h1

Resultatet på Ribbaskolan sjönk

22 juli 2012

Av en ren tillfällighet gick jag in på Skolverkets statistikdatabas Siris och tittade på Ribbaskolans resultat. Ren tillfällighet kanske du tycker är konstigt, men det var faktiskt så, annars skulle jag givetvis haft med resultaten i blogginlägget från början. Nu har jag uppdaterat blogginlägget. Det som är intressant är att resultaten på Ribbaskolan stadigt har sjunkit under åren med Tomas Kroksmark. Detta kanske inte är den enda, eller ens förklaringen till resultattappet, men det är intressant och märkligt.

Här är några siffror

  • Resultat 2011: Ribbaskolans meritvärde – 205,3 (kommunen 210,6)
  • Resultat 2010: Ribbaskolans meritvärde – 206,0
  • Resultat 2009: Ribbaskolans meritvärde – 195,4
  • Resultat 2008: Ribbaskolans meritvärde – 213,1
  • Resultat 2007: Ribbaskolans meritvärde – 218,2

Läs hela skolbladet själv, länk. Mina tankar går till Hans-Åke Scherps nätverk PBS/PBL, där man under de fem år som jag tittade på organisationen inte lyckades öka i resultat, utan det var en normal fluktration som var skillnaderna i meritvärdet, se listan. Fast Scherp påtalade att man jobbade med djupare kunskaper, som enligt mina tankar borde generera högre betyg och därmed högre meritvärde. Eller tänker jag fel?

Nu kanske det är så att det finns andra orsaker till att Ribbaskolans resultat sjönk. Jag vill ändå påtala att jag tycker att det är högst anmärkningsvärt att två personer som är medlemmar i ett informellt nätverk och som jobbar med skolutveckling och som sitter på maktpositioner i skolvärlden, inte lyckas höja resultaten. Kanske kan det vara så att det mest handlar om fina abstrakta ord som mer andas flum än hårt lärararbete med fokus på kunskapsresultat som genererar verkligt resultat. Kanske är det så att allt snack om processen är helt meningslöst om man inte har tydliga mål och sätter fokus på resultaten (missförstå mig inte nu – processen är viktig). Har du missat min bloggserie om det informella pedagogiska nätverket så är här länken.

Jag anser att det finns en hel del personer i det pedagogiska etablisemanget, som styrt och ställt svensk skolas pedagogik och haft en annan agenda än det som tagits i riksdagen. Dessa personer har systematiskt jobbat emot genomförandet av Lpo 94 och man har lyckats. Dessa personer har förstört för svensk skola, fått svensk skola att tappa inte bara nationell utan även internationellt. Dessa personer har sett till att svenska lärare har fått ta skulden och skit för något som dessa personer åkt land och rike runt och föreläst om. Dessa flumpedagoger är inte svenska lärares vänner, de har ställt till det för den svenska lärarkåren, med fina abstrakta ord fört svenska lärare bakom ljuset och dessa personer har genom sitt agerande fått den svenska lärarkårens status och självförtroende att rasa.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

35 kommentarer

  1. Johan,

    Jag ogillar det tänk som finns på en del håll i skolväsendet där man antingen bara har fokus på processen eller också har man bara fokus på resultatet. För processen och resultatet hänger så att säga nära samman med varandra. Utan en bra och kvalitativ process får du inte ett bra kvalitativt resultat. Och får du inget resultat så är processen tämligen meningslös. Jag anser mot den bakgrunden att man vid ett arbetsområde måste vara extra tydlig med tre saker: Hur ska processen fram till resultatet se ut, vilket resultat förväntar jag mig som lärare (kunskapskraven) och vilka kompetenser är det jag vill att eleven ska utveckla i enlighet med de mer allmänt hållna kompetenser som beskrivs i LGR11.

    //Fredrik


    • Det är klart att man inte ska frikoppla process och resultat men försämrat resultat innebär ändå oftast att processen inte heller varit så lyckad.


    • Fredrik,
      Jag delar din åsikt och jag tar upp denna tråd därför att många inom det pedagogiska etablisemanget bara fokuserar på process. Detta har pågått många många år och det är dags för att bryta denna polarisering.


