Alla vi som är SO-lärare har under vår utbildning fått lära oss att resurserna är begränsade och att det gäller att hushålla med dessa begränsade resurser. Inte minst när det gällde utbildningen i statsvetenskap var det påtagligt, så klart när jag läste makro- och mikroekonomi. Men över allt i samhället, inom olika områden, är resurserna begränsade. Hur mycket pengar man har, hur mycket solenergi det finns, hur mycket odlingarna ger eller hur mycket olja som kommer att kunna plockas upp.
Jag tror också att alla som jobbar inom skolans värld känner till resonemanget om begränsade resurser. Hur man inte har råd, att det inte finns pengar eller mantrat som fortfarande vandrar runt i Sveriges avlånga land bland rektorer och kommuntjänstemän: ”Budget i balans”. Under mina 9 år som lärare och de 3 år som biträdande rektor har jag aldrig varit med om att eknomin inte varit ett problem och stundtals har det varit katastrof.
Men tydligen lever inte alla i en sådan trist värld, för när man läser Dagens Nyheter i dag (30/8) kan man konstatera att personalen på Tillväxtverket har haft firmafest som gick loss på 428 000 kronor. Men det är inte allt, sedan 2010 har Tillväxtverket spenderat över 16 miljoner på interna aktiviteter, typ på dyra konferensanläggningar och lyxmiddagar inklusive alkohol. Så uppenbarligen finns det någon som har pengar.
Vi känner ju igen lyxkonsumtionen av skattemedel sedan tidigare, t.ex. när migrationsverket skålade i champagne varje gång en avvisning lyckats genomföras, eller hur sex tjänstemän på AP-fonden hade frikostiga förmåner, t.ex. lyxbilar och städjälp. Man undrar ju hur det kommer sig att vissa människor som jobbar inom dessa verk och myndigheter känner att de kan leva ett sådant lyxliv på skattemedel. För ett gott jobb får man lön och de har säkert bra lön. Så hur tänker de?
Nu vill jag givetvis inte missunna personalen på Tillväxtverket en bra firmafest, de jobbar säkert hårt och är nog värda den uppskattningen som en härlig firmafest förmedlar. Jag är heller inte avundsjuk över att jag eller mina medarbetare inte får gå på Grand Hotell och äta svindyrt. Nej, anledningen till att jag tar upp detta är att lyfta upp perspektivet på vad pengarna läggs på.
Hur många gånger har jag inte suttit på personalfest i lärarrummet, med medhavd alkohol och mat. I bland har skolan bjudit på mat, men oftast har jag varit tvungen att lägga en hundring till festkommiten som har tagit på sig uppdraget att fixa och trixa för kollegorna. I uppdraget ingår även återställande av lokalen och städning. Och hur fashionabelt är egentligen ett personalrum? Jordbromalmsskolan var en barackskola och Vikingaskolan består också av barackliknande byggnader som är från 60-talet, där det finns mycket att önska när det gäller det mesta. Men så klart behöver lokalerna inte spela avgörande roll och det gör det inte heller, för även med hämtpizza och att någon tar med sig en playstationkonsoll och att det sjungs karaoke kan bidra till en väldigt rolig personalfest. Men det är inte det frågan handlar om.
Nej frågan handlar om huruvida det finns pengar eller inte och för att svara på den frågan kan man konstatera att statliga verk uppenbarligen har pengar. Och vi pratar inte om pengar till firmafester, utan pengar till att höja lärarlönerna, även om det så klart vore trevligt om lärare också kunde gå på Grand hotell. Så då undrar jag givetvis om inte kravet att förstatliga lärarna har fått ännu ett argument. Även om summorna blir större om staten skulle gå in, ta över ansvaret och garantera höjda lärarlöner med 10 000 kronor i månaden än om ett statligt verk blåser 16 miljoner på bubbel och gåslever, så verkar det vara så att staten är mer villig att punga ut med de pengar som behövs. Eller också är det bara Johan Kant som i tanken lurar sig själv.
