupp lärare hade hand om ett visst antal studenter under hela deras utbildning, skulle det ge en helhetsbild av studenten och ett samarbete över gränserna. Detta var mer möjligt att åstadkomma på f.d. LHS då vi var samlade i ”ett hus” med gemensam mail och information mm. än vad det är nu på SU då vi är splittrade i olika institutioner. Men nu var det ju inte organiserat så då heller …


      • Jag förstår naturligtvis att bilden blir en annan för den lärare som bara har en 7,5 poängs kurs än om man hade haft studenterna under ett helt år till exempel, men jag tror ändå att det är relativt lätt att se vilka som uppenbart har problem med de grundläggande sakerna som att ta till sig undervisningen, prata framför andra människor, diskutera ett ämne eller vilka som har åsikter som är odemokratiska.

        Det jag menar är att den praktiska delen inte bara kan läggas på läraren som är handledare under VFUn, för baserat på lärarstudenters berättelser så är det STOR skillnad på hur skickliga de lärare är som är handledare, och det blir lite av ett lotteri om man får en bra praktisk utbildning eller ej. Jag har ingen mirakelkur på hur det praktiska ska kunna kompletteras på lärarutbildningen, men att ignorera problemet att många studenter inte har så goda kunskaper efter fem års lärarutbildning, vilket är vad många lärare där ute säger, gör knappast saken bättre. För även om du kanske inte gör det, så är det ju som du säger, en utbildning uppbyggd av många korta kurser med olika lärare, och det är inte mycket didaktik och praktik som får plats i den nya utbildningen som är så ämnesorienterad.

        Vi har upprepade gånger fått uppgifter under vår svenskutbildning som går ut på att göra något praktiskt, till exempel utarbeta en lektionsplan efter det material vi gått igenom, men det har inte lett till något mer än att vi spånat och kastat runt olika idéer, för den lärare vi haft kan ingenting om didaktik eller pedagogik, och vi kan inget heller, så ingen vet om våra lektionsplaner vi hittar på ens fungerar, vilken forskning den är baserad på osv osv.. Så min poäng är att nog för att ämnesutbildningen är viktig, men de hade nog inte varit fel om vi hade fler yrkesverksamma lärare och/eller pedagogiskt/didaktiskt kunniga professorer och lektorer som kunde ge mer praktiskt och forskningsbaserat innehåll till utbildningen kontinuerligt och inte bara under de renodlade pedagogikkurserna.

        Men om du som man säger, inte kan se vilka som har eller inte har goda förutsättningar att bli bra lärare, då antar jag att du inte tycker intervjuer inför antagningen är en bra idé?


      • Tack för långt svar …
        Det var många år sen jag stötte på odemokratiska åsikter, men det ligger på oss lärarutbildare att motverka genom att ta upp dem för diskussion. Om man träffar studenter i början av utbildningen som är och resonerar på ett speciellt sätt, betyder inte att de kommer att fortsätta göra det. De flesta går in med olika förväntningar och även en hel del föreställningar om hur det är att vara lärare, som kanske går stick i stäv med uppdraget. Men de går ju där för att lära sig hur man blir en lärare som kan tolka uppdraget och undervisa i enlighet med det.

        När det gäller praktiken, blir jag både glad och lite överraskad över att du tar upp detta i debatten. Det verkar annars vara ”elefanten i rummet” – den man undviker att tala om. Lärarutbildningen är både på institutionen och i praktiken ute på skolorna. Därför måste alla handledare och övrig personal också se sig som delaktiga i om studenterna lär sig det dom anses behöva lära sig eller inte gör det och att de är införstådda med att det är på skolorna studenterna praktiskt skall de skall öva sig i undervisningens ”konst” på skolorna. Lärarutbildare på den teoretiska delen måste vara doktor i pedagogik eller didaktik, medan handledarna inte behöver vara det. Det är alltså ett stort glapp, vilket naturligtvis kan bädda för en känsla av alienation inför praktik-uppgifter och det studenterna får lära sig.

        Det här är något som jag ser är en brist politikerna inte har uppmärksammat. De har främst fokuserat på lärarutbildningens teoretiska del och hör och häpna, faktiskt minskat ner praktiktiden med två veckor. Hmm!