  2. Tänk dig ett liknande scenario inom andra yrkesområden, ta läkekonsten t.ex:
    Personer påstår att de funnit effektiva metoder mot cancer och diabetes. De berättar i abstrakta lockande ord om processen med ord som ”livlång glädje” ”livskvalitet” etcetera. De kan till yttermera visso påvisa att samtliga inblandade i personalen på sjukhusen uppskattar processen. Visserligen blir patienterna i projekten sämre än tidigare liksom andelen döda avsevärt högre men de ansvariga och deras lärjungar, liksom dem som inte förmår se igenom de vackra orden, fortsätter alltjämt att hylla de ansvariga.

    Jag är inte insatt i läkekonstens värld men jag har svårt att tro att de, likt nu i skolans värld, kunnat bygga karriärer, fått höga akademiska titlar samt byggt ett välstånd på vackra ord och löften när verkligheten säger något helt annat.inte heller att vetenskapsrådet skulle lägga miljoner och åter miljoner på att bygga upp institutioner kring luftslotten, likt det som sker nu kring denna så kallade forskning.

    Förr åkte folk runt på liknande turneer och sålde livselixir mot allsköns krämpor och åldrande med hjälp av vackra ord. När sedan folk istället fick magont av skräpet de blivit ilurade fick kvacksalvarna fly fältet för att undvika att tjäras och fjädras.

    Jag vill på intet sätt återinföra tjäran och fjädrarna men vi kan väl åtminstone säga till bluffmakarna att vatten är vatten värt hur mycket du än sockrar det med vackra ord. Likaså att vi begär att de skall förklara varför deras patienter eller skolor mår SÄMRE när de varit där.

    Det kan inte vara för mycket begärt – för inte är väl vi mer lättlurade än genomsnittsmänniskan på medeltiden vad gäller vackra ord, fagra löften och kvacksalveri i allmänhet…eller?


  3. Om du går in och ser vad kroksmark skriver så tittar han bara på vad som hänt mellan 2009 och 2010….


    • Anna,
      Då ska det bli intressant att se hur resultaten blir för 2012 och 2013. Men vad hände egentligen 2009? Och hur kommer det sig att resultaten mellan 2010 och 2011 sjönk? Det är lätt att välja ut två resultat som passar i ens agenda, men det finns en mening att titta på resultatet under en 5-års-period, eller ännu längre.


      • Sanningen är att den gode kroksmark nog hittills varken gjort till eller från. Om hans insatser på sikt har någon effekt hoppas jag utvärderas efter hand. Att ribbaskolan hade en tillfällig dipp runt 2009 hade det nog snarast att göra med vanliga variationer plus en rörig situation på skolan på grund av bygget av nya skolan.


    • Man kan kritisera din serie av meritpoäng som inte fullt statistiskt säkerställd men att jämföra meritpoäng från bara två år som Kroksmark gör, borde få alla med kunskap i statistik att reagera med att detta totalt saknar signifikans.


  4. Vi (skolan i stort) skulle behöva en fördjupad diskussion om vad som får räknas som ”resultat”. Vad vi sedan kommer fram till borde stå som grund för ny lagstiftning på betygsområdet. Vad är värt att försöka mäta för betygsättning? Skolans ämnen är väldigt olika till sin natur – kanske man borde ha olika betygssystem helt anpassade för respektive ämne. Innan detta är löst kommer även fortsättningsvis många växlar dras i diverse riktningar baserat på innevarande betygssystems ”resultat”, då de dimmiga kunskapskraven pga. sin utformning tolkas med stor spridning.


    • Hej Pekka!
      Jag tycker inte att det är så svårt att klargöra vad som är resultat: Hur man uppnår kunskapskraven i kursplanen. Hur lyckas man på NP? Sedan kan man ha betänkligheter när det gäller vilka resultat som räknas när det gäller just NP, eftersom det har visat sig att de inte mäter de kunskapskrav som ställs i kursplanen.


  5. Lite förskräckt blir jag, det usla resultatet skulle kunna tas som intäkt för att inte satsa på kompetensutveckling av lärare. Något som jag tror skulle vara en helt felaktig väg att gå.

