h1

Falsk humanism

29 augusti 2012

Det där med kommunikation är svåra  saker. Jag tycker att jag är tydlig – är jag inte det? Men ändå tolkar man in och missförstår det jag skriver. Efter mitt förra blogginlägg fick jag kommentarer om att jag sågade några forskare, t.ex. Christian Lundahl och Hans-Åke Scherp och hyllade Lennart Grosin och min favoritlärare på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS). Bland annat påtalades det att myntet har två sidor och att det finns en annan sida än den jag tog upp.

Men vänta nu ett tag. Har jag någonsin påstått att jag köpt allt som Lennart Grosin står för? Har jag sagt att allt som kom ur min favoritlärares mun tog jag som totala sanningar. Har jag någonsin sagt att allt Christian Lundahl har producerat och gjort är skit? Nej verkligen inte, visa mig i sådana fall ett enda sådant citat. ETT enda! Eller som jag fick höra att jag var ideologisk – visa mig ett enda citat under alla de år som jag ha bloggat där jag är ideologisk. ETT enda! Och jag ska vara den första som kryper till korset och säger att jag har skrivit ideologiskt eller köpt allt med hull och hår.

Nej, mitt förra blogginlägg handlade faktiskt om att det inte var så högt till tak, att det t.ex. på LHS inte gick att företräda vilken ståndpunkt som helst utan att bli rejält tilltryckt och i värsta fall satt i frysbox, även faktiskt mobbad. Anledningen till att jag skrev detta blogginlägg var givetvis att lyfta fram de demokratiska och vetenskapliga aspekterna som innebär att åsikter ska det argumenteras för och bemötas av motargument. Så fungerar ett demokratiskt samhälle och då ska det inte på högskola, universitet och inom forskningen vara någon ankdamm som bygger på att man ska ”tycka rätt” och om man inte gör det så hamnar man i onåd. Detsamma gäller inom vetenskapet, alltså man ska vara hederlig och rak i sin teori,  om vad man forskar om och titta på. Denna teoribildning ska kunna granskas och skärskådas för att det ska bli en forskning värd namnet. Och så funkar det inte över allt. Det är inte ok att bränna upp sin forskning för att andra forskare vill granska den.  Är jag klar och tydlig? Eller går det att missuppfatta det jag skriver?

Men vad har då detta med rubriken att göra? Jo på det enkla sättet att pedagogiska makthavarna, eller etablisemanget som jag skrev om i föregående blogginlägg ofta framhäver sig själva som ”fina människor”. Det känns nästa som om det ibland är en tävling om vem som är den godaste människan. Men hur är det egentligen med resultatet av ens handlingar? När professor Mats Ekholm var generaldirektör för Skolverket hela det pedagogiska etablisemanget systematiskt arbetade mot genomförandet av Lpo 94 – vad blev resultatet? När Scherp i kraftiga ordalag gav sig på Haninge kommun för att man följde upp resultat – vad blev resultatet? När forskare med biologisk agenda inte låter sig granskas av andra forskare, för att man säger sig stå på sina patienters sida – vad blir resultatet? När barn masskickas på utredningar – vad blir resultatet då?

Jo resultatet blir att skolan inte följer upp resultat i tid vilket innebär att 25% av pojkarna i årskurs 9 inte kan läsa tillräckligt bra när de lämnar grundskolan. Efter 9 år i skolan. 9 år!!! Eller att Lpo 94 inte blir implementerat och att lärarna och skolan aldrig får möjligheten att få en fortbildning värd namnet och därmed lära sig kunskapsstandardmodell, trots att Lpo 94 var det största paradigmskifte inom svensk skola sedan folkskolans införande 1842. Eller att jakten på att leta biologiska defekter på våra barn intensifieras och riskerar att göra stora grupper i samhället till kroniker, med små eller inga möjligheter att tillgodose sina demokratiska rättigheter att ta kontroll över sina eget liv. Glöm inte bort att Statens Beredning för Medicinsk utvärdering (SBU) har sågat utredningsförfarandet gällande asperger syndrom, ADHD och Autism, Psykiatri_slutredovisning. Som nationalekonomen i Världens bästa skitskola räknade ut, vi kommer att få ett samhälle där en grupp människor är marginaliserade, ett två-tredjedels-samhälle som kostar 150 miljarder varje år. Bara när det gäller dessa ”dropouts”. Och då pratar vi inte om det mänskliga lidandet.

Och här kommer definitionen på humanism än en gång, taget från Nationalencyklopedin:

“Humanism (för etymologi se humanist), i filosofisk bemärkelse ett etiskt-estetiskt förhållningssätt som grundas i en normativ uppfattning av människans väsen. Därmed avses å ena sidan att människan har ett värde som inte får kränkas, å den andra att hon har möjligheter och frihet att utvecklas moraliskt, estetiskt och intellektuellt och därigenom förverkliga sin mänsklighet. Humanism innebär ett avståndstagande från olika former av brutal eller förnedrande behandling av människor. Humanism står också i opposition till teorier som förnekar människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet, arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet, den sociala miljön eller andra strukturer. Humanism är ett honnörsbegrepp med vidsträckt och diffus användning i vardagsspråket och den allmänna debatten. Det förekommer emellertid också som filosofisk term, särskilt i de kristna, marxistiska och existentialistiska traditionernas diskussion av människans villkor” (NE).

Jag repeterar: ”….förnekar människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet, arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet……..”

Styrd! Så alla dem som påstår att våra barn och elever inte kan lära sig, som påstår att lust att lära sig står i bjärt kontrast till att följa upp resultat, som genom handlingar hindrar och motverkar demokratiskt fattade riksdagsbeslut som i sin tur gör att elevernas kunskapsrätt inskränks. Detta är falsk humanism!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

86 kommentarer

  1. Johan,
    En njutning att läsa dig. Du är välgörande tydlig och klar. Stringent som man kan önska att fler skoldebattörer förmådde vara.
    Hälsningar Zoran


    • Tack Zoran!


  2. Vilken slutkläm! och jag kan känna samma ursinne när någon vill stoppa huvudet i sanden och låtsas att det är den medmänskliga vägen. När någon pratar om människosyn och elevfokus så ska plötsligt alla problem lösas men den som använder hela sin professionalitet för att lösa problem fnyser man åt för att den läraren är inte överoptimistisk. Den läraren lägger in något riktigt i att möta eleven där den är och tar konsekven att kunskapsresan som är kvar kan vara längre. Den sortens riktig humanism finns lyckligtvis kvar i svensk skola.


  3. Du är ett klart lysande bålverk i ett annars demagogiskt förtryckande mörker!

    Ett ljus som sylvasst dissikerar och skär ut inskränkt vänskapskorruption och rådande ideologiskt totalitära ”mode” som annars inte vare sig får ifrågasättas, diskuteras eller vilket ”Gud” förbjude kritiseras!


  4. Tyvärr lyckas de alltför ofta linda in sin människosyn i ett sken av välvilja.

    För den som inte har tid eller möjlighet att sätta sig in i vad de egentligen säger och vilken människosyn detta uttrycker kan det verka som om de vill väl. Det är också en djupt mänsklig och lovvärd egenskap att tro gott om andra människor. Detta får dock inte bli en slöja som döljer det faktum att vi talar om en falsk humanism.

    Ingen med en genuin humanistisk människosyn skulle ha diametralt olika förväntningar på olika människor. Varje människa och inte minst elev i grund- och gymnasieskola här rätt att mötas av höga förväntningar!

    Detta kräver dock att man delar den humanistiska människosyn NE så elegant uttrycker, utan tillägg som ”jo jag delar den definitionen men…” Antingen delar man tilltron till medmänniskan eller ej.

