h1

Kris på högskolan

23 augusti 2012

För några dagar sedan läste jag i Dagens Nyheter (21/8) att det minskade stadsbidraget gör att många högskolor, som har ett ganska hårt söktryck måste tacka ner till studenter på grund av att de inte har de ekonomiska förutsättningarna till att genomföra så många utbildningar och kurser som man önskar. Enligt artikeln kan det innebära att minst 15 000 utbildningsplatser försvinner.

Enligt artikeln i DN anser Högskoleverkets (HSV) stabschef Lennart Stråhle att flera mindre högskolor inte håller måttet och han vill att de slås ihop till större enheter. Stråhle menar att regeringen borde peka med hela handen och kräva god kvalitet, men att man istället väljer en mjuk linje.

Det är ju inte direkt vad regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen blir anklagad för inom bloggvärlden. Snarare är det ju ofta så att alla världens problem, åtminstone inom utbildningssfären är Björklunds fel. Och anledningen till att lärarutbildningen har bristande kvalitet är inte för att utbildningen är genomsyrad av ideologi, utan att uppdraget från Björklund och andra politikers sida är så dålig.

Men är det verkligen så? Är det verkligen så att det inte finns något i det som Lennart Stråhle säger? Frågar man mig så är jag ganska säker på att Stråhle har en hel del rätt i det han säger och jag tycker också att regeringen borde peka med hela handen. Jag anser att regeringen borde ge HSV tydligare uppdrag att dra in examinationsrätten för dem utbildningar som håller dålig kvalitet och som sysslar med ideologiproduktion. Jag anser att man mycket mer tydligt och systematiskt skulle ägna sig åt granskning av utbildningar och när brister upptäcks ge en varning och följa upp igen och är inte problemet åtgärdat – dra in examinationsrätten.

Exempelvis borde skolnära forskning hårdgranskas när det gäller vetenskapliga metoder. Jag har på denna blogg flera gånger tagit upp hur man på Jönköpings högskola på ett högst tvivelaktigt sätt har använt sig av vetenskapliga metoder och de slutsatser man kommer fram till på ett godtyckligt sätt. Jag har givet massvis med exempel på hur lärarutbildningen, inte minst den numera nerlagda Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) sysslat med ideologiproduktion och flum. Bloggaren Bertil Törestad har visat hur högt i tak det är inom vissa områden på Jönköpings högskola.

Ett önskesenario vore att en jättegranskning görs där man tittar närmare på kvalitet och vetenskaplighet på landets universitet och högskolor. För är det inte så, att om granskningen blev hårdare och HSV ”shapar” upp i detta träsk, så skulle många sämre högskolor få läggas ner eller skärpa sig, vilket skulle gagna både dem som idag håller hög kvalitet, men som får ett dåligt rykte på grund av att vissa högskolor inte håller hög kvalitet. Och inte minst till gagn för studenterna.

Trots att vi i skolan behöver ha många nyutbildade lärare kanske det inte vore en dum idé att lägga ner några lärarutbildningar, för att satsa på några få och samtidigt ställa väldigt höga och specificerade krav som skulle utvärderas kontinuerligt. Kanske vore det en bra sanering för lärarutbildningen. Personligen tycker jag att man borde granska samtliga pedagogiska professorer och docenter och se på deras avhandlingar och vetenskapliga skrifter. Denna granskning ska göras av personer som är mycket skickliga när det gäller vetenskaplighet. Skulle det visa sig att avhandlingar och vetenskapliga skrifter som dessa personer har producerat inte håller måttet bör det finnas krav på att felen ska rättas till. Skulle felen vara grava och kanske till och med uppenbart skarvade eller manipulerade, eller totalt brista i sin vetenskap borde det leda till avsked och indragen titel. Det kan låta hårt – men hur länge ska vi hålla på och bli manipulerade av det pedagogiska maktetablisemanget?