    Här har man tillfört stora resurser, forskningspengar har använts för lärares kompetensutveckling. Jämför man med den lilla slant som vanligtvis finns för det ändamålet är det en jättesatsning. Studerar man effekter av olika skolsatsningar så är de i stort sett alltid positiva, två satsningar som är motsatser kan båda ge positiv resultat. Den ökade uppmärksamheten räcker för att få positiva resultat. Det är då oerhört iögonefallande med en omvänd resultatutveckling så jag börjar med två invändningar.

    1. Det sjunkande resultatet är inte statistiskt säkerställt. Exempelvis kan en usel vikarie på mellanstadiet ha en rejäl påverkan på meritvärdet för hela högstadieskolan där klassen sen hamnar. Siffrorna ger dock ändå en indikation om att risken är stor att satsningen haft motsatt effekt mot den önskade.

    2. Lärarna och deras undervisning kan ha utvecklats vilket ju de positiva rapporterna om lärarnas upplevelser indikerar men satsningen kan ju ha minskat kontinuiteten och kvaliteten för eleverna då skolans bästa lärare varit upptagna med sin forskning. Det skulle kunna hävdas att de långsiktiga effekterna borde bli mer positiva. Diffusa långsiktiga effekter tycker jag dock använts som en ursäkt lite väl ofta.

    Bland annat Hattie visar att satsningar på lärares kompetensutveckling har tydligt positiva effekter för eleverna. Det är alltså verkligen troligt att just den här satsningen inte varit bra. Jag har ju tidigare varit skeptisk till forskningsresultaten och menar bland annat att när många individer provar sina favoritidéer utan en tillräcklig genomgång av vetenskapens ståndpunkt och utan en tillräckligt kritisk granskning så kan man befästa fördomar och missuppfattningar istället för att granska dem. Det finns en uppenbar risk att detta också gör att den här kompetensutvecklingen blir negativ för de inblandade lärarnas förmåga.


    • Observera att jag kombinerar analysen av resultaten med kritiska synpunkter på processen. Vi ska inte ensidigt studera vare sig process eller resultat, de hänger ihop.


  6. Det får mig osökt att tänka på ” Kejsarens nya kläder”, med där skräddarna är utbytta mot skolutvecklare och skolbyråkrater. Jag läste på semestern ”Grundskolan 50 år : från folkskola till folkets skola”. I den får i svart på vitt följa vårt skolsystems sönderfall.