    Att inte bli bedömd visavi en kunskapsstandard i form av konkretiserade kunskapskrav utan ständigt endast bli bedömd visavi sina egna tidigare uppvisade kunskaper är inte humanism. Detta oavsett hur många blomord du lindar in det i är det uttryck för en obefintlig tilltro till alla (obs alla) människors förmåga att erövra den historiska människans samlade tankeakter.

    Det vi alla borde fråga oss är huruvida de personer du Johan räknar upp inte säkrar att deras egna barn gör just det och lägger grund för fortsatta studier och samhällsengagemang. Eller kanske är det så att de låter även sina barn blomma inom de områden de själva väljer? Om valet faller på spelet WoW eller modechatt är det helt ok även om det tar 19-20 timmar av dygnet var dag? Vad är sannolikheten? Nej, för det är ju skillnad på folk och folk. I deras ögon. Inte i ord (offentligt) men i handling.

    Kan det vara så att de ändå VILL väl? Inte i mina ögon. Då hade de vågat föra en dialog och bjudit in, till skillnad från idag då tystnad inte sällan är en medveten taktik liksom lögner och medvetet missbruk av pereifera och/eller ifrågasatta forskningresultat.

    Dessa människor sätter sin egen karriär framför den enskilde elevens och därmed lärarkårens och landets bästa. De borde skämmes tamigfaaan. Historens dom blir hård.

    Tyvärr är det en klen tröst när de fortsätter att sprida sin desinformation utifrån olika akademiska titlar och positioner, för Gud ska veta att deras pondus definitivt inte bygger på uppvisade resultat. Men det skylls på politiken och Bjöklund givetvis.

    Om yrkeskåren istället fått stöd för stt genomföra sitt uppdrag med att säkra elevens demokratiska kunskapsrätt hade vi kunnat identifiera bristerna och kommit till rätta med missförhållandena.

    Hur man än vänder och vrider det faller vi som befolkning i en skrämmande takt kunskapsmässigt. Gymnasierna tvingas repetera grundskolans senare år och högskolor och universitet tvingas använda prov de förut använde på andraårsstudenter till avgångsklasserna. Allt medans realiakraven ökat i samhället.

    Det finns ingen enkel förklaring till detta. Att ett det dominerande etablisemanget motverkar politiska beslut och sprider desinformation vilken förlamar de yrkesverksamma kan inte negligeras som den främsta förklaringen.

    Slutligen till dig som orkat läsa så här långt (tack för det): det är givet ingen konspiration vi talar om utan folk som, liksom du och jag, drivs av en övertygelse och emellanåt av eget vinstintresse. Det de delar är en människosyn som inte kan definieras som humanistisk.

    Tack för din outtröttlighet Johan.


    • Peter,
      Tack för ditt långa och kloka inlägg, jag delar så klart dina åsikter och exempel. Som vanligt. Jag vill tillägga i det du säger att man inte ska blanda ihop att ha högt uppställda förväntningar på alla elever med att olika elever ligger olika långt fram i sin kunskapsutveckling beroende på var dem går i skola, vilka föräldrar de har och så vidare. Alltså att läsaren förstår att man inte ska blanda ihop dessa saker, utan att läraren och skolan ska ha högt ställda förväntningar på alla elever men man måste start sin undervisning där eleverna befinner sig, alltså förkunskapsprinipen.


      • Så är det.


    • Så snyggt formulerat. Höga förväntningar måste förstås innebära att vi tror alla om att sporras av att det som finns kvar att erövra. Återkoppling till eleven ska därmed självklart vara realistisk men med en stor förhoppning om att eleven ska ta sig an även stora utmaningar.


  5. […] även vad andra skriver om humanismen i skolan: Johan Kant. […]


  6. Bra rutet – både nu och tidigare. Likriktning och konformism leder bara neråt, oavsett vad likriktningen består i. Då behövs de motvalls nej-sägarna mer än någonsin.
    /Fredrik Andersson, Lund


  7. Eftersom vi åtminstone till viss del här diskuterar forskning så tycker jag att ni ska ta och lyssna på detta inslaget:

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5252286

    Från SR Ekot: ”Centrala etikprövningsnämnden lät flera viktiga granskningar ligga i åratal utan beslut. Och när journalister begärde ut de offentliga handlingarna förfalskade myndigheten dokumenten.”

    Fredrik


  8. Ibland undrar jag om dagens skoldebattörer är infrusna i ett isblock där tiden står still. Jan Björklund tog i sin skolpolitiska karriär sats mot Bo Sundblads ”övertygande” bevis gällande att de elever som lämnade grundskolan vid 90-talets början till en tredjedel var analfabeter. Nu, 20 år senare, upprepas argumentet och vi ryser över det framtidens svarta hål som öppnar sig. Björklunds ”vandrande katastrofer” är de som nu bär upp vitala funktioner i vårt samhälle. Vad jag vet understiger arbetslöshetssiffrorna i gruppen 4%. 2/3-samhälle? Nä, en pommac blir inte bättre av att kallas champagne.


    • Hej Klas,

      Känner du till Rapport 115? Den kom 1995 och var en stor internationell undersökning kring hur vuxna mellan 16 och 65 år läste. Denna undersökning gjordes i väldigt många länder och man kom fram till att 27,8% av den svenska befolkningen kunde läsa på en sådan nivå att man inte kunde dra slutsatser utifrån den text man läste. Sedan dess, alltså de 17 år som gått – har svenskars läsning blivit bättre eller sämre? När PISA:s undersökning visar att 25% av killarna i årskurs 9 inte läser tillräckligt bra – finns det någon substans i det? Ungdomsarbetslösheten överstiger väl ganska rejält 4% – jag har hört siffror på över 20%. Och räknar man bort alla tillfälliga åtgärder, t.ex. utbildning eller praktikplats kanske siffran blir ännu högre.

      Så jag tycker verkligen att det är på plats att prata om 2/3-samhället. Människor som är segregerade och inte sällan har skolan en stor uppgift i att jobba med språk och kunskapsmål så att eleverna får den utbildning som krävs för att ta kontroll över sitt eget liv. Sen kan man tycka vad man vill om Björklund, men att detta är ett allvarligt problem anser jag vara befogat.


    • Jag kan tyvärr inte låta bli att bli ganska syrlig om en kommentar som andas väldigt lite av kunskap. Då menar jag alltså inte något slags faktarabblande utan kunskap som självklart innehåller riktig förståelse och ger möjligheter att se mönster och samband.

      Att en del av de personer som uppnådde uselt lite kunskapsresultat i skolan fått välbetalda arbeten är inte mycket till bevis för att detta inte är något problem. För de första är de så få, de flesta med den bakgrunden har inte haft några lyckosamma liv. För det andra kanske dessa få inte borde fått de välbetalda arbetena, en del i det pedagogiska etablissemanget som talar om sin usla skolgång kläcker ur sig så mycket dumheter att detta hade varit bra för samhället om de inte borde fått något jobb alls.


      • Jan,

        Du skriver: ”För det andra kanske dessa få inte borde fått de välbetalda arbetena, en del i det pedagogiska etablissemanget som talar om sin usla skolgång kläcker ur sig så mycket dumheter att detta hade varit bra för samhället om de inte borde fått något jobb alls.”

        Menar du att bara för att dessa individer har vissa åsikter så ska de inte få jobb? Jag försvarar yttrande- och tryckfriheten samt åsiktsfriheten fullt ut och det tänker jag aldrig någonsin backa ifrån. Om vissa inte ska få jobb pga. sina åsikter så är vi på ett extremt sluttande plan som är oerhört farligt. Då har vi inte demokrati längre. Då har vi demokratur. Jag hoppas min tolkning är fel för annars är detta en attack mot yttrande- och tryckfriheten samt åsiktsfriheten som är häpnadsväckande!

        Fredrik


      • Fredrik,
        Det är precis så illa som du skriver. Har du ”fel” åsikt får du inte jobbet och du kan inte göra karriär, så någon demokrati i den definitionen som du har finns inte inom pedagogiska världen. Och tyvärr är ordet häpnadsväckande ett understatement, bättre ord vore skrämmande.


