h1

Lyckas i skolan – nyckel till framgång

03 augusti 2012

Jag hörde på radion i går (2/8) att de som stått åtalade i det så kallade ”Södertäljenätverket” hade fått sina domar. Det blev stränga straff och ledaren blev dömd till livstids fängelse. Totalt dömdes 18 personer till olika straff, men ganska stränga straff över lag. Själva brottsutredningen är den mest omfattande som i svensk historia, näst efter Palmeutredningen.

Så vad är ”Södertäljenätverket? Utan att vara jätteinsatt är det en slags maffiaorganisation som i första hand har sysslat med beskyddarverksamhet och utpressning. Ledaren som fick livstids fängelse omnämns i tidningarna som gangsterkung – vet inte om det är ett epitet som han gillar eller om det är rättvist. Men även han har varit en ung pojke med framtidsdrömmar om att bli lokförare eller brandman (eller vad man nu vill bli). Jag har i alla fall inte hört så många barn som har sagt att de vill bli kriminella. Och det är främst pojkar som hänger på i dessa kriminella nätverk, jag har själv erfarenhet från elever från Jordbromalmsskolan som har blivit utmanade att haka på göra något som ger någon slags status och snabba cash.

I Dagens nyheter idag (3/8) skriver man att politiker och polis i Södertälje vill jobba förebyggande för att fånga upp unga människor så att de inte väljer den kriminella banan. Så är står det i artikeln angående att man vill stoppa återväxten: ”Därför kommer kommunen och polisen de kommande åren att lägga extra resurser för att hindra återväxten av den organiserade brottsligheten. – Allt det vi har satt i gång kommer fortsätta och det blir mer efter årskiftet. Att det kom en dom är inte slutet på boken, bara början på ett kapitel, säger Boel Godner (s), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje”.

Att satsa på ungdomar är gott nog och att förhindra brottslighet är ett förebyggande arbete. Men här vill jag lyfta fram att det är skolan som det ska satsa på, för det är i skolan som man lägger fokus på något annat än att bryta lagen och hitta på dumheter. Men det behövs start redan i årskurs 1, att alla lär sig det de har rätt till, blir bemötta så att lärare och personal tror att de verkligen kan lära sig och är duktiga skolelever. Ingen elev lämnar årskurs 3 utan att läsa flytande och behärska grundläggande matematik!

För vem är det som stökar i skolan? Vem är det på högstadiet och gymnasiet som väljer den kriminella vägen? Pluggisarna? Nej knappast, utan de elever som skolan inte sett till att de ska lära sig det de har rätt till. Alltså elevens kunskapsrätt som kom med Lpo 94. Så klart att man inte per automatik blir kriminell för att man lämnar grundskolan utan grundkunskaper eller betyg, men jag kan slå mig i backen på att minsta gemensamma nämnare för samtliga av dessa killar (för det är oftast killar) är att de inte varit framgångsrika i skolan, kanske aldrig fått chansen att bli bokslukare eller haft en trasslig bakgrund som skolan inte tagit på allvar och sett till att kompensera. För det ska man komma ihåg att eleverna tillbringar väldigt mycket tid i skolan och det finns stora chanser att påverka, stötta och hjälpa dessa barn och ungdomar.

Dock får fokus inte ligga på omvårdnad utan på kunskaper. Att hjälpa alla elever oavsett var de kommer ifrån, oavsett vilka föräldrar och förutsättningar de har är att hela tiden tro på deras förmåga att vara framgångsrika i skolan. Lära sig kunskaper, diskutera, bemöta dem på ett bra sätt och få dem att växa. En elev som lär sig mycket i skolan får ett gott självförtroende och fokus flyttas från att störa till att lära sig, även om det givetvis kan vara hårt arbete för läraren och för skolan.

Nu råkar jag veta att Södertälje ganska nyligen har gjort en stor satsning på skolan och på läraren, så det bådar gott. Jag vill dock lyfta fram att många kommuner som har varit socialdemokratiskt styrda under lång tid har kört skolan i botten, resultaten är katastrof. Vad beror det på? Inte vet jag, men min gissning är att socialdemokraterna har varit velig när det gäller kunskapsfokus. Man har haft väldigt mycket fokus på omvårdnad och när det gäller resultat har det generellt varit så att man inte velat ens prata om resultat, än mindre följa upp.