    Det som är slående är att skolan inte fungerar som den borde. De allt sämre studieresultaten har varit kända, men att avsaknaden av kunskap och lösningar hos makthavarna är och har varit stor. Detta har betydelsefull för raset, liksom de partipolitiska låsningarna.
    De stora massmediala drakarna har okritiskt följt utvecklingen och mer eller mindre bara lånat utrymme till en slagkraftig Jan Björklund. Lärare och insatta i skolans problem har bemöts med tystnad och fått sina insändare refuserade. Få lärare vågar idag kritisera den verksamhet som avlönar dem. Liberaler är inte så fria när det gäller öppenheten i alla verksamhet.
    I ”Grundskolan 50 år : från folkskola till folkets skola” har politiker och kunniga utanför klassrummen fått utrymme.
    Lena Hjelm-Walléns inlägg är, liksom s-gruppledaren Mikael Dambergs, pinsamt låga. Före detta skolminister Hjelm-Walléns inlägg är ett bevis för att hon inte förstår eller förstått vad en skolminister har för betydelse för ett utbildningsväsende. Hennes text är genant avslöjande.
    Dambergs bidrag saknar tydlig vägriktning och visar att socialdemokratin famlar efter förtroendevalda med visioner och bärande idéer. Han tycks köra i samma djupa dike som många andra kommunala s-politiker, men i mittfåran, rädd för att stöta sig med höger och vänster. Han skriver : ”Vi byggde upp grundskolan för att ge alla samma möjlighet till en bra start i livet. Det utmanas i dag. Därför måste man våga prioritera resurser till grundskolan för att ge alla samma chans.” , men han vågar inte ifrågasätter vinstintressen eller religiösa skolor som kanske skapar fundamentalister och ökar motsättningarna. Hur kan en skola som förbjudit undervisning i Darwins teorier 2012 få skattemedel för att avskärma sig från samhället?
    Om de andra ministrarna varit lika naiva och oansvariga finns det anledning att misstänka att skräddarna på Skolverket och Kommunförbundet sytt ihop mycket och täljt guld under de senaste 20 åren. Ekholm vill som generaldirektör för Skolverket förändra skolorna till varje pris och hade ett privat bolag registrerat. Han lyfta inte skolan efter kommunaliseringen Ekholms tyckte inte skolan hade några problem så länge som eleverna kom till skolan. Vad de lärde sig var han inte intresserad av.
    Per Thullberg och Larz Johanssons texter pekar i de riktningarna.
    Linda Johansson skriver på Lindablogg: ”1971 skulle en rektor enligt skolförordningen “vara behörig till ordinarie tjänst som lärare i den skolform som ingår i rektors arbetsområde” Läs det igen – En rektor ska kunna pedagogik. 1986 stod det följande: Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet förvärvat pedagogisk insikt“ Jag fortsätter citera författaren “Eftersom alla människor har förvärvat någon sorts pedagogisk insikt betyder bestämmelsen egentligen: Till rektor kan vem som helst utses (s. 116)”. En skräddare utan tråd kan alltså bli skolledare. Det finns ett uppmärksammat fall med en intern på en kriminalvårdsanstalt, som på pappret var rektor för en friskola.
    En av de stora ideologerna och försvararna av svensk skola är Hans-Åke Scherp. Han leder från Karlstad utvecklingsprojekt med kommuner där flera hundra skolor ingår. Scherp har genom att driva skolutvecklingsprocesser ett stort ansvar för den skola vi idag har och de problem som finns. SKL tycker av allt att döma fortfarande att skolorna behöver nå fler av Scherps mål, även om de inte leder till förbättringar
    Det är konstigt att det finns så mycket pengar till skolprojekt som är tvivelaktiga och som i värsta fall leder till försämringar för elever, men inte till att lösa de problem som är akuta. Kejsarens nya kläder är


  7. Är det någon som vet om Kroksmark själv har publicerat någon form av vetenskaplig artikel, uppsats osv. om hans arbete på denna Ribbaskolan? Skulle vara intressant att se vad han själv kommer fram till också för att få ännu ett perspektiv på denna diskussion. Fredrik


  8. Här var det minsann ord och inte några skönmålande visor!

    ”..Kanske kan det vara så att det mest handlar om fina abstrakta ord som mer andas flum än hårt lärararbete med fokus på kunskapsresultat som genererar verkligt resultat. ..”

    och

    ”..Jag anser att det finns en hel del personer i det pedagogiska etablisemanget, som styrt och ställt svensk skolas pedagogik och haft en annan agenda än det som tagits i riksdagen. Dessa personer har systematiskt jobbat emot genomförandet av Lpo 94 och man har lyckats. Dessa personer har förstört för svensk skola, fått svensk skola att tappa inte bara nationell utan även internationellt. Dessa personer har sett till att svenska lärare har fått ta skulden och skit för något som dessa personer åkt land och rike runt och föreläst om…”

    Kan dock inte annat än att hålla med dig om vad du skriver (Kejsaren är naken) och beundrar samtidigt ditt mod att gå ut med detta öppet!
    Sanningssägare idag ligger tyvärr illa till i den konsensuskultur som råder…


    • Tack Bengt!


  9. Hej! Det är min uppfattning att man inte kan jämföra olika kullars meritvärden och dra några slutsatser av det. Variablerna är så olika med allt från elevunderlag, deras förutsättningar tidigare år, nya lärare osv. Det som är mer intressant är att följa samma kull och se elevernas utveckling.


    • Hej Per-Ola,
      Det går att jämföra olika kullars meritvärde om det görs under längre tid, t.ex. fem år eller mer. En tanke med att jämföra resultat är om skolutvecklingprojekt ger resultat, men oftast gör det inte det, för fokus ligger på något annat. Mer fokus på kunskap, hög tilltro på elevernas förmåga och kontinuerlig återkoppling (formativ bedömning) kan ge en ökning bara den. Sen håller jag med dig om att olika elevkullar har med sig olika mycket ingångsvärde (learning income) och det för med sig att de inte når lika högt – eller också når det ovanligt höga resultat. Håller också med dig att det är intressant att titta på samma kull under lång tid.