      • ”..Det är precis så illa som du skriver. Har du “fel” åsikt får du inte jobbet och du kan inte göra karriär,..”

        Som i f.d DDR alltså!
        Men därifrån hade ju visst den svenska grundskolans arkitekt både hämtat och gett många ideer till…


      • Fredrik,
        Jag ser inte hur du kan koppla det Jan Lenander skriver till att han vill inskränka demokratin.

        Gång på gång, med konkreta exempel från verkligheten har här lyfts fram problemet med att det som ibland här, med all rätt, beskrivs som det pedagogiska etablissemanget så ofta använder (ned-) tystnandet som en medveten strategi.

        Du måste ha läst åtminstone något om maktstrukturer någon gång i ditt liv för att kunna se åtminstone något av detta. En stor del av mina elever förmår se detta redan i grundskolan, så det ör jag övertygad om att du gör också.

        Att då välja att tolka det som Lenander skriver som ett försök att skapa ”demokratur” som du kallar det blir direkt oförskämt. Det Lenander gör är att peka på att vissa av de som utifrån olika maktpositioner fortlöpande obstruerat, och obstruerar lärarkårens möjligheter att göra ett bra jobb också ofta raljerat över sin egen skolgång.

        Av det jag sett är min bedömning att det varit bättre om några av dem med allra mest makt att missbruka aldrig hade fått dessa positioner. Då hade inte inte obstruktionen fortsatt och än mindre eskalerat.

        Välj nu inte att missförstå Fredrik: alla, utan undantag, har rätt att uttrycka sin åsikt, det har vi tack och lov skyddat i lag. I en annan lag har vi också uttryckt att det är de folkvalda som styr landet, även det tack och lov.

        När tjänstemännen tar sig rätten att sätta sig över de politiskt fattade besluten har vi satt lagen ur spel, det hoppas jag vi är övens om. För min del kommer jag aldrig acceptera detta. Givetvis känner dessa människor att de är de goda och gör det de gör för en god sak.

        Problemet är bara att just så känner den som utifrån kulturella traditioner om skam och heder puttar ut sin dotter från balkongen då denne varit med fel pojkvän, eller den som skickar iväg dottern för att bli könsstympad. För dem är detta en självklar sak och de känner givetvis att det är de som har rätten på sin sida och att de är goda människor.

        Det gör det ändå inte ok i mina ögon.

        Om de önskar att männen och familjen skall få ha den rätten i Sverige och att lagen idag är fel får de driva frågan politiskt. Jag kommer att göra allt jag kan för att motverka att lagen ändras.

        Likaså är det med de politiska besluten om skolan. Du talar om sluttande plan Fredrik men försvarar ofta, det de vi här ofta kalla etablissemanget, gör. I mina ögon är det så att om vi tillåter tjänstemän att aktivt motverka eller negligera politiska beslut de inte sympatiserar med är vi illa ute och definitivt på ett sluttande plan.

        För vem, om inte folket via röstsedlarna, ska vara den som bedömer om ett agerande tvärtemot de folkvaldas beslut skall betraktas som av ondo eller av godo?

        Själv tyck jag vissa politiska beslut inom skolpolitiken är djupt olyckliga och än mer olyckliga när vi ser dess konkreta resultat. Ett exempel är delar av Lgr11. Mina åsikter för jag fram till politiken via olika vägar på min fritid. När jag uppbär lön som tjänseman gör jag mitt bästa för att förverkliga de politiska besluten inklusive Lgr11’s alla delar. Givetvis. Allt annat vore ett hot mot demokratin.


      • Peter,

        Lenander kom med ett uttalande som jag tolkade som att han ansåg att vissa på grund av sin åsikt inte skulle få ett arbete. En tolkning som jag dock inte kände mig säker på och därför reserverade mig rätt kraftigt för eventuella feltolkningar från min sida. Du tolkar min kommentar som att jag skulle anklaga Jan för att vilja införa demokratur. Då vill jag vara tydlig med att så inte är fallet. Det enda jag konstaterar i min kommentar är att om man har en situation där människor på grund av sin åsikt inte kan få arbete så har vi demokratur och det borde väl även du kunna hålla med om.

        Det stämmer att jag till viss del håller med de som ni här valt att kalla för det pedagogiska etablissemanget. Då har det här handlat om att jag inte accepterar den hårdare ton som finns både i och utanför skolan mot barn och unga. Den är totalt oacceptabel och den kommer jag fortsätta att motarbeta. Man ska också vara medveten om att det inte är särskilt populärt i vissa kretsar (hos en del konservativa traditionalister, hos det pedagogiska etablissemanget och hos en del politiker) att så hårt som jag gjort och gör driva frågorna om digitalisering av skolan. Så att påstå att jag försvarar hela det pedagogiska etablissemanget som du gör är fel. Man ska också vara fullt medveten om att det inte är helt utan problem att driva på för att demokratiuppdraget ska uppvärderas i skolan. /Fredrik


      • Peter,

        Du skriver i din kommentar ovan: ”Själv tyck jag vissa politiska beslut inom skolpolitiken är djupt olyckliga och än mer olyckliga när vi ser dess konkreta resultat. Ett exempel är delar av Lgr11.”

        Då blir min fråga eftersom jag tidigare har tolkat dig som att du vill ha en konkret diskussion om skolan vad det är för delar i LGR 11 som du är kritisk mot så att vi kan debattera dessa!


      • Min poäng är att det kan ha varit ett antal genuint okunniga individer som hade rätt åsikter och fick välbetalda arbeten inom skoletablissemanget.

        Det är bra om någon som är okunnig får en andra chans och kan skaffa kunskapen som behövs för att sköta viktiga yrken. Det är däremot rena katastrofen om någon kan få en ideologisk genväg och sen missköta ett viktigt uppdrag pga sin inkompetens.


      • Jan

        Vilka inom skoletablissemanget? Doktorer, docenter och professorer får inga välbetalda uppdrag eller tjänster för att de har rätt åsikter, utan att också ha de kvalifikationer som krävs.
        Däremot är det väl inte ovanligt någonstans i samhället att den med de rätta åsikterna får jobbet framför den som inte har det, oavsett om de har liknande nivå på sina kvalifikationer. Johan Kant är kritisk mot de pedagogiska forskarna.

        Och om du bara har medelmåttiga betyg eller kommer in på en utbildning som har fri antagning, krävs det en hel del ansträngning under grundutbildningen, för att öht ha möjighet att komma in på doktorandutbildningarna. Men visst har du större chans om du är känd bland lärarna, eftersom de vet mer vad du går för. Men, än större betydelse har ämnet – det måste finnas handledare, samt representera institutionens ämnesområden.

        När det gäller politiker är det en annan sak. En del av skolpolitiker har inte utbildning inom det område de ansvarar för, utan en hel del sakkunniga som däremot har det. Eller rättare sagt de har utbildning inom allt annat än det pedagogiska ansvaret, för det åligger skolorna. Det är en dubbelstyrning som tyvärr innebär att det är de som inte har de pedagogiska ansvaret som har mer makt.


      • Fredrik,
        Jag har en del tankar om Lgr11. Några av dem har Johan uttryckt här på sin blogg och jag är övertygad om att han kommer tillbaka till ämnet då problemen kvarstår.

        Hoppas det är ok om jag avvaktar att bjuda in mer i mina tankar tills dess, för att inte komma för långt ifrån ämnet för den nu aktuella dialogen/diskussionen.

        Jag vill understryka igen att även om jag inte ser Lgr som lyckad är det det gällande styrdokumentet tillsammans med skollagen och skall som sådant omsättas i praktisk handling av oss yrkesverksamma.


      • Tänk jag tror att de med bra betyg in på en högskoleutbildning också ofta är de som är mest engagerade och anstränger sig mest.

