h1

Elitklasser – inget problem

11 september 2012

Nu är debatten igång igen när det gäller elitklasser, eller profilklasser med högre studietakt och antagningsprov. Liksom förra gånger har det blivit blandade reaktioner, men inte förvånande så har denna satsning rört upp känslor hos en del. Varför då kan man fråga sig?

Den frågan är svår att besvara, men kanske blir människor provocerade av tanken att vissa elever är bättre i skolan än andra och det blir så påtagligt när vissa får möjligheten att gå i klasser där kunskapsnivån efter färdiga studier är ännu högre än i ”vanliga klasser”. Alltså både learning income och learning outcome. I vårt ”jantelagsland”, där alla ska formas i samma mall och man absolut inte får sticka ut så blir det väldigt irriterande för vissa människor att när tillstånd ges att bedriva elitsatsningar.

Men varför då? Det handlar ju om väldigt få elever och alla som har jobbat i skolan under några år vet att det finns en hel del elever som faktiskt skulle få större utmaningar än de får, på grund av att de behöver vänta på att klassen ska hinna färdigt med ett arbetsområde. Och dessa elever får inte starta på nästa arbetsområdet. I alla fall har jag varit med om detta många gånger. Men alla elever har väl rätt att bemötas på sin nivå och få utmaningar så att skolan blir intressant och utvecklande, även om man ligger långt före klasskamraterna. Ingen elev ska väl straffas för att man t.ex. kan läsa när man börjar skolan, eller är en mästare på procenträkning när klasskamraterna fattar nada.

Satsningen på profilklasser, eller elitklasser om man vill kalla det så, handlar ju inte om att den vanliga grundskolan dräneras på duktiga elever, endast ett fåtal elever kommer att hamna i dessa klasser. Det är betydligt allvarligare att det fria skolvalet och friskolornas lockar duktiga elever från utsatta grundskolor. Därmed inte sagt att dessa barn och deras föräldrar ska skuldbeläggas, eller att friskolorna ska kölhalas (förutom de skolor som gör feta vinster och samtidigt har bristfällig verksamhet). Vi har ett system där politiker har bestämt att vi ska ha friskolor och där det under många många år varit fruktansvärt dålig uppföljning. Men det vi behöver är inte att fokus i debatten ska läggas på de fåtal elever som får möjligheten att gå i elitklasser, fokus ska ligga på hur vi ska se till att alla elever som lämnar grundskolan har med sig goda kunskaper och fullständiga betyg. Och hur skolor i utsatta områden ska stärkas. Om jag fick bestämma skulle de bästa och skickligaste lärarna, som gång på gång visar att de lyckas med alla elever, jobba i utsatta områden. Givetvis mot en högre lön. Men de två sista meningarna vågar man väl knappt skriva för då får man väl på skallen ordentligt – men jag skriver det i alla fall.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Vill passa på att skryta lite om Vikingaskolans intendent som är veckans hjälte, läs här.

Annonser

13 kommentarer

  1. Om jag fick bestämma skulle de bästa och skickligaste lärarna, som gång på gång visar att de lyckas med alla elever, jobba i utsatta områden. Givetvis mot en högre lön.

    Håller med förutom att jag vill ställa några frågor som kan vara värda att diskutera. Observera att det är öppna frågor och inte vetenskapliga påståenden, som kräver bevis.

    Vilka är de utsatta områdena?

    Vad säger att det inte redan nu finns många av de bästa och skickligaste lärarna, men att det kan vara annat som det beror på att de inte lyckas med alla elever. På 70-talet för att ta ett exempel var Norra Botkyrkas skolor några av Sveriges bästa skolor (och det är ju ett område som anses vara utsatt). Och det berodde inte helt på lärarna.

    Vilka är det bästa och skickligaste och vad är dom gång på gång har lyckats med gällande alla elever? Vad är det dom kan som ingen annan kan?

    Här kan vi ha olika uppfattningar: en del kan anse att det är lärare som har möjlighet att nå långt i samhället, en del kan anse att det är lärare som har möjlighet att skapa en VI-känsla, en del att man måste utgå från vilka eleverna är, en del att lärarna måste skaka av sig majoritetskulturens värderingar och inte sträva efter integration in absurdum.

