h1

Sommarreflektioner

21 juli 2012

När sommaren regnar bort och det finns en möjlighet att i lugn och ro sitta och reflektera i en stuga på landet är det många tankar som kommer upp i min skalle.Under våren har debatten om lärares arbetstid blommat upp på riktigt, mycket tack vare det utmärkta bloggkollektivet Lärarmyteriet. Men dessvärre är dessa åsikter inte önskvärda att ens diskutera eller tas på allvar, för skaparna av Lärarmyteriet behöver skriva under pseudonymer då de inte vågar stå för det de skriver med eget namn. Varför? Jo, därför att de är rädda för repressalier, att inte få någon löneökning på grund av sina åsikter och eventuellt bli uppsagda. En befogad oro enligt information jag fått.

Jag undrar några saker kring detta. Är det konstruktivt att strypa lärares åsikter, oavsett vad det gäller? Ska inte argument mötas med argument och om det är så att arbetsgivaren eller någon annan chef inte delar åsikten och får slut på argument är det väl bara att säga: ”Jag har hört vad du säger och jag delar inte din åsikt, nu bestämmer jag följande”. Så klart inte ultimat, men det måste väl ändå vara bättre än att använda maktmedel? Eller är det inte så att det vore ännu bättre om vederbörande sa: ”Jag har hört vad du säger och delar inte din åsikt, men visa mig hur det skulle fungera om vi gjorde som du tycker”. Här öppnar man för att låta läraren komma med förslag till förändring.

Det kan låta simpelt, men det är det verkligen inte. Alltför många rektorer och tjänstemän sitter på sina positioner och tror att de är makthavare som bestämmer, istället för att inse att man är lagledaren eller coachen som ska se till att alla jobbar åt samma håll. För övrigt vill jag inte förknippa mitt uttalande här och nu med någon slags otydlig coachfilosofi, klart att chefer ska vara chefer, men det måste väl ändå vara högt till tak för att förändring där alla känner sig delaktiga ska ske.

Allt tal om att lärares arbetstid ska handla om undervisning, att den administrativa bördan måste bort och att IUP bör minska eller i bästa fall försvinna verkar bara vara läpparnas bekännelse. Till och med utbildningsminister Jan Björklund pratar om att regeringen ska se över lärarnas arbetssituation och att administrationen måste minska, men är det inte bara snack. Precis som med lönerna. Precis som med statusen. Precis som med integriteten. Det snackas en hel del, men ingenting görs. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) satt i Svt:s Storforum skola 22 oktober 2010 och höll med om att lärarlönerna måste upp och vad har hänt sedan dess? Inte ett jävla skit! Statusen ska höjas på läraryrket – hur då? Är det Skolverkets kampanj för att fler ska söka lärarutbildningen? Alltså att toppstudenterna ska söka dit? Eller finns det en hemlig plan som jag har missat? Hur ska det gå till när man höjer lärarnas status? Eller integriteten – när ska lärare få möjlighet att planera tillsammans och undervisa? Kommer ni ihåg blogginlägget ”Skrattet” på Lärarmyteriet där ett flertal lärare faller ihop i skrattanfall när de upptäcker en ouppackad flyttlåda som innehöll en massa bra lektionsmaterial. Men i stället för att utnyttja detta material så förblev lådan ouppackad på grund av tidsbrist. När planerade man tillsammans senast?  Istället ska lärare ställas till svars inför föräldrar, göra en massa administration och annat, läs blogginlägget.

Nu kanske en och annan läsare tycker att jag tar i för kung och fosterland. Det håller jag med om, givetvis finns det många skolor där det fungerar alldeles utmärkt och det är många lärare som inte känner igen sig. Men tyvärr finns det alldeles för många lärare som känner igen min beskrivning, där de går till sommarlov totalt utschasade och är på gränsen till att gå in i den berömda väggen.

Och här undrar jag verkligen. Med den svenska sommar vi haft – regn, regn, regn – hur laddar man om batterierna? Går det att få tillbaka energi utan sol? Eller behöver svenska lärare åka till Sydeuropa för att åter fyllas med vilja och lust att köra fullt spett ett läsår till? Eller räcker det med att ligga hemma i soffan några månader och läsa deckare? Jag vill inte måla fan på väggen, men jag kommer själv ihåg hur det är vecka 44 – den veckan kommer som en räddare. När det är som mest mörkt och tungt då blir det en veckas avbrott från ordinarie skolarbete.

I grund och botten tror jag att det i slutänden handlar om att många lärare älskar sitt jobb och det är just det som driver dem att köra ett läsår till, men man ska inte förringa värdet av att vara ledig när solen värmer som mest och sprutar energi i trötta kroppar (regn, regn, regn). Skulle någon lärare ha tröttnat på deckare och vill skaffa sig lite inspiration veckorna innan skolstart så rekommenderar jag givetvis min bok Yrke: Lärare. Jag kan lova dig att du inte är oberörd efter att ha läst den.