Här tror jag att Boel Godner i Södertälje får både se upp och tänka till. För visst är det så att förebyggande arbete är viktigt – men vad är det man gör? Ligger fokus på omsorg? Är det så att Godner och de andra i Södertälje inte följer upp resultat? Är det så att den allmänna inställningen bland tjänstemän, rektorer och lärare är att man inte ska följa upp resultat och att fokus ligger på omvårdnad? Ja då har man lite att jobba med! För nyckeln är skolan och resultatuppföljning. Alltså nyckeln till framgång. Av hela mitt hjärta önskar jag Södertälje lycka till och det menar jag verkligen.

Jag vill avsluta det här ovanligt korta blogginlägget (för att vara mig) med att skänka några tankar till de fantastiska elever från Jordbromalmsskolan som har hamnat snett i livet och idag pysslar med verksamhet utanför lagens råmärke. Jag skriver fantastiska av den anledningen att jag har sett många av dem från en annan sida än den då de hittar på dumheter. Jag har sett hört deras diskussioner, läst en och annan uppsats och sett deras omtanke när det gäller familj, yngre syskon och vänner. Jag tänker ofta på dessa pojkar som idag är vuxna, särskilt några och jag tycker de är värda att leva ett bra och lyckligt liv, trots att de valde fel väg någon gång i skolan. Ibland undrar jag om jag kunde gjort något annorlunda, kunnat kliva in mer i deras liv och ta ett större personligt ansvar. Inte så att jag har skuldkänslor och jag har inga svar, det är omöjligt att spekulera och visst – jag har engagerat mig i eleverna. Men det räckte inte för alla – kunde jag gjort mera? Ingen människa föds till kriminell och ingen människa är född ond, det är omständigheterna som gör att en del hamnar fel och jag vet att det finns gott om godhet i dessa killar. Kärlek och tankar går till er alla, var ni än befinner er just nu! Kämpa!!!

Till sist vill jag bara påtala att Haninge är gott repressenterade i OS. Anthony Yigit boxas och honom var jag SO-lärare för i årskurs 8 och 9. En härlig kille! Sara Sjöström går på Fredrika Bremergymnasiet, där också Anthony går – vilken bingo för det gymnasiet – två OS-kandidater. Silvermedaljören i skytte Håkan Dahlby tränar i Haninge. Inte nog med denna OS-framgång, från Jordbro kommer Panetoz, blivande läkare, jurister, dragshowartister, rapare, lärare, dansare och ekonomer. Ett brett spektrum på fantastiska människor som dessutom har en stor empati och kärlek för vandra.

För övrigt anser jag fortfarande att läraryrket är samhället viktigaste arbete!

 

Annonser

38 kommentarer

  1. Ett härligt inlägg men nu ska jag ändå ifrågasätta en grundtes för i och för sig så kommer aldrig otroligt gullig omvårdnad minska kriminaliteten men …! Vilka kunskaper minskar risken för att bli kriminell?

    Ja, jag tror att det som behövs är förhoppningen om att kunna göra något positivt av sitt liv. Tidig resultatupppföljning och en gedigen grund språk, matematik och samhällskunskap tIll alla så fort som möjligt är nödvändigt och åtgärder direkt när någon inte är med självklart, ingen kan tro på en framtid utan detta. Det behövs dock något mer och jag tror att den svenska skolan måste ge skräddarsydda kunskaper som gör att var och en kan tro på en framtid för just sig.

    Hur långt kan man nå med skolan? Jag vågar nog inte riktigt tro att vi får ett samhälle där bara härliga arbeten existerar och några kommer hämta sopor, städa och bära flyttlass. Det kommer dessutom alltid finnas de som inte nöjer sig med att bara ha de lika bra som medelsvensson fastän de inte presterar så bra. Någon nollvision för kriminalitet ser jag inga vägar till att uppnå.