    Tror inte att på att rekrytera lärare som kommer och skall ”rädda” eleverna, hur skickliga dessa lärare än skulle vara i andra områden. För eleverna i dessa utsatta områden behöver inte räddas, som jag ser det, utan bli respekterade efter vilka de är.


    • Jag håller med om att vi inte ska använda lönen som sättet att locka lärarna till svåra områden. Däremot kan vi gärna höja lönerna så att dessa inte är en avskräckande faktor. Andra satsningar har däremot en dubbel effekt. Ökad lärartäthet, bättre läromedel, mer pengar till studiebesök och spännande samarbeten med företag och samhälle har både en direkt positiv effekt på eleverna och lockar duktiga lärare.


  2. Jag tycker om ditt resonemang så fjärran från skolans vanliga jante som motarbetar ungdomarnas längtan att lyckas.

    Det känns dock viktigt att vara tydlig med VARFÖR det behövs elitklasser. Vi vet oerhört lite vilka som kommer gå långt i livet och många i elitklasser blir sen ganska mediokra. Det bör alltså inte handla om att leta upp en elit, en tanke som ger mig rysningar med sina paralleller med sovjettiden. Det handlar om att alla elever ska mötas där de är och behöver en lärare som kan göra det. I förlängningen leder det till en större flexibilitet i vilken lärarkompetens eleverna får möta. Det är orealistiskt att en lärare ska möta alla elever kring just deras behov. Lärare är olika och det ska ses som en fördel när eleverna också är det.


  3. Jag tror på en inkluderande skola för alla och är emot sådant här som elitklasser, men också särskilda undervisningsgrupper. Och där tänker jag vara konsekvent. /Fredrik


    • Hmmm när du arbetar med kollaborativa lärandet på datorn hur hanterar du spontan nivågruppering och att det finns många forum på nätet där man behöver meritera sig för att få vara med?


    • Inkluderande på vems premisser? Är det inte så att alla barn har rätt att utvecklas i sin takt och få möta det motstånd som gör att de blir stimulerade? Är det inte deras demokratiska rättighet? Även jag, trots att jag jobbade i Jordbro, har varit med om att vi har haft elever som inte har fått denna rätt tillgodosedd, för att alla resurser, allt fokus och all tid har lagts på den stora majoritet av elever som inte kan och har svårt att förstå. Kvar har dessa tystlåtna duktiga elever suttit och tigit i det tysta. Och på flera utvecklingssamtal jag har haft har deras föräldrar berättat att deras barn tycker att det är tråkigt i skolan för att de får vänta på sina kamrater och inte tycker skolarbetet är spännande. Är det en demokratisk rättighet?


  4. Hej hej! Jag håller med om allt du skriver i detta inlägg! Fast om du själv hade gått i en elitklass hade du vetat att det heter kölhalas, inte sjöhalas!


    • Tack Anna, jag ändrar detta omgående. Det där med stavning är inte min starka sida.


  5. Hej, läser din blogg ibland och gillar det du skriver! Apropå elitklasser undrar jag om du har någon uppfattning om Kunskapsskolan, och särskilt den som ligger i Enskede. Jag har en dotter som är mycket studiemotiverad och funderar på om hon ska få börja där. Vi bor i Hökarängen och tycker att de kommunala skolorna däromkring tyvärr kan vara rätt stökiga, och Engelska skolan känns instinktivt lite märkligt att välja eftersom vi är en ”vanlig” svensk familj.

    Men Kunskapsskolan drivs av riskkapitalbolag och syftet är väl att vara vinstdrivande. Detta gör lite att jag tvekar. Jag undrar över verksamhetens ”själ”, dvs vilket klimat skolan har. Om höga betyg och prestation står i fokus undrar jag om klimatet är uppmuntrande och lustfyllt, om eleverna växer av att prestera, eller om det blir hets och stress för att skolan ska ha fina siffror att visa upp. Det skulle vara intressant att höra din åsikt om den skolan, om du känner till den.


    • Hej Marie,
      Jag har svårt att uttala mig om Kunskapsskolan i Enskede, men Kunskapsskolan generellt har jag lite svårt för på grund av att många elever inte klarar av att ta ansvar för sina studier och de kan inte gå i Kunskapsskolan för att det kräver egen drivkraft. Men om din dotter klarar av att sköta sina studier så är både Kunskapsskolan och Engelska skolan bra. När det gäller Engelska skolan är den bra, har två egna barn som går där och vi är en vanlig svensk familj. Däremot är det samma sak, stort eget ansvar och drivkraft om man ska gå på Engelska skolan.