När jag gick på sommarledighet som lärare var jag oftast helt slut. Många år i rad kräktes jag på midsommarafton och då var det inte ett flitigt intag av nubbe som låg bakom mitt illamående. Nej, jag hade kört hela vägen in i kaklet så att säga och alla som jobbar i skolan vet att slutet på vårterminen är ganska intensiv. På högstadiet var det ett ständigt jobb med att få så många att nå betyg som möjligt (vilket givetvis började många år tidigare). Att göra summativa bedömningar och se vad det var eleverna som låg på gränsen kunde och inte kunde. Att göra bedömningar inför betygsättning. Att betygsätta. Att ordna allt runt omkring och att få en värdig och bra avslutning på fyra års slit. Jag tror alla känner igen sig.

Detsamma gäller för en biträdande rektor, fast nu gäller det tjänstefördelning, schemaläggning, lokaler, nyanställningar, intervjuer, sommarfritids och så vidare. Maj och juni detta år har varit galet, mycket tack vare en övertalighetsprocess i kommunen som har resulterat i att vi har varit väldigt sena när det gäller rekryteringen av personal och slutgiltig tjänstefördelning. Jag har till och med fått åka in till jobbet flera dagar mitt i semestern för att intervjua och ordna inför kommande läsår. Men ändå, jag känner mig inte alls lika slut som jag gjorde som lärare. Det går inte att jämföra, det är betydligt tyngre att arbeta som lärare.

Men så klart går det inte att göra generaliseringar utifrån det som jag upplevt, det finns nog många olika situationer och människor som fungerar olika. Jag upplever dock att det är viktigt att man som rektor eller biträdande rektor har en pedagogisk tanke med det man gör, att det finns en uns av pedagogisk skicklighet och att man ligger nära verksamheten. Jag tror också att det är viktigt, kanske inte avgörande, men bra om man har bakgrund som lärare i sitt jobb som rektor. Då förstår man lärarens situation och kan se till att bedriva en verksamhet som i största möjliga mån ser till att det finns förutsättningar till att lärarkåren har möjligheter att planera och genomföra god undervisning. Jag tror faktiskt att det vore nyttigt om rektorer, kommuntjänstemän, arbetsgivare, politiker och arbetsgivarorganisationer på allvar kunde fundera på vad det viktigaste är för skolan – konkret i klassrummet, hos lärarna, hos rektorerna. Att få till en arbetsplats där fokus ligger på kunskap, god planering, god undervisning, uppföljning av resultat och bara jobba för detta. Bara! Inte en massa projekt och en massa måsten.

Det ska bli intressant att se om Jan Björklund och andra riksdagsmän verkligen gör slag i saken och renodlar läraryrket, att man ser till att rikta resurser mot lärarlönerna, att man jobbar för att öka lärarnas status. Kontkret vad kommer att göras? Det återstår att se. Det ska bli intressant att se!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

10 kommentarer

  1. Du är modig som skriver detta! 🙂
    Tyvärr är det mycket ”tyst” idag och rädslan för att inte vara ”kommunikativ”, ”bristande social kompetens” eller ”samarbetssvårigheter” gör att många tiger och lider hellre! Inte bara i skolans värld


    • Tack Bengt. Jag tror att mitt mod har gått över för länge sedan och nu är jag bara obehaglig att ha och göra med, det bästa sättet att göra sig av med obekväma personer är att möta dem med kompakt tystnad och det är det som beslutsfattare gör. Men det spelar faktiskt inte mig någon roll, för jag fortsätter och fortsätter som en duracellkanin för till slut måste dessa frågor upp på bordet och tas beslut om. Kan jag då bidra med argument eller flytta positioner så är det bra. För visst är det viktigt att läraryrket får kommer upp i status.


  2. Hej,
    Bara ett exempel på skolans utnyttjande och en nyexad lärares undfallenhet. Läraren ska jobba 80% och vara ledig torsdagar för att vara hemma med sina barn. Just på torsdagar ligger konferenserna så hon blev ombedd att komma in torsdagar kl 16.00. Precis då kommer hennes egna barn hem från skolan och hon får offra sin tid med dem. Kunde inte med att säga nej och vara besvärlig.

    Skönt att ha lämnat det sjunkande skeppet tycker Catharina Persson, f d lärare


  3. Jag har ju själv i stort sett enbart erfarenhet av att mina åsikter accepteras och av konstruktiva dialoger med rektorer. Det är dock lite skrämmande när jag betraktas som kontroversiell samtidigt som jag inte har några som helst svårigheter att omfatta hela skolans värdegrund och sedan länge hamnat med värderingar som inte avviker från de flestas. Jag berömmer mig inte om att vara speciellt modig utan när kollegor inte vågar uttrycka sina åsikter och svänger sig med modeorden så tänker jag att de nog haft erfarenheter som jag inte haft.

    Att jag sedan ett tag varit frispråkig på nätet och ifrågasatt skolledare fyllda med maktens ord som varit tydliga med att de väljer bort lärare som har fel åsikter, det skrämmer mig lite. Kommer dessa att kunna använda något dolt nätverk för att ge igen eller är jag för betydelselös trots allt?