        Det finns förstås duktiga pedagogiska forskare men det behövs inte så många avhandlingar för att konstatera att det är en forskningsgren i kris. För den som vill ha siffror så kan väl lite sammanställningar av utländska citeringar etc. ge samma information.

        Den som följer Johan Kant kan sen också se att det finns en ideologiska agenda. Det går att para ihop denna information och få ett mycket tydligt symptom på hur snett det kan gå. Undantagen bekräftar regeln men ibland blir man så pessimistisk över hur olika destruktiva ideer samverkar.


      • Ett intresse för att forska kan uppkomma när studenterna börjat på en högskoleutbildning. Eftersom högskoleutbildning är så vitt skild från grund- och gymnasieskolan i sin karaktär, kan den passa individen.

        Ambitioner kan väckas, men även släckas. Det har jag sett många exempel på, både privat och i min yrkesutövning. Tack och lov har jag sett fler väckas än släckas.

        Jag säger inte att vare sig du eller Johan Kant har fel, men hur vet du att han har rätt att det finns en organiserad pedagogisk agenda. Vad han gör är att referera till sin egen tid på LHS för drygt 10 år sedan, sina lärare och en del annat. Men hur vet DU att det inte är hans egen tolkning.

        Nu ger jag honom rätt i vissa delar, men jag var iaf där och vet kanske mer än jag i en blogg kan uttala mig om, både vad gäller att ge honom rätt och att inte göra det. Vissa pedagogiska forskares resultat har fått alldeles för stort utrymme, men det beror på att det funnits intressenter utanför, inom den politiska sfären, med sin egen agenda som har anlitat dem eller fört fram deras forskning. Om politikerna vill få bort betygen, anlitar de forskare som funnit negativa resultat och tvärtom.

        Däremot tror jag inte på någon konspiration, men att det fanns speciellt under LHS-tiden en strävan efter konsensus. Den har, som jag har upplevt, brutits iom samgåendet med SU. Jag har studerat både på SU och LHS och kunde se en skillnad. SU var mer forskningsinriktad och vi fick läsa forskningsrapporter som kurslitteratur, medan LHS var mer framme gällande den pedagogiska skickligheten och variationen.

        Jag har läst avhandlingar från andra discipliner som jag har svårt att förstå hur de blev godkända. Eftersom de inte skulle ha fått lagts fram hos oss om de sett ut på samma sätt. Och det kan bero på de olika ämnenas karaktär, mer än att det skulle handla om dålig forskning eller okunniga forskare.

        Jag förnekar inte brister när de är uppenbara, men om avhandlingar blir godkända av representanter från andra discipliner och forskarsamhället i sin helhet, ser jag tal om en pedagogisk forskningens kris mm. som ett uttryck av kritikerns egen agenda.


      • Jag tror inte heller att det är någon konspiration och undrar om det är de som Johan menar, tror inte det. Det man ser är en ganska löst sammanhållen grupp som av olika skäl samlats kring en gemensam destruktiv ideologi och ser stora fördelar att hjälpa dem med rätt ”ideologi” och aktivt motarbeta dem med en annan. Gemensamt är uppföljningsmotstånd och ett behov av att utmåla allt gammalt som uselt. Skälen för att delta kan vara väldigt olika med allt från politiskt ideologiskt till rent företag och vinstinriktat men Sverige har haft oturen att det här gänget växt sig obehagligt starka och hårdhänta. Man behöver inte använda Johan som källa för den som är verksam i skolan får många trådar att nysta i men Johan är en förebild med sin tydliga och orädda hållning.


      • Jan,

        Jag är motståndare till att återanvända det som vi har haft tidigare. Att återanvända gamla metoder i skolan vore som att man inom medicinen börja använda gammal läkekonst. Eller som att en bankanställd som vant sig vid att använda datorer helt plötsligt skulle tvingas tillbaka till att föra allt för hand och manuellt sedan sätta in det i ett pappersarkiv. Den dagen som jag använder mig av gamla metoder eller blickar bakåt istället för att hela tiden blicka framåt, den dagen slutar jag med det här arbetet.

        När samhället i övrigt genomgår den största förändringen sen den industriella revolutionen så kan inte skolan tro att det är något alternativ att fortsätta som nu eller som vissa vill backa bandet. Framtiden accelererar snabbare och snabbare och ska skolan komma i takt med övriga samhället och inte vara ett decennium efter så måste vi agera här och nu och vi måste göra det med oerhört stor kraft på kort tid. /Fredrik


      • Ja, vi behöver verkligen satsa på en skola som hänger med in i framtiden. Trenden mot ökade mätningar är oerhört starkt, 90% av företagen arbetar med kvalitet genom små stegvisa förändringar förankrade hos medarbetarna, information ges via internet och sedan sätts själva kunskapen gediget fast med hjälp av många perspektiv i grupper på 20-30 personer, olika uppdrag kräver alltmer tydlig kompetensprofil och regelstyrning minskar medan målstyrningen ökar.

        För 20 år sedan kunde en analfabet få arbete men idag är en analfabet en stackare som inte fungerar i samhället på något sätt. Det gick att blunda för problemen på 90-talet men nu på 2010-talet leder samma stoppa huvudet i sanden attityd till katastrof.


      • Jan,

        Jag delar inte din uppfattning om att mätbarhet är den trend som vi borde fokusera på utan anser snarare att vi borde ta och satsa på den sociala trend som finns och som bara blir starkare och starkare i och med att vi tar en allt större plats i det sociala rum som Internet kommit att utvecklas till och där sociala medier har spelat en avgörande roll. Jag satsar mina kort på denna sociala trend med andra ord som lärare. Om det sedan är rätt eller fel får framtiden utvisa. Fredrik


      • Du ska var medveten om att trenden handlar om mätningar i allt större omfattning, det handlar inte om att omforma det man studerar så att det blir lättare att mäta.

        Det som för den här diskussionen är mest relevant är att det behövs kunskapsmål och att både skolan och eleverna har krav på sig att dessa ska uppnås för alla. Johan Kant har blivit väldigt trendig med sitt idoga lyftande av ”kunskapsrätt”, fast jag tror att det inte var det han eftersträvade, han blev bara engagerade i det som var viktigt för hans elevers framtid.


      • Jan,

        Jag bemöter ditt fokus på att vi ska ha mer av mätningar på min blogg i ett eget inlägg: http://frekar12.wordpress.com/2012/09/03/den-sociala-trenden/. Jag delar inte uppfattningen att vi ska ha mer av mätningar i skolan med andra ord och vi står långt ifrån varandra i denna fråga.


      • Observera att det jag framför allt hävdar är att vi ska ha kunskapskrav och fokus på att få alla att nå dem.

        Jag pekar på att trenden är att vi får mer av mätningar men det är faktiskt inte det jag förespråkar för skolan. Det jag förespråkar är att vi blir skickligare på att mäta det viktigaste och att vi också har bättre förmåga att förstå mätningens syfte och inte klumpa ihop får många mål i en och samma mätning. Jag förespråkar en bättre distinktion mellan kalibrerande mätningar för att bedöma en grupps kunskapsnivå och individuella mätningar för att mäta en individs prestationer.


      • Monika
        Men Monika, visst har vi kommit längre i diskussionen här på Johans blogg än att komma dragandes med konspirationsspöket?

        Jag delar Chomskys uppfattning om att det endast är ett sätt att döda samtalet genom att måla upp den andre som konspirationsteoretiker och därmed i paranoidstollefacket.

        Däremot lyfter Chomsky fram att många människors drivkraft är den egna vinningen.

        Jag vill att du motbevisar det Johan, genom sitt idoga framtagande av fakta, lyft fram i dagsljuset. Om du menar att han har fel så bevisa det istället istället för att försöka tillskriva honom epitet som saknar fog.

        Alltså Monika: visa var Johan har fel i sin sakframställan över t.ex det nätverk han lyft fram, t.ex deras kopplingar och vad de driver för frågor. På en konkret nivå, inte tyckande eller tro utan på faktanivån, tack.