        Nej, jag är tveksam till intervjuer, men ser det ändå som ett bättre alternativ än betyg från gymnasiet, då dessa inte säger så mycket om individens andra förmågor än de som rör tillgodogörandet av ämnesstudier mm. Risken med intervjuer är att det blir alltför stort fokus på förmågor som man anser vara önskvärda och som baserar sig på värderingar om hur lärare bör vara för att vara bra. Istället för att det blir en bedömning av individens förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. För vilka kommer genomföra intervjuerna – vi på lärarutbildningen, skolverket eller något konsultföretag. 🙂 Det är ju många som söker varje år till utbildningen.


      • Ber om ursäkt för lite rörig svenska mitt i texten.


      • Nu vet jag inte vart mitt svar hamnar i ordningen, men det är i alla fall menat till ditt andra svar. Tack själv, det är alltid roligt att få diskutera med någon med mer erfarenhet.

        Jag hoppas också du förstod att jag inte tyckte man skulle utesluta vissa personer, utan bara att lärarutbildningen borde ta större ansvar att verkligen ”utbilda” sina elever i det praktiska och inte bara lägga över allt på VFUn, just eftersom det är sån stor skillnad på hur bra handledare olika lärarstudenter får.

        Däremot förstod jag inte hur du menade att alla utbildare måste vara doktor eller professor i didaktik eller pedagogik. Är det ett krav från skolverket eller regeringen under den nya lärarutbildningsreformen? Just eftersom vi stött på(på Linnéuniversitetet) lärare som är doktorer i litteraturvetenskap osv. men inte har någon pedagogisk eller didaktisk erfarenhet. Nog för att de varit väldigt duktiga och kunniga inom sitt ämne, men då det kommer till diskussionen om hur vi ska använda våra ämneskunskaper så rinner det hela ut i sanden.

        Jag förstår hur du tänker när det gäller eventuella intervjuer och jag håller med dig. Jag tror definitivt att man utvecklas mycket under dryga fem år, men jag tror fortfarande på andra krav än som finns idag. Jag är inte helt främmande inför tanken på att ha ett visst krav på betygssnitt, men det är som sagt inte allt som krävs för att bli en bra lärare så det är en komplicerad fråga.


      • Tänkte inte på att det kanske är olika i landet. På Stockholms Universitet måste man vara doktor i pedagogik eller didaktik för att få arbeta som lärarutbildare. Undantag kan göras, men då blir man inte tillsvidareanställd.

        Det är mycket höga krav.


      • Och detta har många gånger inneburit att lärarutbildningen har tappat all kontakt med verkligheten och att akademiseringen har gjort att lärarutbildning och klassrum har ingen kontakt. Om du gör en uppskattning, hur många av dina kollegor är pedagoger och inte lärare i botten? Hur många av dina kollegor har aldrig arbetat i skolan? Jag känner till åtminstone tre personer vid namn som jag tycker är direkt olämpliga som lärarutbildare för att de ligger på en abstrakt nivå, utan någon som helst koppling till läraryrket i klassrummet. Samtliga tre är inte lärare i botten. Man får inte glömma att det är en yrkesutbildning vi talar om.


      • Hej igen!
        Läste ditt inlägg lite slarvigt – och svarade obetänksamt slarvigt, man behöver inte var doktor i just de ämnena, men ha högskolepedagogik i bagaget. Sen vet jag inte om alla har det, med tanke på att det finns många som är fast anställda sen långt tidigare. Men för att någon skall bli befordrad till universitetslektor efter sin examen, måste de ha fullgjort en sådan kurs.


      • Det kanske låter otroligt, men jag vet inte så mycket om mina kollegor i nuläget, och vilka som har lärarutbildning i botten eller arbetat som lärare i skolan. Vet när jag började att en hel del kom från skolan. Själv vet jag hur det är att vara lärarstudent och vilken process det är att gå från noll till att bli klar och få en examen.

        Tycker personligen att akademiseringen har gått för långt och inte har det blivit bättre med den nya lärarutbildningen, i o m att en del kurser inte längre innehåller VFU-tid. Men än är det för tidigt att dra några slutsatser. Eftersom detta kanske kompenseras på annat håll. Vi får se längre fram!

