h1

En granskning av lärarutbildningen

13 september 2012

Jag har under mina tre och halvt år tjatat om den bristande kvaliteten i lärarutbildningen och hur ideologiseringen varit så otroligt påtaglig. Under mina blogginlägg har jag fått mothugg av en del lärarutbildare, som har valt att gå i försvar gång på gång på gång och dessutom inte velat förstå vad jag menar med ideoogi. Jag har varit tvungen att definiera det hela genom att skriva pedagogisk ideologi och inte politisk ideologi.

Det glädjer mig mycket att Jan Sjunnesson, fd rektor och lärarutbildare tar ordet från munnen och ger mig rätt på alla mina års skrivande om lärarutbildning. Nu är det så att Sjunnesson har lite mer tyngd i det han skriver än ”lilla jag”. Jan Sjunnesson har under tio års tid arbetat som lärarutbildare och har sett lärarutbildningen inifrån, men även läst in sig på en stor granskning av lärarstudenterna och även en hel del litteratur på området. Själv är jag bara en liten ”lärarjävel i Haninge”, som har fått lite för mycket luft och blivit biträdande rektor. Trots det – en nolla och nobody!

Missförstå mig rätt nu, jag rackar inte ner på mig själv och detta uttalande handlar inte om att jag tycker synd om mig själv eller någon slags ”selfpity”. Bara en konstaterande! För all kritik bemöts av tystnad eller förnekelse från det pedagogiska etablisemanget. Aldrig tar någon ansvar för att man har dragit ner svensk skola och svensk lärarkår i skiten.

Läs Jan Sjunnessons mycket bra blogginlägg.

För övrigt anser jag att lärare är samhällets viktigaste arbete! Men man måste läsa dagstidningar och hänga med i samhället!

Annonser

35 kommentarer

  1. Johan, då skall du köpa pedagogisk forskning i Sverige, Årg 16, Nr 4 år 2011, och även läsa hur en artikel som denna bemöts. Jag har en del att erinra mot innehållet i artikeln (gällande en del fördomsfullhet som förekommer) men det har jag även gällande de kommentarer som avgetts. Det är en debatt- och inte en vetenskaplig artikel.


    • Som alltid bra att du lyfter fram problemet Johan. Glöm bara inte att lyfta fram att det finns de som inte är en del av idelogiseringen. Dels för att ge dem erkännande och dels för att inte stöta bort dem som gör vad de kan för att skapa fritänkande och ansvarstagande lärare och pedagoger.


      • Peter,
        Du har givetvis rätt, det finns en hel del lärare som jag hade på lärarhögsskolan och på universitetet som inte var delaktiga, men de var i minoritet. Dessutom var mer eller mindre alla i styrande position så grymt insyltade i ideologisk reproduktion att de nog själv inte visste om det. Och kanske är det så att jag fortsättningsvis ska skriva lärarutbildningen som organisation för att tydliggöra att jag inte pratar om enskilda personer.


    • Monika,
      Att man drar egna slutsatser utifrån de fakta som en granskning har gjort är en debatt så det är korrekt. Och när det gäller Sjunnessons åsikter så får det stå för honom, alltså både vad han tycker och vad han själv har sett som lärarutbildare. Men när det gäller fakta vem som är student på lärarutbildningen, vilken bakgrund de har, hur elever upplever arbetsron i klassrummet är fakta som är goda nog att dra slutsatser utifrån. Att allt ska vara vetenskapligt för att man ska kunna diskutera något över huvudtaget anser jag vara ett blindspår, jag menar jag har ju själv vid flera exempel visat på vetenskapliga studier som inte är vetenskapliga (t.ex. Martin Hugo). Den tron till vetenskapen begränsar en människa.


      • Att allt ska vara vetenskapligt för att man ska kunna diskutera något över huvudtaget anser jag vara ett blindspår,

        Precis!
        Läs kommentarerna i PF!