        Lycka till.


      • Fredrik,
        Din polarisering av resultatuppföljning kontra kvalitativ, idag relevant kunskap är djupt olycklig.

        Om jag inte tagit del av ett par av dina planeringar hade jag varit övertygad om att du varit motståndare till kunskapsbedömning.

        Jag vill gärna tro att du egentligen vill kämpa mot dem som vill mäta det enkelt måtbara, via diverse test etcetera, och det finner jag lovvärt. Har dock inte tolkat något någon skrivit här som om de förordade det.

        Min erfarenhet är att det är lätt att arbeta med tankekvaliteter och att det, när man vet vad dessa består av, också bjuda in eleverna i dessa och bedöma i vilken grad de erövrat dem.

        Jag kan konstatera att mina elever berättar om hur lätt de funnit de gymnasiala och eftergymnasiala studierna. Otaliga är också dem som tackat och tackar för att vi jobbat så mycket med argumentation och det kritisktanalytiska förhållningssättet, givet med kravet att våga ta ställning.

        De blir frustrerade när de stöter på lärare som prioriterar faktarabbel utan att denna fakta systematiseras i en relevant begreppsvärld, men klarar sig givet bra även i den situationen.

        Jag vill gärna uppmuntra dig till detsamma Fredrik. Välj dina meningsfiender och leverera fritänkande elever vilka erövrat en värdefull begreppsapparat att tolka, förstå och påverka sin omvärld med. På köpet brukar de vara fortsatt kunskapstörstiga. Bästa vittnena till detta är eleverna själva och deras fortsatta framgångar.

        Att bedöma relevant, kvalitativ kunskap är aldrig fel Fredrik utan möjliggör en dialog på en konkret nivå om vad som är relevant kvalitativ kunskap.


      • Peter

        Det var i en debattväxling med Jan Lenander. Och jag svarade bl.a.

        Jag säger inte att vare sig du eller Johan Kant har fel, men hur vet du att han har rätt att det finns en organiserad pedagogisk agenda. Vad han gör är att referera till sin egen tid på LHS för drygt 10 år sedan, sina lärare och en del annat. Men hur vet DU att det inte är hans egen tolkning.

        Nu ger jag honom rätt i vissa delar, men jag var iaf där och vet kanske mer än jag i en blogg kan uttala mig om, både vad gäller att ge honom rätt och att inte göra det. […]

        Johan Kant har sin uppfattning baserad på den fakta han har. Och jag har min baserad på fakta jag har. Och han har rätt till sin uppfattning. Jag kan inte bevisa att han har fel, men inte heller bekräfta att han har rätt. Jag köper det inte rakt av hur tydlig och orädd (som Jan Lenander menar) än Johan Kant är att föra fram den. Lika lite som jag köper allt vad forskarna kommer fram till eller vill föra fram. Min uppfattning om de pedagogiska forskarnas och lärarutbildarnas makt att påverka, är dock en annan.

        Men det var ett svar till Jan Lenander, inte ett påhopp på Johan att han skulle konspirera. För övrigt har jag stor respekt för Johan. Men håller inte med honom i allt och då säger jag det. Jag för egen del har inte något att försvara, vare sig från tiden på LHS och nu på SU. Jag har inte någon ideologisk agenda, utan sköter mitt jobb i enlighet med uppdraget oavsett vad jag själv tycker om saker och ting. Och jag vill inte påstå att jag är unik i det avseendet.


      • Peter,

        Det handlar inte om en polarisering mellan kvalitet och vad du kallar för uppföljning av resultat. Det handlar heller inte om att det finns ett motstånd hos mig kring kunskapsbedömning. Det här handlar om att jag vänder mig mot att man genom att sätta mätbarhet i centrum förr eller senare kommer att tappa bort de mjuka värdena som visserligen är svåra att mäta, men som är oerhört centrala i vårt demokratiska samhälle. Jag satt så sent som idag och läste en artikel från början av 2012 där man tar och presenterar en undersökning från arbetsmarknaden. Den visar att hela 88 procent av företagsledarna betonar vikten av mjuka värden när de ska anställa. Det handlar då om sådant som att vara öppen för att anta utmaningar och så vidare. För det krävs bland annat självförtroende att våga och det är något vi måste försöka ge våra elever.

        Det handlar om att det finns ett starkt motstånd hos mig när det kommer till att införa fler prov och tester i skolan. Detta beror bland annat på en djupt rotad misstro mot detta pga. direkt dåliga erfarenheter från egen skoltid. Men också på att det enligt min uppfattning finns bättre alternativ som jag då föredrar att använda. Jag är trött på att vissa i debatten (dock inte här ska tilläggas) menar att den enda examinationen som man kan använda är prov och kommer man upp med andra alternativ så blir man antingen anklagad av dessa individer för att vara flummig eller för att uppmuntra eleverna att fuska. Den typen av argumentation har endast ett syfte och det är att man vill begränsa utvecklingen inom skolan. Jag anser inte att det finns någon anledning till att polarisera mellan examinationer och att det heller inte finns något som säger att man inte kan ha konkreta kunskapskrav även om man har andra former för examination än prov. Det är min uppfattning i alla fall. Hoppas detta förklarade kommentaren ovan som jag nu ser blev lite otydlig. Fredrik


  9. Klalin,
    jag önskar att jag kunde dela din positiva bild av kunskapsstandarden hos den svenska befolkningen över tid.

    Vi har nog tagit del av olika uppgifter, då de jag ser ger att realiakraven ökat samtidigt som kunskapsstandarden sjunkit.

    Att högskolor tvingas ta ett förberedelseår och/eller köra de prov tvåårsstudenterna tog först i årskurs fyra, eller att Tekniska högskolan tvingats sänka sina krav på första årets första prov för att kunna ha några studenter kvar talar sitt språk. Likaså svarsresultaten på frågorna i t.ex. Pisa.

    För mig skickar de en otvetydig signal. Det förutsätter dock att man tagit del frågorna så man kan avgöra huruvida de är relevanta eller ej. Fördelen med att ha undvikit att ta reda på fakta är att man kan blunda för verkligheten. I vissa fall är okunskap en välsignelse trots allt.


  10. En fri och öppen debatt om samhället och skolan är det som jag står för och anser att alla måste ha rätt att uttrycka sin åsikt om frågor som rör såväl samhälle som skola. Man ska inte behöva vara rädd för att uttrycka sina åsikter i en demokrati. Makthavare oavsett om de heter Scherp, Björklund, Baylan eller något annat ska inte kunna komma undan kritisk granskning i offentligheten. Det är så viktigt att makten granskas. Men det är också viktigt att granskarna av makten granskas.

    Även om det finns många olika sätt och åsikter om hur man bör undervisa och examinera på och vad man har för teoretisk bas i undervisningen så torde alla kunna enas om en sak, nämligen vikten av att försvara en fri och öppen debatt om samhället och skolan. För det handlar om några av våra mest grundläggande rättigheter i form av yttrande- och tryckfrihet och åsiktsfrihet.

    Fredrik


    • Håller med dig helt och fullt Fredrik!


  11. Scherp et al är falska skolprofeter med mycket liten förankring i verkligheten. Påminner faktiskt mycket om de pelarhelgon som jag läste om i religionskunskapen en gång i tiden. Upphöjda och med vidunderlig överblick men med mycket lite markkontakt.

    Jag förstår inte varför lärarkåren är så förbannat lamslagen och tyst. Orkar man inte eller är kåren rädd för repressalier? Har själv lyssnat på denne Scherp vid ett par tillfällen och blev mycket nedslagen av de floskler han rapade ur sig. I en hel förmiddag stod han och förbannade sk ”katederundervisning” med just den av honom förkastade metodiken. Ett geni? Knappast! Det var vi som var idioter som lät honom hållas och vad jag förstår får han hålla på än med sina pedagogiska plattityder.