    • Jan,
      Jag kan verkligen inte visa på forskning eller statistik som visar att kunskap medför att man inte blir kriminell, jag har bara min egen erfarenhet att gå på. Däremot tror jag att det är mer eller mindre omöjligt att få bort kriminalitet helt och hållet, men att begränsa olyckan för ungdomar i t.ex. Malmö och Södertälje vore ytterst önskvärt. När det gäller vilka grundkunskaper som behövs handlar det om att ha grundläggande kunskaper för att gå vidare, alltså inte detaljerade faktakunskaper om det ibland kan vara bra att kunna en del fakta. Exempelvis: Innan man lämnar årskurs 3 kunna skriva en berättelse med röd tråd och skiljetecken så att läsaren förstår, kunna läsa flytande, behärska addition, substraktion, multiplikation med gångertabell. Innan eleverna lämnar årskurs 6 behärska flera olika textsorter, både när det gäller att skriva och läsa, vara en god läsare gärna bokslukare och behärska de fyra räknesätten obehindrat. Detta var exempel, det behövs också i engelska, SO och NO så klart.

      När det gäller framtidssamhället tror jag också att människor har olika ambitioner, men det ska inte vara så att ungdomar inte klarar av gymnasiet eller ens kommer in i gymnasiet, eller att 20% av befolkningen inte kan läsa eller kommer in på arbetsmarknaden. Det måste vara så att människan ska vara fri att välja om den ska välja en utbildning som den klarar av eller ett jobb som de också är förmögna att söka, t.ex. sopåkare.


      • Ibland är vi dock inte riktigt konsistenta i att se till att mesta möjliga valmöjligheter hålls öppna. Väldigt många teoretiska vägar kräver inte 3-5 år studier utan 18-20 års studier och vår strävan efter att hålla alla vägar öppna vid en viss ålder gör istället att många fler inte har möjligheter då kurserna urvattnats eller de har misslyckats med att klara dem.

        Vi kan ta fysik och kemi som ofta förvandlats till lite NO på högstadiet och då alla kommer med för lite förkunskaper till gymnasiet så blir det oerhört svåra ämnen med stora mängder nytt och det är färre elever än tidigare som kan välja de inriktningar som kräver detta. Har man för höga ambitioner om vad alla ska lära sig blir det bara skräp och ingen valfrihet kvar för den som inte har mycket stöd hemifrån.

        Jag tror att vi får fundera på om alla ska ha en teoretisk chans att bli läkare eller något annat högstatusyrke eller om vi ska försöka att ge alla elever många val utifrån just deras förutsättningar.


      • Jan,
        Du tar upp NO på ett sådant sätt som att det känns att ämnet har blivit misshandlat i grundskolan och där NO-ämnena är snuttifierade. Jag menar att NO-ämnena är mycket viktiga för alla elever för att förstå det som händer i samhället och därmed skapa en allmänbildning hos alla. Detta ska skolan göra och då spelar det ingen roll huruvida eleverna får noll stöd hemifrån. Skolan ska erbjuda rolig och spännande undervisning i fysiken, kemins och biologins underbara värld. Och seriöst – visst kan man få alla elever att bli intresserade av NO-ämnena, det beror bara på hur undervisningen läggs fram och konkretiseras i elevernas egen erfarenhetsvärld. Detta handlar inte om att alla ska ha chansen att bli läkare.


      • Jan,

        Det ligger en hel del i det du säger. Problemet är väl bara att det inte är möjligt att se vem som har förutsättningarna i ett längre perspektiv. Därför bör man som lärare, som jag ser det, vara försiktig med prognoser. I vår tid utbildar man sig ofta inte bara till ett enda yrke. Möjligheterna att byta yrke har blivit flera än vad det var för tidigare generationer. Många har sadlat om … mycket väl klarat av teoretiska högskolestudier, trots att deras förutsättningar bedömdes vara dåliga när de var barn eller tonåringar.


      • Att många med svag skolbakgrund senare i livet kan hitta en bra och välbetald yrkesnisch får inte övertolkas till att tidiga skolprestationer saknar prognosvärde. I de flesta fall så har de individerna hittat ett yrke där deras tidiga kunskapsluckor har liten effekt och de kan undvika att bygga vidare på den kunskapen.