    • Jo en sak till Monika. När man skriver en sådant blogginlägg som Sjunnesson gjort så handlar det ju om generaliseringar, det finns ju självklart undantag när det gäller bra lärare, duktiga och dugliga studenter och så vidare. Men jag tycker att poängen Sjunnesson lyfter fram är t.ex. att det kritiska och självständiga tänkandet hos studenter inte blir på topp om du förstår vad jag menar.


      • Jo, men artikeln är publicerad i Pedagogisk forskning i Sverige!
        Den brukar läggas ut på nätet efter en tid, men vet inte om det har hänt än eller om detta har upphört. Hittar den i vilket fall inte.

        Och ja, jag förstår vad du menar!


  2. Att lärarutbildningens brister så sällan står klart för lärarutbildare kan ha fler orsaker. Främst tror jag att det beror på den kunskapsundflyende kultur man själv befinner sig som lärare på utbildningen. Dessutom är det ju så att de som är djupt försjunkna i en sjuk sak ofta upplever sig angripna och påhoppade för att de saknar argument för att försvara sig. Försvaret består mest av utrop att kritikerna har fel.


    • Jo men Bertil, det finns utrop till ett försök att förklara också. Allt är inte försvar.


      • Förklarande utrop? Intressant.


      • Ja, om man använder din terminologi 🙂


  3. Nja.


  4. Det skulle vara intressant med en reaktion från lärarhögskolorna på Sjunnessons avslutande förbättringsförslag.


    • Hej,
      Hur var det med ditt namn? Alltså undertecknad?

      Jag tror att lärarhögsskolorna och pedagogiska forskare besvarar angrepp eller ifrågasättande med kompakt tystnad. Monika är ärlig och redovisar sina åsikter, även om jag och Peter önskar att hon skulle redovisa på vilka fakta hon drar sina slutsatser. Ändå står hon för något och deltar i debatten. Nu är det väl så att Monika inte är i ledande position vare sig på lärarutbildningen, LHS eller SU, eller ens inom det som jag kallar det pedagogiska etablisemanget. Men från de mest ”harcore ideologerna” hörs inte ett ord. Inte ett bemötande, inte ett motargument. Och detta har jag varit med om förut. Det skulle vara intressant om t.ex. Ingrid Carlgren eller Hans-Åke Scherp skulle kunna tänka sig att ställa upp på en debatt i direktsänd tv mot någon av sina meningsmotståndare. Men det skulle aldrig hända.


  5. Idag är jag mest förbannad på lärarutbildare Per-Acke Orstadius som snackar om matematikmaffia om oss som tror att elever kan läsa matematik mer än för den omedelbara nyttan. Han presenterar sig som att han månar om de svaga men har glömt bort att kunskap är makt och bredare matematikkunskaper är något som stärker demokratin då nästan alla beslut fattas med underlag skapade med matematik.

    Han får bli dagens symbol för att lärarutbildningen inte håller måttet.


    • Det kan vara betecknande att Per-Acke Orstadius var lärare och lärarutbildare 1960-1998. Man kanske kan säga att han kan vara en symbol för tidigare lärarutbildningar. Eller?

      Mycket har ändrats bara under det senaste decenniet. När jag läser kursplaner från 1993-1998, häpnar jag över vad som krävdes för att bli godkänd på vissa kurser och moment. På vissa kan man läsa något liknande – Godkänt får studenten som lämnat in det som efterfrågats. Men det var i en kursplan från 1993. Det är snart tjugo år sen.

      Så, kan vi inte hålla oss till dagens lärarutbildning, kursplaner, krav och vad som har åstadkommits, istället för att bedöma och utvärdera dagens lärarutbildning mm. efter hur det såg ut för många år sen.

      Och som jag skrivit någon annanstans – jag tror det sker en förväxling mellan aktiva lärarutbildare och aktiva pedagogiska forskare ibland. Kanske man inte skall slå ihop dessa båda grupper.


      • Härligt att höra. Det skrämmande är att herr Orstadius är en av de debattörer som får mycket plats. Varför? Symboliserar det något?


      • Det kan däremot göra … !


      • Förstår inte vad du syftar på.