        Jag har under hela min verksamhet som lärare haft kontakt med lärare ute på skolorna som velat vidareutbildat sig. Och nu uppdragsutbildning med barnskötare som sadlar om till förskollärare och andra lärarkategorier som vill bli behöriga ämnes- och yrkeslärare. Och det finns egentligen bara en väg – och det är att utgå från deras verklighet och anpassa både undervisning, examination och fältstudier till den. Det är ju inte forskare de skall bli.

        Det ultimata är lärarutbildning, erfarenhet från skolans område på något sätt och doktorsexamen.

        För övrigt vet jag för lite om mina kollegors sätt att undervisa för att vare sig kunna bekräfta eller förneka det du säger. Jag får tro på ditt ord helt enkelt.


      • Hej igen,
        Håller med dig om hur det bästa vore en kombination av skolans värld förenat med akademi. Nu känner jag inte så många lärarutbildare, så det är flera hundra som kanske har en annan bakgrund eller historia än de som jag känner, men dessa har noll koll på skolans värld.


  3. Jag vet ärligt talat inte om jag räknas som en bra lärare men jag gör så gott jag kan med dom förutsättningarna jag har/får. Det här året har jag själv känt att mina lektion och mitt innehåll inte varit det bästa, tyvärr. Men en stor anledning till detta har varit den dokumentationshysteri som funnits på vår skola.

    – På de av mina handledarelever som riskerat att inte nå målen har jag fått starta en pedagogiska utredning på. Det har inneburit att jag fått intervjua föräldrar och elev och elevens alla lärare för att sedan analysera intervjuerna och sedan genom detta få fram en slutsats över vad eleverna har svårt med och hur vi ska hjälpa eleven på bästa sätt. Kan berätta att jag har gjort 7 sådana utredningar som var och en har tagit ca 4-5 timmar i anspråk. Jag har även suttit i över 20 möten med föräldrar och elever för att följa upp åtgärdsprogram.

    – I år undervisade jag 60 elever i 12 ämnen som har inneburit att jag vid omdömesskrivning har lagt ner otaliga timmar framför datorn för att skriva framåtriktade omdömen. Det tar tid och den tiden har jag fått ta av min förtroendetid för att över huvud taget hinna med.

    – Alla åtgärdsprogram har innan utskick till föräldrar och elever granskats av rektor då denne önskat se kvalitén på dessa. Rektor har skrivit på vilket inneburit att man många gånger fått vänta in ett påskrivet dokument. När jag nu räknar samman de åtgärdsprogram jag skrivit och utvärderat kan jag nu räkna ihop alla dessa till ca 25 st detta läsår.

    Önskar jag högre lön? Javisst MEN först och främst önskar jag att någon avlastar mig från dokumentationsbördan då den i år har varit en otrolig tidstjuv från mina elever.


    • Elinor,
      Du och många andra lärare har ett tufft jobb för att få det hela att gå ihop, hoppas att det görs något åt detta. Tack och lov har du sommarlov nu så njut av en välförtjänt INARBETAD ledighet.


  4. Problemet när man talar om duktiga lärare är att man inte riktigt vet efter vems mått det skall värderas.

    För egen del vill jag inte säga att det finns alltigenom duktigare lärare än andra. Det är väl få, enligt min erfarenhet som är bättre än andra på allt som har med undervisning att göra. Och då utgår jag från lärare som alla har en kvalitetsgrund. Jag talar inte om lärare som kanske saknar en viss kompetens. Utan alla har samma grundkompetens.

    Jag vet att det här jag säger är i den bästa av världar… men lärare skulle väl behöva att ge och få tillbaka mer om det är så som du säger – att jante tittar fram. Vi kan inte vara bättre än andra alltigenom. Men vi kan vara bättre inom ett eller två områden.

    Ett annat problem är att man har en föreställning om att läraren skall vara 100-procentigt kvalificerad, dvs. vara den bästa i allt. Det är också i den bästa av världar. Vi är alla människor och vi har alla förtjänster och brister.