        Vi lärare ska inte ägna oss åt att sortera på lösa grunder i ett tidigt skede men om vi i ett lite tidigare skede än nu lyssnade på elevens drivkrafter och önskningar så skulle mycket vara vunnet. Den ökade motivationen hos eleven skulle bredda elevens framtida valfrihet mer än eventuella ofördelaktiga val skulle begränsa. Det handlar förstås inte om någon anarkistisk fullständig frihet utan vuxenvärlden har fortfarande ett ansvar för att erbjuda eleven ett viktigt innehåll och följa upp att eleven gör framsteg. Att vuxenvärlden tror på innehållet är också en avgörande del i att skapa motivation.


      • Monika har en viktig poäng i sin kommentar nedan. Det kom för ett slag sedan en rapport från amerikanska departementet som har hand om arbetsmarknaden (återkommer om jag hittar länk) som visade att dagens elever kommer att ha mellan 5-15 olika karriärer under sin livstid. Arbetsmarknaden kommer alltså att se helt annorlunda ut i framtiden och detta ställer helt andra krav på skolan och inte minst på samhället. Vi har en mycket omfattande utmaning framför oss här. /Fredrik


      • Jag menar naturligtvis ovan. Blev fel i min kommentar. Fredrik


      • Då de första åren är väldigt breda och täcker in i stort sett alla kunskapsområden så är det troligt att prognosvärdet hos de första skolårens prestationer kommer att öka när det handlar om ett liv med många olika framtida karriärer.


      • Jan.

        Där har vi olika uppfattningar kan jag konstatera!


      • Det ska stå Fredrik också i min senaste kommentar. Glömde skriva in namn.


      • Jan
        Ja, nu uppfattade inte jag att du menade drivkrafter och önskningar. Självklart skall vi lyssna och utgå från dem.

        Jag har hört lärare säga att de redan i första klass kan se vilka som kommer lyckas och vilka som inte kommer göra det.

        Trots den långa utbildning och yrkeserfarenhet som jag har, kan jag inte säga att jag har möjlighet att göra en prognos, om vilka som har möjlighet att lyckas och vilka som inte har det, som kommer slå in. Och hur skall jag få veta att det kommer slå in.

        Det enda man kan göra, som jag ser det, är att ge dem möjligheterna. Vi som arbetar som lärare skall snarare se vilka konsekvenser vårt handlande kan få i en framtid. Inte om någon kommer lyckas eller inte.


  2. Vill börja med att tacka för en bra blogg.

    Läser en annan blogg som är skriven av en kvinna som varit hemlös, prostituerad, knarkare m.m. Hon skrev en gång att hon inte blivit tillfredsställd i skolan då hon hade extremt lätt för sig. Dessa elever sitter också av sin skoltid och viktiga att fånga upp precis som de som inte hänger med.

    Som lärare har vi ett enormt ansvar men det viktigaste är att resurserna finns att möta alla barn och ungdomar och bekräfta att alla kan.


    • Hej Vivi,
      Tack för återkoppling, kul när läsarna gillar det jag skriver.

      Kan jag få länk till den där bloggen, låter intressant.

      Jag håller med om att vi i skolan, både lärare och rektorer har ett stort ansvar att stimulera alla. Jag kommer ihåg en film som jag alltid visade för mina elever när vi höll på med droger. De heter Jeppe är död och handlar om en heroinist som öppenhjärtligt berättar om hur han drogs in i droger och kriminalitet. Och han hade lätt för sig i skolan och hade det gott ställt hemma.


      • Hon skriver idag om sitt nya liv med återblickar till sitt förflutna så har du tid gå till början.

        http://tantebba.blogspot.se


  3. Det är visat att det är duktiga elever som har mest nytta av en bra skola och att gapet mellan elever ökar i en bra skola. Det är också visat att föräldrarnas socioekonomiska status korrelerar starkt med barnens framtida motsvarande. Detsamma gäller även korrelationen mellan tidiga skolprestationer och framtida karriär.