  4. Vecka 44? Ytterligare ett rått skratt. Förvisso kommer inga elever men kommunen har konfiskerat tre dagar och kallar det för fortbildningsdagar. Efter 12 år väntar jag fortfarande på något som inte är meningslöst babbel. Vi blir behandlade som boskap.


    • Vill du att jag ska publicera ditt inlägg får du stå med ditt namn.


  5. Tack för ett bra inlägg! I år har sommaren verkligen inte räckt till. Ångesten kryper på, fast det är flera veckor kvar, och vecka 44 jobbar vi fyra dagar. Ingen vila då, alltså.

    Ingen tjänar på att lärare tystas, för det är vi som vet hur skolan fungerar och vad som behöver förändras. Lärare skulle få större del i debatten! Tyvärr avfärdas lärare som talar om hur det är som ”gnälliga” eller så anses de illojala och får svårt att få jobb. 😦


    • Jessica,
      Du sätter nog ord på det många tänker, dagarna till skolstart kryper närmare och det har varit en skitsommar. Kommer jag orka? Två vänner till mig känner att det svenska vädret är ok, tack vara att de varit varsin vecka på Kreta respektive Mallorca. Hoppas du kämpar på. Sen är det nog så att vecka 44 är löjligt uppbokad i vissa skolor och kommuner. Men att låta lärare jobba i fyra dagar låter galet. På Vikingaskolan har vi två gemensamma arbetsdagar och sedan har lärarna möjlighet att kompa en dag eller gå på fortbildning eller Skolforum. Har vi inget viktigt så blir det bara en dag (resultatuppföljning) och sedan enskilt arbete för lärarna.


  6. Timp skrev om boskap och det är rätt. Förr var det lite pondus att vara lärare. Hög status som förde med sig respekt. Idag är det ungefär som boskap; man vallas hit och dit och det är inte så noga för det är ”bara” lärare det handlar om.
    Mina föräldrar tycker fortfarande att det är ett ”fint” yrke och trots den ena berättelsen efter den andra går det inte riktigt in att jag har lämnat detta ”fina” yrke för alltid.
    Ångesten, som alltid kom krypande i slutet av juli, har släppt. Nu mår jag bra och ska förbereda höstens lektioner på det privata läxhjälpsföretaget där jag undervisar en och en elev i lugn och ro. Dessutom blir det läxhjälp på boendet och kvällskurser. Inget av detta är gratis, men eleverna är mer motiverade om de måste betala för mina tjänster.
    Jag är tacksam för att jag har fler utbildningar än pedagogiken att ta till när jag bestämde mig för att hoppa av läraryrket. Jag läste till lärare för att journalistyrket var tufft. Nu släpper jag läraryrket och återvänder till journalistiken. ”Ur askan i elden” …. och för min del tillbaka till askan igen. Det var inte grönare på andra sidan, snarare tvärtom.
    Catharina Persson, f d lärare


  7. Jag tror också att det är viktigt, kanske inte avgörande, men bra om man har bakgrund som lärare i sitt jobb som rektor. Då förstår man lärarens situation och kan se till att bedriva en verksamhet som i största möjliga mån ser till att det finns förutsättningar till att lärarkåren har möjligheter att planera och genomföra god undervisning.

    Allt är viktigt det du skriver i inlägget, men jag fastnade speciellt för det här. Tror det är ”livs”avgörande för lärarna att de som är ansvariga faktiskt förstår lärarens situation och enligt min erfarenhet kan man inte riktigt göra det om man inte jobbat ett eller flera år med bara undervisning och har det fulla ansvaret för elevernas lärande och deras välmående. En del ansvariga jobbar som lärare ibland eller har gjort detta en kortare tid. En del, kanske för 10-20 år sen. Försök förklara för någon som inte har jobbat som lärare vad det verkligen innebär.

    Vi frågar oss varför resultaten sjunker och ropar efter förändringar eller kommer med det ena orealistiska förslaget efter det andra för att lösa det vi ser som problem. Men som jag ser det är det inte lärarna som behöver bli mer kompetenta. Det är utbildningspolitikerna och andra ansvariga personer, som styr utan att ha någon som helst pedagogisk utbildning i botten eller erfarenhet av läraryrket. Och inte minst är det än den ena än den andra som i media kommer med förslag och googlar man på dem, ser man att det är journalister, psykologer, statsvetare, matematiker m.fl. Kollar man in deras CV när en sådan finns, ser man mycket sällan egen erfarenhet från skola och utbildning. De har andra utbildningar och yrken. Vi har kompetenta lärare som inte får möjlighet att utöva yrket.

    Man måste nog se yrket och ha erfarenhet från det ”inifrån”. Om jag för över de arbetsuppgifter jag fått kännedom om genom olika berättelser, på mitt eget arbete som lärare, får jag också ångest.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s