    Jag klarar av en storföreläsning i en stor aula när jag väl är där, men den mentala anspänning som detta för med sig två månader före är något jag inte orkar med. Efter fyra gånger tackade jag nej i förväg s a s. Självklart skulle detta lätta om jag hade en storföreläsning två gånger i månaden. Men andra är bättre än jag på att föreläsa inför en stor massa. Själv är jag bättre på nära kontakter och dialog samt föreläsning med högst 60-70-studenter.

    Vi kan inte alla vara bäst eller bättre än andra!

    Och så lönen då … vilken eller vilka arbetsuppgifter eller förmågor skall ge högre lön. Undervisning eller akademiska meriter eller andra uppdrag.

    Min personliga uppfattning är att högre lön ges om läraren gör något utöver sin undervisning, men som har med den att göra, t.ex. utvecklande av metoder, mm.

    Jag tror inte på utvärderingar som betonar ett tyckande. Det är inte alltid läraren som får de bästa utvärderingarna som är den skickligaste. Det kan vara den som ställer krav.

    Det här blev en lång kommentar 🙂


    • Min hjärtefråga är att vi lärare är olika och bidrar på olika sätt och att det är en enorm möjlighet. I vissa situationer har alla andra lärare svårt att vara bättre än jag är men jag räknar mig inte till de där översta 10% som är de enda SKL vill belöna. Jag håller med i mycket av ditt resonemang Monika men kommer till helt motsatt slutsats. Det är verkligen viktigt att det är just det centrala i läraruppdraget som lönar sig för det är bara det vi vill att lärare ska satsa på att utveckla sig på. Vi har stora olikheter och då är det inte konstigt att vi sammantaget mot uppdragets mål också når olika nivå. Min enda invändning mot lönedifferentiering på prestation är att skolledning har för dålig uppföljning för att veta sina medarbetares prestation.


    • Det är väl inte så svårt att värdera: En lärare som får alla elever att nå sina mål, som har det lugnt i klassrummet, som är respekterad och visar respekt och som eleverna tycker om.


      • Johan
        Då gäller det att det finns observatörer i varje klassrum! Men finns det eller går man enbart efter utvärderingarna?


      • Rektorer kan ju faktiskt auskultera, så som vi gjorde när du var på Vikingaskolan.


      • Absolut, och då fungerar det. Men då utgår man inte endast från ett tyckande eller utvärderingar gjorda av eleverna. Det är det jag är tveksam till.


      • Vad menar du med tyckande gjorda av eleverna? Att eleverna gillar sin lärare och trivs är väl a och o för en grundtrygghet. Men det går givetvis inte att titta på socialt samspel bara. Övriga utvärderingsinstrument måste gå från fastställda kriterier, t.ex. måluppfyllelse enligt Lgr 11 och så vidare.


  5. Tja, det senaste är att man hyr in en konsult som enligt evidensbaserade metoder kan rangordna lärare och avgöra hur den välsignade ökade lönespridningen ska fördelas. Kan det bli mer rättvist? Nej, men det kanske ändå skaver med en granskande konsult i klassrummets nedre hörn.


    • Klas,
      Eller också gör rektor auskultationsbesök och ser hur läraren interagerar med eleverna, vilka studieresulat lärarens elever har, hur läraren följer upp resultat och så vidare. Inte så svårt om man vet vad man ska titta på och vet vad som är viktigt. Men så klart kan man ta in en konsult om man inte bottnar pedagogiskt.


      • Jag håller förstås med dig om det. Men de här konsulterna finns på riktigt. Vi får väl se hur stort insteg de får.


      • Tyvärr är det så att de är alltför vanliga i skolan och det beror dels på okunnighet hos de som beställer konsulterna.


  6. Tack för ett mycket intressant inlägg, även om det var rätt så spretigt. Det skulle vara kul om du förgyllde min sommaren genom att skriva konkreta inlägg om de olika tankar du förde fram. Särskilt tycker jag det skulle vara intressant om du skrev mer om skolforskningen, om det ”forskningsfusk” som du anser förekomma.