    Det finns en stark kraft i det kombinerade genetiska och sociala arvet och skolan är inte ett instrument som lämpar sig speciellt väl för att skapa jämlikhet i prestationsförmåga. Det känns som en utopi att skapa jämlikhet med skolans hjälp om vi inte fullständigt ger upp ambitionerna att ge nästa generation chansen att konkurrera med andra länder.

    Ett perspektivbyte så att vi fokuserar på att ge de svagaste eleverna bra alternativa framtider istället för lika bra som några andra tror jag är mycket framgångsrikare. Jag återkommer till min tidigare slutsats. Vi måste möta de svagaste och de som riskerar kriminalitet med en kraftfull skolgång där de också får mycket möjlighet att odla det som intresserar dem och det som de har bäst förutsättningar för. Ingen frihet, vuxenvärlden ska inte abdikera från allas rätt till ett viktigt innehåll, men mer valfrihet.


    • Jan,
      Jag delar dina slutsatser och dina åsikter. Jag vill påminna dig och andra att jag jobbade som SO-lärare i Jordbro i 9 år och har haft elever som verkligen inte kunde någonting när jag fick dem. Och då menar jag ingenting. Men genom hårt arbete, att fokusera på mål, ge återkoppling, alltid ha kunskaper i främsta rummet, vara engagerad, följa upp resultat och tro på alla elevers förmåga kan man nå väldigt långt. Det går att få mer eller mindre alla elever att nå fullständiga betyg och då menar jag betyg med substans i, inte ”snällebetyg”. Jag har fått mycket återkoppling från mina tidigare elever och det går väldigt bra för dem på gymnasiet, tack vare grundkunskaper. Och jag hade väldigt få VG och MVG, alltså grundkunskaper.

      Jag vill här poängtera att det jag gjorde var inget magiskt, inge som är döljt i det fördolda eller att jag är en superlärare med en speciell begåvning. Nej, det handlar om engagemang, tro på allas möjligheter och hårt arbete. En grundinställning som jag tror alla kan lära sig.


      • Målmedvetet arbete, små steg för steg vunna framgångar. Det är den sortens hjältedåd skolan behöver.


  4. Johan, du skriver: ”Ingen människa föds till kriminell och ingen människa är född ond”.

    Det stämmer, men det verkar troligt, att somliga föds mer risktagande än andra, mer utagerande än andra, mer otåliga än andra m.m. vilket sammantaget blir en personlighet, som är mer öppen för kriminalitet som ett alternativ – än någon som är riskavert, försiktig och tålmodig.

    Det är därför inte enbart ”omständigheterna som gör”, att somliga inte väljer bort kriminalitet.


    • Arvid,
      Jag håller med dig om att det inte enbart är omständigheterna som gör att vissa blir kriminella. Däremot är jag inte säker på att vissa föds med att ta större risker än andra, jag vet inte om det är en biologisk arvedel. Låt oss leka med tanken att ett barn växer upp i en miljö där föräldrarna spelar mycket, både på hästar och lotto och där snacket går om att den dagen då man vinner storvinsten – då ska livet bli riktigt bra. Ett annat barn växer upp med föräldrar som hela tiden varna sina barn för att spela med pengar och som väldigt sällan spelar på stryktipset, eller ens tar lotter då de är på Skansen. Påverkar detta?

      Visst är det två yttligheter, men det är också för att visa på att den socioekonomiska och kulturella bakgrunden påverkar väldigt mycket. Ett barn som blivit uppfostrad sedan babyåldern med att dels se sina föräldrars förhållningssätt och sedan få förmaningar blir oerhört styrd i sättet att bete sig och handla. Om individen sedan är genetiskt född med att ta risker? Vet inte, men jag tror att uppväxten är betydligt starkare än biologin.


  5. Vilken fin text Johan ! Tårarna rann så att jag inte kunde läsa mot slutet…Jag har upplevt dessa älskade pojkar både bli mördare och bli mördade och jag har många ggr frågat mig vad jag kunde gjort annorlunda i mitt sätt att vara mot dessa grabbar. Jag gillade dom och dom gillade mig som lärare. Vi hade grym kontakt och de ville lära sig..Ändå gick det åt helvete för några.