Nu till en annan fråga. Nu i sommar har jag diskuterat lärarlönerna och att det absolut finns pengar, det är bara att prioritera antalet rondeller eller storlek på landets motorvägar. Jag var nyligen på semester i Italien och åkte på deras autostrada. En fin motorväg med ganska mycket trafik. Men tvåfiligt där jag åkte. Sverige har 9 miljoner invånare och förvisso är Stockholm en storstad, men ändå tycker jag att det är märkligt att vi har en motorväg som går från Västberga ända till Hallunda, en sträcka på cirka två mil, där det är mellan 3 och 4 filer. Där jag i norra Italien fanns det tre filen där det var påfart på motorvägen. Och i Italien är det 60 miljoner invånare och rimligtvis ganska många fler bilar. Vi satt i kö så klart, på samma sätt som jag suttit i bilkö i Sydney, London, Paris, Rom och New Yort. Och så klart kanske jag borde jämföra infarten till och från Stockholm med Rom.

Men ändå – Sverige har 9 miljoner invånare och Italien har 60 miljoner invånare. Och jag säger inte att vi i Sverige ska ha dåliga vägar och vi inte ska satsa på vägarna. Och jag säger inte att det är dåligt att bygga bort rusningstrafik med hjälp av många filer. Och jag säger inte att vi ska ha dålig säkerhet. Det jag säger är: Det finns pengar. Det handlar bara om att prioritera. Ska lärare bli ett aktat och statusfyllt yrke då får nog man vara beredd att öppna libran och punga upp med rejält höjda lärarlöner. Och då säger jag åter igen som min svärfar: Keep your priorities straigth!!!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

24 kommentarer

  1. Skulle det visa sig att avhandlingar och vetenskapliga skrifter som dessa personer har producerat inte håller måttet bör det finnas krav på att felen ska rättas till. Skulle felen vara grava och kanske till och med uppenbart skarvade eller manipulerade, eller totalt brista i sin vetenskap borde det leda till avsked och indragen titel. Det kan låta hårt – men hur länge ska vi hålla på och bli manipulerade av det pedagogiska maktetablisemanget?

    Alla avhandlingar och vetenskapliga skrifter måste då bedömas mot de krav som gällde för tiden de producerades. Det är i så fall nyproducerade alster som kan granskas. Håller de måttet enligt dagens krav inom den vetenskapen?

    Men de som får godkänt på sina vetenskapliga alster, får det på grund av att den vetenskapliga inriktningen som de verkar inom är erkänd inom forskarsamhället i sin helhet. Man kan därför inte utgå från det vissa grupper anser vara god vetenskap, t.ex. endast den som närmar sig den naturvetenskapliga. Betygsnämnder innehåller t.ex. representanter från andra discipliner beroende av ämnet avhandlingen behandlar. Tre olika discipliner var representerade när t.ex. min avhandling lades fram – den filosofiska, den ekonomisk historiska och den pedagogiska. I så fall måste professorer och docenter inom dessa discipliner också granskas

    Vilka är det då är som är mycket skickliga när det gäller vetenskaplighet. Och finns det någon vetenskap som inte kan ifrågasättas och kritiskt granskas?

    Och de som gör grava fel, t.ex. plagierar eller inte kan redovisa undersökningsmaterial mm, blir redan idag föremål för åtgärder. Undersökningsmaterial måste sparas i många år och lämnas ut när så krävs.


    • Vetenskaplighet går att definiera och etablerade vetenskapsgrenar som historia, ekonomi och fysik har större erfarenhet av att bedöma vetenskaplighet. Att NO området har lättare att öppnå den nödvändiga giltigheten och avgränsningen i resultat det är ingen orättvisa utan en möjlighet för andra områden att se och lära. Områden med svårare studieobjekt behöver inte skämmas över att de hamnar på en mer grundläggande nivå av resultat men de ska skämmas över resultat med felaktigheter.


      • Att NO området har lättare att öppnå den nödvändiga giltigheten och avgränsningen i resultat [….]

        Inom den vetenskapliga disciplinen ja…


      • och min poäng är när det är svårare att uppnå inom en annan vetenskaplig disciplin så är den rätta vägen att sänka ambitionen kring storleken på resultat inte att tumma på kvaliteten.