    Jag noterade själv att en del av den litteratur som vi hade på min lärarutbildning kunde ifrågasättas utifrån ett vetenskaplig perspektiv, som att de inte refererade direkt till forskning, var ideologisk färgade, hade dålig empiri och/eller inte resonerade på ett konsekvent sätt. Det som mest förvånade var att även lärarutbildare som jag respekterade väldigt mycket inte kunde se de uppenbara problemen i detta.

    Kan för övrigt tillägga att jag i stort sätt tycket mycket bra om min lärarutbildning 🙂


    • Hej Magnus,

      Jag var också nöjd med min lärarutbildning på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS), men det berodde mest på att vi var ett gäng som träffades kontinuerligt och hade didaktiska diskussioner kring det vi lärde oss. Sen hade vi tre bra lärare som vi hade ganska mycket av tiden. Dessvärre hade vi ett gäng katastroflärare också.

      Klart jag skulle kunna skriva en del om forskningsfusk, jag har ett gäng namn och vad dessa personer har gjort som jag tycker är helt fel. Jag skulle faktiskt vilja säga att de har fuckat upp svensk lärarkår. Men ska man gå ut med sådana allvarliga anklagelser och dessutom namnge personerna i fråga, som jag i sådana fall tänker göra, så behöver man ha riktigt underbyggda argument och hänvisa till. Detta kräver ett omfattande researcharbete och den tiden har jag inte för närvarande. Jag har dock börjat rota lite grann och en dröm vore att jag jobbade halvtid med denna granskning, eller att jag fick ett par månader att läsa in mig och skriva. Men som 3-barnspappa och biträdande rektor räcker inte tiden till. Läs min bok i sommar i stället, där finns det ett och annat som du kan gå i gång på, eller min granskning om pedagogiskt nätverk som finns i högerkolumnen på bloggen.


  7. Jag skriver också mycket om ämnen som bör diskuteras : Ta gärna en titt och diskutera de ämnen med mig : http://zuzurabi.wordpress.com/category/debatt/


    • Hej,
      Du är så ung och skriver så bra – fantastiskt! Jag har läst och ska lämna en kommentar.


  8. Hej!
    Mycket intressant läsning också för mig som skolledare. Goda lärarinsatser är oerhört viktiga och att släppa fram de starkaste pedagogerna är ett måste för att skolan ska utvecklas. Det finns bland rektorer precis som i lärarkåren mer eller mindre framstående pedagogiska ledare. Min inställning är att arbetet som skolledare idag är alldeles för mångsidigt för att jag ska kunna göra min allra bästa insats som ledare i den pedagogiska utvecklingen på skolan. Som ett mantra bland oss rektorer vill jag påminna om ledarskapets komplexitet med ansvar för bl.a. ekonomi, fastigheter, personalfrågor, lagar och förordningar förutom min pedagogiska styrning. Se över även vår arbetssituation och låt också oss rektorer få lön för all vår möda.
    Bengt Runestedt
    Rektor


    • Bengt,
      Rektorsjobbet är precis som du säger så otroligt mångsidigt och man måste kunna mycket och ha ansvar för det mesta. Man får rycka ut som vaktmästare också ibland. På Vikingaskolan har vi en intendent som är utbildad civilekonom och gör allt icke pedagogiskt arbete, t.ex. fastigheter, ekonomi, kemikalielista med mera. Det lämna ett stort utrymme för mig och min rektor att faktiskt vara pedagogiska ledare.

      Sedan håller jag med dig att vårt arbete är riktigt underbetalt.


  9. Hej Johan och andra.

    Att göra ett urval av lärare som är bättre än andra eller att göra elitsatsningar på vissa lärare som använder sig av rätt metodik är att försvaga professionaliteten hos alla lärare.

    Det är att lägga lärarprofessionaliteten i personliga egenskaper hos enskilda individer och att ta ifrån lärare som grupp makten över sin yrkesskicklighet.

    Detta kommer dessvärre inte att hända eftersom lärare i svenska skolan idag inte är professionella:

    Lärare idag gör inte ett professionellt jobb.

    De kanske gör ett bra jobb, ett kompetent jobb, ett mycket viktigt jobb, men utan att äga läraruppdraget och dess definition av lärararbete kan lärare inte hävda att de gör ett till professionen välpreciserat och professionellt arbete.