    • Christer,
      Jag tror att du och jag är ganska lika på många sätt, både som människor och vårt förhållande till våra elever. Därför har jag alltid sett upp till dig som lärare och människa. Njut de sista veckan av din sommar! Hoppas vi kan ses i Jordbro någon gång i höst.


  6. Själv är jag i motsats till många av dem jag jobbar tillsammans med nu, uppvuxen i en av Stockholms ”värsta” förorter. Det var en skola i Björklunds anda, med skillnaden att där fanns massor av vuxna. Men lärarna undervisade, och andra tog hand om den andra biten av elevernas liv.

    Jag fick inblick i det mesta av samhällets baksida utan att själv bli involverad. Men av dem som jag umgicks med under en period då jag var 13-14 år, valde kanske merparten ett liv med narkotikamissbruk, kriminalitet mm. Hur det gick för dem som inte knarkade ihjäl sig eller valde en kriminelll bana, vet jag dock inte. Jag gick vidare, lämnade förorten och skapade ett liv långt bort från den världen. Förhoppningsvis gick det bra för dem.

    Men problemet är inte nytt. Och det består oavsett om det är mono- eller mångkulturellt. Arbetslöshet eller inte. Vi som växte upp på 50-60-talet hade alla möjligheter. Ändå var det så många som det gick illa för.

    Jag tror också skolan kan vara den plats man kan organisera så att eleverna känner att det är meningsfullt. Även om jag inte ser att den är ensam om att skapa det meningsfulla i livet för varje individ. Men, i nuläget kan jag inte se att vi är på väg mot en skola som utgår från eleverna utan att det fortfarande är en skola som styrs av vuxna i enlighet med de normer och värderingar som råder i samhället.

    Jan Lenander skriver något om – ingen frihet, men valfrihet. Och jag håller med om det. Men vill även lägga till – elevens alternativ till den vuxna världens alternativ som eleverna kan välja mellan. Vi behöver inte bara höra på eleverna utan också lyssna på vad de egentligen vill säga till oss.

    Hur skolan är organiserad har betydelse, men den är i stort sätt organiserad på samma sätt som för 40-50 år sen. Den är bara ytrenoverad. Och fortfarande lägger man orsakerna hos individerna själva. De är svagpresterande eller har taskiga hemförhållanden mm. Eller kommer från andra länder. Mångkulturalismen anses vara en orsak. Men då jag gick i skolan, väckte en elev från Göteborg stor uppmärksamhet. Så monokulturellt var det då.

    Ändå misslyckades skolan så fullständigt med en stor grupp av elever.


    • Jag tycker inte det är många som lägger orsakerna hos individerna själva. Att konstatera att individerna har olika förutsättningar in till skolan och dessa slår igenom i hur de lyckas är inte det.

      Eleverna ska inte lägga alternativ till de vuxnas, det är vuxenvärlden som har några som helst verktyg att se framtiden. Vi ska förstås ha medinflytande för eleverna men målet är att eleverna ska förstå alternativen och vuxenvärlden ska förstå elevernas behov. Diskussioner om val är dessutom mycket utvecklande i sig själva. Eleverna kan dock inte förutse konsekvenser av kunskap de inte känner till och vi vuxna får inte abdikera från de svåra besluten.

      Har vi realistiska ambitioner, dvs inte att alla ska kunna bli läkare, så är det tydligt att svensk skola kan lyckas med nästan alla elever. De flesta misslyckanden handlar om ren misskötsel, besparingar så att lärarna får för stora utmaningar, budget som gör att en lärare som hamnat fel inte får hjälp, obehöriga lärare.


      • Jag tror du förbiser min huvudpoäng …

        För övrigt är vi inte alls överens om att elevernas alternativ inte skall kunna tas på allvar, eller att vi inte lägger orsakerna hos eleverna själva. Och även om detta synsätt luckrats upp en aning, så finnas alltför stor del kvar av detta. Om man talar om elever som svaga eller duktiga, är det precis det man gör.

        Jag anser att vi tar vårt vuxenansvar på allvar om vi verkligen lyssnar på eleverna och inte ser oss själva som de enda som sitter inne med sanningen om deras framtid. Vi vet nog mindre än vi kanske tror och det är, som jag ser det, en viktig insikt.