    Ett annat graverande exempel är LUS-mannen. Jag minns honom som en bra och inspirerande lärare på högskolan men efter några förläsningar om sin läsinlärningsmetod och de hissnande slutsatser han drog så började jag tvivla. Hans skämt och anekdoter upprepades och han tycktes inte minnas att han hade dragit dem föregående föreläsning. Efter denna fortbildning hördes talet om LUS-tal och andra fånigheter på arbetsplatsen. Än i denna dag häpnar jag över omkastningen mellan nivå 17 och 18 a, b, c. Från att ha räknat med kvalitativa steg gjordes ett häpnadsväckande kast över till kvantitet, typ bokslukaråldern…En del barn började formligen sluka böcker och på så sätt erhöll väldigt höga siffror samtidigt som de hade problem med att förstå historieboken. På köpet fick en och annan lärare som gjorde den sunda bedömningen av läsutveckligen efter elevens förmåga förstå innehållet problem. Elever, skolledning och framförallt föräldrar hade svårt att förstå varför Pelle inte hade 18 b i sexan när han verkligen slukade böcker. Dessutom ökade vår administrativa börda med LUS…särskilt om barnen inte uppnådde en viss nivå i en viss klass.

    Råttforskaren som brände upp sitt vetenskapliga underlag orkar jag inte kommentera. Det talar för sig självt. Väntar bara på att staten kommer få be om förlåtelse och betala ut skadestånd i framtiden…

    J


    • Jag tycker också att det är smått absurt att den stora kampanjen mot katederundervisning skett genom stora föreläsningar där en allt tröttare lärarkår ska nicka ja och amen till frälsaren där framme som mycket skötsamma små skolbarn.


    • Hej Janne,

      Jag kan inte försvara den föreläsare som du hade när det gäller LUS, men jag kan verkligen försvara verktyget. Jag har med stor framgång använt mig av LUS i många år, först 9 år som lärare och sedan 3 år som biträdande rektor. Och jag måste säga att det är ett mycket bra utvärderingsverktyg. När det gäller 18b så är det väl inte att eleven läser ungdomsböcker på ett slukande sätt som är det man ska titta på, det finns ju elever som ligger på LUS-punkt 13 och tragglar sig igenom Harry Potter för att alla kompisar läser Harry Potter och de vill hänga med i snacket. Det är perspektivet eleverna anlägger när de pratar böcker och litteratur som är viktigt när det gäller bedömningen för LUS-punkt 18b. Är det så att eleven i diskussionen pratar om miljöbeskrivningar och relationer som första perspektiv – jag då är denne sannolikt på 18b. Men är det händelsekedjor som återberättas är eleven på 18a – båda punkterna förutsätter givetvis att eleverna läser mycket och frivilligt på fritiden. Att läsa i skolan räcker inte.


      • När det gäller Harry Potter så försöker jag fortfarande ljuda men lyckas inte särskilt väl. Om det nu beror på mig eller träig prosa eller översättaren ska jag låta vara osagt.

        Sundblads verktyg för läsutveckling upplever jag alltför grovt tillyxat. Tyvärr blir resultatet att mången lärare får koncentrera sig på att förklara själva verktygets konstruktion istället för dess ändamål. Vet inte hur mycket tid jag och min kollegor har lagt ner åt att försöka förklara LUS förtjänster och alltid snavat vid den kvantitativa tröskeln. Men å andra sidan är det att dömt att misslyckas när man misstror idén.


      • Janne,
        Jag delar inte alls dina erfarenheter när det gäller LUS. Kanske måste ni läsa LUS-böckerna, med dess komplement två gånger.

        När det gäller HP så håller jag med dig om att översättningen är så där, men att behöva ljuda känns lite överdrivet.


  12. Tycker att något om demokrati och allas kunskapsrätt ger ett viktigt perspektiv på den här diskussionen: http://jansyrligheter.wordpress.com/2012/09/03/demokrati-och-allas-kunskapsratt/


  13. […] finns en diskussion hos Johan Kant mellan mig och Jan Lenander om trender i samhället och hur de i sin tur påverkar skolan. Det är […]


  14. Monika,
    de delar Johan pekar på som fakta: t.ex vad Ekholm, Sherp etcetra uttryckt och vem som disputerat vem kan väl inte handla om tyckande? Någon gräns måste väl ändå finnas för det där skönt postmoderna ”din” känsla” och ”min känsla”? En del saker är faktum och styrs inte av tyckande.

    Jag ser inte hur man kan säga att någon har fel när denne (Johan) lyfter fram fakta som belägger detta. Huruvida de personer Johan lyfter fram är skyldiga till att stjäla elevernas kunskapsrätt eller ej utgör en värdering. Men hur någon kan få fakta till värdering fattar jag inte.

    Jag är fortfarande tacksam om du kan motbevisa faktadelen i det Johan lyfter fram. Jag köper att du och Johan, liksom du och jag, har olika uppfattningar men faktadelen behöver du allt möta upp Johan i.


    • Peter!

      Än en gång – jag talade om Johans redogörelse om LHS… Och upprepar – Jag kan inte bevisa att han har fel, men inte heller bekräfta att han har rätt i det han säger. Och därför är det märkligt att du avkräver att jag skall motbevisa att han har fel, när jag inte har hävdat att han har fel?

      Fakta kan man tolka på olika sätt utifrån sina värderingar eller utifrån olika perspektiv. Liksom man kan tolka Carlgren, Kroksmark, Scherp på olika sätt. Man kan även sakna fakta som skulle förändra bilden.

      Jag ger honom rätt i att det fanns en strävan efter konsensus på LHS och att vissa forskare fått för stort utrymme, men drar inte samma slutsatser. Kanske för att jag till vissa delar utgår från fakta, som jag inte har märkt att Johan har kännedom om.

      Men som sagt – jag kan inte bevisa att han har fel, inte heller bekräfta att han har rätt i det han säger. Tolka det som du vill!


      • Monika,
        Ursäkta att jag lägger mig i din och Peters diskussion. Om det finns fakta som du känner till och som jag saknar kännedom om kanske det är just dessa fakta som du ska redovisa i din diskussion.


      • Nej Johan, det är just dessa fakta jag inte skall eller kan redovisa på en blogg. Men, det är skillnad att ha arbetat som lärarutbildare än att ha varit student och doktorand. Det vissa studenter och lärare säger om andra eller sakernas tillstånd, behöver inte vara hela bilden. Som lärarutbildare får man en helt annan inblick än man får som student. Men det är ju inget jag kan sitta och redovisa på en blogg.


      • Det är intressant att följa den pågånde diskussionen.
        Vill i detta sammanhang gärna dela med mig av vad en lärarutbildare från Stockholms universitet (tror jag) berättade för mig i går på Skolans dag. Hon kom fram och var så bekymrad för alla undermåliga lärarstudenter som hon kände sig tvungen att godkänna.
        ”Men herregud, varför godkänner du dem som inte håller måttet?” frågade jag. ”Jo”, sa hon, ”det är en tydlig önskan från ledningen för lärarutbildningen, att vi ska ha en god genomströmning och att underkänna är väldigt besvärligt…”
        Framförallt var hon bekymrad över att många studenter med utländsk bakgrund så uppenbart inte kan göra sig förstådda. Men även tydliga kunskapsbrister hos sk etniskt svenska studenter var ett stort problem. Jag är mållös, här bekräftas alla (som jag trodde) fördomar om lärarutbildningen i ett möte med en lärarutbildare.


      • Jag måste säga att den mystifiering som ibland görs av skolforskning känns oerhört obefogad. Det går att tränga in i en avhandling inom skolområdet och se vad de diskuterar och många av källorna kan ta upp saker man redan är bekant med.