Men är det inte så som jag lärde mig på Stockholms Universitet, att det gäller att hushålla med de knappa resurserna och att det handlar alltid om en prioritetsfråga. Eller? Kanske är min svärfars mantra verkligen aktuell i denna fråga: ”Keep your priorities straight!” För visst handlar det om det, att prioritera och då undrar man verkligen om det inte är dags att prioritera höjda lärarlöner på bekostnad av rondeller i den kommunala ekonomin. Eller är det dags för regeringen att verkligen göra något åt saken och antingen gör läraryrket statligt eller öronmärker bidrag till kommunerna som bara ska gå till att höja lärarlönerna.
För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!
Johan Kants blogg 
Det var en vinkling med lite ironi. Alla bortförklaringarna som det här och liknande resonemang hela tiden möter tänker jag inte tjata om. Höj lärarlönerna nu och höj dem riktigt rejält för de lärarkategorier där alldeles för få har tillräcklig utbildning för att kunna undervisa i dessa ämnen.
Jan,
Visst kan man tolka detta inlägg som ironiskt, men faktiskt så tänkte jag inte ett dugg ironi när jag skrev det- Bara pang på rödbettan – så här ser det ut!
Pengar finns det alltid ! Höj skolpengen, så finns det utrymme för att höja lärarlönerna. Kanske behövs skattehöjning, men då får det bli så. Är så evinnerligt trött på detta ständiga tjatande om att budgeten inte ”går ihop”. De tvingar oss med sin låtsasekonomi med Kalle Anka-pengar,som flyttas runt i det kommunala systemet, att spara, eftersom de låtsas att vi(den kommunalaskolan) ska ”gå ihop” ekonomiskt. Grejen är den att vi inte har några varor att sälja som ger oss inkomster. Den enda intäkten är skattebetalarnas pengar via skolpengen(och sociala potter). Det verkar bli så att vi(Lundaskolan) inte har råd att använda alla lokaler i den snart nybyggda Höglundaskolan. Internhyran är för hög ! Man tar sig för pannan !
Det är galet Christer!
I Sverige går c:a 50% av skolpengen till undervisningen, I
jämförbara länder är det 63%. Alltså använder kommunerna
skolans pengar till annan kommunal verksamhet. Friskolorna
har ett ymnighetshorn att ösa ur redan innan de börjat konstra
med antalet undervisningstimmar, elevvården och annat.
Stockholm är ett undantag. Där har man siktat mot och kanske
nått genomsnittlig Europanivå. Men lönenivån bestäms av de
ekonomiskt svagaste kommunerna.
Det hela handlar om skillnaden mellan att ha och att TA ansvar.
Tillväxtverkschefen har missat i det sistnämnda och borde inte bara sparkas, utan tvingas jobba ikapp de bortslarvade pengarna. Ge henne samhällstjänst som lärarassistent och visa återkommande upp hur det hela fortskrider på bästa sändningstid i SVT. Det skulle skicka de rätta signalerna och strama upp användandet av våra skattemedel.
Finns det pengar för skolan då? Svaret är väl att vi inte har råd att avstå från en fungerande skola. I varje fall inte om nationen ska klara sig i ett längre perspektiv. Och det är här som politikernas ansvarstagande sätts på prov: ambitionen får inte endast vara att vinna nästa val.
Det som inträffat på Tillväxtverket är naturligtvis helt oacceptabelt. De har gravt brutit mot sina interna rutiner och med tanke på att också näringsministern idag har sagt att detta är oacceptabelt så kan vi nog förvänta oss att detta kommer få konsekvenser. Ytterst tror jag att generaldirektören mycket väl kan få sparken beroende på vad som kommer fram här och hur stort det blir i media.
När det kommer till kommunerna anser jag att man har ett allvarligt systemfel i kommunallagen som har hängt med sedan krisen på 90-talet. I Kommunallagen står det:
”5 a § Om kostnaderna för ett visst räkenskapsår överstiger intäkterna, skall det negativa resultatet regleras och det redovisade egna kapitalet enligt balansräkningen återställas under de närmast följande tre åren.”
Kommunerna blir alltså tvungna i stort sätt till kortsiktiga åtgärder för att få ner sina kostnader. För staten har man ett helt annat system. Där ska budgeten vara i balans över en konjunkturcykel. Det system som finns på nationell nivå borde också gälla på den kommunala nivån. //Fredrik
Jag tycker att den striktare budgetbalanseringen för kommunerna är bra. Konjunkturåtgärder ska bara sättas in på ett ställe så att konsekvenserna blir överblickbara.