      • Varför? Symboliserar det något?

        Svar: Det kan det däremot göra.


  6. Hej Johan!

    Av en slump råkade jag idag efter 3-4 månaders frånvaro skumma igenom din blogg. Lärarutbildning? Intressant. Ideologi? Har jag hört förr.

    Den nya lärarutbildningen? Ingenting.

    Återupprättandet av mellanstadieläraren. Nu benämnd Grundlärare 4-6. Varför är det ingen som bemödar sig att skriva om den. Dess ramar.

    Exempelvis ska studenterna välja inriktning t.ex. SO. En termin ska de läsa SO, dvs. historia, religion, geografi och samhällskunskap. Hur ska jag/vi utnyttja denna termin optimalt? Dela in i fem veckors kurser där varje ämne får fem veckor eller temaundervisning? Är de praktiska beslut som vi tvingas göra idelogi eller är det praktiska beslut? Det kan nämnas att ämnesläraren i årskurs 7 får 90 hp i t.ex. samhällskunskap, medan grundläraren i åk. 6 får kanske 7,5 hp i samhällskunskap. Båda ska utveckla kunskaper som legitimerar att de kan sätta betyg i årskurs sex respektive årskurs sju i samma ämne. Notera, de ska sätta betyg. Jag ifrågasätter inte detta. Hur beskrivs detta ämne i Lgr11, vad ska eleverna kunna i årkurs sex i samhällskunskap respektive i årskurs 7-9? Motsvarar denna skillnad i kunskap i Lgr11`s beskrivning de skilda ramar som ämnena har fått i ämneslärar- respektive grundlärarutbildningarna?

    Det bör dock tilläggas att reformeringen av lärarutbildningen respektive reformeringen av grundskolans läroplan inte är helt samkörda. Exempelvis beviljades examensrättigheter av lärarutbildningen innan Lgr11 var klar och innan reformeringen av gymnasieskolan var klar. Så när vi inför Högskoleverket skulle beskriva bla. vad vi skulle ägna denna SO-termin åt visste vi inte mål, syfte, innehåll för respektive ämne i Lgr11.

    Det kanske är något att skriva om.

    Men gammal ideologi? Nej, vi lever i 2010-talet och den moderna människan har fått evidens på det mesta som behöver vetas, utom alla reformer i skolan, så ideologi lär väl inte behövas.

    Eller behöver vi åter ta upp ideologi? Bourdieu kan väl anses vara vänster och han går hem i lärararutbildningen. Men var ska vi placera Giddens, han vara bl.a. rådgivare till Tony Blair. Ja, hur man än vänder sig så får man väl finna sig i att man får en ideologietikett på sig. En del professorer i statsvetenskap har löst detta genom att de öppet informerar om sin partitillhörighet. Det kanske vi också ska göra inom lärarutbildningen.


  7. Hej igen!

    Sjunnessons artikel är tänkärd. Som kritisk realist ifråggasätter jag såväl relativister som positivister. Men det kan vi ta en annan gång.

    Den fråga jag vill att du Kant och andra som kritiserar lärarutbildningen ska fundera över, om vi utgår från Sjunnessons artikel, är vad vi ska rensa ut och vad vi ska ha kvar som litteratur för att inte studenterna ska läsa att något är socialt konstruerat och relativt. Kritisk realism klarar det provet om vi utgår från dess ontologi. Men hur är det med sociokulturella alster. Ska vi slopa det perspektivet? Ska vi slopa Vygotskij? Eller gör vi om Vygotskij så att det passar in i ett nytt skolparadigm?

    Som kritisk realist erkänner jag att det finns olika nivåer av verkligheten, t.ex. en bilogisk nivå, en psykologisk nivå och en social nivå. Ett paradigm om skola och undervisning behöver således innehålla alla dessa tre nivåer. Det finns flera hjärnforskare i Sverige som har mycket objektiv kunskap om lärande. Det kanske är dags att välkomna dessa, likaväl som psykologin, in i lärarutbildningslitteraturen, in i forskningsprojekt etc.

