h1

Skolinspektionens granskning av NP

01 september 2012

I dagarna har vi kunnat läsa om att de Nationella proven har stora brister när det gäller resultat i förhållande till betyg. Detta är en fråga som tagits upp tidigare men nu har slutrapporten från Skolinspektionens granskning kommit. Skolinspektionen har kontrollrättat 94 000 prov och kommit fram till att det är en stor skillnad mellan hur det går för eleverna på provet och vilket betyg eleverna erhåller. 

I Dagens Nyheter (DN) fredagen 31/8 lyfter man fram denna problematik i ett stort reportage där flera elever får uttala sig. Givetvis är inte eleverna speciellt nöjda med denna situation och de är överens om att provet behöver förändras. En person som heller inte är nöjd är Anders Jönsson, biträdande professor vid Högskolan i Kristianstad. Så här säger Jönsson: ”Lärarna gör en helthetsbedömning av eleverns prestationer när de sätter betyg och de nationellla proven är ett av flera bedömningsunderlag säger han.” och ” Nationella proven kostar i dag stora summor. Frågan är om det är värt alla de timmar som lärarna och eleverna tar från undervisningen, säger han. I Finland har man exempelvis inte nationella prov”.

Varje år kostar nationella proven 150 miljoner kronor och det är en gigantisk apparat att organisera, genomföra och bedöma proven. Förutom 150 miljoner kronor har man inte räknat in alla titotusentals timmar  som lärare ute på landets skolor lägger ner på de nationella proven, både när det gäller genomförande, bedömning, sammanställning och rapportering av resultat. Tid som kostar pengar, men framför allt tid som tas från annan verskamhet. Och vi pratar inte om några futtiga timmar, utan sammantaget pratar vi flera veckor. För att inte tala om hur upphugget det blir i t.ex. årskurs 3 och 6 (tidigare 5) för klasslärare som ska genomföra prov i svenska, matematik och engelska (år 5/6), för det är väldigt många delprov.

Dagens Nyheters ledare idag (1/9) tar upp att nationella provens resultat inte är rättssäkra. Bland annat påpekas att forskare har granskat NP och kommit fram till att det är väldigt stor skillnad mellan provens resultat och de betyg eleverna får.  Ledarskribenten föreslår att rättning ska ske kollektivt av lärarna i arbetslaget och även att proven avidentifieras så att läraren som rättar inte ska göra ”snällebedömningar”. Ledarskribenter tar även upp att det är svårt att bedöma kunskap, så här inleds ledarartikeln: ”Det är svårt att bedöma andra människor – och ju mer komplexa förmågor vi försöker fånga desto större problem får vi.

Så vad är problemet? Jo här finns det många problem och jag tänker ta upp några av dem i punktform:

  • Det första och största problemet som jag ser utifrån mitt perspektiv är att myndigheter, Dagens Nyheter och forskare ger lärarna skulden för att det inte fungerar med de nationella proven. Det är lärarna som får bära hundhuvud för att diskrepansen mellan resultat på NP och betyg är så stor, vilket i sin tur försämrar lärarkårens status och inte direkt lyfter lärarnas självförtroende (detta passar perfekt nu i lönerörelsen). Men kan det vara så att NP:s abstrakta och luddiga bedömningsmallar bidrar till att sänka bedömningssäkerheten? Kan det vara så att lärarens bedömning när det gäller helheten, det vill säga den summativa bedömningen gör att läraren sätter betyg eller skriftligt omdöme utifrån kursplanens mål och att läraren har sett något annat än det som just NP visar? För det är ju som Anders Jönsson påtalar, NP är ett bedömningsunderlag utifrån många. Sen tycker jag att det är självklart att lärare årskurs- eller ämnesvis ska göra bedömning tillsammans och även idén med anonyma prov är en bra idé.
  • Det andra jag reagerar på är ledarskribentens inledning att kunskap är komplext – no shit! Så är det verkligen, men här har ju regeringen och Skolverket inte direkt bidragit till att göra det lättare, eftersom man godkände Lgr 11:s kursplaner som verkligen är en tillplattning av kunskapskraven där all form av kunskapshierarki har försvunnit i någon slag kunna, kunna mer och kunna mest. Ingenting om att t.ex. dra slutsatser, byta perspektiv eller analysera står över att kunna återberätta ett kunskapsområde med relevanta fakta. Lägg därtill att Lgr 11:s kunskapskrav är rena rama önskelistan så kan man ju konstatera att det är atomistisk kunskap som ligger till grund för Lgr 11 och att fokus ligger på utlärt och inte inlärt hos eleverna. Detta kan ha en viss påverkan på tillverkning av NP – eller tittar inte provkonstruktörerna på kursplanen?
  • Det tredje som jag tänker och som jag tagit upp i flera blogginlägg är att NP:s provkonstruktioner under årens lopp har varit av dålig kvalitet. Jag tänker inte skriva en lång lista kring detta, läs i stället tidigare blogginlägg. Det handlar om prov som inte har kunskapsstardardssystem och därmed inte går ihop med varken Lpo 94:s eller Lgr 11:s kunskapssyn. Exempelvis har man tidsaspekten invävd i proven. Jag har personligen haft många elever som inte har hunnit göra proven på tid, men allt de har hunnit med att göra på proven har varit kvalitet. Så hur ska man bedöma det? Alla rätt, men eleven har bara hunnit med en tredjedel av frågorna. Och jag pratar inte om en och annan elev utan om en hel del. Är det tid eller kvalitet som räknas? Det känns verkligen som om provkonstruktörerna av NP inte har kunskaper när det gäller det två olika bedömningstraditionerna och hur prov konstrueras utifrån dem. Givetvis bidrar jag här med en uppställning där mätteknisk modell ställs mot kunskapsstandardmodell, se Mätmodeller.
  • Det fjärde jag vill ta upp är det som Anders Jönsson lyfter fram, att NP kostar väldigt mycket och att det är frågan om det är värt dessa pengar. Enligt DN:s artikel skickar Skolverket varje år ut en miljon NP till grundskolan. Jönsson föreslår att dessa pengar i stället borde läggas på bedömningsarbete och jag håller med Anders Jönsson. Skolverket har själva tagit fram bedömningsmaterial med elevexempel – bra början. Det vore mycket bättre att resurser lades på detta och att man lade ansvar på kommuner och skolor att anordna bedömningsseminarier kring konkreta elevexempel i förhållande till kursplanens kunskapskrav. Tyvärr är det en och annan konsult, bland annat i det pedagogiska nätverket, som åker land och rike runt och jobbar på samma sätt som man gjorde när det gällde mål att sträva mot . Och detta förvirrar lärare och får inte lärarkåren att  bli säkrare i sina bedömningar, snarare är det så att dessa konsulter lämnar skolor och kommuner i ett kaos. Så låt Skolverket i samråd med kommunerna äga frågan. Vore det inte bra om Skolverket slapp de nationella proven, då skulle man kunna omdisponera personal, så att fler kunde jobba med lärarlegitimationerna. Kanske skulle det jobbet genomföras flera år snabbare än dagens tidsprognos med mitt förslag.
  • Det sista jag vill påtala är frågan om vi över huvudtaget ska ha NP. Personligen tycker jag att NP är alldeles för omfattande och jag tycker att det tar alltför stor tid för att vara värdefullt. Huruvida NP ska tas bort kan jag inte riktigt ta ställning till, här velar jag. Finland har inte NP, men å andra sidan har den finska skolan inte varit utsatt för så stora förändringar och heller inte utsatta för en kompakt ideologisering. Men ska vi ha nationella prov anser jag att kvaliteten behöver höjas rejält och antal delprov minskas rejält.