Sen är det fascinerande gnäll från kommunerna om omöjligheten att prioritera upp skolan i budgeten. Den gick ju att prioritera ner. Malmö är mitt skräckexempel med ständiga stora tillväxtsatsnimgar, stora galor etc. som påverkar övriga skånska orter negativt och får dem att försöka konkurrera. Samtidigt leder deras skolbesparingar till enorma problem och gör dem ökända.
Jan,
Jag delar din åsikt om att det ska vara koll på kommunal budget och att varje skola ska hålla budget och redovisa. Här finns det mycket att göra, som jag skrev i min bok: ”Vilket företag låter en person som är intresserad av ekonomi, men som inte har någon utbildning, sköta skolans ekonomi på låt säga 34 miljoner? Ingen! Men i skolan går det bra”
Detta är ju ett feltänk som heter duga och där offentlig verksamhet är både naiva och ursäkta uttrycket: Korkade! Ekonomi ska skötas av ekonomer och det ska göra bra.
Men min kommentar om budget i balans handlar om var fokus ska ligga i skolan. Ska fokus ligga på ekonomi eller på pedagogik? Här har det varit åt helvete under lång tid och där budget i balans var det enda som har fått råda.
Helt klart finns det pengar. En höjning med 5000 kr rakt av hade kostat min kommun 150 miljoner och detta påstås de absolut inte ha råd med. Detta samtidigt som man sänker skatten, satsar på kulturprojekt, spårväg för 900 miljoner, fotbollsarena för 165 miljoner och nytt stadshus för 300 miljoner (som alldeles säkert blir ännu dyrare). Och alla dessa chefer, sen… …och “projektledare”, “entreprenörsutvecklare” och “skolutvecklingshälsokoordinatorer”… DET FINNS PENGAR!
/Fredrik Andersson, Lund
Ja du Fredrik, det är klart att det finns pengar, det handlar bara om vad man vill lägga dem på. Men med tanke på att lärare kan göra enorm skillnad på ett framtida samhälle så tror jag att pengarna det kostar att se till att höja lärarnas löner på sikt är välinvesterade pengar. Jag tror bara att det tar 5 år innan vi får se stor skillnad inom skolan om man höjer lärarlönerna med 10 000 kronor i månaden, samtidigt som man börjar dels ställa krav på att lärarna ska leverera och dels följer upp resultat.
Det hade blivit lättare att hålla fokus på resultat, vilket de flesta lärare vill göra, om man gjort av med en del av den överbyggnad som ständigt vill fokusera på annat. Om kommunerna tvingades lägga en större del av skolpengen på lärarlöner, skulle de tvingas göra sig av med en del ”skolutvecklingsledare” och ”entreprenörsrelationsutvecklingscoacher”.
/Fredrik
Fredrik,
Jag tror att kommunerna skulle behöva renodla uppdraget och inte ha en massa olika coacher hit och dit, heller inte ha femton bollar i luften hela tiden som lärare och skolpersonal ska jobba med. Nä, låt lärare lägga sin tid på undervisning och inte så mycket rundarbete, men så klart att fokus behöver ligga på resultaten, då skulle det kunna gå att få ordning på skolan ganska snabbt. Givetvis med rejält ökade lärarlöner.
Det värsta med att en kommun använder skolpengar till skrytbyggen och för att locka till sig olika häftiga saker är att kommunerna runt omkring som skulle klarat sig bra utan detta då blir tvungna att hänga på i konkurrensspiralen.
Malmös våldsamma satsningar gör att Lund måste hänga på om inte jätten bredvid ska glufsa i sig sjukvård, högskolesatsningar, studentarrangemang, mm mm.
Förlorarna blir de svaga eleverna i båda kommunerna.
Du har helt rätt. De skolanställda är jämfört med tillväxtverkare f-bnt många. Det innebär många pengar, men är ingen ursäkt (se f.ö läkare). Penningallkolering kommer att förbli ett bekymmer eftersom småskalig (offentlig) verksamhet kommer att allokera för stora delar av totalen i kraft av sin litenhet…om du förstår. Det andra ”ekonomiska” problemet handlar om skolverksamhetens små möjligheter att prioritera bort kärnverksamhet då ju eleverna kommer varje dag och, liksom deras anhöriga, förväntar sig leverans. Jämför med ex. soc som kan upprätta kö och väntettid.