    Som sociolog, vars ursprungliga forskningsfält är den sociala nivån, har jag alltid hävdat att den sociala nivån kan inte förklara allt om människa och samhälle.


    • En svaghet med lärarutbildningen är t.ex. att utbildningen i psykologi är så svag. Socialpsykologi innehåller en mängd nyttiga kunskaper om människor i grupp, uppkomst av intolerans, mobbning (ett specialfall av intolerans), attitydpåverkan, personbedömning och de felkällor vi själva då utgör och fördomar (ett specialfall av attityder och intolerans). Hjärnforskningen kan tyckas ha nått långt men än så länge sysslar man mest med att lokalisera var någonstans saker händer i hjärnan och att tala om vårt belöningssystem.
      Sedan är det viktigt, tycker jag, att inse att verkligheten för människor inte innehåller tre nivåer utan består av åtminstone tre samspelande enheter som är djupt involverade i varandra.

      Att hålla fast vid Dewey och Vygotski kan ju synas lovvärt men är ju också ett exempel på hur litet forskningen i pedagogik har presterat i användbara resultat och/eller pedagogers ringa intresse för aktuell forskning.


      • Hej Bertil!

        Jag håller med dig vad gäller sociapsykologin. Vad gäller hjärnforskningen är jag dock ännu inte så insatt för att bedöma användbarheten och utvecklingskraften i den vad gäller ett nytt paradigm om lärande och undervisning.

        Vad gäller de tre nivåerna så bör det tilläggas att mina meningar där var en mycket kort sammanfattning. Det bör även tilläggas att i denna verklighetssyn ingår ytterligare nivåer, t.ex. en kemisk nivå. Varje nivå är en förutsättning för nästa nivå. Inom varje nivå finns det mekanismer som verkar och som går att studera via dess effekter. Det finns också, som du nämner, kopplingar mellan nivåerna. Denna koppling innebär även att ett fenomen som vi empiriskt kan observera, kvantitativt eller kvalitativt, kan ha olika orsaker men kan ge samma effekter. Daniel Slden visar i sin avhandling ”Om det som är. Ontologins metodologiska relevans inom positivism, relativism och kritisk realism” hur fenomenet ”Anorexia nervosa” berör flera verklighetsnivåer som samverkar och påverkar varandra.

        En sak bör tilläggas om kritisk realism. Den utgår från att de mekanismer som verkar och som får saker att hända verkar under öppna villkor. När en forskare ska studera ett fenomen sluter ofta forskaren dessa villkor, t.ex. genom experiment där visa saker studeras under konstanta slutna villkor.

        Samhällsvetaren sluter dessa villkor bland annat genom sin teori. Samhällsvetaren kan i och för sig göra experiment och jämföra olika grupper men hur tillförlitliga är dessa experiment. Om vi blandar olika vätskor och ser vad som händer utgår jag från att vi har mer kontroll över experimentet än om vi jämför olika grupper människor eller utfallet av olika åtgärder. Det urval vi drar av dessa människor är inte detsamma över tid eller rättare sagt den population varifrån vi drar urvalet är inte detsamma om vi skulle upprepa experimentet vid ett annat tilfälle något år senare.

        Forskaren inte endast intervenerar verkligheten genom att sluta villkoren under sin forskning. Inom samhällsvetenskaper innebär det också att det som studeras, människor, kan påverkas av ett forskningsresultat och utifrån det ändra agerande. Det vill säga forskaren inte endast återspeglar och förklarar en verklighet utan påverkar den. Resultatet av denna påverkan kan vi dock inte helt överblicka.


    • Pär,
      De frågor du ställer har jag svarat konkret på för flera år sedan och i fallet gällande detta blogginlägg var det så att jag refererar till Sjunnesson. Eftersom det pågår en diskussion på den bloggen kring inlägget föreslår jag att du tar denna diskussion där.

      För övrigt skulle väl ett kontroversiellt förslag vara att lägga ner all lärarutbildning och förlägga lärarutbildningen till Uppsala och Göteborg.