      • Zoran

        Vi har fått andra direktiv – underkänd om de inte når upp till de betygskriterier som är uppställda. Studenterna har dessutom flera chanser att tentera om, och ofta är det någon (jag för tillfället) som har ansvaret att ta hand om de studenter som har kompletteringar o.dyl.

        När det gäller god genomströmning, kan man tolka det på olika sätt – antingen att man skall släppa igenom undermåliga examinationer eller att man skall undervisa på ett sätt så att studenterna inte får underkänt, utan uppnår målen. Jag gör den sistnämnda tolkningen.

        Sen undrar jag vilken ledning för lärarutbildningen som har gått ut med sådana direktiv. Vi är ju ganska utspridda på SU numera.

        Sådana generaliserande uttalanden måste man alltså ta med en nypa salt.

        Men det troliga är väl att mina ord inte väger lika tungt som den lärarutbildare som du träffade. För mina ord går ju emot den allmänna bild man har fått om lärarutbildningen.

        Sen vad gäller synen på studenter med invandrarbakgrund, kommenterar jag inte ens.


      • Monika,
        Varför kommenterar du inte det? Frågan om språkkunskaper är ju central när det gäller undervisning och kommunikation.
        Om det är problem där så borde ju den första impulsen var att hjälpa dessa studenter med just exvis språkkunskaperna. Inte att blunda. Då sviker man ju både lärarstudenten och hens kommande elever…
        Förstår inte riktigt när du skriver: ”skall undervisa på ett sätt så att studenterna inte får underkänt, utan uppnår målen.”
        Är alla lämpliga att bli lärare som kommit in på lärarutbildningen verkligen?
        Fredrik,
        Jag drar inte alla över en kam. Men tycker att om det upplevs svårt att underkänna studenter på en så stor utbildningsinstitution som SU, så är det bekymmersamt. Jag skriver ju tydligt att det är EN lärarutbildare jag talat med.
        Du får dra dina egna slutsatser. Jag förvånas mycket av hennes inställning att inte våga underkänna studenter i tillräcklig utsträckning! Kanske måste inte alla få godkänt?


      • Monika,
        Undrar varför dina åsikter går emot så många andras när det gäller lärarutbildningen.


      • Zoran,

        Jag håller med om att lärarutbildningen i vissa delar har brister, även om undersökningar visar att de allra flesta studenter trots allt är rätt nöjda med sin utbildning vilket är positivt. Dock tycker jag att du av vad en lärarutbildare säger drar alla över en kam. Hoppas det inte var det du ville göra! /Fredrik


      • Nej, men det är verkligen en överdrift att påstå och jag orkar verkligen inte ens kommentera detta – Framförallt var hon bekymrad över att många studenter med utländsk bakgrund så uppenbart inte kan göra sig förstådda.

        Vad gäller om alla är lämpliga att bli lärare – var det frågeställningen? Jag trodde snarare det handlade om att lärarutbildare fått direktiv att inte underkänna. God genomströmning kan tolkas på olika sätt – underkänn inte eller utveckla undervisningen så studenterna har chans att få godkänt.


      • Det jag undrar är om lärarutbildare inte underkänner när de borde det. Det är väl ingen mänsklig rättighet att bli lärare? Borde väl vara ett priviliegium…Vilket jag inte kan läsa ut av dit svar.


      • Ifall elevernas förkunskaper och behoven av kunskaper ökar samtidigt som det inte dyker upp något revolutionerande så återstår ”trolla med knäna”, ett uttryck från SAAB, som enda metod att öka andelen som klarar det de ska. Ser vi på SAAB så lyckades det inte. Begär man det omöjliga så får man bara kamouflering av resultat.


      • Men Monika.
        Jag förstår om du inte kan uttala dig för mycket om din arbetsplats. All respekt för det.

        Med det sagt ser jag inte att du kan ha det som alibi för att aldrig behöva leverera fakta när du motsäger t.ex Johans uppfattning, vilken han leder i bevis med fakta och sedan tar ställning till. Enbart det att du inte säger att han har fel räcker ju inte. Du har gång på gång argumenterat mot Johans påståenden. En argumentation är alltid lovvärd MEN någon gång måste man komma med belägg för sina påståenden mer än tyckande.

        Få lärare skulle låta sina elever komma undan med att ”det kan finnas fakta som inte lyfts fram” som belägg för deras argument. Givetvis är detta sant, det kan alltid komma fram nya fakta, men vi får ju utgå från de fakta vi har.

        Om vi inte gör det kan vi inte motsäga den som kommer med påståendet att A.Hitler egentligen var spion för kommunisterna, vi har bara inte hittat bevis för det än då dessa fakta ännu kanske inte kommit fram.

        Att skilja på värdering och tyckande lär eleverna sig tidigt. Då kan vi inte ödsla tid på en massa tyckande här, med vuxna människor.

        Hur skulle debatten se ut om vi mötte varandra med att ”jo, jag sitter på en massa empiri och fakta men jag kan inte berätta om det, och förresten finns det kanske fakta som ingen har hittat eller lyft fram än”. En sådan debatt hör hemma i filosofiska rummet. Där kan man fundera på om det finns ett pedagogiskt etablissemang, om vissa agerar mot fattade beslut eller om dessa människor finns överhuvudtaget, eller om världen överhuvudtaget finns, vad nu definitionen på existens är. Spännande frågor men inte här.


      • Peter
        Jag förstår din invändning… men Johan Kant berättar inte vilka hans källor är – jag kan dock lista ut detta. Zoran berättar inte lärarutbildarens namn.

        Sen är det väl så att jag inte skall behöva tjata om hela tiden att jag inte sagt att han har fel, utan att han har sin uppfattning, liksom jag har min.

        Det är alltså inte ovanligt att det på bloggarna talas i gåtor… för att skydda andra. Det är samma sak gällande mig. Det finns saker jag inte kan tala om. Men samtidigt är det viktigt att faktiskt visa på att det kan finnas en annan uppfattning och att det inte bara finns en sida av saken.

        Du får helt enkelt respektera detta, liksom jag får respektera att Zoran lägger ut vad EN lärarutbildare säger, som inte preciserat vilken ledning det handlar om.


      • Men snälla Monika,
        Att lägga fram fakta och argument utifrån ens fakta och lämna ut källor är väl två helt olika saker.


      • Peter
        Jag är väl inte din lärare …. !!! Du måste ju sätta in det jag säger i det här sammanhanget.


      • Det jag undrar är om lärarutbildare inte underkänner när de borde det. Det är väl ingen mänsklig rättighet att bli lärare? Borde väl vara ett priviliegium…Vilket jag inte kan läsa ut av dit svar.

        Jag kan bara tala för hur det är där jag jobbar med det allmänna ubildningsområdet och även inom den nya lärarutbildningen – den utbildningsvetenskapliga kärnan. Vi har alltid varit stränga gällande att hålla betygskriterierna och att faktiskt underkänna när det finns fog för det. Sen kan vi naturligtvis göra olika tolkningar ibland för vad som skall ge underkänt eller inte.
        Jag förstår dock inte varför man inte skall kunna underkänna, när nu studenterna får göra omtentor. Och jobbet med kompletteringar och omtentaperioder får man ju ta – det tillhör ju jobbet.

        Det beror även på om det är en examination eller examensarbete. När det gäller det sistnämnda är det rena vetenskapliga kriterierna som gäller. När det gäller examinationer har det med ämnet att göra och har en del med vad som tagits upp under seminarierna mm, men vetenskapligheten finns ändå med, men inte som vid bedömning av examensarbeten. Egna tankar i större utsträckning (som de dock skall finna stöd för) ingår helt klart.

        Nu är det ju handledarna på skolan och de lärarutbildare som har hand om inriktningarna som har hand om den sista biten som innebär att lärarstudenten får ut sin examen. Jag har inte hört något om att det inte skulle förekomma underkännande.

        Det är olyckligt när uttalande som det du presenterar slår rot, då det uppfattas ofta som om det skulle vara något allomfattande.