    • Monika,

      Att fuska med avhandlingar, plagiat är en sak och det upptäcks med jämna mellanrum. Det jag här pratar om är ju pedagogiskt etablerade personer, t.ex. som Martin Hugo och Tomas Kroksmarks som inte håller ordning på vilka gränser det finns för den ena eller den andra metoden. Alltså vilka gränser för slutsatser man kan dra eller hur stora växlar man dra när det gäller en studie. Det är ju dessa personer som även godkänner vetenskapligheten i forskningen, så man kan säga att det är en jävsituation. Det jag menar är att de där skickliga personerna ska vara en slags kommission eller utvärderingsenhet, fri från koppling som ska granska vetenskapligheten. Men skicklig menar jag så klart att dessa personer ska ha full koll på olika vetenskapliga metoder och vad för slutsatser man kan dra utifrån dem.

      Nu är det ju så att Kroksmark och Hugo bara är exempel på det jag lyfter fram, det finns många många fler som systematiskt jobbar högst ovetenskapligt, eftersom man drar helt galna slutsatser av ett material som det inte går att dra sådana slutsatser av. Här i Stockholm har vi flera personer som sitter i hög position som gör det, men jag tänker inte namnge någon just nu. Det är inte helt otänkbart att det kommer en ”Johan Kant-granskning” framöver.

      Skulle jag få bestämma så skulle till exempel en sådan granskningsenhet kunna bestå av tre till fem personer, t.ex. Sig-Britt Franke eller Roger Säljö. En dröm från min sida vore om granskningsenheten leddes av Inga-Britt Ahlenius och att även Jonas Vlachos var med.


  2. När det gäller högskolans kris i sin helhet, för det senare utspelet från HSV gällde annat än lärarutbildningen, kan man för övrigt verkligen tala om att det är ideologi som styr, ofta partipolitisk ideologi av företrädare som inte alls har djupgående vetenskaplig kunskap i alla olika ämnen. Häromdan gick en moderat ut och vill få så få som möjligt att välja estetiska linjer, därför att dessa utbildningar oftast inte ger anställningsbarhet.

    Frågan är vilka som manipulerar?


    • Politiker får ge en partsinlaga och rent faktamässigt var det ju dessutom korrekt. Jag håller inte med men upprörs inte, det här ger en utmärkt möjlighet att förklara varför estetiska inriktningar har ett värde.

      Utbildare med ideologisk agenda har jag avskytt av hela min själ enda sedan min första världsfrälsarlärare. De sviker sitt uppdrag.


      • Absolut kan man ifrågasätta utbildares ideologiska agenda. Men det är även viktigt att medvetandegöra vilken ideologi man själv utgår från, som kan innebära en påverkan, när man bedömer huruvida utbildare utgår från ideologi eller inte. Det är lättare att upptäcka andras ideologiska rötter än ens egna. Och det är väl egentligen bara när man ser dessa sina egna rötter, som man så långt det är möjligt kan se att det man själv står för inte är självklarheter.

        Vi kommer nog aldrig ifrån att vara bärare av en viss ideologi. Hela läroplanstexten bygger på ideologi.

        Det är en aning orättvist att en världsfrälsar-lärare skall stå som representant för alla andra.


      • Jan,

        Om du tar detta med det estetiska programmet så var Tobé helt ute och virrade i sin artikel. Det första man kan notera är att det det inte säger någonting hur många som direkt efter gymnasiet är etablerade på arbetsmarknaden då de allra flesta väljer att läsa vidare efter estetiskt program.

        Det andra man kan notera är att SCB i sin statistik konstaterar att estet eleverna på inget sätt sticker ut i jämförelse med de som läst andra program som är högskoleförberedande. Detta utspel om det estetiska programmet visar endast på ett förakt mot det humanistiska ämnena hos Moderaterna och man slår nästan Svenskt näringslivs förslag om sänkta studiemedel för studenter inom samhälle och humaniora i ren dumhet faktiskt. Med andra ord är jag oerhört kritisk till Tobés utspel.

        Fredrik


      • Vi har en värdegrund för skolan och det går att se när lärare och utbildare har en ideologisk agenda utanför den. Vi bör ta avstånd från ideologiseringen, inte försöka att hitta skäl för att försvara den.