    • Per-Ola: Jag kan absolut hålla med dig här. Det är jätteviktigt att problematisera jämförelsen mellan olika kullars meritvärde för det är som du säger väldigt många olika faktorer som spelar in här. Om man tar hänsyn till de faktorer som du nämner så kan man naturligtvis jämföra mellan kullar men precis som du är inne på så kan man definitivt inte jämföra rakt av mellan dem utan att ta hänsyn till de faktorer du nämner. //Fredrik


    • Jag påpekar att det nog är stora dyrbara satsningar som måste bevisa sina positiva effekter, inte andra som ska bevisa att de inte duger.


  10. Ja, det är märkligt att resultaten inte höjs. Men så är det överhuvudtaget. Den nya utbildningspolitiken förändrar förutsättningarna och ändå höjs inte resultaten utan sjunker istället. Björklund själv säger att det tar tid att vända skeppet (eller något liknande)

    Men det kan ligga något i de orsaker Jan Lenander tar upp.

    Det skall bli intressant att se vad som händer inom en femårsperiod med resultaten i skolan, inte bara på Ribbaskolan.

    När det gäller Kroksmark är jag inte speciellt insatt i hans arbete på Ribbaskolan. Däremot skriver han tänkvärda böcker och artiklar.


    • ”Ja, det är märkligt att resultaten inte höjs. Men så är det överhuvudtaget. Den nya utbildningspolitiken förändrar förutsättningarna och ändå höjs inte resultaten utan sjunker istället. Björklund själv säger att det tar tid att vända skeppet (eller något liknande)”

      Håller med och tillägger att det nu ska utredas när reformerna får effekt i form av höjda resultat.


      • Björklunds reformer handlar mest om att följa upp vad som fungerar eller inte och tydliggöra ansvar. De har stoppat upp några dumheter men det finns inget i dem som har direkt resultatpåverkan. Vi lärare har fått större möjlighet att utvecklas men det återstår fortfarande att hitta den vetenskap som ger något positivt.

        Kroksmarks minst sagt mediokra satsning kan bedömas oberoende av det som sker på det politiska planet.


      • Nej, men det kanske reformerna skulle ha inneburit …! Vad har vi utbildningspolitiker till om de skall införa resultatlösa reformer. Det är ju verkligen ett slöseri.

        Nu är ju inte Kroksmark ensam om den här satsningen, men uppenbarligen den som har ansvaret. Så även om han personligen inte skulle vara den främsta orsaken, faller ändå skuggan på honom.

        Det är många som är mediokra, även inom utbildningspolitiken så nog kan man se vissa likheter. Om Kroksmarks satsning är medioker känner jag dock inte till, men om så vore. Precis som Johan säger är det inte säkert att det är satsningen som är skälet.


      • Fredrik,
        Jag tror svaret är enklare än så – man följer inte upp resultat. Har koll på kunskapsresultaten utan fokus ligger någon annanstans.


  11. Vi har haft ett lågt söktryck till lärarutbildningen under minst 20 år, med som följd att utbildningen förändrats från en avancerad akademisk utbildning till en ytlig gymnasifierad utbildning. Vi ersätter, nu och framledes, pensionsavgångar med lärare ur denna bristfälliga utbildning. Det finns ingen reform som ögonblickligen ändrar detta tillstånd!
    Jan Björklund har genomfört de reformer som är möjliga, men vi kommer inte att se en märkbar effekt förrän det sker en dramatisk förändring i dels vilka studenter som söker sig till läraryrket och dels i den utbildning de får. Dessutom finns bromsklossarna kvar, i form av skolforskare, som gör allt för att motverka en förändring mot en kunskapsskola. Johan Kant har pricksäkert identifierat dessa.
    Med några få undantag, bl.a. Johan Kant och Jan Lenander, diskuteras på bloggen inte den uppenbara bristen i ämneskunskaper hos nyutexaminerade lärare – framförallt i matematik och naturvetenskap. Detta kan självklart inte lärarna lastas för – de har i god tro klarat en lärarutbildning. Däremot kan man lasta socialdemokratiska skolpolitiker för att okritiskt ha lyssnat till professorer i pedagogik, som lever i villfarelsen att ämneskunskaper är ett ”nödvändigt ont”. Jag har i diskussion med skolforskare hävdat att man borde återgå till att anställa lektorer i ämnesteori vid gymnasierna. Svaret har unisont varit att det är att överutbilda sig och snarare är till nackdel än fördel. Jag kan vittna om motsatsen.