  6. Tack så jättemycket för ditt svar. Egen drivkraft har min dotter i alla fall än så länge, och det är den jag så gärna önskar att hon ska få behålla. Jag efterlyser alltså en skola med i första hand positivt uppmuntrande miljö, och lärare som kan inspirera.

    Intressant att du har valt Engelska skolan för dina två barn. För mig skulle det nog kännas som att ”kapitulera” inför den svenska skolan. Att sätta min dotter på en utländsk skola med andra traditioner, annat språk, delvis annan kultur osv än den svenska, bara för att de svenska inte håller måttet känns lite sorgligt. Sedan har vi ju all forskning som visar att man lär sig bäst på sitt modersmål. Jag ser engelskan inte bara som en tillgång utan att det också finns flera nackdelar.

    Dessutom har jag en bekant som jobbat där för några år sedan, och som berättat att ledningen är helt fruktansvärd. Däremot är lärarna underbara, men de slutar på löpande band. Är det så bra att få nya lärare hela tiden undrar jag?

    Men jag ska kanske fundera ett varv till där. Om fördelarna ändå uppväger. Är det något du upplever som extra positivt just på den skolan? Som gör den mer attraktiv än Kunskapsskolan?


    • Marie,
      Det var egentligen inte jag som valde Engelska skolan utan min stora pojke som gick i Hökarängsskolan och det var katastrof och vi var på många möten men inget hände. Hans bästa kompis skulle börja i Engelska och då ville han det med och vi hade inga invändningar mot det. Sedan har min andre son gått ditt också, men vår dotter vill hellre gå kvar i sin kommunala skola och vi får se när det blir aktuellt om hon fortfarande tycker så.

      Jag har också hört att det är en hård ledning gentemot lärarna, men jag tror att det är kulturkrock. Svenska lärare är vana att göra som de själv tycker och tänker men det accepterar inte ledningen. Det har varit många lärarbyten, men nu verkar läget hyfsat stabilt. Jag kan ibland tycka att de har lite för mycket läxor och läxornas utformning är märklig. Men å andra sidan trivs båda pojkarna utmärkt och det förekommer ingen mobbning och de lär sig väldigt mycket, vilket de antagligen skulle göra i en kommunal skola för de har egen drivkraft. Det är viktigt att trivas och eftersom båda killarna gör det så ser jag ingen anledning att byta skola för att en del metoder är gammalmodiga i mitt sätt att se på det hela.

      Det där med lära sig bäst på sitt modersmål och forskning vet jag inte riktigt, för båda läser in sig på engelska men sedan måste de ändå översätta dels för sig själva och dels när de vill att jag eller min fru ska hjälpa till med läxorna. Det innebär att de måste förhålla sig till det de lär sig både på engelska och svenska. Ibland kan det vara problem för att de lär sig begrepp på engelska som de använder och får leta för att hitta orden på svenska, men själva innebörden av dessa begrepp och fenomen har de inga problem att klara av. Jag tror däremot att det är ett problem om elever med icke svensk bakgrund, som kanske heller inte riktigt bottnar i sitt modersmål ska lära sig allt på engelska. Risken finns att man blir dålig på att läsa och skriva på sitt modersmål, på svenska och i slutänden kanske engelska är det språk som man behärskar bäst när det gäller läsa, skriva och kanske med tala. Och så finns själva känslospråket i modersmålet. Kan bli komplicerat – men jag är ingen expert på området.

      Lycka till i ditt och dotterns val.


  7. Tack igen för värdefulla synpunkter. Vad roligt att dina pojkar är nöjda med sin skola. Det är ju det viktigaste ändå, att barnen själva är nöjda och känner sig trygga.

    Tråkigt att det var så illa på Hökarängsskolan. Jag har hört att den skolan har blivit bättre på senare år, men vet inte alls om det stämmer. Gubbängsskolans rykte är sådär, och Martinskolan är ju så väldigt speciell.

    Ja, vi får se vad det blir. Tusen tack för att du tog dig tid! Allt gott!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s