      • Fredrik, vi är helt överens om det ihåliga i Tobés resonemang men jag vägrar att släppa det objektiva bemötandet och börja använda känslomässiga omdömen om det moraliska i agerandet.


      • Jan
        Frågan är väl hur objektiv du kan vara i ditt bemötande.

        Till det du skriver om värdegrund, är det väl så att lärarutbildare följer den värdegrund som finns i skolan. De pedagogiska utbildare och forskare som fått mycket kritik både här och på andra bloggar är just de som följer uppdraget om man tittar på värdegrundstexten. Det som många inom den nya utbildningspolitiken kallar för flum.

        Vi kanske tolkar värdegrundstexten på olika sätt, och det kan vara ideologiskt färgat.


      • Vår uppfattning går här helt isär. De ideologiskt färgade, flummande forskare och lärarutbildare är inte de som uppfyller värdegrunden. Är värdegrunden ett enda dugg otydlig med att lärare ska ha ett objektivt förhållningsätt till ideologiska perspektiv? Är den otydlig med att alla elever ska utmanas och lära sig saker?


      • Men enligt vissa är det just dessa som får kritik. Lärarutbildningen har ett uppdrag i vilket ingår att få studenterna att följa värdegrunden. Och som vi alla vet har ju lärarutbildningen blivit kritiserad för att vara flummig.

        Vilka lärarutbildare m.fl. är det du talar om i så fall. De som talar om att inte främja elevers lärande efter deras förutsättningar och inte talar om kommunikation, demokrati i klassrummet mm. Och de som menar att alla skall få samma kunskaper och de som talar för betyg och mätning mm. Följer dessa värdegrunden och på vilket sätt i så fall?

        Om du svarar på det, kanske vi blir överens om detta.


      • Värdegrunden är bland annat tänkt att vara politiskt neutral och den är tänkt som ett stöd så ifall du pratar om de som glömmer bort innehållet, didaktiken, kognitionen, gruppdynamiken, relationsbygget, kommunikationen osv. för att fokusera på sitt perspektiv på värdegrunden så har jag inget till övers för dem.


      • Jan och Monika,
        Ordet värdegrund är djupt förknippat med flum och flykt eller fokus bort från kunskapskraven. Alla värdegrundsprojekt som kommer i min väg gör jag allt för att stoppa eller få så små som möjligt. Ändå sitter jag i trygghetsteamet, pratar med lärare, elever och föräldrar varje dag om hur man är mot varandra. Så värdegrund är viktig, men inte i den bemärkelse som den realiseras i skolan. Värdegrund handlar om människo- och kunskapssyn och här kan man verkligen inte påstå att alla delar av skolan och lärarutbildningen har en i mina ögon positiv värdegrund. ”Alla människor är lika mycket värda och alla kan lära sig”, men sen gör man något annat. ”Nu ska vi inkludera alla”, men sedan ser man inte till att jobba extramycket med de elever som behöver oerhört mycket, för i grund och botten vet man ju att just denna elev är särskolemässig eller att den har ADHD eller är dum i huvudet. Läpparnas bekännelse och handlingarna talar om något annat. Som ungefär Scherps video på youtube. Man visar att man har en biologisk människosyn och man tillämpar normalfördelning, biologisk differisiering och en grundinställning att alla kan inte lära sig. Men i ord säger man: ”Barn är fantastiska och alla kan”, men i handling visar man att barnet har punka på hjärnan. Jag tycker Säljö/Hjörnes bok: Att platsa i en skola för alla påpekar den falska humanism som finns inom skola och forskning, inte minst inom specialpedagogik.


      • Jan och Monika,
        Som jag skrev till Monika, det jag skriver om är inte politisk ideologi utan pedagogisk ideologi.


      • Problemet med en statisk värdegrund är ju att den kan verka förtryckande. Det måste alltid, som jag ser det, finnas en öppenhet för att kunna problematisera det man ser som självklarheter i den.