    • Det här påminner om när det blev anställningsstopp då jag precis fått min fritidspedagog-examen. Istället för att gå arbetslös fortsatte jag att studera och läste in en del doktorandkurser. Fick inte komma på så många intervjuer, men jag sökte nästan 300 jobb. En stor del av dem jag sökte ansåg att jag hade blivit överkvalificerad. På en intervju frågade rektorn om jag verkligen trodde att det skulle vara så bra att jag kunde mer än de övriga. Man strävade efter att de flesta skulle ha samma nivå på utbildningen, men problemet var ju att de flesta var barnskötare. Vi blev fostrade in i en arbetslagsanda, där ingen fick vara ”förmer” än någon annan. Vi skulle utföra samma typ av arbetsuppgifter. Då är det ju konsekvent att avvisa dem som kan en hel del mer.


      • Fick jag jobbet? Nej, den rektorn anställde en fritidsledare utan pedagogisk utbildning … som fritidspedagog. Det var mer än sjutton år sen. Men jag fick komma senare och utföra en forskningsstudie om filosofi och barn. 🙂


      • Alla skall ju vara med och lika! .. Alla lika dåliga! 😉


      • Monika,
        Din historia är tragisk och i alla fall jag blir upprörd över den inställningen som fanns i samhället då och säkert finns på många håll än i dag.


      • Ja, det är ganska ofattbart att man inte tar tillvara på den som har en lärarexamen och dessutom kan lite mer. Min syn på lärarlag är inte att alla skall vara på samma utbildningsnivå, utan på att det finns den kompetens som krävs representerad i lärarlaget, även om den är uppdelade på flera personer.

        Den inställningen finns nog kvar, även om jag inte upplever den just nu i min egen vardag.


    • Jag vet inte om det överhuvudtaget kunde uttryckas bättre!

      ”.. Dessutom finns bromsklossarna kvar, i form av skolforskare, som gör allt för att motverka en förändring mot en kunskapsskola…”

      och

      ”.. Däremot kan man lasta socialdemokratiska skolpolitiker för att okritiskt ha lyssnat till professorer i pedagogik, som lever i villfarelsen att ämneskunskaper är ett “nödvändigt ont”. Jag har i diskussion med skolforskare hävdat att man borde återgå till att anställa lektorer i ämnesteori vid gymnasierna. Svaret har unisont varit att det är att överutbilda sig och snarare är till nackdel än fördel…”

      Alla skall ju med! Även om det betyder att alla måste vara lika ”dåliga”!


    • Hans-Gunnar,
      Jag håller med dig fullständigt!


  12. Ett tips till dig, Johan, som verkar ha en skarp hjärna, är att analysera vilka avtryck Ribbaskolans forskning gett under de två läsår som satsningen pågått. Läs bland annat den tunna facebooksida som man kan nå genom Ribbaskolans hemsida. Vad är det för himla examination som lärarna gjort i maj och klistrat upp på en dörr? Påminner om blädderblocksredovisning på mitt mellanstadium på 70-talet, dock snyggare formgett.
    Notera även att modellskoleprojekter har krävt att skolpolitikerna fått plussa på skolans budget med två mille trots att det uttalades att det inte skulle kosta en krona extravför kommunen…


    • Hej Anna,
      Tyvärr har jag nog inte så skarp hjärna, går mer på uthållighet och tjatar på i all oändlighet. När det gäller examinationerna har Bertil Törestad läst och kritiserat dem rätt rejält. Sedan förvånar det mig inte ett dugg att ekonomiska efterkrav kommer, det händer ju hela tiden, tyvärr även på min skola. Eftersom jag är biträdande rektor får jag vara med och försöka vända på varenda krona i slutänden, det är inte kul. Så att resurser inte spelar någon roll stämmer inte.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s