Klas,
Offentlig verksamhet har alltid haft problem eftersom de konkret inte bidrar till produktionen som du påtalar. En volvoarbetare ser till att bidra med att en bil blir tillverkad och kan säljas. Men lärare kostar bara. Läkare kostar också, men har både högre status och lön, vilket gör att det faktiskt finns pengar. Jag tror att alla vet hur skolan fungerar och har en bild över hur en bra lärare ska vara – det kan ju inte vara så svårt – alla har ju gått i skolan. Men människor förstår inte hur svårt lärararbetet egentligen är. Att slänga ut lite matteböcker och låta eleverna räkna på kan vem som helst göra, men att få eleverna att lämna sitt eget tänkande och reflektera över matematiska problem och diskutera dessa är en annan sak. Kanske har lärarkåren och fackförbunden varit för dåliga att upplysa allmänheten och politikerna om läraryrkets kognitiva komplexitet.
Det var en äldre religionslärare vars rektor ville göra hennes tillvaro lättare genom att ge henne mattelektioner med precis sloganen, det är bara att dela ut böckerna och låta dem räkna på. Att sådant tänkande är grunden till matematikämnets kris borde vara uppenbart för alla. Så illa kan det dock bli när de som bestämmer inte vet något om ett ämnes själ.
När nyheten kom imorse tänkte jag likadant som du. Tillväxtverket kan men inte skolan. Varför? Det finns många argument som ligger som grund för ett förstatligande, men skolan kommer inte att få mer resurser trots statligt ägo. Det finns en svensk traditionell skolkultur, det sitter nästan i väggarna. Skolan har levt knapert i många år och eftersom vi har ” klarat det” finns inte många tankar på förändring. Många fördelar finns till ett förstatligande, likvärdiga skolor och krafttag kring gemensam måluppfyllelse, men att resurserna skulle öka har jag svårt att tro på. Jan Björklund gjorde ett uttalande för ett par år sedan, som handlade om att skolan inte behövde mer pengar utan att det handlade om att prioritera och fördela inom skolorna. Att Tillväxtmyndigheten har en hög nota på mat och alkohol är skandal i jämförelse med skolornas bistra ekonomiska verklighet. Det säger en del om Sveriges perspektiv på utbildning. Önskan vore precis som du skriver att skolor fick mer. Å andra sidan så är det olika budgetar och konton och sist men inte minst så när massmedia är inblandade så kan vi inte vara allt för säkra på siffrorna.
Maria,
Jag läste i DN idag (31/7) att Tillväxtverket dessutom hade trixat med fakturorna så att de skulle slippa den del av momsen – snacka om att leva i sin egen ”gräddfilsvärld”.
Klart att skolan har visat att man klarar att bedriva skola med mindre resurser, det är bara att låta eleverna räkna på i matteboken och slänga in en arbetslös ungdom som idrottslärare så kan denne spela fotboll med eleverna. Det är klart att vi kan bedriva skola, för alla har gått i skolan och alla vet hur en ”riktig skola” ska bedrivas. Men att eleverna får kognitiva konflikter eller att de får utbildning av hög kvalitet är en annan sak, eller att alla elever lär sig. Vi får se resultatet av nermonteringen av svensk skola i sjunkande kunskapsresultat.
Det är tydligen inte bara Tillväxtverket som ägnat sig åt slöseri med skattemedel. Även myndigheten Vinnova är i kraftigt blåsväder för samma sak här nu:
http://www.dn.se/ekonomi/ministern-fick-inte-veta-sanningen
Fredrik
Tack Fredrik för länken, läste det i papperstidningen. Tyvärr fortsätter skandalen om tillväxtverket genom att generaldirektören fortsätter att hävda att Grand Hotellnotan var den lägsta, trots att journalisten bevisar att hon har fel. Trist att skattemedel ska gå till detta.
Håller med. //Fredrik
Nu verkar det som om att även utbildningsdepartementet dras in i den här skandalen med skyhöga representationskostnader. Man undrar var den här skandalen ska sluta. Den verkade i alla fall inte ta slut med att generaldirektören på Tillväxtverket fick lämna sitt uppdrag.
http://t.co/EgwQuDyk