      • Jag tror att din huvudpoäng är att skolan måste organiseras annorlunda men där har jag åsikten att PBS, klasscentrerade arbetslag, öppna landskap provats med usla resultat. Nästa försök behöver vara mycket mer genomtänkt.

        Nej att prata om starka och svaga elever är inte att lägga orsakerna hos eleverna själva annat än i stolliga fall av att säga till eleven själv att den är svag. Det är bara ett konstaterande att elever har olika förutsättningar och att det påverkar deras skolresultat. Ditt påstående ligger farligt nära att betrakta en naturlig skillnad som en felaktighet som måste rättas till. Det här synsättet skapar en stor stress i skolan när de svagaste ska bli lika bra som någon annan. Det duger mycket bra att de svagaste gör något bra, de behöver inte alls bli lika bra. De duger.

        Vår egen okunskap om framtiden ska inte leda till att vi lämpar över ansvaret på barnen som vet ännu mindre.


      • Nästa försök behöver vara mycket mer genomtänkt.

        Absolut! PBL mm. är nyrenoveringen … fungerar inte om det inte sker en total renovering.

        Vår egen okunskap om framtiden ska inte leda till att vi lämpar över ansvaret på barnen som vet ännu mindre.

        Jag talar inte om att lämpa över ansvaret på barnen – det är väl knappast att ha vuxenansvar och det kan man väl inte läsa ut av det jag skriver? Men ett av kriterierna för vuxenansvar är att se till att barnen själva kan göra sin val som vuxna och att de räknas. Inte lära dem från tidig ålder fram till att de blir myndiga att andra bestämmer allt över huvudet på dem och att de vet bäst. Hur skall de då kunna förvalta sin vuxna tid.

        Vuxenansvar handlar om att ha tilltro till andra människor och att ha insikt om att ens eget inte alltid behöver vara det rätta. Jag tror det är ganska vanskligt att bestämma något för andra om man är okunnig själv. Då famlar man väl i luften eller seglar utan flytväst och låta andra göra det och drar ner dem i djupet.


      • Måste säga att din totaltenovering låter rent avskräckande, då de våldsamma greppen med PBL skapade tillräckliga problem. Dessutom anser jag att saker blir bättre av att bygga vidare med små säkra steg.

        Som med all kunskapsutveckling så ska även förmågan att ta egna beslut få öka gradvis. Jag är skeptisk till att vi ska vaka över varje beteende för att i nästa ögonblick lämna över livsavgörande beslut.


      • Jan

        Måste säga att din totaltenovering låter rent avskräckande, då de våldsamma greppen med PBL skapade tillräckliga problem. Dessutom anser jag att saker blir bättre av att bygga vidare med små säkra steg.

        Att totalrenovera betyder väl inte att man river, utan att man inte bara målar över, utan förändrar även grunden så att det nya kan fungera. Om inte så riskerar det gamla tränga igenom det nya och förstöra det nya och skapa en hel del problem.

        PBL och en hel del annat har väl fungerat ungefär som att man bara målat över trasiga och vattenskadade tapeter.

        Om man skall införa nya grepp, som t.ex. PBL eller Lpo94, måste man förändra det rådande så att det fungerar med dessa nya grepp. Om inte så upplevs det som våldsamt ingrepp. Och så går man tillbaka till det gamla och traditionen har vunnit slaget. Men man fixar vattenskadan och så tapetserar man om… Men det görs inte. Man fortsätter leva med vattenskadan.

        Problemet inom pedagogik och speciellt inom utbildningspolitiken är att man tror att det bara är att införa något utan att ta i beaktande det som är rådande. Man måste få människor att komma in i ett nytt tänkande, innan man inför något som förutsätter ett sådant. Då kan man inte skylla på det nya tänkandet, utan på att man inte skapar förutsättningar för det nya.


      • Som med all kunskapsutveckling så ska även förmågan att ta egna beslut få öka gradvis. Jag är skeptisk till att vi ska vaka över varje beteende för att i nästa ögonblick lämna över livsavgörande beslut.