      • Johan

        Kanske för att jag upptäcker generaliseringarna och inte köper mediabilden. För övrigt utanför bloggvärlden, så har jag nog flera som har samma bild än som har en annan bild än jag – att det inte går att säga något generellt om hur det var på LHS eller är nu på SU.


      • Johan
        För att jag skall kunna lägga fram fakta, måste jag avslöja källorna…


      • Monika,
        Så fungerar det väl inte. När jag t.ex. skrev om det pedagogiska nätverket krokade jag ihop personer med varandra, genom att göra research och genom att gå igenom en rad hemsidor och internetadresser. Och genom att få information från en del olika håll. Dessa fakta lägger jag fram, men varifrån jag fått dem redovisar jag inte. Att en student vill vara anonym och berätta om en undervisningssituation – den källan redovisar jag inte.

        Det finns något som heter källskydd inom mediabranschen och det kan man säga att jag också använder mig av. Om du behöver avslöja källorna för att lägga fram fakta kanske du ska fundera en vända kring hur du skulle kunna redovisa fakta utan att avslöja källor. Sedan håller jag med Peter om att du givetvis inte kan redovisa allt, med hänsyn till din arbetsplats och dina kollegor, men då kanske du inte ens ska debattera ett ämne som du redan från början vet att du inte kan avslöja varifrån du fått de fakta du lägger fram. För annars är risken stor att det blir ett enda tyckande.


      • Jo en sak till Monika,
        Du har tidigare sagt att jag är ideologisk och när jag frågar dig om du kan ge ett enda exempel på ett uttalande eller en mening där jag är ideologisk så har du inte svarat. Ett enda exempel från alla min blogginlägg som visar att jag är ideologisk.


      • Johan
        Du har helt rätt… mitt svar till Jan Lenander ledde till ett krav på bevis, trots att jag hävdat att jag inte kunde ge några. Ville bara få honom att tänka till att det kanske bara är en bild som kommer fram.

        Hädanefter kommer jag inte delta i debatten på din blogg.
        Jag tiger!


      • Monika,
        Det är tråkigt att du väljer att tiga istället redovisa på vilka grunder du har tar ställning, alltså vad du tycker och varför du tycker som du gör och vilka fakta för ditt ställningstagande. Det är väl på det sättet man för debatt och jag tycker det är trist om du väljer tystnad.


  15. Fredrik
    Tack för svaret.
    Min erfarenhet är att när man arbetar för att vidareutveckla elevernas tankekvaliteter kommer tryggheten i princip alltid på köpet. Fortsätt slåss för kunskapskvalitet och skilj på dem som förespråkar mäthysteri och faktarabbel mot dem som vill följa upp resultaten för elevens bästa.


    • Monika,
      Tack för sitt svar. Få tror väl att detta är allomfattande. Men det finns ärligt talat en hel del vittnesmål och skriverier om brister. Och dessa ska väl inte förminskas, ej heller förstoras. Men när en vad jag bedömer sansad lärarutbildare kommer med sådana uppgifter så reagerar jag med bestörtning både som medborgare men framförallt som förälder.


      • Zoran

        Vem tror du inte reagerar!
        Jag reagerar mycket starkt. Jag strävar efter att kunna motivera varje bedömning jag gör, från betyg A och ända ner till F.

        Själv har jag aldrig fått eller hört att något sådant direktiv från någon ledning har getts, under alla dessa år som jag jobbat. Och jag har vandrat runt på många olika avdelningar och på två institutioner på LHS.


  16. […] Kant tar i sitt inlägg Falsk humanism upp hur vissa “goda” människor lindar in alla saker i en mantel av fina ord och klagar […]


  17. […] inlägget Falsk humanism så läser jag följande kommentar: Det är intressant att följa den pågånde diskussionen. Vill […]


  18. Monika,
    Det är just detta som gör mig upprörd, alltså att man kan resonera som den lärarutbildare som jag träffade, alltså att låta folk gå igenom utbildningen fast man inte borde. Dock tror jag fler känner pressen…


  19. Dock låter din försäkran hoppfull. Låt oss hoppas att detta var ett unikt undantag.


    • Tilläggas kan var att det inte var klart uttalade direktiv från ledningen. Däremot högst tydliga men outtalade målsättningar om att alla ska bli godkända. Kanske exempelvis genom att intala sig att det går att fortsätta undervisa tills studenten blir kunnig och lämplig…


  20. Monika,
    Det är när jag får övertygande sakframställan som jag får en chans att ändra uppfattning.

    Jag beklagar om du känner att det inte är möjligt.

    Jag tänker att du har möjlighet att lyfta fram sakskäl som inte rörde kollegor och överordnade på utbildningen. Liksom Johan aldrig skriver om sin arbetsplats och sällan om sin kommun kan du skriva och ge fakta om det som ligger utanför SU. Så är alltså inte fallet. Tråkigt då det alltid är välkommet med argument ledda i bevis vilka ibland kan få en (t.ex. mig) att ändra åsikt.


    • Som jag nämner ovan känns det fel med det som jag kallar lärarutbildningens och skolforskningens mystifiering. När jag nu går en påbyggnadskurs i Matematisk didaktik så försöker kursledaren fram det senaste och bästa inom forskningen och jag upptäcker att det är mycket jag redan mött och det är inte något konstigt hos det. När ens kritik av lärarutbildningen bemöts med vi vet saker du inte vet men tänker inte berätta vad, vi förstår saker du inte kan förstå. Då kan man bli ganska arg. Det är klart att forskarna vet saker vi inte vet och förstår saker vi inte förstår men att saker behöver vara hemliga för att vi inte kan förstå det är en myt, rena mysticismen.


      • Du vet säkerligen massor som inte jag vet och du aldrig i en blogg kan diskutera det. Och jag följer nu Johans uppmaning att jag inte ens skall gå in i en diskussion där jag inte kan leda det jag säger i bevis. Och därför vill jag bara lägga denna sista kommentar. Så får ni som alltid tar upp saker som ni kan bevisa fortsätta.

        Det du talar om är ju något helt annat än kritik mot lärarutbildningens utövare och studenter. Då gäller andra lagar än mystikens. Eller hur?!


      • Jag kan nog förklara även lite relativetslära eller kvantfysik på min blogg även om jag får börja med en del grundläggande och översiktliga frågor och sen låta mottagaren med frågor styra mig till vad de vill fördjupa sig i. Det ger en möjlighet att visa att jag är trovärdig i min kunskap om helheten utan att mottagaren måste gå en hel fysikkurs.

        Jag använder ganska ofta blogg som undervisningsmedel och kan förmedla både det normativa perspektivet och alternativa perspektiv där samtidigt som jag låter elevernas frågor vara med och påverka vad vi ägnar oss åt. Det här är en aktuell blogg som håller på att växa fram med eleverna. sustainablekungalv.wordpress.com !


    • Jag kan försöka göra det, på min egen blogg när jag får tid. Under helgen kanske det kan bli. Vi får se!


  21. […] Eftermiddagen fick jag sedan ytterligare övning i att tala i samband med skolans dag på T-Centralen. En lokal med särskild akustik och dynamik. Både många och inte så många åhörare, samtidigt. Innan och efter sjöng Anderas Weise. Här var det bara att tala helt utan Powerpointstöd, i en halvtimme på temat ”Vad är egentligen en lärare?”. Innan mig talade Johan Kant på samma tema. En hel del beröringspunkter fanns. Alla elever kan nå alla kunskapskrav. Det är bara en fråga om tid. Och bra strukturerad undervisning. /Johan Kant […]


  22. Jag delar din uppfattning och har kritiserat fackpedagoger och lärarutbildningar här

    http://sjunne.com/2012/09/12/arbetardottrar-post-progressivism-och-den-forvirrande-lararutbildningen/

    Lycka till med allt du tar för dig !
    JS



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s