Givetvis är mina ”quickfix”helt orealistiska att genomföra omedelbart. Att på kort tid omdisponera Skolverkets resurser, att avskaffa prov eller att minska dem. Men jag tycker ändå att dessa frågor måste upp på agendan för diskussion och det måste göras nu. Och åtgärder behöver vidtas, alltså att det inte bara blir en diskussion som inte leder någonstans. Jag och flera med mig har diskuterat NP:s kvalitet i många år, men för döva öron. Även diskussionen om hur dålig lärarkåren är på bedömning tycker jag är väldigt olycklig, att skuldbelägga lärarna när det gäller detta, när provens kvalitet och Lgr 11:s kunskapskrav är tvivelaktiga. Och att lärarna har fått mycket lite eller ingen utbildning när det gäller bedömning – då tycker jag att debatten är helt uppfuckad. Jag menar inte att det finns lärare som gör dåliga bedömningar, men börja att titta på förutsättningarna och själva instrumentet innan man skuldbelägger en hel yrkeskår.

För som ni alla vet så anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

7 kommentarer

  1. Nationella provs grad av samband med betyg presenteras oftast på gruppnivå. Det innebär att måttet på samband faktiskt inte gäller alla elever, utan att vissa elever får höga betyg och låga poäng på proven och andra elever låga betyg och höga provpoäng. Det är så att alla kombinationer av höga, medelhöga och låga betyg och höga, medelhöga och låga NP-poäng förekommer. Detta beror naturligtvis delvis på att ett enda prov inte kan ge uttryck för måttet på hela den komplexa kunskapsmängden som elever ska ha tillgodogjort sig i ett visst ämne. Inom testteori menar man, åtminstone i seriösa sammanhang, att ett enda test inte kan ge vägledande besked om var en individ befinner sig på kunskapsspektret. Däremot kan NP-resultaten mycket väl ge en bild av kunskapsläget i stort och även användas för att jämföra skolor, län och städer. Förändringar i det allmänna kunskapsläget över tid kan också urskiljas klart.

    Lärarna betygsättning speglar en längre tids erfarenhet av elevers förtrogenhet i ett visst ämne, medan NP-resultaten ger en snapshotsliknande bild av läget vid ett visst tillfälle i ett visst prov. Elever som presterar bättre än normalt på NP kommer automatiskt att statistiskt motverkas av sådana som presterar sämre än normalt, enligt vedertagna testteoretiska antaganden.

    Låt oss därför i framtiden inte oroa oss över låga samband mellan NP och betyg. I stället bör man alltså betrakta NP-resultaten som ett allmänt mått på kunskapsläget i ett visst ämne och betyg som mätare av främst individuella prestationer. En annan fråga, orelaterad till den tidigare, blir då hur betyg ska kunna göras likvärdiga. Jag tror inte att försök till ökad samjämkning av NP med betyg leder oss någonstans eftersom de båda sätten att bedöma mäter olika aspekter. En bättre väg till säkrare betygsättning är bättre utbildade lärare och bättre hantering av skrivnings- och provbedömningar under läsåret. Helst bör vid viktigare prov fler lärare oberoende av varandra göra bedömningar. Mycket viktigt är då att bedömarna inte ”snackar sig” samman utan att var och en själv gör sina självständiga bedömningar.


    • En kommentar som på ett utmärkt sätt formulerar även min syn på nationella prov. De ska egentligen inte alls användas på individnivå utan då bara som en examination bland flera där läraren bestämmer dess vikt. Däremot är deras kalibrerande effekt på gruppnivå helt oumbärlig i en svensk skola med så mycket uppföljnings och kunskaps förakt. Det går inte att släppa vissa skolor och lärare fria för då torpederar de systemet helt med glädjebetyg. För de flesta (duktiga och seriösa) lärare har proven en oerhört viktig annan kalibrerande effekt, när lärare ser vilka nivåer provkonstruktörerna väljer kan de kalibrera sina egna bedömningar.

      Återigen drabbas dock tyvärr svensk skola av överambitionsspöket och inser inte att den kalibrerande effekten är tillräcklig värdefull för att motivera mycket tid. Lärare skulle behöva mer tid för att stämma av sina bedömningar men nu så är NP den enda riktiga möjligheten till detta, en möjlighet vi ska vara riktigt tacksamma för. Sveriges elever är värda att deras lärare stämmer av sina bedömningar.