        Absolut, och det är inte vad jag säger heller…


      • Vi kan knappast bli mer överens än kring din formulering:

        ”Problemet inom pedagogik och speciellt inom utbildningspolitiken är att man tror att det bara är att införa något utan att ta i beaktande det som är rådande. Man måste få människor att komma in i ett nytt tänkande, innan man inför något som förutsätter ett sådant. Då kan man inte skylla på det nya tänkandet, utan på att man inte skapar förutsättningar för det nya.”

        Jag lägger sen dessutom till att det nya tänkande bör få växa fram underifrån, från de som dagligen ser behovet av det. Lärare ska ges mål och resultat ska följas upp men vilka behov av förutsättningar som finns kan också hämtas underifrån och upp.


    • Håller med om 100 % av det Monika skriver i sin senaste kommentar här. /Fredrik


  7. Jan.

    Problemet med ditt sätt att resonera är att vi lever i ett samhälle som förändras i ett rasande tempo och då kan inte skolan ta små säkra steg. Om inte vi hänger med i detta rasande tempo som är idag så kommer skolan inte att vara relevant för morgondagens elever. Då blir skolan nästa organisation på fallrepet. För det lär inte vara så att verkligheten kommer anpassa sig till skolan utan skolan kommer behöva anpassa sig till verkligheten. Gör den inte det självmant så kommer verkligheten att göra det och då kommer det bli rejält smärtsamt för skolan. //Fredrik


    • Modern företagsstruktur bygger just på en kvalitetpolicy där många små säkra steg görs och misstag kan rullas tillbaka. Det gör man för att möta den enormt föränderliga framtid vi har. Fascinerande nog skapar den filosofin mycket större förändring än gammaldags storvulna planer som ofta gick åt skogen.

      Svenska skola har stått och stått och stampat medan det ena efter det andra stora förändringsfiaskot kört in i återvändsgränd. Min strategi är modernare.


      • Jan,

        Vi kommer att tvingas anpassa skolan vare sig vi vill det eller inte till det samhälle vi lever i med mycket snabba förändringar. Det är inte en fråga om utan när skolan tvingas göra detta. Och nej, jag håller inte med om att din strategi är modern då den är i otakt med hur samhället i övrigt utvecklas just nu. Vi får nog vara överens om att vi inte är överens på den här punkten!


      • Vi är inte oense om att vi behöver anpassa oss efter en föränderlig framtid bara om hur det ska göras. Många bäckar små eller något annat ordspråk förklarar vilken kraft det finns i att många lärare gör små förändringar i enlighet med hur omvärlden ändras.

        Mitt inlägg på skollyftet om Framtidsämnen visar på hur många små förändringar som behöver göras för att skapa den fors av nytänkande som behövs för att möta det nya. http://skollyftet.se/2012/07/25/framtidsamnen/


      • Quality Assurance 101.

        Ta många små steg så blir varje Ctrl+Z mindre smärtsamt. Dessutom tror jag att man har större koll på processen. Vi är alla vanedjur och alltför stora förändringar gör oss stressade och osäkra. Gäller både elever och lärare.


  8. Hej!
    När jag jobbade som kriminalvårdare mellan 1977-1981 så var det framför allt hemförhållanden som dök upp som en förklaringtsfaktor till viss kriminalitet, t.ex. stöld, misshandlet etc. Däremot upptäckte jag andra förklaringsfaktorer för ekonomisk brottslighet. Så jag tror vi måste skilja på vilka brott det gäller.

    En annan faktor bör vara arbetsmarknad. Under 1970-talet såg arbetrsmarknaden annorlunda ut för ungdomar än 1990-talet.

    En tredje faktor tycks vara jämlikhet-ojämlikhet i ett samhälle. Om samhället är mycket ekonomiskt ojämlikt tycks det finns större spänningar i samhället som i sin tur kan resultera i kriminalitet (se t.ex. ”Jämlikhetsanden – varför mer jämlika samhällen nästan altid är bättre samhällen”.

    Hur en stats skolsystem fungerar dels internt, dels i relation till omgivande samhälle och dess institutioner är givetvis också centralt. Detta bör det inom t.ex. sociologi och kriminlogi finnas en del forskning på men jag kommer nu på rak arm inte på någon sådan studie.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s