      • Vad kom nu detta ifrån Johan?
        Varför lägga ner istället för att utveckla?


  8. Hej för sista gången idag!

    Jag skrev i mitt svar till Bertil Törestad lite om mina tankar om forskning. Jag skulle vilja avsluta med att forskning inte endast handlar om vetenskap, att veta hur något är beskaffat.

    Det handlar också om tro.

    Om det som studeras, t.ex. människor, tror på t.ex. en ekonomisk teori eller pedagogisk teori etc. så kan vi handla utifrån denna. Med vårt handlande kan vi sedan bekräfta att teorin är sann eller inte helt sann eller falsk. Detta kan i sin tur delvis förklara varför t.ex. samhällsvetenskaper har så svårt att förutsäga vad som kommer att hända men nästan alltid har förklaringar till vad som har hant.


    • Pär,
      Jag vill klargöra vad jag menar med ideologi, eftersom det finns en del personer som har haft svårt att förstå. När jag pratar om ideologi så pratar jag om pedagogisk ideologi och inte om politisk ideologi.


    • Jag skulle vilja göra distinktion om att det här med tro och dess konsekvenser är en del av det av det vetenskapliga arbetet men inte en del av vetenskapen. Det ökar inte vårt vetande utan gör saker mer svårförståeliga för den som vill gå på djupet.

      Det är exempelvis en förklaring till att införande av en ny pedagogisk metod nästan alltid har positiva effekter och att två diametralt motsatta åtgärder båda får ett bra resultat. Att allt blir bättre kan låta härligt men den ryckighet det här leder till är ett enormt problem i Sverige och USA medan länder med lugnare utveckling lyckas mycket bättre.

      Det finns en sorglig längtan hos många att använda den effekt tro har för få igenom sin egen ideologi. De är medvetna om att om man är många som med stor självsäkerhet hävdar en sak börjar ännu fler tro på en.

      Paradexemplet tycker jag är Hans-Åke Scherp och hans sätt att lansera PBL. Metoden är ju totalt olämplig för denna breda lansering men ändå uppstår stora grupper av troende som blir mycket arga på alla avvikare. Mot sådant måste mobiliseras motkrafter men bataljen som följer dränerar skolan på mycket kraft.


  9. […] som skrivit om artikeln är: Johan Kant, Tysta Tankar och Zoran Algaric DelaSkriv utGillaGillaBe the first to like […]


  10. Jag har nu läst Sjunnessons artikel igen och som jag tolkar honom vill han att undervisningenskonsten ska befrias från det förvetensikapligande som nu sker. Han uttrycker explicit motstånd mot progressivism och menar att progressivismen är inspirerad av ideer från teoretiker som Bourdieu, Dewey, Freinet, Fröbel, Malaguzzi, Piaget, Rousseau, Vygotskij, Key, Köhler, Montessori och Steiner. Okej, då kan vi ta bort dessa teoretiker och de teoretiska perspektiv de företräder. Men vad har vi då kvar?

    Är inte Sjunnesson själv en postmodernist som försöker montera ner alla teorier som försöker få grepp om vår verklighet?


  11. Hej Johan!

    Jag vill bara informera om att jag i den digitala versionen av Lärarnas Nyheter under signaturen Pär Olof (Engström fick inte plats) har kommenterat artikeln ”Lärarutbildning – ett bygge i förfall”.


  12. Lärande och ideologi!

    Jan Sjunnesson har skrivit mycket om lärarutbildning och om Sverigedemokraterna eftersom han numera är chefredaktör för den Sverigedemokratiska nättidningen Samtiden. Han framträdde bl.a. i dagens TV-sändning om Sverigedemokraternas besked i budgetfrågan.


    • Pär,
      Vad menar du med kommentaren?


  13. […] och verklighet Mål att sträva mot – en feltolkning Lärarlyftet Ideologisk överföring En granskning av lärarutbildningen En skola åt helvete, del 15: Teori och ideologi En skola åt helvete, del 5: […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s