  2. Det finns några saker jag aldrig förstått, t.ex. hur instruktionerna kan vara att NP ska vara en del av helhetsbedömningen inför betygssättningen, samtidigt som lärare kritiseras för att inte sätta samma ämnesbetyg som provbetyg.

    Jag förstår inte heller övertron på att NP ska kunna ge en objektiv bedömning av elevers kunskaper. Omöjligt om det inte handlar om MCT och ett sådant test ger knappast en adekvat bild av de kunskaper som inte kan mätas på ett sådant enkelt sätt.

    Inte ens i NP:s bedömningsexempel finns en tydlighet. Inte sällan illustreras en bedömningsinstruktion med ett elevexempel som inte fyller kraven i instruktionen, t.ex. i svaret ska elev ta upp både en likhet och en skillnad för att få full poäng, medan exemplet visar två likheter. Vet inte riktigt hur det här ska lösas, men inte är det bara ett lärarproblem ändå?!

    Jag har genomfört NP i svenska och engelska och inget av dem testar alla de kunskaper eleverna ska ha för att få betyg. Däremot tycker jag att de är en intressant del av min bedömning, som tyvärr tar för mycket tid i anspråk.


    • Håller till ett hundra procent med Linda! Kunde inte sagt det här bättre själv. Mycket bra kommentar från dig. /Fredrik


  3. […] även vad andra bloggare skriver i olika ämnen: Hemimamma, Svante, Johan Kant, Gertie, Helena von Schantz, Hanna, Christer, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Henrik Alexandersson, […]


  4. Några korta synpunkter från en gymnasielärare, vilket innebär att vi talar utifrån olika kontext. Men eftersom du/ni pratar om nationella prov generellt så gör jag det också.

    1. I Finland har man studentexamen. Det innebär att man skriver avslutande prov som rättas externt och betygssätts externt. Därför är man inte i behov av NP. De fyller nämligen samma funktion. De motverkar godtyckligt satta betyg och betygsinflation.

    2. När externa bedömare rättar om NP så visar det sig att de generellt sätter ett lägre betyg än den ansvarige läraren. Hur kommer det sig? Att de inte sätter samma betyg kan man förstå, eftersom rättningsmallar inte täcker alla möjliga svar som eleverna kan tänkas ge, man varför sätter de inte lika många högre betyg?

    Vlachos svarar på det i artikeln som du hänvisar till: När man har en personlig relation till eleven så blir man inte objektiv. Man rättar snällare en rättningsmallen anvisar.

    3. När sedan betyget ska sättas så får eleverna i snitt ett högre betyg än vad NP visar (snittmeritvärdet är idag drygt 14 – knappt VG enligt de grafer jag hänvisat till tidigare men som du inte tycker är betygsinflation eftersom det inte fortsätter öka?).
    Hur kommer det sig? Att just det som NP inte bedömer (för det kan ju inte bedöma allt) är det som eleven kan så mycket bättre (ALLTID). Eller att eleven har en dålig dag, vilket mycket väl kan hända, men att man inte märker av något av ”bra dagar” i betygsstatistiken eftersom de satta betygen är högre än de på NP. Varför tar de effekterna inte ut varandra?

    Kan man tänka sig att Vlachos hypotes när det gäller extern rättning kan tillämpas även här?: När man har en relation till eleven blir man inte objektiv!

    Men jag kan också konstatera att du kommer med förslag på hur man kan få en mer likvärdig bedömning vilket innebär att du inser att vi har ett problem. Det är bra. Att vi inte är överens om medlet är bättre än att inte ens vara överens om att vi faktiskt har problem.


    • Marcus,
      Huruvida bedömning är ett problem eller inte behöver inte diskuteras, eftersom all form av bedömning är ett problem om man inte jobbar med det eller har otydliga riktlinjer. Jag delar många av Vlachos åsikter och jag tycker att han är nyttig i skoldebatten, däremot anser jag att NP är ett betydligt större problem är själva bedömningarna. Detta har jag tagit upp i många blogginlägg. Problemet är den dåliga kvaliteten när det gäller NP.

      Du tar upp att Finland har studentexamen och det vore önskvärt om Sverige införde det också – men då en examen värd namnet.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s