    • Monika,
      Du påtalar ofta att det är politikerna som styr organisationen och att att det är deras ideologi som får eran ”tjänstemannaorganisation” att gå i den ena eller den andra riktningen. Det här är ett områden som verkligen inte håller med dig och där jag menar att du har helt fel. Problemet är inte politisk ideologi, utan ideologi som produceras på högskolorna och som handlar om att man ska tycka på ett visst sätt, ha en viss människosyn och handla på ett visst sätt. Och gör man inte det blir man hårt ansatt och ibland förföljd och till och med stoppad i sin forskarkarriär. Kanske du inte har märkt detta eftersom du håller dig inom de ramar som är uppsatta och inte sticker ut – medvetet eller omedvetet. Detta är ingen anklagelse mot dig och jag varken fördömer eller ser ner på dig för det, bara ett antagande av mig.

      Jag har träffat många som kan vittna om det jag skriver ovan. Kommer du ihåg Zarembas artikelserie för cirka 5 år sedan hur en lärare utsattes för en häxjakt bland annat av sin prefekt och rektor. Jag känner denna läraren och jag har hört inifrånstoryn. Ingen rolig historia, rena rama medeltiden. Jag har också under alla mina 5 år på LHS och SU varit studentengagerad och engagerad i en informell förening som sysslade med att granska och ta reda på hur det låg till med demokratiskt inflytande när det gäller bland annat medarbetar. Om man tyckte ”fel” – FRYSBOX! Jag känner till fall där personer har blivit systematiskt baktalade, utfrysta och stoppade i sin forskarkarriär på grund av fel åsikter och då pratar jag inte om någon slags politisk åsikt, utan fel pedagogiska åsikter. Det är den pedagogiska ideologin jag pratar om Monika, inte politik!


      • Okey, då förstår jag bättre vad du menar när du talar om ideologi – en som handlar om konsensus och den märkte jag väl också av. Jag har också inifråninformation om denna händelse som Zaremba skrev om, men den fick jag efter artikelserien.

        Nja, jag har inte alltid hållit mig innanför ramarna 🙂 men jag väljer mina strider numera.


      • OK Monika


      • Jag har under hela min tid från början av lärarutbildningen till nu haft fokus på demokratiuppdraget och kommer fortsätta ha så framöver. Om det är rätt eller fel får framtiden utvisa. En sak är i alla fall helt klar och det är att den verkliga utmaningen i form av att faktiskt omsätta detta fokus inom demokratiuppdraget i klassrummet nu ligger framför mig när jag så småningom får jobb som lärare i skolan. För det är en sak att i teorin tala om att man har fokus inom demokratiuppdraget och en helt annan att omsätta detta fokus i praktiken på ett fungerande sätt ute i klassrummet!

        Från högskolevärlden noterar jag att det idag är ca 25 % av den totala mängden studenter som läser online utbildning. En siffra som bara ökar. Det är därför märkligt att det har dragit fram till nu innan man har kommit fram till att det nog är en god idé att kvalitetssäkra online utbildningen. Men det är väl bättre sent än aldrig i detta fallet.

        http://www.dt.se/nyheter/1.4882956-hogskolan-vill-ha-saker-kvalitet-pa-natstudierna

        Fredrik


      • Fredrik,
        Du har så rätt, teori/tanke är en sak och genomförade/praktik är en annan. Men jag tror ändå att det är väldigt viktigt, ibland direkt avgörande, att man har en teori bakom det man gör. Du har pratat flera år om demokratiuppdraget och det ska bli intressant hur du ser på det hela när du jobbat ett tag. Jag tror inte att man ska släppa demokratiuppdraget, för dels har vi styrdokument att följa och dels är den demokratiska människan en människosyn som både du och jag lyfter fram. Men hur tar det sig uttryck i klassrummet – intressant.

        När det gäller all verksamhet, även onlineutbildning, så borde man givetvis ligga nära och följa upp resultat och se till att kvaliteten blir bra.


      • Min kommentar hamnade fel och hör hemma under den debatt som förs om värdegrunden längre upp i kommentarerna. Nu önskar jag alla här en fortsatt trevlig helg!! 🙂

        Fredrik



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s