    Ett arbete där lärare avgör vad som är ‘standard practice’ och vad som är ‘malpractice’.

    Stiegler och Hiebert beskriver i boken Teaching gap att en professionell läkare använder sig av standard practice – allt annat är malpractice.

    Om Sveriges lärare skalll ha en chans att höja yrkets status och sin lön och hävda att de gör ett bra jobb, kan det inte göras på individuell basis utan yrkesskickligheten måste synliggöras för lärarna som grupp.

    mvh Kristian Larsson


    • Kristian,
      Jag har antingen varit otydlig eller också har du tolkat min text fel, det handlar inte om att använda sig av personliga egenskaper eller att göra elitsatsningar. Istället ska man fråga sig vad en lärare som är framgångsrik och som når resultat gör för något – kanske låta kollegor auskultera hos den läraren, lyfta upp dennes metodik och tillsammans diskutera varför läraren är framgångsrik. Kanske låta lärare hjälpa andra lärare. Och eventuellt kalla på extern utbildning. Jag anser själv att jag är en bra lärare och kan lära många andra lärare en massa, men det innebär inte att det är något magiskt med det jag gör. Det innebär inte att jag är född med vissa egenskaper. Nej, jag har varit angelägen om vissa saker, t.ex. att alla elever ska förstå och därmed har jag anpassat min metodik. Detta kan belysas i grupp, för jag håller med dig om att läraryrket är ett kollektivt arbete, även om man står där med sin klass och sina elever. Men förbättringsarbete kan man hjälpas åt med.


  10. Hej Johan

    Du anser själv att du är en bra lärare, samtidigt är du medveten om att det är vad du gör som lärare som är bra. Däri ligger professionaliteten: de metodiska, pedagogiska, didaktiska val du gör som lärare. Läraryrket är ett kollektivt arbete men utförs tragiskt nog mycket individuellt, utan större tid för gemensam reflektion. Jag tror säkert att du har en massa att lära andra lärare och att du själv kan lära mycket av andra, men det måste man då prata om.

    Stiegler och Hiebert beskriver i sin bok the Teaching Gap, att fokus måste ligga på lektionerna och inte lärarna för att utveckla professionen:

    ”The star teachers of the twentieth century have been those who broke away from the crowd and created different and unusual methods of teaching. They distinguished themselves by being different, by leaving the standard practice behind. They gained fame by rising above the routine and showing the effectiveness of alternative forms of teaching. Although these efforts won the applause of educational critics, they did not have much effect on standard practice.
    The star teachers of the twenty-first century will be those who work together to infuse the best ideas into standard practice. They will be teachers who collaborate to build a system that has the goal of improving students´ learning in the ”average” classroom, who work to gradually improve standard classroom practices. In a true profession, the wisdom of the profession´s members finds its way into the most common methods. The best that we know becomes the standard way of doing something. The star teachers of the twenty-first century will be teachers who work every day to improve teaching – not only their own but that of the whole profession.”

    Med exempel från Japan lyfter författarna enkelt fram hur lektionerna och deras genomförande ligger i fokus, inte enskilda lärares insatser, och på så sätt byggs professionalitet i läraryrket. I Japan utförs ”lektionsstudier” för att utveckla framgångsrika lektioner av en grupp lärare. Detta publiceras offentligt och utgör forskning och professionalisering för japanska lärare. Lärarnas professionalisering ligger i deras egna händer istället för i konsulters, politikers och skolbyråkraters (händer). Sorry, svengelskan.

    Som jag ser det ligger det största hindret för lärarnas professionalisering i politikers och skolbyråkraters händer. Vill dessa grupper verkligen ha professionella lärare?

    (Varför blir professionalitet och professionalisering rödmarkerat hela tiden när jag skriver? I fortsättningen använder jag yrkesskicklighet.)

    mvh Kristian Larsson


    • Kristian,

      Jag håller med dig och jag tror inte att myndigheter, beslutsfattare och framför allt SKL vill ha en professionell lärarkår. Bättre att ha en yrkeskår man kan hunsa med och ge dålig lön.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s